Ahlsson klättrar i Saarland Trofeo – och Olsson under 18 minuter i Örebro parkrun för sjätte gången

Det händer ju inte svinmycket sport på midsommardagen, men ett par små noteringar finns från konditionsidrottarna i länet:
** Jonathan Ahlsson klättrade i dag till 31:a plats i sammandraget Saarland Trofeo. Örebrocyklisten var 29:a i den 53 man stora tätklungan på den 81 kilometer långa linjeetappen som inledde dagen, och var därefter med och tog hem en tiondeplats i eftermiddagens drygt 32 kilometer långa lagtempo där Sverige led av att ha tappat två cyklister i går (bara fyra var kvar i laget). Resultatet där, ett tapp på 2.42 mot segrande Tyskland, gjorde att Hjalmar Klyver rasade från andra till 18:e plats i sammandraget som nu toppas av tre tyskar. Tävlingen, som är Ahlssons andra juniorlandslagsuppdrag i karriären, avslutas med en 118,5 kilometer lång etapp i morgon, söndag.
** 69 starka löpare sprang den 109:e upplagan av Örebro parkrun, Noha Olsson och Johan Ingjald var starkast av alla med 17.16 respektive 17.34. 17-årige Noha har kutat parkrun tio gånger nu och varit under 18 minuter vid sex av tillfällena. Petra Hanaeus var snabbaste dam för 15:e gången, och gick därmed upp på delad andraplats i listan över flest förstaplatser (Johan Ingjald har 22, Annica Sjölund också 15). Dessutom sprang hon på nytt personligt rekord (på banan), 19.35.

Så mycket skiljer eliten i löpning och skidåkning (i löpning) – och Wengelin tog säsongens tredje seger

Hur mycket skiljer mellan en av Sveriges bästa långdistanslöpare genom tiderna (David Nilsson hade svenskt rekord på halvmaraton fram till i februari och kan mycket väl ta det på maraton i höst) och en länskille på gränsen till längdskidlandslaget över 8,5 kilometer landsvägslöpning? Kul att du frågar, för i dag ställdes Nilsson öga mot öga med Filip Danielsson, och svaret blev en minut och 47 sekunder. Det var vad som skiljde mellan Kalmarkillen Nilsson och Vedevågssonen Danielsson i Borejoggen, som traditionsenligt avgjordes i Torsby på midsommarafton. Nilsson vann på 26.34 (kanske var det ingen maxinsats han var trots allt över 1,5 minuter från Silas Kipngetich-Sang banrekord; å andra sidan besegrade han tvåan Merih Hagos med 19 sekunder) medan Danielsson för tredje året i rad slutade på femte plats i tävlingen, den här gången på 28.21. Det var en förbättring med 13 sekunder jämfört med i fjol och 18 jämfört med 2017.
Garphyttans Adam Gillman var sexa, 25 sekunder bakom Danielsson – men bäste skidåkare var ändå Marcus Ruus, Åsarna, på tredjeplatsen, 1.12 bakom Nilsson men 35 sekunder före Danielsson. Långloppsåkaren Bob Impola blev nia, placeringen och tolv sekunder före OS-guldhjälten Daniel Richardsson, medan brorsan Bill Impola, som alltså ska göra comeback, slutade på 40:e plats. Impolabrödernas tider: 29.25 respektive 30.56.
Ja, Jack Impola, Bobs tvillingbror som också vunnit en del långlopp genom åren, ställde också upp och var bara fem sekunder och en placering bakom Bill.
Linköpings Frida Michold vann damklassen på 32.00, där Linda Take blev nia på 35.27 och Maria Eriksson och Antje Wiksten slutade på elfte och tolfte plats på 35.43 respektive 35.57.

Matthias Wengelin tog säsongens tredje seger (om jag räknat rätt, han har ju i varje fall vunnit Lidingöloppet mtb och Lida loop innan) när Orsabajk’n/Orsakajt’n avgjordes (även det traditionsenligt på midsommarafton). Wengelin, som ju är från Dalarna från början även om han bor i Örebo, var 35 sekunder före Borlänges Joel Burman i mål efter de 25 kilometerna som tog cyklisterna 50.22. Löparna behövde 42 minuter till på sig, åtminstone segrande Jesper Lundberg, Hunflen. Han var 1,5 minuter före tvåan Johanens Hases, Falun, och hela tio minuter före Erik Anfält, som blev trea så här fem dagar efter segern i Dovra trailrun.

Svenska juniorlandslaget med Jonathan Ahlsson har inlett riktigt starkt i Saarland Trofeo. I går tog Edvin Lovidius en tredjeplats efter en utbrytning och i dag fick Hjalmar Klyver kliva upp på pallen efter att ha gått loss direkt i starten och krigat på i elva mil tillsammans med en liten grupp där ukrainaren Andrii Ponomar var den ende som var starkare på slutet. Ahlsson lär ha visat sig främst på den första sträckan, men som alla vet är cykel en lagsport, så han kan förstås ta åt sig av lagkompisarnas framgångarna. Dagens utbrytning hade så gott avstånd till klungan att Ponomar och Klyver nu också är etta och tvåa i sammandraget. Ahlsson ligger på 50:e plats, 2.53 bakom, med två linje- och en lagtempoetapp kvar. På de två etapperna hittills har Örebrocyklisten varit 56:a och 48:a.

Nilssons guld var karriärens första DM-medalj – van Sitteren vann igen och kan i praktiken säkra långloppscupen nästa vecka

Han har redan fått sitt stora brejk med 2.27.04 på maran, men faktum är att Örebro AIK:s 27-årige stjärnskott Jonas Nilsson aldrig hade tagit en DM-medalj innan han i kväll sprang hem distriktsmästerskapet på 5 000 meter på tiden 15.26,39. Det är exakt 52 sekunder långsammare än vad Markus Bohman sprang på i går (snackade med honom tidigare i dag, läs den [pluslåsta] texten här), men man kan ju inte göra annat än att slå de som är på plats, och det gjorde Nilsson på Skölvboslätt i Glanshammar i kväll. Fortfarande blott 16-åriga Wilhelm Bergentz, som var fyra på korta terräng-DM i våras, tog silver nu på 15.32,58, och var därmed den ende som var i närheten av att hota Nilsson (drygt sex sekunder bakom Nilsson). Trean Michael Welday var 23 sekunder bakom.
Liduina van Sitteren utmanades som väntat endast av Mikaela Kemppi om damernas DM-guld, men slog klubbkompisen (i Örebro AIK) med 20 sekunder. 17.45,40 mot 18.06,06. Petra Hanaeus tog bronset på 19.11,98. Guldet gör att van Sitteren nu är regerande distriktsmästare på fyra av sex distanser (maraton, halvmaraton, kort terräng och 5 000 meter; därtill regerande silvermedaljör på 10 000 meter och i lång terräng bakom Karin Forsberg, som ännu inte gjort comeback efter vinterns skadestrul).
Distriktsmästare på veteransidan: Patrik Nilvér (17.07,57 i M35), Conrad Granath (18.24,30 i M40), Per-Erik Lundin (17.45,40 i M45), Rodney Hundermark (18.17,76 i M50), Sören Forsberg (18.01,99 i M55), Göte Pettersson (22.31,59 i M60), Hans Backström (21.43,65 i M65), Bo Persson, (21.43,92 i M70), Sture Bodare (27.05,64 i M75), Samuel Eriksson (46.51,0 i M80), Fanny Strandin (20.46,06 i K35), Maria Eriksson (19.24,35 i K40, Mikaela Kemppi (18.06,06 i K45), Marie Dasler (19.28,94 i K50), Annika Lindblom (24.34,92 i K55), Rose Marie Enmalm (22.55,25 i K65) och Birgitta Jansson (28.54,41 i K75).
DM ingår ju i långloppscupen, där van Sitteren är på god väg att säkra andra raka titeln. Hon har nu 58 poäng och vinner hon Viby marathon nästa lördag så är hon i praktiken klar mästare (i sådana fall har hon 66 poäng, och ingen kan plocka fler; enda möjligheten för någon att komma förbi henne är i sådana fall att vinna samtliga tre DM-tävlingar som återstår plus minst åtta tävlingar till (samtidigt som van Sitteren inte vinner fler i år). Det kommer inte att hända.
På herrsidan blev cupledaren Johan Ingjald utan poäng, och hans försprång till regerande mästaren Per Arvidsson, som blev fyra i dag, är därmed nere i en poäng. Bergentz är fyra bakom, Kevin Henriksson sex och Welday sju.

Markus Bohman med mäktigt genombrott – 2000-talets näst bästa tid på 5 000 meter (och Ahlsson klar för nytt landslagsuppdrag)

Jösses! Sällan har man väl sett ett sådant genombrott av en sådan ändå hyfsat etablerad löpare som det som Markus Bohman stod för i kväll. Stockholmaren, som flyttade till Örebro för att plugga på universitet för några år sedan, ingår ju i Mikael Kroons träningsgrupp i KFUM, och sedan han kom med där har han tagit stadiga kliv framåt. Men inget som det här. På Sollentuna GP i kväll slaktade han sitt eget pers på 5 000 meter med nästan 40 sekunder och gick in på 14.34,39 – den näst snabbaste tiden av en distriktslöpare under hela 2000-talet. Den ende som sprungit snabbare är Per Sjögren (14.30,27 vid SM i Malmö 2009), och kollar vi genom alla tider är det bara åtta löpare som sprungit snabbare (Bo Engdahl har distriktsrekordet på 14.19,82 från 1991, i övrigt är det bara Nicklas Källmén och Sjögren som sprungit snabbare än Bohman gjorde i kväll de senaste 30 åren). I själva tävlingen blev Bohman sjua. Norrmannen Narve Gilje Nordås vann på 14.08,69 före David Nilsson (som sprang som hare, han verkar gå för svenskt rekord på maraton i höst) på 14.11,70. Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam fanns också med, men fick släppa tidigt och gick in på 15.41,84.
Jag utmålade Klara Frih som kvällens största lokala begivenhet inför galan, och hon gjorde årets bästa svenska tid av en F17-löpare på 800 meter med 2.14,82, vilket ändå var drygt en sekund från det två år gamla perset men en väldigt fin säsongsdebut. Tiden räckte till en tredjeplats i galans C-heat, drygt en sekund bakom finska segraren Heini Ikonen. Ett par löpare i B-heatet sprang långsammare än Frih, så det hade ju varit kul att se vad hon kunnat åstadkomma i den omgivningen. Alexander Larsson sprang säsongsbästa på 800 med 2.02,25, William Wickholm gick in på 4.10,41 på 1 500.

Jonathan Ahlsson har ju haft en flygande start på säsongen och imponerat inte bara i juniortävlingar utan också visat klass bland eliten hemma i Sverige, trots att Örebrocyklisten bara är förstaårsjunior. Nu är han klar för sitt andra landslagsuppdrag: Debuten i Course de la paix i Tjeckien i maj följs av tyska etapploppet Saarland Trofeo 20–23 juni. Ahlsson är uttagen som en av sex herrjuniorer tillsammans med Södertäljes trio Axel Moureau, Anton Dahlbom och Edvin Lovidius, Team Ormsalvas Felix Svensson och CK Bures Hjalmar Klyver. Tävlingen körs i västra Tyskland, inte så långt från Saarbrücken och franska gränsen, och består av fem etapper över fyra dagar, där lördagen består av två ”halvetapper”. Alla utom lördagens andra ”halvetapp” körs eller avslutas på varvbanor, och totalt ska 453 kilometer avverkas. Etapploppet har körts sedan 80-talet, och största svenska framgången är Fredrik Ludvigssons andraplats i sammandraget 2012.

En annan liten cykelnyhet på tisdagen var att Matthias Wengelin, örebroaren som är en av Sveriges främsta mountainbikecyklister och som gjort fina resultat i både VM och EM, tar över som mountainbikeansvarig på riksidrottsgymnasiet i Skara i höst.
– Det var inte allt för längesedan som jag själv gick på skolan och kommer ihåg vilka förväntningar som jag hade på utbildningen och lärarna. Det ser jag som en enorm styrka, säger han till Svenska cykelförbundets hemsida.

Redan i går kom nyheten att Fis worldloppet cup, internationella skidförbundets långloppsserie som senaste tio åren blivit utkonkurrerad av skiclassics, läggs ned. Därmed blev Karlslundsåkaren Maria Gräfnings den allra sista mästaren.

Frihs utomhuspremiär när GP-säsongen drar igång – och här är favoriterna i DM

Den svenska GP-säsongen, i friidrott, drar igång med deltävling ett av fyra i morgon (tja, själva räknar de in en inomhustävling i vintras också, så i sådana fall är det deltävling två av fem), och minst fem länslöpare kommer till start i Sollentuna. Mest spännande blir det att se Klara Frihs säsongsdebut. 17-åringen från Askersund, som tävlar för Åsbro, sprang ju bland annat 4.50,37 på 1 500 meter (Sverigetrea i F17-klassen), 3.07,50 på 1 000 och 2.17,72 på 800 inomhus i vintras, och springer nu ett C-heat på 800. Frih är ju den enda länslöparen som slagit Liduina van Sitteren i ett lopp i länet i år (med det där snabba 1 000-metersloppet i Inneserien, som enligt statistiken var det snabbaste någon löpare från distriktet sprungit den något udda distansen inomhus genom alla tider).
Till start finns också tre ur Mikael Kroons träningsgrupp i KFUM Örebro: Alexander Larsson springer 800 meter (i D-heat), William Wickholm 1 500 meter (i C-heat), och Markus Bohman 5 000 meter (i huvudheatet, med en viss David Nilsson som farthållare) där också Heshlu Andemariam finns med.
Onsdag 3 juli fortsätter GP-säsongen i Karlstad, där det brukar dyka upp en hel del länsatleter.

Nu på onsdag, den 19 juni, avgörs säsongens första tävling på löparbanor i länet: Distriktsmästerskapet på 5 000 meter som fått flyttas till Glanshammar. Liduina van Sitteren och Jonatan Gustafsson vann ju säsongens första DM, korta terräng-DM i Fellingsbro i början av maj, men av dem är det bara van Sitteren som finns med i startlistan den här gången. Hon utmanas främst av Mikaela Kemppi, som ju växlat upp med segrar i Kumla stadslopp och Fröviloppet på senaste tiden och faktiskt var 5,5 minuter före van Sitteren i Stockholm marathon (men 5 000 meter bör väl passa van Sitteren lite bättre?!). På herrsidan saknas ett gäng snabba löpare som Markus Bohman, Martin Regborn och Erik Anfält, men det blir ändå kul att se unga killar som Melker Forsberg och Wilhelm Bergentz göra upp med till exempel Per Arvidsson (jag sätter nog en liten slant på Bergentz, ändå).

 

Anfält vann både Fröviloppet och Dovra trailrun: ”En riktigt tung brödrostdubbel” (och Hagaby bästa länslag i Jukola)

När det gäller att rada upp segrar hemma i länet har det mesta den här säsongen handlat om Liduina van Sitteren. Men den här helgen tog en gammal lokalloppskung tillbaka tronen: Erik Anfält, som är en av distriktets vassaste långlöpare genom tiderna och som vann SM-brons i maraton i fjol, sprang nämligen hem både Fröviloppet på lördagen och Dovra trailrun på söndagen.
Anfält vann ju långloppscupen fem gånger på sex år 2010–2015 (och sprang somliga år snuskigt många tävlingar), men är numera lite mer selektiv (även om han dammat av tre maror under 2.30 under våren) i sitt tävlande. Lördagens millopp var faktiskt hans allra första i långloppscupen den här säsongen. Det blev seger med en bra bit över tre minuter, på 34.07 (tvåan Kevin Henriksson sprang på 37.28, trean Johan Ingjald på 37.40. ”Hade hoppats få till en lite snabbare tid och kanske till och med utmana mitt eget banrekord från 2015 (33.23). Men det gick inte. Höll rätt bra tempo i fem kilometer men sen tappade jag stinget rejält i hettan”, skriver Anfält på Instagram.
När Anfält i dag följde upp med Dovra trailrun, den andra deltävlingen av tre i den nya, lokala trailtouren, så blev han betydligt tuffare utmanad på de tekniska, kuperade och till stor del rätt blöta (leriga) stigarna runt vackra Dovra sjöar. Tvåan Jonathan Kandelin, som ju vann Gallaberget trailrun i stor stil i onsdags, berättar själv på instagram: ”Hade en liten lucka mellan kilometer 11–14:ish, där jag valde att försöka trycka på ytterligarem men hade spelat ut mitt kort och benen kunde inte svara när han klev om igen tre kilometer innan mål.”
Anfält vann på 1.20.19 (på 17 kilometer, som förvisso kanske snarare var 17,5; en tid som säger en hel del om hur tufft det var), 62 sekunder före Kandelin, nästan fem minuter före trean Jimmy Axelsson (Winforce Sverige) och nästan elva före trean Serge Le Normand (IK NocOut).
”Somnade med en dröm i fredags. Att lyckas sopa hem en riktigt tung brödrostdubbel i helgen. Begav mig därför till Östansjö i dag för att försöka följa upp vinsten i gårdagens Frövilopp med en ny vinst i tuffa, tekniska och mycket vackra Dovra Trailrun 17 kilometer. Det satt hårt inne. Blev rejält utmanad av klubbkompisen Jonathan. Jag var starkast på de mer lättlöpta partierna och Jonathan på de tuffa och mer tekniskt krävande partierna. Tur för mig att det var ”lättlöpt” på slutet …”, skriver Anfält på instagram.
Mikaela Kemppi tog säsongens andra seger i långloppscupen (hon vann ju Kumla stadslopp) med en marginal på över 4,5 minuter ned till Marie Dasler på andraplatsen (Kemppi på 39.30, Dasler på 44.05 och Malin Sjödin på 46.46). Ingen av dem dubblade med Dovra, som i stället vanns av Karlstads Linnea Nilsson på 1.43.05. Camilla Bergdahl var 4.41 bakom, som gick en riktig match mot Iva Fagré om andraplatsen (Bergdahl var sju sekunder före).
Ingjald utökade sin ledning i långloppscupen genom tredjeplatsen, medan Henriksson gick förbi Wilhelm Bergentz upp på tredjeplatsen. Dasler och Kemppi, som redan före Frövi var tvåa respektive trea i cupen, tog in några poäng på van Sitteren, som ändå känns som en given segrare vad det lider. På onsdag är det extrapoäng på spel eftersom det vankas distriktsmästerskap.
Hur poängen kommer att fördelas i trailtouren har arrangörerna ännu inte meddelat, trots att två tredjedelar nu alltså är avverkade.

Kollega Elena Lövholm har redogjort för Venla- och Jukolakavlarna på na.se, men man kan väl säga att Hagaby överträffade förhoppningarna med en 29:e-plats på herrsidan (att jämföra med 73:e-platsen i Tiomila) medan Tisaren inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna på damsidan (laget var tia i Tiomila, nu 36:a; femte bästa svenska klubb i Tiomila, nu 15:e). Per Carlborg, som sprang startsträckan för Hagaby, stämplade de första kontrollerna utanför topp 100, men växlade som 56:a, och därefter plockades det placeringar hela vägen. Regborn gick ut som 45:a och noterade, trots att han var så långt från någon tätklunga, den tionde bästa tiden av de 1 652 slutmännen, och plockade 16 lag på väg till mål där Hagaby var knappt 46 minuter bakom segrande Stora Tuna (elva lag var inom 20 minuter efter en hel natts orientering). Hagaby blev bästa distriktslag (Tisaren 47:a, kvarten bakom Hagaby) och tionde bästa svenska lag.
Josefin Tjernlund på förstasträckan tappade nästan fem minuter på täten, Lovisa Persson på andra ytterligare 4,5 och Ellinor Tjernlund på tredje över nio. Så långt var Tisaren 54:a, och då hjälpte det inte så mycket att Lilian Forsgren gjorde 13:e bästa sträcktiden på avslutningen och nästan sprang jämnt med täten – det gav ändå ”bara” 18 placeringar i totalen och en 36:e-plats knappt 20 minuter bakom segrande norska laget Fredrikstad BK.

Petra Hanaeus sprang hem sin 14:e seger i Örebro parkrun (bara Ingjald, 22, och Annica Sjölund, 15, har fler) – och samtliga har kommit sedan november. Det var loppets 108:e upplaga (och första gången LK Gränslöst hade en ”takeover”), och Gustav Grek sprang snabbast av alla på 17.59 (Mathias Viktorsson tvåa på 18.13), medan Hanaeus noterade personliga rekordet (på banan) 19.46. Ingen annan dam gick under 23 minuter. För åttonde gången på två månader var det över 100 löpare till start.

Helgens höjdare – världens största stafetter, nytt traillopp och rekordförsök runt Vättern

1) Venla- och Jukolakavlarna
Världens största orienteringsstafetter är inte, som många tror, Tiomila utan finska Venla och Jukola (de har olika namn på dam- och herrstafetterna). Åtminstone om man ser till antalet deltagande lag. Jag skrev ju tidigare i veckan om Tisarens starka damlag medan Hagaby alltjämt inte publicerat sin laguppställning (där är det ju främst herrsidan med Martin Regborn och Filip Dahlgren som är riktigt spännande). Damerna startar 14.00 på lördag med förväntad målgång för vinnarna tre timmar senare medan herrarna går ut vid 23 med tippade segermålgång vid 6.46 på söndagsmorgonen. Man följer det hela direkt här.

2) Fröviloppet och Dovra trail
Det vankas dubbel löparfest i länet i helgen. På lördagen avgörs elfte deltävlingen av 28 i långloppscupen (den tionde individuella); tiokilometerstävlingen Fröviloppet på blandat underlag med start och mål på Näsbyvallen i Frövi (Adam Gillman och Karin Forsberg är regerande mästare). Erik Anfält har banrekordet på herrsidan (33.23 från 2015) medan damrekordet uppges vara 37.14 (men jag hittar ingen som sprungit snabbare än Mikaela Kemppis 37.26 2014). Någon startlista finns inte publicerad, men man sticker väl inte ut hakan om man tror att Liduina van Sitteren kommer ta en framskjuten placering …
Dagen därpå är det dags för andra deltävlingen av tre i Ullmax trail tour, länets nya traillöpningsserie, vid Dovra sjöar. Dovra trail heter arrangemanget, där man kan välja mellan tävlingsklassen på 17 kilometer och en kortare bana på 6,2 (plus en trekilometersrunda för barn). Det ska bli kul att se hur många av de som sprang premiären i Örebro som nu dyker upp för att fortsätta plocka poäng i cupen (jag vet ju att jag själv kommer att göra det i alla fall …).

3) Vätternrundan
Dags för andra delen av den svenska klassikern, de 30 milen runt landets näst största sjö. Det är ju inte en tävling utan ett motionsevenemang, men i år ska faktiskt ett gäng under Serneke Allebike Racings flagg göra ett försök att bli först under 6,5 timmar runt sjön. Håll i hatten!

Fyra veteran-SM till länet på landsvägsmilen – och Ahlssonbröderna visade klass i Motala (och så påverkar Transtensvallens renovering tävlingsschemat)

SM-milen, som svenska mästerskapet i landsväg över 10 kilometer heter sedan tävlingen infördes 2014, arrangerades i år (ja, nu på torsdagskvällen) återigen i samband med Sthlm 10, och länslöparna slog till med tre guld och totalt sju (eller nio, beroende på hur man definierar ”länet”) medaljer i veteranklasserna.
Petra Hanaeus sprang hem SM-guld i K45-klassen med 40 blankt, över minuten före tvåan Emma Holsted, IFK Lidingö, och ytterligare 39 sekunder före trean Linda Take (som bor i Karlstad och tävlar för Göta men som är en av två som får klassas som ”halvlänslöpare” med tanke på att hon tidigare bott i Karlskoga och sprungit orientering för Tisaren). Rose Marie Enmalm tog guld i K65 på 46.18 och hade därmed nästan 2,5 minuters marginal till klubbkompisen (i IF Start) Susanne Malmqvist som tog silvret på 48.46- Catharina Wahlstedt var ensam till start i K75 och vann följaktligen på 1.02.15.
Även Marie Dasler (silver K50 på 41 blankt, 46 sekunder bakom Götas Anne Ellström), Maria Eriksson (brons K40 på 41.14, 1.15 före klubbkompisen Antje Wiksten på fjärdeplatsen) och Almbys Bo Persson (brons M70 på 45.55, 1.42 bakom segrande Bengt Nyman, Falkenberg) tog medaljer. Ja, och därtill Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson, som sedan många år tävlar för Motala AIF (guld i K35 på 35.30).
Eriksson var fyra i senior-SM 27 sekunder bakom Samrawtit Mengsteab, Hälle, som knep sista medaljen och 1,5 minuter efter Charlotta Fougberg som tog guldet. Liduina van Sitteren slutade på 20:e plats på 38.05, drygt en minut från perset i Startmilen i våras. Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen Lisa Bergdahl slutade på 13:e plats på 36.57. På herrsidan var Heshlu Andemariam, som numera springer för IFK Lidingö, bästa länslöpare med en 38:e-plats på 33.35. Det gav en femteplats i M22-klassen, knappa minuten från medalj. Robel Fsiha vann herrklassen på 29.23 före David Nilsson och Olle Walleräng som också gick under 30 minuter.

Bröderna Jacob och Jonathan Ahlsson prenumererar ju på framgångar just nu, och i dag körde de båda cyklisterna – som kommer från Kumla men representerar Motala AIF respektive Örebrocyklisterna – för en gångs skull samma lopp: Vättern GP i Motala, som är ett elitlopp som fungerar som preludium till Vätternrundan. Jonathan körde förvisso egentligen i juniorklass (Jacob i elitklass), men klasserna samsades på banan. Som vanligt i svensk cykel verkar resultatlistan dröja, men klart är i varje fall att Jacob tog hem andraplatsen bakom Gustav Johansson efter att också ha vunnit två spurtpriser (tävlingen kördes över 50 minuter plus tre varv på en kilometerlång rundbana i centrala Motala med spurtpris vart femte varv.

För övrigt meddelar nu Närkes friidrottsförbundet att den utdragna renoveringen av Transtensvallen i Hallsberg gör att friidrottstävlingen Närkespelen, som skulle ha avgjorts på lördag, ställs in och att DM över 5 000 meter, som skulle ha löpts där på onsdag, flyttas till Glanshammar. Anmälan till DM, som också är en deltävling i långloppscupen, går för övrigt ut i morgon, fredag.

Kandelin vann regnigt Gallaberget trailrun – och Brundin/Hansson fortsätter dominera Moto tour

Örebroaren Jonathan Kandelin berättade för mig innan starten att han knappt hade hittat fram till startplatsen för Gallaberget trailrun, men när den milslånga löptävlingen – två varv runt sjön på två delvis olika terrängspår – väl drog igång hittade han runt snabbare än alla andra i regnet. Kandelin är ju mest känd som hinderbanelöpare och laddar just nu för dygnsloppet Toughest 24h Xtreme på Solvalla 29–30 juni, men är även en mycket habil stiglöpare vilket han visade inte minst med en andraplats i Kilsbergen trailrun i höstas.
I dag hade han inledningsvis sällskap av fjolårssegraren Johan Ingjald och hemmalöparen Magnus Stranneby, men vid varvningen efter 6,2 kilometer hade Kandelin öppnat en lucka på 42 respektive 72 sekunder, som växte till seger med över två minuter i mål. 41.42 på Kandelin (den näst bästa tiden som noterats på banan, knappt två minuter från Jonas Nilssons banrekord), 43.48 på Ingjald och 44.05 på Stranneby.
I fjol visade Liduina van Sitteren klass och noterade ett banrekord på 43.55, som årets segrare Therese Fjordäng var nästan fem minuter ifrån på 48.35 (men hon var precis som Kandelin näst snabbast genom tiderna). Tidigare vinnaren Hanna Henriksen blev tvåa på 50.41.
Claes Nilsson och Ester Skoglund snabbast på korta banan med 28.37 respektive 34.45.
Och jag? Tja, jag hängde på tätklungan i några hundra meter, i varje fall, och hittade sedan mitt eget tempo. Blev femma på 46.59 (2017, då jag led av järnbrist, gjorde jag 53.12 och i fjol, då jag åkte på magras efter sex kilometer, 47.25).
Gallaberget trailrun genom åren (banrekorden kursiverade):
2016: Patrik Johansson 42.22/Hanna Henriksen 53.47 (sju deltagare på tio kilometer, elva på 6,2).
2017: Jonas Nilsson 39.53/Therese Karlsson 50.34 (tolv på tio, 18 på 6,2).
2018: Johan Ingjald 42.45/Liduina van Sitteren 43.55 (20 på tio, 13 på 6,2).
2019: Jonathan Kandelin 41.42/Therese Fjordäng 48.35. (16 på tio, 13 på 6,2).

I rullskidtävlingen Moto tour tog Robert Brundin tredje raka och Olivia Hansson andra raka (inga damer ställde upp i första deltävlingen) segrar i inledningen av säsongen när backsprinttävlingen utanför Ekeby-Almby avgjordes i kväll. Hansson var ensam tjej till start och slutade sjua av 13 deltagare i prologen, blev sedan trea i sin kvartsfinal men missade A-finalen genom en fjärdeplats i semifinalen. I stället blev det en tredjeplats i B-finalen för långloppsspecialisten.
Brundin vann prologen med 4,5 sekunder bak till Viktor Hansson, och gick sedan rent genom kvartsfinal, semifinal och final för seger närmast före Hansson och Daniel Olsson. Olsson är tvåa i sammandraget men 21 poäng bakom Brundin efter tre av åtta deltävlingar.

Regborn ”på pallen” i världscupen – och så formerar Tisaren lagen i världens största stafett

Martin Regborn var med och sprang hem en tredjeplats åt svenska andralaget i sprintstafetten i världscupen i Helsingfors i dag (men den räknas inte eftersom Sveriges förstalag var före – de vann – och bara ett lag per nation räknas, så Regborn står kvar på två pallplatser i världscupen i den officiella statistiken). Regborn sprang tredjesträckan och plockade en placering, från femte till fjärde, med åttonde bästa löptid på sträckan, 15 sekunder bakom tjecken Vojtech Kral, som var snabbast av all, och tolv från Gustav Bergman i svenska förstalaget. Lilian Forsgren sprang sistasträckan för svenska tredjelaget och var 14:e hela vägen (även om hon passerade Norges andralags Marie Olausson men fick ge sig mot Storbritanniens Megan Carter Davies) och hade 16:e bästa löptid på sträckan.
Både Regborn och Forsgren beger sig nu 16 mil norrut till Kangasala, där världens största orienteringsstafetter – damernas Venla och herrarnas Jukola – avgörs i helgen. Hur Hagaby ska formera sitt sjumannalag kring Regborn och Filip Dahlgren är ännu inte offentligt, men klart är att Forsgren blir ankare i Tisarens lag i damkaveln som består av fyra sträckor. Josefin Tjernlund springer första, Lovisa Persson andra och Ellinor Tjernlund den tredje, och det mest spektakulära där är väl att Persson petar Andrea Svensson som var så urstark i början av säsongen (och som är tidigare landslagslöpare). Svensson tar istället fjärdesträkcan i andralaget. I Tisarens förstalag kutar Gustav Hindér, Daniel Attås, Oskar Andrén, Johan Aronsson, Valter Pettersson, Mathias Drage och Filip Jacobsson.

På hemmaplan (mer specifikt i min absoluta hemmaplan numera, Sydnärke!) är det trailvecka på gång, med fjärde upplagan av Gallaberget trailrun (i mitt tycke en av länets finaste tävlingar) på onsdagskvällen och nystartade Dovra trailrun (som lovar ännu mer av bilderna att döma) på söndag. Jag kutar båda, hoppas att vi ses!