Tarstaborgsrunadn inställd – och inga halvmaror i länet i år

Det blir ingen Tarstaborgsrundan i år. Terrängloppet utanför Pålsboda fungerade ju länge som ett genrep för länslöparna inför Lidingöloppet, men i år låg den på samma helg (som det sedermera väldigt coronaanpassade 30-kilometersloppet i Stockholm) – och nu blir alltså niokilometersloppet i terrängen runt Tarsta fornborg helt inställd, av samma anledning. Sedan tidigare har ju en lång rad löptävlingar ställts in, bland dem de allra största loppet i länet: Vårruset, Blomdomloppet (som körde en virtuell variant), Åstadsloppet, Gubbracet och Norasjön runt (som körde coronaanpassat, utan tidtagning). Plus många fler, och därtill hela långloppscupen som cup.
Det finns en ambition om att rädda alla distriktsmästerskap, som DM på 5 000 meter som avgjordes i Hallsbergs i söndags. Däremot finns inga halvmaratonlopp kvar i kalendern (och inga har genomförts, när Örebro AIK halvmaraton, Åstadsloppet, Norasjön runt och Semesterhalvmaran blivit inställda), så det är tveksamt om det kommer bli något DM på distansen i år.
Tre distriktsmästerskap har avgjorts – på maraton, 10 000 meter och 5 000 meter (Liduina van Sitteren har vunnit samtliga, förstås), och två återstår: På lördag avgörs korta terräng-DM i Vretstorp (anmälan gick ut i går kväll, men någon startlista är ännu inte publicerad) och den 17 oktober är det dags för långa terräng-DM i Åsbro.
Andra lopp som inte är inställda i höst: Snabb femkilometerstävlingen Hostruset (som fått grönt ljus, de gör reklam för fullt – men har inför årets tävling förflyttat sig från Väster till Örebro parkruns bana), Kilsbergsleden (som inte öppnat anmälan än), Markanatten trailrun, Lucialoppet och Sylvesterloppet. Vi får väl se hur många av de tävlingar som blir av.
Den 10 oktober löps ju SM-milen, för de som lyckas ta plats. Förutsättningarna finns nu publicerade i ett PM.

Bildextra från DM på 5 000 meter

Jag utlovade ju ett bildextra från DM på 5 000 meter. Tyvärr blir det ett väldigt mansdominerat sådant, eftersom jag kom fram till Hallsberg (efter min egen insats i Talludden trailrun) lagom till A-heatet där Liduina van Siteren var ensam dam. Så ni får hålla tillgodo med bilder på henne och ett antal gubbar … Tja, på pallen var det väl inte så gubbigt just den här dagen, med en 23- och en 25-åring. Och silvermedaljören Per Arvidsson blir inte veteran förrän inomhussäsongen startar.
M40-guldet tog Per Sjögren, som blev fyra bland seniorerna, medan Jakob Nilsson tog hand om M35 och Arturs Steinbergs M45. Jag hoppas att Nerikes friidrottsförbund inom kort reder ut alla veteranklassmedaljer, för ska jag grotta i det själv riskerar det att bli en massa fel (än så länge står inget om veteranmedaljerna i resultatlistan, men jag såg att det delades ut sådana när jag var på plats).

Liduina van Sitteren, DM-segrare på 17.40,22. Foto: Jonas Brännmyr
Liduina van Sitterens DM-guld var hennes nionde raka, om man inkluderar alla löpdistanser. Foto: Jonas Brännmyr
William Wickholm gick solo från start. Foto: Jonas Brännmyr
William Wickholm, DM-segrare på 15.27,85. Foto: Jonas Brännmyr
Tvåan och trean, Axel Sandberg och Per Arvidsson (i röd tröja IF Götas David Kjellén som deltog utom DM-tävlan och gick i mål som trea i loppet på 16.07,19). Foto: Jonas Brännmyr
Per Arvidsson, DM-silvermedaljör på 16.00,92. Foto: Jonas Brännmyr
Axel Sandberg, DM-bronsmedaljör på 16.10,18. Foto: Jonas Brännmyr
Per Sjögren, notera spottloskan. Foto: Jonas Brännmyr
Per Sjögren, fyra på 16.11,42, 1,2 sekunder från bronset. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson, femma på 16.25,23. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Hansson, sexa på 17.03,03. Foto: Jonas Brännmyr
Jakob Nilsson, sjua på 17.06,88. Foto: Jonas Brännmyr
Mathias Viktorsson, åtta på 17.14,98. Foto: Jonas Brännmyr
Arturs Steinbergs, nia på 17.23,50. Foto: Jonas Brännmyr
Fredrik Johnsson (ej att förväxla med klubbkompisen med samma namn), tia på 17.41,69. Foto: Jonas Brännmyr
”Super-Sören” Forsberg, sprang i B-heatet och blev 18:e totalt på 18.33,05. Foto: Jonas Brännmyr

Regborn med dubbla medaljer, Forsgren med skrällsilver och Wengelin nio sekunder från att försvara mästartröjan – och så ALLT från ALLA löpartävlingar (kanske)

Vilken intensiv helg det blev! Själv sprang jag ju Bergslagsleden ultra i går (mer om själva tävlingen nedan), och hann därför inte blogga om något annat, men det har ju verkligen hänt grejer.

Först och främst: Orienterings-SM. Det blev massor av framgångar för länslöparna, och allra mest glänste som väntat Martin Regborn. Gustav Bergman dominerade förvisso med dubbla guld – drygt 2,5 minuter före tvåan på medeldistansen på lördagen och nästan två minuter före tvåan på långdistansen dagen därpå – men där bakom knep Regborn silvret på lördagen och bronset (två sekunder från nytt silver men nu bakom Albin Ridefelt) på söndagen. Två fina medaljer till samlingen för Regborn, som ändå verkade lite besviken över att avståndet upp till Bergman blev så stort i den brötiga Göteborgsterrängen:
– Jag visste att jag hade bra chans i dag, i alla fall bättre chans än i går, mot Gustav, så det var bara att köra. Men det va svår terräng att lägga upp loppet, hur man skulle gå på med krafterna, för bitvis var det extremt tungt, och då kände man sig helt slut, och sedan kom det lätta partier där man kunde ligga på ganska bra, så kanske att man hade kunnat trycka på lite hårdare i de hårda partierna. Jag vet inte. Jag är närmare Gustav i dag än i går, så … Men han är bra nu, sa Regborn till Orienteringsmagasinet efter långdistansen.
En betydligt större skräll var det att Lilian Forsgren (som jag förvisso räknade som en outsider på distansen i mitt förhandsinlägg, men ändå) slog till med ett SM-silver (delat med Lina Strand) på lördagens medeldistans – endast slagen av världens bästa orienterare, Tove Alexandersson. Forsgren har tidigare tre brons, men alla i den något smalare disciplinen nattorientering. Nu tog hon sin första topp två-placering på SM, och sin första medalj i någon av de mest prestigefyllda disciplinerna – 30 år gammal och utan landslagsplats. Det är onekligen starkt.
I dag följde hon upp med en sjätteplats, drygt sex minuter från ny medalj (och knappt tio bakom superskrällsegraren Sanna Fast, Eksjö).
I yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, sprang Tisarens stortalang Valter Pettersson hem ett SM-brons i dag, knappt fem minuter bakom segrande Axel Elmblad i långdistansen. I går var han 16:e man på medeldistansen.
Övriga länslöpare med topp 20-placeringar: Josefin Tjernlund sjua i medeldistansen och 16:e i medeldistansen, Andrea Svensson nia i långdistansen och 17:e i medeldistansen, ex-örebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) 15:e i långdistansen och 19:e i långdistansen, Filip Dahlgren 16:e i långdistansen och Gustav Hindér med samma placering i medeldistansen. Melker Forsberg blev 16:e i långdistansen (i H20) och noteras bör också att Jonatan Gustafsson tog sig till A-final i sitt första senior-SM även om han fick nöja sig med 37:e plats på medeldistansen.
I Småland avgjordes samtidigt ett ungdoms-SM i långdistans där Ellen Pelander (Djerf, D16), Hugo Örn (KFUM Örebro, H16) och Anton Kruse (KFUM Örebro, H16) tog topp 20-placeringar genom att bli 15:e, 16:e respektive 20:e i respektive klass.

Ytterligare ett svenskt mästerskap avgjordes i helgen: I mountainbike, även det strax utanför Göteborg. Matthias Wengelin gick in som regerande mästare, men och var vid sista mellantiden, knappt två kilometer före mål (banan var totalt 28,7 kilometer) loss ihop med svåraste konkurrenten Emil Lindgren och passerade där i mycket knapp ledning. In mot mål lyckades Lindgren få en lucka, och över linjen skiljde nio sekunder. Trean Michael Olsson var 1,5 minuter bakom, örebroaren Axel Lindh på femteplatsen slagen med 2,5 (han förlorade en spurtstrid mot brorsan Vilgot Lindh, som däremot aldrig bott i Örebro …).
”Skönt att kroppen vaknade till liv och att jag kunde bjuda upp till fight andra halvan av loppet så Emil Lindgren fick ta i lite för att ta över tröjan”, skriver Wengelin på instagram.

Helgens löpning, då? Jo, den betar vi av i lite raskare takt:
** DM på 5 000 meter avgjordes på Transtensvallen i dag, och jag kan utlova en bildextra från A-heatet i morgon eftersom jag råkade ha vägarna förbi. Liduina van Sitteren tog en lika väntad som överlägsen seger, 1.43 före Klara Frih som mig veterligt debuterade på en distans över 3 000 meter (åtminstone på bana) med 19.23,75. van Sitteren öppnade för att gå under 17 för andra gången i karriären, men fick backa av och nöja sig med 17.40,22 – fortfarande märkt av supersatsningen på maraton-SM för två veckor sedan. Hennes resultat hamnade också lite i skymundan av hennes skor, vars sulor mättes in till 27 millimeter, två millimeter för tjockt enligt de nyligen framtagna reglerna som ska bromsa användningen av ”superskor”. Samma skor godkändes med mätutrustningen på friidrotts-SM i augusti, och dessutom finns modellen på internationella friidrottsförbundets lista med godkända skor, så de fick ändå passera. Marie Dasler tog bronset, 23 sekunder bakom Frih. Och jo, man ska inte glömma att van Sitterens guld var hennes nionde raka – räknat över alla löpgrenar som det springs DM på inom Närkes friidrottsförbund – räknat bak till hösten 2019.
Totalt mättes 27 skor in, rapporterade skomätaransvarige Börje Nordin. De som sprang i spikskor behövde inte få sina mätta, men av övriga hade Per Sjögren, som kom med en något överraskande efteranmälan efter att inte ha sprungit en regelrätt tävling på bana sedan vintern 2017/18 (nå, han sprang ju Mikael Kroons testlopp på 5 000 på GIH i maj), de tunnaste med elva millimeter. Sjögren släppte täten tidigt men ökade sedan tempot och gick ikapp klungan med löpare två–fyra, men när Per Arvidsson tryckte på gasen åkte han av igen. Blev ändå fyra på 16.11,42 efter att ha ”hoppats på under 17”. William Wickholm stack i väg i starten och jagade sub 15 första kilometerna, men fick ge sig i blåsten och utan draghjälp och landade på 15.27,85. Arvidsson tog bronset men missade sub 16 med 92 hundradelar, och Axel Sandberg tog bronset på 16.07,19.
** Joel Engström gick ut stenhårt i Bergslagsleden ultra och var ett par minuter före förhandsfavoriten Erik Anfält i Mogetorp. Sedan sprang han lite fel, kroknade något och fick nöja sig med fjärdeplatsen – men Anfält gick förbi under felspringningen och fattade inte att han var i ledningen förrän han kom i mål och fick höra att han hade vunnit. Då hade han tagit det ”relativt lugnt” på slutet och ”gått” uppför slalombacken när han insåg att han inte varken skulle kunna ta eller tappa sin andraplats. Det var nog anledningen till att han missade sitt banrekord med 2.01. 3.40.57 är ändå det näst snabbaste någon sprungit de 47,5 kilometerna på, och banrekordet på 3.38.56 kommer stå sig för alltid eftersom arrangörerna planerar att byta bansträckning till nästa år. Fjolårsvinnaren Simon Bloss (Strängnäs) blev tvåa, bara drygt en minut bakom, och Josef Snellman (Kristinehamn, tidigare FKT-innehavare på leden), som var den som gick med Anfält längst, blev trea, ytterligare 45 sekunder bakom. Jonathan Kandelin näst bästa länslöpare på 3.51.44, före John Lundström (som var så stark och tog totalsegern i Kilsbergen trailtour i våras) på 3.55.46 och Mattias Nätterlund på 3.56.58 (de blev femma, sexa och sjua). Fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren (Alnö) tog tidigt täten i damklassen och jagades först mest av Josefin Gerdevåg, som dock hade problem med magen under det som var hennes ultradistansdebut. I stället smet My Svensson (Skövde) upp och förbi till seger med nästan fyra minuter, 4.14.57 mot 4.18.39 på Gelfgren och 4.31.12 på Gerdevåg. Elin Österman och Anna-Karin Larsson blev bästa länslöpare där bakom (fyra och femma totalt) på 5.12.13 respektive 5.40.35.
** Örebro AIK:s Erica Lech har ju gått från klarhet till klarhet under den här korta säsongen, och slog på lördagen till med något sensationellt: Seger i Kalmar Malkars 21KM på 1.18.42 – en tid som gör henne till distriktets femte bästa på halvmaraton genom alla tider, bakom toppnamnen Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Liduina van Sitteren och Karin Forsberg (då Sennvall). Pers med över fem minuter och ”bara” två minuter kvar till distriktsrekordet … Tävlingen vann Lech med nästan tre minuters marginal, och bakom sig hade hon bland annat klubbkompisen (i Örebro AIK) Julia Johnsson som blev sexa på 1.34.46. I herrklassen blev hennes make Fredrik Johnsson tia, men det var tiden som imponerade mest: 1.16.04 var ers med 48 sekunder, och då har Johnsson ändå hunnit fylla 45.
** Erica Lech och My Svensson, båda nämnda ovan som segrare, var etta och tvåa i Dovra trail i augusti, men avstod på grund av lördagens löpningar andra deltävlingen i Ullmax trailtour som avgjordes i dag (Talludden trailrun), så nu är Kristalina Smårs (superklassikerrekordhållaren från Nora) uppe i totalledning (närmast före Therese Korkeakoski) Hon var trea i premiären och vann nu på 1.09 före Antje Wiksten och ytterligare över tre minuter före Sundbybergs Louisa Sjöholm. Jimmy Axelsson tog ju en urstark seger före Anfält i premiären och följde upp med en överlägsen i dag, över tre minuter före Sören Persson (Karlstad) och David Klasson (tvåa i sammandraget), och över sex före alla andra. Ni som läste min lopprapport i går kanske undrar kanske om jag tog mig ut i skogen i dag och hur benen kändes? Jodå, oförskämt bra. Visst, lite slitna var lemmarna, men jag kände ändå att jag kunde trycka på i alla moment (den inledande, sugande uppförsbacken, de tekniska partierna, den avslutande nedförsbacken), och jag är mycket nöjd med både kroppen, satsningen och tiondeplatsen (knappt nio minuter bakom Axelsson) – och framför allt, i backspegeln, med Bergslagsleden ultra i går.
** I ler- och hinderloppet Utmattningen i Dalkarlsberg i går kom 19 löpare till start, varav tio körde den fulla distansen (två varv). Linn Gustavsson (1.06.16,4) och Anders Dahl (48.23,1) vann med drygt en respektive drygt fyra minuters marginal men det mest välbekanta namnet var nog Kim Semstrand som krossade alla killar och tog totalsegern på halva sträckan på 24.24,3.
** Med start uppe i Kloten vid sextiden på lördagsmorgonen gjorde välmeriterade fjällmaratonlöparen (bland annat) Anders Kleist (från Kolmården) en supersatsning mot att krossa Lars Drageryds redan respektingivande FKT på Bergslagsleden. Med mål på 36 timmar och en möjlig tidsplan för 33 (och, förvisso, en för 40 också) satte Kleist av i furiöst tempo. Men energin tröt dessvärre under slutet av natten, och efter 21 mil (av 28) tvingades han till slut ge upp. Rapporteringen från försöket har varit sparsmakad, men efteråt skriver Kleist själv lite grann på instagram.

Racerapport: Bergslagsleden ultra 2020

Jag skriver normalt sett bara racerapporter om mina mållopp, och i år var Bergslagsleden ultra – för första gången sedan premiären 2014, inklusive året jag inte kom till start på grund av förkylning – inte en av årets stora målsättningar, inte en av de där dagarna man tänker på när intervallpassen är som jobbigast: ”Pressa på lite till nu, för då kommer du vara starkare tredje lördagen i september.” Nej, i år var Bergslagsleden ultra en trevlig dag i skogen. Men eftersom det trots allt är det lopp som ligger mig varmast om hjärtat av alla så vill jag ändå skriva några rader. Och kanske berätta lite om filosofin som gjorde att jag trots den ”trevliga dagen i skogen” persade med nästan 17 minuter på mitt sjätte försök på banan.
Först en återblick på loppet:
Vi anlände med bussen till Digerberget bara tolv minuter före start, och efter toakö och nervösdyngning var det ”tre minuter till start!” när jag kom ut, oombytt och utan att ha hämtat nummerlappen. Det blev ombyte, skoknytning och nummerlappsnålning i rekordfart, och jag var faktiskt klar med 30 sekunders marginal. Tur att första kilometerna är uppvärmning på ultralopp. Jag hade en lite molande, möjligen mental, magkänsla i början – magen bröt ju ihop totalt i The Hill marathons i somras, och därefter har det varit mer regel än undantag att jag fått besöka skogen under längre träningspass (men alltid bara en gång, i början, och sedan har det varit bra).
Annars kändes det oförskämt bra, trots att jag inte alls lättat på träningen inför loppet (nå, sista hårda passet gjorde jag förvisso på måndagen, men jag hade 7,5 timmar i löparskorna måndag–fredag) – och även om jag kände mig lite seg uppför så gled jag med längre fram i klungan än jag trott. Höll damtäten till sex kilometer, matade på i utförsbackarna på ett sätt jag aldrig vågat göra i en ultratävling tidigare och var i Mogetorp nästan fyra minuter snabbare än i fjol.
När jag skrev om en ”trevlig dag i skogen” kan det vara värt att påpeka att det för mig inte innebar att jag inte fick ta i, men A) jag skulle inte pressa mig, B) jag skulle inte jaga varken tider eller placeringar och C) jag skulle hellre springa långsammare än snabbt, och farten skulle aldrig vara så hård att jag skulle bli sliten. Målet var att springa Talludden trailrun dagen efter relativt hårt (nu på kvällen är det fortfarande målet, jag ska återkomma till det).
Nå, i kontrollen i Mogetorp och på mon direkt efter gick tre löpare som legat i rygg på mig från Ramshyttan (jag tror att det var Johan Nordin, Jonas Forsner och Viktor Kjellander, men är inte säker). ”Jaha”, tänkte jag på min trevliga dag i skogen, ”nu mattades nog mitt tempo”. Släppte dem, sprang på i skönt tempo med något mer känning i magen och hajade till när jag efter den korta grusvägslöpningen under kraftledningen vid Amboberget kom ikapp Josefin Gerdevåg, KFUM Örebros SM-medaljör i maraton som var en av tre damlöpare jag släppte 15 kilometer tidigare. Hon hade betydligt mer krånglande mage och hade varit i skogen, och strax efter att hon studsat iväg från mig beslutade jag mig för att prova om detsamma skulle hjälpa mig. Precis när jag höll på att dra upp shortsen igen studsade Björn Eriksson och Erik Högkvist förbi (hade jag gömt mig tillräckligt bra så såg de mig inte). ”Inte jaga rygg, egen lunk”, var mantrat.
Ned genom fårhagen vid Lockhyttan vände jag mig om på grund av grinden, och såg att Janne Werner och ytterligare en löpare var på väg ikapp – men just den där fårhagen har alltid varit stället där Bergslagsleden ultra börjar för mig. Därifrån och hem älskar jag varenda meter, har referenser och hållpunkter i varenda sväng och bara njuter (om jag inte gått mig för trött), och på andra sidan vägen börjar ju första riktiga stigningen på länge (den som till slut tar en till toppen på Rusakulan), så endorfinerna pumpade och snart var jag ikapp och förbi Högkvist (som hade lite jobbigt uppför). Själv hade jag en kanondag. Jag vaktade mig från att gå på för hårt, men kunde hålla löpsteg i alla uppförsbackar och flöt återigen ovanligt fint nedför. Och på platten var det bara att trycka.
Upp från Trolldalen var jag ikapp den jag tror var Nordin, plus Gerdevåg som varit i skogen igen. Jag och Gerdevåg gjorde sällskap till Blankhult, där den jag tror var Kjellander stod och fyllde på i kontrollen. Själv tog jag ju inte i så mycket, så jag behövde inte fylla på så mycket (tog ett glas sportdryck i Mogetorp och ett i varvningen i Ånnaboda, och därutöver åt/drack jag bara en halvliter medhavd sportdryck under dagen) och skuttade bara förbi där. Därefter såg jag tyvärr aldrig Gerdevåg, som ändå var stark och tog sig runt på 4.31 trots bekymren i det som var hennes debut på ultradistans. Jag tror den jag tror var Kjellander nästan var ikapp mig i Tomasboda, men sedan såg jag inte honom heller.
I den härligt steniga uppförsbacken när man passerat grusvägen upp mot Lilla Dammsjön (min favorituppförslöpa på hela loppet!) skuttade jag (det kändes så, härliga ben även uppför nu!) förbi den jag tror var Forsner, och på toppen satt Kajsa Rosdal och hejade (hon borde förstås ha sprungit istället!). Biten mellan de två följande grusvägspassagerna (den mot Gårdsjötorp och den mot Gårdsjön) tycker jag faktiskt är lite tråkigt bökig, men sedan får man den fina uppförsbacken mot Göljan, passeringen av vindskyddet, den härligt kuperade grusvägen och den breda skidgatan upp mot Ånnaboda. Det är mammas gata, så att säga.
I vägövergången i Matsabacken stod Johan Röjler och frågade om jag ville veta avstånden framåt; ”nej tack, jag är bara ute och joggar”. ”Två minuter till Björn Eriksson, åtta till Johanna Gelfgren”, fick jag ändå höra.
En pappmugg sportdryck i Ånnaboda och så ut på den fina slutrundan. Längs sjön, den fina första biten på leden mot Suttarboda, backen ned till Falkasjön och bra tryck uppför Falkaberget. Sedan är det ju lång utförslöpning, och ingen ansträngning än, så full sula nedför. På den långa rakan på grusvägen mot slalombacken såg jag plötsligt Erikssons rygg. I fjol stod han parkerad i grusvägsbacken efter Göljan, och trots att jag bara gick på vilja efter att ha gått för hårt i början den gången lyckades jag få nästan sex minuter på honom i mål den gången. I år tog han revansch på sig själv och var över 21 minuter snabbare – och mycket piggare – men i slalombacken tvingades han gå. Jag fick göra detsamma i fjol, men hade bestämt mig för att trots regeln om ansträngning just här – målet blev att hålla löpsteg hela vägen så jag inte hade gått en meter på hela loppet. Det gjorde att jag automatiskt både kom ikapp och förbi Björn, som jag trodde skulle passera mig på asfalten sedan (och det hade jag låtit honom göra utan fajt), men han kom aldrig.
Redan i början av backen såg jag också Gelfgrens rygg, och luckan krympte rejält mot slutet, men jag höll mig till planen och jagade inte utan löpte in lugnt och fint (och hon var nästan två minuter före till slut, så det hade förstås aldrig gått). När jag kom i mål fick jag se att Andreas Wahlstedt stod där och bara hade fyra sekunder bättre tid än mig själv, men jag ska vara ärlig och erkänna att jag aldrig såg honom framför mig på upploppet. Var för upptagen med att njuta av de sista meterna av den här ”trevliga dagen i skogen”. Och placeringar spelade som bekant ingen som helst roll den här dagen.
Klockan stannade på 4.20.19, vilket alltså var pers med nästan 17 minuter jämfört med mitt all-out-lopp i fjol, och sett över loppets sju år (det här var av allt att döma det sista på den här bansträckningen) har jag sprungit på 4.59 (inklusive en kvarts felspringning)–5.07–5.28–DNS (förkylning)–DNF (magras)–4.37–4.20. Så pass mycket snabbare – men ändå rekordartat osliten. Jag hade kunnat fortsätta några mil till, direkt efter målgång. Jag har inga problem att ta en rusch nu på kvällskvisten, om det behövs. Jag bröt inte mot mina regler och gick för hårt, jag tror verkligen inte det. Strava (som inte är någon exakt vetenskap, det ska gudarna veta!) uppskattar att min ansträngning i fjol, när jag sprang 17 minuter långsammare, var 118 procent större. Och ungefär så upplevde jag det. En trevlig dag i skogen i år, jämfört med drygt 4,5 timmars forcering i fjol.
Det är värt att påpeka att förutsättningarna var optimala: Aldrig har jag varit med om så torr och hård stig, så perfekt temperatur (och uppehåll!) och så härlig känsla i kroppen på en och samma gång. Det spelade in. Men jag tror också att mycket har att göra med att jag är mer genomtränad än tidigare, förmodligen tack vare att jag lämnat över hela träningsschemat i händerna på min tränare för första gången, och bockat av pass efter pass, målmedvetet. Och man ska komma ihåg att målet inte var den här dagen – Bergslagsleden ultra 2020 var inget mållopp – utan lördag/söndag om två veckor då jag ska göra debut på 24-timmarsdistansen. Jag hoppas att det här var ett kvitto på att det kommer att gå bra då och inte ett bevis på att formen toppats för tidigt …
Men jag vill återkomma till en sak vad gäller träningen och morgondagens tänkta start i Talludden trailrun: Under sommaren har det vid ett flertal tillfällen i mitt träningsschema funnits hårda pass dagen efter långpass. Mest signifikant: I mitten av juli sprang jag korta, hårda asfaltsintervaller dagen efter fem timmar (och fem mil) mörkerlöpning, och veckan efter sprang jag korta backintervaller dagen efter ett maraton i mysfart. Jag tror det där lärt mig något, både mentalt (håll igen när det ska hållas igen, maxa när det ska maxas, minimera mellanmjölken) och fysiskt (kroppen vet att den typen av upplägg fungerar).
I morgon ska jag gå rätt hårt på Talludden trailrun, som egentligen blir helgens viktigaste pass, en utvärdering av hur jag egentligen klarade mina mål i dag. Kanske blir det en lite ”otrevligare dag i skogen”. Den blir i varje fall betydligt kortare, 9,2 kilometer eller så.

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racerapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48
Lidingöloppet 2010: 2.56.03
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
Skåla opp 2013: 1.48.35
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55 (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
The Hill marathons 2017: 9.42
Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
Ultravasan 2018: 8.12.11
Bergslagsleden ultra 2018: DNF
Växjö marathon 2018: 3.04.36
Aktivitus trail race 2019: DNF
Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
Swedish alpine ultra 2019: 13.24.17
Säfsen sommarbackyard 2019: 28 varv/timmar (187,77 kilometer)
The Hill marathons 2019: 17.01.00
Bergslagsleden ultra 2019: 4.37.04
The Hill marathons 2020: DNF
Bergslagsleden ultra 2020: 4.20.19
Kommande mållopp:
Örebro 24h

Helgens höjdare – dubbla SM och fyra (!) löpartävlingar i länet

1) Orienterings-SM
Redan 9.30 på fredagsmorgonen gick Sara Johansson, Domnarvets Goif, ut som första löpare i det gemensamma kvalet till lördagens medel- och söndagens långdistans-SM i orientering. Om några timmar vet vi vilka 40 damer och 40 herrar (och lika många juniorer) som gått till final. Jag gick igenom vilka lokala löpare som finns anmälda i ett blogginlägg tidigare i veckan, största guldhoppet är utan tvekan Martin Regborn medan Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren får ses som möjliga medaljörer vid topprestationer. Även Filip Dahlgren, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund skulle kunna blanda sig i topp tio-striden en bra dag. Tävlingarna löps i skogarna norr om Göteborg

2) Löparfest i länet
Äntligen kan man skriva det med eftertryck. Det arrangeras inte mindre än fyra mer eller mindre (bara bitvis coronaanpassade) tävlingar i länet i helgen: Bergslagsleden ultra, DM på 5 000 meter, Talludden trailrun och Utmattningen.
DM avgörs på Transtensvallen i Hallsberg på söndag förmiddag, med A-heatet som avslutning vid 12.20. 50 löpare är anmälda och Liduina van Sitteren och Markus Bohman toppseedade. van Sitteren lär, om hon inte skadar sig eller bli sjuk, kunna jogga hem ännu en DM-titel, men på herrsidan blir det desto intressantare: Bohman har inte sprungit något 5 000-meterslopp i år (motivationsbrist tidigt på sommaren, comeback med 32.56 för silvret på DM på 10 000 meter i augusti), och det har heller inte andraseedade William Wickholm. Eftersom topp tre på årsbästalistan – Martin Regborn, Jack Karlsson och Wilhelm Bergentz – saknas i Hallsberg är det fyra Per Arvidsson som gjort bästa tiden på distansen av dem som startar nu 15.45 i Västerås i juni). Med i matchen finns också Noha Olsson (nio sekunder bakom Bohman på årsbästalistan på 3 000) och Axel Sandberg.
Sjunde upplagan av 48-kilometersloppet Bergslagsleden ultra, som avgörs på lördag, har en jättefavorit i tidigare vinnaren och förre SM-bronsmedaljören i maraton, Erik Anfält, som i sedvanlig stil dragits med en del skadebekymmer under sommaren men som var topp tio på maraton-SM. Örebro AIK-löparen utmanas dock av en rätt fin rad löpare i klubbkompisen Jonathan Kandelin, Kristinehamns Josef Snellman (sprang också SM-maran, satte i fjol ett nu slaget FKT på Bergslagsleden), Ärlas Simon Bloss (som hette Karlsson när han vann tävlingen i fjol), IF Starts Mattias Nätterlund som lär känna sig hemma i slalombacken på slutet, Noras Per Eklöf och ett gäng andra starka löpare. På damsidan gör Josefin Gerdevåg (som också har ett SM-brons i maraton på meritlistan) en intressant trailstart, men favorit är utan tvekan fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren.
I Talludden trailrun, som är andra deltävlingen i Ullmax trail tour och avgörs på söndag, gör multisportstjärnan Cecilia Jessen, från Örebro, en spänannde start, och utmans främst av Noras Kristalina Smårs (rekord på totaltid på en svensk klassiker under ett kalenderår) och systrarna Korkeakoski (Therese och Jessica, också från Nora). På herrsidan är cupledaren Jimmy Axelsson klar favorit när de andra duktiga traillöparna från länet uppenbarligen prioriterar Bergslagsleden istället.
Ler- och hinderloppet Utmattningen löps i Dalkarlsberg på lördag, men där finns ingen startlista på förhand att ta del av eftersom anmälan sker på plats.

3) Mountainbike-SM
Matthias Wengelin ska försöka försvara tröjan och Axel Lindh ska försöka utmana i Skatås, strax utanför Göteborg. Jag gick igenom förutsättningarna tidigare i veckan.

Startlistan släppt till länets först 24-timmarslopp på elva år – och lyssna på mig i Ultraaktuellts podd

2008 och 2009 arrangerades två 24-timmarslopp på Transtensvallen i Hallsberg. Det första som en del av ett större arrangemang med ett sexdagarslopp där Yiannis Kouros, världens bästa ultralöpare genom alla tider, vann (kuriöst nog med sin karriärs sämsta sexdagarsresultat, 758,8 kilometer – de andra sex gångerna han sprang sexdagars gick han alltid över 80 mil, fyra gånger var han över 100 mil och hans 1 036,8 kilometer från 2005 är fortfarande världsrekord). Örebro AIK:s Mikael Andersson och Team Blekinges Aurore Byström vann 24-timmarsloppet, som löptes 24–25 juli, på 201 925 respektive 191 317 meter den gången, och året därpå, när 24-timmarsloppet var huvudnumret, vann Hässelbys Fredrik Elinder och Vi som springers Åsa Hällstorp på 230 322 respektive 203 083 meter (Hasse Byrén var tvåa den gången, knappt åtta kilometer bakom Elinder).
Nu är det äntligen dags för ett nytt 24-timmarslopp i länet, vilket jag berättade om här på bloggen redan i oktober i fjol.
Två veckor återstår tills start, men nu har den preliminära startlistan släppts till Örebro 24h, som är sista deltävlingen i – vad gäller förstaplatserna redan avgjorda – svenska cupen i udda ultra.
Gustaf Sjösvärd – sandallöpare som i fjol vann de båda stora svenska 100-milestävlingarna Gax och Black river run (i Västerås) – är klart mest meriterade namnet som jag hittar i listan. Men där finns också jag själv (med ambitioner om minst 215 kilometer), Stocksäters Tomas Fridh (som ju sprang så bra i inomhusmaratonloppen i Tybblelundshallen för några år sedan), Regina Johnsson (Karlskogalöpare som var trea i Halland ultra beach 100 miles i somras), Mikael Maschmann (som just satt rekord i att springa Öland från ände till ände), Yann Hellman (som redan vunnit cupen efter segrar i Marieberg galleria 6-timmars och Säfsen sommarbackyard) och där bakom ytterligare ett gäng intressanta namn som Fredrik Palm, systrarna Nylén från Degerfors (Amanda och Rebecka), Elin Engström, Daniel Westergren, David Hjälmarlycka och Anders Götmark.
Tävlingen avgörs på Fornabodatravet strax norr om Lindesberg med preliminär starttid 11.00 den 3 oktober.

Apropå Daniel Westergren så är det han som driver podden Ultraaktuellt, där jag intervjuas i senaste avsnittet om utmaningen ”The Jonas Brännmyr round”, som jag kommer berätta mer om på bloggen framöver. Vi pratar för övrigt även lite om själva bloggen. In och lyssna!

Här är länsatleterna i orienterings- och mountainbike-SM i helgen – och SM-milen blir av

Nu är det lottat och klart för fredagens SM-kval i orientering. 100 damer och 163 herrar är anmälda och uppdelade på fyra kvalgrupper där topp tio från respektive grupp kommer gå vidare till A-finalerna (kvalet gäller både medel- och långdistans, och alla löpare har inte anmält sig till båda finalerna, vilket innebär att somliga får räknas bort när ”topp tio” ska sorteras ut för respektive dag).
Länslöpare till start i elitklasserna som sticker ut: Hagabys Martin Regborn (sex raka VM, EM-brons, en individuell världscupseger, SM-guld i sprint i fjol), Tisarens Lilian Forsgren (sprang VM 2015, EM-silver, en individuell pallplats i världscupen), Hagabys Filip Dahlgren (sprang VM 2014) och Tisarduon Josefin Tjernlund (sprang EM 2016 och 2018) och Andrea Svensson (junior-VM-guld 2015, tillhört seniorlandslaget). Till start också Tisarens Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Daniel Attås,, Johan Aronsson, Anna Hallmén och Olle Josarp, Hagabys Love Sintring och Josefine Wallenhammar, KFUM Örebros Jacob Eriksson och Jonatan Gustafsson och Milans Saga Sander. På juniorsidan finns namn som Tisarens Valter Pettersson.
SM avgörs i skogarna norr om Göteborg, och SVT sänder finalerna: Tre timmar från lördagens medeldistans och 4,5 timmar från söndagens långdistans.

I helgen avgörs ytterligare svenskt mästerskap: I mountainbike. Veteranklasserna (och nästan alla ungdomsklasser) avgörs på lördagen, juniorer och seniorer (och äldsta pojkklaserna) på söndagen. Regerande mästaren Matthias Wengelin och Axel Lindh är förstås anmälda, men också Almbys långloppsspecialist Johan Lindbom (liksom ett antal ungdomar och juniorer från klubben). SM avgörs på en 4,2 kilometer lång bana i Skatås, Göteborg, som herrseniorerna kör sju varv på (damerna sex varv).

Och apropå SM är det nu klart att SM-milen – alltså SM över tio kilometer landsvägslöpning – som redan blivit inställd två gånger i år nu verkligen kommer att bli av, på racerbanan i Anderstorp lördagen den 10 oktober. Samma ställe där halvmaraton-SM löptes i somras, alltså.

Emilia Fahlin bröt handen – bryter Girot och missar sannolikt VM (och en första titt på startlistorna till helgens löpartävlingar)

I går skrev jag ju något slängigt om att Emilia Fahlin tog det lugnt när hon var klar med sitt jobb i Giro d’Italia och med all rätt inte hade bråttom i mål. Men verkligheten på måndagens etapp såg helt annorlunda ut, visade det sig i dag. Fahlin bröt nämligen ett ben i högerhanden redan efter 20 kilometer, och slet sig sedan runt de 150 sista kilometerna med smärta och en högerhand som var allt mindre brukbar ju längre dagen gick. Hon hade först svårt att växla och bromsa, och till slut kunde hon knappt hålla i styret – inte optimalt i 60 kilometer i timmen nedför serpentinvägar … Men i mål skulle hon, för att eventuellt kunna starta dagen därpå. Nu visade en snabb röntgen att metakarpalbenet ut mot lillfingret var av, och då fanns det förstås ingen möjlighet att fortsätta, och Fahlin kom därför inte till start på dagens etapp (där Cecilie Uttrup Ludwig försvarade sin fjärdeplats i sammandraget, med hjälp av de fyra andra cyklisterna som finns kvar i tävlingen för FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope).
Fahlin kommer flyga hem till Sverige under onsdagen för nya undersökningar och få sin rehabilitering planerad. VM körs redan nästa lördag, tolv dagar efter smällen, och det är förstås högst osannolikt att hon kan komma till start där, om det inte går att trolla fram någon typ av specialskydd. Oklart om hela hösten är i fara, eller om en comeback i oktober är möjlig (cykelsäsongen är ju längre än vanligt i år, på grund av att så mycket blev uppskjutet under våren och sommaren).
Vad det var som hände när handen gick sönder? Det berättade Fahlin för mig i den här artikeln (där hon även berättar om vad hon tror om VM-chanserna), men den korta versionen är att hon skulle ta emot en drickflaska från en ledare som stod och langade vid sidan av vägen, och att den i 45–50 kilometer i timmen träffade handen på ett otroligt oturligt sätt och slog sönder benet.
Jag frågade också Fahlin vad hon hade fått för upplevelse av de tre Giroetapperna hon han köra före skadan.
– Det var tufft. Väldigt hårda banor, riktigt varmt och långa dagar på cykeln. Men just nu är det tuffaste att jag inte får en möjlighet att fortsätta fajtas och köra klart. Det är givetvis inte optimalt, men det går inte att fortsätta med en bruten hand, sa hon.

Föranmälan till DM (och veteran-DM) över 5 000 meter, som avgörs i Hallsberg på söndag förmiddag, går ut i morgon, och nu har en lista över de 34 som hittills anmält sig presenterats. De starkaste namnen hittills är Markus Bohman, William Wickholm, Noha Olsson, Per Arvidsson, Axel Sandberg och Marie Dasler. Mest anmärkningsvärt är att Liduina van Sitteren, regerande mästaren som brukar springa varenda lopp som erbjuds i länet, ännu inte anmält sig. Förmodligen är det bara en tidsfråga. Löpare som Erik Anfält, Mattias Nätterlund, Jonathan Kandelin och Josefin Gerdevåg springer i stället Bergslagleden ultra på lördag. Blir tufft att kombinera med ett snabbt 5 000-meterslopp dagen därpå, till och med för löpare av den kalibern. Jimmy Axelsson springer Talludden trail på söndag.

Fahlin i låååång Giroetapp (och SM blir av!), Andrén snabbast i norska mästerskapet och Nilsson vann Askermountain mudrace för tredje året i rad (minst)

Göra klart jobbet, och sedan ta sig till mål utan att bränna de sista energireserverna. Det verkar vara Emilia Fahlins melodi i Giro d’Italia (ja, i förrgår underlättade ju en punktering på ett av grusvägspartierna verkligen inte saken), där fjärde etappen i dag avgjordes – en av proffscyklingens längsta etapper någonsin på damsidan, 17 dessutom rätt kuperade mil mellan Assisi och Tivoli.
Lizzy Banks och slovenska överraskningen Eugenia Bujak, som inte har något med sammandraget att göra, kom loss och var drygt en minut före de andra i mål. Återigen var det målgång uppför, med sedvanligt avsprucken klunga. Redan totalledande Annemiek van Vleuten fick 15 sekunder till på nya totaltvåan Katarzyna Niewiadoma (som passerade Anna van der Breggen, som tvingaes släppa 37 sekunder på van Vleuten i dag), medan Cecilie Uttrup Ludwig – som Fahlin kör för – hade en ny stark dag men tvingades släppa tillbaka 21 sekunder efter att ha hämtat in tio på van Vleuten med andraplatsen i går. I sammandraget har van Vleuten nu 1.56 på Niewiadoma som i sin tur är sju sekunder före van der Breggen och 1.07 före Ludwig.
Fahlin tog mållinjen som 108:e cyklist av 120 startande för dagen, nio minuter och 41 sekudner efter att Banks passerat den. I sammandraget innebär det nio placeringar ned, till 71:a plats, 25.44 bakom. Men det betyder förstås ingenting alls i ett lopp där hon kör för någon annans skull.
I morgon väntar en snällare etapp, med både start och mål i Terracina. Förvisso ska en drygt 600 höjdmeter lång backe besegras efter fem mil, men totalt är etappen bara 110 kilometer lång och efter backen bär det mest nedåt till mål.
Girot avslutas på lördag.
För övrigt är det nu klart att det blir ett cykel-SM (utöver redan avgjorda tempo- och kortdistans-SM) i höst, trots allt. Det blir inte Sälen och inte Uppsala utan Tierp arena (förvisso nära Uppsala), en motorbana och flygplats där det tidigare bland annat körts STCC. Helt platt, förstås, och ett varv på 7,6 kilometer som damerna preliminärt ska köra 15 varv (herrjuniorerna, med Jonathan Ahlsson, kör lika många – herrarna, med Jacob Ahlsson kör 23). Damer och herrjuniorer tävlar den 3 oktober, herrar och damjuniorer dagen därpå. Kommer Fahlin till start blir det därmed på bekostnad av belgiska världstourtävlingen Liège-Bastogne-Liège.

Jag skrev ju om Tisarens Oskar Andréns lite tuffare inledning på det norska mästerskapet i orientering (17:e på långdistans, 35:a på medel) förra veckan, men missade att notera den betydligt roligare avslutningen i går: För sin norska klubb IL Leik var han snabbast av alla – åtta sekunder före Freidigs Mats Eidsmo – på förstasträckan på stafetten som avslutade mästerskapsveckan.
Leik föll sedan tillbaka till 17:e plats efter att Ola Keiserås tappat 7,5 minuter på andra och Andreas Sølberg ytterligare fem minuter på sistasträckan (Freidig höll däremot i och vann, med Vegard Kittilsen och Håvard Sandstad Eidsmo, jagad av Magne Dæhli i spurten, på de två sista sträckorna).
I fjol dubblerade han mästerskapen, men i år kommer Andrén inte till start i SM till helgen.

Resultatlistorna från söndagseftermiddagens Askermountain mudrace är nu publicerade (evenemanget hette ”5:th and last”, men jag hoppas verkligen inte att det var sista upplagan eftersom jag hittills aldrig haft möjlighet att springa). Janne Werner tog sin första seger på 35.08 medan Frida Nilsson tog åtminstone tredje raka (jag har inte hittat resultatlistor från de två första åren) och därtill var näst snabbast overall bakom Werner, bara 53 sekunder bakom (och över två minuter före herrtvåan Alexander Swärd på 38.13. Anna Bergendal, som jag tror är samma person som spelat i damallsvenskan i fotboll med Tyresö, blev näst bästa dam på 41.51. Tomas Galmén och Linda Samuelsson treor.

Bergdahl svensk mästare – och Regborn och Niggli fullbordade DM-grandslamen

Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl är svensk mästare – på den något udda distansen 3×1 500 meter. som andralänk mellan Gaël de Connick och Sara Christiansson i Göteborgsklubben Sävedalens lag sprang var hon på söndagen med och tog segern 17 sekunder före IFK Göteborg. Segrartiden? 14.01,90. Stafett-SM avgjordes på Slottskogsvallen i Göteborg, och på just den här distansen var det bara Göteborgsklubbar till start. Men en seger är ju alltid en seger och ett SM-guld ett SM-guld. Några Örebrolag kom inte till start på någon distans i årets stafett-SM.

Med sprint-, sprintstafett- och stafett-DM coronainställda blev det bara distriktsmästerskap på tre orienteringsdistanser i Örebro läns distrikt i år – och bra två mästare på seniorsidan: Martin Regborn och Simone Niggli tog på söndagen nämligen sina tredje guld för säsongen i lika överlägsen stil som de två första, på natt- och långdistans. Nu stod medeldistans på programmet, och Niggli vann med över 7,5 minuters marginal över fyra kilometer orientering. Lovisa Persson och Anna Hallmén (drygt elva minuter bakom) såg till att det blev en helpall för Tisaren. På herrsidan stack Tisarens Johan Aronsson upp och tog silvret åtta sekunder före Filip Dahlgren (som var tvåa på långdistansen i går), medan Gustav Hindér missade medalj med just åtta sekunder.
Nästa helg avgörs SM i medel- och långdistans, men utan Niggli på startlinjen. Det står klart när efteranmälningstiden går ut nu vid midnatt. Tisaren har ändå elva löpare till start, KFUM Örebro sju, Hagaby fyra, Djerf två och Milan en.

Emilia Fahlin kör som bekant för lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig i Giro d’Italia, och det går fortsatt bra för danskan. Efter gårdagens fjärdeplats slutade hon i dag tvåa, endast slagen av självaste Marianne Vos över den 142 kilometer långa etappen med start i Santa Fiora och målgång uppför i Assisi. Vos fick två sekunders lucka, medan Ludwig i sin tur hade tre sekunder på trean Elisa Longo Borghini. Ludwig behåller därmed fjärdeplatsen i sammandraget, 2.38 bakom Annemiek van Vleuten, och är tvåa i både poäng- och bergspristävlingarna. Fahlin var 2.12 bakom i mål, som 78:a.
I morgon körs den 170 kilometer långa etappen mellan Assisi och Tivoli som har några riktigt saftiga stigningar på vägen.

Även om det inte publicerades någon regelrätt resultatlista från Norasjön runt, den klassiska halvmaran som i år avgjordes coronasäkert, med individuell start, så har en lista med alla löpares tider lagts ut, i bokstavsordning. Det är löparnas egna tider som listas, så helt tillförlitligt är det måhända inte, men fyra löpare gick i varje fall under 1.30: Tom Imopla (som ingår i brödraskaran med längdskidåkarna Bill, Bob och Jack) på 1.27.10, Niklas Hasselwander på 1.28.29, Per-Erik Lundin på 1.29.00 och Frida Nilsson på 1.29.17.

Askermountain mudrace löptes ju under söndagen, men resultatlista väntas inte förrän i morgon kväll.