Louise Wiker äntligen klar för friidrotts-VM – och Glanshammarslöpare klarade junior-EM-kval

I dag kom så till slut beskedet. Över ett halvår efter att Louise Wiker krossade både sitt personliga rekord (med över fyra minuter!) och VM-kvalgränsen över maratondistansen i Amsterdam i oktober gav förbundskapten Karin Torneklint till slut beskedet om att hon också är uttagen till sommarens friidrotts-VM i London. Ett besked som måste vara otroligt skönt för en löpare som blivit nobbad från terräng-EM och friidrotts-EM trots att hon varit kvalificerad, och som blev inbjuden till sitt första friidrotts-VM, i Peking för två år sedan, med armbågen efter en hel handfull återbud trots sin starka kvaltid. Men den här gången fanns inget som kunde stoppa den Hälleforsfostrade löparen (inte ens uppvärmningsknocken i Sevilla i februari). och 13 augusti står hon på startlinjen i London (och kan redan nu börja förbereda sig och ladda upp på ett helt annat sätt än inför sitt förra VM).

Uttagen är ännu inte Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade långdistansaren Lisa Bergdahl, men på måndagskvällen klarade 21-åringen i varje fall kvalgränsen till U22-VM (”äldre junior-VM”) i friidrott i Bydgoszcz, Polen, i juli, på 10 000 meter när hon lekte hem Göteborgs-DM .på Slottsskogsvallen (Bergdahl har flyttat till Göteborg för att studera och gör sin andra säsong i Sävedalens AIK) på 35.43,98. Kvalgränsen till U22-VM är 36 blankt, så den klarade hon med över 16 sekunders marginal, trots att hon tvingades springa solo och var nästan tre minuter före tvåan i heatet (och DM) Linnea Ivarsson (Lerum) som Bergdahl varvade två gånger. Den slutgiltiga U22-VM-truppen tas inte ut förrän den 3 juli, tio dagar före mästerskapet, och än har inte en enda idrottare fått beskedet, så vi får väl se hur snabba friidrottsförbundet är att ta ut Bergdahl. Att hon hade något stort på gång anade man ju för övrigt redan när hon sprang hem Startmilen före Mikaela Kemppi för en månad sedan. Hade Bergdahl alltjämt tävlat för en Örebroklubb hade hennes tid för övrigt gjort henne till den femte snabbaste 10 000-meterslöparen i distriktet genom tiderna och den näst snabbaste U22-löparen.

I kväll var det för övrigt dags för säsongens fjärde poängtävling i OK Milans regi, den här gången vid Ramsjön söder om Nora. En viss Martin Regborn dök upp, som vanligt, men man vet ju aldrig vad man har att vänta sig av honom i de här sammanhangen. Den här gången sprang VM-löparen från Örebro, som ibland joggar igenom poängtävlingarna en bit från täten, hem segern nästan fyra minuter före tvåan Anton Hallor och ytterligare nästan tre före trean Jakob Wallenhammar. Elin Winblad var återigen bästa dam och drygade därmed liksom Regborn ut sin ledning i sammandraget (det är ju mixedklass som gäller, och Winblad är nu uppe på fjärde plats totalt).

 

Wikers sköna besked: ”Mer stöttning från friidrottsförbundet”

Redan när Louise Wiker dundrade till med sitt livs lopp, maran på 2.36.39 (personligt rekord med över fyra minuters marginal!) i Amsterdam i höstas kvalade den Hälleforsbördiga långlöparen in till VM i London i sommar (2.39 är den internationella kvalgränsen), men Sverige har deklarerat att någon slutgiltig uttagning inte kommer att ske förrän den 2 maj (och det beror främst på att fler har chansen att klara kvalgränsen än de tre som varje nation får ställa upp med på distansen). För Wiker – som åkt på ett par smällar när hon bland annat blev nekad deltagande i terräng-EM 2011 trots att hon själv hade stora förhoppningar om att få åka och som först efter ett antal återbud, och efter att ha missat chansen till en ordentlig uppladdning, med armbågen blev inbjuden till maratonloppet vid friidrotts-VM i Peking 2015 – lär det betyda några månaders orolig sömn till, men förra veckan fick hon i varje fall ett besked så positivt som något kan vara idet här läget: Hon har blivit uttagen i Svenska friidrottsförbundets mästerskapsgrupp inför säsongen 2017. Exakt vad det innebär, och hur stor den truppen är, är lite oklart eftersom mästerskapsgruppens hemsida inte uppdaterats sedan 2015, men Wiker låter i varje fall väldigt positiv på instagram: ”Glada nyheter […]. Jag är för första gången med i ”mästerskapsgruppen”, det innebär mer stöttning från friidrottsförbundet i min satsning mot VM i London.” Det kommer bli intressant att följa Wikers fortsatta väg mot London.

Det tävlades ju i skidor i helgen, inte bara i Deer Valley, Söderhamn och Ånnaboda – utan också i Filipstad, där Zinkgruvans Daniela Bjärmark, som går sista året på skidgymnasiet i Torsby, slog till med en andraplats i det nystartade och inför Tjejvasan seedningsgrundande Team Sportia tjejlopp över 16 kilometer på konstsnöspåret i Kalhyttan. Daniela förlorade en spurtduell mot Malungs Amelia Furunäs, men besegrade bland annat tvåfaldiga Vasaloppssegraren Ulrica Persson med 19 sekunder. Samma Persson som dagen efter tog hem segern i halvvarianten av värmländska Mattila ski marathon – där Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson (som lämnade SM-veckan efter kvartsfinaluttåget i torsdagens sprint) tog hem herrklassen efter att ha spurtat ned klubbkompisen Oscar Johansson. Zinkgruvan skriver mer om de tre starka insatserna på sin hemsida.

Wiker klarade VM-kvalgränsen i Amsterdam: ”Finns så många att tacka …”

Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”

Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.

Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:

Bild från gårdagens Å-stadslopp. Detta är ett lopp som ligger mig extremt varmt om hjärtat. 2006, som 30-åring, sprang jag loppet för första gången. Tiden då blev 1.31, om jag inte missminner mig. Jag var riktigt nöjd med det, började springa lite mer och året därpå sprang jag på 1.18. Sen följde några år med mycket skador och annat strul. Men 2010, 34 år gammal, vinner jag loppet och sänker mitt pb med över 3 min till 1.11. Det var då jag på något sätt blev löpare på riktigt. Vid tiden för förra årets lopp var jag i kanonslag. Det var inte klasslöparen @davidnilssons . Så våra olika formstatusar gör att vi springer ihop, växeldrar och småsnackar i 15 – 16 km. Sen säger David ödmjukt att han tänkte prova att höja tempot lite. Det gör han, det gör inte jag :). Jag lyckas dock hålla ihop loppet bra och kommer i mål, ca halvminuten efter David, på 1.08.49. SUB 69 på halvmaran för första och hittills enda gången. Det var ett riktigt häftigt lopp som jag alltid kommer att minnas. Tack för det SUB 100 LL David Nilsson! Åter till gårdagens lopp. I mål på fjärdeplats på 1.13.00. Alltså över fyra minuter sämre än förra året. Men jag är faktiskt riktigt nöjd med det. Har en helt annan (mycket sämre) träningsbakgrund i år. I torsdags gjorde jag mitt första "kvalitetslöppass" på 5 veckor. 5 km i 3.30-tempo och jag var tvärslut. Så gårdagens lopp var ett stort steg i rätt riktning. Frankfurt Marathon ligger 14 dagar bort. Får se hur jag gör med det loppet. Min baksida är i alla fall väldigt mycket bättre än den har varit på väldligt länge. Men den är inte helt bra. Foto: IF Start #salomonrunningswe #åstadsloppet #örebroaik #kanskefrankfurtmarathon

A photo posted by Erik Anfält (@runanfalt) on

Magen stoppade Wiker – trots "kalasbra" ben

Kollegorna på pappers-NA har en stor intervju med Louise Wiker om nattens VM-debut i morgondagens tidning (som går att köpa som e-tidning på na.se någon gång tidigt i morgon bitti), men kvällstidningarna har haft sina intervjuer ute hela dagen, och där berättar den 36-åriga Hälleforslöparen om att det var magstrul som förstörde alla chanser till en bra tid.
– Det var tufft. Jag hade kalasbra ben, men magen fungerade inte. Jag brukar aldrig ha problem med det, men jag tror att det var nerver. Jag har aldrig varit med på mästerskap tidigare, säger hon till Expressen och Aftonbladet (sista meningen dock bara citerad i den förstnämnda); vilket tyder på att den förkortade uppladdningsfasen som det sena VM-beskedet ledde till fungerade och inte är att skylla för den uteblivna topprestationen.
Till Expressen tillade Wiker också:
– Jag kände att jag inte fick i mig vätskan riktigt. Jag försökte lugna ner mig, men man får pulspåslag. Jag är extremt besviken.
Vad vi snackar för tid? 2.49.57. Under 2.50, men ändå den sämsta av de fyra maror Wiker tagit sig igenom under sin korta 42 195-meterskarriär (i Prag i maj bröt hon ju).
Av 67 anmälda löpare till VM-maran kom 65 till start och 23 bröt längs vägen. Wiker gick i mål som 48, och hade alltså bara fyra löpare kvar bakom sig på banan. Lagkompisarna Annelie Johansson och Charlotte Karlsson gick i mål sex respektive två minuter före och slutade på 33:e respektive 44:e plats.  Men faktum är att Wiker låg 18 sekunder före Karlsson halvvägs, när hon passerade halvmaran 1.21.35. Men sedan tog magproblemen ut sin rätt, och Wiker löpte andra halvan på 1.28.22. Och det var inte det att andra halvan var extremt tuff; löparna i täten skruvade tvärtom upp tempot ganska markant efter 21,1-kilometersmarkeringen. Det var helt enkelt magen som gjorde det.
– Jag är så besviken att jag inte fick ut det jag hade idag, jag hade hoppat på så mycket mer. Först hade jag problem med magen och vätskan och då blev jag stressad och försökte hitta rytmen och känslan. Men det funkade bara inte idag, säger Wiker till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Inte lär kännas bättre när hon får läsa Aftonbladets betygsättning av svenska VM-truppen. Säg så här; efter den mästerskapsdebuten kan det bara bli bättre. Som i EM i Amsterdam nästa år.

I löpningarna på hemmaplan verkar det som om de stora kanonerna, vid sidan om Erik Anfält, tog det lugnt i helgen. I Hjulsjöjoggen tog Hällefors Tommy Sundberg, som jag inte har någon större koll på, hem segern knappa minuten före Starts Johan Ingjald, på tiden 39.05,5, medan Ingjalds klubbkompis Marie Dasier tog hem damklassen nästan 2,5 minuter före Östansjös Hanna Henriksen, på 50.27,2. Allt över åtta kilometer tämligen tuff terräng. I och med att de stora namnen uteblev, blev det heller inga förändringar i toppen av långloppscupen. Ja, inte mer än att Ingjald avancerade till sjätte plats i herrklassen, då.

Flera av de lokala topplöparna kutade i stället Kraftloppet i Finspång, en stafett över tio sträckor och 72 kilometer, i ett hopplockat superlag i mixedklassen, med uttalat mål att slå alla herrlag och ta totalsegern (vilket de lyckades med, med nästan tre minuters marginal). Vi snackar långloppscupledaren Haben Kidane, Simon Sveder, Peter Wiker och ex-karlskogingen Linda Take. Med i laget fanns bland andra också Bollnäs Jerker Lysell, VM- och EM-medaljör i orientering, och Helene Söderlund, världsmästare i skidorientering. André Rangelind har skrivit en racerapport, sträcka för sträcka, på sin blogg (där han även bjuder på bildextra). Bland annat är han imponerad av 17-årige Kidane som plockade in två minuter på täten på sin sträcka (laget låg nämligen efter i början): ”Vilket driv den killen har i steget, kan garantera att ni kommer att höra mer om Haben!”, skriver Rangelind.

I Göteborgsvarvets seedningslopp i Örebro i går var Örebro AIK:s Mattias Nätterlund den enda som klarade gränsen och kvalade in bland elitlöparna (35 minuter för herrar, 39 för damer), när han avverkade milen på 33.16. Därmed kan han alltså ansöka om en plats i elitstartledet till nästa års halvmara i Göteborg. Fredrik Skogman var tvåa av herrarna, men 4.04 bakom Nätterlund på 37.20. I damklassen kutade Anna Nyström (klubb?) in på 41.30 och vann 47 sekunder före Starts Anna Pettersson.

I Lindesbergsskogarna fick Martin Regborn till slut sin revansch på Daniel Attås i deras säsongslånga DM-fajt, men den kom först i söndagens långdistans. I lördagens medeldistansdrabbning tog Tisarlöparen årets tredje raka DM-guld, med 14 sekunders marginal bak till Regborn. Men på söndagen fick Hagabys VM-löpare alltså revansch, tog hem långdistansen med nästan fem minuters marginal före Oskar Andrén (han som gjorde succé i sin allra första stora seniortävling, ultradistans-SM, i våras), och över sju minuter före trean Attås (som ändå med över tre minuters marginal säkrade säsongens fjärde DM-medalj). Efteråt twittrade Regborn ironiskt: ”Nu gäller det bara att övertyga Attås om att DM grand slam givetvis räknas som totaltiden av alla distanser …” Vem som tog bronset i medeldistansen? Jo, Tomas Hallmen, 44, som visade att gammal är äldst. Förvisso var Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson trea i mål, 22 sekunder före Hallmén, men han deltog utom tävlan eftersom Degerfors tillhör Värmlands distrikt. Jacobsson var för övrigt fyra i söndagens långdsitans också.
På damsidan var det samma kvartett i täten båda dagarna, men i olika ordning. På lördagen KFUM Örebros Ellinor Eriksson 29 sekunder före Tisarens Rebecka Nylin och med KFUM:s Anette Carlsson och Tisarens Lovisa Persosn på delad tredjeplats, 2.14 efter. På söndagen Nylin 33 sekunder före Persson, 1.53 före Eriksson och 2.10 före Carlsson. Övriga var över tolv minuter bakom. Juniorvärldsmästaren Andrea Svensson, som var anmäld till juniorklassen i långdistans, kom inte till start.
I Värmlands-DM fick Linde Take överraskande stryk i söndagens medeldistans (måhända på grund av lördagens urladdning i Kraftloppet), men då var det också av Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, karlskogingen som är mångårig landslagsåkare i skidorientering och var med i svenska EM-bronslaget i stafett 2008. Hon var tio sekunder före Take och ytterligare 1,5 minuter före alla andra. I övrigt blev det inga medaljer för Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna varken där eller i fredagens natt-DM (men Karlskogas EM-silvermedaljör från tidigare i somras, mountainbikeorienteraren Erica Olsson, 15, stack till Dalarna och sopade banan med de upp till fem år äldre konkurrenterna i D20-klassen i deras mtbo-DM; en uppladdning så god som någon inför nästa helgs SM).
Stockholms DM bjuder ju på hygglig konkurrens, om man säger så, och Garphyttans långdistansspecialist Filip Dahlgren, i fjol tia på VM, fick nöja sig med en tredjeplats i söndagens långdistans bakom världs- och Europamästaren Gustav Bergman, OK Ravinen, och hans klubbkompis Ruslan Glebov, som var med och sprang hem en sensationell femteplats åt Ukraina i mixedsprintstafetten på VM i fjol. bakom sig hade Dahlgren ändå namn som Mårten Boström. Dan innan var Dahlgren femma i en tajt medeldistans, där bara 21 sekunder skiljde från ett brons. Där vann Glebov före Bergman.
Nästa helg avslutas DM-säsongen med stafett i Örebro län, stafett och långdistans i Värmland och stafett och natt i Stockholm. Sedan väntar två raka SM-helger, och så två raka landslagshelger med Euromeeting och världscupfinalen. Intensivt för den jagar titlar, alltså.

Och så har Fredrik Berg debuterat internationellt (som mountainbikecyklist, som enduroförare har han ju många VM-tävlingar på meritlistan). För mycket grusväg ställde till det för Berg i Birkebeinerrittet, skriver han på sin blogg apropå 47:e-platsen i Norge. Nästa helg blir det Bockstensturen.

Min racerapport från Sälen? Den kommer i morgon!

Hällefors VM-hopp om värmen och smoggen: "Nu ser man himlen"

I natt, svensk tid, smäller det. Redan 1.30, så det är ingen idé att gå och lägga sig utan bara att sätta på en kanna extra starkt kaffe och bänka sig framför SVT. Sista svenskarna ut i friidrotts-VM är trion i damernas maraton, med Hälleforsbördiga Louise Wiker, 36, som länets första och enda deltagare i årets världsmästerskap. Konditionsbloggen ringde upp Wiker på plats i Peking för att få det sista om förberedelserna, och började naturligtvis med att fråga om det alla snackat om inför maraton- och gångtävlingarna på den kinesiska huvudstadens gator: Värmen och smoggen.

– Just nu, klockan 20, är det 25 grader i skuggan, men när vi körde sista lilla finslipningen på bana i onsdags var det 31 i skuggan. Just nu säger prognoserna inför söndagsmorgonen att det ska vara mulet och  under 20 grader när vi startar, men det hinner väl ändra sig. Men det är bra om det dröjer så länge som möjligt innan solen gassar på i alla fall, säger Wiker till Konditionsbloggen.
Är du värmekänslig?
– Nej, det brukar jag inte vara. Och jag känner att jag har en väldig nytta av träningen jag gjort under träningslägret i Flaggstaff, där det var väldigt varmt. Men det är en sak att köra träningspass på bana, en annan sak att hålla igång i 2,5 timmar i värmen … Men jag känner inte att jag har några speciella problem med det i alla fall, jag tror inte att jag har någon nackdel av värmen jämfört med andra löpare.
Smoggen, då?
– Man kände hur dålig luften var direkt när man landade, men sedan dess har det blivit betydligt bättre. Tydligen har de stängt ner några kolkraftverk och förbjudit lastbilstrafik under VM, och det har gett effekt. Nu ser man himlen, och kineserna jag träffat bara: ”Wow, vi har aldrig sett så blå himmel förut”. Några lagkompisar har varit nere på stan, och där är det lite mer smogg, vårt hotell ligger i utkanten av stan, men det är ändå betydligt bättre luft nu än det var under herrarnas maraton som inledde VM.
Hur är formen?
– Jag tror den är bra. Jag känner mig redo och träningen har fungerat bra. Jag dras fortfarande lite med jetlagen, men är på väg ikapp. Träningspassen på plats har känts bra, jag gjorde 3 000 meter i maratonfart i onsdags plus 5×300 meter för att få upp lite fart. Men de viktigaste svaren fick jag hemma i Sverige, före avresan. Nu handlar det om att inte lägga för mycket energi på att vara nervös, att hålla sig i skugga och konsolidera krafterna.

När jag intervjuade Wiker före avresan, för papperstidningen, berättade hon om målsättningen med VM:
– Om man hade fått riktigt bra löparväder hade jag definitivt sprungit för personligt rekord. Nu får man känna på det. Men jag tänker inte i tider, utan jag vill göra mitt livs lopp.

Helgens höjdare – Anfält jagar trailkungen: "Tänker inte ge mig på förhand"

1. Louise Wiker i friidrotts-VM
På VM:s sista dag, 7.30 på morgonen i Peking vilket motsvarar 1.30 svensk tid, begår Hälleforslöparen Louise Wiker sin VM-debut i friidrott. 42 195 meter ska avverkas på Pekings gator, med de sista meterna inne i Fågelboet, OS-arenan från 2008. Jag ringde upp Wiker i Peking i går, och vad hon hade att berätta kan ni läsa i fredagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Dessutom blir det ett längre blogginlägg om Wiker i morgon. Tyvärr finns ingen startlista publicerad ännu, men på den här sidan lär den dyka upp närmsta dygnet. Först då kommer det gå att sia om vilka placeringar Wiker kan fajtas om. Men en bra tid, och att bli bästa svenska, måste förstås vara huvudfokus.

2. Sälen fjällmaraton
Måltävling nummer tre av fyra den här säsongen för min del startar 10.00 i Lindvallen i morgon bitti. Sälen fjällmaraton. Efter att skadorna äntligen gett med sig inför Lurs backyard ultra i juli har jag sedan dess bara kunnat jogga lätt tre pass (och sprungit ett lopp). Resten av träningen har varit alternativ, på cykel och gym, och jag har ingen aning om vart formen är. Senaste riktiga fullfartslöpning var Oppebylöpet i maj. En som haft en betydligt bättre uppladdning är regerande mästaren i Sälen, Örebro AIK:s landslagslöpare Erik Anfält, 39, som vunnit båda de tidigare upplagorna av tävlingen. På 2.54.27 premiäråret 2013 och  på 2.51.28 2014. Då ska man veta att vi snackar 825 höjdmeter att besegra och ett underlag som till 80 procent består av fjällstig, så den tiden kan mycket väl vara vassare än perset 2.27.02 i Kiel i februari eller 2.28.09 på Stockholm maraton i maj (som ju anses vara en tuff asfaltsmara på grund av Västerbrons 2×35 höjdmeter). Konditionsbloggen ringde upp Anfält för att snacka om det, och om favoritskapet, men fick reda på att det i år är överlämnat till Anders Kleist.

– Han har aviserat att han ska starta, och i sådana fall är han storfavorit. I mina ögon är han trailkungen nummer ett i Sverige, och han skulle vara en av de bästa på landsväg också om han valde att springa mer där. 2013 ställde han upp på en halvmara och gjorde 1.05.20, det var han Sverigeetta på det året. Ja, han har varit en stor förebild för mig de senaste åren, och blir något att bita i om han kommer till start. Det kommer bli riktigt sporrande, och dessutom skönt att slippa pressen. Det är han som ska vinna, men jag tänker inte ge mig på förhand. Vi gick samma sträcka på Vasastafetten i lördags och då var jag bara 23 sekunder bakom. Men hans rekord på till exempel halvmaran är mycket bättre än mitt (1.09.55), säger Anfält till Konditionsbloggen.
Vad är det som lockar dig så mycket med just Sälen fjällmaraton?
– Dels har jag vunnit två år i rad, och när man är regerande mästare lockar det alltid att komma tillbaka. Men terrängen passar mig bra också. Jag är rätt beroende av att ha fast underlag under fötterna, och i Sälen är det ganska hårt även om det är fjällterräng, inte så geggigt som Axa fjällmaraton. Och så tycker jag att det är skönt att lägga om fokus mot något nytt efter Stockholm marathon och springa mycket terräng. Det är skönt att lägga sommarträningen i skogen.
Hur bra är 2.51.28 från i fjol jämfört med en asfaltsmara?
– Det är svårt att säga, men jag vet att jag hade en fantastiskt bra känsla när jag gjorde 2.51. Men jag går för att springa snabbare än det nu, även om jag vet att jag hade en riktig kanondag förra året.
Hur är formen?
– Jag hoppas att den är bra. Jag har haft bättre och bättre känsla i tävlingarna på slutet. I DM var det tungt, då var jag rejält nedtränad, men sedan kändes det bättre på Blodomloppet och ytterligare bättre på Vasastafetten. Kurvan pekar åt rätt håll. Hela sommarträningen har haft fokus mot lördagens lopp, och förutom lite trassel i början av augusti, där jag ändå kunde köra på bra med alternativ träning, så har det fungerat bra. Formen är bättre nu än inför förra årets lopp, och det känns lovande.
Vad händer efter Sälen?
– Om det känns riktigt bra i Sälen försöker jag nog få en plats till Lidingöloppet. Annars blir det att succesivt gå över till asfalt igen för att förhoppningsvis springa riktigt fort i Valencia marathon den 15 november.

För egen del? Tja, jag får nog vara väldigt nöjd om jag tar mig igenom under fyra timmar.

3. Löparfest på hemmaplan
Lördag är en riktig högtidsdag för alla långlöpare i länet, med inte mindre än tre tävlingar. Med start 11.00 vid Risbergska avgörs ett tio kilometer långt seedningslopp till nästa års upplaga av Göteborgsvarvet, och är man riktigt snabb där hinner man också med Hjulsjöjoggen, var seniorklasser startar 14.00. ”Det tuffaste terrängloppet i långloppscupen”, som de själva marknadsför sig som (vad säger de ansvariga för Tarstaborgsrundan och Kilsbergen trailrun om det?) avgörs över tio kilometer i Hjulsjö. Dessutom Kilsbergskampen, ungdomstävling i friidrott, traditionsenligt på Kilsbergsvallen i Garphyttan. I år är tävlingen dessutom distriktsmästerskap, och 11- och 13-åringarna kutar 600 meter och 15-åringarna 800 (av grenar som är intressanta ur bloggperspektiv, alltså).

Mycket löpning? Tja, men då kan vi vill köra en liten bubblare med orienterings distriktsmästerskapshelg? Lindebygdens OK arrangerar medeldistans-DM på lördagen och långdistans-DM på söndagen, och i Värmland (distriktet som länskommunerna Degerfors och Karlskoga ju tillhör; även om Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson i stället anmält sig, utom tävlan, till Örebro läns-distriktets DM-tävlingar i helgen) är det natt-DM i Deje i dag, fredag, och medeldistans-DM i Lesjöfors på söndag. Och eftersom Garphyttans Filip Dahlgren tävlar för IFK Lidingö är även Stockholms medeldistans-DM på lördag och långdistans-DM på söndag av intresse. Här i distriktet blir det mest intressanta att se kampen mellan Daniel Attås, som vunnit de två tidigare DM-tävlingarna den här säsongen (sprint-DM i maj och natt-DM för två veckor sedan), mot VM-sprintern Martin Regborn, som överraskande fått nöja sig med att vara trea respektive tvåa i DM i år. Tar Regborn revansch nu? På damsidan har de båda DM-tävlingarna hittills gett sex olika medaljörer, med guld till juniorvärldsmästaren Andrea Svensson och hennes klubbkompis (i Tisaren) Rebecka Nylin. Nylin springer båda distanserna i helgen, medan Andrea väljer att stå över medeldistansen och springer långdistansen i juniorklass. Nästa söndag avslutas DM-året i distriktet med stafetterna.

Så ska Sverige bli ännu bättre i hemma-VM: "En miss vi inte gör om"

På tisdagen släppte förbundskaptenen för orienteringslandslaget, örebroaren Håkan Carlsson, en lista på elva förhandsnominerade löpare till världscupfinalen i schweiziska Arosa i oktober. Det handlar om samtliga svenskar som endera tog medalj på VM i Skottland i början av augusti eller som ligger på topp 15 i totala världscupen. I den andra kategorin kvalar Hallsbergslöparen Lilian Forsgren in. Med tre poängs marginal ned till schweiziska Sarina Jenzer håller hon 15:e-platsen i sammandraget, men avstånden upp till topp tio är små inför långdistanstävlingen den 2 oktober och medeldistansen som dagen därpå avslutar årets individuella världscupsäsong.
Konditionsbloggen ringde upp Carlsson (Forsgren själv är på semester i Grekland) för att byta några ord om det – och höra hur förberedelserna går inför VM på Västkusten nästa år.

– Vi vill ge de här löparna chansen att förbereda sig på bästa sätt, därför kommer vi med ett så tidigt besked, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vad säger du om Lilians VM-debut så här med några veckors distans?
– Vi håller på med en ordentlig utvärdering, där jag sitter ned med var och en av VM-löparna. Vi ska vara klara i mitten av september, men jag har inte hunnit med Lilian än. Men det jag kan säga är att hon gjorde det bra på VM. I sprintstafetten gick Danmark på knock, så avståndet såg stort ut på papperet. Men där bakom var Lilian med i klungan med tvåan, och gjorde precis det hon skulle. På medeldistansen gjorde hon några tekniska missar men visade hög fart på slutet.
Ni klarade det tuffa målet att ta sex medaljer i Skottland, men finns det några förbättringar att göra inför hemma-VM?
– Mycket gjorde vi rätt, naturligtvis. Vi hade fem–sex löpare som inte fick ut sin kapacitet på grund av skador och sjukdomar, då klev istället andra löpare fram och tog sina första internationella medaljer. Det visar att det breda tänket vi haft runt landslaget har varit rätt, det har gjort att vi har en väldigt stor bredd nu. Vi har många som har möjlighet och kapacitet att ta medalj, och är inte så sårbara. Dessutom har vi haft bra förberedelser, bra läger, bra prestationsfokus i laget på träningarna. Mycket bra att bygga vidare på.
– Det jag på rak arm kan säga är att vi hade tränat för lite i den terräng som väntade på stafetten. Det var en miss som vi inte kommer att göra om. Vi hade gjort analysen att det skulle vara bokskog, men trodde inte att det skulle vara så extremt snabbt. Det var väldigt snabblöpt bokskog med negativ kurvbild, medan vi hade väntat oss, och tränat, på tyngre terräng, med hög ljung och tuff undervegetation. Hade vi förstått vad som väntade hade vi lagt in läger på hemmaplan eller i Danmark, där det finns liknande terräng. Men nästa år vet vi vad som väntar, med bohusländsk storskog med tuffa brantkanter och rejäl storskog och ordentliga höjder på alla skogsdistanserna.
Hur kommer upplägget inför hemma-VM att se ut?
– Vi sitter med verksamhetsplaneringen just nu. Hela 2016 blir ett jättehäftigt år med EM i Tjeckien i maj i kuperad, kontinental terräng och så VM på hemmaplan. På måndag samlas landslaget i Strömstad för ett veckolångt läger med relevanta träningar i relevant terräng under rätt årstid då vegetationen är precis som den kommer att vara på VM. Vi kommer att skaffa oss en ännu bättre bild av vilka krav som kommer att ställas under VM, och vad vi behöver träna specifikt på. Sedan är det två SM-helger, Euromeeting och världscupfinalen innan säsongen är över och löparna går in i en träningsperiod. Sedan startar vi om med en höstsamling i Göteborg andra helgen i november för både senior- och juniorlandslagen. Världscupen 2016 startar i Polen i maj, och resten av vårprogrammet är just nu ute på remiss. Men det kommer bli en blandning av läger i Skåne, Halland, Strömstad och i Europa. Dessutom blir det värdetävlingar med Swedish league, EM och VM-uttagningar i Strömstad och Lysekil andra helgen i juni.

Hagabys Martin Regborn, örebroaren som varit i VM-final i sprint två år i rad, och Garphyttans Filip Dahlgren, som tävlar för IFK Lidingö och var VM-tia i långdistans i fjol, aspirerar på de återstående tre herrplatserna till världscupfinalen. Och i andra hand till någon av de tolv svenska herrplatserna i Euromeeting i Estland.
– Absolut, de är sådana som finns med i tankarna och som har en bra chans att få springa någon av tävlingarna. Det är däremot inte troligt att mer än någon enstaka löpare kommer springa både Euromeeting och världscupen, eftersom det blir ett väldigt tufft program. Dessutom går världscupen på hög höjd, och det finns en vits att åka dit tidigt, säger Carlsson som tar ut de resterande löparna efter SM-helgerna.

Regborn och Dahlgren gick en förpostfäktning i skogarna på östra sidan av Norasjön i eftermiddag, där säsongens sista ordinarie poängtävling i OK Milans regi avgjordes. Dahlgren hade redan säkrat totalsegern (varje löpare får bara räkna fem bästa tävlingarna, och Dahlgren hade redan vunnit fem tävlingar vilket ingen annan hade chans att nå), men i dag fick han vika ned sig mot Regborn som var 2.12 före i mål i medeldistanstävlingen. Regborn slutade därmed tvåa, på 24 725 poäng av 25 000 möjliga (som Dahlgren alltså nådde). I inbördes möten slutade det dock 4–2 till Regborn – Dahlgren tog tre av sina segrar i tävlingar som Regborn inte ställde upp i.
Hemmalöparen Per Eklöf blev trea i kväll och trea totalt. Tisarens Rebecka Nylin bästa dam på 16:e plats med 19 573 poäng, knappt 500 före Hagabys Elin Vinblad.

Louise Wiker är nu bara fyra dagar från VM-debuten, och i dag fick hon göra en helt annan debut – med karriärens allra första presskonferens. Där fick maratonlöparen från Hällefors (som jag hade ett stort reportage med i torsdagens pappers-NA förra veckan, den går fortfarande att köpa som e-tidning på na.se) bland annat svara på frågor om ryska konkurrenten Liliya Shobukhova, som fått sin dopningsavstängning kortad som tack för att hon angett andra dopade idrottare.
– Vad säger man, det förekommer och det gäller att bara inte tänka på det. Det finns ett regelverk, jag är van att rätta mig efter det. Regelverket är så att har man avtjänat sitt straff så har man det. Det är det rättssystemet man har i USA i civila processer. Vi har inte det i Sverige och det är i den andan jag är fostrad. Som jurist är det en värdering de gör som inte hör hemma i min tradition. Har man fått ett straff så … , säger Wiker, som i det civila alltså är advokat, till Aftonbladet.
Även Expressen har talat dopning med Wiker, och de har dessutom gjort en separat artikel om cirkusen kring uttagningen.

På hemmaplan jagade Josefin Gerdevåg karriärens första 5 000-meterslopp under 17 minuter vid Sommarspelen på Stockholms stadion, men av tiden att döma blev det en tung kväll. Gerdevåg passerade 3 000 meter på 10.19 och tappade sedan ytterligare tempo under de två avslutande kilometerna. I mål på 17.25,57, som tredje bästa dam.

På förekommen anledning kommer här också en länk till resultaten från Vrestorps triathlon, som avgjordes redan den 1 augusti men som bloggen inte rapporterat om. Tur att andra på tidningen skötte sig bättre.