Anfält vann både Fröviloppet och Dovra trailrun: ”En riktigt tung brödrostdubbel” (och Hagaby bästa länslag i Jukola)

När det gäller att rada upp segrar hemma i länet har det mesta den här säsongen handlat om Liduina van Sitteren. Men den här helgen tog en gammal lokalloppskung tillbaka tronen: Erik Anfält, som är en av distriktets vassaste långlöpare genom tiderna och som vann SM-brons i maraton i fjol, sprang nämligen hem både Fröviloppet på lördagen och Dovra trailrun på söndagen.
Anfält vann ju långloppscupen fem gånger på sex år 2010–2015 (och sprang somliga år snuskigt många tävlingar), men är numera lite mer selektiv (även om han dammat av tre maror under 2.30 under våren) i sitt tävlande. Lördagens millopp var faktiskt hans allra första i långloppscupen den här säsongen. Det blev seger med en bra bit över tre minuter, på 34.07 (tvåan Kevin Henriksson sprang på 37.28, trean Johan Ingjald på 37.40. ”Hade hoppats få till en lite snabbare tid och kanske till och med utmana mitt eget banrekord från 2015 (33.23). Men det gick inte. Höll rätt bra tempo i fem kilometer men sen tappade jag stinget rejält i hettan”, skriver Anfält på Instagram.
När Anfält i dag följde upp med Dovra trailrun, den andra deltävlingen av tre i den nya, lokala trailtouren, så blev han betydligt tuffare utmanad på de tekniska, kuperade och till stor del rätt blöta (leriga) stigarna runt vackra Dovra sjöar. Tvåan Jonathan Kandelin, som ju vann Gallaberget trailrun i stor stil i onsdags, berättar själv på instagram: ”Hade en liten lucka mellan kilometer 11–14:ish, där jag valde att försöka trycka på ytterligarem men hade spelat ut mitt kort och benen kunde inte svara när han klev om igen tre kilometer innan mål.”
Anfält vann på 1.20.19 (på 17 kilometer, som förvisso kanske snarare var 17,5; en tid som säger en hel del om hur tufft det var), 62 sekunder före Kandelin, nästan fem minuter före trean Jimmy Axelsson (Winforce Sverige) och nästan elva före trean Serge Le Normand (IK NocOut).
”Somnade med en dröm i fredags. Att lyckas sopa hem en riktigt tung brödrostdubbel i helgen. Begav mig därför till Östansjö i dag för att försöka följa upp vinsten i gårdagens Frövilopp med en ny vinst i tuffa, tekniska och mycket vackra Dovra Trailrun 17 kilometer. Det satt hårt inne. Blev rejält utmanad av klubbkompisen Jonathan. Jag var starkast på de mer lättlöpta partierna och Jonathan på de tuffa och mer tekniskt krävande partierna. Tur för mig att det var ”lättlöpt” på slutet …”, skriver Anfält på instagram.
Mikaela Kemppi tog säsongens andra seger i långloppscupen (hon vann ju Kumla stadslopp) med en marginal på över 4,5 minuter ned till Marie Dasler på andraplatsen (Kemppi på 39.30, Dasler på 44.05 och Malin Sjödin på 46.46). Ingen av dem dubblade med Dovra, som i stället vanns av Karlstads Linnea Nilsson på 1.43.05. Camilla Bergdahl var 4.41 bakom, som gick en riktig match mot Iva Fagré om andraplatsen (Bergdahl var sju sekunder före).
Ingjald utökade sin ledning i långloppscupen genom tredjeplatsen, medan Henriksson gick förbi Wilhelm Bergentz upp på tredjeplatsen. Dasler och Kemppi, som redan före Frövi var tvåa respektive trea i cupen, tog in några poäng på van Sitteren, som ändå känns som en given segrare vad det lider. På onsdag är det extrapoäng på spel eftersom det vankas distriktsmästerskap.
Hur poängen kommer att fördelas i trailtouren har arrangörerna ännu inte meddelat, trots att två tredjedelar nu alltså är avverkade.

Kollega Elena Lövholm har redogjort för Venla- och Jukolakavlarna på na.se, men man kan väl säga att Hagaby överträffade förhoppningarna med en 29:e-plats på herrsidan (att jämföra med 73:e-platsen i Tiomila) medan Tisaren inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna på damsidan (laget var tia i Tiomila, nu 36:a; femte bästa svenska klubb i Tiomila, nu 15:e). Per Carlborg, som sprang startsträckan för Hagaby, stämplade de första kontrollerna utanför topp 100, men växlade som 56:a, och därefter plockades det placeringar hela vägen. Regborn gick ut som 45:a och noterade, trots att han var så långt från någon tätklunga, den tionde bästa tiden av de 1 652 slutmännen, och plockade 16 lag på väg till mål där Hagaby var knappt 46 minuter bakom segrande Stora Tuna (elva lag var inom 20 minuter efter en hel natts orientering). Hagaby blev bästa distriktslag (Tisaren 47:a, kvarten bakom Hagaby) och tionde bästa svenska lag.
Josefin Tjernlund på förstasträckan tappade nästan fem minuter på täten, Lovisa Persson på andra ytterligare 4,5 och Ellinor Tjernlund på tredje över nio. Så långt var Tisaren 54:a, och då hjälpte det inte så mycket att Lilian Forsgren gjorde 13:e bästa sträcktiden på avslutningen och nästan sprang jämnt med täten – det gav ändå ”bara” 18 placeringar i totalen och en 36:e-plats knappt 20 minuter bakom segrande norska laget Fredrikstad BK.

Petra Hanaeus sprang hem sin 14:e seger i Örebro parkrun (bara Ingjald, 22, och Annica Sjölund, 15, har fler) – och samtliga har kommit sedan november. Det var loppets 108:e upplaga (och första gången LK Gränslöst hade en ”takeover”), och Gustav Grek sprang snabbast av alla på 17.59 (Mathias Viktorsson tvåa på 18.13), medan Hanaeus noterade personliga rekordet (på banan) 19.46. Ingen annan dam gick under 23 minuter. För åttonde gången på två månader var det över 100 löpare till start.

Helgens höjdare – världens största stafetter, nytt traillopp och rekordförsök runt Vättern

1) Venla- och Jukolakavlarna
Världens största orienteringsstafetter är inte, som många tror, Tiomila utan finska Venla och Jukola (de har olika namn på dam- och herrstafetterna). Åtminstone om man ser till antalet deltagande lag. Jag skrev ju tidigare i veckan om Tisarens starka damlag medan Hagaby alltjämt inte publicerat sin laguppställning (där är det ju främst herrsidan med Martin Regborn och Filip Dahlgren som är riktigt spännande). Damerna startar 14.00 på lördag med förväntad målgång för vinnarna tre timmar senare medan herrarna går ut vid 23 med tippade segermålgång vid 6.46 på söndagsmorgonen. Man följer det hela direkt här.

2) Fröviloppet och Dovra trail
Det vankas dubbel löparfest i länet i helgen. På lördagen avgörs elfte deltävlingen av 28 i långloppscupen (den tionde individuella); tiokilometerstävlingen Fröviloppet på blandat underlag med start och mål på Näsbyvallen i Frövi (Adam Gillman och Karin Forsberg är regerande mästare). Erik Anfält har banrekordet på herrsidan (33.23 från 2015) medan damrekordet uppges vara 37.14 (men jag hittar ingen som sprungit snabbare än Mikaela Kemppis 37.26 2014). Någon startlista finns inte publicerad, men man sticker väl inte ut hakan om man tror att Liduina van Sitteren kommer ta en framskjuten placering …
Dagen därpå är det dags för andra deltävlingen av tre i Ullmax trail tour, länets nya traillöpningsserie, vid Dovra sjöar. Dovra trail heter arrangemanget, där man kan välja mellan tävlingsklassen på 17 kilometer och en kortare bana på 6,2 (plus en trekilometersrunda för barn). Det ska bli kul att se hur många av de som sprang premiären i Örebro som nu dyker upp för att fortsätta plocka poäng i cupen (jag vet ju att jag själv kommer att göra det i alla fall …).

3) Vätternrundan
Dags för andra delen av den svenska klassikern, de 30 milen runt landets näst största sjö. Det är ju inte en tävling utan ett motionsevenemang, men i år ska faktiskt ett gäng under Serneke Allebike Racings flagg göra ett försök att bli först under 6,5 timmar runt sjön. Håll i hatten!

Snart dags att jagas av zombies igen – och här är nio nya datum att skriva in i löparkalendern (plus ett gäng för orienterarna …)

”Här jagas Regborn av zombies” är nog en av mina absoluta favoritrubriker på Konditionsbloggen genom åren. Det var 2016, när zombieloppet Run for your lives för första gången intog Örebros gator. I dag är det exakt en månad kvar till den tredje upplagan, som alltså går av stapeln lördagen den 27 oktober. Eftersom man tjänar på att springa är det i varje fall någon mån en konditionsidrottstävling, även om det primärt handlar om att ta sig 6,5 kilometer utan att bli tagen av de zombies som jagar löparna mer än två gånger (man har tre ”liv”, tygremsor, fäst på ett bälte och tar de slut är man ute). Man kan fortfarande anmäla sig både som löpare och zombie. 2015 och 2017 arrangerades loppet också vid gruvområdet i Stråssa, i Lindesbergs kommun.

Ytterligare åtta lopp har nu ansökt om sanktion för 2019 (sista dagen, innan avgiften höjs, är ju på söndag, jag skrev om de första loppen som inkommit med sanktion häromdagen), Kumla Stadslopp, Hälleforsterrängen, Fröviloppet, Semesterhalvmaran, Sommarmilen, Wadköpingslöpet (vars första, succéartade upplaga avgjordes i söndags) och Lucialoppet ligger alla kvar på samma helger och veckodagar som i år medan Vintrosaloppet ligger kvar på Kristi himmelsfärds-torsdagen, vilket gör att loppet flyttar 20 kalenderdagar till nästa år – från 10 till 30 maj (Örebro backyard ultra gör ju exakt samma sak). Vintrosaloppet verkar inte haft någon sanktion på sin första upplaga, åtminstone kom loppet aldrig med i Närkes friidrottsförbunds tävlingskalender, men lockade ändå 64 löpare i femkilometersklassen. Liduina van Sitteren (19.00) och Garphyttans Fredrik Eliasson (18.52) noterade banrekord (van Sitteren slog därtill alla herrar utom Eliasson). Återstår att se om Vintrosaloppet och/eller Wadköpingslöpet letar sig in i långloppscupen nästa år, det brukar dröja närmare nyår innan det är helt klart.
Silverleden på 1 dag, som inte ansöker om sanktion för sitt lopp utan kör det utanför friidrottsförbundets försorg, ligger också kvar vid samma tidpunkt i tävlingskalendern som i år, den 29 juni avgörs den sjunde upplagan av det 64 kilometer långa stigloppet.

Även orienterarna har börjat spika sitt schema för 2019. Största ändringen där är att Närkekvartetten, förmodligen på grund av den mycket ovanligt sena Kristi himmelsfärd (dagen kan ju infalla när som helst mellan 30 april och 3 juni, men så sent som 30 maj kommer inte att ske igen förrän 2030), delas upp på två helger istället för att utnyttja Kristi flygare-ledigheten och köra fyra dagar i rad. Därmed kommer medel- och långdistanserna som Garphyttan och Hagaby samarrangerar att äga rum 11–12 maj, medan de två sista etapperna över medel- respektive långdistans, som KFUM Örebro står för, avgörs helgen därpå. Helgen före Närkekvartetten avgörs som vanligt Tisarträffen i dagarna två. Boforsloppet och Letälvsträffen avgörs ytterligare två veckor tidigare, på Påskdagen och Annandag påsk (21 respektive 22 april). Örebro city sprint flyttas en månad, från juni till maj (det är ju inget EM nästa år) och gäller nästa år som DM (i både sprint och sprintstafett) men har däremot ännu ingen bekräftad världsrankningsstatus. Övriga DM avgörs i slutet av augusti (natt 30 augusti) och början av septemer (stafett 1 september, medeldistans 7 september, långdistans 8 september). Askersundsmedeln och Lindebygdsträffen avgörs 10–11 augusti medan Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, arrangeras den 15 september och Dubbelfajten den 21 september.

På lördag avslutas årets cykel-VM (för damernas del, herrarna kör ju sitt mycket spektakulära linjelopp på söndag) med linjeloppet, och jag pratade med Emilia Fahlin inför det. En artikel ni hittar här!

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Anfält vann i Stockholm – och Niggli tog pallplats med ”fel” klubb

Eftersom jag själv sprungit hela helgen (eller ja, i varje fall 9.00–9.00 lördag–söndag; mycket mer om det i morgon) så blir det en högst summarisk genomgång av helgen som gått:
** Erik Anfält sprang – och vann, förstås – premiärupplagan av Ecotrail Stockholm, en internationell löparserie som nu för första gången hade ett stopp på svensk mark (det började i Paris för tio år sedan och arrangeras nu i sju städer i lika många länder). Anfält, som var femma i SM-klassen i Stockholm marathon på 2.29.24 för bara två veckor sedan) sprang de 45 kilometerna i storstadsdjungeln på 3.06.51; över 46 minuter snabbare än någon annan. Victoria Borg, som inlett året med att vinna både Mariebergs galleria marathon och Svampenmaran, var bästa svensk i damklassen på den längre distansen 80 kilometer, på 8.29.31 (81 minuter bakom segrande Sylvain Cussot, Frankrike).
** Mikaela Kemppi gjorde också ”comeback” efter maran och vann Fröviloppet på 39.21, drygt två minuter före Liduina van Sitteren. Heshlu Andemariam tog hem herrklassen efter att ha vunnit en spurtuppgörelse mot Habtom Tesfamichael: 34.49 mot 34.51. van Sitteren och Andemariam behåller därmd ledningen i långloppscupen.
** Sören Forsberg (som 53 år ung vann sprang Stockholmsmaran på 2.46.45 för två veckor sedan …) och Nina Eibring (Kristinehamn) vann Örebro backyard ultra på 26 respektive 17 timmar (mycket mer om det i morgon, alltså).
** Klara Frih fick en plats i Bauhausgalans B-heat på 800 meter, under förtävlingarna inför diamond league-tävlingen på Stockholms stadion på söndagseftermiddagen, och blev tvåa på 2.13,66. Därmed slog Frih Jenny Olssons 17 år gamla F15-distriktsrekord med nästan en sekunds marginal, och gick upp i överlägsen ledning i Sverigestatistiken för året.
** VM-reserven Lilian Forsgren gjrode en finfin förstasträcka i Jukolakavlen och skickade ut Ellinor Eriksson som trea, och även om Ellinor ”bara” hade 19:e bästa löptid på andrasträckan höll hon en fjärdeplats innan hon skickade ut Ellinor Tjernlund på tredje. Men Tjernlund tappade till 17:e (51:a bästa löptid) och systern Josefin Tjernlund ytterligare nio placeringar (67:e bästa löptid) ned till en slutgiltig 26:e-plats för Tisarens damlag som ansågs ha topp tio-potential. Herrlaget blev 50:e, efter att ha legat 82:a efter första sträckan (Filip Jacobsson) och sedan varit uppe och vänt på 19:e vid terdje växlingen (efter fina sträckor av Daniel Attås och Gustav Hindér). Men en Tisaren-löpare fick ändå ta plats på pallen: Simone Niggli, som sprang för sitt schweiziska lag OL Norska och visade att gammal är äldst när hon inte bara noterade bästa löptid på tredjesträckan utan dessutom sprang upp laget i en över minutstor ledning (men Sabine Hauswirth, även hon gammal världsmästare, tappat nästan 2,5 minuter och därmed segern på sistasträckan; kanske hade varit bättre att ha haft Niggli där med facit i hand).
** Marcus Jansson tog som väntat SM-guld i mountainbikeorientering – men två i stället för tre. Efter guld i fredagens sprint och lördagens medeldistans fick han nämligen nöja sig med en fjärdeplats i söndagens långdistans (han verkar ha haft någon typ av, måhända cykelrelaterade, problem till femte kontrollen där han tappade fyra minuter), 3.26 bakom överraskande segraren Viktor Larsson, Hagaby, som ju är en habil orienterare men nu slog till med SM-guld i mountainbikeorientering efter att ha varit fyra i sprinten och tagit brons i medeldistansen. Kanske ett namn för landslaget framöver?! Karin E Gustafsson, liksom Jansson från Garphyttan, hade placeringsraden sju–nio–fyra, unga karlskogingen Erica Olsson fem–tio–åtta. SM var också final i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson blev av med sin pallplats och Jansson var nära att köra till sig en trots att han bara kört fyra av nio tävlingar.
** 59 löpare dök upp för den tionde upplagan av Örebro parkrun, och och snabbast var Nicklas Forsling (18.46) och Annica Sjölund (22.58). Sjölund har varit med i alla upplagor och vunnit sju av dem, nu på nytt personbästa.
** Linda Meijer vann D30-klassen och blev totalfyra båda dagarna (lördag och söndag) under BCA-racet i Borås, en deltävling i Västgötacupen. Trots tre raka segrar är hon dock fortfarande ”bara” tvåa i totalen efter att hon missade de två första deltävlingarna.
** I två pluslåsta artiklar kan ni läsa om ishockey– och fotbollsprofilerna som körde Vätternrundan.

Helgens höjdare – konditionsbloggaren ställs mot mannen som gick 88 timmar i sträck

1. Örebro backyard ultra
Ni kan ju försöka argumentera för att det finns saker nedan som är betydligt hetare ur ett rent sportsligt perspektiv – men för mig är Örebro backyard ultra årets höjdpunkt. Med start lördag 9.00 ska jag försöka att springa så långt och länge det bara går, 6 706 meter i timmen. Bland de startande finns, förutom jag själv, bland andra Nina Eibring (som vann i fjol och har svenskt rekord i den här typen av löptävling; 31 timmar i Trosa i våras), Fredrik Forsström (som vann och satte rekord i Fotrally 2015 när han gick i fem kilometer i timmen i nästa 88 timmar i sträck [tre dygn och 16 timmar utan vila alltså, helt sinnessjukt!]), Hasse Byrén (som vann i fjol, sprungit långt och länge både här och där och slagit svenskt rekord i 24-timmarslöpning på löpband) och Sören Forsberg (som är Sveriges bästa 50-plussare i maratonlöpning, vunnit RM i 24-timmarslöpning och tillhört ultralandslaget). Plus en hel del andra väldigt meriterade namn. Men det fina med just det här loppet är att oavsett hur fort man springer så ligger alla lika på nästa startlinje, klockan 10, 11, 12, 13 och så vidare. Först i mål betyder inget, sist kvar på banan är allt, bara man tar sig runt de där 6,7 kilometerna. Vi får väl se hur länge jag härdar ut den här gången. Jag ska försöka få upp en tweetkedja som ni kan följa här via bloggen.

2. Jukolakavlen
Tisaren har ett riktigt intressant lag på gång, och har flyttat Lilian Forsgren från sista- till förstasträckan efter fjolårets debacle då Marion Aebi skickade ut Josefin Tjernlund som 77:a, tre minuter från täten. Med Ellinor Eriksson och systrarna Tjernlund på övriga sträckor kan laget mycket väl utmana om topp tio, kanske rentav topp fem, i världens största stafett. Jag skrev mer om laget i onsdagens blogginlägg.

3. Mountainbikeorienterings-SM
Redan i dag drar SM i mountainbikeorientering igång i Södertälje och Eskilstuna, och jag skrev en hel del om det tidigare i veckan. Blir det tre SM-guld till Marcus Jansson och hur bra är egentligen Karin Gustafsson?

Bubblare: Långloppscupen rullar på lördagen vidare med Fröviloppet, Örebro parkrun firar tio upplagor, ute på Örebrotravet avgörs Color obstacle rush (som ersatt fjolårssuccén Color me rad) och så avgörs förstås Vätternrundan, tyvärr dock utan Axel Lindh som går och väntar på operation:

Succélördagen: SM-guld, utmärkelse och klarad drömgräns (men Nyängen bröt runt Vättern)

Marcus Jansson var i topp i många tävlingar redan förra året, men den här säsongen har mountainbikeorienteraren från Garphyttan varit i princip oslagbar på svensk mark. Dagens sprint-SM? Tja, det körde han hem med över tre minuters marginal (på en sprint, alltså, segermarginalen över elva procent!) närmast före en kille (Linus Mood, IFK Mora) som har två topp 30-placeringar på VM i just sprintdisciplinen. Imponerande, minst sagt. Marcus farbror Thomas Jansson blev imponerande SM-sexa, 51 år gammal, bara 2.14 bakom silvermedaljör Mood. Klubbkompisen Maria Gustafsson tog dessutom SM-brons i juniorklassen, där bara tre av fem startande tog sig i mål. Karlskogas Erica Olsson har trots att hon fortfarande är ungdomsåkare och är fem år yngre än många av konkurrenterna i juniorklassen varit topp två i rubbet i D20 i år, men klev till SM ned i F16 – och fick för en gångs skull se sig slagen av en jämnårig. Ella Olsson från Grycksbo var 14 sekunder före i mål. Revansch i långdistans-SM i morgon?

Emilia Fahlin fick för andra gången på tre dagar utmärkelsen som dagens mest offensiva åkare när den fjärde av fem etapper i världstourloppet Aviva womens tour avgjordes med start i Nottingham och mål i Stoke on Trent tolv mil och några ordentliga backar senare. Det blev inga riktigt framskjutna placeringar för hennes Alé-Cipollini-stall i dag heller (polska Malgorzata Jasinska hängde med i tätklungan men var bara tolva över linjen; Fahlin rullade i mål i andraklungan, 2.39 bakom). Avslutning i morgon.

18-årige Hälleforslöparen slog andra perset på tio kilometer landsväg på en vecka, gick för första gången någonsin under drömgränsen 34 minuter när han slutade sexa i Å-loppet på hemmaplan (klubbmässigt) i Eskilstuna på finfina 33.45.
Bill Impola kutade sina tio kilometer i Karlstad istället, i Karlstad stadslopp, och tog en femteplats på 32.57. Brorsan Jack 23:a på 35.39. Erica Lech fyra, näst bästa svenska, i damklassen på 38.31.

I Jukolas damstafett tappade Marion Aebi nästan tre minuter på förstasträckan och växlade som 77:a för Tisarens A-lag (Lovisa Persson i B-laget var 1.20 före på 42:a plats), och EM-löparen Josefin Tjernlund tappade 4,5 minuter och ytterligare 35 placeringar till första mellantiden efter 1,7 kilometer på andrasträckan. Där var stafetten i princip över för Hallsbergs- och Kumlaklubben, men Tjernlund avslutade ändå starkt, sprang jämnt med täten och tog 38 placeringar innan hon lämnade över till tvillingsystern Ellinor Tjernlund som tappade mindre än minuten på världseliten och tog in 39 placeringar, till en 32:a-plats. EM-silvermedaljören och VM-löparen Lilian Forsgren spurtade sedan in laget på 16:e plats efter att ha löpt om just 16 lag på den fjärde och sista sträckan. Med start sent i kväll avgörs herrstafetten.
Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk växlade som tolva för Hagaby efter förstasträckan (Josefine Wallenhammar stämplade fel på sista, så laget blev diskat) och regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson gjorde comeback efter de ihängsna knäproblemen (som kostade henne årets JVM) och löpte upp Tisarens B-lag från 136:e till 74:e plats på tredjesträckan (laget blev just 74:a i mål också, näst bästa länslag före KFUM Örebro på 88:e).

Och Mikaela Kemppi försvarade segern i Fröviloppet (på nytt banrekord), har jag läst på Instagram, men inte sett någon resultatlista från, så det får jag lov att återkomma till.

Filip Nyängen? Näe, han tvingades bryta Vätternrundan efter drygt 20 mil, i Karlsborg, med ”smärta från helvetet i båda knäna och en axel som inte alls gillade att jag cyklade” (skriver han på Instagram). Vi får väl se om han kommer till start på promenaden på måndag.

Helgens höjdare: ”Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!”

1. Vätternrundan (med Filip Nyängens galna dubbel)
Det dröjde tre år, men efter att jag sprang mellan Behrn arena i Örebro och Nobelhallen i Karlskoga i maj tvingade jag Örebro Hockey-profilerna Filip Nyängen och Emilie Wiklander att hålla sitt löfte efter ett tre år gammalt, förlorat vad: Att gå mellan Karlskoga och Örebro. Märk väl: Inte mellan ishallarna, utan mellan städerna. Vadet genomförs på måndag morgon, med start i Karlskoga 8.00. Och det vore ju inte så mycket för Konditionsbloggen att skriva om – om det inte vore för att Nyängen dessförinnan ska cykla Vätternrundan. 30 mil på cykel, alltså – följt av si sådär fyra mil promenad. Vidden av den fysiska ansträngningen som kommer att krävas verkade sjunka in hos Filip först någon gång mitt under min intervju med honom i går.

– Jag vill tänka positivt i det här läget. Jag räknar med att gå på det starka pannben jag förhoppningsvis bygger runt Vättern när jag står där på måndag morgon, säger Nyängen till Konditionsbloggen.
Men varför ska ni gå så tätt inpå Vätternrundan?
– Jag hade planerat för Vättenrundan i ett halvår, och jag känner att i bättre form än så här kommer jag nog aldrig att vara, så då var det lika bra att lägga in promenaden nu också. Men egentligen skulle vi ha gått senare i veckan, det blev förskjutet på grund av olika anledningar, och därför blir det väl lite väl lite vila emellan.
Vad har ni för mål i Vätternrundan?
– Vi räknar med 14 timmar. Jag körde 2011, men då var det lite mer av en sparesa. Vi tog oss runt på 18 timmar och stannade bland annat över en timme i Hjo och käkade och fick massage. Nu har vi sagt att vi ska fokusera på korta stopp och försöka käka under resans gång. Det är jag, min brorsa Otto och en kompis till honom, Johan, som kör tillsammans. Vi har alla hunnit med över 100 mil träning, så förberedelserna är goda. Nu är det bara att käka och vila.
Att ni väljer att fullfölja ert vad nu, efter tre år, beror det på mig?
– Ja, det känns lite som att det är ert fel. Vi har klarat att snacka bort det under några års tid när folk påmint oss, vi har lyckats komma undan. Men nu när du sprang kändes det som … Nu gick de inte längre. Nu blev vi tvingade, faktiskt. Det blir säkert lite segt, men kul.
Vad blir värst, cyklingen eller gången?
– Blir det bara hyfsat väder tror jag Vätternrundan kommer gå ganska bra, då bävar jag nog mer inför promenaden. Att ge sig ut och gå fyra mil med 30 mil i benen, och efter att ha pumpat ur kroppen, det kan nog bli jobbigt. Samtidigt blir promenaden en walk in the park i jämförelse om det är 13 grader och regn när vi cyklar. Men är det bra väder båda dagarna, då är det promenaden jag bävar för. Att kliva ur sängen på måndag morgon med mjölksyra och träningsvärk och … såret i rumpan, det har jag ju inte ens tänkt på. Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!

Vätternrundans kanske mest intressanta start står för övrigt Team Mustach för. Snabbgruppen, som siktar på att göra de 30 milen på 7.15 (rekordet är 6.33), cyklar för att samla in pengar till mustachkampen och prostatacancerförbundet och är en grupp på 30-talet cyklister med bland annat Almbys mounatinbike-EM-cyklister Matthias Wengelin och Axel Lindh. Gruppen lämna Motala 12.00 på lördagen.

2. Aviva womens tour
Världstourens etapplopp i England, där Emilia Fahlin satt färg på de inledande dagarna, avslutas i helgen med en 119 kilometer lång etapp mellan Nottingham och Stoke-on-Trent på lördagen och en 133 kilometer lång etapp mellan Northampton och Kettering på söndagen. Regerande världsmästaren och hemmacyklisten Lizzie Armitstead vann fredagens 110 kilometer långa etapp mellan Asbourne och Chesterfield efter att ha spurtat ned Ashleigh Moolman och Elisa Longo Borghini. Fahlin rullade i mål tio minuter bakom, i en 20-mannaklunga som droppade av i en av de många tuffa backarna. I eftersnacket berättade Fahlin på Twitter om hur hon sett nederländska Floortje Mackaij, Liv-Plantur, ”lifta” med servicebilen för att komma ikapp klungan. ”Jag var precis bredvid henne. Tirst att se när de lär unga åkare att fuska”, skriver Fahlin.

3. Jukolakavlen
Världens största orienteringsstafett är ju faktiskt inte Tiomila, utan finska Jukola. Årets upplaga avgörs i Villmanstrand i Sydkarelen, och Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren ställer upp med starka lag på både herr- och damsidan. Framförallt damlaget, med Marion Aebi, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Lilian Forsgren ser mycket starkt ut, och lär kunna hota långt in på topp tio-listan. Och lyckas herrarna lägga upp det hyggligt har trefaldige världsmästaren Matthias Kyburz 16,4 kilometer att jobba med på den avslutande sträckan. Gustav Hindér, Daniel Attås, Jonas Merz, Johan Aronsson, Filip Jacobsson och Oskar Andrén är grabbarna och gubbarna som ska försöka fixa det. På andrasträckan får Attås möta Garphyttans VM-meriterade Filip Dahlgren, som gör den sträckan för förmodade topplaget IFK Lidingö.

Bubblare: Efter bara en deltävling i långloppscupen de senaste 33 dagarna, Fjugestaloppet, är det äntligen dags för en lite tävlingsintensivare tid igen, och den inelds med Fröviloppet på lördagen. Örebro AIK:s maratonlandslagslöpare Erik Anfält och Mikeala Kemppi är regerande mästaren, men det återstår att se vilka som kommer till start i år. Dessutom är det SM i mounatinbikeorientering i Leksand med spring på lördagen och långdistans på söndagen, och naturligtvis med Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson bland favoriterna. På fredagen värmde de upp med den femte deltävlingen i svenska cupen, där Jansson tog femte raka segern i herrklassen (han är helt överlägsen i Sverige i år) medan Erica fick nöja sig med en andraplats i damjuniorklassen (men hon leder sammandraget efter tre segrar och två andraplatser).