Bekräftat: Adam Axelsson får köra U23-världscupen

Han har ju klarat kvalgränserna på 500, 1 000 och 1 500 meter, men det definitiva beskedet att Kumlasonen Adam Axelsson ska få köra U23-världscupen i vinter har dröjt – tills nu. På onsdagen blev det helt klart att Axelsson kommer representera Sverige, till att börja med i världscuppremiären i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november (det körs 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen). Axelsson är just nu hemma i Örebro för grundträning och rehab av den ljumske han sträckte i samband med tävlingen i Inzell förra helgen, men kommer att åka till norska Hamar för tävlingen Odalsskøyta nästa helg (helgen före världscuppremiären).

Nu vet jag inte om några länsåkare hade tänkt ställa upp – det är ju i Bruksvallarna nästa vecka man ska prestera om man vill ut på världscup eller skandinavisk cup i vinter – men i dag blev det i varje fall klart att Gällivarepremiären i helgen ställs in. ”Snö saknas på vissa delar av banan, samt stadion. Förutsättningarna för att tillverka snö är minimala enligt prognos”, skriver arrangörerna.

Själv testade jag i dag Mardrömmen, Quite rights nya utmaning på Kvarntorpshögen. Jag vet inte om jag var för sent ute eller om min tid räknas (utmaningen var ju egentligen tänkt som en ersättning till Besegrat trappan under den tid som trappan var avstängd, och nu är den ju sedan drygt en vecka tillbaka öppnad igen), men jag noterade i varje fall den näst bästa tiden hittills, om än i något bristfällig konkurrens bakom snabbe Anton Hallor.

View this post on Instagram

Där bakom finns berget. Eller ja; Kvarntorpshögen. Drömskt höljd i dimman. Eller snarare mardrömskt. Testade nämligen @quiterightsweden:s (de som ligger bakom #besegrattrappan) nya utmaning #mardrömmen i dag. Tio gånger uppför liftgatan (och sedan stigen/grusvägen över toppen, ned bilvägen och över knölen vid utegymmet tillbaka till starten igen) på Kvarntorpshögen. Jag kände mig lite däven, hade inte riktigt motivationen på plats, och därtill visade sig GPS-klockan vara urladdad (så jag fick ta tid med mobilen), men tog mig i varje fall runt på 1.39.13 trots bara två minuter över 90 procent av maxpuls (över cirka 14,5 kilometer och drygt 1 000 höjdmeter). Över 16 minuter från @trainlikehallor:s FKT på 1.23 blankt. En bra dag borde jag kunna kapa halva hans försprång. Jag lovar komma tillbaka och testa igen! Lägger förresten in länken till utmaningen i min profil, om någon mer vill prova!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Filip Danielsson bara sex sekunder bakom Hellner – på Hellnerstadion: ”Kingkänsla”

Vedevågssonen Filip Danielsson, som inför förra vintern bytte Garphyttans IF mot Torsbyklubben SK Bore, ser urstark ut i säsongsinledningen. Han inledde med bra resultat i Sverigepremiären i Bruksvallarna förra helgen, och på lördagen var han bara sex sekunder från att spöa självaste Marcus Hellner på Hellnerstadion i Gällivare, över 15 kilometer i klassisk stil. Hellner blev 28:a, 1.15 bakom unge ryska segraren Alexander Bolshunov (det var tre ryssar i topp och åttan Calle Halfvarsson var ensam svensk på topp tio), medan elva år yngre andraårssenioren Danielsson var 30:e man, 1.21 bakom. Med det var Danielsson åttonde bäste svensk (nio ska tas ut till världscuppremiären nästa helg) och före en hel del rutinerade namn (Emil Jönsson, som även om han är sprinter ju satsat en del på 15-kilometerslopp genom åren, var till exempel 61:a, 1.34 bakom Danielsson). ”Kingknäsla i dag med”, skriver Danielsson på sin blogg.
Axel Ekström? Näe, han kom faktiskt inte till start. Jag har inte hunnit prata med honom, men man kan ju misstänka någon typ av sjukdomsproblematik efter fredagen tunga race. Kanske hade han redan då något i kroppen?
Bob Impola fortsatte att visa att distans- och långloppsåkning är två helt skilda saker, även i klassisk stil, och körde in först på 108:e plats, drygt fem minuter efter Bolshunov.
På damsidan gjorde Impolas klubbkompis Maria Gräfnings en ny stark insats och blev 36:a, som 14:e bästa svensk, 2.48 bakom Charlotte Kalla över tio kilometer (1.23 från en topp tio-plats). Och Gräfnings var faktiskt före namn som dubbelt regerande juniorvärldsmästaren Anna Dyvik.
I morgon avslutas Gällivarepremiären med sprinttävlingar, där bara Danielsson och Gräfnings kommer till start av länsåkarna.

Det här påminde mig om när Danielsson, 16 år gammal, fick träna och tävla mot Hellner (i en handikapptävling) uppe i Gällivare 2012. Den gången besegrade han Hellner. Arkivfoto: Richard Ström

I dagens Örebro parkrun, den 32:a upplagan, tog Annica Sjölund sin elfte seger (men den första sedan i juli) i sin 21:a start, med tiden 24.00. Johan Ingjald var snabbast av herrarna på 19.11, även Nicklas Forsling gick under 20 minuter.

Helgens höjdare

1) Gällivarepremiären
Snacka om att årets Sverigepremiär inte blev alls som förra årets för Axel Ekström. Då var Klockhammarsonen tvåa, endast slagen av Marcus Hellner, och sparkade igång en succésäsong. I dag? 74:a. Och visst att det var många ryssar före i listan, men Ekström var bara 26:e bäste svensk (och då kommer bara nio få plats i truppen till världscuppremiären i Ruka nästa helg, dit en sådan som Calle Halfvarsson, som inte ens startade på fredagen, har en garanterad plats). Hårda bandage, och jag ringde upp och pratade med Ekström om loppet och läget för en pluslåst artikel som ni hittar här.
Premiären var desto roligare för andra länsåkare. Karlslunds Maria Gräfnings blev bästa länsåkare med en 34:e-plats, 1.02 bakom segrande Charlotte Kalla i damernas femkilometerslopp, och Vedevågssonen Filip Danielsson blev bäste herråkare med en 39:e-plats, 48 sekunder bakom bäste svensk (Marcus Hellner på tionde plats) och 49 före Ekström. Bob Impola? Tja, fristil är ju inte hans disciplin (jag misstänker, men vet inte säkert, att han stakade sig runt), och han slutade först på 152:a plats av 158 startande, distanserad med nästan fem minuter av täten.
I helgen fortsätter tävlingarna med klassiska distanslopp på lördagen och sprint på söndagen, och på måndag tas truppen till världscuppremiären ut. Det ska förstås bli högintressant att se vad Ekström, Impola, Gräfnings och Danielsson fortsätter att prestera i den hårda konkurrensen.

2) Vinterspelen
Två dagar efter friidrottens ”årsskifte” sätter inomhussäsongen igång på allvar i länet med första tävlingen i Tybblelundshallen för året (nästa vecka är det dags för Triumfglasspelen, och sedan följer Örebro indoor games i januari och Tybblelundsspelen och Marsspelen i mars). Tävlingen är först och främst för ungdomar, men det finns även några intressanta seniorstarter på 3 000 meter: Maria Eriksson och Mathias Viktorsson finns anmälda, liksom Wilhelm Bergentz som gjorde 6.41,09 på 2 000 meter utomhus i somras (och som sprungit så bra på landsväg och i terräng i höst) och som lär få ett inofficiellt distriktsrekord på 3 000 meter inomhus nu (inomhusrekord finns inte i P17-klassen, som Bergentz nu gör debut i, och i genom tiderna-statistiken finns inga tider alls för den åldersklassen på 3 000 meter; utomhus har Albin Olausson rekordet på 8.50,19). Ungdomarna springer som längst 600 respektive 800 meter i tävlingen.

3) Världscupen i skridsko
David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, fortsätter sitt OS-kval i Sör-Marka arena i Stavanger. Han inledde med en 44:e-plats på 1 000 meter i dag, på 1.11,63 (sekunden sämre än i Heerenveen förra helgen, men där är isen generellt snabbare) och fortsätter med 1 500 meter på lördagen.

Bubblare: Och så är det förstås dags för Valencia marathon på söndagen. Erik Anfält meddelar på fredagen, på sitt instagramkonto, att han kommer flyga ned till Spanien men att han fortfarande inte bestämt sig för om det blir någon start. ”Jag har i alla fall bestämt mig för att inte springa detta lopp som om det vore mitt livs sista. Hade jag bokat resan själv hade jag nog ställt in”, skriver han.
Med sig har han nämligen klubbkompisarna Fredrik Johnsson, Ludvig Börjesson och Martin Ingberg, som kommer att gå för fullt på den snabba asfalten i Valencia.

Ekström, Gräfnings, Impola, Danielsson … här är alla åkarna att hålla koll på i Gällivarepremiären

Förra helgens Sverigepremiär i Bruksvallarna blev ju, ärligt talat, rätt fisljummen när Petter Northug drog sig ur och det sedan tidigare var klart att Emma Wikén var enda svenska landslagsåkaren som skulle köra. Men i helgen smäller det på riktigt. I dagarna tre, och i direktsändning i SVT, tampas det om svenska världscupplatser i Gällivarepremiären, och alla svenska toppåkare är på plats liksom en hel del utländska toppnamn och massor av svenska nästan-elit-åkare. Allt som allt är hela 265 åkare anmälda bara till fredagens tävlingar, då de inte finns några juniorklasser utan bara herr och dam (Stina Nilsson, Anna Haag står över just fredagen).
Vi snackar, förutom Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Calle Halfvarsson och resten av Sverigeeliten, också om namn som Dario Coogna, Sergej Ustiugov, Devon Kershaw, Julia Tjekaleva, Kikkan Randall och Masako Ishida (just ryssarnas deltagande, de kommer med ett 50-tal åkare, har det ju varit den del snack om efter dopningsavstängningarna). Och så alla tre toppåkare från länet: A-landslagsåkaren Axel Ekström, som redan nu måste börja visa klass för att haka på världscuptåget mot OS, samt långloppsåkarna Maria Gräfnings (som bor kvar i Falun men för andra säsongen i rad tävlar för Karlslund och som i år kommer hårdsatsa på Worldloppet cup som avgörs med start i Dolomitenlauf den 21 januari),  Kopparbergsbördige Bob Impola (som liksom förra året kommer köra Ski classics för Team Serneke, men som i år flyttat ”hem” till Fjugesta och som på nationell nivå bytt SK Bore mot Karlslund) och Vedevågsbördige Filip Danielsson (som liksom i fjol tävlar för SK Bore, och som är den ende av de fyra som – med framgång, dessutom – tävlade i Bruksvallarna förra helgen).
Vad bjuds det på, då? Jo, fem respektive tio kilometer i fristil på lördagen (den viktigaste värdemätaren för Ekström medan det för Gräfnings är en ovanligt kort distans och för Impola en stil han vanligtvis inte tävlar i), tio respektive 15 kilometer i klassisk stil på lördagen (Gräfnings och Impolas viktigaste lopp för att stämma av formen; för Danielsson lär de två första tävlingarna vara av ungefär samma vikt) och sprint i klassisk stil på söndag (dit är det bara Danielsson och Gräfnings av de fyra länsåkarna som anmält sig, och båda lär få det tufft att ta sig vidare från prologen).
Vad väntar sen? Jo, första svenska världscuptruppen för säsongen tas ut på måndag, och där hoppas förstås Ekström få en plats. För övriga (Danielsson och kanske Gräfnings) väntar premiären i Sverigecupen i Idre 2–3 december, medan långloppssäsongen startar med Ski classics lagtempo i Pontresina nästa helg (Impola) och italienska 35-kilometersloppet La Sgambeda den 2 december (Impola och kanske Gräfnings).

Vintern är här – skidspår öppnade i länet redan i början av november: ”Fysiskt blir det en genomkörare, tekniskt lite sämre”

Redan 11.00 förra torsdagen dök den första spårrapporten upp, från Yxsjöberg (precis uppe i länets nordvästra hörn), och förmiddagen därpå följde Gillersklack efter: ”Trean spårad, något genomslag förekommer.” Sedan dess har vintervädret slagit till med full kraft, och i dag har mitt instagramflöde fyllts av underbara längdskidbilder (Ånnaboda verkar ha ett tag kvar till spår, även om de kör sina kanoner för fullt och öppnade pulkabacken redan i lördags, men några entusiaster ska ha varit ute och karvat runt på vad som mest lär ha varit frostigt gräs redan i helgen). När var det senast sånt vinterväder redan i november, undrar man. Någon väderhistoriker kan säkert ge svar på tal (dagens snöfall i Stockholm lär ha varit det ymnigaste så här års på 111 år, enligt någon kvällstidningspush jag fick för en liten stund sedan, men det fick ju inte vi del av i någon större omfattning; men ändå vilket vinterväder!).
De enda (?) som lider av vintervädret ur konditionsidrottssynpunkt är orienterarna. Landslaget ska ju springa fyra träningspass/träningstävlingar i Kilsbergen i samband med helgens läger, och då är snö inte ultimat.
– Nej, det blir ju spår, och det är ingen höjdare. Men vi klagar inte. Fysiskt blir det en riktig genomkörare med några centimeter snö, även om det tekniskt blir lite sämre, sa förbundskapten Håkan Carlsson när jag talade med honom härom dagen.

Löparna? Tja, de flyttar alltmer inomhus. På lördag avgörs säsongens första tävling i Tybblelundshallen – Vinterspelen – dit bland andra Heshlu Andemariam och Maria Eriksson anmält sig för att kuta 3 000 meter.
Längdskidsäsongen startar, tävlingsmässigt, på allvar med Gällivarepremiären i helgen (även om många, liksom alla länsåkare som det verkar, avvaktar till klassiska Bruksvallsloppet nästa helg; dit är både Bill och Bob Impola, Filip Danielsson, Axel Ekström, Markus Johansson, bröderna Fredriksson, Karlslundsdebuterande Maria Gräfnings och en hel del andra länsåkare redan anmälda).
Det verkar bli en lång vinter. Och som man har sett fram emot den!