Dahlgren visade VM-kvalitet – Andrea vann elitserien

I dag avgjordes elitseriefinalen i orientering i Umeå, och även om det inte är någon observationstävling inför VM – truppen ska tas ut baserat på tidigare meriter, det som gjordes förra helgen och det som presteras i världscupen nästa vecka – så är det aldrig fel att visa bra form. Det gjorde verkligen Filip Dahlgren. Han passade på att springa han hade fjärde snabbaste löptid av alla under jaktstarten (bara 1.16 bakom segrande David Andersson över drygt 90 minuter orientering), och behöll också sin fjärdeplats i sammandraget. Fyra är ju också exakt det antal VM-platser det finns att slåss om på långdistansen, men man ska hålla i minnet att en del starka namn saknades i Umeå. Martin Regborns femteplats (dock i tid rejält distanserad av toppkvartetten) var egentligen en större överraskning, men har mindre bäring på VM-chanserna eftersom han främst konkurrerar om en plats i sprintlaget. Lilian Forsgren hade bara 17:e bästa löptid, var 9.14 bakom Tove Alexandersson (vem annars?) som var snabbast. Regborns lopp gjorde att han klättrade till tolfte plats i elitseriesammandraget. Forsgren tappade till nionde plats (Emma Klingenberg höll, trots Alexandersson storseger på söndagen, undan i totalen och vann totalt med 1.07).
Tisarens jättetalang Andrea Svensson fick fira en elitserieseger då hon var snabbast av alla i äldre juniorklassen på söndagne och Tilda Johansson, som delade ledningen inför jaktstarten och gick ut samtidigt, bara hade sjätte bästa tid på söndagen (men ändå lyckades ta andrplatsen i sammandraget). Ännu en skalp för Svensson som har en stor hög med USM- och JSM-guld samt O-ringen-segrar på meritlistan (och JVM-guld i orienteringsskytte!).

I Göteborgsvarvet i går tog Kopparbergs Elin-Marie Lönnström länets överlägset bästa placering med en 38:e-plats, på tiden 1.27.04. Inför tävlingen skrev jag att Hällefors Simon Sveder skulle få kämpa om en topp 100-placering, och det var just vad han gjorde. Med fyra sekunder marginal klarade han strecket och blev 97:a på 1.18.01. Ingen annan länslöpare slog sig in på topp 100, men sex var topp 50 i sin åldersklass (Johan Stunz i H35, Helena von Elern i D40, Fredrik Eliasson i H40, Ronny Collin i H45, IngMarie Johansson i D50 och Margareta Borg i D55).

Själv körde jag alltså en dubbelhelg med Stockholms brantaste i går och Vulkanloppet i dag – och plötsligt lossnade det på båda.
I Stockholm tonade jag ju ned förväntningarna, trodde inte jag skulle vara nära fjolårstiden (då jag inte var toppad men gjorde ett helt okej lopp) efter vinterns skadeproblem. Sprang på 19.53 förra året och tänkte att under 21 skulle vara godkänt nu. Men för att ändå maximera chanserna testade jag en annan taktik än förra året, lät det ”gå som det går” (med betoning på ”gå”) i uppförsbackarna och mosa utför och på platten som om det inte skulle finnas någon morgondag. Normalt sett är jag ju starkast uppför, men nu har backträningen blivit lidande på grund av fotskadan, och det här kändes som den mest vettiga taktiken. I botten av sista backen hade jag 3.30 på mig för att klara 20 minuter, så jag gav mig fan på det – och var i mål på 19.33 (tävlingen är 3,35 kilometer lång, men de tre uppförsbackarna om totalt drygt 250 höjdmeter gör att tiden som referens anses motsvara vad löparna klarar på fem släta kilometer). Alltså 20 sekunder bättre än förra året – mot alla odds. Svinnöjd med det, förstås, även om jag inte tror att det är något formbesked utan snarare ett utslag av taktisk smartness. Anders Kleist (Akeles bergsget som var fyra i Skåla opp, ett av de råaste lopp jag sprungit, 2010) vann som vanligt, men det var också kul att se Karlslunds längdskidstjärna och gamle JVM-guldmedlajör Patrik Karlsson som debuterade i backen (och gjorde comeback efter sin axeloperation) och tog en finfin fjärdeplats.
I dag cyklade jag Kommunrundan (andra delmomentet i årets Degerforsklassiker), 78,3 kilometer landsvägscykel, helt solo. Målet att gå under tre timmar, som jag skrev om här på bloggen i förväg, visade sig vara satt med alltför stor ödmjukhet inför hur mycket snabbare än racer av 2014 års modell är jämfört med den 30 år äldre variant jag cyklade på i fjol var. Nio minuters förbättring blev till slut 34 – jag rullade in i Degerfors på 2.35.02 jämfört med fjolårets 3.09. För att hålla uppe motivationen höjde jag målet efter vägen. När jag märkte att det var möjligt att hålla 30 kilometer i timmen blev det målet att klara hela tävlingen över den snitthastigheten – men då krävdes en rejäl kämpainsats. Började stumna rejält när det blev uppförsbacke och motvind från Svartå till Åtorp och vidare till Mokorset efter fem inledande mil som alla klockades på under 20 minuter. Tappade massor och hamnade i tidsskuld (snittfarten ramlade ned under 30 kilometer i timmen) inför den sista milen. Trampade som en galning i nedförsbackarna mot Degerfors och stoppade klockan utanför Korpens kansli på 30,30 kilometer i timmen. Mycket nöjd, mycket trött (på stapplande ben tog jag mig in på kansliet för att njuta av ostmackorna och förkunnade för Degerfors ironmanhjälte Patrik Eriksson att det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, men han trodde inte på mig).
Efter fyra tävlingar på 16 dagar blir det nu tillbaka till rehab och grundträning – nästa inplanerade tävling är inte förrän den 14 juni, Degerforsklassikerns orienteringsmoment.

1 359 drar till Göteborg – då åker jag till Stockholm

Förutom Vårruset, Blodomloppet och, med liten marginal, Grabbhalvan och Åstadsloppet. Det är de lokala loppen (och Grabbhalvan, Vårruset och Blodomloppet är väl mer ”lokala” än lokala) som lockar fler deltagare än Göteborgsvarvet, om vi räknar länslöpare. I helgen kutar 1 271 länslöpare (om man ska våga tro Göteborgsvarvets egna sökfunktion i anmälningslistan) till Göteborg för att springa de 21 098 meterna (räknar man även in de kortare varianterna under den nästan veckolånga löpfesten blir det 1 359 deltagare från länet). Inga av de riktiga toppnamnen är dock anmälda, så den lokala täten lär bestå av topp 100-kandidater som Hällefors Simon Sveder, Örebro AIK:s Andréas Ingberg och Mokhtar Bennis, Kopparbergs Elin-Marie Lönnström och orienteraren Rebecka Nylin.

Det är förstås svinkul med lokala löpare i de stora loppen, och jag förstår att folk tycker det är kul att åka till en folkfest och kuta (jag gör det själv emellanåt). Men visst hade man hoppats att det skulle spilla över lite mer på de lokala lagen, som ofta dras med krympande startfält och svårigheter att få ihop arrangemangen. Så gärna ett rejält Göteborgsvarv – men varför inte en ÖAIK halvmaraton eller Hjulsjöjoggen först? Support your local race, typ.

Själv ska jag göra båda i helgen. Stockholms brantaste på lördag, Vulkanloppet på söndag. Kontrasten kunde knappast vara större. Stockholms brantaste försöker vara en modernt, söderhippt, och locka allt från elit till nybörjare att kuta tre gånger uppför Hammarbybacken. Vulkanloppet är Degerforskorpens cykeltävling som i år körs för 43:e gången, där startavgiften kostar 120 kronor, där det är fri starttid, hembakt i servicedepåerna och limpmacka och kaffe efter målgång. Efter att loppet kom med i Degerforsklassikern har det fått ett uppsving, och senaste åren haft 40–50 deltagare mot ungefär hälften de tynande åren dessförinnan.

Mina mål? Tja, i Stockholm vore det kul att förbättra fjolårstiden 19.53, men jag hade tränat betydligt mer (löpning) och betydlig mer specifikt (uppför) då, så det känns i det närmaste ogörbart. Under 21 är troligen bra med nuvarande fysiska konstitution. I Vulkanloppet trampade jag in på 3.09.18 i fjol (snitt 24,8 över 78,37 kilometer enligt gps:en), på min svågers gamla 80-talsracer. Med nya racerhojen borde det gå att slipa avsevärt på den tiden, oavsett form. Under tre timmar är inte alls orimligt.

Säsongen hittills:

Bloggaren på Oppebylöpet i Nyköping. Foto: Maria Åström
Bloggaren på Oppebylöpet i Nyköping. Foto: Maria Åström
Bloggaren testar nya hojen för första gången (cykelkläderna hade ännu inte anlänt!). Foto: Maria Åström
Bloggaren testar nya hojen för första gången (cykelkläderna hade ännu inte anlänt!). Foto: Maria Åström
Bloggaren uppför första backen i Kretsloppet i Karlskoga. Foto: Maria Åsröm
Bloggaren uppför första backen i Kretsloppet i Karlskoga. Foto: Maria Åsröm