Starkt startfält i Lucialoppet (trots att det bara är kamp om en av sex pallplatser i cupen) – precis som i andra deltävlingen i Nattcupen

Långloppscupen må vara avgjord sedan länge, men det blir ändå ett kanonstartfält när den sista deltävlingen avgörs i Vretstorp på lördag, med efterföljande fika och prisutdelning för totalcupen. Lucialoppet, tio kilometer landsväg (rätt platt, lättsprunget, sex kilometer asfalt och fyra grus), är det som ska avverkas innan det blir kaffe och lussebulle.
Herrsegraren Per Arvidsson saknas förvisso bland de föranmälda (efteranmälan är fortfarande öppen), men där finns ettan (Liduina van Sitteren), trean (Petra Hanaeus), fyran (Therese Fjordäng), femman (Thersen Persson) och sexan* (Antje Wiksten) på damsidan (Wiksten som ligger sexa kommer inte hinna nå sex tävlingar i år, och klassificeras därför inte; den egentliga sjätteplatsen ser i stället ut att gå till Malin Sjödin, Kumla SF; några placeringsförändringar mellan de sex i toppen kan det heller inte bli, utom just kring sjätteplatsen) och tvåan (Oskar Hansson), fyran* (Jonathan Kandelin) och femman* (Johan Ingjald) på herrsidan (egentligen är Kandelin och Ingjald trea och fyra eftersom Mattias Nätterlund inte hinner nå sex tävlingar). Om tredjeplatsen bakom Arvidsson och Oskar Hansson är det kamp in på målsnöret: Kandelin, som sprang maran i Valencia i söndags, har fyra poängs försprång på Ingjald. Det innebär att han behöver vara fyra som sämst om Ingjald vinner, femman om Ingjald blir tvåa, sexa om Ingjald blir trea och ta sig i mål om Ingjald är fyra eller sämre (Kandelin har nämligen bara gjort fem tävlingar hittills och måste ha målgång här för att få tillgodoräkna sig ett cupresultat).
Men det finns fler spännande namn i startlistan: Maratonsatsande Jonas Nilsson, Fredrik Johnsson som vann premiären i Inneserien i går, Linköpings Frida Nikesjö som tog lag-SM-brons på terräng-SM tidigare i höstas och Almbys superveteran Bo Persson.
För andra gången finns också en femkilometersklass i Lucialoppet, som än så länge ”bara” lockat ett gäng veteraner med Arne Evertsson i spetsen.

Redan i morgon, onsdag, är det dags för den andra deltävling i Ullmax vinterserie, även känd som Nattcupen, den första för säsongen i mörker och den sista före jul. Det är Hagaby som håller i tävlingen som har start och mål vid Tysslinge raststuga och går i rätt lättlöpt skogsterräng på Närkeslätten (som vanligt på nattetapperna är det masstart – även om det ruckades på den regeln under tävlingsförbudet i fjol, när vinterserien bara var ”träningstävling” …). Martin Regborn och Filip Dahlgren, Hagabys stjärnduo som var etta och tvåa i första tävlingen, är anmäldda nu också, men får den här gången konkurrens av lite starkare namn i Örebroboende franske landslagsmannen Quentin Rauturier, Oskar Eklöf, Johan Aronsson och Rasmus Pettersson. Även Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Anna Hallmén, Karin Lindgren och Ronja Hugg (från Leksand, tävlar för Stora Tuna) har anmält sig i den långa klassen Almbys Emma Lindkvist, som var tvåa i damernas egentliga tävlingsklass (på mellanbanan) i premiären kanske får gälla som favorit där (ihop med Jessica Korkeakoski och Lovisa Gustafsson, antar jag). Totalt är 76 orienterare anmälda.
Ett gäng av de ovan nämnda, och ytterligare en handfull starka länslöpare, var med och sparrade när Skärblackaklubben OK Denseln i helgen hade träningsläger i Kilsbergen, inför Tiomila i Ånnaboda i maj. Tisarens regerande natt-SM-vinnare Andrea Svensson, som visat superform i höst, var snabbast i lördagsförmiddagens prolog och drygade sedan ut till seger med nästan 6,5 minuters marginal på jaktstarten i mörker. Lilian Forsgren var fyra, Anna Hallmén sexa, Ellinor Tjernlund sjua, Linnea Claesdotter åtta (hon står uppsatt för OK Denseln, oklart om det är fel i resultatlistan eller om hon lämnat Tisaren efter bara ett år i klubben) och Lovisa Persson tia. I prologen deltog även Josefin Tjernlund (fyra där), men hon kom inte till start på eftermiddagen.Örebroaren Anton Johansson (som tävlar för Karlskronaklubben OK Orion) var näst snabbast på herrsidan, nyblivna orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér sexa och Johan Aronsson nia. Valter Pettersson var kvick i prologen men tappade sedan i nattorienteringen.

Gustav Hindér fullbordade VM-guldtrippeln, KFUM Örebro har tackat ja till Europacupen i Portugal och firma Regborn/Dahlgren bäst i länet när de äntligen återförenades

Gustav Hindér fullföljde sitt perfekta orienteringsskytte-VM. I dagens stafett hade han bäst tid av alla på andrasträckan och förde upp Sverige från andraplatsen, 44 sekunder bakom svenska andralaget (Robbin Kantarp fick ge sig mot Anders Englid på förstasträckan) till ledning med drygt 1,5 minuter till nya tvåan Finland vid växlingen till Martin Jansson. Johan Eklöv sprang upp svenskan andralaget till silver medan Finland fick nöja sig med brons närmast före Danmark. Bara fyra länder (som totalt ställde tio lag på benen) kom till start i herrstafetten vilket säger något om hur liten orienteringsskyttesporten är, men man kan ju inte göra något annat än att slå dem som ställer upp – och just nu är Hindér bäst i världen.
Mästerskapet i Tjeckien var Hindérs fjärde, och han har fått med sig nio medaljer på tolv startar varav fyra guld.

KFUM Örebro har bestämt sig för att tacka ja till platsen till terränglöpningens Europacup för klubblag som klubbens starka P19-lag sprang till sig genom att vinna lagtävlingen vid terräng-SM i Höganäs förra helgen. De två starkaste löparna därifrån har dock båda fallit ifrån – från och med den 15 november tävlar ju individuella femman Wilhelm Bergentz för Göteborgsklubben Hälle, och nu visar det sig att Eric Westberg, som var sjua, inte kan resa till Portugal på grund av att han prioriterar sin skidorienteringssatsning (där tävlar han för hemmaklubben SK Bore, Westberg bor fortfarande i Torsby men tävlar för KFUM i friidrottstävlingar) – och junior-SM i Mora krockar.
Laget till Portugal kommer istället preliminärt bestå av Noha Olsson (13:e på SM och tredjelänk i laget där), Kevin Bodén (24:a på SM) och Henrik Franzén (som först och främst är 800-meterslöpare och som var fyra på SM i den distansen där han som bäst gjort 1.52,67 – bara 1,5 sekunder från Anders Perssons gamla distriktsrekord i P19-klassen). Alltså exakt samma trio som sprang hem distriktsrekordet på 3×800 meter i P19-klassen (5.52,01) vid stafett-SM i somras (i tidigare mästerskap av den här typen har varje lag bestått av fyra löpare – och allas resultat har räknats – så om inte reglerna ändrats måste KFUM alltså få tag tag i en fjärde löpare på något sätt).
Tävlingen avgörs i portugisiska Oeiras (just utanför Lissabon) söndagen den 6 februari och går över en cirka sex kilometer lång bana. Löparnas placeringar adderas ihop, och det gäller för laget att ha så låg summa som möjligt. Senast mästerskapet arrangeras, 2019 (det är årligen återkommande men har två år i rad blivit coronainställt) representerade Ölandsklubben Högby IF Sverige och hemförde en åttondeplats av 14 lag.
Mästerskapet är inte det mest välkända i friidrottsvärlden, men föregick terräng-EM med mer än 30 år eftersom det har arrangerats för herrseniorer sedan 1962 (de 13 första upplagorna alla i belgiska Arlon), sedan 1982 också för damer och sedan 2006 även för juniorer. På herrjuniorsidan har fyra turkiska klubbar tillsammans vunnit tio av de 14 upplagorna (en portugisisk och en spansk klubb har två segrar var), medan enda svenskan som stått överst på pallen (och då räknar jag alla klasser tillbaka till 1962) är Sarah Lahti som vann individuell i damjuniorklassen 2014.

Tisarens osannolika manfall i Smålandskavlen fortsatte på söndag, och efter att Ellinor Tjernlund, som egentligen skulle ha sprungit sistasträckan, sprungit upp Tisaren från elfte till sjätte plats och minskat avståndet till täten med över fyra minuter med en finfin insats (näst snabbast av alla trots att hon startade 16,5 minuter bakom täten) fick laget bryta. Efter att varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren anmält sig, och Andrea Svensson eller Anna Hallmén bytts ut sent, kom inte heller Nina Hallor eller Rebecka Nylin till start i dag, och därmed var det slut på löpare (ja, det var det ju redan innan, Tisaren fick låna in KFUM Örebros Karin Lindgren till en av lördagskvällens sträckor).
Dessutom fick Tisarens herrlag stryk av Hagaby (kanske inte så konstigt med tanke på att Hagaby hade petat in Martin Regborn på sistasträckan – veckan mellan terräng-SM och terräng-NM – men redan före det var Hagaby 1,5 minuter före). Båda lagen sprang upp sig rejält på den första dagsträckan, som startades som jaktstart på gårdagskvällens två i mörker. Hagaby hade förre VM-tian Filip Dahlgren där, och han klättrade 13 platser – från 40:e till 27:e – och hade fjärde bästa löptiden. Tisaren hade Johan Aronsson som sprang upp nio placeringar, från 43:e till 34:e, och Valter Pettersson och Daniel Forsgren fortsatte sedan att plocka placeringar (fyra respektive sex) och såg till att Tisaren slutade 24:a. Men Hagaby var alltså värre: Jakob Wallenhammar höll bra på näst sista och Martin Regborn sprang sedan upp laget tio placeringar – från 28:e till 18:e – med tredje bästa löptiden på sistasträckan. KFUM Örebro, som också låg före Tisaren efter nattsträckorna, plockade tre placeringar på söndagen (Linus Malm, Anton Kruse och Melker Forsberg sprang nu), men föll bakom länskonkurrenten och slutade på 33:e plats.
Just det här att Regborn och Dahlgren sprang tillsammans för Hagaby igen borde man zooma in lite på. När Dahlgren återvände till Hagaby inför 2017 fanns förhoppningar om stafett-SM-medaljer, och det blev en fjärdeplats när duon sprang tillsammans 2019 (samma år som Dahlgren tog silver på ultralånga SM), men annars har Dahlgrens skadebekymmer (som började redan 2014–2015) kraftigt begränsat hans deltagande.
På söndagen avgjordes också en individuell medeldistans i Gränna (framför allt för lördagslöpare som vill springa även på dagen) och där blev Lovisa Persson bästa dam på längsta sträckan (15:e totalt, bland annat hade hon Garphyttans Måns Bergqvist, sexa, före sig).

Hindér världsmästare för andra dagen i rad – efter jättedramatik (plus: manfall för Tisaren i Småland och vålnad tog andraplatsen i Örebro parkrun)

Världsmästare i går – världsmästare i dag igen. Gustav Hindér är otvivelaktigt världens vassaste orienteringsskytt just nu och följde på lördagen upp fredagens VM-guld i sprint med ett nytt i den klassiska distansen (alltså långdistans) som består av punktorientering–orientering–tio skott liggande–orientering–tio skott stående–mål där varje millimeter fel på kartan i punktorientering ger en minuts tillägg på löptiden, varje bom i skjutningen två minuter. Man hade ju velat ha en tv-produktion för det lär ha varit rafflande mellan Hindér och landslagskompisen Robbin Kantarp vid den sista skjutningen (Kantarp startade en hel timme efter Hindér och hade tiderna att gå på – medan Hindér fick stå och bita på naglarna), för efter fyra bommar i stående gick Hindér i mål på 115 minuter och sju sekunder. Kantarp hade chansen att plocka guldet om han träffade hälften av skotten – men han bommade ett för mycket (sex, alltså) och gick i mål 51 sekunder bakom Hindér, på 115.58 (man kan ju också se differensen som en millimeters felprickning på punktorientering).
Totalt bommade både Hindér och Kantarp sju skott var (tre plus två respektive ett plus sex) medan trean, danske Jonas Falck Weber, med sex bom totalt, också hade snott guldet från Hindér om han bara träffat ett skott till. Avståndet till resten av fältet var lite större (7,5 minuter till fyran 14 minuter till femman och så vidare).
Hindér vann helt enkelt på en kombination av stark orientering (näst snabbast), punktorienteringen (nionde bäst, men totalt ”bara” tio straffminuter) och skjutning (sju bom gjorde honom femte bäst).
I morgon avslutas VM i Tjeckien med stafett, och det finns en bra chans att Hindér gör en grand slam och tar hem alla guld i mästerskapet. Stafetten löps av tremannalag, och Sverige har Kantarp som tog silver i dag på förstasträckan, Hindér på andra och gårdagens bronsmedaljör Jonas Falck som ankare. Stafetten kommer av allt att döma bli en nordisk uppgörelse – tjecken Matej Burda, som var nia i dag, är den ende på mästerskapet som tagit en topp tio-placering i herrelitklassen utan att komma från Sverige, Danmark eller Finland.

Efter sena återbud från Andrea Svensson och Anna Hallmén fick Tisarens damlag, som redan saknade Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, plocka in Nina Hallor och KFUM Örebros Karin Lindgren för att bli fulltaligt till Smålandskavlen. Ändå ligger laget på övre halvan efter de två sträckor som avgjordes i mörker i kväll – men avståndet till ledande IKHP Huskvarna (gamla Hakarpspojkarna) är nästan 16,5 minuter. Lovisa Persson tappade 5,5 minuter på täten på förstasträckan, Lindgren lite mer på andra. Rebecka Nylin startar om tillsammans med (två sekunder bakom) Göteborg-Majornas Linnéa Golsäter i morgon förmiddag.
På herrsidan är Tisarens lag överraskande nog sist av de lokala lagen (och 43:a av 52 totalt) efter de inledande sträckorna. Efter Magnus Perssons första- och Filip Jacobssons andra har laget drygt 37,5 minuter upp till ledande OK Kåre (och fyra respektive tre minuter till KFUM Örebro – som hade Hugo Örn och Oskar Arlebo på de två första sträckorna – respektive Hagaby – som hade Per Carlborg och Harald Larsson).

Örebro parkrun bjöd in med halloweentema på lördagen, och lockade fler deltagare än på 1,5 månader. Däribland en hel del spöken, pumpor, zombier och en riktig häst (!).  Mina Anger (23.04) och Johan Ingjald (18.46) var snabbast, men Niklas Hasselwander (18.50) ska ha ett speciellt omnämnande eftersom han sprang in som tvåa iklädd någon sorts vålnad.

Tisarens Gustav Hindér världsmästare i orienteringsskytte (och datum spikade för Wadköpingslöpet och Spartacusstafetten)

Hörni! I kväll fick länet en ny världsmästare i konditionsidrott. När VM i orienteringsskytte inleddes i Tjeckien slog 26-årige Tisarenlöparen Gustav Hindér (som för närvarande bor i Luleå, men ändå) till med guld i sprinten. Trots sex bom (ingen på topp tio hade fler, men några lika många) löpte Hindér hem tävlingen med 28 sekunders marginal till dansken Jonas Falck Weber på andraplatsen.
Hindér har varit med på tre VM tidigare, 2017, 2018 och 2019 (i fjol blev det coronainställt), och har sex medaljer med sig. 2018 blev det guld–silver–brons (i stafett, klassisk distans och sprint) och senast var han tvåa–trea–fyra (i stafett, klassisk distans och sprint). Redan i debuten var han med i svenska bronslaget i stafetten och tog en fjärdeplats, bakom klubbkompisen Mikael Pihel, i klassisk distans (och så var han tolva i sprinten).
Några mer detaljerade resultat har jag inte sett – med mellantider och dylikt – så det enda jag vet är att det blev tre bom i liggande och lika många i stående.
I morgon fortsätter VM med den klassiska distansen (med tio skott i liggande följt av tio i stående, och med längre orientering före och emellan) och på söndag avslutas mästerskapet med stafett.

Gustav Hindér
Gustav Hindér i en tävling för ett par år sedan. Bild från NA:s arkiv.

Tisaren har nu lämnat in även damernas laguppställning till Smålandskavlen i morgon. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund saknas, men Tisaren har ändå ett starkt lag med Lovisa Persson och Anna Hallmén på nattsträckorna följt av Rebecka Nylin, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund i dagsljuset, på söndag förmiddag. Kanske inte ett lag för topp fem, men för topp tio, skulle jag tro.

I dag uppdaterades återigen listan över sanktionerade löptävlingar i länet inför 2022, och det finns två nyheter att notera: Wadköpingslöpet har ångrat sig (eller lämnat in fel datum från början?) och finns nu åter på ett höstdatum, precis som i år: Söndag 23 oktober (i den första sanktionslistan stod det torsdag 21 april). Dessutom har Spartacusstafetten (som är en del av långloppscupen) fått ett datum, och precis som i år är det en onsdagskväll i början av september som gäller – nästa år den 7 september.

Terräng-SM-guld till KFUM Örebro i Bergentz sista lopp för klubben (men nu kommer Bergdahl ”hem”) – och Tjernlund och Pettersson med starka resultat i elitseriefinalen

Laget såg ramstarkt ut på papperet – och väl ute på banan på Höganäs flygfält såg Wilhelm Bergentz, Eric Westberg och Noha Olsson till att föra hem det där guldet i lagtävlingen i terräng-SM:s P19-klass som alla tre trängtat efter. För Bergentz och Olsson var det dessutom andra gemensamma guldet efter segern i stafett-SM, över 3×800 meter i P17-klassen 2019 (en säsong som slutade med att båda tog plats i svenska laget till ungdomsfinnkampen). Jag pratade med Noha efteråt, och han var av förståeliga skäl lyrisk över att ha lyckats ordna ett guld 2,5 månader efter att han startat sin militära grundutbildning, vilket gjort att han knappt haft tid att löpträna alls. Läs den artikeln här. Segern gör KFUM Örebro tilldelas en av de två svenska platserna till terränglöpningens Europacup för klubblag i portugisiska Oeiras den 6 februari. Klubben har nu en vecka på sig att besluta sig för om de tackar ja till platsen eller inte. Ekonomin är den stora frågan inför det beslutet, men också att Bergentz nu lämnar klubben. Häromdagen blev det nämligen officiellt att löparen – som i år bland annat slagit distriktsrekord på 5 000 meter i herrklassen och sprungit i juniorlandslaget både i U19-EM i Tallinn och i en landsvägslandskamp i Italien – från och med den 15 november (när det är tävlingsårsskifte och friidrottssäsongen 2022 officiellt startar) kommer att representera Göteborgsklubben Hälle, även om han kommer att bo kvar i Örebro. Därmed skulle Kevin Bodén, som på söndagen var fjärdegubbe i KFUM:s lag, förmodligen ta Bergentz plats vid en eventuell Portugalresa.
Individuellt blev Bergentz femma i söndagens tävling, 18 sekunder bakom segraren (och nye klubbkompisen, i Hälle) Sharmarke Ahmed och bara sex från medalj över de sex kilometerna. Westberg var åtta, 22 sekunder bakom Bergentz, medan Olsson blev 13:e, ytterligare 40 sekunder bakom (Bodén blev 24:a, minuten bakom Olsson). I lagtävlingen gav det KFUM 24 placeringspoäng, mot Mölndal AIK:s 45. En rejäl segermarginal, alltså, och hade någon av Örebros tre topplöpare fallit bort hade Bodéns resultat ändå räckt för att säkra segern.
På seniorsidan gjorde Martin Regborn ett nytt topplopp och slutade sexa. Hässelbys Samuel Russom och Eskilstunas Emil Millán kom loss tidigt, men Regborn låg hela tiden med i gruppen där bakom, som krympte allt mer. Till slut var de bara fyra kvar, och på sista halvvarvet runt den inför söndagen förlängda banan (som nu verkligen var två kilometer för totalt tio på seniorsidan, efter att gårdagens fyra kilometer snarare var 3,6) tvingades han ge sig mot de tre andra. Längst fram tog Russom guldet före Millán på 28.55 respektive 29.04, och 16 sekunder bakom Russom spurtade förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal hem karriärens första SM-medalj. Regborn var till slut 29 sekunder bakom täten och 13 bakom Rosdal (Hälleforsfostrade IFK Lidingö-löparen Haben Kidane blev 20:e, knappt två minuter bakom täten).
Liduina van Sitteren gjorde karriärens bästa terränglopp och förmodligen säsongens bästa tävling överhuvudtaget när hon sprang in som sjua, knappt 2,5 minuter bakom segrande Hällelöparen Samrawit Mengsteab (som var sju sekunder före IFK Umeås Charlotte Andersson) och mindre än 1,5 från bronset. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var 20 sekunder bakom, på åttondeplatsen. Hon byter också klubb vid tävlingsårsskiftet – från Sävedalen som hon representerat de senaste åren till KFUM Örebro.
Och när vi ändå är inne på klubbyten som kommer att ske den 15 november: KFUM Örebros veteran-medeldistansare Lars Lundegård går till IF Start dagen efter inomhus-veteran-SM i Västerås (som avgörs 13–14 november), och där blir han klubbkompis med veteranen Anders Johansson som ansluter från Kvismaredalen.

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker valde att avstå årets terräng-SM – där hon under årens lopp annars håvat in tio medaljer – för att istället springa Rotterdam marathon. Det är oklart om hon bröt (på webb-tv-sändningen från terräng-SM sades att hon gått i mål en bit under 2.40, men hon finns inte i resultatlistan), men hon var hur som helst inte alls nöjd i sin kommentar på instagram efteråt: ”Det blev inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bommade på det viktigaste av allt, att stå på startlinjen hel och frisk, så tyvärr kunde jag inte dra nytta av de bra förutsättningarna som fanns idag. Nästa gång!” Wiker har ju tidigare sprungit maran under två friidrotts-VM och har förstås högtställda förväntningar.

På Gotland avslutade Ellinor Tjernlund säsongen i orienteringens elitserie, Swedish league, med att notera tredje bästa löptid i den avslutande jakstarten på säsongens totalresultat, över förkortad långdistans. Därmed kunde hon klättra från femte till fjärde plats i sammandraget genom att vinna en spurt mot Ärlas Susen Lösch, IFK Göteborgs Elin Månsson, Sundsvalls Frida Vikström som alla var inom 15 sekunder. Linnea Claesdotter sprang in som 19:e och Lovisa Persson som 21:a (Järlas Karolin Ohlsson vann över 5,5 minuter före IFK Göteborgs Sara Hagström – Tjernlund var över 13 minuter bakom Ohlsson) medan de övriga starka Tisarenlöparna på plats (som Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren) avstod start. Jonatan Gustafsson blev 13:e på herrsidan (där vann OK Ravinens Gustav Bergman drygt fem minuter före OK Kåres Eskil Kinneberg).
Allra finaste placeringen nöp däremot Valter Pettersson, som försvarade sin tredjeplats i äldsta juniorklassen, H20. Han var drygt sex minuter bakom Stora Tunas Viktor Svensk, men drygade ut rejält till Huskvarnas Joar Hertin som startade tätt bakom men var över minuten bakom i mål. Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen sprang upp sig hela vägen till en åttondeplats i D18 trots att hon bara hann vara med i de tre avslutande tävlingarna.

Tisarens Johan Runesson kunde inte följa upp lördagens guld i masstart är orienteringsskytte-SM i Täby avslutades med sprint på söndagen. I stället fick han nöja sig med brons, nästan 2,5 minuter bakom tätduon som hade en ruskig spurtuppgörelse där Tisarens VM-meriterade Gustav Hindér till slut fick ge sig med sekundmarginal mot Robbin Kantarp, P10 IF. Nina Hallor och Anna Runesson var nia och tia på damsidan.

Jag gjorde ju ett ordentligt förhandstips inför Kvinnersta backyard ultra, och inte fick jag rätt i mycket, men jag tippade åtminstone rätt vinnare och ungefärligt antal varv – för degerforsaren Filip Andersson tog programenligt hem tävlingen på 26 varv/timmar (drygt 174 kilometer). Vintrosas Björn Tikkanen, som jag inte alls nämnde i försnacket, slog personligt distansrekord och tog andraplatsen (på 25 varv, följaktligen), medan Köpings Krister Hägg Lahti tog tredjeplatsen på 24 varv (vilket han berättade för mig att han skulle springa när jag mötte honom strax före start, han är pålitlig). Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson blev fyra (och med det bästa dam) på 21 varv, före Kumlas Maria Pettersson på 19 och Lindesbergsbördiga Elin Engström på 18.
Daniel Brånn, SM-fyran i 24-timmarslöpning som var outsider till segern? Han tvingades kliva av ”redan” efter 13 varv. ”Det var magen som ställde till det för mig. Illamående så jag inte fick i mig energi”, skriver han.

JVM-silver på skidor gör Berg till unik karlskoging (?) – och Johnson springer mot pallplats i sexdagarsloppet

VM-medalj i skidor – till Karlskoga. Det Ludvig Berg ställde till med på fredagen måste vara snudd på unikt. Man kan tycka att det är en rätt smal disciplin – vi snackar rullskidor, vi snackar junior-VM och vi snackar supersprint, 200 meter rakt fram. Men icke desto mindre fick 18-åringen från Karlskoga, som fram tills i fjol tävlade för moderklubben Granbergsdals IF men sedan blev värvad till Bollnäsklubben Rehns BK, kliva upp på pallen och ta emot en silverpeng nere i Val di Fiemme på fredagen. Berg var fyra, tolv sekunder från VM-medalj, i distansloppet över 13 kilometer i går och tog samma placering i kvalet på supersprinten på förmiddagen. Men i eftermiddagens final var det bara ryssen Pavel Makarov som var snabbare än Berg. Tiderna 19,30 respektive 19,59 sekunder över de 200 meterna. Halvsekunden bakom fixade landslagskollegan Anton Grahn bronspengen. Berg och Grahn (eller Harald Ekenberg, som blev sexa, eller Malte Jutterdal, som blev 15:e) lär kunna bilda ett jäkligt vasst lag i lördagens sprintstafett – så räkna med att Sverige kommer slåss om medaljer även där. På söndag avslutas mästerskapet med en masstart uppför Alpe Cermis.

I sexdagarsloppet i Viadal har startfältets yngsta deltagare, 25-åriga läkaren Leonora Johnson från Karlskoga, den jämnaste trenden av samtliga – och när andra börjar tappa tempo plockar hon placering efter placering. På förmiddagen gled hon upp på tredjeplatsen i damklassen (sjua totalt) och inget talar för att klättringen slutar där. Sara Lindström toppar alltjämt före Pernilla Otto (som också är en klättrar i resultatlistan) med 495,9 respektive 494,5 kilometer efter de 101,5 timmar som nu förflutit (av 144 timmar, målgång 12.00 på söndag). Johnson har tillryggalagt 457,3 och att hämta in nästan fyra mil kan låta svårt, men väldigt mycket kan hända på 42 timmar löpning och hon har redan mer än halverat avståndet (som vid lunch i går var 85 kilometer) senaste dygnet. Mamma Regin Johnson har haft det lite tuffare senaste dygnet och är nu sjua, på 389 kilometer (med ”tufft” har hon ändå avverkat över 13 mil sedan lunchtid i går, så det är på inget sätt någon handbroms ilagd). Stockjholmaren Johnny Hällneby, som gick för världsrekord, löpte som en klocka första 2,5 dygnen med drabbades sedan av väder och magproblem och har nu fått släppa alla ambitioner att nå rekord (såväl i världen som sitt eget svenska). I själva tävlingen är han ändå fortfarande drygt åtta mil före göteborgaren Emir Halalkic, på 585,9 respektive 502 kilometer.

På tal om att springa långt deltar ex-örebroaren Magnus Hjelmér (som vann Storstenshöjden 100 miles i somras), 450-kilometersloppet Tor des Glaciers nere i Alperna, i norra Italien. Det är en av världens råaste ultratävlingar, och Luca Papi och Jules-Henri Gabioud kom i mål och delade segern efter 138 timmar i går. Hjelmér har enligt GPS-trackingen knappt åtta mil kvar till målet i Courmayeur och bör kunna nå det i morgon bitti.

Ungdoms-SM i orientering inleddes i Falköping på fredagen, med sprinten, och Tisarens Robin Helmersson tog länets enda topp tio-placering med just en tiondeplats i H15-klassen. Långdistansen avgörs i morgon och på söndag avslutas tävlingarna med distriktsstafetten.

På tal om orientering avgjordes Tisarens klubbmästerskap över medeldistans i torsdags, och få klubbar i Sverige lär kunna ha ett KM där alla damlöparna varit landslagsuttagna i år: Ellinor Tjernlund vann 1,5 minuter före Lilian Forsgren och 3,5 före Josefin Tjernlund. Filip Jacobsson tog herrguldet 31 sekunder före Daniel Forsgren. Josefins KM-svit bröts därmed (hon vann både sprint och långdistans tidigare i år) medan det blev tredje herrsegraren på tre tävlingar.

Och tja, på tal om både orientering och Tisaren så blev Gustav Hindér häromdagen uttagen till VM i orienteringsskytte, som avgörs i Tjeckien i slutet av oktober. 2017 tog Hindér VM-brons i stafett och som bäst en fjärdeplats individuellt.

Förutom Bergslagsleden ultra, som jag skrivit en hel del inför, avgörs också klassiska terrängloppet Tarstaborgsrundan i helgen. Niokilometersloppet avgörs på söndag, och är den tolfte deltävlingen i årets långloppscup. Bland de föranmälda finns Liduina van Sitteren, Maria Nagle och Petra Hanaeus, men det ser lite glesare ut mellan toppnamnen på herrsidan (Johan Ingjald får bära favoritskapet i nuläget).

Helgens höjdare – sex eller 161 kilometer löpning (och dubbelhelg för bröderna Ahlsson)

1. Dalenrundan
Man är ju löjligt glad att löptävlingarna är igång igen, i princip utan coronabegränsningar. Dalenrundan blir årets tredje deltävling i långloppscupen, men även om anmälan stängde nu på fredagskvällen så finns ingen startlista att tillgå före start på söndag förmiddag. Det är sex kilometer i Brevens bruk som gäller, och Emelie Eriksson (från Stora Skedvi i Dalarna) och Cimmi Wignell är regerande mästare på 22.05 respektive 20.31 efter sina segrar 2019 (i fjol blev tävlingen inställd). Liduina van Sitteren vann ju redan 2019 i princip allt i långloppscupen, men fick den gången nöja sig med en andraplats (men hon fick fulla poäng i cupen, som bästa distriktslöpare). Marie Dasler var trea då, och hon leder cupen nu, efter en tredjeplats i DM på 5 000 meter och en fjärdeplats i Semesterhalvmaran (van Sitteren vann DM men stod över halvmaran). 2018 och 2019 års mästare Per Arvidsson leder herrarnas cup.

2. Ringenloppet
På lördagen körs säsongens tredje deltävlingen i Sverigecupen i landsväg, med bröderna Ahlsson. Jacob är fyra och Jonathan sexa i sammandraget, som deras klubbkompis (i Motala AIF) Hugo Forssell toppar efter tre av nio tävlingar. I Ringenloppet, som har start och mål i Hököpinge kyrkby utanför Malmö, väntar 15 varv på en elvakilometersbana för totalt 165 kilometer. På söndag är det dessutom (utanför Sverigecupen, förvisso) Lars R Petterssons kriterium på en 4,3 kilometer lång bana som enligt arrangören ”innehåller landsväg
och GP på gatsten och gupp samt tvära kurvor och en vass finish”, och tävlingsdistansen för Ahlssonbröderna och deras konkurrenter i herrarnas elitklass är 50 minuter plus sex varv.
Nästa helg verkar det som om Sverige ska ställa upp med ett landslag i Lockarps kyrkby Scandinavian race i Uppsala, och om det blir verklighet lär ju bröderna Ahlsson få chansen precis som i Estland i maj.

3. Storstenshöjden 100 och 50 miles
Redan på fredagsmorgonen startade två riktigt långa lopp uppe i Kilsbergen. Precis som i vintras har Rickard Ahlberg lagt en rätt brutal bana (nu drygt 20 kilometer med 1 250 höjdmeter) som ska besegras åtta eller fyra gånger beroende på om man väljer 100- eller 50-milesdistansen. Rickard springer själv den långa varianten, och ytterligare ett tiotal löpare startade i morse. Maxtiden är 25 timmar för 50 miles (målgång senast lördag morgon, alltså) och 65 timmar för 100 (då har man till söndag kväll på sig).
Ett annat 100-mileslopp har redan avverkats i länet under sommaren, vilket inte fick plats i min summariska summering över semestermånadens händelser: 3TU 100+. Den gick, till skillnad från Storstenshöjden 100 miles, på fina leder hela vägen, och Kennie Pussinen (som vann vintervarianten av Storstenshöjden 100 miles) och Sandra Lundqvist (som varit topp tio på EM i 24-timmarslöpning) vann på 23.31 respektive 26.50. Fyra löpare kom i mål av de sex som startade. Samma helg – och av samma arrangör, på delvis samma bana – sprang Örebro AIK:s maratonlubbare Jonas Nilsson hem Silverleden på 1 dag på finfina tiden 5.26.34 (seger med över 59 minuters marginal) i ultradebuten. Malin Barnulf vann damklassen på 6.28.41, med Kajsa Rosdal som bästa länslöpare på 8.26.46.
Apropå riktig långlöpning är det också dags för tidernas första officiella svenska mästerskap (och svenska veteranmästerskap) i 24-timmarslöpning, på löparbanorna i Skövde, i helgen. 76 löpare är anmälda, och bland dem finns KFUM Örebros Daniel Brånn (som gör ultradebut, tror jag). Däremot tyvärr ingen Jenny-Ann Ehrling eller Sören Forsberg.

Bubblare: Orienteringsjuniorerna springer JVM-test i Blekinge, med sprint på lördagen och långdistans på söndagen. Melker Forsberg (KFUM Örebro), Rasmus Pettersson (OK Djerf), Karin Lindgren (KFUM Örebro), Hugo Örn (KFUM Örebro) och Karl Kylborn (Almby) finns bland de anmälda.
Notera för övrigt att Askerundssprinten, som var planerad till tisdagen den 3 augusti, blivit inställd. Tisaren sprang dock sitt klubbmästerskap i sprint på samma karta den 18 juli, och då var Valter Pettersson (64 sekunder före Gustav Hindér) och Josefin Tjernlund (18 sekunder före Ellinor Tjernlund) snabbast (även om Martin Regborn var ytterligare 1.37 före Pettersson, men han springer ju inte för Tisaren).

Tisaren defilerade till klubbens största stafettseger någonsin – men 23-faldiga världsmästaren var nervös inför avgörandet: ”Hade svårt att sova”

Det blev, som väntat får man väl säga efter Lilian Forsgrens mäktiga avslutning på sista nattsträckan, aldrig spännande när Tisaren i dag defilerade hem elitstafetten som ersatte årets Tiomila. I söndagens jaktstart drygade 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli på fjärdesträckan (dagens första) ut försprånget till jagande IFK Göteborg från knappt nio till över tolv minuter. Ellinor Tjernlund ville inte vara sämre och utökade till nästan 19 minuters ledning innan Josefin Tjernlund förde laget i mål 16,5 minuter före IFK Göteborg. En helt enorm segermarginal, och Tisarens första seger genom tiderna i en stafett av den här magnutiden (Tisaren har varit tvåa i Tiomila, tvåa på mixedsprintstafett-SM och trea på stafett-SM).
– Jag hade svårt att sova för att jag var så nervös. Men jag är väldigt nöjd med min insats, jag höll ihop orienteringen hela vägen, sa Niggli, som gjorde comeback i stora sammanhang, till Orienteringsmagsinet efteråt.
Hon framhöll dock främst de tre nattlöparna Andrea Svensson, Lovisa Persson och Forsgren:
– Det var de som bäddade för det fantastiska utgångsläge som vi fick.
Moa Alsiö, Lovisa Gustafsson och Karin Lindgren sprang in det länsanknutna B-laget på en 20:e-plats av 32 startande lag, drygt 80 minuter bakom Tisaren.
På herrsidan låg ju Tisaren på 14:e plats efter natten. Daniel Martinsson och Daniel Attås på de två första dagsträckan förde upp laget på en smått sensationell sjätteplats (med tanke på laguppställningen), men Gustav Hindér på sistasträckan tappade sju placeringar (utan några större bommar, vad jag kan se, men han ställdes mot vassa löpare som Albin Ridefelt och William Lind).
KFUM Örebro slutade på 29:e plats av 45 startande lag, 79,5 minuter bakom Stora Tuna som vann herrstafetten 42 sekunder före Emil Andersson.

Nu har resultatlistorna från lördagens elit-mountainbike-tävling i Huskvarna, Huskvarna mtb, landat på nätet. Örebroaren Axel Lindh blev, som jag skrev i går, trea bakom Emil Lindgren och Oscar Lind (som båda tävlar för Serneke-stallet). Han var 67 sekunder bakom Lindgren, 44 från Lind och hade 31 bak till fjärdeplatsen. Matthias Wengelin fick nöja sig med en 19:e-plats efter att kedjan gått av på det första av de sju varven. ”Kul med premiär på MTB:n i dag! Inte lika kul att dra av kedjan direkt och få springa första varvet”, skriver han på instagram.
Almby hade med två U23-cyklister i tävlingen, Adam Pettersen och Anton Birath. De blev 24:a och 27:a av samtliga 36 startande (Birath blev varvad och avplocka, Pettersen kom i mål tolv minuter bakom Lindgren). I U23-klassen räckte det till elfte respektive 14:e plats.

Tätkänningen försvann i första backen – så var Vasaloppet för länsåkarna (Hedlund slog rekord som 48-åring: ”Så gott som, gammal god form”)

Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).

Tisaren kunde inte försvara SM-medaljen (bildextra från sprintstafetten!) – Fahlin i hjälpryttarroll i Gent–Wevelgem

Förra året tog Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren silver på sprintstafett-SM, men när årets tävling avgjordes i området runt Sörbyvallen i Örebro på söndagen lyckades det till hälften nya Tisarenlaget inte försvara pallplatsen.
Ellinor Tjernlund, som kom in i laget när stjärnan Lilian Forsgren kastade in handduken på fredagen (på grund av ett infekterat sår som gjorde ena foten obrukbar), gjorde förvisso en stark förstasträcka och växlade som fyra, bara elva sekunder från tät (och 46 före Stora Tuna, som sedermera vann). Men 18-årige Valter Pettersson, som tog SM-guld i H18 i lördagens individuella sprint, var något nummer för liten mot den absoluta Sverigeeliten och tappade 1,5 minuter på sin sträcka (Daniel Attås, som Pettersson ersatte i förstalaget, hade 55 sekunder bättre löptid för Tisarens andralag på samma sträcka). Pettersson skickade ut Oskar Andrén som 14:e lag, och han sprang upp Tisaren till sjunde plats via en fin sträcka där han bara tappade 30 sekunder mot Gustav Bergman. Ankaret Josefin Tjernlund tappade en placering på sista, och i mål var Tisaren åtta, 2.23 bakom Tove Alexandersson som sprang hem guldet åt Stora Tuna.
Gustav Hindér stämplade fel för Tisarens andralag, på tredjesträckan, och Karin Lindgren gjorde detsamma för KFUM Örebros lag i B-finalen (Jonatan Gustafsson och Melker Forsberg hade båda näst bästa löptid på sina sträckor där).
Jag var på plats på tävlingen och snackade med Valter och Josefin för en text som ni kan läsa här. Pettersson funderade på att springa långa terräng-DM (hemma i Åsbro på lördag) och/eller terräng-SM medan Josefin hoppades att Euromeeting kommer bli av och att hon i sådana fall får en plats i den svenska truppen.

Ellinor Tjernlund gjorde en finfin insats på förstasträckan för Tisaren och skickade ut Valter Pettersson som fyra. Foto: Jonas Brännmyr
Andrea Svensson sprang förstasträckan för Tisarens andralag. Foto: Jonas Brännmyr
Blott 18-årige Valter Pettersson tog plats i Tisarens förstalag för första gången på en SM-stafett men kände själv att han inte hade fart för att utmana Sverigeeliten. Än. Foto: Jonas Brännmyr
Daniel Attås var petad ur Tisarens förstalag, men sprang i B-laget och var 55 sekunder snabbare än ersättare på samma sträcka. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén, som bor i Norge men som rest hem för sprint-SM, sprang upp Tisaren till en sjundeplats med en bra tredjesträcka. Lördagen blev inte lika kul för Andrén, som hade strul med stämplingspinnen i kvalet och missade A-finalen (han tog revansch med seger i B-finalen). Foto: Jonas Brännmyr
Gustav Hindér stämplade fel på tredjesträckan, så Tisarens andralag blev diskat. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén skickar ut Josefin Tjernlund på sistasträckan. Foto: Jonas Brännmyr
Lovisa Persson sprang fjärdesträckan i B-laget. Foto: Jonas Brännmyr

Nere i Belgien hade Emilia Fahlin en hjälpryttarroll i världstourcomebacken efter handskadan, men ingen i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope hade tillräckligt bra ben för att gå med tätklungan i stenhårda Gent–Wevelgem. Över de mest tuffa sektionerna på banan utkristalliserades en tätgrupp med en handfull riktigt starka namn (Jolien D’Hoore, Lotte Kpecky, Lisa Brennauer, Lizzie Deignan …) och de höll undan till mål där D’Hoore spurtade starkt till en hemmaseger. FDJ:s norska löfte Stine Borgli fanns med i en lite större klunga därbakom, som nästa kom ikapp. Fahlin fanns i tredjeklungan, knappt fyra minuter bakom, och klockades som 43:a i mål (i samma grupp fanns 19-åriga Julia Borgström från Skanör, som gör sin första säsong som proffs).
På söndag väntar Flandern runt för Fahlin, en tävling som är minst lika hård men som brukar vara en av hennes favoriter under vårsäsongen (nu är den på grund av coronaskäl flyttad till hösten).