Så besegrade Anton Hallor världsmästaren i ultra-SM-terrängen …

Det är inte varje dag konditionsbloggs-kändisen Anton Hallor (”kändis” och ”kändis”, men han är i varje fall taggad i 20 inlägg sedan jag av en slump sprang på honom i Tromsö häromåret) klår upp en världsmästare som Gustav Bergman, men i dag hände det. Och ”som vanligt” är det i orienteringstävlingarna öppna klasser det händer. Båda löparna sprang ultra-SM i Lekhyttan i går (Bergman tog ännu ett guld efter att ha löpt solo större delen av vägen, Hallor noterade en 22:a-plats som var seniorkarriärens bästa placering i ett SM) – och på söndagen valde båda att återvända till terrängen för att springa igång benen efter urladdningen med Närkedubbelns ”öppen motion 8”, en 4,5 kilometer lång bana för de som inte ville ge sig på herrklassens 9,5 kilometer dagen efter SM. Bergman joggade runt, Hallor la in lite mer kraft i det hela, och i mål var Hallor segrare på 36.18 med världsmästaren på behörigt avstånd som tvåa, nästan fem minuter bakom (ytterligare fem minuter bakom, på samma bana, blev Milans Josefin Erlandsson sexa, minuten och två placeringar före exil-örebroaren Maria Magnusson som tog ultra-SM-brons på lördagen).
Nåväl. Allt det där var förstås väldigt kuriöst, eftersom det handlade om träning mer än tävling; inga fulla insatser. Mer intressant egentligen att Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson visade gryende form inför elitseriefinalen i Bollnäs till helgen, då hon följde upp lördagens andraplats med seger nu, om än utan namnkunnigt motstånd. Gustav Hindér anförde en Tisartrippel i herrklassen med Daniel Attås och Tomas Hallmén knappt 2,5 respektive fem minuter bakom.

Erik Anfält kurerade sig från sin förkylning och lekte hem Run Stockholms tiokilometerslopp på 37.29 (två minuter före tvåan Johan Sandler, Fredrikshof, som var den ende som var inom sex minuters marginal bakom Örebros ex-landslagslöpare). ”Ett riktigt roligt och lite annorlunda lopp. Helt ok känsla med tanke på förkylning under veckan”, skriver Anfält på instagram:

Fredrik Berg, Grythyttecyklisten som kör för Almby i år, blev åtta i Lidingöloppet mtb i går, 2.22 baom segrande Emil Lindgren över 63 kilometer, medan Matthias Wengelin, örebroaren som bytt Almby mot Örebrocyklisterna, bröt i norska Rye terrengsykkelfestival:

Kemppi tog femte raka – och Maria Magnusson nytt SM-brons

Dagens allra största bedrift i länet svarade förstås Tove Alexandersson för. Har man tio VM-guld och är rankad som världens bästa i två sporter – orientering och skidorientering – och därtill trivs när distanserna blir långa (plus att ingen av landslagskollegorna ens kom till start) så blir det stora avstånd i en tävling som ultra-SM i orientering i Lekhyttan. I princip hela fältet var samlat till första kontrollen, efter knappt fyra minuters löpning (men Alexandersson var först redan där), och till andra, efter elva minuter, var Borlängelöparen loss och sedan bar det av solo upp i Kilsbergen i ytterligare två timmar och tre minuter innan hon Alexandersson målstämplade, göra segerintervjuer, duscha, äta en hamburgare och tvätta skorna (eller vad man nu gör när man kommit i mål och väntar på att få ta emot karriärens 16:e SM-guld). Anna Wehlin, Skogspojkarna, dök till slut ändå upp som tvåa, nästa 16 minuter senare (det var masstart, och Wehlin var faktiskt fyra, 1,5 minuter från medalj, över två timmar in i tävlingen, men aslutade urstarkt och hade 17 sekunder till godo på Maria Magnusson i mål). Magnusson, som är född och uppvuxen i Örebro och orienteringsfostrad i KFUM, tog alltså andra SM-bronset på två veckor (hon tog ju sista pallplatsen två sekunder före Tisarens Ellinor Eriksson i natt-SM i Östansjö), 57 sekunder före OK Roslagens Rebecka Lindberg. Tisarens Lovisa Persson blev bästa nuvarande länslöpare på nionde plats sedan både Eriksson och Josefine Wallenhammar brutit loppet.
På herrsidan tog Gustav Bergman ett lika väntat, om än inte tillnärmelsevis lika överlägset, SM-guld, 2.32 före Marcus Millegård och nästan nio minuter före trea Fredrik Eliasson. KFUM Örebros Erik Lindgren blev lite överraskande främste länslöpare på sjunde plats (han var snabbaste av alla till första kontrollen, hade 33:e löptid av 36 till den andra men gjorde därefter ett betydligt stabilare lopp, till slut 11.09 bakom Bergman i mål), medan Oskar Andrén blev 14:e, topptippade Viktor Larsson 16:e, Per Eklöf 21:a och Anton Hallor 22:a.
I juniorklasserna blev det inga topp tio-placeringar för länslöparna (men tre elfteplatser genom Josefin Erlandsson, Olle Josarp och Elin Schagerström).
Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson stod över den ultralånga distansen och sprang istället hem en andraplats bakom Kolmårdens Malin Leijon Lind i medeldistanstävlingen i Närkedubbeln på samma arena. Henns klubbkompisar Gustav Hindér och Daniel Attås blev tvåa respektive fyra på herrisdan där Henrik Jonsson vann (i morgon avslutas Närkedubbeln med en långdistans i samma terräng).

Banrekordhållaren och tolvfaldige svenske mästaren Abraham Adhanom, Eskilstuna, sprang hem Wedevågsloppet men missade sin egen bästanotering (och därmed banrekordspriset på 15 000 kronor) med 26 sekunder när han sprang in på 30.21 över de 10,2 kilometerna, närmast före klubbkompisarna Nasir Dawuod och Merih Hagos, drygt en respektive nästan 2,5 minuter bakom. Andreas Ingberg blev bäste länslöpare på herrsidan med 34.57 och tog därmed hem full poäng för tävlingen i långloppscupen där Erik Anfält och Per Sjögren tidigare under säsongen delad lika på segrarna. Sjögren (som inför Tiomila förra helgen beklagade sig på twitter både över sjukdom och andra problem) var med nu också och fick för första gången i årets cup se sig slagen (två gånger har han inte ställt upp), inte bara av Ingberg utan också av Heshlu Andemariam, som därmed gick upp som ny totalledare i cupen.
På damsidan verkar Mikaela Kemppi däremot gå för att avgöra cupen tidigt den här säsongen. Femte tävlingen gav femte raka segern (och hon hade inte heller några utomlänsinslag framför sig när hon passerade mållinjen på 38.27). Josefin Gerdevåg fortsätter rada upp andraplatser under sin comebacksäsong (tidigare i korta terräng-DM och Kumla stadslopp, nu även i Vedevåg på 40.23), medan Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen.

Och så har det dessutom kutats parkrun i dag, men det återkommer jag till på måndag!

 

Här är laget som ska ta Tisaren tillbaka till toppen i Tiomila: ”Med bra lopp är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar”

Ett dygn av teknikstrul senare har na.se fortfarande inte hoppat igång igen, så här får ni den tänkta pluslåsta texten om Tisaren inför Tiomila, som skulle ha gått ut redan på ondagskvällen, ett dygn försenad och helt gratis. Håll tillgodo!

14:e 2015, 18:e 2016.
Men nu är Tisarens damlag redo att utmana om topplaceringarna i Tiomila igen – med ett helt annat upplägg än senast laget stod på pallen.
– Simone Niggli var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu, säger Anders Holm som tagit ut laget och tvingats tänka nytt utan den 23-faldiga världsmästaren.

2012, 2013 och 2014 var Tisaren på pallen i damernas Tiomila tre år i rad.
Sedan dess? 14:e i Skepptuna 2015 och 18:e i Falun 2016. Båda gångerna efter att laget tappat nästan sex minuter på förstasträckan när först Andrea Svensson och året därpå Lovisa Persson hade det jobbigt. Men i år har laget satt en intern målsättning om att ta sig tillbaka till den absoluta toppen.
– Löparna har bestämt att de ska vara med och slåss om topp fem. Det är ett ambitiöst mål, men med bra lopp rätt igenom är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar, säger Anders Holm som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut laget.
Och just själva laguttagningen har i år varit knepigare än på länge. Tisaren har sju–åtta riktigt starka damlöpare, men bara fem får plats i Tiomilalaget eftersom damerna alltjämt bara har hälften så många sträckor som herrarna. Därför har Lovisa Persson och Marion Aebi, som i fjol sprang i förstalaget, i år petats till andralaget där Rebecka Nylin är kvar.
I förstalaget kommer i stället landslagslöparen Andrea Svensson, som var knäskadad förra våren, och nyförvärvet och nyblivna natt-SM-fyran Ellinor Eriksson in. Kvar är landslagslöparna Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, samt Ellinor Tjernlund som var vass på fjärdesträckan i fjol och som vann Kolmårdsdubbelns medeldistans i skarp konkurrens för drygt en vecka sedan.
– Det är klart att det varit svårt att ta ut laget. Det finns några löpare som är väldigt jämnbra, och framför allt Lovisa har varit väldigt nära laget, men även Rebecka innan hon blev förkyld förra veckan. Det som blev avgörande är att Ellinor Eriksson sprungit så tryggt och bra på alla förstasträckor i vår (i Måsenstafetten, Kolmårdskavlen och Stigtomtakavlen) och har sprungit till sig den platsen, och Ellinor Tjernlund är en väldigt bra stafettlöpare, hon har en trygghet och sprang riktigt bra på just den här sträckan förra året. Det känns överlag som vi hittat väldigt tydliga roller i laget, även med Lilian som avslutare och Josefin på den långa, raka sträckan, säger Holm.

Gemensamt för de tre åren då Tisaren stod på pallen i Tiomila var att de hade en viss Simon Niggli på sistasträckan. Schweiziskan, som med sina 23 VM-guld räknas som världens bästa orienterare genom alla tider, tillhör alltjämt Tisaren, men tävlar allt mer sporadiskt, avstår Tiomila för andra året i rad och kommer springa finska Jukolakavlen med ett schweiziskt lag. När Tisaren nu åter siktar mot topp fem krävs därför ett annat upplägg, det går inte att lita till ett ankare som springer in flera minuter och en handfull placeringar som Niggli gjorde tre år i rad.
– Simone var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu. Men Lilian visade förra helgen att formen börjar komma. Hon har inte velat vara i form för tidigt på året eftersom det är nu hennes viktigaste tävlingar börjar komma, och jag tror att hon kan göra jättebra på sistasträckan. Men för att vi ska lyckas nå en riktigt bra placering måste alla göra topplopp, säger Holm.

På herrsidan har Tisaren blivit av med två tunga namn i fyrfaldige världsmästaren Matthias Kyburz, som gått till norska IL Tyrving, och hans schweiziske landsman Jonas Merz, som gått till Göteborgs-Majorna.
– Det var många som kände i vintras att det där var två tunga tapp, nu kan vi inte vara med där framme. Men när vi väl fick ned tio namn på pappret så tycker jag att det började se intressant ut. Det är klart att vi inte kan ersätta Kyburz, men vi har bra löpare, säger Holm.
Förra året slutade i kaos för Tisaren herrlag. Kyburz, Matthias Merz och Jonas Mathys saknades på förhand, och Gustav Hindér och Daniel Attås tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom bara timmarna före start. Det hela slutade med en 42:a-plats.
– I år har vi, precis som förra året, startat med starka namn, Filip Jacobsson på första och Gustav Hindér på andra, för att ge Oskar Andrén en bra position inför långa natten. Oskar har vetat om länge att han är tänkt att springa just den sträckan, han har laddat lite extra för det här och ger vi honom ett bra läge, att han kommer med i en bra klunga och slipper göra allt jobb själv, så kan det bli avgörande för oss. Det spricker ofta upp på långa natten, och är man med långt framme kan det bli stora tidsdifferenser bakåt, men är man å andra sidan inte med inför sträckan kan det bli långt fram i stället, säger Holm.
– Sedan har vi Attås på sista, och eftersom många lag satsar på starka avslutare, så kommer Daniel få bekänna färg om vi har sprungit bra så långt. Målsättningen är att slåss om en topp 30-plats och är vi med så långt fram kommer han bara möta starka löpare.

Av övriga länslag är det ännu bara KFUM Örebro som ännu släppt sin laguppställning. De startar precis som i fjol herrstafetten med Per Sjögren, som då tog en sensationell tolfteplats bara drygt en minut bakom täten. Även Hagabys EM-bronsmedaljör Martin Regborn, som i fjol var tvåa på förstasträckan, lär springa den i år igen.

Tisarens damlag: 1) Ellinor Eriksson (6,1 kilometer), 2) Andrea Svensson (7,1 kilometer), 3) Josefin Tjernlund (11,3 kilometer), 4) Ellinor Tjernlund (5,0 kilometer), 5) Lilian Forsgren (8,8 kilometer). Andralaget: 1) Lovisa Persson, 2) Marion Aebi, 3) Rebecka Nylin, 4) Helena Andersson, 5) Line Sølberg.
Tisarens herrlag: 1) Filip Jacobsson (10,6 kilometer), 2) Gustav Hindér (11,9 kilometer), 3) Mathias Drage (7,0 kilometer), 4) Oskar Andrén (16,8 kilometer), 5) Olle Josarp (7,1 kilometer), 6) Ivan Forsgren (7,1 kilometer), 7) Matthias Merz (11,6 kilometer), 8) Erik Fernlund (9,8 kilometer), 9) Anton Hallor (7,8 kilometer), 10) Daniel Attås (16,1 kilometer).

Här är Tisarens Tiomilalag – Ellinor Eriksson in som startlöpare

Ellinor Eriksson (som gått upp i totalledningen i U23-elitserien)–Andrea Svensson–Josefin Tjernlund–Ellinor Tjernlund–Lilian Forsgren.
Där har ni Tisarens damlag i Tiomila, laget som ska försvara hela länets färger i den så prestigefyllda och traditionstyngda stafetten i Göteborg i helgen. Jag fick laget av Anders Holm, som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut det, tidigare i kväll, och jag gjorde en längre intervju med honom om uttagningen (det har ju varit rätt klurigt i år, och jämfört med fjolårets lag petas Lovisa Persson och Marion Aebi ned till andralaget) som skulle ha gått ut på na.se under kvällen. Men tekniska problem gör att texten än så länge bara finns i ett worddokument på min dator, så ni får hålla till godo tills i morgon bitti. Hur som helst kan jag avslöja att målet för laget är en topp fem-placering vilket enligt Holm är ”ambitiöst” men ”inte omöjligt”.
På herrsidan har Tisaren nu bara kvar en enda schweizare, och får i stället förlita sig på påläggskalvar som Filip Jacobsson (förstasträckan), Gustav Hindér (andrasträckan), Oskar Andrén (långa natten), Olle Josarp (femte) och Anton Hallor (näst sista), plus förre landslagsmannen Daniel Attås som avslutare, nyförvärven Mathias Drage (på tredje) och Erik Fernlund (på nionde) och rutinerade Ivan Forsgren (sjätte) och Matthias Merz (sjunde).
Från fjolåret kaosartade Tiomilahelg i Falun har förstalagslöpare har Johan Aronsson, Sebastian Agerhäll, Martin Särnbrink och Albin Pettersson åkt ned i andralaget medan Jonas Merz bytt klubb till Göteborgs-Majorna och Tomas Hallmén bestämt sig för att nöja sig med ett ledaruppdrag.
Men mycket mer om Tisarens laguttagning på na.se i morgon, alltså.
Även KFUM Örebro har offentliggjort sina lag inför tävlingen, med eventuellt fotskadade Per Sjögren på en preliminär förstasträcka precis som i fjol. Och även om Hagaby inte lämnat ut sin uppställning än får man väl anta att även Martin Regborn kör försatsträckan igen.

”Fel” Tjernlund vann Kolmårdsdubbeln före världsmästare

Det är Josefin Tjernlund som debuterade på EM förra året och tillhör orienteringslandslaget. Men det var tvillingsystern Ellinor, som liksom Josefin sedan förra säsongen tävlar för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, som på söndagen tog hem segern i riktigt skarp konkurrens i Kolmårdsdubbelns medeldistans. Närmast bakom sig hade hon ukrainska VM-silvermedaljören Nadja Volynska och ryska femfaldiga VM-medlajören Tatiana Ryabkina 21 respektive 23 sekunder bakom, och längre ned i listan fanns namn som dubbla världsmästaren Emma Klingenberg från Danmark och svenska EM-silvermedaljörerna Karolin Ohlsson och Lilian Forsgren (som ju också är Tisaren- och landslagslöpare men som slutade först på 40:e plats). Att Tjernlund startade som 45:a av 63 löpare i tävlingen kan ju ha hjälpt i snöspåren, men å andra sidan startade de flesta tunga namn också ganska sent (tvillingsystern Josefin, som blev fyra, 25 sekunder bakom och bara fyra sekunder från andraplatsen, startade ytterligare fyra minuter efter). Även Ellinor Eriksson, som ju bytt till Tisaren inför årets säsong, blev topp tio med en niondeplats, och i herrklassen tog Gustav Hindér en stark femteplats, 3.14 bakom segraren Jonas Leandersson (Södertälje-Nykvarns dubble världsmästare).
I morgon fortsätter Kolmårdsdubbeln med stafett, där Tisaren bland annat har två urstarka damlag till start i Ellinor Tjernlund/Rebecka Nylin/Andreas Svensson och Ellinor Eriksson/Lilian Forsgren/Josefin Tjernlund. Med mindre än två veckor kvar till Tiomila börjar det bli dags att visa form för de som vill springa de tuffaste sträckorna där.

Gustav Hindér hade inte bara längst skägg utan var därtill femte snabbast i Kolmårdsdubbelns medeldistans. Foto: Laila Hallmén
Ellinor Tjernlund skrällde med seger i Kolmårdsdubbelns medeldistans framför massor av VM- och EM-medaljörer. Foto: Laila Hallmén

Martin Regborn gjorde precis som på lördagen – och sökte sig bort från de snödrabbade områdena, och därmed också de största tävlingarna, för att istället springa på barmark i Västmanland. Den här gången blev det dock ändå tävling, i Bruksdubbelns långdistans som EM-bronsmedaljören i disciplinen sprang hem med över nio minuters marginal till tvåan, Ärlas Jonathan Rosendahl. ”Mestadels rolig terräng och bra bana med en del kluriga långsträckor. Kul med seger i barndomsskogarna! Känns som att den fysiska formen är där den ska nu när de viktiga tävlingarna drar igång med start i Huskvarna nästa söndag”, skriver Regborn på instagram.

Jag snackade för övrigt både med Olivia Hansson om fjärdeplatsen i Nordenskiöldsloppet i går kväll (läs den pluslåsta artikeln här) och med Emilia Fahlin om dagens comeback efter tre veckors sjukdomsfrånvaro i eftermiddags (läs den pluslåstar artikeln här).

Ekström får vänta på världscupchansen – och Attås är fortfarande kungen av vinterserien

Martin Johansson, som var den ende som slog Axel Ekström i söndagens lopp i Idre, fick chansen i världscupen i Lillehammer – men inte Garphytteåkaren. Det stod klart när förbundskapten Rikard Grip i dag presenterade truppen till helgens minitour i Norge. Så liten var alltså marginalen – en placering upp i Idre och det hade kunnat vara Ekström som tog sista platsen i svenska laget vid sidan om Calle Halfvarsson, Marcus Hellner, Emil Jönsson, Teodor Peterson och Oskar Svensson. Ekström får nu istället alltså den träningsperiod han hade tänkt sig fram till Skandinaviska cupens första deltävling som körs på samma banor helgen därpå.

Apropå längdskidåkning finns nu den kompletta resultatlistan från långloppsvärldscupens prolog publicerad, och den visar att det stämmer att Bill Impola, precis som på den preliminära listan, var 25:a i mål, 1.17 bakom segrande Petter Eliassen. Brorsan Bob Impola var 54:a, 2.37 efter. Vi får hoppas att resultatleverantörerna lärt sig en läxa inför La Sgambeda på lördag.

I första deltävlingen i Löpex vinterserie, eller Nattcupen som den också kallas, verkar Martin Regborn mest ha joggat igenom efter lördagens urladdning i Tybblelundshallen. En som däremot alltid tar seriöst på cupen är Daniel Attås. Hallsbergslöparen som fick göra landslagsdebut i fjol har vunnit serien de tre senaste säsongerna och toppar maratontabellen, och på söndagen tog han sin 19:e deltävlingsseger i sin 67:e start i cupen, 42 respektive 47 sekunder före tvåan Gustav Hindér, som liksom Attås kutar för Tisaren, och Garphyttans mountainbikeorienteringsfantom Marcus Jansson.
Hagabys Elin Winblad tog hem en rafflande damklass bara åtta sekunder före Tisarens Lovisa Persson som gjorde en tvåminutersbom till femte kontrollen men sedan plockade sekund för sekund hela vägen på Winblad. Men inte riktig tillräckligt många, alltså. Den 7 december avgörs andra deltävling, sedan väntar jul- och nyårsuppehåll för serien.

Här jagas Regborn av zombies (och, på ett mer seriöst plan, Wiker klar för terräng-NM)

Det är inte varje dag man får se en VM-orienterare bli jagad av zombies på Örebros gator, men så är det heller inte varje dag som Run for your lives arrangeras (kolla in NA:s direktsändning från tillställningen här). Martin Regborn (som i går för första gången någonsin fick en plats i orienteringens A-landslag, läs mer om det här) ställde hur som helst upp i eventet som är mer ploj än löpning (någon resultatlista tror jag inte att de tillverkar), och skrev på instagram efteråt: ”Känns tryggt att veta att man skulle överleva en zombieapokalyps. Så att man slipper gå runt och oroa sig menar jag.”

Tisaren kommer att gå ut i ledning när Smålandskavlen startar om i morgon bitti (den avgörs med två nattsträckor på lördagskvällen och tre dagsträckor på söndagsmorgonen) efter att Rebecka Nylin bara tappat drygt två minuter på dubbla världsmästaren Ida Bobach (över 45 minuters orientering) och sprungit in på tredje plats på första sträckan, och Andrea Svensson sedan gjort en monstersträcka och fört upp Tisaren i ledning med 39 sekunders marginal ned till IFK Göteborg på andra plats och nästan tre minuter till Bobachs Pan Århus på tredje (Svensson tog 5,5 minuter på Pan Århus Anneke Hald Bjørgum på sträckan). Återstarten sker 9.00 i morgon bitti, när Lovisa Persson ger sig ut de där 39 sekunderna före IFK Götebrogs Erica Pettersson. Därefter avslutar tvillingarna Tjernlund för Tisaren. På herrsidan går Tisaren ut som 16:e, 17 minuter bakom där ledande IFK Göteborg, sedan Gustav Hindér tappat 14 minuter som 28:a på första sträckan och Filip Jacobsson hämtat in tolv placeringar men tappat tre minuter till på andra.

Skrev en del om terräng-DM i Åsbro här, och egentligen finns väl inte så mycket mer att tillägga än att jag tippade våldsamt fel i herrklassen. Mina förhandsfavoriter Eknor, Andemariam och Eklöf blev trea, fyra och tia. Istället tog Andreas Ingberg hem DM-titeln närast före Fredrik Johnsson, som under stora delar av loppet bildade en tätkvartett med Eknor och Andemariam. ”Första segern någonsin. Riktigt nöjd med hur jag krigade idag och grymt skoj att sparra i den kvartetten vi var under större delen av loppet”, skriver Ingberg på Instagram. Mikaela Kemppi kan man däremot lita på, det tipset var ju stensäkert.
Långloppscupen, som redan var avgjord inför tävlingen, har redan hunnit uppdatera sin totalställning här.

På tal om terränglöpning blev det också häromdagen officiellt att Hälleforsbördiga Louise Wiker får en av de fem första platserna (truppen ska förmodligen kompletteras med ytterligare två namn) till terräng-NM i norska Kristiansand den 12 november (däremot kom inte Haben Kidane med; jag antar att han tackat nej för det vore orimligt att han inte blivit uttagen med tanke på de resultat han gjort i höst, men egentligen ska jag låta det var osagt). Föga överraskande förstås efter SM-bronset i lördags. Frågan nu är om det också kan bära till terräng-EM i december.

Wiker klarade VM-kvalgränsen i Amsterdam: ”Finns så många att tacka …”

Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”

Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.

Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:

Bild från gårdagens Å-stadslopp. Detta är ett lopp som ligger mig extremt varmt om hjärtat. 2006, som 30-åring, sprang jag loppet för första gången. Tiden då blev 1.31, om jag inte missminner mig. Jag var riktigt nöjd med det, började springa lite mer och året därpå sprang jag på 1.18. Sen följde några år med mycket skador och annat strul. Men 2010, 34 år gammal, vinner jag loppet och sänker mitt pb med över 3 min till 1.11. Det var då jag på något sätt blev löpare på riktigt. Vid tiden för förra årets lopp var jag i kanonslag. Det var inte klasslöparen @davidnilssons . Så våra olika formstatusar gör att vi springer ihop, växeldrar och småsnackar i 15 – 16 km. Sen säger David ödmjukt att han tänkte prova att höja tempot lite. Det gör han, det gör inte jag :). Jag lyckas dock hålla ihop loppet bra och kommer i mål, ca halvminuten efter David, på 1.08.49. SUB 69 på halvmaran för första och hittills enda gången. Det var ett riktigt häftigt lopp som jag alltid kommer att minnas. Tack för det SUB 100 LL David Nilsson! Åter till gårdagens lopp. I mål på fjärdeplats på 1.13.00. Alltså över fyra minuter sämre än förra året. Men jag är faktiskt riktigt nöjd med det. Har en helt annan (mycket sämre) träningsbakgrund i år. I torsdags gjorde jag mitt första "kvalitetslöppass" på 5 veckor. 5 km i 3.30-tempo och jag var tvärslut. Så gårdagens lopp var ett stort steg i rätt riktning. Frankfurt Marathon ligger 14 dagar bort. Får se hur jag gör med det loppet. Min baksida är i alla fall väldigt mycket bättre än den har varit på väldligt länge. Men den är inte helt bra. Foto: IF Start #salomonrunningswe #åstadsloppet #örebroaik #kanskefrankfurtmarathon

A photo posted by Erik Anfält (@runanfalt) on

Nätterlund snabbast uppför backen någonsin – och Anfält slog sitt eget rekord: ”Men fjolårets lopp var bättre”

Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).

I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.

Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.

Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.

Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ’Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.

Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson

 

Webb-tv med Wengelins galna spurtseger: ”Jäkligt tajt”

I fredags fick han nöja sig med en tiondeplats i cykelenduro-SM efter att kedjan gått av. Men när örebroaren Matthias Wengelin, som blev VM-femma i sprint förra veckan, var tillbaka i vanlig mountainbikeomgivning igen plockade han hem säsongens tredje seger på fyra starter i årets långloppscup i mountainbike när Mörskuggejakten avgjordes i Rättvik. Men det satt hyfsat långt inne. Spana in segerspurten här:

Wengelin, i den svenska mästartröjan och med den celestefärgade Bianchihojen, vann alltså spurten mot Norrtäljes Mikael Flockhart med 16 hundradelars marginal, efter 70 kilometer tuff tävling. ”Fick lov att väcka spurtbenen i dag , blev jäkligt tajt men hade marginalerna på min sida”, twittrar Örebrocyklisten. Grythyttans Fredrik Berg, som varit topp tio i varenda deltävling så här långt under säsongen, fick nöja sig med en 14:e-plats på söndagen, men behåller ändå med liten marginal andraplatsen i sammandraget före just Wengelin (Serneke Allebikes Michael Olsson, trea på söndagen, leder sammandraget; Wengelin har ju tagit målflagg i tre av fem deltävlingar [de har han också vunnit] varför han ”bara” är trea).

Uppe i Härnösand blev Wengelins klubbkompis Axel Lindh trea i deltävlingen i svenska mountainbikecupen.

Gustav Hindér lyckades inte följa upp lördagens överraskande SM-brons i orienteringsskyttets sprintdisciplin med en ny medalj i söndagens masstartslopp, utan fick nöja sig med en femteplats, över elva minuter från medaljerna och nästan 20 bakom segrande Andreas Holmqvist, I15.

I Jönköping avgjordes en halvironmantävling med ett stort gäng Örebroatleter till start (dock strök sig Morgan Pätsi efter sommarens skadeproblem). Av namn jag brukar skriva om här på Konditionsbloggen var väl Mårten Vidlund, swimrunentusiasten, den mest namnkunnige. Han slutade på 588:e plats totalt, 86:a i H45-klassen, på tiden 5.22.28. Han var 31:a efter simningen, men tappade både i cykel och löpning.