Regborn om VM-uttagningen: ”Fantastiskt – men lite besviken”

Inte så konstigt om det var blandade känslor i Martin Regborns huvud när svenska truppen till orienterings-VM i Strömstad 20–27 augusti presenterades på onsdagen. Som en av endast nio svenska herrar får 24-åringen från Örebro chansen att springa VM på hemmaplan – en dröm, en chans som kanske bara kommer en gång per karriär. Men samtidigt får han ”bara” springa sprinten, precis som i de två senaste årens VM, trots att han tog EM-brons i långdistans, orienteringens mest klassiska och prestigefyllda disciplin (som han redan i vintras deklarerade var sommarens stora mål att få springa), så sent som i maj (och snabbast av alla under stora delar söndagens VM-test i långdistans, även om han fick nöja sig med en fjärdeplats efter några tidiga missar). Nu valde förbundskapten Håkan Carlsson istället William Lind och Gustav Bergman, som var etta och tvåa i det där VM-testet, och Fredrik Bakkman, som allmänt ansetts vara Sveriges bästa långdistansare senaste åren även om han gått mycket skadad och fått nöja sig med en sjätteplats på VM 2014 och ett EM-brons samma år som bästa resultat på distansen. Regborn blir förstereserv till de tre, och kommer få kuta långdistansen om någon blir sjuk eller skadad. Jag ringde naturligtvis upp både Regborn och Carlsson för att höra hur tankarna egentligen gick.
– Först och främst är det fantastiskt att få springa hemma-VM. Men det är klart, när man vet att man var så nära på långdistansen så är man lite besviken. Jag vet att det var en tuff uttagning att göra, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur blir det att förbereda sig för att springa en VM-sprint när man vet att man kan bli inkast i en långdistans också, är det svårt att lägga upp träningen?

– Nej, så olika är inte träningen. Det är inte som att jag går ut och bara kör asfalt fram till augusti för att jag är uttagen först och främst till sprint. Jag litar på att coach Kroon har han bra plan, hittills har det fungerat till punkt och pricka när jag följt hans träning.
Hur kommer tävlingsupplägget att se ut fram till VM?
– Vi (Hagaby) har inget lag i Jukola i helgen, och jag kommer inte att springa hela O-ringen. Men jag kommer att åka upp till Sälen och i varje fall springa sprintetappen. Sedan blir det nog några mindre tävlingar, men inget jag lägger fokus på utan mer som träning. Det blir mer av en grundträningsperiod nu. Sedan får vi se hur upplägget med landslagssamlingar ser ut.
Sprinten går i centrala Strömstad, hur passar det dig?
– Jag har faktiskt sprungit en sprint där tidigare, SM 2009, och då tog jag min första junior-SM-medalj, så det är ett bra minne. Det är en ganska kuperad stad, med branta höjder, så jag räknar med att det blir tuffa banor med en del höjdmeter, och det är ingen nackdel för mig.
Du var fyra på EM-sprinten, vad blir det för målsättning i VM?
– EM visade att jag har kapacitet att ta medalj, och egentligen är konkurrensen sämre på ett VM. Med tre löpare per land i stället för sex tappar länder som Sverige och Schweiz tre medaljkandidater var. Men man kan inte tänka på placeringar flera månader i förväg, det är bara prestationen som är i fokus.

– Martin har stora meriter både i sprint och långdistans och har lyft sig i år, han är absolut en stark löpare på både distanserna. Men vi har en extremt tuff konkurrens bland annat på långdistansen, där Martin hamnade precis utanför. Det var hårfint. Tufft, men samtidigt är det angenäma problem för en förbundskapten när alla löpare är medaljkandidater. På något sätt blir det rätt hur man än gör. Vi är väldigt tåliga för återbud, vi har fantastiska reserver att kasta in i bland annat Martin, och det känns otroligt positivt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.

Var det tufft att meddela Regborn beskedet?
– Det är aldrig kul att ge löpare negativa besked, men det tillhör jobbet. Samtidigt vet jag inte om det bara var ett negativt besked i det här fallet, Martin blev ju glad också, att han blev uttagen till sprinten. Jag har gjort en ordentlig analys och tagit ut det lag som jag tror kommer att prestera bäst. Och Martin är en cool kille, jag vet att han kommer vara redo att prestera även på långdistansen om så blir fallet.
Du har tagit ut nio herrar till VM, bara en (Bergman) får göra mer än en individuell distans. Har du försökt få med så många som möjligt, eller är det här verkligen bästa laget?
– VI har tittat på varje distans och försökt sätta ihop laget för att ha så stora chanser som möjligt att ta så många medaljer som det går. Titta på en sådan som Bergman, som tog EM-silver i sprint. Nu sätter vi honom på sprintstafett, medeldistans och långdistans. Veckan skulle bli för tuff om han skulle springa sprinten också, trots att han sprang så bra i EM, så det går inte bara att rakt av ta ut den bästa på varje distans. Det är ett pussel att lägga. Vi har en väldig bredd, och det är en styrka jämfört med andra lag. Löparna får verkligen chansen att fokusera på sin distans.
Det är över två månader kvar till VM drar igång, hur länge kan du ändra i truppen?
– Jag behöver inte anmäla löparna officiellt förrän klockan 12.00 dagen före respektive tävling, och har man läkarintyg på att någon blivit sjuk eller skadad kan man ändra fram till två timmar före start. Men vi har valt en tidig uttagning för att löparna ska kunna fokusera i sin träning och komma så väl förberedda som möjligt.
Hur kommer VM-laddningen se ut?
– Vi kommer ha en obligatorisk precamp 11–15 juli där hela laget samlas, tränar och analyserar tillsammans. Men utöver det blir det ett flexibelt upplägg beroende på vilka distanser man ska springa. Bland annat kommer vi ha tre–fyra olika sprintläger där vi träffas och sparrar i relevanta städer. Bland annat ett i Örebro i samband med Örebro city sprint (den 26 juni). Det passar extra bra eftersom det är en världsrankningstävling och därmed ger poäng som påverkar startordningen i sprintkvalet i VM. Jag har redan fått bekräftat att Karolin Ohlsson kommer, och det blir säkert fler VM-löpare i Örebro.
Att det inte blev någon Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund eller Filip Dahlgren i VM-laget var inte oväntat. De får i stället ladda om för Jukola i helgen (för Tisaren och Lidingö).
Emilia Fahlin fick göra jobbet åt lagkompisen Marta Bastianelli i första etappen av brittiska världstouretapploppet Aviva womens tour i dag, nästan 14 mil med en snitthastighet på 40,5 kilometer i timmen. Bastianelli spurtade in som fyra, bakom luxemburgiska skrällen Christine Majerus och ex-världsmästarna Marianne Vos och Giorgia Bronzini. Huvudklungan sprack av precis i slutet, och Fahlins grupp var 25 sekunder bakom i mål. Fyra etapper återstår, i morgon trampas det från Atherstone till Stratford-upon-Avon (som väl mest är känt som William Shakespeares födelsestad).

Haben Kidane blev bästa P19-löpare i SM-milen i Stockholm i kväll (men det var inte P19-SM, så Hälleforslöparen fick nöja sig med en femteplats i H22-klassen och en 15:e-plats totalt i SM). Hans klubbkompis, i Eskilstuna, Abraham Adhanom, tog ännu ett SM-guld, fem sekunder före Mikael Ekwall (29.50 respektive 29.55; Kidane sprang på 32.12 – personligt rekord med 18 sekunders marginal). Jag skrev ju i går att exil-hälleforsaren Louise Wiker inte skulle kuta, men hon dök upp och tog en niondeplats i damklassen (och en bronsmedalj i det som var officiellt veteran-SM i K35-klassen!) på 36.11, 1.34 bakom segrande Maria Larsson, Örgryte, och 1.08 från SM-pallen. En annan som dök upp och tog SM-medalj var IF Starts Anna Pettersson, som bara var elva sekunder från D45-guldet. Tvåa bakom Tubmas Åsa Nylander på 41.41.

Mattias Nätterlund sprang redan i går, på sin 30-årsdag och bara tio dagar efter Stockholm marathon, ett tiokilometerslopp i Västerås; Mälarenergi stadslopp. Nätterlund blev tvåa på 33.48, knappa minuten bakom hemmalöparen Anders Österlund.
Jag har ännu inte sett några resultat från kvällens deltävling i Moto eagle tour, men det lär komma inom kort. Och på tal om rullskidåkare är det upp till bevis för Bill Impola i helgen (men utan skidor på fötterna, då).

Kidane enda hoppet i urvattnad SM-mil – och Torstensson försvarade titeln

Jag vet inte riktigt hur Svenska friidrottsförbundet tänkt, men årets SM-milen verkar ha hamnat rätt snett i planeringen. Till skillnad från de senaste årens vårarrangemang avgörs årets SM-milen, som alltså är svenskt mästerskap i landsvägslöpning över tio kilometer, i morgon. En onsdag mitt i juni, inom loppet av en månad av både SM i halvmaraton (Göteborgsvarvet) och maraton (Stockholm marathon), vilket lär märkas i startlistorna. Ja, ur ett länsperspektiv märks det definitivt. I år blir det ingen Mikaela Kemppi, Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Martin Regborn, Per Sjögren eller Linus Rosdal till start (Erik Anfält har inte kutat tidigare år heller), och det enda lokala hoppet i SM-klass är Hälleforslöparen Haben Kidane, som förvisso numera tävlar för Eskilstuna. Han är med och gör upp om junior-SM-medaljerna. Annars är det riktigt tunt med länsdeltagare ens i motionsklass, undantagen är Karlskogas gamla OS-finalkanotist Anna Carpenter (då, i Peking 2004, Karlsson i efternamn) och örebroaren Daniel Hagenfeldt.

Nästan så man känner större upphetsning för morgondagens deltävling i Moto eagle tour, då. Men framför allt inför truppsläppet till hemma-VM i orientering i augusti.

För övrigt var avgjordes andra upplagan av löpskyttetävlingen Straffrundan i Stockholm i lördags, och precis som i fjol tog Örebrolöparen Antje Tortensson (hon som ett tag var påtänkt som ny ordförande i KFUM Örebro Friidrott) hem damklassen med nästan 3,5 minuters marginal. Ja, Torstensson, som grundlade segern genom 19 träffar av 20 möjliga under de fyra skjutningarna, var rentav tvåa av samtliga startande, herrarna inräknade.

Anfält nytänd SM-fyra: ”Kan ha min snabbaste mara framför mig”

Resultatmässigt kan ni läsa det mesta om Stockholm marathon här. Men jag ringde förstås även upp SM-fyran Erik Anfält och totalsexan Mikaela Kemppi för att höra om deras känslor efteråt. Och vet ni, båda svarade ”jag känner mig faktiskt ganska fräsch”, när jag ett par timmar efter målgång frågade hur läget var. Så har jag själv aldrig känt strax efter en mara …

– Ja, jag känner mig faktiskt fräsch. Om man jämför Rotterdam kontra nu, så känner jag mig oerhört mycket piggare den här gången. Jag sprang mycket mer taktiskt den här gången, struntade i att kolla på klockan och kände efter vad kroppen tålde i stället, och jag tror att jag fick ut allt det jag hade. Då kan jag bara vara kanonnöjd, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Hur rankar du loppet jämfört med andra maror du gjort?
– Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor 
sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer. Och den här placeringen, fyra i SM, är den bästa jag gjort. Och tidsmässigt var det heller inte så illa. Det var varmt och blåsigt, och då går det lite långsammare. Jag fick ur allt jag hade i den form jag är i.
Vad händer nu?
– Jag har inte ont i kroppen och benen känns riktigt fräscha för att vara efter en mara, så jag är nog igång i bra träning ganska snart. Då är jag sugen på att hitta något nytt mål, jag har fortfarande suget kvar att springa riktigt fort. Efter den här våren längtar jag efter en riktigt bra träningsperiod, och sedan har jag ju tänkt springa en del traillopp i sommar. Men sedan får det nog bli en snabb mara i höst. Jag tror faktiskt att jag fortfarande kan ha min snabbaste mara framför mig. Om jag bara kan nå tillbaka till den form jag hade i Rotterdam i april finns det tid att kapa, för då fick jag inte alls till det i förhållande till hur bra jag var. Det tänker jag försöka göra.

– Jag känner mig faktiskt också fräsch, och det beror nog på att jag sprang ett väldisponerat lopp, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Ja, du tog många placeringar andra halvan …
– Ja, från Djurgården och in plockade jag tjejer hela tiden, trots att det var mycket motvind och jag fick gå själv. Att jag ändå kunde fortsätta plocka tjejer visar att de öppnat för hårt och inte kunde hålla farten medan jag disponerat loppet bra. Det gav en positiv känsla.
Och så blev du SM-femma och sexa totalt, riktigt bra placeringar, va?
– Jag är jättenöjd med totalplaceringen. Det är det enda jag kan vara missnöjd med, jag hade gärna varit fyra på SM (Kemppi var sju sekunder bakom Åsa Lundin). I praktiken var det bästa placeringen jag någonsin kunde ha fått, eftersom Isabellah (Andersson), Charlotte (Karlsson) och Hanna (Lindholm) har mycket högre kapacitet just nu. Men jag är supernöjd. Jag har haft det riktigt knackigt i träningen i april och maj, inte varit skadad, men varit seg och haft det kämpigt. Nu kände jag för första gången på länge att jag hade kontroll: ”Det här kommer jag fixa.” Det kändes skönt. Nu ska jag gå in i grundträning igen. Jag har bokat Berlin marathon i höst och förhoppningen är att det kommer gå snabbt då.

För övrigt måste man förstås notera att det blev en lokal seger i Stockholm i dag. Hälleforslöparen Haben Kidane tog nämligen hem den 4,2 kilometer långa Junior marathon. Han vann på 12.44, två sekunder före klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos.

Samtliga länsresultat från maran (ända ned till örebroaren Nasir Raouf, 54, som gjorde en urstark insats när han betvingade Stockholms gator på 6.12.16) finns i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se.

Under lördagen avgjordes också kvalet till söndagens sprint-SM i orientering i Ronneby, och länet fick med 13 av 15 löpare till A-finalerna sett till alla tre ålderskategorierna (seniorer, äldre juniorer, yngre juniorer), bland dem de tre EM-löparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (bara Hagabys Linnéa Holmqvist, i damklassen, och Tisarens Jonathan Karlsson, i herrklassen, bommade final).

Och så har det varit Stocksäterspelen, också, med favoritsegrar på enda längre distansen som löptes, 800 meter. Melker Forsberg vann P15-klassen på 2.12,05, Jonatan Gustafsson spurtslog Alexander Larsson i P17-klassen och noterade 2.00,73 (ett rätt bra resultat, i fjol var det bara åtta svenska P17-löpare som gick under två minuter) och William Wickholm var ensam i seniorklassen, som han vann på 2.01,18. På dam- och flicksidan var det tunnar i startlistan, men Sofie Franzén vann i varje fall F15-klassen på 2.39,78.

Fick ändra uppladdningen – efter sena beskedet om extra EM-distans: ”Lagt extra fokus”

Mitt tips om hur länslöparna i Göteborgsvarvets SM-klass skulle sköta sig placeringsmässigt (Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Linus Rosdal, Erika Bergentz, Ingrid Ziegler och Lukas Molander) var väl ungefär så fel som det någonsin kunde bli. Kemppi visade sig vara överlägset starkast av alla och krigade ned Wiker med över minuten, tia i SM-klassen på 1.20.11 respektive tolva på 1.21.24, och där bakom blev Bergentz länstrea (och 15:e totalt) på 1.23.47 och Gerdevåg ”bara” femma (20:e totalt) på 1.25.51 (vet inte om hon haft skade-/sjukdomsproblem in i helgen eller om något hände under loppet, men hon har ju betydligt större potential än så). Rosdal blev SM-25:a bland herrarna på 1.12.03 och Ziegler 27:a. Molander verkar inte ha kommit till start.

Hälleforslöparen Haben Kidane blev trea i Cityvarvets P19-klass, efter att ha avverkat de 4,3 kilometerna på 12.59, åtta sekunder långsammare än hemmalöparen Kriger Ahmed.
Kollar man på åldersklasserna i stora Göteborgsvarvet så visade Sören Forsberg som vanligt att han är fruktansvärt snabb i förhållande till sin ålder, löpte på 1.19.51 och blev tvåa i H50.
De där EM-kvalplatserna vi snackade om på förhand var till slut en bra bit bort för länslöparna. 1.16.30 var kravet, 3.41 fortare än Kemppi kutade, alltså.

I dagens EM-premiär i orientering slutade det ju med svensk diskning i mixedsprintstafetten, men man får väl skylla på att de tre länslöparna på plats hade ställts över. I morgon är det sprint på programmet, och den på förhand förväntat stora chansen till en riktig topplacering för en formtoppat Martin Regborn. Dessutom gör Tisarens nyförvärv Josefin Tjernlund mästerskapsdebut, och i en intervju på förbundets hemsida berättar hon att det krävt en viss omställning de senaste dagarna efter att hon fick beskedet att hon fått ta över Tove Alexandersson sprintplats och därmed inte bara får springa långdistansen i EM.
– Jag har lagt extra fokus på långdistansen under den senaste månaden efter att jag fick besked om att jag var uttagen där. Men jag tycker att jag har hunnit med de förberedelser som jag önskat inför sprinten i morgon, säger Tjernlund till Svenska orienteringsförbundet. Sprintfinalerna går att se i webb-tv (men det kostar, vilket är konstigt med tanke på att det internationella orienteringsförbundet borde vilja sprida sin sport så mycket det någonsin är möjligt), men liveresultat från både kval och final går förstås att följa gratis här.

Filip Jacobsson verkar inte ha fått till det på medeldistansen i helgens JVM-test, och fick nöja sig med en 19:e-plats i dag. Andrea Svensson tog det säkra före det osäkra med sitt knä, och startade inte.
Och i 5-Manna i Lindesberg tog KFUM Örebro en något överraskande seger före två rätt starka Tisarenlag.

Nytt namn – dags för ny kung: Haben Kidane vann Gubbracet

Med sju segrar och två andraplatser var Per Sjögren den obestridlige kungen av Grabbhalvan. Men när herrarnas femkilometerslopp på Vårrusetbanan i år bytte skepnad till Gubbracet fick vi också en ny regent på tronen: Haben Kidane, 18. Hälleforslöparen, som tävlar för Eskilstuna, följde upp lördagens seger i Hälleforsterrängen med en ny viktoria på tisdagen. Redan förra året var Kidane fyra i Grabbhalvan, bara 14 sekunder bakom segrande Sjögren, fem bakom VM-orienteraren Martin Regborn och fyra bakom Oskar Andrén. I kväll stod Regborn bredvid och knäppte mobilbilder när Kidane helt ohotad sprang 20 sekunder snabbare än han själv gjorde i fjol och fem sekunder snabbare än Sjögren gjorde då (15.35 som segrartid i år), vilket den här gången gav en segermarginal på 27 sekunder ned till just Sjögren och ytterligare fem till Andrén som blev trea i år igen. Ett riktigt bra resultat av en 18-årig talang, givetvis, men jag kan inte låta bli att imponeras minst lika mycket av Sjögren som har ett halv decennium av skadestrul bakom sig och i vinter knappt sprungit någonting, men som nu presterat två topplopp på fyra dagar; tolva på Tiomilas förstasträcka och nu femkilometern på just över 16 minuter. Hur är karln funtad?

Deltagarmässigt var årets upplaga av tävlingen att det långsiktiga tappet i antalet löpare i Grabbhalvan/Gubbracet som pågått en lång tid nu fick ny fart. Bara jämfört med förra året försvann över 37 procent, långt mer än två tredjedelar, av deltagarna, och sedan 2009 (min statistik sträcker sig tyvärr bara bak till 2008) har startfältet nu krympt till mindre än hälften:
2008: 1 482.
2009: 1 309 (-11,7 procent).
2010: 1 182 (-9,7 procent).
2011: 1 172 (-0,8 procent).
2012: 1 128 (-3,8 procent).
2013: 1 104 (-2,1 procent).
2014: 1 077 (-2,4 procent).
2015: 1 094 (+1,6 procent).
2016: 681 (Gubbracet; -37,8 procent).

För övrigt gick åtta man (1,3 procent) under 17 minuter, 25 (3,7 procent) under 18, 42 (6,2 procent) under 19 och 84 (12,3 procent) under 20. Vad säger det om folkhälsan i länet? Ja, och så direktsände NA förstås loppet.

Innan Regborn drog till Gustavsviksbadet och plåtade målgångar sprang han sjätte deltävlingen i Milans poängtävling, som i avgjordes vid Kattjärn, mellan Lindesberg och Nora, på eftermiddagen. Regborn, som var tvåa på Tiomilas förstasträcka, bara två sekunder från segern, i lördags och drar igång tävlandet i EM i Polen redan i helgen, nöjde sig, av resultatlistan att döma, med att jogga runt och ta en tredjeplats bakom Simon Hedlund, som tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, och som tog andra raka segern och därmed befäste ledningen i sammandraget (han är ännu ensam om att ha gjort sex tävlingar, maximalt antal man får räkna, på långa banan; men två segrar kan ju ingen ta ifrån honom). Milans egen Lisa Westerberg var bästa dam (hon är bäst även i sammandraget), drygt två minuter före klubbkompisen Josefin Erlandsson.

För övrigt har resultatlistan från Närkeserien i mountainbike, härifrån mina hemtrakter i Karlskoga, förra veckan nu dykt upp. Och visst var det en viss VM-sexa som anmälde sig till träningstävlingsserien och tog hem hela tjottaballongen!

Se och lär, ungdomar – men Bergentz seger var till ingen nytta

Just nu maratonsatsande Erika Bergentz, 43, visade att gammal är äldst när hon besegrade Rebecka Öberg, 24, Cornelia Alm, 16, Hilda Lindberg, 15, Ellen Westman Persson, 19, och Alexandra Bartée, 21, i 1 500-metersloppet i lag-SM-kvalet i Enskede i går. Tiden? 4.55,12. Men Bergentz seger blev en av endast två för KFUM Örebro Friidrott i de 18 grenarna, och när laget tvingades räkna in tio sista- och näst sista-platser blev det respass direkt ned i andradivisionen igen (avgörandet blev dock dramatiskt, hade Gefle diskats efter en tveksam växling i den avslutande stafetten hade Örebro smitit om och hängt kvar med en poängs marginal, men domarna friade).
Efter återbud från både Antje Torstensson och Josefin Gerdevåg mönstrades det i konditionsgrenarna 15-åriga Maja Hagelvik (femma på 800 meter med 2.37,44), 17-åriga Lisa Brorsson (fyra på 5 000 meter med 21.44,41) och Erika Drageryd (femma på 2 000 meter hinder med 9.27,53).

Tiomila skrev kollegorna om här i går (själv var jag i Stockholm på Eurovision!) och jag själv följde upp herrstafetten här. Vad som är värt att notera är Martin Regborn alltså var tvåa, efter en liten, liten tabbe ut från sista kontrollen (om min observatör framför tv-sändning såg rätt) på förstasträckan, bara två sekunder från sträcksegern, och att KFUM Örebros löparkung Per Sjögren sprang in på tolfte plats på samma sträcka, 1.18 bakom sträcksegrande spanjoren Antonio Martinez Perez och före namn som belgiske VM-femman Yannick Michiels och lag som IFK Göteborg. Garphyttans Filip Dahlgren tog in minuten på täten och tog IFK Lidingö från åttonde till sjunde plats på sträcka åtta, men avståndet upp var likväl över fyra minnuter och i slutändan blev klubben, som jagade första Tiomilasegern på 65 år, fyra. Och Tisaren fick alltså sena återbud som gjorde att laget fick stuva om rejält i uppställningen.
På damsidan tappade Lovisa Persson över 5,5 minuter på försatsträckan och växlade först som 85:e löpare, och det var ett alltför otacksamt utgångsläge för resten av laget. Laget siktade på topp fem men fick nöja sig med en 18:e-plats. Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk tog Hagaby till en 18:e-plats på förstasträckan, bara 1,5 minuter från tät. Men resten av laget höll, liksom Hagabys herrlag i Regborns fall och KFUM:s herrlag i Sjögrens fall, inte riktigt samma fart.

Haben Kidane vann som väntat Hälleforsterrängen. Lite mer oväntat att det skedde i snö på 14 maj … Eftersom hemmalöparen numera tävlar för Eskilstuna får han ju inte räkna några poäng i långloppscupen. där i stället hans forna klubbkompisar Peter Wiker, Simon Sveder och Fredrik Rådström fixade en fin trippel. Örebro AIK:s Liduina van Sitteren dök upp och tog damsegern tio sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. IF Starts Maria Eriksson trea. van Sitteren gick därmed om Mikaela Kemppi och är ny etta i långloppscupen efter sex av 25 deltävlingar, medan Wiker klättrar till tredje plats på herrsidan.
På söndagen följde van Sitteren upp med seger – tillsammans med Kemppi och Ingrid Ziegler – och därtill banrekord i Spartacusstafetten. 1.09.16 var nästan fem minuter snabbare än något damlag någonsin avverkat de 18 kilometerna tidigare, och över 5,5 minuter bättre än tvåan i loppet. Även på herrsidan blev det nytt banrekord, av nybildade Örebrobaserade klubben LK Gränslöst, som sprang in på 1.03.41 (två minuter snabbare än Kopparbergs banrekord – satt i mixedklassen – i fjol). Stafetten räknas in i lagtävlingen i långloppscupen, där Örebro AIK redan tagit ett järngrepp om titeln.
Närmaste månaden är det bara ett enda lopp i cupen (mycket på grund av Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, förstås); Fjugestaloppet den 1 juni. Men redan tisdag–onsdag avgörs ju Gubbracet och Vårruset.

I GIF-spelen Skölvboslätts IP blev det ingen Klara Frih på 800 meter i ruskvädret (hon nöjde sig med 80 meter), men däremot Wilhelm Bergentz (Erikas son, alltså) andraplatsen, nedspurtad med en halvsekund av Motalas Kevin Bodén, i P15-loppet.

Matthias Wengelin fick lite revansch för förra söndagens EM-tävling i Huskvarna när han krossade konkurrenterna och vann 78 kilometer långa Billingeracet, första deltävlingen i svenska långloppscupen, med 50 sekunders marginal på lördagen. Grythyttans Fredrik Berg blev sjua och Wengelins klubbkompis i Almby, Axel Lindh, slutade på 23:e plats. Linda Meijer verkar ha brutit i D30-klassen.
Dagen därpå avgjordes andra deltävlingen i svenska svenska mountainbikecupen, Vårgårda CK MTB, och där slutade Wengelin på femte plats, 3.18 bakom segrande Martin Loo, medan Lindh blev 22:a, drygt tio minuter bakom.

Och så tog Jacob Ahlsson en finfin fjärdeplats i Skandis GP, fjärde deltävlingen i svenska seniorcupen i landsvägscykel (där Adam Axelsson, som ännu inte kommit till start i år, är regerande mästare), 20 sekunder bakom segrande Gustav Dejert.

Helgens höjdare

1. Tiomila
Förstås. Kommer OK Tisaren infria målet och bli topp fem? Kommer Filip Dahlgren att få fira seger med sitt IFK Lidingö efter 65 års väntan? Kommer Martin Regborn växla i ledning för Hagaby på förstasträckan? Och hur ska Oskar Andrén klara långa natten? En hel del spännande frågor som kommer få svar under lördagseftermiddagen (för damerna) och tidigt på söndagsmorgonen (för herrarna).

2. Hälleforsterrängen och Spartacusstafetten
Hälleforsterrängen är en personlig favorit bland tävlingarna i långloppscupen, som jag sprang för ett par år sedan. Ingen av de allra mest snabbfotade länslöparna är föranmälda (inte en enda som ligger topp fem på herr- eller damsidan i cupen efter fem deltävlingar heller; exempelvis Klara Frih springer 800 meter i GIF-spelen i Glanshammar istället), men man får väl anta att åtminstone hemmalöparen Haben Kidane kommer till start. Redan dagen efter avgörs dessutom Sparatcusstafetten (som ingår i långloppscupen som en deltävling i klubbtävlingen i långloppscupen men som inte ger poäng i den individuella tävlingen). Någon startlistan har jag inte sett, men jag har läst på instagram att bland annat Mikaela Kemppi kommer till start. Förra året slog ju Kopparbergslaget Bob Impola, Elin-Marie Lönnström och Sebastian Torstensson Örebro AIK:s gamla banrekord när de avverkade de 18 kilometerna på 1.05.47.

3. Lag-SM-kval
KFUM Örebro Friidrott kvalade i fjol in till lag-SM-kvalet på damsidan. Sex lag gör upp om en plats i lag-SM-finalen i Norrköping 13 juli, och om att undvika den sjätte och sista platsen som innebär degradering till de regionala serierna. Fyra lag är redan klara för SM-finalen, medan det sjätte utses vid en annan lag-SM-kvaltävling i Norrköping i helgen. Ur konditionsidrottssynpunkt finns 800, 1 500, och 5 000 meter samt 2 000 meter hinder med på programmet. Jag har ju tidigare skrivit en del om KFUM:s laguttagning, och nu är även den officiella startlistan publicerad. IFK Lidingös Anna Silvander (som gör den oortodoxa dubbleringen 400/1 500 meter) ser ut att vara jättefavorit på 1 500, men annars känns det inte som att det är några namn som ska få Erika Bergentz att hacka tänder, om hon är i medeldistansform så här mitt i Stockholm marathon-satsningen. På 5 000 får Josefin Gerdevåg något rejält att bita i i form av EM-löparen och åttafaldiga SM-guldmedaljören Charlotte Schönbeck. Hinder? Tja, där är ännu bara tre av sex namn angivna.

Bubblare: 49:e upplagan (enligt tävlingsledningen, så det får vi väl lita på, men hade loppet körts alla år sedan premiären 1967 hade det varit 50:e; men förmodligen har det alltså blivit inställt ett år) av Hjälmaren runt avgörs på lördagen, och hela 222 cyklister är anmälda till det 153 kilometer långa motionsloppet runt sjön. Största namnen i startlistan är swimrun-VM-guldmedaljörerna Lotta Nilsson och Bibben Nordblom från Nora/Gyttorp (Bibben skrev förresten ett fint blogginlägg till tioårsjubileet av sitt tränande i februari, som jag glömt länka till).

Dubbla skidnyheter – och allt annat du (kanske) missat

Hemma igen från en weekend i Aten, och naturligtvis har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget. Men innan vi gör en lite catchup från helgen tar vi dagens båda skidnyheter:
Trots den tunga vintern, med en 24:e-plats som bäst i SM (i skiathlon, därtill 30:e i femmilen, 32:a i sprint ohc 43:a i distansloppet) och en 28:e plats som bäst i skandinaviska cupen (näst bästa placeringen, på totalt sju lopp, var 53:a), får Garphyttans Axel Ekström förnyat förtroende i utvecklingslandslaget. Ekström, som förra säsongen var femma och sexa på junior-VM och fick debutera i världscupen, är nämligen en av åtta herråkare som förbundstränarna Lars Selin och Ola Ravald plockat ut i sin trupp inför nästa säsong.
Team Exspirit, långloppsvärldscupslaget som Kopparbergs Bill Impola kört för de tre senaste åren (de två första under namnet Team Coop) lägger ned verksamheten, meddelar de i ett pressmeddelande utan att alls gå in på varför. Impola hade ändå utgående kontrakt med teamet, och lär med sin höga kapacitet – som han inte riktigt fick ut i vinter – vara ett hett villebråd på marknaden.

I dag var det för övrigt dags för tredje omgången av Milans poängtävling, och precis som förra veckan ställde både Martin Regborn och Filip Dahlgren upp. Den här gången var det Regborns tur att få revansch, han vann med över minutens marginal på knappa 44 minuters löpning efter att ha gjort ett lopp som av splittiderna att döma varit helt prickfritt. Av twitterkonversationen mellan löparna efter loppet att döma verkar dock Dahlgren, precis som Regborn senast (och kanske även nu?), ha kört intervallpass före kvällens träningstävling, så man ska väl inte dra för stora växlar av det här resultatet heller … På lördag möts de båda igen, i världscuppremiären i Polen.
Best of the rest i den krävande Lockhytteterrängen var för övrigt KFUM Örebros Oskar Arlebo, men han var distanserad med över 8,5 minuter av Regborn. Sara Schmidt, Trollhätta, bästa dam.

Så till det göttigaste från helgen:
** Mikaela Kemppi tog tredje raka segern i långloppscupen när hon vann Kumla stadslopp i lördags, och hon gjorde det på 36.53, med över 2,5 minuters marginal till Motalas Johanna Eriksson och över fem minuter till näst bästa länslöpare (och första konkurrent i långloppscupen) Ann-Marie Eldholm, Östansjö (som blev fyra på 41.43). Norrköpingslöparen Anders Kleist, mest känd som terränglöpare, vann Kumla stadslopp på 32.03 i lördags, med Hälleforstalangen Haben Kidane som tvåa på 32.35. Men eftersom Kidane tävlar för Eskilstuna var det Jakob Nilsson som inkasserade högsta poängen i långloppscupen. KFUM Örebro-löparen var fyra i tävlingen på 35.10, fyra sekunder före veteranen Ulf Hallmén. Åsbros talang Klara Frih vann F15-loppet över 2,5 kilometer på 9.28, och hade därmed bara en kille före sig, IF Starts Edwin Nylander på 9.12.
** Mattias Nätterlund knäckte oväntat Erik Anfält med 47 sekunders marginal över 14 kilometer i Stockholmsloppet Salomon city trail, där de båda Örebro AIK-löparna blev etta och tvåa (Anfält står dock listad för ”Team Salomon” i resultatlistan, oklart vad det innebär).
** Ingrid Ziegler, som kutade så bra i Valencia marathon i höstas och som i år tagit klivet upp i D40-klassen, vann Munkastigen trailrun i överlägsen stil. Örebro AIK-löparen klarade ut de 44 kilometerna från Olshammar till Laxå, mestadels består av stig, på urstarka 3.38.52, en tid som till exempel bara 14 av 107 startande herrar pallade med (Jonas Olsson, Akele, vann herrklassen på 3.07.54, Kvarnsvedens Stig Söderström, som gjort över 800 maratonlopp, var sist i mål på 8.41.35).
** Tisarens EM-klara Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund tog dubbla elfteplatser respektive en 13:e- och en 21:a-plats när elitserien fortsatte med långdistans i lördags och medeldistans i söndags, båda tävlingarna strax utanför Göteborg. Veteranen Helena Jansson helt överlägsen båda dagarna. Regborn och Dahlgren kom ju inte till start, så bästa länslöpare på herrsidan var Daniel Attås med en 37:e-plats i medeldistansen.
** Marcus Jansson, Garphyttans VM-åkare, vann Äspetmedeln i Kristianstad i lördags, en världsrankningstävling i mountainbikeorientering med åkare från en lång rad nationer (bland annat topåkare från Finland, Tjeckien, Ryssland, Italien, Danmark och Portugal), efter att dagen före ha tolva i Furubodasprinten, med samma status. På söndagen följde han dessutom upp med en tredjeplats i nästan 2,5 timmar långa tävlingen Ultralong Høker (som dock inte hade världsrankningsstatus). Karlskogas junior-EM-silvermedaljör Erica Olsson tog en dubbelseger i D20-klassen.
** Linnea Martinsson och Emil Andersson, som tävlar för Järla respektive Ärla, tog varsin dubbelseger i Boforsloppet och Letälvsträffen, Karlskoga- och Degerforsorienteringens stora tävlingshelg. Karlskogingen Maria Wester, som efter en period i OK Tisaren nu även hon tävlar för Eskilstunatklubben Ärla, var tvåa och trea på damsidan, Tisarens veteran Tomas Hallmén bäste länslöpare i herrklassen med en andraplats i Boforsloppet. Mest anmärkningsvärt kanske ändå att Regborn dök upp även här och kutade Boforsloppet i öppen klass.
** OS-satsande mountainbikeåkaren Matthias Wengelin, som flyttade till Örebro i fjol, har jag varit dålig på att uppdatera om i vår trots att han bytt klubb till Almby IK och och blivit uttagen till EM på hemmaplan. Han körde hur som helst norska cuppremiären i Darbu i lördags, men slutade på grund av sjukdom först på 17:e plats.

EM-skrällen: ”Blev jätteöverraskad”

I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?

– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen.
Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap.
Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags.
Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året.
Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen.
Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?

I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.

– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern.
Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM.
Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.

Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).

– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM.
Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM.
Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma.
Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall.
Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.

På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.

I kväll avgjordes Örebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.

Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.

Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin "landslagsorienterare från länet", även om hon inte kommer härifrån utan "bara" tävlar för en länsklubb.  Foto: Privat
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat

Världsmästarens sköna formbesked – och Fahlins tuffa dag: "Inte på rätt plats i stormvindarna"

Matthias Kyburz, 26, ryktades vara på väg bort från Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren i vintras. Men schweizaren, som tagit guld i tre av de fyra senaste världsmästerskapen och garanterat siktar på att följa upp med en ny titel i Strömstad i sommar, blev kvar. Och i påskhelgen gjorde han säsongens första insatser i den blåvitröda dräkten när han på lördagen blev tvåa i Öjetrampen och i dag, söndag, passande nog (för VM, alltså) vann Bohuslunken utanför Uddevalla. Kyburz var 39 sekunder före den svenske dubble världsmästaren Jonas Leanderson över en medeldistans med en knapp halvtimmes tävlingstid, och hade också tunga namn som Albin Ridefelt, Oleksandr Kratov och Ivar Lundanes bakom sig i resultatlistan. Segern gjorde att Kyburz tog över ledningen i elitklassen i etapptävlingen Five-O efter två av tre tävlingar. Den avslutas i morgon, med Vikingaträffen i Trollhättan.

Emilia Fahlin tvingades bryta Gent-Wevelgem i dag, precis som ytterligare 51 av de 141 startande i den tuffa, belgiska klassikern som inte direkt blev lättare av de tuffa väderförhållandena. ”Inte en bra dag överlag, och jag var inte på rätt ställe när det hände (när utbrytningen skedde, Konditionsbloggens anmärkning) i stormvindarna”, skriver Fahlin i ett sms från Belgien. Chantal Blaak, holländaren som tävlar för Boels-Dolmans, vann hur som tävlingen med nästan 1,5 minuters marginal till förföljarna efter att ha gått solo och lyckats hålla undan. Emma Johansson näst sist när förföljargruppen spurtade, nia totalt. Fahlins stall Alé-Cipollini verkar haft en vråltung dag med Malgorzata Jasinska som bäst placerade åkare på 25:e plats, 4,5 minuter efter täten, Marta Bastianelli och Marta Tagliaferro var över sju minuter bakom, och förutom Fahlin bröt även Martina Alzini eller Anna Trevisi tävlingen. Världstouren fortsätter med Flandern runt nästa söndag.

Natten mot lördag stängde för övrigt ordinarie anmälan till Startmilen, första deltävlingen i långloppscupen, som avgörs i Örebro nästa lördag, och på herrsidan rapporterar arrangörerna om ett riktigt spännande startfält med toppar i Eskilstunas Nassir Dawud, Linus Rosdal (KFUM Örebro-löparen som var bäste svensk i Lidingöloppet i höstas), VM-orienteraren Martin Regborn som sticker emellan med en mils asfalt helgen efter riktiga orienteringspremiären och en vecka före första VM-testet i elitseriepremiären och Hälleforstalangen Haben Kidane (sedan i höstas klubbkompis med Dawud). På damsidan lite skralare, men fjolårssegraren Mikaela Kemppi är anmäld, liksom medeldistansveteranen Erika Bergentz (veteran-EM-silver på 800 och 1 500 meter i fjol) som gör en intressant start i sin ryktade maratonsatsning. Däremot varken någon Josefin Gerdevåg (Kemppis ständiga nemesis i kampen om segrar och distriktsrekord) eller Louise Wiker (VM-löparen från Hällefors som brukar kunna dyka upp i Startmilen), men man kan ju alltid hoppas på efteranmälningar. Totalt är en bra bit över 400 löpare anmälda, varav ett 40-tal i det nya knatteloppet.
Startmilen är förutom säsongspremiär i långloppscupen (som i år består av 25 individuella deltävlingar plus två stafetter) också första deltävlingen i den andra upplagan tävlingsserien ”Sveriges bästa millöpare”, som arrangeras av tidningen Spring. Totalt blir det sex deltävlingar (Startmilen blir den första och hittills enda i länet) där varje löpare får räkna sina fem bästa resultat (bara de sex första i mål får poäng).