VM-löparen gör inomhuspremiär i Örebro

Inomhussäsongen har ju tjuvstartat lite här och var, och i helgen är det Örebros tur. Glanshammars IF arrangerar Vinterspelen i Tybblelundshallen på lördag och det avslutande 3 000-metersloppet vid 18-tiden på kvällen blir höjdpunkten. Eskilstunas Nassir Dawud, som var trea på SM-milen i våras och genom åren vunnit bland annat Åstadsloppet och Kilsbergsleden och som 2010, då 19 år, var tolva på terräng-VM i polska Bydgoszcz för Eritrea (han flydde diktaturen och kom till Sverige 2013). För motståndet står bland annat Dawuds nye lagkompis Haben Kidane, som fram tills terräng-SM representerade Hällefors och som hunnit med att vinna Hälleforsterrängen, DM över 5 000 meter, Annaloppet och Åstadsloppets tiokilometersklass den här säsongen, och Hagabys veteran Ulf Hallmén, som varit överlägsen i H45-klassen i länsloppen i år (klassegrar i Startmilen, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Norasjön runt, Karlslundsloppet och Kilsbergsleden). Plus ett gäng ännu yngre förmågor som Wedevågs 15-årige talang Amin Abrirahman – och Stocksäters Esther Sandén Alin, 15, som i egenskap av enda anmälda dam får springa med herrarna (tidigare under dagen ska Sandén Alin enligt startlistan också springa 200 meter!).
Dawud var Sverigenia på 3 000 meter inne förra vintern, med 8.30,71 som bästa resultat (knappt två sekunder bättre än Per Sjögrens bästatid). Sandén Alin var Sverigesjua i F15-klassen på 1 000 meter förra vintern.
I övrigt ska det inte springas så långt under tävlingen. På medeldistans kutar 15-åringarna 800 meter och 11- och 13-åringarna 600.

Gerdevåg pulvriserade distriktsrekordet: "Inte något max – går att göra under 2.40"

Örebrolöparna intog Frankfurt – igen. På samma bana där Mikaela Kemppi i fjol betvingade ett 33 år gammalt distriktsrekord i maraton med nästan tre minuters marginal slipade Josefin Gerdevåg i dag av ytterligare över två minuter. 2.43.40 lyder det nya distriktsrekordet för damer. För Gerdevåg var det säsongens tredje distriktsrekord och tolfte perset (hon har persta på alla distanser från 800 meter [inne och ute] upp till maran). Kemppi var halvminuten bakom sitt distriktsrekord halvvägs, och höll det avståndet i mål på 2.46.25.
Gerdevågs femkilometerstider: 19.27-19.27-19.08-19.27-19.04-19.20-19.35-19.39-[sista 2,2 på motsvarande 18.50-tempo]. Tiden 2.43.40 gör Gerdevåg till Sverigefyra i år, över 1,5 minuter före VM-löparen Charlotte Karlssons bästa tid i år och 37 sekunder bättre än VM-uttagna Lena Eliassons bästatid. Kemppi kvar på sjätte plats på årsbästalistan, trots årsbästa med 3,5 minuter.
Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg efter distriktsrekordet.

– Jag hade en drömbild om att springa någonstans mellan 2.42 och 2.44, som jag höll för mig själv. Senaste dagarna har det väl lutat mer åt 2.44, så jag är jättenöjd med den här tiden, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Jag sprang enligt plan, på ganska exakt 1.22 första halvan. Sedan försökte jag öka, och det gick. Jag kom ifatt Fredrik Johnsson när jag passerat halvmaran, sprang med en fransman i jämnt och bra tempo en ganska lång bit, min mamma stod som hejaklack vid 37 kilometer och sista kilometern fick jag syn på Ludvig Börjesson före mig. Små saker som gjorde att man orkade hålla uppe tempot hela vägen.
Hade du ingen dipp alls?
– På slutet är man ju trött, det är jobbigt att springa … Men det ska göra ont på slutet, annars har man inte tagit i. Man kan inte tro att man ska springa pers och det ska vara bekvämt när man passerat 35. Men jag hade en bra känsla hela vägen. Det var fantastiskt väder, bra temperatur, fantastisk bana. Jag kan inte klaga på någonting.
Nu är du Sverigefyra i år, bättre än två löpare som blev uttagna till friidrotts-VM. Hur bra är du?
– Tja, jag tror att jag kan bli ännu bättre på maraton. Det här är inte något max, om jag får vara skadefri och fortsätter att satsa. Jag kan tänka mig att det skulle gå att göra under 2.40 om jag satte det som målsättning och tränade medvetet mot just det. I år har jag ju fokuserat på kortare distanser.
Ja, vad krävs för att bli ännu bättre?
– Det får min tränare svara på, men jag tror att han skulle säga att det krävs lite längre intervallpass och fler snabbdistanspass udner en längre tid av året, för nu har vi inte haft så lång tid på oss med maraträningen. Dessutom skulle jag behöva springa fler halvmaror på 1.17, sänka mina tider där. Men jag gör som tränaren säger.
Var det här säsongsavslutningen, eller blir det några mindre lopp på hemmaplan?
– Det är Kilsbergsleden på lördag, va? Näe, vi får se hur det blir med det, förresten. Jag kanske inte ens kan gå då. Och även om jag har förstående fru och barn kanske det är bäst att fokusera lite mer på dem framöver. Det har varit mycket löpning på helgerna på slutet …

Grymt starka Frankfurttider även av Mattias Nätterlund och Sören Forsberg. Nätterlund som, sedan han började tävla för Örebro AIK, bara noterats för ett maraton (vet inte om han gjort något annat tidigare) slog den tiden med 8,5 minuter. 2.38.41 gör honom till den femte snabbaste maratonlöparen i distriktet under 2000-talet (den näst snabbaste i år, den 43:e snabbaste genom tiderna). Sören Forsberg, 51, persade med nästan två minuter när han kutade in på 2.44.30. En tid som gör honom till Sverigeetta i H50-klassen i år, och nia i tävlingen. Nätterlund spände bågen stenhårt och tog första halvmaran på 1.17.41, men mattades sedan. Femkilometerna på i tur och ordning 18.17-18.24-18.28-18.30-18.35-18.51-19.07-19.23-[sista 2,2 på motsvarande 19.35-tempo].
Bästa placering åldersmässigt tog annars Kemppi, som blev tvåa i D40 (men åtta minuter bakom schweiziskan Patricia Morceli). Även Gerdevåg (åtta i D30, 26:a totalt) tog en topp tio-placering medan Antje Torstensson blev 18:e i D40 med 3.04.54. Även Ludvig Börjesson, 2.43.47, Fredrik Johnsson, 2.51.05 och Anders Larsson, 2.51.13, Andreas Ingberg, 2.53.56, och Jesper Damström, 2.55.35, gick under tre timmar.

Vid terräng-SM i Uddevalla var Haben Kidane, 17, bara 45 sekunder från ett senior-SM-silver. Det var nämligen den för Eskilstuna tävlande Hälleforslöparens avstånd upp till tredjemannen i Eskilstunas lag, som tog lag-SM-silvret över tolv kilometer. Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom tog det individuella SM-guldet 23 sekunder före en viss Mustafa Mohammed, medan Eskilstunas andragubben Nasir Dawud blev åtta och trean Martin Stjernlöf 27:a. Kidane 35:a på 40.52. KFUM Örebros förstaårsseniorer Linus Rosdal (JSM-silvermedaljör i fjol) och Martin Regborn (tvåfaldig VM-orienterare) slutade på 16:e respektive 18:e plats, på 39.11 respektive 39.20, drygt två mintuer bakom Adhanom.
Sävedalens Sara Holmgren tog guldet på damsidan där Hällefors Louise Wiker inte kom till start i dag heller. William Fransson slutade på 24:e plats i P19-klassen, drygt två minuter före Dala-Järnas Emil Danielsson.

I Smålandskavlen försvarade Tisarens vassa damlag tredjeplatsen från i fjol. Andrea Svensson inledde urstarkt på lördagskvällen och var den ende som var nära att kunna utmana Pan Århus dubbla världsmästare Ida Bobach på förstasträckan i lördagskvällens mörker. Svensson var 2.28 bakom, övriga långt över fem minuter efter. Rebecka Nylin på andrasträckan drygade ut avståndet bakom (men tappade fem minuter på Pan Århus) medan Lovisa Persson på tredjesträckan hade en lite tyngre dag och blev frånsprungen av både Linné/Roslagens lag och IFK Göteborg. Lilian Forsgren avslutade starkt och passerade båda, men fick ge sig mot Kåres Kajsa Risby.
Tisarens herrlag låg 15:e efter de två nattetapperna, men tappade på dagen och slutade på 24:e plats.
IFK Lidingö, utan Filip Dahlgren, vann för tredje året i rad medan det för Pan Århus var femte segern i rad.

Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson, Lilian Forsgren
Tisarens damlag, Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Lilian Forsgren, firar tredjeplatsen i Smålandskavlen. Foto: Torbjörn Andrén

Supertalangen byter klubb på onsdag (då kan han torska cupen) – och hon är SM-guldfavorit

Satt och gick igenom anmälningslistan till terräng-SM, som avgörs i Uddevalla nästa helg, och snubblade över något jag trodde var en nyhet. Jonas Rosengren berättade dock raskt att den redan var en månad gammal; före detta bloggkollegan Peter Wiker avslöjade redan den 16 september att hans klubbkompis Haben Kidane byter Hällefors mot Eskilstuna. Kidane, 17-åringen som kom till Sverige från Eritrea för ett par år sedan och upptäckte en enorm löpartalang (”Haben behöver inte vara hård, för han har fått talang istället. Det svåra är ofta att hålla honom borta från träningen, så han inte blir skadad. Haben ska träna 3-4 mil i veckan, och han kommer ändå att jogga ifrån oss i sommar. Det ska bli kul”, skrev Wiker i våras) som hittills tagit honom till en andraplats i Lidingöloppets P17-klass, att gå sub-33 på milen (32.56 i Åstadsloppet, att jämföra med distriktsrekordet på 10 000 meter bana för i P17-klassen: Jonas Grimborgers 28 år gamla 33.27). Dessutom leder Kidane långloppscupen, men just klubbytet kan kosta honom titeln.
På onsdag lämnar Kidane nämligen officiellt Hällefors LK för Eskilstuna FI, och därmed kan han inte samla fler poäng i cupen. Teoretiskt sett kan han plocka sex i Hostruset i helgen (men då krävs att han efteranmäler sig samtidigt som Erik Anfält drar en DNS) och i sådana fall skulle han landa på 53 poäng. Når han dit blir det en strid på kniven (och väldigt avhängigt hur många lopp Anfält gör), men stannar Kidane på de 47 poäng han har i nuläget lär både Anfält, Mattias Nätterlund och möjligen även Rosengren passera.

Vi kan dra matematiken inför helgens Hostruset: Fyra deltävlingar återstår i långloppscupen varav terräng-DM ger extra poäng. Totalt 26 poäng att springa om, och för att kunna utmana Kidane om titeln krävs alltså att löparna i det här läget har minst 21 poäng insamlade över sex tävlingar (man får bara räkna tio resultat).
Sex löpare bakom Kidane har minst 21 poäng, och summerar man deras sex bästa tävlingar (allt annat är ointressant i det här läget) är ställningen: 1) Kidane, 47 (får räkna alla sina åtta tävlingar här eftersom han inte kan nå upp över tio tävlingar totalt), 2) Anfält, 42, 3) Rosengren, Nätterlund, båda 34, 5) Peter Wiker, 31, 6) Johan Ingjald, 23, 7) Ludvig Börjesson, 22. För att vara med i titelracet även efter lördagen måste Börjesson ta in minst fem poäng på Kidane (vara sämst tvåa i Hostruset om Kidane inte startar) medan Ingjald behöver fyra poäng (vara sämst trea). Annars är de bara fem kvar i kampen redan på söndag.
På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort, men där bakom är det läge för Maria Eriksson att samla väldigt viktiga poäng i kampen mot Josefin Gerdevåg om andraplatsen i morgon.

Men egentligen skulle ju blogginlägget handla om den preliminära startlistan till terräng-SM, som släpptes i dag. Kidane är största medaljfavoriten från länet. Fyra kilometer kanske är i kortaste laget för Hälleforslöparen och Ullevis Hassan Suldan blir liksom i Lidingöloppet förmodligen en väldigt svår nöt att knäcka, så några gigantiska guldförhoppningar ska vi inte måla upp. Men visst kan det bli medalj. Eller ja; allra största förhandsfavoriten från länet är förstås Erika Bergentz, regerande mästare i D40-klassen.
Annars är mest intressanta starten KFUM Örebros Linus Rosdal (som i fjol, som sistaårsjunior, ratades från terräng-EM trots ett finfint silver just på terräng-SM som följde upp guldet året innan). Som förstaårssenior, och mot namn som Abraham Adhanom, Mustafa Mohammed, Olle Walleräng, Nasir Dawud, John Kingstedt, David Nilsson, Anders Kleist och Andreas Åhwall blir det förstås rejält mycket tuffare. Rosdal springer båda distanserna, fyra och tolv kilometer, medan klubbkompisen (i KFUM Örebro) Martin Regborn, till vardags VM-orienterare, satsar allt krut på den långa banan. Hade varit intressant med Filip Dahlgren till start i en orienteringsbattle, men så verkar det dessvärre inte bli.
I damernas elitklass är det Hälleforslöparen (liksom vi i framtiden får envisas med att alltid kalla Kidane det, gör jag fortfarande så med Wiker efter 15 år) Louise Wiker som får bära hela ansvaret för att representera länet när Gerdevåg och Kemppi drar till Frankfurt (liksom några duktiga herrveteraner som annars hade kunnat blanda sig i), och även om det lär bli tufft för VM-löparen att knipa medalj individuellt kan det bli lagguld för hennes Hässelby både över fyra och åtta kilometer.
I P15 ser det på förhand ut att vara given medalj, i lagklassen, eftersom KFUM Örebro (Jack Karlsson, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson) är ett av endast tre klubbar som får ihop fullt lag. I P19 springer William Fransson i tufft motstånd, och i P15 kubbar Ola Tyrsmo.

Webb-tv: Se Gerdevåg showa i mål på nytt banrekord

Var bortrest i går, därav dålig uppdatering från Åstadsloppet. Var nämligen support på Billingehusloppet, ett numera 10,5 kilometer långt lopp i Skövde som firade 50-årsjubileum och där så tunga namn som Meraf Bahta (2009–2011), Mustafa Mohamed, Evy Palm och Erik Sjöqvist plockat segrar genom åren. I år var Skillingaryds Zackarias Mogendi helt överlägsen och tog hem tävlingen på 33.49, två minuter före tvåan, utan att se ut att ta i. Ingen dam orkade under 40 minuter.

Åstadsloppet, då? Tja, det kan ni läsa mer om här. Viktigaste att notera var att det blev favoritsegrar både på herr- och damsidan. VM-löparen David Nilsson klarade sitt mål att springa på 1.08 när han kutade in på 1.08.18, och Erik Anfält, som växeldrog med Nilsson de första 15 kilometerna, blev lika väntad tvåa på 1.08.49 – den snabbaste halvmaran av en distriktslöpare sedan Mikael Abrahamssons 1.06.52 i Uppsala den 30 augusti 1988 (ett knappt år efter att samme löpare satte det 42 sekunder snabbare distriktsrekordet) och ett personligt rekord med 66 sekunder som lyfter Anfält från 14:e till femte plats i distriktsstatistiken genom alla tider. Tävlingen var för övrigt Anfälts tionde sedan den 15 augusti (men den första på två veckor!) och räknar man andraplatsen bland svenskarna i Lidingöloppet har han varit etta eller tvåa i alla tio.
Josefin Gerdevåg vann damloppet på nytt banrekord, 1.18.49. Tiden dock dryga minuten över Gerdevågs distriktsrekord från Kungsholmen runt i maj (då slog hon Karin Forsberg (tidigare Sennvall) gamla distriktsrekord; Forsberg som i går vann femkilometersklassen på 18.02). Mikaela Kemppi blev tvåa i loppet och säkrade därmed även i teorin totalsegern i årets långloppscup (om jag räknat rätt, i praktiken har hon hur som helst säkrat segern).
Bakom Anfält, Gerdevåg och Kemppi tog även Ludvig Börjesson (fyra på herrsidan med 1.14.21) och Mattias Nätterlund (sexa på 1.14.51) och Erika Bergentz (trea på damsidan på 1.23.16) DM-medaljer i halvmaraton.
17-årige jättetalangen Haben Kidane, Hällefors skalade av ytterligare 19 sekunder från det veckogamla personliga rekordet på landsvägsmilen. Då, i Karlslundsloppet, tog han stryk av Martin Regborn med knappt tre sekunder, nu vann han Åstadsloppets tiokilometersklass med över 2,5 minuters marginal.

Kollega David Flatbacke-Karlsson var på plats och bevakade loppet och bjussar på intervjuer med båda segrarna i söndagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Han passade även på att filma målgången när Gerdevåg showade över linjen på nytt banrekord. Videon finns att se här!

 

 

 

Fahlin VM-trea kilometer före mål: "Började tänka: 'Fan, det här kan hålla!'"

Ja, jösses vilket race! Damernas linjelopp i cykel-VM innehöll allt drama man kan önska sig och mitt i alltihop var Emilia Fahlin trea uppför kullerstensbackarna bara 3,5 kilometer före mål (efter att ha kommit med i en nio cyklister stark utbrytning några varv före mål, och de blev inte inhämtade förrän då, någon kilometer före mål; Emilia rullade till slut över mållinjen som 26:a). Ingen överraskning för den här bloggens läsare att Fahlin haft grym form på slutet, men det här överträffade till och med hennes egna högt ställda förväntningar, berättade hon när Konditionsbloggen fick tag i henne på hotellrummet i Richmond, Virginia, natten mot söndag, svensk tid.

– Det gick faktiskt bättre än vad jag någonsin vågats hoppas på. Det var en rätt ovan situation att sitta i utbrytning på VM med inte så många kilometer kvar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur var taktiken?
– Det var allt för Emma (Johansson, den svenska stjärnan som jagade sitt första VM-guld men inte hade nog med kräm kvar i spurten och fick nöja sig med en femteplats i mål). När utbrytning gick iväg kände vi att jag var tvungen att komma med, men jag hade inget ansvar att köra eftersom jag hade Emma där bak. Sedan blev det lite nervöst när tidsavståndet blev så stort. Man började tänka: Ska det här hålla in till mål?
Ja, vad tänkte du då? Ville du att det skulle hålla, eller hoppades du att klungan skulle komma ikapp så att Emma skulle få chansen?
– Någonstans långt bak i huvudet hoppas man ju att det ska hålla. Och nästan alla länder var ju representerade där framme, så man visste inte om det fanns någon i klungan som skulle vilja göra jobbet. Ju längre det gick började man tänka: ”Fan, det här kan hålla.” Jag började fundera lite på hur jag skulle göra mot slutet, för kommer möjligheten måste man kunna göra bästa möjliga final. Men det är klart, i grunden hoppades jag på Emma. Det här var i princip hennes sista chans på världsmästartröjan och jag vet hur länge hon har kämpat för den. Men det var lite nervöst och ovant att vara där framme. Det var många tankar som hann gå genom huvudet på en. Det här var en häftig erfarenhet för mig, det var ett sånt här scenario jag drömde om på träningen i går, men jag vågade inte hoppas att det skulle bli verklighet.
Hur upplevde du avslutningen?
– Det blev lite attacker när klungan var på väg ikapp. Jag provade att kräma ur det allra sista i botten på den tredje backen. Om det ändå skulle gå ihop var det lika bra att försöka vara med långt framme så det fick bära eller brista. Bättre att vara i täten än att bli avhängd.
Hur var tävlingen annars?
– Det var kul, jag kände mig bra. När vi kom till backarna kändes det som att jag fick vila. Det var som en återhämtningsperiod, och ändå tog jag många positioner. Eftersom Hanna och Sara inte var med uppför backarna fick jag täcka alla attacker på toppen också, redan i början av loppet, och trots det kunde jag vara med till slutet.
Du måste vara i ditt livs form nu …
– Ja, det var länge sedan det kändes så här bra, i alla fall. Många, många år sedan. Ja, sett till linjelopp får jag nog nästan säga att jag aldrig varit bättre. Det här är ett stort steg i rätt riktning. At kunna vara med så länge mot så bra motstånd. Det är jäkla kul. Jag har ju själv vetat om min kapacitet, att det funnits där. Och jag har hela tiden haft människor runt mig som fortsatt tro. Men det är nog många som inte trott på mig också, och det är kul att få visa dem.
Du gjorde en laseroperation av näsmusslorna i slutet av juni, har det hjälpt dig till den grymma höstformen?
– Ja, det har hjälpt mig på det sättet att jag fått vara frisk. Efter operationen har jag varit frisk tre månader i sträck, jag har inte behövt justera min träning alls på grund av känningar, och det minns jag inte när det hände senast. Istället för att hela tiden få börja om på grund av sjukdomar och som bäst komma upp på någon halvnivå och sedan trilla ned på botten igen så har jag nu kunnat köra på. Det fungerade inte som det var tidigare. Samtidigt har flera andra bitar också fallit på plats.
Cyclingnews skriver att du är klar för italienska stallet Alé-Cipollini-Galassia …
– Jag kan inte säga något om det än. Vad jag ska göra nästa säsong blir officiellt om någon vecka. Nu blir det först lite semester. En vecka i Grekland där jag ska ta det lugnt och inte tänka någonting på cykel …

Det hände ju en hel del annat i dag också, men klockan är redan alldeles för mycket …
** Linus Rosdal och Erik Anfält gick en precis så tung duell i Lidingöloppet som bloggens förhandsspekulationer hade förväntat sig. Eller; det blev snäppet ännu värre när Rosdal (efter att inledningsvis ha legat bakom Anfält) spurtade in under 1.45 (med sex sekunders marginal!) och blev bäste svensk som totaltia i loppet och Anfält därefter sprutade ned Fredrik Bakkman (orienteringsvärldsmästaren) och knep en 13:e-plats som näst bäste svensk.
Kollega Hellsing har en längre intervju med Rosdal i söndagens papperstidning, där han bland annat berättar att han rankar loppet som det näst bästa i sin karriär:
– Det är väl SM-guldet på åtta kilometer terräng som jag rankar lite högre. Men efter det är väl det här det bästa jag gjort.
** Haben Kidane, som ni kan läsa en mycket gripande intervju med här, blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass.
** Martin Regborn tog en ny urstark placering i Euromeeting (sexa i lördagens långdistans) och Daniel Attås blev 26:a av 81 startande (inte heller det illa pinkat i landslagsdebuten!). ”Förvånansvärt lättlöpt estnisk terräng” twittrade Regborn. I morgon avslutas tävlingarna i Estland med medeldistans.
** I morgon också en bloggintervju med örebroarna som överlevde Loch gu loch. Men det blir då, det!

Magen stoppade Wiker – trots "kalasbra" ben

Kollegorna på pappers-NA har en stor intervju med Louise Wiker om nattens VM-debut i morgondagens tidning (som går att köpa som e-tidning på na.se någon gång tidigt i morgon bitti), men kvällstidningarna har haft sina intervjuer ute hela dagen, och där berättar den 36-åriga Hälleforslöparen om att det var magstrul som förstörde alla chanser till en bra tid.
– Det var tufft. Jag hade kalasbra ben, men magen fungerade inte. Jag brukar aldrig ha problem med det, men jag tror att det var nerver. Jag har aldrig varit med på mästerskap tidigare, säger hon till Expressen och Aftonbladet (sista meningen dock bara citerad i den förstnämnda); vilket tyder på att den förkortade uppladdningsfasen som det sena VM-beskedet ledde till fungerade och inte är att skylla för den uteblivna topprestationen.
Till Expressen tillade Wiker också:
– Jag kände att jag inte fick i mig vätskan riktigt. Jag försökte lugna ner mig, men man får pulspåslag. Jag är extremt besviken.
Vad vi snackar för tid? 2.49.57. Under 2.50, men ändå den sämsta av de fyra maror Wiker tagit sig igenom under sin korta 42 195-meterskarriär (i Prag i maj bröt hon ju).
Av 67 anmälda löpare till VM-maran kom 65 till start och 23 bröt längs vägen. Wiker gick i mål som 48, och hade alltså bara fyra löpare kvar bakom sig på banan. Lagkompisarna Annelie Johansson och Charlotte Karlsson gick i mål sex respektive två minuter före och slutade på 33:e respektive 44:e plats.  Men faktum är att Wiker låg 18 sekunder före Karlsson halvvägs, när hon passerade halvmaran 1.21.35. Men sedan tog magproblemen ut sin rätt, och Wiker löpte andra halvan på 1.28.22. Och det var inte det att andra halvan var extremt tuff; löparna i täten skruvade tvärtom upp tempot ganska markant efter 21,1-kilometersmarkeringen. Det var helt enkelt magen som gjorde det.
– Jag är så besviken att jag inte fick ut det jag hade idag, jag hade hoppat på så mycket mer. Först hade jag problem med magen och vätskan och då blev jag stressad och försökte hitta rytmen och känslan. Men det funkade bara inte idag, säger Wiker till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Inte lär kännas bättre när hon får läsa Aftonbladets betygsättning av svenska VM-truppen. Säg så här; efter den mästerskapsdebuten kan det bara bli bättre. Som i EM i Amsterdam nästa år.

I löpningarna på hemmaplan verkar det som om de stora kanonerna, vid sidan om Erik Anfält, tog det lugnt i helgen. I Hjulsjöjoggen tog Hällefors Tommy Sundberg, som jag inte har någon större koll på, hem segern knappa minuten före Starts Johan Ingjald, på tiden 39.05,5, medan Ingjalds klubbkompis Marie Dasier tog hem damklassen nästan 2,5 minuter före Östansjös Hanna Henriksen, på 50.27,2. Allt över åtta kilometer tämligen tuff terräng. I och med att de stora namnen uteblev, blev det heller inga förändringar i toppen av långloppscupen. Ja, inte mer än att Ingjald avancerade till sjätte plats i herrklassen, då.

Flera av de lokala topplöparna kutade i stället Kraftloppet i Finspång, en stafett över tio sträckor och 72 kilometer, i ett hopplockat superlag i mixedklassen, med uttalat mål att slå alla herrlag och ta totalsegern (vilket de lyckades med, med nästan tre minuters marginal). Vi snackar långloppscupledaren Haben Kidane, Simon Sveder, Peter Wiker och ex-karlskogingen Linda Take. Med i laget fanns bland andra också Bollnäs Jerker Lysell, VM- och EM-medaljör i orientering, och Helene Söderlund, världsmästare i skidorientering. André Rangelind har skrivit en racerapport, sträcka för sträcka, på sin blogg (där han även bjuder på bildextra). Bland annat är han imponerad av 17-årige Kidane som plockade in två minuter på täten på sin sträcka (laget låg nämligen efter i början): ”Vilket driv den killen har i steget, kan garantera att ni kommer att höra mer om Haben!”, skriver Rangelind.

I Göteborgsvarvets seedningslopp i Örebro i går var Örebro AIK:s Mattias Nätterlund den enda som klarade gränsen och kvalade in bland elitlöparna (35 minuter för herrar, 39 för damer), när han avverkade milen på 33.16. Därmed kan han alltså ansöka om en plats i elitstartledet till nästa års halvmara i Göteborg. Fredrik Skogman var tvåa av herrarna, men 4.04 bakom Nätterlund på 37.20. I damklassen kutade Anna Nyström (klubb?) in på 41.30 och vann 47 sekunder före Starts Anna Pettersson.

I Lindesbergsskogarna fick Martin Regborn till slut sin revansch på Daniel Attås i deras säsongslånga DM-fajt, men den kom först i söndagens långdistans. I lördagens medeldistansdrabbning tog Tisarlöparen årets tredje raka DM-guld, med 14 sekunders marginal bak till Regborn. Men på söndagen fick Hagabys VM-löpare alltså revansch, tog hem långdistansen med nästan fem minuters marginal före Oskar Andrén (han som gjorde succé i sin allra första stora seniortävling, ultradistans-SM, i våras), och över sju minuter före trean Attås (som ändå med över tre minuters marginal säkrade säsongens fjärde DM-medalj). Efteråt twittrade Regborn ironiskt: ”Nu gäller det bara att övertyga Attås om att DM grand slam givetvis räknas som totaltiden av alla distanser …” Vem som tog bronset i medeldistansen? Jo, Tomas Hallmen, 44, som visade att gammal är äldst. Förvisso var Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson trea i mål, 22 sekunder före Hallmén, men han deltog utom tävlan eftersom Degerfors tillhör Värmlands distrikt. Jacobsson var för övrigt fyra i söndagens långdsitans också.
På damsidan var det samma kvartett i täten båda dagarna, men i olika ordning. På lördagen KFUM Örebros Ellinor Eriksson 29 sekunder före Tisarens Rebecka Nylin och med KFUM:s Anette Carlsson och Tisarens Lovisa Persosn på delad tredjeplats, 2.14 efter. På söndagen Nylin 33 sekunder före Persson, 1.53 före Eriksson och 2.10 före Carlsson. Övriga var över tolv minuter bakom. Juniorvärldsmästaren Andrea Svensson, som var anmäld till juniorklassen i långdistans, kom inte till start.
I Värmlands-DM fick Linde Take överraskande stryk i söndagens medeldistans (måhända på grund av lördagens urladdning i Kraftloppet), men då var det också av Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, karlskogingen som är mångårig landslagsåkare i skidorientering och var med i svenska EM-bronslaget i stafett 2008. Hon var tio sekunder före Take och ytterligare 1,5 minuter före alla andra. I övrigt blev det inga medaljer för Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna varken där eller i fredagens natt-DM (men Karlskogas EM-silvermedaljör från tidigare i somras, mountainbikeorienteraren Erica Olsson, 15, stack till Dalarna och sopade banan med de upp till fem år äldre konkurrenterna i D20-klassen i deras mtbo-DM; en uppladdning så god som någon inför nästa helgs SM).
Stockholms DM bjuder ju på hygglig konkurrens, om man säger så, och Garphyttans långdistansspecialist Filip Dahlgren, i fjol tia på VM, fick nöja sig med en tredjeplats i söndagens långdistans bakom världs- och Europamästaren Gustav Bergman, OK Ravinen, och hans klubbkompis Ruslan Glebov, som var med och sprang hem en sensationell femteplats åt Ukraina i mixedsprintstafetten på VM i fjol. bakom sig hade Dahlgren ändå namn som Mårten Boström. Dan innan var Dahlgren femma i en tajt medeldistans, där bara 21 sekunder skiljde från ett brons. Där vann Glebov före Bergman.
Nästa helg avslutas DM-säsongen med stafett i Örebro län, stafett och långdistans i Värmland och stafett och natt i Stockholm. Sedan väntar två raka SM-helger, och så två raka landslagshelger med Euromeeting och världscupfinalen. Intensivt för den jagar titlar, alltså.

Och så har Fredrik Berg debuterat internationellt (som mountainbikecyklist, som enduroförare har han ju många VM-tävlingar på meritlistan). För mycket grusväg ställde till det för Berg i Birkebeinerrittet, skriver han på sin blogg apropå 47:e-platsen i Norge. Nästa helg blir det Bockstensturen.

Min racerapport från Sälen? Den kommer i morgon!

Mikaela, Haben och Bob överlägsna: "Verkar helt rå"

Mikaela Kemppi och Haben Kidane vann ett dyblött DM över 5 000 meter på Skölvboslätt i överlägsen stil.  Kemppi var, som vanligt när Josefin Gerdevåg inte ställer upp, totalt överlägsen och vann med över 84 sekunder före Starts Edita Martuseviciute. 17.25,46 ska enligt statistiken vara personligt rekord med drygt 13 sekunder och gör Kemppi till den fjärde snabbaste 5 000-meterslöparen i genom tiderna i distriktet (lyfter henne från förbi Charlotte Nilsson). Det var dessutom 42-åringens femte seger på sex starter i långloppscupen, och nu leder Kemppi sammandraget med elva poäng.
Gerdevåg som alltså valde bort 5 000-metersracet, kutade i stället dubbla distansen på Stockholms stadion kvällen före. Dunkade till med 35.12,38 i säsongens första start på 10 000 meter,  vilket, om statistiken stämmer, är pers med två minuter och 23 sekunder, och en tid som under alla omständigheter gör Gerdevåg till distriktets näst snabbaste kvinna någonsin bakom Karin Forsberg (då Sennvall). Gerdevåg vann dessutom tävlingen, Långlöparnas kväll tillika Stockholms-DM över 10 000 meter, närmast före DM-guldmedaljören Cecilia Norrbom.
17-årige Kidane från Hällefors ledde liksom Kemppi redan långloppscupen och kasserade in säsongens tredje seger när han löpte i mål nästan halvminuten före Jonas Rosengren  och drygade ut ledningen till 16 poäng före Mattias Nätterlund och Peter Wiker. 16.01,71, var dessutom Habens första officiella notering på 5 000 meter, och tar honom in på 167:e plats i distriktet genom tiderna.

I rullskidscupen Eagle moto tour bjöds det i lika ruskigt väder, men några mil västerut (på GIH), på en nästan ännu värre maktdemonstration. Över 10 000 meter rullskidor varvade Bob Impola hela fältet (somliga betydligt mer än en gång). Bob i mål på 28.28,1. Nästan 3,5 minuter bakom gick Mats Carlberg och Erik Svensson loss från övriga klungan, och gjorde upp i en spurtduell som slutade med målfoto. Svensson två tiondelar före. Efteråt var Carlberg ödmjuk: ”Bobs prestation var i högsta Sverigeklass. Han verkar helt rå! Avståndet på cirka fyra minuter är helt normalt på 10 kilometer även på vintern. Löparbanorna är tyngre än snö, och det blir stora tidsavstånd då. Det är skillnad mellan vältränade åkare och supertränad elit.”
Bob själv, på sms till Konditionsbloggen: ”Rå vet jag väl inte, men formen är helt okej. Har inga planer på att åka rullskids-SM än i alla fall.” Men där kanske han borde tänka om …
Olivia Hansson, som vann de tre första deltävlingarna i touren, kom inte till start på onsdagen. Det gjorde ingen annan kvinna heller.

Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes.  Foto: Privat
Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes. Foto: Privat

Bröt SM efter 500 meter: "Foten höll inte"

Det blev ingen rolig start på stafett-SM för KFUM Örebro på lördagen – och dessutom förstördes söndagens chanser på samma bräde. Örebro ställde upp med sin superveteran Lotta Lennartsson, 45, på förstasträckan i damernas 4×800 meter – men en gammal fotskada som slogs upp gjorde att hon inte tog sig runt mer än ett drygt varv på Sollentunavallen. Lotta, och därmed laget, tvingades bryta efter 500 av 3 200 meter. ”Lottas fot höll inte … Skadad sen innan och med spikskor brast det”, twittrar Erika Bergentz som tillsammans med Josefin Gerdevåg och Louise Sundström (reserv för en sjuk Rebecca Högberg) utgjorde resten av KFUM:s laguppställning. Bara fyra lag ställde upp, så hade Örebro bara tagit sig i mål hade Gerdevåg som sämst noterat säsongens tredje fjärdeplats i SM, efter SM-milen och halvmaraton-SM. Men den urstarka sviten gick alltså om intet. Det gjorde också starten i söndagens 3×1 500 meter, då varken Lotta (foten) eller Louise (ingen möjlighet att stanna kvar i Stockholm) kommer till start då. Bergentz och Gerdevåg verkar ha funderingar på att ändå springa de två första sträckorna, men någon målgång blir det hur som helst inte. I herrarnas 4×1 500 meter ställer KFUM upp med Per Sjögren, Tim Sundström, Abshir Aweys och William Fransson. ”Vi har ingen uttalad målsättning. Försöka springa så bra som möjligt. Bra träning”, twittrar Sjögren till Konditionsbloggen. Resultatlistan från Sollentuna här!

I Hälleforsterrängen på lördagen blev det just så mycket Hällefors som man på förhand kunde förmoda. Haben Kidane, 17, visade att yngst är piggast (eller något sådant) och tog ytterligare en finfin seger i raden. Gick ifrån övriga fältet med marginal och vann 1.20 före 26 år äldre klubbkompisen Peter Wiker, som i sin tur spurtade ned Tommy Sundberg med två tiondelar. Fem första, och totalt sju på topp tio, i herrklassen från Hällefors LK. På damsidan vann Huddingelöparen Anja Tjärdal, tävlandes för Spårvägen, före förhandsfavoriten Edita Martuseviciute. Ingen av topp fem-löparna i damernas långloppscup kom till start, men ingen av de som kom till start förmådde heller slå sig in där. På herrsidan drygade Kidane ut sin totalledning, och Wiker gick upp på andra ensam andraplats. Men snabbare löpare som Sjögren, Sundström och Linus Rosdal har fortfarande alla möjligheter att ta ikapp försprånget om de vill (varje löpare får bara räkna poäng från tio tävlingar, och fortfarande återstår 20 stycken varav fem DM-tävlingar som har högre poängvärde). Resultatlistan från Hällefors här!