Prislösa galor för Fahlin och Carlsson

Det blev inga priser varken för Emilia Fahlin eller Håkan Carlsson när idrottens galasäsong avslutades (?!) med Cykelgalan i lördags och Idrottsgalan i måndags. Efter att för första gången i karriären ha fått det prestigefyllda ”årets postcyklist”-priset för 2018 var Fahlin nominerad till priset även för 2019, men fick se sig passerad i webbomröstningen av mountainbikecyklisten Jenny Rissveds, som i augusti tog sin första världsucpseger sedan OS-guldet i Rio de Janeiro 2016 (bancyklisten Gustav Johansson blev årets postcyklist på herrsidan).
Och Carlsson var för fjärde året i rad nominerad till priset som årets ledare i idrotts-Sverige, men fick för fjärde gången se en fotbollstränare kliva upp på Globens scen och ta emot det i stället. Den här gången var det Peter Gerhardsson som fick priset. I sociala medier väljer han ändå att se den fantastiska uppmärksamhet orienteringen ändå fick på galan: Tove Alexandersson blev både årets kvinnliga idrottare och fick Jerringpriset (och ta emot Bragdguldet, som hon fått sedan tidigare). Då spelade det liksom mindre roll att varken Carlsson, Gustav Bergman eller damstafettlaget nådde hela vägen fram. ”Idrottsgalan är över, svensk orientering levererade! Tack till helt fantastiska löpare, otroligt kompetenta personer som jobbat i och runt landslaget och förbundet nu och tidigare samt alla eldsjälar runt om i orienterings-Sverige!”, skriver Carlsson på facebook.

Håkan Carlsson nominerade till årets ledare – för fjärde året i rad: ”Många personer är med och ligger bakom de stora framgångarna”

Är det dags för Håkan Carlsson i år? Tja, nog börjar väl orienteringslandslagets förbundskapten, som kommer från Örebro, att samla ihop till priset som årets ledare? I dag släpptes nomineringarna till Idrottsgalan, som går av stapeln i Globen den 27 januari, och Carlsson är nominerad för fjärde året i rad. Sedan galan instiftades 2000 har det bara hänt vid tre tillfällen att en ledare blivit nominerad till priset fyra år i rad (ingen har blivit det fem år i rad) och samtliga de ledarna har fått priset: Ulf Karlsson (2002-2005) belönades både 2003 och 2004, Yannick Tregaro (2003–2006) tilldelades det 2005 och 2006 och Bengt Johansson (2000–2003) fick premiärpriset 2000.
Men Carlsson, han har gång efter annan fått vända hem från Globen utan pris. Frågan är vad som ska till för att han ska vinna priset (om vi bortser från sämre konkurrens), för i år tog Sverige fyra av sex möjliga guld på VM (och därtill två silver) plus dubbla segrar i totala världscupen.
När Carlsson själv uttalar sig om nomineringarna på Svenska orienteringsförbundets hemsida lägger han dock störst vikt vid att det även kan bli tre andra priser då Tove Alexandersson och Gustav Bergman är nominerade till årets kvinnliga respektive manliga idrottare liksom damstafettlaget till årets lag.
– Jätteroligt med alla nomineringarna! Det är mycket bra att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och det är kul att allt det slit som löpare, resurspersoner och ledare, både i landslaget och runtom i Sverige, lägger ner också uppmärksammas i och med detta. Det är många personer som är med och ligger bakom de stora framgångarna, säger Carlsson till hemsidan.
Det ligger också något mer i det där Carlsson säger – om resurspersoner och ledare. För att vara förbundskapten för orienteringslandslaget handlar ju om så mycket mer än att bara ta ut trupper till världscuper och mästerskap (även en gråsten hade kunnat ta ut Tove Alexandersson till samtliga VM-distanser) – det handlar om att skapa och fördela resurser, att ge löparna de bästa möjliga förutsättningarna att förberedda sig på ett optimalt sett, tekniskt såväl som fysiskt. Något Carlsson uppenbarligen lyckats med, år efter år.
Förutom Carlsson är också fotbollslandslagets förbundskapten Peter Gerhardsson, längdskidlandslagets förre förbundskapten Rikard Grip och Daniel Ståhls tränares Vésteinn Hafsteinsson nominerade till priset.
För er som inte minns kommer här en länk till Håkan Carlssons tacktal – som han aldrig fick chansen att hålla – från första gången han var nominerad, 2017.

Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger sedan Idrottsgalans startades 2000:
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Rikard Grip, längdskidor, fyra gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, 2020 vann 2015).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Håkan Carlsson, orientering, fyra gånger (2017–2020).

21.22 är tiden – när Håkan Carlsson prisas som årets ledare på Idrottsgalan (och Axel Ekström klar för världscupcomeback)

I kväll kan Håkan Carlsson, örebroaren (född i Sannahed, jag vet, så ni behöver inte maila mig om det igen!) som är förbundskapten för det svenska orienteringslandslaget, utses till årets ledare på Idrottsgalan i Globen. Att han är nominerad för tredje året i rad är bara det historiskt, om än ej unikt (jag gick igenom det i ett blogginlägg när nomineringarna släpptes), men frågan är hur juryn – de nästan 300 medlemmarna i Svenska Idrottsakademin – resonerat när de skickat in sina röstkort. Har han någon chans i konkurrensen med Janne Andersson, Wolfgang Pichler och Peja Lindholm? Priset delas ut precis efter att Hanna Öberg mottar bragdguldet, vid 21.22.
Och för er som inte minns kommer här en länk till Håkan Carlssons tacktal – som han aldrig fick chansen att hålla – från första gången han var nominerad, 2017. Talet var väldigt finstämt, och avslutades med en hälsning till den närmaste familjen: ”Tack till min fantastiska fru Elin och mina underbara barn Alma och Ture, som gör mig lycklig, inspirerar och utmanar mig. Ni är det bästa och det viktigaste. Jag älskar er!” Sedan dess har familjen utökats med en Irma, som kanske också får ett tack i kväll. Vi får väl se!

För övrigt blev det i dag klart att Axel Ekström får göra comeback i världscupen – förvisso i nationell kvot i Ulricehamn i helgen, men ändå – drygt ett halvår efter att han ratades från landslaget. Jag skrev en (pluslåst) text om det som ni kan läsa här, och det blir förstås mer på bloggen närmare helgen.

Förbundskaptenen från Örebro nominerad som årets ledare på Idrottsgalan för tredje året i rad: ”Känner mig hedrad”

Örebroaren Håkan Carlsson må ha varit föräldraledig på halvtid under delar av året, delegerat ansvar, stannat hemma från en hel del internationella tävlingar. Det är ändå örebroaren som mannen bakom svensk orienterings framgångar, de två VM-gulden och två EM-gulden och totalt åtta mästerskapsmedaljerna som Sverige plockade 2018, och därför är han för tredje året i rad nominerad till priset som årets ledare inför Idrottsgalan, som äger rum i Globen den 21 januari.
– Jätteroligt! Det är viktigt att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och jag känner mig hedrad över att återigen bli nominerad. Jag tolkar det som att juryn ser att vi – aktiva, ledare, tränare och resurspersoner både runt landslaget och runtom i landet – gör mycket bra och att vi har jobbat på ett proffsigt sätt i många frågor under lång tid, säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Just att Carlsson blir nominerad för tredje året i rad är tämligen speciellt. 2019 blir 20:e gången som galan arrangeras, och av de totalt 80 nomineringarna (4*20 år, även om det vid tre tillfällen funnits ledarduos nominerade) är det bara 15 ledare som varit nominerade mer än en gång, och bara åtta fler än två. Att vara nominerad ofta har dock inte varit någon garanti för att få pris – tre av de åtta (däribland än så länge Carlsson) har aldrig fått priset, och fotbollstränaren Pia Sundhage har faktiskt varit nominerad hela fem gånger utan att få med sig någon statyett hem från Globen.
Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger (notera att Carlsson är en av sex som varit nominerad tre år i rad, och av övriga fem är det bara Sundhage som inte fått priset):
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Rikard Grip, längdskidor, tre gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, vann 2015).
Håkan Carlsson, orientering, tre gånger (2017–2019).
Några andra nomineringar blev det inte för orienteringslandslaget, men Jerringprisets kandidater har ännu inte offentliggjorts.
– En nominering för mig blir såklart möjlig främst genom löparnas fantastiska prestationer och det jobb som de lägger ner för att komma dit. Och jag tycker verkligen att vi har flera aktiva som stått för prestationer som är enorma, inte minst Tove Alexandersson som fortsätter att leverera på en nästan omänsklig nivå. Vi har även sprintstafettlaget som försvarade sitt VM-guld, vi har Karolin Ohlsson som tagit jättekliv i sin utveckling … det finns många som förtjänar att lyftas fram, men konkurrensen är tuff, inte minst ett framgångsrikt OS-år. Dock tror jag att Tove kommer att finnas med som Jerringpriskandidat, säger Carlsson till orienteringsförbundet.
Carlssons konkurrenter om priset är Janne Andersson, som ledde fotbollslandslaget till VM-kvartsfinal samt curlingens Peja Lindholm och skidskyttets Wolfgang Pichler vars adepter hämtade OS-guld i Pyongchang. Tuff konkurrens, minst sagt.
Motiveringen om Håkan Carlsson i sin helhet: ”Under 2018 arrangerades både ett EM och ett VM och totalt samlade det svenska orienteringslandslaget fyra guld och fem silver. En rejäl medaljskörd i en allt tuffare internationell konkurrens, och vid spakarna på det svenska framgångståget hittar vi som vanligt förbundskapten Håkan Carlsson. För Carlsson kommer laget alltid att vara större än jaget, och själv tonar han gärna ner sin egen roll. Men faktum kvarstår: Det är Carlsson som är ytterst ansvarig för det medaljregn som bara fortsätter att falla över skogens blågula hjältar.”

Efter succéhösten: Josefin Tjernlund klar för A-landslaget (men Lilian Forsgren åker ur utvecklingslandslaget)

Lilian Forsgren, den Hallsbergsbördiga orienteraren som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren fast hon sedan 2013 bor i Göteborg, gjorde flera säsonger i det svenska A-landslaget fram till och med 2015 (2014 tog hon EM-silver i stafett, 2015 en världscupseger i mixedsprintstafett, och på VM fick hon springa både medeldistans och mixedsprintestafetten det året). Men senaste åren har hon inte presterat på samma nivå – eller om det är de andra löparna som höjt sig. För efter att de två senaste säsongerna fått nöja sig med en plats i utvecklingslandslaget åkte den nu 27-åriga löparen, när 2018 års trupper presenterades, på onsdagen helt ur landslaget. Detsamma hände, inte lika dramatiskt, med Andrea Svensson som haft ett tungt förstaår som senior.
Forsgren fick chansen i världscupen i Finland i våras, men var bara topp 20 i sprinten. Sedan blev det inga fler landslagsuppdrag förrän Euromeeting, B-VM i Norge i september, där hon förvisso tog en femteplats men uppenbarligen inte presterade nog för att få förtjäna en fortsatt plats i landslagstruppen. Nu får hon i stället börja om utanför landslaget 2018, vilket inte alls behöver betyda att dörren är stängd till EM i Schweiz i maj, om hon presterar i vårtävlingarna.
– Vi vet att många duktiga löpare har bra stöd och möjligheter i sina hemmaklubbar och elitmiljöer, och en landslagsplats nu är inte alls synonymt med en biljett till EM. Till våren är det upp till bevis, för alla. EM-testerna sker i samband med Swedish League-tävlingar i Skåne i mitten av april, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Desto roligare nyheter att länet, vid sidan om givne världscupfyran Martin Regborn (örebroaren som tävlar för Hagaby), fick ytterligare en orienterare i A-landslaget på onsdagen: Höstens succélöpare Josefin Tjernlund, som tävlar för Kumla- och Hallsbergsklubben Tisaren, tar plats som en av endast sju damer i A-landslaget (tillsammans med namn som Tove Alexandersson och Helena Bergman …).
– Enkelt uttryckt kan man säga att alla i den spännande trion har slagit genom internationellt i år. De har bevisat att de nu kan vara med och konkurrera på allvar i den yttersta eliten, och alla tre har hög potential i internationella mästerskap, säger Carlsson till hemsidan.
På damsidan har en rejäl bantning skett av landslaget: Från 18 till elva löpare (Emma Johansson lägger ned sin satsning och lämnar A-landslaget, Anna Bachman, Amilia Björklund, Elin Carlsson, Forsgren, Tilda Johansson, Elin Månsson, Lisa Risby och Svensson åker ur utvecklingslandslaget, Linnéa Golsäter kommer in där, medan Tjernlund, Sara Hagström och Lisa Risby flyttas upp från utvecklingslandslaget till A-landslaget). På herrsidan är A-landslaget helt intakt (elva löpare), medan utvecklingslandslaget krympts med en löpare (Simon Hector in, Johan Högstrand och Ola Martner ut).
– Landslagsgrupperna baseras dels på resultat under 2017; vilka löpare visar potential att nå världstoppen i orientering? Sedan har vi också tittat på löparnas utvecklingskurva de senaste åren. Vi väljer att ta ut lite färre löpare i utvecklingslandslaget i år. Ekonomiskt vill vi under 2018 lägga mer resurser på att höja kvaliteten ytterligare på de tekniska förberedelserna och träningarna på vinterns landslagsläger, säger Carlsson till förbundets hemsida.
Förutom EM i Schweiz vankas det också VM i Lettland och världscup nästa säsong. I vinter väntar landslagsläger i Kolmården, Alicante, Madrid, Barecelona och Göteborg.

Regborn borde köpa sig en tyrolerhatt – följde upp VM med två raka segrar i Österrike

Jag tyckte ju att det verkade jobbigt att springa både VM och world games samma månad, och frågade Örebroorienterare Martin Regborn en del om det när det stod klart att han skulle få representera Sverige på två världsomspännande orienteringsmästerskap under juli månad. Men Regborn svarade oförstående att det var några veckor emellan, och nu visar det sig att han inte ens använder dem för rekreation – utan att han istället åkt till Österrike för att springa en femdagarsorientering (kanske som kompensation för att han missar O-ringen på grund av world games) med det fyndiga namnet 5days TyrOL. Och snacka om att han har formen med sig från VM-starterna – på de två första etapperna i Alperna söder om Innsbruck har Regborn stämplat in två segrar, först elva sekunder före nyblivne VM-bronsmedaljören William Lind i måndagens sprint och sedan 19 sekunder före norske Eirik Kamstrup Hovind (och 1.45 före alla andra) i dagens medeldistans 1 500 meter över havet som också gav världsrankningspoäng (det var den enda av de fem etapperna som gör det). Tisaren har också ett gäng löpare på plats, och bland annat har Oskar Andrén tagit en elfte- och en 23:e-plats i herrklassen. Femdagarsorientering i Tyrolen avslutas med etapper onsdag, fredag och lördag.

På Gotland har Tisarens ex-megastjärna Simone Niggli smugit igång inför O-ringen med en jätteseger i den inledande etappen av Gotlands 3-dagars, en medeldistans som hon vann med över fyra minuters marginal till Järlas Elsa Jansson på andraplatsen. En viss Håkan Carlsson (förbundskaptenen bakom Sveriges bästa VM någonsin) slutade på 20:e plats i herrelitklassen i KFUM Örebros tröja, drygt elva minuter bakom segrande Gustav Bergman.

Och hemma i skogarna strax söder om Nora sprang Daniel Attås hem sin första seger för året i Milans poängtävling, 1.23 före förre VM-orienteraren Filip Dahlgren. Anna Hallmén var bästa dam knappa minuten före Frida Johansson. Men Simon Hedlund och Elin Vinblad (den förstnämnde kom inte till start i dag, den sistnämnde gjorde säsongens sämsta resultat och får räkna bort det i sammandraget) leder totalen när nu bara tre tävlingar (1, 8 och 15 augusti) återstår. Regborn behöver delta i en tävling till för att ta hem totalsegern, han ligger just nu femma eftersom han inte nått upp till maxantalet tävlingar som får räknas.

Länslöparna jagar världscupplatser – då sänder NA direkt: ”Dörren står öppen för alla”

Vet inte om ni sett det på na.se i dag, men nu ligger länkarna till helgens tre sändningar från finalen av elitserien i orientering ute (fredagens sprint, lördagens medeldistans och söndagens förkortade långdistans med jaktstart; samtliga pluslåsta). Jag har bidragit till sändningarna med två förproducerade inslag, ett med Martin Regborn och ett med förbundskapten Håkan Carlsson. Oklart dock vilken eller vilka dagar de kommer att visas.
Det allra viktigaste att hålla koll på i elitseriefinalen är de sex platserna som Carlsson har kvar att fördela till världscuppremiärens minitour i Finland (tolv av 18 platser är redan tillsatta, och bland annat Regborn tillhör dem som är förhandsuttagna), och det kommer han att göra med utgångspunkt i tävlingsresultaten i Bollnäs. Och kommer man inte med till världscupen kommer man sannolikt heller inte med till VM (om man inte heter Fredrik Bakkman, långdistansspecialisten som valt att stå över världscuppremiären men förstås ändå lär vara aktuell för VM) och ej heller för world games (OS för grenar som saknas på OS-programmet, typ) eftersom även den truppen ska tas ut efter världscupen.
– Vissa löpare gör väl större anspråk än andra på en Finlandsbiljett, men i teorin står dörren såklart öppen för alla som är anmälda, säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Eftersom Regborn alltså är en av de redan uttagna (och därför bara springer sprinten i Bollnäs, för att visa VM-klass även på den distansen och kunna uppnå sitt mål om att springa både sprint och långdistans i VM) blir det allra mest intressanta ur ett länsperspektiv att titta på de tre Tisarlöparna i landslaget: Lilian Forsgren (som tidigare sprungit EM och VM och tagit EM-silver och vunnit världscuplopp), Josefin Tjernlund (som gjorde EM-debut i fjol) och Andrea Svensson (som är förstaårssenior). ingen av dem finns med bland de fem förhandsuttagna damerna till världscuppremiären, men är absolut med i snacket om de fyra platserna som finns kvar att fördela (men det finns ytterligare tio outtagna löpare i damernas B-landslag, så konkurrensen är knivskarp). Även Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson (som toppar elitseriens U23-klass), Lovisa Persson och Marion Aebi (som är schweizare) är anmälda för Tisaren, liksom Daniel Attås, Gustav Hindér, Oskar Andrén och Erik Fernlund (på herrsidan finns också KFUM:s Erik Lindgren och i sprinten alltså också Regborn).
Startlistorna, inklusive juniorklasserna, hittar ni här, här och här.

Emilia Fahlin cyklar runt Lake Tahoe i dag, i den första etappen av Tour of California, men målgången är inte beräknad förrän till 21-tiden, svensk tid, så i det fallet får jag återkomma.

Filip Jacobssons nya topplaceringar – kan bli JVM-klar i morgon

Filip Jacobsson hade placeringsraden 4–2–2–2–3 på säsongens fem första tävlingar i skidorientering (som bland annat inkluderar en andraplats i det svenska JVM-testat och dubbla pallplatser i juniorlandskampen i Finland). Men i lördags smällde degerforsaren, som numera bor i Hallsberg, till med säsongens första seger. I Fryksås, strax norr om Orsa, vann han lördagens medeldistans med en marginal på 1.25 till tvåan Robin Salén, OK Renen. Tävlingen var, tillsammans med söndagens långdistans där Jacobsson följde upp med en tredjeplats som gör att han nu har sex pallplatser på sju starter i vinter, den sista observationstävlingen innan juniorcoachen Ann Enman tar ut laget till junior-VM i finska Imatra 6–12 februari. Eftersom Sverige ska skicka sex herråkare dit lär ju Jacobsson sedan länge ha kunnat räkna ut att han kommer få en plats dit, men den officiella bekräftelsen lär komma närmaste dagarna, kanske redan i morgon. Jacobsson har ju redan gjort två junior-VM, då mot två respektive ett år äldre åkare (och i fjol tog han ju JVM-brons i stafett). Nu får han chansen att vara äldst i klassen.
Om Garphyttans Elin Schagerström kan nypa en plats till ungdoms-EM, som avgörs parallellt med JVM i Imatra? Tja, omöjligt är det inte. Hon har gjort en och annan bra tävling i vinter, och i söndags var hon bästa 17-åring i D18-klassen i observationstävlingen (i Sverige tävlas det i yngre juniorklass, upp till 18 år, medan det internationellt tävlas i ungdomsklass, upp till 17 år). Men å andra sidan är det tuffare uttagningskrav på ungdomssidan eftersom Sverige bara skickar fyra åkare dit mot sex på juniorsidan.
Oavsett uttagningar väntar tävlingar redan till helgen, när årets första två SM-distanser – medeldistans och stafett – avgörs i Sollefteå.

För övrigt lyckades inte orienteringen slå sig fram på Idrottsgalan i kväll. Det är tufft ett OS-år, så tufft att det inte ens räckte för Tove Alexandersson att vara världsetta i två sporter och ta dubbla VM-guld på hemmaplan. Örebroaren Håkan Carlsson, förbundskaptenen för orienteringslandslaget, fick också se sig slagen – av nån fotbollstränare vars lag åkte ut med 5–2 i en EM-kvartsfinal i somras …

Nominerad till Idrottsgalan efter fem VM-medaljer: ”Hur mycket kan en förbundskapten påverka?”

På fyra år som förbundskapten har örebroaren Håkan Carlsson lett orienteringslandslaget till 24 VM-medaljer. I dag fick han en välförtjänt nominering till priset som årets ledare vid Idrottsgalan, som hålls i Globen den 16 januari. Anledningen är förstås de fem medaljerna, och tre gulden, vid hemma-VM i Strömstad i augusti, och de sex medaljerna, varav två guld, vid EM i Tjeckien i maj, och så Tove Alexandersson seger i totala världscupen, förstås.
Men Carlsson lär också ha gjort något mer för att imponera på nomineringsjuryn (de är 15 stycken, och bland annat ingår förra elitorienteraren Annichen Kringstad där), ett långsiktigt arbete som lett fram till alla de där medaljerna. För, som det noteras i den podradiosändning där nomineringarna offentliggjordes, det är inte självklart att det är en förbundskapten som ska nomineras när en idrottare svarat för en bra prestation. Till exempel saknas båda OS-guldmedaljörerna Sarah Sjöström och Jenny Rissveds förbundskaptener bland de nominerad (istället ställs Carlsson mot Pia Sundhage, Lars Lagerbäck och golfens Torsten Hansson). I poden diskuteras arbetsfördelning mellan personlig tränare och förbundskapten, och vem som egentligen förtjänar att bli ”årets ledare”. Juryns ordförade Lasse Granqvist säger där bland annat att: ”Det här sätter förstoringsglas på diskussionen hur mycket en förbundskapten kan påverka eller den individuella tränaren och hur ser de egna aktiva på de olika? Det var ganska mycket samtal, och det är ofta de tidigare aktiva som sitter i rummet från de här individuella idrotterna som har rätt långtgående uppfattningar i de här frågorna.”
I juryn som utser vinnarna, alltså den svenska idrottsakademin, sitter fyra orienterare: Förutom Kringstad också förre Almbylöparen Jörgen Mårtensson, Marita Skogum och Annika Zell. Även Ulla Lindkvist ingick i juryn fram till sin död i augusti i fjol.
Av konditionsidrott är det bara orienteringen (Carlsson plus Tove Alexandersson som årets kvinnliga idrottare) samt Jenny Rissveds (mountainbike; årets kvinnliga och årets prestation) och Ebba Andersson (längdskidor; årets nykomling) som nominerats till galan.
Håkan, som jag intervjuade här på bloggen så sent som i förra veckan och i webb-tv i torsdags, skrev nyligen på ett nytt fyraårsavtal som förbundskapten.

Nu samlas hela orienteringseliten i Ånnaboda – och på torsdag tävlar de vid Svampen: ”Bra ställe att vara på”

Med start på torsdag samlas hela Sverigeeliten i orientering – A-landslagets 16 löpare, utvecklingslandslagets 17 och juniorlandslagets tolv plus ett 80-tal tränare och ledare – för fyra dagars landslagsläger och tränarkonferens i Ånnaboda, som kulminerar i lördagskvällens orienteringsgala dit Örebrolöparen Martin Regborn är nominerad i inte mindre än tre kategorier.
Men redan på torsdag samlas alltså landslagen och inleder då med en mixedsprintstafett med start och mål vid Svampen i Örebro på den karta Regborn egenhändigt ritat (ja, han har även lagt banan för torsdagens träningstävling) över Norr i Örebro (ja, juniorerna inleder faktiskt med en träning på Skåle Klint-kartan utanför Hallsberg på torsdagsförmiddagen, eftersom den är ritad av samme man, Jussi Silvennoinen, som ritat kartan till sommarens junior-VM i Finland). Jag ringde upp förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson, som nyligen kritade på för fyra nya år som landslagsboss, för att höra varför han återigen tar landslaget till Örebro och Ånnaboda.

– En av anledningarna är naturligtvis att SM avgörs här 2017. Men också att det ligger centralt i Sverige, att det är bra terräng rent allmänt och ett bra ställe att vara på med bra mat och bra boende, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vilka stjärnor kommer till start i sprinten på torsdag?
– Vi har anmält 17 landslagslag, så de flesta kommer vara med. Dock inte (regerande sprintvärldsmästaren) Jerker Lysell som har lite problem med en skada. Men de flesta andra storfräsare är med. Ja, förutom Martin då, som ju inte kan springa när han lagt banorna själv … Starten går 18.00 och det är en herre och en dam i varje lag som springer två sträckor var, så det hela är över på 45–50 minuter.
Vad händer annars i helgen?
– På fredag är det dubbelpass i Kilsbergen, och sedan är det fystema på kvällens föreläsningar. Först föreläser Martin (Regborn) och Mikael Kroon i ungefär en timme, sedan kör Tove (Alexandersson) i en halvtimme, och så sammanfattar fysiologen Filip Larsén. På lördag förmiddag är det stafetträning med gemensam start och sedan är det lite blandat. Bland annat pratar Jerker (Lysell) och Jonas (Leandersson) om hur man blir framgångsrik i sprintorientering och Göran Kenttä pratar om återhämtning och idrottspykologi. Sedan blir det traditionsenlig gala på lördagskvällen med en del spex. Och så blir det ett avslutande, rejält långpass på söndagen.
Vad händer sedan, när börjar nästa landslagsår?
– Redan i januari åker vi elva dagar till Kanarieöarna, Fuerteventura, för fysläger. Världscupen startar inte förrän i maj, med en minitour i Finland, medan VM ligger tidigare än i år, redan i början av juli (EM avgörs bara jämna år, VM varje år). Därför kommer vi ha våra VM-tester veckan före världscuppremiären, och titta på de två helgerna tillsammans när vi tar ut VM-laget. Uttagningen till världscupen kommer dels baseras på årets resultat, dels på tre av de sju swedish league-tävlingarna på våren, en i Jönköping i slutet av april och två i Bollnäs i mitten av maj.

Trots att Filip Dahlgren på grund av sina skador just nu står utanför landslagen har länet fyra löpare med: Regborn i A-landslaget och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson i utvecklingslandslaget. Skillnaden mellan de båda landslagsgrupperna är inte primärt möjligheten att bli uttagen till internationella uppdrag eller mästerskap, utan nivån på den ekonomiska stöttningen, berättar Carlsson.
– Det mesta gör vi ändå tillsammans som ett helt landslag, men vissa läger kommer vara separerade. Bland annat kommer utvecklingslandslaget att få åka på ett läger i Norge i slutet av sommaren, med sikte på VM där 2019. Tanken med utvecklingslandslaget är nämligen att ha ett lite längre perspektiv.