1,5 länslöpare i orienterings-VM trots noll länslöpare i orienterings-VM

Det första orienterings-VM:et utan länslöpare sedan 2013. Så blir det, klubbmässigt. Men inte om man ser till bostadsort. När truppen presenterades i dag fanns nämligen Jerker Lysell med, och han flyttade med familjen till ett tillfälligt boende utanför Lindesberg i vintras som mellanlandning inför att de ska flytta in i ett hus i Örebro i augusti. Jag tog ett snack med den dubble världsmästaren om det för en text ni hittar här. Han berättade också att han inte tänker byta moderklubben Rehns BK (han är uppifrån Bollnäs från början, men flyttade därifrån redan när det var dags för gymnasiet och har senaste åren bott i Norrköping) mot någon länsklubb i brådrasket eftersom Bollnäsklubben bistått honom med så mycket under hans långa elitkarriär att han inte vill svika dem heller nu under de sista åren (som kan bli ett eller åtta, beroende på hur kroppen håller). När han sedermera lägger nedelitsatsningen var han däremot inte främmande för att till exempel göra Martin Regborn och Filip Dahlgren sällskap i Hagaby (faktum är att han köpt hus just i området Hagaby i norra Örebro).
I VM-truppen finns också William Lind, som sedan i vintras representerar KFUM Örebro i friidrott (men i övrigt inte har någon koppling till länet, han tävlar för klubben eftersom han är kompis med Martin Regborn).
Ja, och så finns ju som vanligt förbundskapten och landslagschef Håkan Carlsson, från Örebro, med och styr landslaget under VM.
VM avgörs i Tjeckien och inleds med Lysells distans, sprinten, lördagen den 3 juli. Dagen därpå mixedsprintstafett, sedan medeldistans på tisdagen, stafett på torsdagen och långdistans på fredagen den 9 juli.

Apropå orientering så har nu Jonatan Gustafsson anmält sig till sprint-DM på lördag, dagen innan 1 500-metersloppet i Sollentuna. Det blir en intensiv helg för EM-löparen som förstås blir megafavorit till guldet. Efteranmälan stänger på torsdag kväll.

Håkan Carlsson fick ett av svensk orienterings finaste priser – och Ekström en placering från säsongens första världscuppoäng

För fjärde året i rad var örebroaren Håkan Carlsson i vintras nominerad till priset som årets ledare vid Idrottsgalan i Globen, för sitt framgångsrika arbete som ledare för det svenska orienteringslandslaget. För fjärde gången fick han sitta kvar vid middagsbordet och se en fotbollstränare gå upp på scenen och hämta priset, och någon femte gången gillt blir det inte heller eftersom alla orienteringsmästerskap blev inställda 2020 och Carlsson därför inte blivit nominerad till nästa års gala. Men i dag tilldelades han ändå ett alldeles ypperligt fint pris: Guldkotten, en av svensk orienterings allra förnämsta utmärkelser. Priset, som delats ut av intresseföreningen Skogssportens gynnare sedan tidigt 80-tal, går varje år till någon (person eller organisation) som ”särskilt främjat förståelsen mellan olika grupper av den svenska skogens nyttjare”.
”Årets mottagare har definitivt främjat svensk orientering genom att leda det framgångsrika svenska landslaget under flera år. 2011 blev han förbundskapten och alltså ytterst ansvarig för landslaget som haft osannolikt stora framgångar under de nio år som gått sedan dess”, skriver Skogssportens gynnare i sin nominering. Där nämns också att Thierry Gueorgiou, SVT Sport (Erika Christensson och Jacob Hård) och Tove Alexandersson finns bland de tidigare mottagarna (någon komplett lista har jag inte hittat).
Utmärkelsen delades ut under en digital utbildningsträff på lördagen.
– Jättekul att det vi har gjort och gör med ambitionen att skapa världens bästa landslag både på kort och lång sikt uppmärksammas. Jag blir stolt och vill betona att det är många personer som tillsammans har gjort väldigt mycket bra för att ta oss dit vi är i dag. Nu kör vi på framåt och utvecklar saker ytterligare, sa Carlsson i samband med utdelningen, enligt Orienteringsmagasinet.

Axel Ekström var retsamt nära poäng i 15-kilometersloppet i klassisk stil i Ruka i dag. Han gick ut redan som sjunde man och hade inga tider att gå på, men när alla storfräsarna gett sig ut blev det en rejält spännande när Ekström studsade runt 30-strecket (de 30 bästa i varje världscuplopp får poäng): Han var 39:a efter det första av de tre femkilometersvarven, 37:a efter 6,2 kilometer, 30:e efter 8,1, 33:a efter två varv, 30:e efter 11,2 kilometer, 32:a efter 13,1 – och 31:a i mål efter 15 kilometer, med fyra åkare inom fem sekunder före sig i listan. Hade han slagit någon av dem hade det blivit poäng – nu blev det i stället alltså en försmädlig 31:a-plats.
Till schweizaren Beda Klee, på 30:e, hade Ekström 1,4 sekunder, till fyrfaldiga olympiska mästaren Dario Cologna, som chockartat nog fick nöja sig med en 29:e-plats, hade han 3,4, och till landslagskollegan Johan Häggström på 28:e 3,5 sekunder. Upp till segraren Johannes Høsflot Klæbo hade Ekström 1.35, till topp tio 48 sekunder.
Ekström har tagit poäng i världscupen vid sex tillfällen, så det här var hans sjunde bästa resultat på 26 individuella starter. Han hade två svenskar före sig i listan, förutom Häggström även William Poromaa, 18-åringen som fortsätter övertyga och nu var 15:e man, 32 sekunder före Ekström. Bakom fanns Oskar Svensson (34 sekunder efter) och Marcus Grate (1.12).
För minitouren innebär resultatet att Ekström klättrar till 33:e plats inför morgondagens jaktstart över 15 kilometer i fristil. Han går ut 2.17 bakom överlägsna ledaren Klæbo, men har bara sex sekunder fram till Dario Colognas rygg (han är 29:a i sammandraget). De båda, och några till, kanske kan hjälpas åt att hålla farten uppe så inte grabbarna i vågstarten, som går ut 23 sekunder efter Ekström, kommer ikapp. En åkare (Jan Pechousk, Tjeckien) föll bort inför dagens etapp, två estländare (Marko Kilp och Kaspar Paarson) klev av under loppet, nio åkare (Oleksii Krasovskyi, Dmytro Drahun och Rusla Perekhoda, Ukraina, Joel Ikonen, Finland, Kamil Bury, Polen, Luka Markun och Janez Lampic, Slovenien, Kacper Antolec, Polen, och Tauutvydas Strolia, Litauen) klarade inte maxtiden och ytterligare tre (Ludek Seller, Tjeckien, Lucas Chanavat, Frankrike, och Jovia Hediger, Schweiz) har strukit sig inför söndagen (samtliga långt ned i listan), så 72 åkare återstår.

Filip Danielsson krossade Petter Northugs rekord i skidtunneln: ”Var lite nervös – inte säker på att jag skulle slå det” (och så resonerar länets två triathlontävlingar om sommarens arrangemang)

I fredags träffade jag Filip Danielsson, på tillfälligt besök hemma i länet, för att prata igenom genombrottssäsongen som var, hans framtidsplaner (och landslagsuttagning) och hans fotointresse som börjat bli ett arbete vid sidan om skidåkningen. Mycket mer om det kommer senare, på na.se och i papperstidningen. Vad han däremot inte berättade för mig då var att han i dag skulle utmana Petter Northugs gamla tvåvarvsrekord i skidtunneln i Torsby i dag: 2 574 meter med 50 höjdmeter. Orsaken? En insamling som klubben gjort under den hårt ekonomiskt tyngda våren, där olika summor inneburit att elitlöparna ställt upp på olika utmaningar. Och för Danielssons del handlade det alltså om tvåvarvsrekordet som Northug – världens kanske bästa manliga skidåkare genom tiderna – noterade under ett intervallpass: 5.02.
Hur det gick? Jo, Vedevågssonen som fick sitt stora genombrott i landslaget i vintras och tog sin första världscuppoäng (i en sprintetapp i Ski tour) fixade rekordet med bred marginal och skrev in sig i historieböckerna med tiden 4.50,50 (det ger alltså en snittfart på 24,83 kilometer i timmen mot Northugs 23,82 – en rätt väsentlig förbättring).
– Man var lite nervös, jag var inte säker på att jag skulle slå det. Det var nog flera år sedan, när jag gick på gymnasiet, som jag körde två varv i full fart. Det kändes som att det fanns lite förväntningar på att vi skulle slå det – men jag var inte alls säker Danielsson till Värmlands Folkblad som var på plats.
Även Gabriel Thorn körde två varv (4.55,0) medan Anton Persson slog Björn Linds gamla envarvsrekrod (2.06,31 mot det tidigare 2.17 och Lovisa Modig etablerade ett- och tvåvarvsrekord för damer på 2.34.34 respektive 5.30,94). Dessutom körde långloppsrävarna Bob Impola och Ludwig Tärning 100 varv (12 8,7 kilometer med 2 500 höjdmeter) i tunneln, vilket ingen gjort under samma dag tidigare.
Den Kopparbergsbördige och Fjugestaboende Vasaloppstvåan Impolas långloppslag Team Serneke (som han kört för under alla sina säsonger i den internationella långloppscikusen) har ju lagt ned under våren, och han har ännu inte presenterats som nyförvärv av något av de andra lagen. Förmodligen är det bara en tidsfråga. Men i samband med rekorddagen i Torsby stod det i varje fall klart att han kommer att köra vidare för SK Bore, och tillhöra deras långloppsteam i svenska tävlingar, även i vinter. Däremot utgår brorsan Bill Impola, som ju lite överraskande dök upp som ett comebacknamn i Bores lag i fjol men som till slut bara körde en tävling (långloppspremiären i Grönklitt) i vintras. På de traditionella distanserna kör Danielsson vidare, liksom Modig, Thorn, Maria Jonsson, Anton Persson och Pontus Hermansson. På de traditionella distanserna kör Danielsson vidare, liksom Modig, Thorn, Maria Jonasson, Anton Persson och Pontus Hermansson. Oscar Persson och Pontus Hermansson lämnar.

Redan i slutet av förra veckan kom beskedet om att Stockholm marathon, som hade flyttats till september, nu definitivt är inställt. Inget talar för att sådana massararrangemang kan äga rum redan då. Det återstår att se om SM-klassen går att rädda på något sätt (med hårda kvalregler?).
I dag kom en betydligt positivare nyhet i dag: Orienterings-VM 2021, som skulle bli ett rent skogsmästerskap (första sprint-VM skulle ju gått i år, i Danmark, men fick ställas in på grund av coronan) kommer härbärgera två av tre sprintdistanser: Den ”vanliga”, individuella sprinten, och mixedsprintstafetten (däremot inte den nya knockoutsprinten, som skulle göra VM-premiär i år men nu får vänta med det till 2022). Allt inom ramen för VM i Tjeckien i början av juli. Därmed blir det både sprint-EM och allround-VM nästas säsong för Regborn och gänget i svenska landslaget (som just nu är på läger i Örebro).
– Ett bra beslut. Det hade blivit väl långt mellan världsmästerskapen i sprint annars (förra VM med sprint var 2018, i fjol var det första renodlade skogs-VM:et). Tjeckerna brukar vara duktiga arrangörer så jag tror det kommer att bli en riktigt bra VM-vecka. Vi ser fram emot distanser i både skog och stad, säger landslagschefen tillika örebroaren Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Blir det något triathlon i länet i år, kanske någon undrar. Både Örebro triathlon (tidigare Kilsbergen triathlon), Hälleby triathlon och Vrestorps triathlon är ju numera nedlagda, och frågan är om något av de två som finns kvar – Utmaningen i Nora (som brukar gå under Noradagarna, som redan ställts in) och Vikersmästerskapen i triathlon (strax söder om Nora) – kommer att bli av i pandemitider. Båda har valt att avvakta. IFK Nora, som är arrangör för Utmaningen, lovar besked inom kort (tävlingen ska enligt ursprungsplanen hållas den 3 juli, med avbrott endast 1990 har den ägt rum sedan 1984 och Oskar Larsson och en viss Liduina van Sitteren är regerande mästare) medan Dalkarbergs IF, som arrangerar i Viker, ska ta ett beslut om sin tävling – som var tänkt att genomföras den 11 juli (och där Mattias Jansson och Olivia Hansson vann i fjol) – senast på ett styrelsemöte den 27 juni.
I den närbesläktade multisporten (där Örebro multisport lagts ned) står det sedan en tid tillbaka klart att Ekoloppet – liksom hela Askersund outdoor-mässan – flyttats rån 29–31 maj till 2–3 oktober.

Emilia Fahlins franska lag FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope fortsätter förlänga cyklisternas kontrakt i en rasande fart. I dag skrev franska 20-åriga talangen Jade Wiel, som redan hade kontrakt över 2021, på för två nya år och är därmed först i laget med kontrakt över 2023. Fahlin har ju avtal över 2022. Den långsiktiga satsningen är tydlig. Wiel var hjälpryttare åt Fahlin i Omloop van het Hageland i våras, där Fahlin blev fyra. Även i fjol körde de en del tävlingar ihop.
– Det är helt naturligt att förlänga trots att det återstod ett år på kontraktet. Jade är en symbol för framtiden, säger sportdirektören Stephen Delcourt i ett pressmeddelande.

Det har fortfarande, konstigt nog, inte trillat in några officiella resultat från Löparkvällen på Slottsskogsvallen, med Liduina van Sitteren och Lilian Forsgren, så vi får väl avvakta ännu en dag innan vi får svart på vitt exakt hur fort det gick.

Ahlsson sekunden från seger i nya Zwiftserien – och besked (eller ickebesked) om orienterings-VM (och är egentligen Martin Regborns världsrekord slaget?)

Inga cykeltävlingar inom synhåll, varken i Sverige eller internationellt. Då är det virtuellt tävlande – företrädesvis på trainer uppkopplad mot simulatorprogrammet Zwift – som gäller. I vintras avgjordes en Sverigecup i tävlingsformen, och nu Svenska cykelförbundet satt upp en ny serie – SCF Zwift challenge – på grund av coronaskäl. Kumlasonen och förre Örebrocyklisten Jacob Ahlsson, som är klar för sin andra säsong i Motala AIF:s semiprofessionella klubblag, visade finfin form när han bland besegrade förre svenske mästaren Alexander Wetterhall i premiären i går. Ahlsson blev fyra av 71 startande (trea av svenskarna, som är de enda som får räkna poäng i cupen), 1,5 sekunder bakom segrande Falukillen Henrik Öijer (han vann en tusendels sekund före Borlänges Johan Gren). Tätklungan var fyra cyklister stor, alla andra var minst 1.50 bakom. Örebroaren Morgan Pätsi, som väl är mest känd för att ha tagit sig till ironman-VM, deltog också och blev 15:e man, drygt 8,5 minuter bakom täten. Tävlingsserien fortsätter med en mountainbikeetapp torsdagen den 16 april, följt av tre raka måndagstävlingar: landsväg den 20 april, mountainbike den 27 april och landsväg den 4 maj.

I dag kom nya besked kring orienterings-VM, som sedan tidigare skjutits upp från juli. Internationella orienteringsförbundets ambition är att tävlingen ska genomföras i oktober, men bara om i princip alla tilltänkta deltagare då har möjligheten att vara med (beslutet ska dock tas senast den 1 juli, så frågan är vad man då vet om läget i världen i oktober). Kan mästerskapet inte genomföras i höst kommer det att ställas in, det flyttas inte till 2021 då det redan finns ett skogs-VM i kalendern (årets VM är ju ett sprint-VM).
– Nu har vi mer att förhålla oss till; när IOF har som ambition att genomföra VM i höst samt ett datum för deadline när de tar definitivt besked. Det är bra för vår vidare planering och vi hoppas nu att läget och därmed restriktioner snart förändras så vi kan genomföra läger på hemmaplan tillsammans med landslaget, säger förbundskaptenen Håkan Carlsson, från Örebro, i ett pressmeddelande.

Apropå orientering så har det varit en hel del surr på twitter i dagarna om att norrmannen Eirik Kamstrup Hovin och tysken Bojan Blumenstein (som båda tävlar för Nydalens SK i Norge) slagit Martin Regborns, Viktor Larssons och Jakob Wallenhammars 2,5 år gamla världsrekord i långsträcka. Frågan är dock om rekordet ska räknas. Örebroarna hamnade förvisso också utanför sin 200 meter breda korridor (av misstag) vid ett par tillfällen, men i Norge klev löparna ur den med flit för att kunna passera under en järnväg. 29,51 kilometer långsträcka fick Regborn och grabbarna ihop över Kilsbergen, 33 kilometer blev det för Kamstrup Hovin och Blumenstein i Norge. Värdera det som ni vill.

Arrangörerna bakom Svenska cupen i udda ultra, som inleddes med Mariebergs 6-timmars i januari, lovar nu beslut om Svampen 6-timmars den här veckan. Det får väl betraktas som ytterst osannolikt att tävlingen skulle kunna genomföras den 1 maj med nuvarande coronarestriktioner, men vi får se hur de tänker.
Sydnärkepolisens IF har redan gett besked om att lerlöpartävlingen Grisrundan, som skulle ha avgjorts samma dag i skogarna utanför Östansjö, är inställd.

Löp-, cykel- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail (ersätts av öppen trail den 25 april).
7 april:
 Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april:Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
 OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april: 
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
1 maj: Grisrundan.
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
6 maj: Korta terräng-DM (Vretstorp; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
9 maj: 
Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
9 maj: Hjälmaren runt.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
16 maj: GIF-spelen.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
22–24 maj: Vänern runt.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.
1 juni: Rallarrundan (långloppscupen).

Korta terräng-DM skjuts upp – och inget tävlande för Fahlin i maj heller (men Rusakulan vertikal ska genomföras – med ny plan)

Någonstans börjar det bli tröstlöst att rapportera om inställda tävlingar, men här kommer dagens skörd: Korta terräng-DM, som i år ska arrangeras av Vretstorp och som var planerat till den 6 maj, är uppskjutet på obestämd tid (men inte inställt), och det internationella cykelförbundet har nu beslutat att ställa in allt internationellt tävlande även under maj (stoppet har sedan tidigare gällt från den 15 mars och april ut). Det innebär för Emilia Fahlins del att nästa möjliga tävlingar är Trofeo Alfredo Binda den 2 juni, om någon nu tror att det kommer vara tävlingsbart i Italien så dags. På världstouren rök, med det senaste beskedet, bara Tour of California eftersom den enda andra majtävlingen redan var inställd. På nivåerna under rök franska GP de Plumelec (som Fahlin hade i sitt program), spanska Vuelta a Burgos och Emakumeen Saria och tyska Thüringen runt. I Belgien har man dessutom redan ställt in Dwars door de Westhoek den 6 juni.

En tävling som man däremot, mot alla odds, försöker trycka igenom är Rusakulan vertikal tour 20–22–24 april. Den förlängda tävlingen på onsdagen, de 22 april, blir i sådana fall årets andra deltävling i långloppscupen (bara Nora marathon är genomfört och bland de övriga åtta första tävlingarna är sex inställda medan korta terräng-DM alltså är flyttat; nästa möjliga lopp efter Rusakulan, och den enda övriga som ännu inte är inställt Vintrosaloppet den 21 maj). ”Efter de nya riktlinjerna från myndigheterna kommer vi begränsa antalet deltagare till max 50 startande per deltävling” skriver Rusakulan vertikal tour på sin facebooksida och avråder samtidigt personer med samhällsviktiga arbeten, de som tillhör någon riskgrupp samt de som bor utanför länet från att delta. Loppet har ju redan individuell start, och ämnar nu att sprida ut de tävlande ännu mer, samt anpassa nummerlapps- och prisutdelningar.

Missa förresten inte mina två texter med landslagschef Håkan Carlsson och VM-orienteraren Martin Regborn, båda från Örebro, om läget för orienterarna i de här tiderna.

Löp-, cykel- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail (ersätts av öppen trail den 25 april).
7 april:
 Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april:Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
 OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april: 
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
6 maj: Korta terräng-DM (Vretstorp; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
9 maj: 
Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
16 maj: GIF-spelen.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
22–24 maj: Vänern runt.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.
1 juni: Rallarrundan (långloppscupen).

Prislösa galor för Fahlin och Carlsson

Det blev inga priser varken för Emilia Fahlin eller Håkan Carlsson när idrottens galasäsong avslutades (?!) med Cykelgalan i lördags och Idrottsgalan i måndags. Efter att för första gången i karriären ha fått det prestigefyllda ”årets postcyklist”-priset för 2018 var Fahlin nominerad till priset även för 2019, men fick se sig passerad i webbomröstningen av mountainbikecyklisten Jenny Rissveds, som i augusti tog sin första världsucpseger sedan OS-guldet i Rio de Janeiro 2016 (bancyklisten Gustav Johansson blev årets postcyklist på herrsidan).
Och Carlsson var för fjärde året i rad nominerad till priset som årets ledare i idrotts-Sverige, men fick för fjärde gången se en fotbollstränare kliva upp på Globens scen och ta emot det i stället. Den här gången var det Peter Gerhardsson som fick priset. I sociala medier väljer han ändå att se den fantastiska uppmärksamhet orienteringen ändå fick på galan: Tove Alexandersson blev både årets kvinnliga idrottare och fick Jerringpriset (och ta emot Bragdguldet, som hon fått sedan tidigare). Då spelade det liksom mindre roll att varken Carlsson, Gustav Bergman eller damstafettlaget nådde hela vägen fram. ”Idrottsgalan är över, svensk orientering levererade! Tack till helt fantastiska löpare, otroligt kompetenta personer som jobbat i och runt landslaget och förbundet nu och tidigare samt alla eldsjälar runt om i orienterings-Sverige!”, skriver Carlsson på facebook.

Håkan Carlsson nominerade till årets ledare – för fjärde året i rad: ”Många personer är med och ligger bakom de stora framgångarna”

Är det dags för Håkan Carlsson i år? Tja, nog börjar väl orienteringslandslagets förbundskapten, som kommer från Örebro, att samla ihop till priset som årets ledare? I dag släpptes nomineringarna till Idrottsgalan, som går av stapeln i Globen den 27 januari, och Carlsson är nominerad för fjärde året i rad. Sedan galan instiftades 2000 har det bara hänt vid tre tillfällen att en ledare blivit nominerad till priset fyra år i rad (ingen har blivit det fem år i rad) och samtliga de ledarna har fått priset: Ulf Karlsson (2002-2005) belönades både 2003 och 2004, Yannick Tregaro (2003–2006) tilldelades det 2005 och 2006 och Bengt Johansson (2000–2003) fick premiärpriset 2000.
Men Carlsson, han har gång efter annan fått vända hem från Globen utan pris. Frågan är vad som ska till för att han ska vinna priset (om vi bortser från sämre konkurrens), för i år tog Sverige fyra av sex möjliga guld på VM (och därtill två silver) plus dubbla segrar i totala världscupen.
När Carlsson själv uttalar sig om nomineringarna på Svenska orienteringsförbundets hemsida lägger han dock störst vikt vid att det även kan bli tre andra priser då Tove Alexandersson och Gustav Bergman är nominerade till årets kvinnliga respektive manliga idrottare liksom damstafettlaget till årets lag.
– Jätteroligt med alla nomineringarna! Det är mycket bra att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och det är kul att allt det slit som löpare, resurspersoner och ledare, både i landslaget och runtom i Sverige, lägger ner också uppmärksammas i och med detta. Det är många personer som är med och ligger bakom de stora framgångarna, säger Carlsson till hemsidan.
Det ligger också något mer i det där Carlsson säger – om resurspersoner och ledare. För att vara förbundskapten för orienteringslandslaget handlar ju om så mycket mer än att bara ta ut trupper till världscuper och mästerskap (även en gråsten hade kunnat ta ut Tove Alexandersson till samtliga VM-distanser) – det handlar om att skapa och fördela resurser, att ge löparna de bästa möjliga förutsättningarna att förberedda sig på ett optimalt sett, tekniskt såväl som fysiskt. Något Carlsson uppenbarligen lyckats med, år efter år.
Förutom Carlsson är också fotbollslandslagets förbundskapten Peter Gerhardsson, längdskidlandslagets förre förbundskapten Rikard Grip och Daniel Ståhls tränares Vésteinn Hafsteinsson nominerade till priset.
För er som inte minns kommer här en länk till Håkan Carlssons tacktal – som han aldrig fick chansen att hålla – från första gången han var nominerad, 2017.

Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger sedan Idrottsgalans startades 2000:
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Rikard Grip, längdskidor, fyra gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, 2020 vann 2015).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Håkan Carlsson, orientering, fyra gånger (2017–2020).

21.22 är tiden – när Håkan Carlsson prisas som årets ledare på Idrottsgalan (och Axel Ekström klar för världscupcomeback)

I kväll kan Håkan Carlsson, örebroaren (född i Sannahed, jag vet, så ni behöver inte maila mig om det igen!) som är förbundskapten för det svenska orienteringslandslaget, utses till årets ledare på Idrottsgalan i Globen. Att han är nominerad för tredje året i rad är bara det historiskt, om än ej unikt (jag gick igenom det i ett blogginlägg när nomineringarna släpptes), men frågan är hur juryn – de nästan 300 medlemmarna i Svenska Idrottsakademin – resonerat när de skickat in sina röstkort. Har han någon chans i konkurrensen med Janne Andersson, Wolfgang Pichler och Peja Lindholm? Priset delas ut precis efter att Hanna Öberg mottar bragdguldet, vid 21.22.
Och för er som inte minns kommer här en länk till Håkan Carlssons tacktal – som han aldrig fick chansen att hålla – från första gången han var nominerad, 2017. Talet var väldigt finstämt, och avslutades med en hälsning till den närmaste familjen: ”Tack till min fantastiska fru Elin och mina underbara barn Alma och Ture, som gör mig lycklig, inspirerar och utmanar mig. Ni är det bästa och det viktigaste. Jag älskar er!” Sedan dess har familjen utökats med en Irma, som kanske också får ett tack i kväll. Vi får väl se!

För övrigt blev det i dag klart att Axel Ekström får göra comeback i världscupen – förvisso i nationell kvot i Ulricehamn i helgen, men ändå – drygt ett halvår efter att han ratades från landslaget. Jag skrev en (pluslåst) text om det som ni kan läsa här, och det blir förstås mer på bloggen närmare helgen.

Förbundskaptenen från Örebro nominerad som årets ledare på Idrottsgalan för tredje året i rad: ”Känner mig hedrad”

Örebroaren Håkan Carlsson må ha varit föräldraledig på halvtid under delar av året, delegerat ansvar, stannat hemma från en hel del internationella tävlingar. Det är ändå örebroaren som mannen bakom svensk orienterings framgångar, de två VM-gulden och två EM-gulden och totalt åtta mästerskapsmedaljerna som Sverige plockade 2018, och därför är han för tredje året i rad nominerad till priset som årets ledare inför Idrottsgalan, som äger rum i Globen den 21 januari.
– Jätteroligt! Det är viktigt att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och jag känner mig hedrad över att återigen bli nominerad. Jag tolkar det som att juryn ser att vi – aktiva, ledare, tränare och resurspersoner både runt landslaget och runtom i landet – gör mycket bra och att vi har jobbat på ett proffsigt sätt i många frågor under lång tid, säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Just att Carlsson blir nominerad för tredje året i rad är tämligen speciellt. 2019 blir 20:e gången som galan arrangeras, och av de totalt 80 nomineringarna (4*20 år, även om det vid tre tillfällen funnits ledarduos nominerade) är det bara 15 ledare som varit nominerade mer än en gång, och bara åtta fler än två. Att vara nominerad ofta har dock inte varit någon garanti för att få pris – tre av de åtta (däribland än så länge Carlsson) har aldrig fått priset, och fotbollstränaren Pia Sundhage har faktiskt varit nominerad hela fem gånger utan att få med sig någon statyett hem från Globen.
Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger (notera att Carlsson är en av sex som varit nominerad tre år i rad, och av övriga fem är det bara Sundhage som inte fått priset):
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Rikard Grip, längdskidor, tre gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, vann 2015).
Håkan Carlsson, orientering, tre gånger (2017–2019).
Några andra nomineringar blev det inte för orienteringslandslaget, men Jerringprisets kandidater har ännu inte offentliggjorts.
– En nominering för mig blir såklart möjlig främst genom löparnas fantastiska prestationer och det jobb som de lägger ner för att komma dit. Och jag tycker verkligen att vi har flera aktiva som stått för prestationer som är enorma, inte minst Tove Alexandersson som fortsätter att leverera på en nästan omänsklig nivå. Vi har även sprintstafettlaget som försvarade sitt VM-guld, vi har Karolin Ohlsson som tagit jättekliv i sin utveckling … det finns många som förtjänar att lyftas fram, men konkurrensen är tuff, inte minst ett framgångsrikt OS-år. Dock tror jag att Tove kommer att finnas med som Jerringpriskandidat, säger Carlsson till orienteringsförbundet.
Carlssons konkurrenter om priset är Janne Andersson, som ledde fotbollslandslaget till VM-kvartsfinal samt curlingens Peja Lindholm och skidskyttets Wolfgang Pichler vars adepter hämtade OS-guld i Pyongchang. Tuff konkurrens, minst sagt.
Motiveringen om Håkan Carlsson i sin helhet: ”Under 2018 arrangerades både ett EM och ett VM och totalt samlade det svenska orienteringslandslaget fyra guld och fem silver. En rejäl medaljskörd i en allt tuffare internationell konkurrens, och vid spakarna på det svenska framgångståget hittar vi som vanligt förbundskapten Håkan Carlsson. För Carlsson kommer laget alltid att vara större än jaget, och själv tonar han gärna ner sin egen roll. Men faktum kvarstår: Det är Carlsson som är ytterst ansvarig för det medaljregn som bara fortsätter att falla över skogens blågula hjältar.”

Efter succéhösten: Josefin Tjernlund klar för A-landslaget (men Lilian Forsgren åker ur utvecklingslandslaget)

Lilian Forsgren, den Hallsbergsbördiga orienteraren som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren fast hon sedan 2013 bor i Göteborg, gjorde flera säsonger i det svenska A-landslaget fram till och med 2015 (2014 tog hon EM-silver i stafett, 2015 en världscupseger i mixedsprintstafett, och på VM fick hon springa både medeldistans och mixedsprintestafetten det året). Men senaste åren har hon inte presterat på samma nivå – eller om det är de andra löparna som höjt sig. För efter att de två senaste säsongerna fått nöja sig med en plats i utvecklingslandslaget åkte den nu 27-åriga löparen, när 2018 års trupper presenterades, på onsdagen helt ur landslaget. Detsamma hände, inte lika dramatiskt, med Andrea Svensson som haft ett tungt förstaår som senior.
Forsgren fick chansen i världscupen i Finland i våras, men var bara topp 20 i sprinten. Sedan blev det inga fler landslagsuppdrag förrän Euromeeting, B-VM i Norge i september, där hon förvisso tog en femteplats men uppenbarligen inte presterade nog för att få förtjäna en fortsatt plats i landslagstruppen. Nu får hon i stället börja om utanför landslaget 2018, vilket inte alls behöver betyda att dörren är stängd till EM i Schweiz i maj, om hon presterar i vårtävlingarna.
– Vi vet att många duktiga löpare har bra stöd och möjligheter i sina hemmaklubbar och elitmiljöer, och en landslagsplats nu är inte alls synonymt med en biljett till EM. Till våren är det upp till bevis, för alla. EM-testerna sker i samband med Swedish League-tävlingar i Skåne i mitten av april, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Desto roligare nyheter att länet, vid sidan om givne världscupfyran Martin Regborn (örebroaren som tävlar för Hagaby), fick ytterligare en orienterare i A-landslaget på onsdagen: Höstens succélöpare Josefin Tjernlund, som tävlar för Kumla- och Hallsbergsklubben Tisaren, tar plats som en av endast sju damer i A-landslaget (tillsammans med namn som Tove Alexandersson och Helena Bergman …).
– Enkelt uttryckt kan man säga att alla i den spännande trion har slagit genom internationellt i år. De har bevisat att de nu kan vara med och konkurrera på allvar i den yttersta eliten, och alla tre har hög potential i internationella mästerskap, säger Carlsson till hemsidan.
På damsidan har en rejäl bantning skett av landslaget: Från 18 till elva löpare (Emma Johansson lägger ned sin satsning och lämnar A-landslaget, Anna Bachman, Amilia Björklund, Elin Carlsson, Forsgren, Tilda Johansson, Elin Månsson, Lisa Risby och Svensson åker ur utvecklingslandslaget, Linnéa Golsäter kommer in där, medan Tjernlund, Sara Hagström och Lisa Risby flyttas upp från utvecklingslandslaget till A-landslaget). På herrsidan är A-landslaget helt intakt (elva löpare), medan utvecklingslandslaget krympts med en löpare (Simon Hector in, Johan Högstrand och Ola Martner ut).
– Landslagsgrupperna baseras dels på resultat under 2017; vilka löpare visar potential att nå världstoppen i orientering? Sedan har vi också tittat på löparnas utvecklingskurva de senaste åren. Vi väljer att ta ut lite färre löpare i utvecklingslandslaget i år. Ekonomiskt vill vi under 2018 lägga mer resurser på att höja kvaliteten ytterligare på de tekniska förberedelserna och träningarna på vinterns landslagsläger, säger Carlsson till förbundets hemsida.
Förutom EM i Schweiz vankas det också VM i Lettland och världscup nästa säsong. I vinter väntar landslagsläger i Kolmården, Alicante, Madrid, Barecelona och Göteborg.