Förbundskaptenen från Örebro nominerad som årets ledare på Idrottsgalan för tredje året i rad: ”Känner mig hedrad”

Örebroaren Håkan Carlsson må ha varit föräldraledig på halvtid under delar av året, delegerat ansvar, stannat hemma från en hel del internationella tävlingar. Det är ändå örebroaren som mannen bakom svensk orienterings framgångar, de två VM-gulden och två EM-gulden och totalt åtta mästerskapsmedaljerna som Sverige plockade 2018, och därför är han för tredje året i rad nominerad till priset som årets ledare inför Idrottsgalan, som äger rum i Globen den 21 januari.
– Jätteroligt! Det är viktigt att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och jag känner mig hedrad över att återigen bli nominerad. Jag tolkar det som att juryn ser att vi – aktiva, ledare, tränare och resurspersoner både runt landslaget och runtom i landet – gör mycket bra och att vi har jobbat på ett proffsigt sätt i många frågor under lång tid, säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Just att Carlsson blir nominerad för tredje året i rad är tämligen speciellt. 2019 blir 20:e gången som galan arrangeras, och av de totalt 80 nomineringarna (4*20 år, även om det vid tre tillfällen funnits ledarduos nominerade) är det bara 15 ledare som varit nominerade mer än en gång, och bara åtta fler än två. Att vara nominerad ofta har dock inte varit någon garanti för att få pris – tre av de åtta (däribland än så länge Carlsson) har aldrig fått priset, och fotbollstränaren Pia Sundhage har faktiskt varit nominerad hela fem gånger utan att få med sig någon statyett hem från Globen.
Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger (notera att Carlsson är en av sex som varit nominerad tre år i rad, och av övriga fem är det bara Sundhage som inte fått priset):
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Rikard Grip, längdskidor, tre gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, vann 2015).
Håkan Carlsson, orientering, tre gånger (2017–2019).
Några andra nomineringar blev det inte för orienteringslandslaget, men Jerringprisets kandidater har ännu inte offentliggjorts.
– En nominering för mig blir såklart möjlig främst genom löparnas fantastiska prestationer och det jobb som de lägger ner för att komma dit. Och jag tycker verkligen att vi har flera aktiva som stått för prestationer som är enorma, inte minst Tove Alexandersson som fortsätter att leverera på en nästan omänsklig nivå. Vi har även sprintstafettlaget som försvarade sitt VM-guld, vi har Karolin Ohlsson som tagit jättekliv i sin utveckling … det finns många som förtjänar att lyftas fram, men konkurrensen är tuff, inte minst ett framgångsrikt OS-år. Dock tror jag att Tove kommer att finnas med som Jerringpriskandidat, säger Carlsson till orienteringsförbundet.
Carlssons konkurrenter om priset är Janne Andersson, som ledde fotbollslandslaget till VM-kvartsfinal samt curlingens Peja Lindholm och skidskyttets Wolfgang Pichler vars adepter hämtade OS-guld i Pyongchang. Tuff konkurrens, minst sagt.
Motiveringen om Håkan Carlsson i sin helhet: ”Under 2018 arrangerades både ett EM och ett VM och totalt samlade det svenska orienteringslandslaget fyra guld och fem silver. En rejäl medaljskörd i en allt tuffare internationell konkurrens, och vid spakarna på det svenska framgångståget hittar vi som vanligt förbundskapten Håkan Carlsson. För Carlsson kommer laget alltid att vara större än jaget, och själv tonar han gärna ner sin egen roll. Men faktum kvarstår: Det är Carlsson som är ytterst ansvarig för det medaljregn som bara fortsätter att falla över skogens blågula hjältar.”

Efter succéhösten: Josefin Tjernlund klar för A-landslaget (men Lilian Forsgren åker ur utvecklingslandslaget)

Lilian Forsgren, den Hallsbergsbördiga orienteraren som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren fast hon sedan 2013 bor i Göteborg, gjorde flera säsonger i det svenska A-landslaget fram till och med 2015 (2014 tog hon EM-silver i stafett, 2015 en världscupseger i mixedsprintstafett, och på VM fick hon springa både medeldistans och mixedsprintestafetten det året). Men senaste åren har hon inte presterat på samma nivå – eller om det är de andra löparna som höjt sig. För efter att de två senaste säsongerna fått nöja sig med en plats i utvecklingslandslaget åkte den nu 27-åriga löparen, när 2018 års trupper presenterades, på onsdagen helt ur landslaget. Detsamma hände, inte lika dramatiskt, med Andrea Svensson som haft ett tungt förstaår som senior.
Forsgren fick chansen i världscupen i Finland i våras, men var bara topp 20 i sprinten. Sedan blev det inga fler landslagsuppdrag förrän Euromeeting, B-VM i Norge i september, där hon förvisso tog en femteplats men uppenbarligen inte presterade nog för att få förtjäna en fortsatt plats i landslagstruppen. Nu får hon i stället börja om utanför landslaget 2018, vilket inte alls behöver betyda att dörren är stängd till EM i Schweiz i maj, om hon presterar i vårtävlingarna.
– Vi vet att många duktiga löpare har bra stöd och möjligheter i sina hemmaklubbar och elitmiljöer, och en landslagsplats nu är inte alls synonymt med en biljett till EM. Till våren är det upp till bevis, för alla. EM-testerna sker i samband med Swedish League-tävlingar i Skåne i mitten av april, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Desto roligare nyheter att länet, vid sidan om givne världscupfyran Martin Regborn (örebroaren som tävlar för Hagaby), fick ytterligare en orienterare i A-landslaget på onsdagen: Höstens succélöpare Josefin Tjernlund, som tävlar för Kumla- och Hallsbergsklubben Tisaren, tar plats som en av endast sju damer i A-landslaget (tillsammans med namn som Tove Alexandersson och Helena Bergman …).
– Enkelt uttryckt kan man säga att alla i den spännande trion har slagit genom internationellt i år. De har bevisat att de nu kan vara med och konkurrera på allvar i den yttersta eliten, och alla tre har hög potential i internationella mästerskap, säger Carlsson till hemsidan.
På damsidan har en rejäl bantning skett av landslaget: Från 18 till elva löpare (Emma Johansson lägger ned sin satsning och lämnar A-landslaget, Anna Bachman, Amilia Björklund, Elin Carlsson, Forsgren, Tilda Johansson, Elin Månsson, Lisa Risby och Svensson åker ur utvecklingslandslaget, Linnéa Golsäter kommer in där, medan Tjernlund, Sara Hagström och Lisa Risby flyttas upp från utvecklingslandslaget till A-landslaget). På herrsidan är A-landslaget helt intakt (elva löpare), medan utvecklingslandslaget krympts med en löpare (Simon Hector in, Johan Högstrand och Ola Martner ut).
– Landslagsgrupperna baseras dels på resultat under 2017; vilka löpare visar potential att nå världstoppen i orientering? Sedan har vi också tittat på löparnas utvecklingskurva de senaste åren. Vi väljer att ta ut lite färre löpare i utvecklingslandslaget i år. Ekonomiskt vill vi under 2018 lägga mer resurser på att höja kvaliteten ytterligare på de tekniska förberedelserna och träningarna på vinterns landslagsläger, säger Carlsson till förbundets hemsida.
Förutom EM i Schweiz vankas det också VM i Lettland och världscup nästa säsong. I vinter väntar landslagsläger i Kolmården, Alicante, Madrid, Barecelona och Göteborg.

Regborn borde köpa sig en tyrolerhatt – följde upp VM med två raka segrar i Österrike

Jag tyckte ju att det verkade jobbigt att springa både VM och world games samma månad, och frågade Örebroorienterare Martin Regborn en del om det när det stod klart att han skulle få representera Sverige på två världsomspännande orienteringsmästerskap under juli månad. Men Regborn svarade oförstående att det var några veckor emellan, och nu visar det sig att han inte ens använder dem för rekreation – utan att han istället åkt till Österrike för att springa en femdagarsorientering (kanske som kompensation för att han missar O-ringen på grund av world games) med det fyndiga namnet 5days TyrOL. Och snacka om att han har formen med sig från VM-starterna – på de två första etapperna i Alperna söder om Innsbruck har Regborn stämplat in två segrar, först elva sekunder före nyblivne VM-bronsmedaljören William Lind i måndagens sprint och sedan 19 sekunder före norske Eirik Kamstrup Hovind (och 1.45 före alla andra) i dagens medeldistans 1 500 meter över havet som också gav världsrankningspoäng (det var den enda av de fem etapperna som gör det). Tisaren har också ett gäng löpare på plats, och bland annat har Oskar Andrén tagit en elfte- och en 23:e-plats i herrklassen. Femdagarsorientering i Tyrolen avslutas med etapper onsdag, fredag och lördag.

På Gotland har Tisarens ex-megastjärna Simone Niggli smugit igång inför O-ringen med en jätteseger i den inledande etappen av Gotlands 3-dagars, en medeldistans som hon vann med över fyra minuters marginal till Järlas Elsa Jansson på andraplatsen. En viss Håkan Carlsson (förbundskaptenen bakom Sveriges bästa VM någonsin) slutade på 20:e plats i herrelitklassen i KFUM Örebros tröja, drygt elva minuter bakom segrande Gustav Bergman.

Och hemma i skogarna strax söder om Nora sprang Daniel Attås hem sin första seger för året i Milans poängtävling, 1.23 före förre VM-orienteraren Filip Dahlgren. Anna Hallmén var bästa dam knappa minuten före Frida Johansson. Men Simon Hedlund och Elin Vinblad (den förstnämnde kom inte till start i dag, den sistnämnde gjorde säsongens sämsta resultat och får räkna bort det i sammandraget) leder totalen när nu bara tre tävlingar (1, 8 och 15 augusti) återstår. Regborn behöver delta i en tävling till för att ta hem totalsegern, han ligger just nu femma eftersom han inte nått upp till maxantalet tävlingar som får räknas.

Länslöparna jagar världscupplatser – då sänder NA direkt: ”Dörren står öppen för alla”

Vet inte om ni sett det på na.se i dag, men nu ligger länkarna till helgens tre sändningar från finalen av elitserien i orientering ute (fredagens sprint, lördagens medeldistans och söndagens förkortade långdistans med jaktstart; samtliga pluslåsta). Jag har bidragit till sändningarna med två förproducerade inslag, ett med Martin Regborn och ett med förbundskapten Håkan Carlsson. Oklart dock vilken eller vilka dagar de kommer att visas.
Det allra viktigaste att hålla koll på i elitseriefinalen är de sex platserna som Carlsson har kvar att fördela till världscuppremiärens minitour i Finland (tolv av 18 platser är redan tillsatta, och bland annat Regborn tillhör dem som är förhandsuttagna), och det kommer han att göra med utgångspunkt i tävlingsresultaten i Bollnäs. Och kommer man inte med till världscupen kommer man sannolikt heller inte med till VM (om man inte heter Fredrik Bakkman, långdistansspecialisten som valt att stå över världscuppremiären men förstås ändå lär vara aktuell för VM) och ej heller för world games (OS för grenar som saknas på OS-programmet, typ) eftersom även den truppen ska tas ut efter världscupen.
– Vissa löpare gör väl större anspråk än andra på en Finlandsbiljett, men i teorin står dörren såklart öppen för alla som är anmälda, säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Eftersom Regborn alltså är en av de redan uttagna (och därför bara springer sprinten i Bollnäs, för att visa VM-klass även på den distansen och kunna uppnå sitt mål om att springa både sprint och långdistans i VM) blir det allra mest intressanta ur ett länsperspektiv att titta på de tre Tisarlöparna i landslaget: Lilian Forsgren (som tidigare sprungit EM och VM och tagit EM-silver och vunnit världscuplopp), Josefin Tjernlund (som gjorde EM-debut i fjol) och Andrea Svensson (som är förstaårssenior). ingen av dem finns med bland de fem förhandsuttagna damerna till världscuppremiären, men är absolut med i snacket om de fyra platserna som finns kvar att fördela (men det finns ytterligare tio outtagna löpare i damernas B-landslag, så konkurrensen är knivskarp). Även Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson (som toppar elitseriens U23-klass), Lovisa Persson och Marion Aebi (som är schweizare) är anmälda för Tisaren, liksom Daniel Attås, Gustav Hindér, Oskar Andrén och Erik Fernlund (på herrsidan finns också KFUM:s Erik Lindgren och i sprinten alltså också Regborn).
Startlistorna, inklusive juniorklasserna, hittar ni här, här och här.

Emilia Fahlin cyklar runt Lake Tahoe i dag, i den första etappen av Tour of California, men målgången är inte beräknad förrän till 21-tiden, svensk tid, så i det fallet får jag återkomma.

Filip Jacobssons nya topplaceringar – kan bli JVM-klar i morgon

Filip Jacobsson hade placeringsraden 4–2–2–2–3 på säsongens fem första tävlingar i skidorientering (som bland annat inkluderar en andraplats i det svenska JVM-testat och dubbla pallplatser i juniorlandskampen i Finland). Men i lördags smällde degerforsaren, som numera bor i Hallsberg, till med säsongens första seger. I Fryksås, strax norr om Orsa, vann han lördagens medeldistans med en marginal på 1.25 till tvåan Robin Salén, OK Renen. Tävlingen var, tillsammans med söndagens långdistans där Jacobsson följde upp med en tredjeplats som gör att han nu har sex pallplatser på sju starter i vinter, den sista observationstävlingen innan juniorcoachen Ann Enman tar ut laget till junior-VM i finska Imatra 6–12 februari. Eftersom Sverige ska skicka sex herråkare dit lär ju Jacobsson sedan länge ha kunnat räkna ut att han kommer få en plats dit, men den officiella bekräftelsen lär komma närmaste dagarna, kanske redan i morgon. Jacobsson har ju redan gjort två junior-VM, då mot två respektive ett år äldre åkare (och i fjol tog han ju JVM-brons i stafett). Nu får han chansen att vara äldst i klassen.
Om Garphyttans Elin Schagerström kan nypa en plats till ungdoms-EM, som avgörs parallellt med JVM i Imatra? Tja, omöjligt är det inte. Hon har gjort en och annan bra tävling i vinter, och i söndags var hon bästa 17-åring i D18-klassen i observationstävlingen (i Sverige tävlas det i yngre juniorklass, upp till 18 år, medan det internationellt tävlas i ungdomsklass, upp till 17 år). Men å andra sidan är det tuffare uttagningskrav på ungdomssidan eftersom Sverige bara skickar fyra åkare dit mot sex på juniorsidan.
Oavsett uttagningar väntar tävlingar redan till helgen, när årets första två SM-distanser – medeldistans och stafett – avgörs i Sollefteå.

För övrigt lyckades inte orienteringen slå sig fram på Idrottsgalan i kväll. Det är tufft ett OS-år, så tufft att det inte ens räckte för Tove Alexandersson att vara världsetta i två sporter och ta dubbla VM-guld på hemmaplan. Örebroaren Håkan Carlsson, förbundskaptenen för orienteringslandslaget, fick också se sig slagen – av nån fotbollstränare vars lag åkte ut med 5–2 i en EM-kvartsfinal i somras …

Nominerad till Idrottsgalan efter fem VM-medaljer: ”Hur mycket kan en förbundskapten påverka?”

På fyra år som förbundskapten har örebroaren Håkan Carlsson lett orienteringslandslaget till 24 VM-medaljer. I dag fick han en välförtjänt nominering till priset som årets ledare vid Idrottsgalan, som hålls i Globen den 16 januari. Anledningen är förstås de fem medaljerna, och tre gulden, vid hemma-VM i Strömstad i augusti, och de sex medaljerna, varav två guld, vid EM i Tjeckien i maj, och så Tove Alexandersson seger i totala världscupen, förstås.
Men Carlsson lär också ha gjort något mer för att imponera på nomineringsjuryn (de är 15 stycken, och bland annat ingår förra elitorienteraren Annichen Kringstad där), ett långsiktigt arbete som lett fram till alla de där medaljerna. För, som det noteras i den podradiosändning där nomineringarna offentliggjordes, det är inte självklart att det är en förbundskapten som ska nomineras när en idrottare svarat för en bra prestation. Till exempel saknas båda OS-guldmedaljörerna Sarah Sjöström och Jenny Rissveds förbundskaptener bland de nominerad (istället ställs Carlsson mot Pia Sundhage, Lars Lagerbäck och golfens Torsten Hansson). I poden diskuteras arbetsfördelning mellan personlig tränare och förbundskapten, och vem som egentligen förtjänar att bli ”årets ledare”. Juryns ordförade Lasse Granqvist säger där bland annat att: ”Det här sätter förstoringsglas på diskussionen hur mycket en förbundskapten kan påverka eller den individuella tränaren och hur ser de egna aktiva på de olika? Det var ganska mycket samtal, och det är ofta de tidigare aktiva som sitter i rummet från de här individuella idrotterna som har rätt långtgående uppfattningar i de här frågorna.”
I juryn som utser vinnarna, alltså den svenska idrottsakademin, sitter fyra orienterare: Förutom Kringstad också förre Almbylöparen Jörgen Mårtensson, Marita Skogum och Annika Zell. Även Ulla Lindkvist ingick i juryn fram till sin död i augusti i fjol.
Av konditionsidrott är det bara orienteringen (Carlsson plus Tove Alexandersson som årets kvinnliga idrottare) samt Jenny Rissveds (mountainbike; årets kvinnliga och årets prestation) och Ebba Andersson (längdskidor; årets nykomling) som nominerats till galan.
Håkan, som jag intervjuade här på bloggen så sent som i förra veckan och i webb-tv i torsdags, skrev nyligen på ett nytt fyraårsavtal som förbundskapten.

Nu samlas hela orienteringseliten i Ånnaboda – och på torsdag tävlar de vid Svampen: ”Bra ställe att vara på”

Med start på torsdag samlas hela Sverigeeliten i orientering – A-landslagets 16 löpare, utvecklingslandslagets 17 och juniorlandslagets tolv plus ett 80-tal tränare och ledare – för fyra dagars landslagsläger och tränarkonferens i Ånnaboda, som kulminerar i lördagskvällens orienteringsgala dit Örebrolöparen Martin Regborn är nominerad i inte mindre än tre kategorier.
Men redan på torsdag samlas alltså landslagen och inleder då med en mixedsprintstafett med start och mål vid Svampen i Örebro på den karta Regborn egenhändigt ritat (ja, han har även lagt banan för torsdagens träningstävling) över Norr i Örebro (ja, juniorerna inleder faktiskt med en träning på Skåle Klint-kartan utanför Hallsberg på torsdagsförmiddagen, eftersom den är ritad av samme man, Jussi Silvennoinen, som ritat kartan till sommarens junior-VM i Finland). Jag ringde upp förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson, som nyligen kritade på för fyra nya år som landslagsboss, för att höra varför han återigen tar landslaget till Örebro och Ånnaboda.

– En av anledningarna är naturligtvis att SM avgörs här 2017. Men också att det ligger centralt i Sverige, att det är bra terräng rent allmänt och ett bra ställe att vara på med bra mat och bra boende, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vilka stjärnor kommer till start i sprinten på torsdag?
– Vi har anmält 17 landslagslag, så de flesta kommer vara med. Dock inte (regerande sprintvärldsmästaren) Jerker Lysell som har lite problem med en skada. Men de flesta andra storfräsare är med. Ja, förutom Martin då, som ju inte kan springa när han lagt banorna själv … Starten går 18.00 och det är en herre och en dam i varje lag som springer två sträckor var, så det hela är över på 45–50 minuter.
Vad händer annars i helgen?
– På fredag är det dubbelpass i Kilsbergen, och sedan är det fystema på kvällens föreläsningar. Först föreläser Martin (Regborn) och Mikael Kroon i ungefär en timme, sedan kör Tove (Alexandersson) i en halvtimme, och så sammanfattar fysiologen Filip Larsén. På lördag förmiddag är det stafetträning med gemensam start och sedan är det lite blandat. Bland annat pratar Jerker (Lysell) och Jonas (Leandersson) om hur man blir framgångsrik i sprintorientering och Göran Kenttä pratar om återhämtning och idrottspykologi. Sedan blir det traditionsenlig gala på lördagskvällen med en del spex. Och så blir det ett avslutande, rejält långpass på söndagen.
Vad händer sedan, när börjar nästa landslagsår?
– Redan i januari åker vi elva dagar till Kanarieöarna, Fuerteventura, för fysläger. Världscupen startar inte förrän i maj, med en minitour i Finland, medan VM ligger tidigare än i år, redan i början av juli (EM avgörs bara jämna år, VM varje år). Därför kommer vi ha våra VM-tester veckan före världscuppremiären, och titta på de två helgerna tillsammans när vi tar ut VM-laget. Uttagningen till världscupen kommer dels baseras på årets resultat, dels på tre av de sju swedish league-tävlingarna på våren, en i Jönköping i slutet av april och två i Bollnäs i mitten av maj.

Trots att Filip Dahlgren på grund av sina skador just nu står utanför landslagen har länet fyra löpare med: Regborn i A-landslaget och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson i utvecklingslandslaget. Skillnaden mellan de båda landslagsgrupperna är inte primärt möjligheten att bli uttagen till internationella uppdrag eller mästerskap, utan nivån på den ekonomiska stöttningen, berättar Carlsson.
– Det mesta gör vi ändå tillsammans som ett helt landslag, men vissa läger kommer vara separerade. Bland annat kommer utvecklingslandslaget att få åka på ett läger i Norge i slutet av sommaren, med sikte på VM där 2019. Tanken med utvecklingslandslaget är nämligen att ha ett lite längre perspektiv.

Regborn om VM-uttagningen: ”Fantastiskt – men lite besviken”

Inte så konstigt om det var blandade känslor i Martin Regborns huvud när svenska truppen till orienterings-VM i Strömstad 20–27 augusti presenterades på onsdagen. Som en av endast nio svenska herrar får 24-åringen från Örebro chansen att springa VM på hemmaplan – en dröm, en chans som kanske bara kommer en gång per karriär. Men samtidigt får han ”bara” springa sprinten, precis som i de två senaste årens VM, trots att han tog EM-brons i långdistans, orienteringens mest klassiska och prestigefyllda disciplin (som han redan i vintras deklarerade var sommarens stora mål att få springa), så sent som i maj (och snabbast av alla under stora delar söndagens VM-test i långdistans, även om han fick nöja sig med en fjärdeplats efter några tidiga missar). Nu valde förbundskapten Håkan Carlsson istället William Lind och Gustav Bergman, som var etta och tvåa i det där VM-testet, och Fredrik Bakkman, som allmänt ansetts vara Sveriges bästa långdistansare senaste åren även om han gått mycket skadad och fått nöja sig med en sjätteplats på VM 2014 och ett EM-brons samma år som bästa resultat på distansen. Regborn blir förstereserv till de tre, och kommer få kuta långdistansen om någon blir sjuk eller skadad. Jag ringde naturligtvis upp både Regborn och Carlsson för att höra hur tankarna egentligen gick.
– Först och främst är det fantastiskt att få springa hemma-VM. Men det är klart, när man vet att man var så nära på långdistansen så är man lite besviken. Jag vet att det var en tuff uttagning att göra, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur blir det att förbereda sig för att springa en VM-sprint när man vet att man kan bli inkast i en långdistans också, är det svårt att lägga upp träningen?

– Nej, så olika är inte träningen. Det är inte som att jag går ut och bara kör asfalt fram till augusti för att jag är uttagen först och främst till sprint. Jag litar på att coach Kroon har han bra plan, hittills har det fungerat till punkt och pricka när jag följt hans träning.
Hur kommer tävlingsupplägget att se ut fram till VM?
– Vi (Hagaby) har inget lag i Jukola i helgen, och jag kommer inte att springa hela O-ringen. Men jag kommer att åka upp till Sälen och i varje fall springa sprintetappen. Sedan blir det nog några mindre tävlingar, men inget jag lägger fokus på utan mer som träning. Det blir mer av en grundträningsperiod nu. Sedan får vi se hur upplägget med landslagssamlingar ser ut.
Sprinten går i centrala Strömstad, hur passar det dig?
– Jag har faktiskt sprungit en sprint där tidigare, SM 2009, och då tog jag min första junior-SM-medalj, så det är ett bra minne. Det är en ganska kuperad stad, med branta höjder, så jag räknar med att det blir tuffa banor med en del höjdmeter, och det är ingen nackdel för mig.
Du var fyra på EM-sprinten, vad blir det för målsättning i VM?
– EM visade att jag har kapacitet att ta medalj, och egentligen är konkurrensen sämre på ett VM. Med tre löpare per land i stället för sex tappar länder som Sverige och Schweiz tre medaljkandidater var. Men man kan inte tänka på placeringar flera månader i förväg, det är bara prestationen som är i fokus.

– Martin har stora meriter både i sprint och långdistans och har lyft sig i år, han är absolut en stark löpare på både distanserna. Men vi har en extremt tuff konkurrens bland annat på långdistansen, där Martin hamnade precis utanför. Det var hårfint. Tufft, men samtidigt är det angenäma problem för en förbundskapten när alla löpare är medaljkandidater. På något sätt blir det rätt hur man än gör. Vi är väldigt tåliga för återbud, vi har fantastiska reserver att kasta in i bland annat Martin, och det känns otroligt positivt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.

Var det tufft att meddela Regborn beskedet?
– Det är aldrig kul att ge löpare negativa besked, men det tillhör jobbet. Samtidigt vet jag inte om det bara var ett negativt besked i det här fallet, Martin blev ju glad också, att han blev uttagen till sprinten. Jag har gjort en ordentlig analys och tagit ut det lag som jag tror kommer att prestera bäst. Och Martin är en cool kille, jag vet att han kommer vara redo att prestera även på långdistansen om så blir fallet.
Du har tagit ut nio herrar till VM, bara en (Bergman) får göra mer än en individuell distans. Har du försökt få med så många som möjligt, eller är det här verkligen bästa laget?
– VI har tittat på varje distans och försökt sätta ihop laget för att ha så stora chanser som möjligt att ta så många medaljer som det går. Titta på en sådan som Bergman, som tog EM-silver i sprint. Nu sätter vi honom på sprintstafett, medeldistans och långdistans. Veckan skulle bli för tuff om han skulle springa sprinten också, trots att han sprang så bra i EM, så det går inte bara att rakt av ta ut den bästa på varje distans. Det är ett pussel att lägga. Vi har en väldig bredd, och det är en styrka jämfört med andra lag. Löparna får verkligen chansen att fokusera på sin distans.
Det är över två månader kvar till VM drar igång, hur länge kan du ändra i truppen?
– Jag behöver inte anmäla löparna officiellt förrän klockan 12.00 dagen före respektive tävling, och har man läkarintyg på att någon blivit sjuk eller skadad kan man ändra fram till två timmar före start. Men vi har valt en tidig uttagning för att löparna ska kunna fokusera i sin träning och komma så väl förberedda som möjligt.
Hur kommer VM-laddningen se ut?
– Vi kommer ha en obligatorisk precamp 11–15 juli där hela laget samlas, tränar och analyserar tillsammans. Men utöver det blir det ett flexibelt upplägg beroende på vilka distanser man ska springa. Bland annat kommer vi ha tre–fyra olika sprintläger där vi träffas och sparrar i relevanta städer. Bland annat ett i Örebro i samband med Örebro city sprint (den 26 juni). Det passar extra bra eftersom det är en världsrankningstävling och därmed ger poäng som påverkar startordningen i sprintkvalet i VM. Jag har redan fått bekräftat att Karolin Ohlsson kommer, och det blir säkert fler VM-löpare i Örebro.
Att det inte blev någon Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund eller Filip Dahlgren i VM-laget var inte oväntat. De får i stället ladda om för Jukola i helgen (för Tisaren och Lidingö).
Emilia Fahlin fick göra jobbet åt lagkompisen Marta Bastianelli i första etappen av brittiska världstouretapploppet Aviva womens tour i dag, nästan 14 mil med en snitthastighet på 40,5 kilometer i timmen. Bastianelli spurtade in som fyra, bakom luxemburgiska skrällen Christine Majerus och ex-världsmästarna Marianne Vos och Giorgia Bronzini. Huvudklungan sprack av precis i slutet, och Fahlins grupp var 25 sekunder bakom i mål. Fyra etapper återstår, i morgon trampas det från Atherstone till Stratford-upon-Avon (som väl mest är känt som William Shakespeares födelsestad).

Haben Kidane blev bästa P19-löpare i SM-milen i Stockholm i kväll (men det var inte P19-SM, så Hälleforslöparen fick nöja sig med en femteplats i H22-klassen och en 15:e-plats totalt i SM). Hans klubbkompis, i Eskilstuna, Abraham Adhanom, tog ännu ett SM-guld, fem sekunder före Mikael Ekwall (29.50 respektive 29.55; Kidane sprang på 32.12 – personligt rekord med 18 sekunders marginal). Jag skrev ju i går att exil-hälleforsaren Louise Wiker inte skulle kuta, men hon dök upp och tog en niondeplats i damklassen (och en bronsmedalj i det som var officiellt veteran-SM i K35-klassen!) på 36.11, 1.34 bakom segrande Maria Larsson, Örgryte, och 1.08 från SM-pallen. En annan som dök upp och tog SM-medalj var IF Starts Anna Pettersson, som bara var elva sekunder från D45-guldet. Tvåa bakom Tubmas Åsa Nylander på 41.41.

Mattias Nätterlund sprang redan i går, på sin 30-årsdag och bara tio dagar efter Stockholm marathon, ett tiokilometerslopp i Västerås; Mälarenergi stadslopp. Nätterlund blev tvåa på 33.48, knappa minuten bakom hemmalöparen Anders Österlund.
Jag har ännu inte sett några resultat från kvällens deltävling i Moto eagle tour, men det lär komma inom kort. Och på tal om rullskidåkare är det upp till bevis för Bill Impola i helgen (men utan skidor på fötterna, då).

Fahlin om tuffa helgen: ”En chockstart för kroppen, men det var målet”

Tre etapper inom 28 timmar, tusentals höjdmeter och galna utförskörningar. Austeiner Radsportage visade sig vara något utöver det vanliga – ”en av de tuffaste tävlingar jag kört”, som Emilia Fahlin (som kört åtta VM, är klar för sitt andra OS och inne på sitt tionde år som proffs) konstaterade – och då hjälpte det förstås inte till att flygbolaget slarvat bort hennes tempocykel. Efter en fjärdeplats i lördagens etapp, där Fahlin vann den stora klungspurten bakom de tre utbrytarna, föll hon därför till en slutgiltig 27:e-plats i sammandraget, men helgen var ändå en stor framgång för Örebrocyklisten. Jag fick tag på Fahlin på flygplatshotellet i kväll, och frågade givetvis om allt det där.

– Det här var en tuffare helg än jag trodde på förhand. Jag har aldrig kört den här tävlingen tidigare, men det var en av de tuffaste jag kört. I går var det ett åttakilometersvarv som vi körde elva gånger: Rakt upp till ett bergspris i fyra kilometer, sedan rakt ned på jättesmå vägar i 70 knyck fram till sista kurvan, 500 meter före mål. Och i dag hade de förlängt backen så den blev ännu längre, totalt blev det 1 800 höjdmeter på nio varv i dag, mer än på många långa bergsetapper jag kört. Man var över mjölksyratröskeln nästan hela varvet, det var verkligen en chockstart för kroppen efter fem veckors träningsläger. Men det var målet med den här helgen också, att sparka igång kroppen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Och i går vann du klungspurten, hur gick det till?
– Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades ta mig fram. Man körde på en liten väg mellan åkrar sista fyra–fem kilometerna, där det gick i 70 kilometer i timmen fram till en chikan 500 meter före målet, och man inte fick plats med mer än tre cyklister i bredd. Några kilometer före mål var jag nästan sist i gruppen, men på något sätt tog jag mig fram, och jag hamnade bakom två cyklister från Oricastallet som gjorde ett uppdrag. Det gjorde att jag fick ett perfekt uppdrag, och när jag ställde mig upp och tryckte på sista biten var det ingen som kom ikapp. Kul att prova att spurta, att visa att man klarar av en klungspurt i en så teknisk avslutning, och bra både för huvudet och för lagledningen, att visa att man kan göra resultat.
Men sedan hade du ingen tempocykel med dig …
– Nej, den försvann på flyget i fredags, trots att det var ett direktflyg. Tanken var att jag skulle träna på den på höghöjdslägret, men den elektroniska växlingen la av redan efter första veckan på lägret och jag kunde inte få den lagad. Därför var det extra viktigt att jag skulle ha den med i helgen, så teamet kunde laga den inför SM och så jag kunde få prova lite, men jag fick tillbaka den från flygbolaget först i kväll, efter tävlingen … Därför gick jag inte in till 100 procent i tempot i morse, det var mer att köra av det. Jag gick väl på 85 procent, ungefär.
Hur var eftermiddagens etapp, då?
– Riktigt tufft. Med fyra varv kvar var det en grupp med 13 tjejer som gick iväg vid bergspriset, och jag var i klungan bakom. Med varvet kvar kändes det inte som om vi var kvar i tävlingen, och det var inte så mycket att tävla om. Men jag är nöjd med att jag slet mig med över backpriset ganska många gånger, jag gick över max ganska många gånger i helgen och är nöjd med att jag tog mig igenom (bara 62 av 134 startande tog sig i mål).
Redan på onsdag startar Aviva womens tour i England, vad ser du framför dig där?
– Jag har inte tävlat där innan, och i år ska tävlingen tydligen vara tuffare och ännu mer kuperad än tidigare. Antagligen blir det upp och ned hela tiden, och det behövs bra ben för att kunna sitta med. Men när jag är i bra form tycker jag att sådana tävlingar är roliga.

VM-klara Matthias Wengelin, som dessutom ska trampa Vätternrundan nästa helg, stod över Lida Loop, det 65 kilometer långa mountainbikeloppet strax utanför Stockholm, men Grythyttans Fredrik Berg blev nia och Almbys Axel Lindh 14:e knappt tre respektive drygt fyra minuter bakom segrande Michael Olsson, Serneke Allebike. Almbys Linda Meijer slutade på tredje plats i D30-klassen.

Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst slutade på 14:e plats i herrklassen i Stockholm swimrun, en knapp halvtimme efter segrarna. Hallmén skriver om tävlingen på instagram: ”Jag kände mig som en maskin! Simningen satt mycket bättre nu och vi öppnade lite hårdare än vanligt. Jacob väggade rätt hårt med en fjärdedel kvar, och vi tappade ett gäng placeringar sista delen, men ändå ett mycket bättre race än på Utö för två veckor sedan! Kul att vi går framåt! Nästa helg väntar Borås Swimrun.”

Örebroaren Mathias Johansson blev bästa lokala löpare i Jättelångt, det 68 kilometer långa terrängloppet mellan Grisslehamn och Norrtälje som liksom bland annat länsloppen Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår i Peppes trailruncup.

Martin Regborn lär ha säkrat en VM-plats i långdistans med sin urstarka avslutning i VM-testet i Strömstad i dag (snabbast av alla sista timmen efter några inledande bommar), framför allt med tanke på EM-bronset för 2,5 veckor sedan. Däremot tvingades Filip Dahlgren på grund av sina skadekänningar ställa in hela helgen, och han får istället för VM på hemmaplan ladda om för Jukola, O-ringen, SM och allt annat kul andra halvan av orienteringssäsongen bjuder på. Detsamma lär gälla Lilian Forsgren, som hade en tung dag i dag. VM-truppen släpps på onsdag, och lite mer inför det skrev jag här (där jag har snack med Håkan Carlsson, förbundskaptenen, som hade åkt hem från Strömstad tidigt och sprang Sommarsprinten vid Örebro universitet på söndagsmorgonen – men stämplade fel och blev diskad – innan han bänkade sig för att följa GPS-trackingen från långdistanstestet).
Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, och Simon Hedlund, som bor i Örebro men tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, vann tävlingen och Eriksson tog också över ledningen i sammandraget efter två av tre deltävlingar.

Själv gjorde jag som jag hoppades på – försvarade min titel i Degerforsklassikerns orienteringsmoment. 33.21 på drygt sex kilometers stiglöpning (med lätt orienteringsinslag) får väl godkänt med nuvarande form, och jag knäckte närmaste konkurrenten med drygt 6,5 minuter. Nu ska det bara springas, cyklas och simmas också, så är klassikern i hamn.

I mål som segrare, i år igen.  Foto: Konditionsbloggaren själv
I mål som segrare, i år igen. Foto: Konditionsbloggaren själv

Förbundskaptenen utesluter inte Fahlin på OS-tempot: ”Får avgöra framöver …”

Emilia Fahlin är klar för OS, och förutom en sida i morgondagens pappers-NA blev det också en längre text på na.se som går att läsa här. Men jag tog också ett snack med förbundskapten Martin Vestby, som ringde upp från Belgien och berättade om hur han ser på uttagningen av Fahlin och Sara Mustonen-Lichan som hjälpryttare åt svenska stjärnan Emma Johansson, som fick sitt OS-besked redan i november. Och vet ni vad? Han öppnade faktiskt en liten, liten dörr på glänt för att tidigare tempospecialisten Fahlin skulle kunna få den enda, svenska OS-platsen i tempo fyra dagar efter linjeloppet där tanken är att Johansson ska kröna karriären med ett OS-guld.

– Cykel är en lagsport, ska man vinna gäller det att ha stöttning, för Emma är det viktigt att ha tjejerna med sig så länge som möjligt in mot finalen på tävlingen. Det är väldigt tacksamt att kunna ha hjälpryttare som har så mycket erfarenhet och som känner varandra så väl som Emilia, Sara och Emma. De har kört många tävlingar ihop, och Emilia har dessutom en väldigt stor egen rutin och en väldigt god förståelse för olika aspekter av cykeltävlingar. På så sätt har vi ett bra, harmoniskt lag som kan prestera ihop, säger Vestby till Konditionsbloggen.
Så för Fahlin handlar det om ett renodlat hjälpryttaruppdrag?
– Emilia har visat en stigande nivå sista halvåret, men eftersom banan 
i Rio är så tuff så är det svårt att se något annat än att det blir en uppgörelse mellan de allra bästa i världen på slutet, och då är det vår kapten, Emma, det handlar om. På en så tuff bana som det är på OS så kommer det att vara taktiken att köra för henne. Över den sista backen (åtta kilometer långa stigningen upp till Vista Chinesa, med 400 höjdmeter) kommer bara de bästa vara med, och den är nog i hårdaste laget för Emilia. Man vet aldrig, man ska aldrig avskriva något, men Emilias huvuduppgift blir att hjälpa Emma fram till avslutningsbacken.
– Emilias viktigaste uppgift blir ett parti tidigare på banan, genom ett naturreserverat där det är ett par backar och ett kullerstensparti. Där ska hon vara med och bidra. Sedan vet man aldrig, det kan bli lite som på VM i fjol med en tidig utbrytning, och har hon möjlighet att ta på sig ett sådant jobb och vi väljer att skicka iväg henne vet vi att hon har hög kapacitet. Emilia har varit offensiv och kör mycket i utbrytning senaste månaden.
Ja, hur ser du på Fahlins utveckling senaste året?
– Hon har haft en bra start på säsongen. Ja, hon hade en bra avslutning i fjol och har haft en stigande nivå sedan dess. Efter att ha slitit några år är det kul att se att det börjat lossna för henne. Hon körde ju väldigt bra på VM i fjol, och med lite tur hade utbrytningen kunna hålla hela vägen.
Kommer ni ha någon gemensam OS-laddning med landslaget?
– Tjejerna sitter på proffskontrakt vilket gör att vi inte kan hitta på så mycket, men Emilia och Sara kommer att köra för landslaget i Thüringen Rundfahrt i Tyskland (15–21 juli). Emma kommer också att köra den tävlingen, men hon kommer göra det för sitt proffslag (Wiggle-High5). De andra kommer ändå kunna träna på att ta förningar i förhållande till hur vi önskar att det ska se ut i OS, och förbereda sig för att prestera på topp både mentalt och fysiskt under OS. Efter Thüringen kommer Emma åka till Portugal och träna en vecka, medan Emilia åker till Sverige. Sedan kommer vi åka tidigt till Rio för att vänja oss vid tidsomställningen och kolla in banan.
Det har pratats om en eventuellt fjärde svensk OS-plats, hur är läget där?
– Det är nationsrankningen efter kommande helg som gäller för fördelningen av OS-platserna, och vi slåss med Australien om sista platsen som ger fyra OS-biljetter. Nu gjorde Australien jättebra resultat senaste helgen medan våra cyklister inte plockade så många poäng, så det ser tufft ut att ta sista platsen. Det ska till något alldeles extra helgen som kommer om vi ska greja det.
Tempoloppet i OS då, är det självklart att Emma tar den enda svenska platsen där?
– Den har varit tilltänkt för Emma sedan lång tid tillbaka, men det finns lite diskussioner kring hur vi ska göra. Vi får se.
Om hon avstår, är det Emilia som är starkaste kandidaten?
– Det kan jag inte svara på. Det mest troliga är ändå att Emma kommer att köra, vad som händer annars får vi avgöra framöver.

Förutom allt OS-snack, som ni alltså kan läsa på annat håll, hörde jag lite med Emilia om senaste tävlingen, Women’s Tour de Yorkshire Race i lördags.
– Redan efter de första backarna, efter elva kilometer, var vi bara tre kvar i laget (Ellen Skerritt, Martina Alzini och Annalisa Cucinotta åkte av tätklungan tidigt), så det blev mycket jobb för oss två (Fahlin och Anna Trevisi) som var kvar och kunde hjälpa spurtaren (Marta Bastianelli). Sista 35 kilometer, över sista berget, satte Lizzi (Armitstead) in en attack tillsammans med en annan tjej, så vi fick samarbeta med två andra storlag för att köra in utbrytningen, och det var lättare sagt än gjort. Men det gick vägen. Sedan räckte det tyvärr inte hela vägen för Marta, som var ganska missnöjd. Men även om man önskar att det gått bättre för laget så är jag själv nöjd med hur det kändes. Jag kände mig bra, det var en jäkla fin tävling med mycket supportrar som hejade, och jag hade en himla bra dag på jobbet trots att det var slitigt. Så inget resultat i bagaget, men en bra känsla, säger Fahlin som i morgon bitti flyger till Kina för världstourtävlingen Tour of Chongming Island.

Pratade för övrigt lite med orienteringens förbundskapten Håkan Carlsson tidigare i kväll, efter att världscuphelgen i Polen avslutats med mixedsprintstafett, och pressade honom lite på hur han ska formera EM-laget på distansen. Just mixedsprintstafetten inleder nämligen mästerskapet i Tjeckien om mindre än tre veckor, och Sverige får bara ställa upp med ett lag, två herrar och två damer, där.

– Jag måste analysera och reflektera och väga ihop med det jag tror kan jag flest EM-medaljer åt Sverige, så vi får ihop ett totalprogram med lagom belastning på löparna, säger Carlsson till Konditionsbloggen.

Något som kan vara negativt för  Martin Regborn (i dag sprang Emil Svensk och Jonas Leandersson i svenska förstalaget, och dessutom finns Jerker Lysell, som missade världscuppremiären på grund av hälseneskada, med i leken) som får tävla fyra dagar i rad om han tas ut till stafetten (dagen efter mixedsprintstafetten är det kval och final i individuella sprinten, dagen därpå långdistanskval och sedan långdistansfinal). På damsidan har Lilian Forsgren, som fick springa distansen på VM i Skottland i fjol och dessutom tog en världscupseger i disciplinen, sannolikt långt borta från ett svenskt EM-lag. Tova Alexandersson och Helena Jansson tog damplatserna i förstalaget i dag.
– Vi får se när jag är klar, men jag kommer lämna EM-laget senast en vecka före, säger Carlsson (läs mer om vad han hade att säga i tisdagens pappers-NA).