Ahlsson plockades av i cykel-EM, Schulstad SM-åtta i halvmaraton, Drageryd slog rekord på Roslagsleden och alla 27 länsmedaljerna i veteran-SM runt Norasjön

Jonathan Ahlsson orkade inte följa hela vägen när U23:ornas linjelopp avgjordes på cykel-EM i dag. 19-åringen från Kumla blev därför avplockad, eftersom tävlingen gick på en varvbana och arrangörerna inte ville ha några varvningar. Hugo Forssell blev avplockad lite tidigare och Erik Bergström Frisk lite senare, vilket gjorde Jacob Eriksson till ensam svensk i avslutningen. Trots det lyckades Gånghestercyklisten kriga sig i mål på en 15:e-plats i en andragrupp 19 sekunder bakom de sju i täten där belgaren Thibau Nys tog segern. Ahlsson gör första året i U23-klassen och kommer få ytterligare tre EM-chanser, om han blir uttagen (och redan om drygt en vecka startar ju VM, som också kan bli aktuellt).
Hemma i Sverige körde storebror Jacob Ahlsson in som tolva i Ramnäs CK:s varvlopp Sista chansen, med i klungan som spurtade om andraplatsen bakom utbrytaren och jätteskrällen Jimmy Carlsson, Bålsta CK.

Fanny Schulstad slog till med en åttondeplats på SM i halvmaraton på trafikövningsplatsen Stora Holm i Göteborg. Det är KFUM Örebro-löparens näst SM-placering i karriären (hon var sexa i maraton i fjol) och bästa på distansen (tja, strikt sett var det hennes första halvmaraton-SM). Hon låg tia halvvägs, avancerade ett par positioner och skar mållinjen på 1.21.17, 2,5 minuter över personliga rekordet vilket väl säger en del om förutsättningarna. Hässelbys OS-löpare Sarah Lahti vann på 1.10.52, nästan två minuter före Huddinges Hanna Lindholm (ja, vi snackar SM-klassen alltså, Kenyas Beatrice Cheserek vann själva loppet på 1.10.30 med Lahti som fyra). Josefin Gerdevåg var 40 sekunder bakom Schulstad, som elva, vid tolv kilometer men klev av där.
På herrsidan klev Örebro AIK:s Jonas Nilsson och Jacob Halvarsson av vid 14 respektive tolv kilometer. Vid tolvan låg Nilsson 22:a och Halvarsson sist av 40. Hälles Samuel Tsegay tog SM-guld på 1.02.03 och Kenyas Alfred Kipchirchir vann loppet på 1.00.58.

Lars Drageryd, som är den snabbaste herrlöparen att genomföra Bergslagsleden (men som blev av med sitt FKT till Anna Carlsson tidigare i år), noterade på lördagen (start 23.00 på fredagskvällen) den snabbast kända tiden på Roslagsledsleden. Han gick precis under 20 timmar (19.59 och några sekunder, preliminärt) på den officiellt 190 kilometer långa leden (Drageryd fick det till 182,45 på sin klocka vilket är i paritet med tidigare rekordhavare) som går mellan Grisslehamn och Stockholm. Ultralöparveteranen Sten Orsvärn hade det tidigare rekordet på 22 timmar, 46 minuter och 17 sekunder från 2 maj i år, så det var en putsning med över timmen. Allt från rekordförsöket finns att se och höra på Drageryds instagramsida.

I Norasjön runt avgjordes både veteran-SM och distriktsmästerskap i halvmaraton, och där var det två namn som stack ut: Örebro AIK:s Erica Lech vann tävlingen och DM och tog SM-guld i K40-klassen på 1.19.17 – den näst snabbaste tiden som någonsin uppmätts i den tuffa halvmaran runt Norasjön. Och KFUM Örebros Wilhelm Bergentz sprang 2000-talets bästa tid på banan när han, som är junior, vann distriktsmästerskapet och tävlingen på 1.09.54. Den tiden hade gett en niondeplats på SM – som avgjordes på en betydligt lättare bana.
Per Arvidsson drygade ut sin ledning i långloppscupen och tog DM-guld i M35-klassen genom en andraplats, 13 sekunder bakom Bergentz, medan Erik Anfält knep tredjeplatsen och en SM-medalj i M45 på 1.12.09. Liduina van Sitteren tog DM-silvret på 1.23.07 medan Marie Dasler tog bronset och SM-guldet i K50 på 1.26.31 (det räckte för en fjärdeplats totalt i tävlingen bakom Tjalves Elmina Saksi). Dasler drygade därmed, precis som Arvidsson, ut i långloppscupen men å andra sidan tappade hon en poäng mot det verkliga hotet Liduina van Sitteren som gick upp på tredjeplatsen, 16 poäng bakom med fyra tävlingar mindre löpta.
Totalt landade nio av de 19 SM-gulden som delades ut i länet, liksom 27 av de 51 medaljerna. Av dem imponerade Almbys Bo Persson allra mest med 1.31.48 (av en 73-åring, på den banan!) som tog guld med nästan 17,5 minuters marginal. Gör han om den tiden om två år, när han fyllt 75, är det världsrekord med över fyra minuter.
Veteran-SM-guld till: Starts Per Arvidsson (i M35-klassen på 1.10.07, tog också DM-silver och veteran-DM-guld), Örebro AIK:s Erica Lech (K40 på 1.19.17, DM-guld och veteran-DM-guld), Starts Antje Wiksten (K45 på 1.32.00, veteran-DM-guld), Erik Anfält (1.12.09 i M45, DM-brons och veteran-DM-guld), Starts Marie Dasler (K50 på 1.26.31, DM-brons, veteran-DM-guld), Starts Rose Marie Enmalm (K65 på 1.47.07, veteran-DM-guld), Östansjös Hans Backström (M65 på 1.48.20, veteran-DM-guld), Albys Bo Persson (M70 på 1.31.48, veteran-DM-guld) och Storådalens Birgitta Jansson (K75 på 2.18.46, veteran-DM-guld)
Veteran-SM-silver till: IFK Noras Marit Nilsson (K35 på 1.40.33, veteran-DM-guld), Örebro AIK:s Andreas Ingberg (M35 på 1.13.50), Starts Petra Hanaeus (K45 på 1.33.13), Örebro AIK:s Fredrik Johnsson (M45 på 1.19.52), Örebro AIK:s Sören Forsberg (M55 på 1.20.51, veteran-DM-guld), Storådalens Leila Toivonen (K60 på 2.06.16, veteran-DM-guld), Almbys Ljiljana Persson (K65 på 2.11.29), Östansjös Per Börjesson (M65 på 1.56.47) och Storådalens Arne Evertsson (M80 på 3.09.27, veteran-DM-guld).
Veteran-SM-brons till Vretstorps Anna Karlsson (K35 på 1.55.23), IFK Noras Sandra Almer Carlsson (K40 på 1.45.20), Åsa Brohyttans Åsa Hansson (K55 på 2.04.39, veteran-DM-guld), Åsbros Thomas Lindström (M65 på 2.05.02), Storådalens Anders Jansson (M70 på 1.51.06) och Östansjös Sven-Olof Olofsson (M75 på 1.59.48, veteran-DM-guld).
Starts Elias Zika  (M40 på 1.19.42), IFK Noras Rodney Hundermark (M50 på 1.27.40) och Örebro AIK:s Torbjörn Sjölander (M60 på 1.40.00) tog veteran-DM-guld men var utanför pallen på veteran-SM.

Mattias Nätterlund var förvisso inte ens nära sitt backrekord på 4.01 uppför Södra Storstenshöjden (det blev 4.24, loppets näst bästa tid uppför backen), men tog ändå en ny seger i Kilsbergen trailrun med 50 sekunders marginal till tvåan David Lundström (örebroare som springer för Tisdagsklubben). Mest imponerande med det? Att Nätterlund plockade med sig en brödrost från backen (ett så kallat backpris, som skulle bäras till målet för att erövras) och trots att han sprang med paketet i famnen drygade ut luckan till Lundström med 36 sekunder till målet vid SM-stugan. Davids bror John Lundström tog tredjeplatsen i herrklassen, de tre noterade var också de enda under timmen på 58.10, 59.00 respektive 59.32.
Lotta Lennartsson struntade i brödrosten och nöjde sig med segern på damsidan, 77 sekunder före Karlskogas Camilla Bergdahl och hinderbanespecialisten Siri Englund från Örebro. 1.12.48, 1.14.05 respektive 1.15.15 på dem.
Garphyttans Linus Wedin och IFK Noras Kim Semstrand (närmast före Starts Lisa Brorson som gjorde tredje loppet på en vecka) vann femkilometersklasserna.

Efter ett antal topplaceringar genom åren fick hemmalöparen Erica Bjärmark till slut sin efterlängtade seger i gruvloppet Run of mine i Zinkgruvan – och det med marginal. I mål var Bjärmark 4,5 minuter före örebroaren Katti Skoglund och Hällefors Maria Larsson som var tvåa och trea på samma tid (59.55, Bjärmark vann på 55.23). Patrik Gustavsson från Boråsklubben Team Minos SC vann herrklassen på 38.26 närmast före hemmalöparen Sebastian Sundius (även han mest känd som skidåkare) och LK Gränslösts David Klasson från grannbyn Åmmeberg (de båda hade 39.55 respektive 40.13 över de tio kilometerna med 350 höjdmeter upp och ned i gruvan).
Tävlingens mest kända namn, Offerdals Gustav Aflodal (som körde världscupen i längdskidor i Ulricehamn i våras), valde sexkilometersklassen och vann på 22.17. Starts Antje Wiksten var tvåa totalt på 23.33, före Zinkgruvans elitsatsande längdskidåkare (och sprintspecialist) Markus Johansson som var tvåa i herrklassen och trea totalt på 25.18.

De här tre tävlingarna gjorde att bara 45 löpare ”blev över” till Örebro parkrun som därför firade 150 upplagor med sin lägsta deltagarsiffran sedan november 2019. Andreas Kjellin har sprungit 107 av dem och var den ende som gick under 20 minuter på lördagen när han noterade 19.49. Lisa Stenqvist var snabbaste dam på 22.42.

Karlslunds Robert Brundin vann 44 kilometer långa rullskidsloppet Billingen roller ski fyra sekunder före hemmaåkaren Fredrik Ousbäck, IFK Skövde. Ett fint kvitto- för Brundin även om de riktigt stora namnen saknades.

Och i Hagfors tog Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson ännu ett värmländskt DM-guld i orientering, den här gången över medeldistans. Rasmus Pettersson knep ett silver bakom Andreas Uller.

Magisk löparlördag: DM och veteran-SM runt Norasjön, årets största traillopp i Kilsbergen, Run of mine lockar 400 till Zinkgruvan och Örebro parkrun firar 150 (och så halvmaraton-SM, förstås!)

Snacka om löparbonanza i morgon. Inte nog med att halvmaraton-SM avgörs i Göteborg – det bjuds dessutom på fyra löpartävlingar hemma i länet: På förmiddagen firar Örebro parkrun firar sin 150:e upplaga och hoppas nå minst 150 deltagare i den och några timmar senare är det Run of mine i Zinkgruvan, Kilsbergen trailrun (länets största trailloppet, med start och mål i Ånnaboda) och strax efter lunch Norasjön runt, ett halvmaraton som i år har status både som distriktsmästerskap och veteran-SM (och som förstås är en deltävling i långloppscupen). Totalt är över 900 löpare anmälda till de tre tävlingarna, och då är barn- och ungdomsloppen oräknade.
Erica Lech och Liduina van Sitteren har valt bort SM för DM veteran-SM och får gälla som favoriter runt Norasjön, men där Lech konkurrerar om K40-guldet får van Sitteren nöja sig med att jaga DM-medaljer eftersom hon ännu inte fyllt veteran. Det lär bli en hel del veteran-SM-medaljer till länet – både för att det finns starka veteraner (Marie Dasler, Maria Nagle, Antje Wiksten, Petra Hanaeus, Rose Marie Enmalm, Ljiljana Persson, Birgitta Jansson, Erik Anfält, Per Arvidsson, Sören Forsberg, Bo Persson …) men också för att konkurrensen från andra delar av landet är rätt skral i en del klasser. Att se Anfält runt Norasjön blir förstås intressant, han har inte ställt upp i så många tävlingar senaste åren (på grund av återkommande skadestrul) men flög ju fram till en fjärdeplats i Ultravasan för några veckor sedan. Allra mest intressanta starten gör nog ändå Wilhelm Bergentz (som också haft skadestrul sedan sommarens P19-EM), som är ensam junior till start på herrsidan. Han debuterade 2019 på halvmaratondistansen med 1.14.22 i Åstadsloppet, som 16-åring. En hel del har hänt sedan dess (på 5 000 meter har han sänkt perset med nästan en minut, till 14.36,90).
Norasjön runt är ju känt för att vara en rätt kuperad (och numera nästan helt asfalterad) halvmara, så förvänta er inga pangtider. Totalt är 280 löpare anmälda till årets upplaga.
Kilsbergen trailrun lockar nästan 200 löpare till den klassiska 14-kilometersdistansen (fram och tillbaka till Suttarboda, som i år fått en ny startplats – vid SM-stugan där mållinjen alltid varit – och en ny startslinga uppför pulkabacken). Namn som Jimmy Axelsson, Mattias Nätterlund, Lotta Lennartsson, Linda Meijer och bröderna John och David Lundström märks bland länslöparna som anmält sig. Dessutom har drygt 50 löpare anmält sig till femkilometersdistansen som precis som huvudklassen avverkar uppförsbacken över Storstenshöjdens södra slalombacke till själva Storstenen.
Som om det inte vore nog har 216 löpare anmält sig till huvudklassen i Run of mine (och ytterligare 160 till sexkilometersklassen). Det intressanta här är att de elitsatsande skidåkarna Markus Johansson (som kommer från Zinkgruvan men numera bor i Östersund och tävlar för Offerda) och Gustaf Aflodal (stockholmare som också flyttat till Östersund och tävlar för Offerdal) anmält sig till sexkilometaren. I tävlingsklassen märks framför allt Zinkgruvans egen Erica Bjärmark, LK Gränslösts David Klasson (från grannorten Åmmeberg) och Åsbros Andreas Adolfsson (som var trea senast det begav sig i gruvan, 2019). Run of mine inleds och avslutas med två kilometer ovan jord, medan övriga delen av banan går rakt ned i (och rakt upp ur) gruvan, en respektive tre kilometer (beroende på klass) rakt ned för den 15-procentiga lutningen.
Vilka löpare som väljer bort allt detta för halvmaraton-SM i Göteborg (som går över sju varv på en tre kilometer lång och nästan helt platt asfaltsbana på Stora Holms trafikövningsplats)? Jo, Fanny Schulstad, Josefin Gerdevåg, Jonas Nilsson och Jacob Halvarsson. Halvarsson är bara nämnd på bloggen en gång tidigare, men är en 33-årig örebroare som tävlar för Örebro AIK och som har maratonpers på 2.49.29 från 2019 (pers på milen på 35.01 från ÖAIK:s klubbmästerskap på banvallen i somras). Gerdevåg är rankad 14 och Schulstad 17 av 24 till start på personbästa (Gerdevåg har distriktsrekordet på 1.16.43), men sett till årets prestationer är Schustad favorit. Nilsson har dragits med en del skadeproblem i år men sprang 2019 in som den fjärde snabbaste distriktslöparen någonsin på maran – perset på halvmaran är 1.08.30 från den mäktiga solosegern i Åstadsloppet 2019.

Lördagens idrottsligt sett största händelse, ur länsperspektiv, är dock Jonathan Ahlssons start i U23:ornas linjelopp vid cykel-EM i Italien, på en bana som bör passa den 19-årige Kumlakillen väl. Han har startnummer 140 (om ni får tag på en sändning, jag har ännu inte hittat någon och gick bet på gårdagens tempolopp där han blev 33:a), och har Erik Bergström Frisk, Jacob Eriksson och Hugo Forssell med sig i svenska laget.

Saga Sander och Daniel Forsgren såg till att mitt förhandstips av natt-DM i orientering blev helt fel när de tog hem gulden i tävlingen som avgjordes i skogarna utanför Garphyttan i kväll. Quentin Rauturier var första herrlöpare i mål, men fransmannen (som är sambo med Josefin Tjernlund) representerar ingen klubb i distriktet och kunde därför inte konkurrera om medaljer. Nyblivne OK Tisaren-löparen Forsgren var knappt 3,5 minuter bakom honom och två före KFUM Örebros Oskar Arlebo som tog silvret 1,5 minuter före Hagabys Jakob Wallenhammar. Sander var totalt överlägsen på damsidan och var över 9,5 minuter före tvåan, klubbkompisen (i Noraklubben OK Milan) Jessica Korkeakoski i mål. Korkeakoski var i sin tur mindre än minuten före trean Anna Hallmén, Tisaren. Karin Lindgren och Anton Kruse vann juniorklasserna.

Preliminärt program för långloppscupen presenterat – med DM i maraton och halvmaraton (Wadköpingslöpet ut, Spartacusstafetten åter)

Jag sprang på Närkes friidrottsförbunds ordförande Mats Zetterlund i Tybblelundshallen i går, under mångkamps-SM. Jag frågade givetvis när långloppscupens program för året skulle presenteras (något som vanligtvis sker redan i december), och han sa att det skulle spikas på ett styrelsemöte nästa vecka. Men när jag surfade in på förbundets hemsida i kväll så fanns faktiskt ett preliminärt förslag utlagt.
De tre stora nyheterna i programmet är att korta terräng-DM, som traditionellt arrangerats på våren är flyttat till hösten (där det i fjol hamnade på grund av coronauppskjutning) och att Wadköpingslöpet utgår (trots att tävlingen kommer att arrangeras) medan Spartacusstafetten gör comeback). På våren har en rad tävlingar bytt plats i programmet, men det är känt sedan tidigare (jag har ju gått igenom tävlingarnas dagar vartefter sanktionsansökningarna trillat in).
Klart är också att Nora marathon återigen blir DM och veteran-DM på distansen (det arrangeras för tillfället inga andra lopp på distansen i länet, så det är inte så konstigt) och att Norasjön runt får förnyat förtroende som DM och veteran-DM i halvmaraton.
När det gäller DM på 5 000 och 10 000 meter samt i kort och lång terräng finns inga arrangörer eller spikade datum presenterade, men 5 000 meter ligger placerat i spannet 19–31 juli, 10 000 meter 1–6 augusti (troligen därmed just söndagen den 1 augusti), och de båda terrängmästerskapen i spannet 10–31 oktober.
Det har gått skarpa rykten om att det kommer arrangeras ett landsvägs-DM över fem kilometer under 2021, men det finns inte med i det preliminära programmet.
DM-arrangörer under 2000-talet:
Maraton: Stockholm marathon (2000–2007), Viby marathon (2010–2019), Nora marathon (2020–2021). Arrangerades inte 2008–2009.
Halvmaraton: Norasjön runt (2000–2002, 2004–2006, 2009–2010, 2012–2013, 2018–2019, 2021), Karlstad stadslopp (2003), Åstadsloppet (2007–2008, 2014–2016), Semesterhalvmaran (2011), Örebro AIK halvmaraton (2017). Arrangerades inte 2020 (Norasjön runt var tilldelad arrangemanget men fick ställa in). Norasjön runt var veteran-DM även 2003, 2007 och 2014–2017.
Långa terräng-DM: Hällefors (2000, 2008), Kilsmo (2001, 2014), Kumla (2002, 2005), Ånnaboda (2003, 2015/olika arrangörer), Guldsmedshyttan (2004, 2019), Örebro (2006, 2011–2013/olika arrangörer), Östansjö (2007), Svennevad (2009), Storå (2010), Åsbro (2016–2017, 2020), Nora (2018). Veteranerna hade terräng-DM i Glanshammar 2000, i Odensbacken 2001 och 2005 och i Kilsmo 2006.
Korta terräng-DM: Odensbacken (2000, 2002, 2010–2011, 2013, 2015), Örebro (2001), Kumla (2003), Kilsmo (2004), Laxå (2005), Glanshammar (2006, 2009, 2016), Ölmbrotorp (2007), Nora (2008, 2012), Guldsmedshyttan (2014, 2017), Askersund (2018), Fellingsbro (2019) Vretstorp (2020). Notera att 2007 och 2019 års tävlingar arrangerades av IF Start, men i Ölmbrotorp respektive Fellingsbro.
10 000 meter: Örebro (2000–2001, 2008/olika arrangörer), Garphyttan (2002–2003, 2005), Glanshammar (2004, 2007, 2009, 2011, 2014, 2016, 2018), Hallsberg (2006, 2010, 2012–2013, 2015, 2017, 2019–2020).
5 000 meter: Vretstorp (2000), Örebro (2001), Garphyttan (2002–2008), Glanshammar (2003–2005, 2007, 2010–2012, 2015, 2017, 2019), Hallsberg (2006, 2013–2014, 2016, 2018, 2020), Karlskoga (2009). Notera att 2019 års tävling arrangerades av Stocksäter, men i Glanshammar.
3 000 meter inomhus: Västerås (2000), Örebro (2004). Inomhustävlingar med DM-status för seniorer arrangerades bara dessa två år.
1 500 meter: Vretstorp (2000), Örebro (2001), Glanshammar (2004–2005, 2003, 2007), Hallsberg (2006). DM på medeldistans lades ned efter 2007. 2002 löptes inget 1 500-meterslopp.
1 500 meter inomhus: Västerås (2000 endast damer), Örebro (2004 endast herrar). Inomhustävlingar med DM-status för seniorer arrangerades bara dessa två år.
800 meter: Vretstorp (2000) Örebro (2001), Garphyttan (2002), Glanshammar (2003–2005, 2007), Hallsberg (2006). DM på medeldistans lades ned efter 2007.
800 meter inomhus: Västerås (2000). Inomhustävlingar med DM-status för seniorer arrangerades bara detta år.

I kväll avgjordes också den fjärde deltävlingen i Sverigecupen i e-cykling (Zwift) och Jacob Ahlsson fortsätter att vara hundraprocentig eftersom han varken ställt upp förr eller senare än sin seger i den andra deltävlingen (nu var inte heller Matthias Wengelin, Marcus Jansson eller ”Limpan” med, vad jag kan se). I kväll blev hans lillebror Jonathan Ahlsson återigen bäste länscyklist, den här gången med en tiondeplats, bara 0,7 sekunder bakom segrande Martin Lindqvist över 15 varv och 29 kilometer på banan som heter Downtown Dolphin. I sammandraget är Jonathan nu åtta och näst bäste U23-cyklist (tredje bäst om man räknar in Gustav Wissting som kör i juniorklassen). Samuel Brännlund leder. Sex deltävlingar återstår.

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Inte bara natt-SM – nu brakar orienteringssäsongen loss

I morgon kväll är jag på plats i skogarna utanför Östansjö och bevakar natt-SM i orientering. Och som ni som har plusabonnemang på na.se säkert redan noterat så har jag skrivit en hel del inför det hela. Allt finns samlat på den här samlingssidan (där det kommer fyllas på med orienterings-SM-artiklar under hela året). Men natt-SM, som också är säsongens tredje deltävling i elitserien (Swedish league) är ju långt ifrån den enda orienteringen som löps i helgen. På söndag är det dags för årets kanske viktigaste nationella tävling, en långdistans i Huskvarna som förutom elitseriedeltävling också är uttagningstävling för världscuppremiären som i sin tur till stor del kommer ligga till grund för VM-uttagningen. För den som vill vara med i racet om VM-platserna gäller det således att prestera på söndag (72 herrar och 70 damer är anmälda i elitklasserna, däribland Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson, Ellinor Eriksson, Rebecka Nylin, Marion Aebi och Gusav Hindér från Tisaren, Hagabys Martin Regborn och Viktor Larsson samt KFUM Örebros Erik Lindgren).
På hemmaplan avgörs Tisarträffen (i lite mindre format än vanligt, som en publiktävling dagen efter natt-SM; i fjol lockades 800 löpare när tävlingen var en del av Närkekvartetten) på lördagen med 247 löpare anmälda, och därtill Degerfors OK:s och OK Djerfs gemensamma arrangemang Letälvsträffen och Boforsloppet med 244 respektive 307 löpare anmälda lördag och söndag (i år arrangeras tävlingarna på Vikenkartan söder om Degerfors och lockar hyggliga löpare som Elin Winblad, Per Eklöf, Josefine Höög och gamla landslagsorienteraren från Karlskoga, Linda Take).

Nu har också officiella resultatlistan från Örebro AIK halvmaraton publicerats, och där kan man läsa att Erik Anfält sprang på 1.11.49 och vann med nästan två minuters marginal. Både han och Kemppi har dessutom instagramrapporterat från loppet, där en dagen efter loppet sjuk Kemppi förklarar sin (med sina mått mätt) dåliga tid.

Fjärde DM-titeln till Kemppi? Check!

Mikaela Kemppi tog hem säsongens fjärde DM-titel av fyra möjliga hittills trots att hon ”bara” blev tvåa i Örebro AIK halvmaraton (hon missade alltså att vinna tävlingen för femte året i rad, och hon var över sju minuter långsammare än i fjol – 1.19.10 då [banrekordet på 1.18.08 från 2015], 1.26.34 nu), men fick ändå med sig DM-guldet eftersom segraren Susanne Bornmar från Linköping tävlar för klubben IK NocOut som kommer från just Linköping och därför inte konkurrerar om DM-titlar i Närke (de officiella resultaten kommer senare i kväll, tack till Cristoffer Stockman för de preliminära!).

Så, en liten DM-checklista för Kemppi att skriva ut och bocka av (det finns tio titlar kvar att konkurrera om!):
Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: 21 juni.
5 000 meter, D40: 21 juni.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Liduina van Sitteren blev trea i loppet och tog DM-silvret på 1.29.52, Akeles Jenny Rask blev fyra på 1.31.07 och Anna Pettersson tog DM-bronset på 1.34.42 (jag tippade alltså DM-pallen rätt, om man får slå sig för bröstet). Bornmar, som alltså vann, sprang på 1.23.12.
På herrsidan dök en viss Erik Anfält upp och vann (jag har ingen tid på honom än, men han passerade milen på 33.40). Sedan kom trea löpare från andra distrikt, innan liksom Anfält efteranmälde Ludvig Börjesson på femte plats tog DM-silvret och Andreas Ingberg på sjätte tog bronset (fem av sex DM-medaljer till Örebro AIK i dag, därmed; Pettersson tävlar ju för Start).

Emilia Fahlin bröt världscuptävlingen La Fleche Wallonne, Vallonska pilen, i dag, men (och här finns en stor reservation för att jag inte hunnit prata med henne) det betyder nog inte mer än att hon valde att inte kämpa sig igenom den vidrigt tuffa målgången uppför Mur de Huy efter att hon fullgjort sitt arbete som hjälpryttare och ändå inte hade något med täten att göra. Hur som helst blev det ingen jättedag för hennes lag Wiggle-High5, som hade tidigare världstourledaren Elisa Longo Borghini på sjuk och fick förlita sig på Audrey Cordon i finalen, och den franska cyklisten slet sig in på elfte plats, 1.02 bakom urstarka nederländska Anna van der Breggen, Boels-Dolmans. Som jag skrev om i en pluslåst artikel om Fahlin tidigare i veckan så väljer hon nu att stå över Liège-Bastogne-Liège på söndag för att istället flyga hem till Örebro cykelfestival som arrangeras på lördag.

OK Milans poängtävling i går? Jo, Martin Regborn var med men joggade runt som ett träningspass, som han gör ibland, och blev femma, 3.11 bakom KFUM Örebros Oskar Arlebo som vann 18 sekunder före Milans veteran Per Eklöf. Hagabys Elin Winblad blev bästa damlöpare, nästan åtta minuter före Milans Josefin Erlandsson. Regborn och Winblad ligger bäst till i sammandraget.