Gigantiska banrekord och en skrällguldmedaljör i Nora marathon (och Wikström hade slagit Sylvesterloppets banrekord med två minuter!)

Liduina van Sitteren vann samtliga sex distriktsmästerskap i löpning förra året, så att hon i dag – när Nora marathon, i år för första gången DM i maraton, avgjordes – inledde 2020 års utomhussäsong med ett nytt guld var förstås väntat. Framför allt som ingen av de tre löparna som skulle kunna hota henne – Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi och Karin Forsberg – kom till start (på grund av skador och skavanker och måhända andra prioriteringar). Men faktum är att hon dessutom persade med över två minuter trots att banan i Nora innehåller över 500 höjdmeter och några riktigt elaka motlut (Knutbergsbacken fyra gånger!) och slaktade det gamla banrekordet med över 40 minuter. Med 2.52.14 var hon dessutom fyra av alla distriktslöpare, herrarna inkluderade, vilket förvisso inte är något rekord för van Sitteren som totalvann Viby marathon både 2018 och 2019.
Åkersbergas Hanna Törnqvist och Kvarnsvedens Maria Jansson var tvåa och trea i mål, under det gamla banrekordet men slagen av van Sitteren med 37 respektive 41 minuter. Therese Persson på fjärdeplatsen (en timme och tolv sekunder bakom) och Hanna Richter på femte fixade en full Örebro AIK-pall i damklassen och tog dessutom guld i sina veteranklasser, K45 respektive K35 (van Sitteren blir inte veteran förrän 2024).
På herrsidan dominerade som väntat Joacim Lantz, och även han krossade banrekordet om än ”bara” med 7,5 minuter. 2.26.24 är en grym tid på den här banan, och han vann med nästan 15 minuters marginal till tvåan, IFK Kristinehamns Josef Snellman (han som slog det tredje och nuvarande rekordet på Bergslagsleden förra sommaren). DM-guldet gick till trean i loppet, Örebro AIK:s Gustaf Leonardsson (som jag pratade med efteråt, en artikel finns här – en annan artikel, som gjordes precis innan loppet startade av min kollega Birgitta Skoglund, finns här), som sprang ihop med Mattias Nätterlund första tre milen men gick ifrån i näst sista Knutbergsbacken och skapade en lucka på 3,5 minuter (Leonardsson får betecknas som en sensation, han har bara hållit på med löpning i 17 månader efter att dessförinnan ha varit korpfotbollsspelare). Per Arvidsson tog tredjeplatsen i DM, ytterligare fem minuter bakom (fyra i DM var däremot en liten skräll, Örebro AIK:s M45-löpare Mats Johansson som sprang ni på 3.07.43 och därmed var fyra minuter före Johan Ingjald).
Alla veteranmästare: Hanna Richter (Örebro AIK, 3.59.15 i K35), Richard Dahlgren (do, 3.20.31 i M35), Karin Karlsson (do, 4.15.44 i K40), Jonas Janegren (IF Start, 3.16.48 i M40), Therese Persson (Örebro AIK, 3.52.26 i K45), Mats Johansson (do, 3.07.43 i M45), Charlotta Nilsson (IFK Nora, 4.07.55 i K55), Mikael Persson (do, 3.26.11 i M50), Hasse Byrén (IF Start, 3.47.17 i M55), Peter Grölund (IFK Nora, 3.36.28 i M60), Per Börjesson (Östansjö SK, 4.58.55 i M65).
Två av Sveriges vassaste maratonlöpare fanns också på plats i Carolina Wikström (Roslagen, Sverigefyra på 2.33.49 i fjol) och Johanna Bäcklund (stockholmare som sprigner för Runacademy, Sverigefemma på 2.35.10 i fjol och näst bästa svenska på VM i Doha i höstas). Wikström var föranmäld till kvartsmaran och Bäcklund till halvmaran, men Bäcklund gick ned och fixade ett möte på den kortaste distansen. Det slutade med att Wikström, precis som på årsbästalistan i fjol, drog det längsta strået och totalvann på 36.32 (Bäcklund tvåa på 37.59, herrsegraren Karl Wilenius klämde sig in tre sekunder före) – en tid som är en minut och 24 sekunder bättre än banrekordet på Sylvesterloppets 165 meter kortare bana (det är exakt samma bana, men på Nora marathon läggs de 165 meterna till med snitslar vid målområdet för att få ut fulla maratondistansen), vilket betyder att Wikström med motsvarande insats i Sylvesterloppet hade tagit banrekordet med drygt två minuter.
På halvmaran var 46-årige Anders Österlund, en orienterare och långdistanslöpare från Västerås, överlägset – 1.12.52 var över sju minuter snabbare än tvåan Fredrik Johnsson (Björn Engqvist, precis som Johnsson från ÖAIK, trea på 1.20.11). På damsidan var Starts Petra Hanaeus ännu mer överlägsen, vann med över 11.5 minuter, på 1.30.50.
Totalt startade 104 löpare på maraton och 67 på de kortare distanserna. Rekord för båda.
Tävlingen var också årets första deltävling i långloppscupen, där undertecknad för övrigt fick sina tre första poäng i huvudklassen någonsin (för en sjätteplats i DM på 3.16.16). Nästa tävling som ännu inte är struken eller flyttad är Örebro AIK halvmarthon den 15 april (de har dock satt ett tak på 200 deltagare och kommer först och främst fylla på med halvmaratonlöpare, så det är tveksamt om det får plats någon motionsklass på tio kilometer som brukar erbjudas).

View this post on Instagram

Jag har alltid trivts med att vara född på nyårsdagen (hallå – hela landet skjuter raketer som salut för att fira in min födelsedag varje år!), men just i dag önskade jag att mamma klämt fram mig 16 timmar tidigare. I sådana fall hade jag varit veteran redan i år – och hade tagit DM-guld i M35-klassen i maraton i dag. I stället fick jag nöja mig med en sjätteplats i huvudklassen (och tionde plats i loppet, nia av herrarna). Loppet var Nora marathon, och jag spontananmälde mig i onsdags eftersom jag är rädd att det inte blir så många fler tävlingar på ett tag … Jag har långpassveckor i träningen just nu, så det passade bra – men mitt mål med loppet var just att få ett bra långpass, inte att maxa maran. Jag bestämde mig för att bara gå så lagom hårt att benen skulle vara redo får hårdpass på måndag. Banan är kvartsmaratonlång (Sylvesterloppets bana plus en krok), med runt 130 höjdmeter per varv (där den beryktade Knutbergsbacken väntar på löparna sista kilometern – bilden är från krönet, på första varvet), och löps följaktligen fyra varv. Gick helt på känsla första två varven och landade på 50 minuter båda gångerna. Tryckte lite mer i nedförsbackarna på tredje varvet eftersom jag kände mig fräsch halvvägs (det varvet gick på 49 minuter) och la på lite kraft uppför på sista (47 minuter) för 3.16.16 totalt. Kom ikapp Jonas Janegren i sista Knutbergsbacken och blev följaktligen tvungen att spurta, vilket inte var planen. I övrigt höll den, och i kväll känns benen relativt fräscha, men vi får se hur statusen är på måndag. Efter att inte ha sprungit asfaltsmaran sedan hösten 2018 (3.04 i Växjö- har aldrig tagit ut mig så någonsin) blev jag faktiskt lite sugen på att prova DM-maran igen nästa år, som veteran – och med full insats! Foto: @crossfitmercedes

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Nere i Göteborg tog Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl revansch för femsekundersförlusten i första helgen av Vårtävlingen genom att vinna dubbla distansen – 16 kilometer – med 37 sekunders marginal till Örgrytes Johanna Larsson när det på lördagen var dags för den andra och sista Vårtävlingen. 57.57 klockade Bergdahl in på, mot 27.39 över ett varv på samma knappt åtta kilometer långa bana förra helgen (tyder på bra uthållighet att farten inte sänks mer).

Bommade veteran-VM-medalj – med en placering (och här gjorde Filip Dahlgren smygcomeback)

93 löpare kom till start i D45-klassen i långdistans i veteran-VM i orientering på Nya Zeeland i helgen. Då var Karlskogalöparen (och min klubbkompis, ska jag skriva för transparensens skull) Charlotte Flansbjer bara en enda placering från att knipa en medalj. Hon hade 89 löpare bakom sig – det hade krävts 90 för att få ett brons runt halsen, och upp till tredjeplatsen skiljde bara en minut och 22 sekunder (och då ska man veta att Flansbjer tappade över två minuter på en tidig bom). I sprinten tidigare i veckan blev Flansbjer åtta, 1.24 från bronset, och hennes klubbkompis (i OK Djerf) Åsa Zetterberg-Eriksson (som är mer känd som EM-medaljör i skidorientering) blev sexa i långdistansen och åtta i sprinten i D40-klassen.

Men Tiomila var förstås söndagens stora orienteringsbegivenhet, och Martin Regborn visade återigen att han är grymt stark även utan formtoppning (i år måste han ju bara få springa långdistansen på VM!) när han kutade ifrån övriga lag på förstasträckan med över fyra minuter. Jag pratade både Tiomila och VM och Filip Dahlgrens smygcomeback med Regborn i den här pluslåsta artikeln på na.se.

Annars ägnade jag en stor del av arbetsdagen åt Svampenmaran, som ni kan se bildextra från här, segerintervju från här, och highlightsklipp från här (ett tips är att spola till början). André Rangelind och Victoria Borg vann som förväntat (och André gick under både banrekord och tretimmarsgräns), men mest imponerad var jag nog ändå av Hasse Byrén som efter att ha kutat Munkastigen trailruns 44 kilometer under fyra timmar på lördagen följde upp med att göra Svampenmarans 42 på under 3.50. Vilken dubbel!

På tal om Munkastigen trailrun, stigloppet mellan Olshammar och Laxå som ingår i Peppes trailruncup (den svenska cupen för traillopp), så sprangs det alltså i går. Uppsalalöparna Thomas Stevens (åtta sekunder från att gå under tre timmar!) och Johan Arnqvist (drygt tre minuter bakom) blev etta och tvåa med stockholmaren Peter Nilsson distanserad med över 21 minuter på tredjeplatsen. Sarts Per Arvidsson blev bäste länslöpare på femteplasen på 3.38, hans klubbkompis Johan Ingjald blev tia i ultradebuten på 3.48 och Byrén slutade på 17:e plats på 3.55. På damsidan blev Karlskogalöparen Jennie Grahn bästa länslöpare på femte plats, före Starts Maria Engström, på 5.04 respektive 5.11, långt över timmen bakom segrande Sofie Strömberg, från Norrköping, som vann över en timmes marginal till tvåan Katarina Hildingsdotter, Stockholm.

Från lördagen har jag nu också lyckats få tag i resultatlistorna från Klippingracet, premiären i Sverigecupen i mountainbike, där Matthias Wengelin alltså blev trea men också Fredrik Berg slutade på 13:e plats. Och Linda Meijer ställde upp (och vann förstås!) i D30.

Till sist ett litet instagramsvep från Kumla stadslopp i går:

Inte alls i fas eller form men upplevde ändå genuin löpglädje idag! 🙏🙌 För att bli snabb måste man träna en hel del kvalitet men min kropp svarar inte alls som den brukar utan jag blir istället upprepat sjuk eller sänkt på ett sätt som jag inte är van vid. Jag har fått lyssna på signalerna, backa och "skynda långsamt". Försöker intala mig att det är långt till juni och Stockholm marathon. Det är då jag ska vara i form! 👊💥Men det är tufft att motivera sig när det är motigt. Värdesätter att träffa alla härliga löpare och blir inspirerad och peppad av det. Även av att delta i ett fint arrangerat lopp med bra publik peppar, tack Kumla Stadslopp! Även tack till IF Start för härlig bild!

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Kandelin Örebros nya löparnamn – slog cyklister i backtävlingen uppför Rusakulan

I februari flyttade Jonathan Kandelin från Umeå till Örebro och bytte klubb till Örebro AIK, i söndags sprang han Varvetmilen, Göteborgsvarvets seedningslopp på Väster i Örebro, på 36.48 och slutade på sjätte plats, som fjärde bästa länslöpare, och i kväll visade han återigen att han kan bli en kraft att räkna med i alla löpsammanhang (långloppscupen?) i länet den här säsongen. När Rusakulan vertikal tour drog igång i kväll krossade 27-åringen nämligen samtliga andra löpare i startfältet och tog hem den 3,3 kilometer långa backtävlingen, från fotbollsplanen i Klockhammar upp till toppen av Rusakulan, med nästan två minuters marginal. Han hade dessutom tre av fem mountainbikecyklister bakom sig i resultatlistan. Tiden? 14.56.
Totalvinnare blev dock som väntat Fredrik Berg, Grythyttans och Almby IK:s elitcyklist i mountainbikelånglopp, som tog sig uppför backen på 13.29, och därmed var 1.21 före klubbkompisen Patrik Bergman och ytterligare sex sekunder före Kandelin.
Hasse Byrén? Tja, han slutade förvisso sist av de tio tävlande som kom till start i premiärloppet, men 18.37 uppför backen tre dagar efter att ha avverkat maratonlopp (och mer därtill) fyra dagar i rad är förstås ändå urstarkt.
Touren fortsätter, och avslutas, med dubbla deltävlingar nästa vecka: På tisdag och torsdag.

Sprang 20 mil i helgen – anmälda till backlopp i morgon

(UPPDATERAD) Jag skrev ju helt kort om Rusakulan vertikal tour när den helt nya backlöpningsserien annonserades för några veckor sedan. I morgon är det dags för premiär. Någon startlista har jag inte lyckats få tag i, men arrangörerna skriver om några namn på sin facebooksida (tre löpare och sex mountainbikecyklister, för att vara exakt, men det lär förstås bli många fler till start). Men spännande får man väl ändå säga att det är att både Hasse Byrén och Roland Eriksson, de båda IF Start-löparna som torsdag–söndag sprang 20 mil runt Balatonsjön i Ungern tillsammans, är anmälda. Man kan ju fråga sig hur deras lår mår när de står på startlinjen i Klockhammar och ska explodera de 3,3 kilometerna (och 160 höjdmeterna) upp till Rusakulan i morgon kväll …
TILLÄGG 21.57: I kväll kom så startlistan, och där finns inte Eriksson men väl Byrén med. Totalt är tolv detagare (elva herrar, en dam; fem löpare, sju cyklister) anmälda, där förytom Byrén mountainbikecyklisten Fredrik Berg är det klart största namnet. Han har ju varit nordisk mästare i enduro (motorcykelsporten, alltså) och tillhör sedan ett par år tillbaka Sverigeeliten i långlopp på mountainbike. I år har han bytt klubb till Almby IK (och Team Bergslagsloppet, där han ersätter Matthias Wengelin), och det ska bli kul att se vad han kan göra för tid uppför Rusakulan. Berg gjorde redan förra helgen smygpremiär (men körde 20 kilometer fel) i ett långlopp i Danmark som han skriver om på sin blogg.

På lördag brakar ju långloppscupen igång med klassiska Startmilen, och anmälan stängde i fredags (även om efteranmälan är öppen till timmen före start, eller så). Eftersom orienteringslandslaget, och därmed Martin Regborn som satte sin sensationstid 30.29 just i Startmilen förra året (vilket var starten på ett helt fantastiskt år för honom, även om han redan dessförinnan hade hunnit med att bli femma på inomhus-SM i friidrott och tagit SM-silver i roddmaskin), befinner sig på läger i Estland och fjolårssegraren Nasir Dawuod inte anmält sig så känns det inte jättelätt att utse någon favorit på herrsidan (men det finns en hel del roliga namn att hålla koll på; KFUM Örebro-ungdomarna William Wickholm, Jack Karlsson, Melker Forsberg och Alexander Larsson brukar mest kubba medeldistans men är nu anmälda, Heshlu Ademariam brukar alltid ha bra fart, Vasaloppsstakaren Anton Hallor verkar ha fått ordning på benen i Marockos berg, Elias Zika har ju tänkt springa snabbt i år, Fredrik Johnsson visade bra form i Holland förra helgen och så har Sören Forsberg fått på sig tävlingsskorna igen).
På damsidan är det desto lättare att utse en favorit: Där är nämligen fjolårssegrande hemmalöparen Mikaela Kemppi anmäld. Kanske kan hon få lite sparring av ex-karlskogingen Linda Take, som brukar ha bra fart.

Byrén sprang runt Balatonsjön – Wiker tvingades bryta igen

Löparprofilen Hasse Byrén, 52, från Örebro klarade sitt stora mål för våren, som han pratade en hel del om i samband med Marieberg galleria marathon: Fyradagarsloppet runt Balatonsjön i Ungern (Lake Balaton supermarathon), ett äventyr på 193,3 kilometer fördelat på 48,2, 52,9, 42,5 respektive 49,7 kilometer per dag. Han sprang tillsammans med Fellingsbros Roland Eriksson, och passerade mållinjen efter de fyra dagarna på 22 timmar och 5,5 minuter (Eriksson fem sekunder före Byrén, enligt den officiella tidtagningen, men jag har svårt att se att de spurtade om det). Tiderna gjorde dem till 140:e respektive 141:a i tävlingen, och 70:e respektive 29:a i åldersklasserna (M45 respektive M50). Hemmalöparen Péter Steib vann ppå mäktiga tiden 13.51.36 (4.18 i snitt per kilometer över nästa 20 mil).

Louise Wiker, den Hälleforsbördiga löparen som sprang maraton i friidrotts-VM för två år sedan och klarat kvaltiden även till sommarens mästerskap i London, verkar ha haft en betydligt jobbigare helg. Jag känner inte till fler detaljer än hennes instagrampost avslöjar (se nedan), men uppenbarligen skulle hon ha sprungit ett halvmaraton i Nederländerna (oklart vilket) som hon tvingats bryta (av oklar anledning). Wiker föll ju olyckligt och skadade ena knäet under uppvärmningen inför Sevilla marathon i februari men var tillbaka och satte karriärens bästa miltid på landsväg (34.43) förra lördagen.

Och så lyckades jag ju glömma rapportera resultaten från Varvetmilen, seedningsloppet inför Göteborgsvarvet som avgjordes på Väster i Örebro på söndagen. Anna Pettersson, IF Start, vann damklassen sex sekunder före Örebro AIK:s Ida Nilsson, men det var bara stockholmaren Fredrik Westerdahl, Fredrikshofs IF, som klarade att kvala in till elitstartgruppen (vann herrklassen på 34.43, gränsen är 35 minuter). Pettersson och Nilsson får båda plats i startgrupp fyra (42.06 är gränsen för startgrupp tre, Pettersson sprang på 42.23). Eric Segelberg, örebroare som springer för LK Gränslöst, blev bäste länslöpare i herrklassen med en tredjeplats på 36.31 vilket ger en plats i första startled (precis bakom elitledet) i Göteborg om knappt två månader.

Wiker föll på uppvärmningen – bröt Sevilla marathon med ”mycket ömmande knä” (då vann Erica Lech ett maraton i 30-gradig värme)

Efter fyra timmars direktsändning, 5.45–9.45, från Marieberg galleria marathon är man rätt mör. Ni kan kolla in sändningen (som efter ett sent chefsbeslut liksom reprisen blev gratis!) i efterhand här. Jag dravlar mycket, men det går ju alltid att trycka på mute eller snabbspola till intervjuerna … Det bjuds på snack med segrarna Victoria Borg och Svein-Erik Bakke, Tomas Fridh, Hasse Byrén, Elias Zika, Alexander Ulltjärn, Johan Rosenqvist, Ninni Laurila och arrangörerna Ola och Marie Nordahl. Plus en hel del annat smått och gott. Men så höll vi också på i fyra timmar …

Annars, då? Tja, Louise Wiker, först och främst. Hon gick ju för personligt rekord i Sevilla marathon men gick istället i backen redan före start, berättar hon på instagram: ”Missade att trottoaren tog slut och åkte i backen på uppvärmningen. Startade ändå men när jag inte kunde springa med ordentligt steg blev jag alltför trött. Statusen nu är ett mycket ömmande knä förhoppningsvis lägger det sig när svullnaden går ned. Sånt är livet.”
Wiker passerade milen på 36.59 och 15 kilometer på 55.54 men klev sedan av före 20-kilometerspasseringen. Återstår att se hur illa det är med knäet för den redan friidrotts-VM-kvalade Hälleforslöparen.

Dagens bästa maratonprestation av en länslöpare får därmed istället tillskrivas Erica Lech. All respekt åt Mariebergslöparna, men Örebro AIK-löparen vann Fort Lauderdale marathon med åtta minuters marginal i 30-gradig värme, på 3.10.32. En prestation i klass med när hon gick under tre timmar och blev 18:e i Stockholm marathon i somras (även om hon även nu gick för under tre och passerade halvmaran på 1.29.42), även om hon själv beskriver tävlingen som ett ”långpass med sällskap” på sitt (låsta) instagramkonto. ”Den 30-gradiga värmen tog bokstavligen knäcken på mig och jag ramlade in på 3.10. Värmen till trots lyckades jag vinna loppet och är nu i efterhand mycket nöjd och glad över min prestation i dag”, skriver hon vidare.

Bill Impola var ju anmäld till tjeckiska deltävlingen i långloppsvärldscupen, Jizerska Padesatka, i dag, men valde liksom lillebrorsan Bob att ställa in starten. Till skillnad från Bob berodde det dock inte på sjukdom, utan på att Bill istället valde att köra 45 kilometer långa Skinnarloppet i Malung – som han tog hem efter att ha gått loss tillsammans med Boxholm-Ekebys 49-årige superveteran Peo Svahn och sedan ha avgjort före upploppet. Bill var 16,2 sekunder före Svahn i mål och ytterligare över tre minuter före tremannaklungan Robin Bryntesson (Wadköpingsloppssegraren), Adam Sten och Dan Moberg.
Olivia Hansson, som haft problem med ryggen i vinter, blev nia, 14,5 minuter bakom segrande Ulrica Persson, Sunne, men 7,5 före elvan Elin Fjellström, Garphyttan. Genrep inför Tjejvasan för båda, förstås.
Karlslunds Kalle Gräfnings avstod Skinnarloppet och åkte istället Bessemerloppet – och fick äntligen kliva överst på pallen efter tre topp fem-placeringar utan fullträff senaste två veckorna.

I Falun avslutade Vedevågssonen Filip Danielsson minitouren i Sverigecupen allra bäst utifrån antalet klättrade placeringar. Danielsson startade söndagens jaktstart över 15 kilometer i fristil som 29:a, och tog mållinjen som 18:e man (efter att ha haft 17:e bästa åktid för dagen). ”Fick en massa energi också av att jag kom ikapp fler och fler personer framför som började bli trött! Riktigt bra känsla”, bloggar Danielsson. Axel Ekström hade sjätte bästa åktid, och tappade från fjärde till sjätte plats i sammandraget efter att ha blivit tvåa i en tremannaspurt om femteplatsen mot Piteåduon Johan Häggström och Björn Sandström. Ekströms klubbkompis Lucas Lennartsson åkte in på 14:e plats, med 13:e bästa åktid för dagen.
Juniorerna avslutade sin Sverigecup i Falun med distriktsstafett där Garphyttans Adam Gillman svarade för en ny stark insats på andrasträckan (efter att Zinkgruvans Oskar Johansson hängt med tätklungan på förstasträckan) och gick loss tillsammans med Smålands Leo Johansson. Men på tredje sträckan åt Dalarnas Hugo Jacobsson in åttasekundersförsprånget Markus Johansson hade när han skickades ut i ledning, och Zinkgruvesprintern fick se sig besegrad på upploppet, men höll Smålands Edvin Andersson bakom sig. På damsidan fick Örebro län inte ihop lag.

Resultaten från Lilla lospåret? De hittar ni här. Alma Olsson och Simon Nilsson, Garphyttan respektive Granbergsdal, vann äldsta klasserna.

I junior-SM i friidrott slutade Alexander Larsson på sjätte plats i P17-finalen på 1 500 meter. Larsson sprang in på nya perset 4.17,41. ”Med stenhård öppning precis enligt coach Kroons instruktioner. Bra jobbat”, skriver just coachen Mikael Kroon på Facebook.

Inga länsåkare kom till start i maraton-SM i skridsko. Då var det å andra sidan ett väldigt tunt startfält (om än naggande gott med Nils van der Poel!), men å andra sidan krockade tävlingen med klassiska Vikingarännet som Ice race vintage-dubbelsegraren och exil-karlskogingen Fredrik Nylén tog hem.

Programmet spikat för cupen 2017: Hjulsjöjoggen och Karlslundsloppet ut – Rallarrundan och Lindesjönloppet in

Det kanske kom i går – eller redan för två månader sedan. Hur som helst har jag inte sett det förrän nu: Det spikade schemat för årets upplaga av Löpex sports långloppscup, allt som oftast bara kallat långloppscupen här på bloggen.
Förutom några mindre schemaändringar (som att ordningen på apriltävlingarna i år blir korta terräng-DM–ÖAIK halvmarathon–Kumla stadslopp i stället för som i fjol ÖAIK halvmarathon–Kumla stadslopp–korta terräng-DM är den stora nyheten att Karlslundsloppet inte finns med i cupen i år (den fanns med redan i första upplagan 1999). Oklart om det beror på funktionärsstrulet som gjorde att loppet inte räknades mot totalställningen i cupen 2016 (läs också förtydligandet här), att det initialt såg ut som om årets upplaga skulle krocka med Hostruset (men tiokilometersloppet på Väster är sedan länge tillbakaflyttat till den 30 september och krockar inte med någon annan tävling), eller att de helt enkelt dragit sig ut av någon helt annan anledning. Ute ur cupen är naturligtvis också Hjulsjöjoggen, som ställdes in i fjol och inte verkar arrangeras i år.
Det blir ändå 27 tävlingar (varav två stafetter) även 2017, exakt lika många som det skulle ha varit 2016, och nytillskotten är OK Tisarens Rallarrundan och klassiska Lindesjönloppet som gjorde comeback i tävlingskalendern 2016 och nu fått cupstatus. Hela cupkalender går att se här.
Premiären är precis som alltid Startmilen, som i år arrangeras den 1 april.

Jag utlovade mycket mer om tv-sändningen av Marieberg galleria marathon på söndag, och i dag kom de två första texterna. Dels en om hur man gör för att se loppet, dels en pluslåst om ultralegendaren Hasse Byréns laddning och tankar inför den snurriga maran.

Och så har resultatlistan från onsdagens etapp i Tour de Kif (den sjunde, som heter ”etapp åtta” eftersom en blivit inställd) kommit redan nu. Långloppsrävarna Olivia Hansson och Robert Brundin var tillbaka i spåret, och över 20 kilometer klassisk masstart fanns förstås ingen som kunde rå på dem. För Hansson var det tredje segern på tre starter i cupen i vinter, och hon knappar därmed in på ledande men i går inte startande klubbkompisen Elin Winblad i täten av sammandraget med Erik Svensson genom en andraplats i går (61 sekunder bakom Brundin, 26 före Larz Andersson) behåller totalledningen med minsta marginal före Brundin som vunnit alla sina fyra starter i cupen. Två deltävlingar återstår, men först väntar uppehåll för Vasaloppsveckan.

Här är favoriterna i första upplagan av galna galleriamaran

Nu är det bara elva dagar kvar till Marieberg galleria marathon, den kreativa arrangören Ola Nordahls senaste påhitt (efter bland annat fem maratonlopp inne i Tybblelundshallen, tre sextimmarslopp i Lindesberg, Svampenmaran och Örebro backyard ultra). Banan utgörs, som namnet på loppet antyder, av gångarna på bottenvåningen i Mariebergs galleria, och är 350 meter lång (lite mindre än en vanlig friidrottsarena, alltså). Det innebär att löparna kommer springa drygt 120 varv för att nå maratondistansen.
Häromdagen släpptes den första startlistan till tävlingen (det går fortfarande att efteranmäla sig eftersom det finns platser över, och det ryktas om att ytterligare några vassa damer är på väg in), och det finns framför allt tre toppnamn som ska bli spännande att se (men ingen som är i närheten av så snabb eller meriterad som Frida Södermark eller Gjermund Sørstad som vann Svampenmaran i fjol): Victoria Borg som har banrekordet i maraton inne i Tybblelundshallen och som så sent som förra helgen klarade 70 kilometer i Karlstad 6-timmars, Tomas Fridh som vunnit fyra av fem maratonlopp inne i Tybbleundshallen, har banrekordet där och var tvåa bakom Sørstad i Svampenmaran i fjol (före Sören Forsberg!) och ultralöpningslegendaren Hasse Byrén som plockade ned mig i Örebro backyard ultra i somras men som kanske inte har chans att utmana Tomas på en så ”kort” distans som maraton.
Jag jobbar just nu för att vi på NA ska kunna direktsända tävlingen, och återkommer med besked.

Ett väldigt efterlängtat besked kom förresten i dag när det stod klart att Ice race vintage, 200-kilometerskridskoloppet på Hjälmarens is, blir av på lördag. Läs mer om det här.

Vintrosas skidorienteringslöfte Elin Schagerström, som tävlar för Garphyttans IF, inledde sitt första landslagsuppdrag med att bli bästa svenska i sprinten på ungdoms-EM i finska Imatra i dag. Schagerström blev 15:e totalt, 1.55 bakom segrande schweiziskan Lea Widmer men mindre än 1,5 minuter från pallen och nästan 2,5 minuter före näst bästa svensk.
Hallsbergsboende degerforsaren Filip Jacobsson, som tävlar för Tisaren i orientering och Öset i skidorientering, slutade på 26:e plats, som fjärde bästa svensk, i junior-VM i samma disciplin. Jacobsson var nästan tre minuter bakom segrande Vladislav Kiselev, Ryssland, och knappt 2,5 bakom landslagskompisen Robin Salen på tredjeplatsen.
I morgon avgörs långdistansen.

Fahlin om succén – och ännu ett tempolopp utan tempocykel: ”Återkommande problem …”

Jag skrev ju en hel del om Emilia Fahlins succéhelg i Thüringen rundfahrt i går (hennes första internationella pallplats på fyra år, i konkurrens med stora delar av världseliten, i ett OS-genrep), och efter kvällens tempolopp fick jag tag i Örebrocyklisten i bilen på väg från tävlingsplatsen till svenskarnas hotell (för en artikel i tisdagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se). Större delen av samtalet kom dock att handla om att hon återigen fick köra ett tempolopp utan tempocykel.
Det italienska stall hon kör för i år, Alé-Cipollini, är ju inte det mest ekonomiskt starka på touren och det har visat sig gång på gång just när det kommer till tempolopp. De tyckte inte att de hade råd att ens plocka med tempohjälmarna (och än mindre några tempocyklar eller ens diskhjul) till etapploppet i Argentina i januari, inför Auensteiner-Radsporttage i Tyskland i juni fastnade tempocykeln på flyget, och under ett träningsläger i Sierra Nevada-bergen i sommar gick det elektroniska växlingssytemet sönder. Fahlin fick det lagat, och kunde köra i full tempoutrustning (tja, förutom att utrustningen är satt på en linjecykelram och att hon fick låna in ett diskhjul) för första gången för året när hon var mindre än fyra sekunder från att sno SM-guldet från världsrankningsettan Emma Johansson i Västerås för tre veckor sedan. Sedan dess har Fahlin inte kört på tempocykeln, men när hon plockade fram den för dagens etapp i Thüringen visade det sig att växlingssystemet återigen var trasigt. Fahlin berättar själv.

– Klart att jag är besviken när jag låg så bra till i sammandraget. Cykeln har bara stått sedan SM, men nu är det samma problem som före SM, det elektroniska växelsystemet är trasigt igen, trots att vi fixade det med ett nytt batteri. Men växlingssystemet är av en modell som är ett par år gammalt, och det är något som inte fungerar som det ska, det är ett återkommande problem som jag hoppas blir åtgärdat. Jag har som mål att köra tempo både på EM och VM i höst, och att försöka göra något vettigt av det. Då behövs det en temporam till att börja med, för hittills har jag fått köra på en linjeram med tempoutrustning, och rätt komponenter på den. Jag har legat på teamet, och den ska vara beställd nu, men vi får väl se när den dyker upp, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur blev tempoloppet med linjecykeln (Fahlin slutade på 33:e plats av 107 startande, 2,5 minuter bakom segrande Ellen van Dijk men trots allt bara 46 sekunder bakom)?
– Överlag var det ingen toppdag om man ser till känslan i benen, inte alls som lördag och söndag. Och det var en ganska tuff, böljande bana runt öppna fält. Sedan gjorde det sitt till att man inte har den cykeln man skulle vilja ha, det gjorde att det inte kändes hundra ens före start. Har man sedan inte superben är det svårt att göra något bra.
Men du hade en fantastisk helg. Hur upplevde du lördagen?
– Det var en ganska tuff tävling. Mycket upp och ned, och dessutom ganska tekniskt genom små byar, och med en hård avslutning. Med nio kilometer kvar gick vi ut på sista varvet som innehöll en kilometerlång backe, där det blev körning. Jag slet mig med som en av elva i tätgruppen över där. Det var bara att bita ihop och köra så hårt det gick, och det var skönt att se att man kunde sitta med där framme, att kunna vara med i tävlingen i en sådan tuff final. Jag var den enda i laget (svenska landslaget, som Fahlin för omväxlings skull kör för den här veckan) som kom var med, vilket gjorde att jag inte behövde ta så stort ansvar i gruppen utan kunde koncentrera mig på spurten. Ryskan som vann gick iväg med några kilometer kvar, men där bakom lyckades jag ”hyfsat” i spurten. (Marianne) Vos är ju ingen nybörjare direkt (hon har tolv VM- och två OS-guld på meritlistan).
Hur värderar du den här tredjeplatsen?
– Sett till motståndet värderar jag den väldigt högt. Kroppen kändes väldigt bra också, jag kunde gå med bra utan att jag kände att det gjorde jätteont. Skönt att det går framåt och riktigt bra tajming.
Ja, bara tre veckor kvar till OS. Hur kommer sista uppladdningen se ut?
– Det är tre etapper kvar här, och de två kommande (tisdag och onsdag) ska vara de tuffaste, innan det blir en lite lättare avslutning (efter tempoloppet tappade Fahlin från från en femteplats i sammandraget, 29 sekunder från täten, till en 16:e-plats, 2.10 bakom). Sedan blir det hem till Spanien (Fahlin bor i Girona) och packa om, landa lite, ladda om mentalt och få ett par sista, bra pass gjorda. Sedan flyger vi till Rio den 29 juli. Vi kommer vara där en dryg vecka innan loppet för att ställa om kroppen till brasiliansk tid, kolla banan och ladda upp.

För övrigt glömde jag ju att redovisa resultaten från Leksand sommarland kvällsmarathon som avgjordes i lördags. Loppet, som liksom bland annat Decembermarathon, Svampenmaran och Örebro backyard ultra, arrangeras av Ola Nordahl och var en engångsföreteelse där 31 seniorer och 13 barn sprang mellan 1 263 och 42 195 meter (19 tog hela maratonet). Örebro AIK:s Lena Koss var enda dam i maratonklassen och vann därmed på 5.16.32, medan Hasse Byrén, Spartacus, var bäste länslöpare på herrsidan med en tredjeplats på 3.42.31, 17 minuter bakom segrande Jörgen Stagreus, Goif Kåre.

Startlistan släppt: Vi gör upp i Örebro backyard ultra

Förra året sprang jag ju både kors och tvär (målloppen gick i Lur, Tromsö, Sälen och Ånnaboda), men den här säsongen var jag betydligt mer modest när jag planerade säsongen. Fram till Borås sextimmars i november är enda riktiga målloppet Örebro backyard ultra i midsommarhelgen (även om jag givetvis ska springa Bergslagsleden ultra i höst också). Och det, plus att kroppen känns bra (alltså hel, konditionsmässigt är det några år sedan jag var sämre), gör att jag kan satsa lite hårdare på just det här loppet. Jag har satt upp 24 timmar som en skamgräns (sprang ju 18 timmar i Lur i fjol trots att Tromsö, som var ett större mål, bara låg några veckor bort och att jag därför medvetet valde att kliva av innan kroppen sa ifrån), och det ska bli intressant att se om man därefter orkar satsa längre. I Lur i fjol räckte 29 timmar till seger, men det är jag tveksam till om det gör i Kvinnersta, när nu den första officiella startlistan, släppts.
På plats finns nämligen inte bara Hasse Byrén (som har det svenska herrekordet i 24-timmarslöpning på löpband som en av noteringarna på sitt långa cv och därmed vet allt om hur man plågar sig i längden) utan också en Fredrik Palm från Jönköping som jag inte lyckats googla fram så mycket information om (mer än att han är fiskerianalytiker på Livsmedelsverket!), men som i varje fall är så pass seriös att han redan varit på plats och provat tio varv på den 6,7 kilometer långa banan en eftermiddag …
Av lokala namn finns utöver Byrén också mina klubbkkompisar Johan Stamm och Maria Åström (som råkar vara min sambo), Örebro AIK:s Ida Reimfelt och Fredrik Hartman, Garphyttans Marc Karlsson, IFK Noras Hanna Fridhamre och Peter Ahlgren, IF Starts Roland Eriksson, Spartacus Åsa Hammander och örebroarna Tony Ehrnström och Malin Tinjan (som inte fyllt i någon klubb). Hela startlistan finns här. Det går alltjämt att efteranmälda sig.
Jag skrev en hel del om det här med backyard ultra-löpning inför fjolårets debut i Lur (där jag alltså blev sjua av 75, det är jag rätt nöjd med), och det finns att läsa här och här (och lite, efteråt, här, utöver racerapporten). Det är sedan ett par veckor tillbaka också klart att Trosa blir tredje platsen i landet att arrangera en backyard ultra, i april 2017.