Emilia Fahlins bragd (så mycket betyder den för Sverige inför VM), VM-cyklisten som tog hem premiären av sextimmarsloppet och hinderbanelöparen som kvalade till VM

Allt om Emilia Fahlins bragd i Tjeckien – vilket tillsammans med hennes seger i Vårgårda GP måste klassas som svensk landsvägscykels största seger i eran efter Emma Johansson – hittar ni här. Den prestationen, att köra ifrån och få en lucka till en trefaldig OS-medaljör som ”bara” behövde hänga på i rygg för att behålla tröjan, som inte hade något behov av att ta sig förbi, är förstås enorm.
Veckans framgångar gör också att Fahlin inkasserar 66 nya världsrankningspoäng, vilket tar henne från 71:a till 55:e plats på rankningen och upp som bästa svensk, förbi Hanna Nilsson. Men framför allt gör den att Sverige passerar Eritrea för 21:a-platsen i nationsrankningen och nu bara är en placering och 37 poäng bakom Finland i kampen om den så viktiga 20:e-platsen på rankningen. Nationerna som är rankade topp 20 får nämligen starta med fem cyklister på linjeloppet i VM (nation 1–5 får ha sju, nation 6–15 får ha 6, nation 16–20 fem och alla andra bara tre). Det är världsrankningen per den 12 augusti som gäller inför höstens VM i Innsbruck, och skillnaden mellan en 20:e- och en 21:a-plats är alltså att Fahlin får med sig två eller fyra hjälpryttare.

Martin Regborn stod som vanligt för den starkaste insatsen av en länslöpare när herrstafetten i Tiomila avgjordes natten mot söndagen, men den här gången bar det dessutom hela vägen till titeln som bästa länslag för hans Hagaby – för första gången på 20 år. Om det skrev jag en del här, så jag kanske inte behöver upprepa mig (jag sökte för övrigt ankaret Jakob Wallenhammar också, men fick inte tag i honom, och sedan kom för mycket annat emellan).

När den första upplagan av Kvinnersta 6h MTB avgjordes på söndagen – ett ”ultralopp” på cykel där det gällde att göra så många 7,2-kilometersvarv som möjligt på sex timmar – tog Marcus Jansson en väntad seger. VM-mountainbikeorienteraren, som i den disciplinen representerar Garphyttan men i vanlig cykel kör för CK Hymer, hann ge sig ut på det 20:e varvet innan klockan slog, och ingen annan var ute på mer än det 16:e (20 fullbordade varv på knappt sex timmar och nio minuter gav 144 kilometer). Örebrocyklisternas Gustav Brandén tog andraplatsen före klubbkompisen Johan Backlund, och även fjärdeplacerade Johan Stamm, mer känd som arrangör av bland annat Bergslagsleden ultra, hann fullborda 15 varv för drygt tio mil mountainbike innan de sex timmarna hade passerat. Örebroaren Charlotte Dicken var enda dam till start i den individuella klassen, och avverkade sex varv.

Lisa Bergdahl, den Fellingsbrofostrade talangen som sprang U23-EM i friidrott i fjol, inledde säsongen på bästa sätt när hon sprang hem tiokilometerstävlingen Lerumsloppet i går. Bergdahl vann med nästan tre minuters marginal, på 37.12, i en tävling som lockade 101 damer till start.

Och hindebanelöpare Martin Nilsson, som hoppade över Örebro actionrun för att istället springa Ultimate OCR i Stockholm, lyckades med sitt mål att ta en kvalplats till VM i Storbritannien. Lite oklart vilket resultatet exakt blev, på instagram skriver han själv att han vann sin klass men blev sin klass och blev 25:a i sammandraget, men i resultatlistan jag hittade var han åtta. Nåja, VM-kvalad i klassen under elit är han i varje fall. Mästerskapet avgörs i London 19–21 oktober.

Anfält knyckte banrekordet, Gerdevåg tog tredje raka och mycket mer

Det var inte förrän på fredagen som Erik Anfält avslöjade på instagram att han skulle efteranmäla sig till Munkastigen trailrun och göra debut i den 44 kilometer långa trailtävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå. Men väl på plats visade Anfält att hans landslagsmeriter, 2.25-maror (tre stycken!) och Ultravasan 45-seger inte är någon slump: Han satte av genom Tiveden i ett alldeles eget tempo och korsade mållinjen på 2.56.06, 15 sekunder under Albin Olaussons fyra år gamla banrekord. Comradesladdande Morgan Pätsi tog andraplatsen, knappt 12,5 minuter bakom (på 3.08.30) och Jakob Nilsson fixade en Örebro AIK-trippel genom att ta hem tredjeplatsen (med halvminutsmarginal till Hässelbys Peter Nilsson) på 3.15.41. Ingrid Ziegler såg till att det blev ÖAIK högst upp på damsidan också, när hon vann med nästan 15 minuters marginal, på 3.40.29. Gabriella Wågström, Solvikingarna blev tvåa på 3.55.15, och Therese Fjordäng, Örebro AIK, trea på 4.01.39.

Alla de där löparna (och de som sprang Örebro actionrun, se nedan) dränerade säsongens tredje deltävling i långloppscupen, Kumla stadslopp, på deltagare både på toppen och bredden (213 fullföljande, alla klasser utom knattar inräknat, är sämsta siffran sedan 2010). Men damklassen innehöll i varje fall de två starkaste löparna som just nu representerar länsklubbar (rehabande Mikaela Kemppi undantagen): Josefin Gerdevåg som tog tredje raka fullpoängaren i cupen genom att vinna tävlingen, milloppet på 37.55 och Liduina van Sitteren som återigen var tvåa, på 38.52. Marie Dasler blev terdje bästa länslöpare på sjätte plats med 42.36. Och faktum är att 63-åriga Kumlalöparen Rose Marie Enmalm tog cuppoäng i seniorklassen som sjätte bästa länslöpare med 48.30.
I herrklassen sålde sig KFUM Örebros 18-årige Jack Karlsson dyrt mot Strömstads rutinerade och 14 år äldre Peter Gross, men fick ge sig i spurten och blev tvåa på 33.18, en sekund bakom. Örebro AIK:s Andreas Ingberg tog tredjeplatsen på 35.14.

Örebro actionrun var jag med och sände live (framför allt gjorde jag intervjuer efter målgång) och skrev en (pluslåst) artikel om här. Inflyttade örebroaren och tidigare VM-fyran Cimmie Wignell (som springer för IF Start) fick revansch på Örebro AIK:s Jonathan Kandelin efter Startmilen, och blev först i tävlingens historia att ta en andra seger (han vann även premiärupplagan 2015). På damsidan blev det Göteborgsseger genom Emelie Lindgren, men örebroaren Sara Forsström, som vann i fjol, tog andraplasen nu (tredje raka topp två-placeringen).

Om några löpare blev över? Tja, faktum är att hela 59 kutade Örebro parkrun i morse, där Elin Törnqvist (22.22) och Thomas Lindahl (18.43) var snabbast. Rihards Darzins drog dubbeln och körde först parkrun på 20.02 för att två timmar senare springa actionrun i elitklassen och ta en 17:e-plats där.

Men en av dagens roligaste löparnyheter kommer faktiskt från Stockholm och Ältasjön runt där Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tävling (ja, om man räknar bort ett par parkruns under träningslägret i Sydafrika) efter fotoperationen som följde på friidrotts-VM i somras. Wiker tog en andraplats, 21 sekunder bakom Lena Örn, efter 26.09 på sju kilometer.

Dagens största var ändå otvetydigt Emilia Fahlins tredje seger på lika många dagar. Trots det blev hon av med ledartröjan, med två sekunders marginal, i sammandraget efter en sjätteplats i tempoloppet på förmiddagen. Om det har jag skrivit massor i den här (pluslåsta) texten. I morgon avslutas det tjeckiska etapploppet Gracia Orlova med ett varvlopp inne i Orlova (en stad av Karlskogas storlek precis på gränsen till Polen), och för att sno tillbaka totalsegern från ryska trefaldiga OS-medaljören Olga Zabelinskaja lär Fahlin dels behöva ha henne bakom sig, dels sluta etta, tvåa eller trea på etappen (det finns också tre spurtpriser, med vardera 3–2–1 sekund i potten till topp tre, att jobba med).

Matthias Wengelin lyckades däremot inte följa upp förra helgens succé i norska cuppremiären med en ny seger i den svenska. I sin hemmatävling Klippingracet fick örebroaren nöja sig med en sjätteplats, drygt fyra minuter bakom segrand Emil Lindgren. Axel Lundh blev nia, ytterligare ett par minuter från täten.

I Tiomila misslyckades Tisaren återigen med att ta en topp tio-placering på damsidan. Om detta har jag skrivit en hel del i den här (pluslåsta) artikeln. Att Ellinor Tjernlund, som skulle ha sprungit förstasträckan, blev sjuk och tvingades kasta in handduken ställde förstås till det, och laget var bara 79:a (7,5 minuter bakom) efter förstasträckan och 57:a (12,5 minuter bakom) efter andra. Men Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren sprang upp laget till 15:e plats. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 87:e-plats medan Hagaby blev 103:a, Milan 132:a och Djerf 190:e lag.
Herrstafetten startade för en stund sedan och har beräknad målgång vid sju i morgon bitti. Martin Regborn lyckades inte försvara sin förstasträckesseger från i fjol, men tog i varje fall en andraplats, 33 sekunder bakom Koovees Joni Hivrikallio. Vi får se hur det utvecklar sig under natten.

Karlslunds Maria Gräfnings stängde definitivt längdskidsäsongen när hon i dag vann isländska 50-kilometersloppet Fossavatnsgangan med över nio minuters marginal till tvåan Anouk Faivre Picon (som var 13:e på skiathlon i OS i februari) och schweiziska OS-medaljören (i skidskytte) Selina Gasparin. Gräfnings var tvåa, 26 sekunder bakom Gasparin, i skejtloppet över halva distansen i torsdags.

Helgens höjdare – en superkrock i löparspåren

1) Superkrocken – löparna spridda på fyra (fem! sex!) tävlingar samma dag
Det finns bara X antal löpare som kan springa tävlingar, kan man tänka. Därför kommer det den här lördagen bli rejält spridda skurar när löparna delar upp sig mellan Tiomila (alla Tisarens topplöpare, Martin Regborn, Per Sjögren …, läs min långa förhandstext här), Munkastigen trailrun (Jakob Nilsson, Morgan Pätsi, Martin Ingberg, Johan Ingjald, Ronny Collin, Fredrik Härdfeldt, Anna-Karin Frih, Ingrid Ziegler, Hasse Byrén och i lagtävlingen också Kajsa Rosdal och Maria Eriksson), Kumla stadslopp (Josefin Gerdevåg, Liduina van Sitteren och Jack Karlsson), Örebro actionrun (Cimmie Wignell, Jonathan Kandelin, Martin Bäckström, Elias Zika, Sara Forsström och Rebecca Högberg) och Örebro parkrun som alla avgörs under lördagen. Och som grädde på moset springer dessutom hindrebanelöparen Martin Nilsson från Örebro, som tog två andraplatser och var trea totalt i Rusakulan vertikal tour förra veckan, Ultimate OCR i Hackstaskogen i Åkersberga, Stockholm med en förhoppning om att kvala in till VM i Storbritannien, skriver han på instagram.
Tillbaka till väsentligheterna: Det jag ser mest fram emot att följa, vid sidan om Tisarendamernas kamp i toppen av Tiomila, är Munkastigen trialrun (som är deltävling två av åtta i Peppes trailruncup), där så många snabba landsvägslöpare bestämt sig för att prova traillöpningens ädla konst. Det ska bli kul att följa bland andra Jakob Nilsson och Comradesladdand Morgan Pätsi. Loppet avgörs för 14:e gången, och om jag inte missat någon snabb tid i någon tidig upplaga så lär Albin Olaussons 2.56.21 från 2015 stå sig som banrekord.
För övrigt kommer vi att sända Örebro actionrun på na.se, precis som i fjol. Håll utkik!

2) Gracia Orlova
Efter torsdagens seger på den första etappen kör Emilia Fahlin den andra, som startar 11.00 nu på fredagen och beräknas ha målgång någon gång före 14, i den gula ledartröjan. Under helgen avslutas sedan touren med två etapper på lördagen och en på söndagen, och nyckeln för att Fahlin ska ta hem totalsegern är att överleva fredagens hårt kuperade etapp, berättade hon i gårdagens blogginlägg.

3) Mountainbikepremiärer
Förra året fick Matthias Wengelin nöja sig med en sjundeplats i sin hemmatävling Klippingracet (örebroaren kommer ju från Säter från början), men då var han inne i en tung period efter Cape Epic. Nu kommer han istället till premiären i den svenska mountainbikecupen med en seger i den norska diton i ryggen. Jag pratade lite löst med Wengelin häromdagen, och han såg verkligen fram emot tävlingen, som avgörs över sex varv på en kuperad och tekniskt krävande femkilometersslinga, med tillförsikt. Med i startlistan finns också Axel Lindh, som tävlar för Härnösand i år, och Almbys Johan Lindbom (och Adam Pettersson i juniorklass).
Och på hemmaplan är det dags för en riktig premiär när den första upplagan av Kvinnersta 6h MTB avgörs i skogarna vid just Kvinnerstaskolan, strax norr om Örebro. Det är Ola Nordahl, mannen bakom bland annat Svampenmaran och Örebro backyard ultra, som skapat ett tidslopp för mountainbike (den typen av tävlingar är väldigt vanliga i löpning men väldigt ovanliga i cykel). I en- eller tvåmannalag gäller det att samla ihop maximalt många varv på en sjukilometersbana på sex timmar. Bland de anmälda finns bland andra VM-cyklisten (i mountainbikeorientering) Marcus Jansson.

Wengelin vinnare igen – men Forsgren blev av med pallplatsen i elitseriefinalen

Minns ni hur strulig säsongsinledningen har varit för Örebroboende mountainbikelandslagsåkaren och tidigare VM-femman Matthias Wengelin varit? Det inleddes med att han tvingades bryta säsongspremiären på Cypern på grund av sjukdom, fortsatte med att han fastnade långt bak i fältet i världscuppremiären i Sydafrika och att han sedan misslyckades med att ta de världsrankningspoäng han hoppats på i en deltävling i den österrikiska mountainbikecupen. Men i dag lossnade det, och det rejält för 30-åringen som den här säsongen tävlar för Länna Sport. Efter att ha varit åtta i gårdagens tempolopp (en rätt ovanlig tävlingsform i mountainbikesammanhang) som markerade premiären i norska mountainbikecupen som avgjordes i Fiskum i södra Norge, följde han i dag upp med en seger i crosscountryloppet (OS-disciplinen, alltså, den mest prestigefyllda i mountainbike) över 33,6 kilometer. Loppet hade världsrankningsstatus och ett starkt startfält där norske Erik Hægstad, som körde VM i Australien i höstas i U23-klassen, tog andraplatsen 36 sekunder bakom Wengelin medan övriga var distanserade med mer än 2,5 minuter. ”Trivdes jäkligt bra i leran […]! Efter en hård fight med Petter Fagerhaug (som blev diskad för att ha gått tillbaka till den tekniska zonen för att byta hjul, reds anm), killarna på pallen och Tobias Johannessen så lyckades jag passera mållinjen först”, skriver Wengelin på instagram.

Wengelins tidigare klubbkompis Emilia Fahlin (han tävlade för Örebrocyklisterna i fjol, det gör landsvägsproffset Fahlin fortfarande) avslutade en kämpig vårsäsong med en 67:e-plats i Liège-Bastogne-Liège i dag. Det blev ingen lyckad dag för hennes brittiska stall Wiggle-High5 när Elisa Longo Borghini, som teamet körde för, tvingades bryta (jag har inte lyckats läsa mig till av vilken anledning), så Eri Yonamines 35:e-plats blev dagens bästa resultat när världens just nu bästa cyklist Anna van der Breggen, Boels-Dolmans och Nederländerna, tog ännu en seger. Återstår att se var och när Fahlin tävlar härnäst, men det lär bli ett litet brejk nu och förhoppningsvis ska jag hinna passa på att dela ut NA:s och Löpex Sports pulsklocka som hon röstades fram som vinnare av för sina insatser i fjol.

Hemma i Sverige cyklades det för andra dagen runt (och uppe på) Kinnekulle, och i Kinnekulleloppet (den andra deltävlingen i Sverigecupen efter lördagens premiär i Kinnekulle Cyclassic) presterade Örebrocyklisternas ende cyklist i elitklassen, Jacob Ahlsson, säsongens bästa resultat hittills (efter ett par tävlingar nere i Belgien och ett par hemma i Sverige) med en 13:e-plats. Fem cyklister kom loss i den nästan 15 mil långa tävlingen, och på väg upp mot målet på Kinnekulle sprack det även där bakom, men Ahlsson höll i och var bara 20 sekuner från sjätteplatsen (drygt tre bakom segrande Richard Larsén, Ryska Posten). Lillebror Jonathan Ahlsson tog för andra dagen i rad en fjärdeplats i P16-klassen, bara åtta sekunder bakom segrande Oscar Lind, Uddevalla. Adam Axelsson var elva i herrseniorklassen (nivån under herrelit), 26 sekunder från andraplatsen men fyra minuter bakom segrande Leopold Kaftanski, Stockholm).

EM-klara natt-SM-bronsmedaljören Lilian Forsgren lyckades inte behålla den tredjeplats varifrån hon startade när swedish league, elitserien i orientering, avslutades med jaktstart i dag. Lidingölöparen Emma Bjessmo, som startade sex sekunder bakom, var ikapp och förbi redan till andra kontrollen, och även om de båda bytte positioner ett par gånger under loppets gång var Bjessmo till slut 26 sekunder före i mål. Järlas Karolin Ohlsson defilerade till seger med dagens bästa löptid från ledning – hon hade 48 sekunder att gå på till Sara Hagström i start och var över fyra minuter före i mål, med trean Bjessmo och fyran Forsgren drygt sju minuter bakom och övriga över tio minuter bakom.
Ytterligare fyra Tisarenlöpare slutade topp 20 i swedish league i år: Josefin Tjernlund blev elva, Andrea Svensson 13:e, Ellinor Tjernlund 17:e och Lovisa Persson 18:e (de hade 21:a, 22:a, 19:e respektive 18:e löptid i dag). Viktor Larsson, Hagaby, var bäste länslöpare på herrsidan med en 26:e-plats och Jonatan Gustafsson var bäste junior med en 19:e-plats i H20.

Martin Regborn stod ju över både natt-SM och elitseriefinal, och sprang istället Boforsloppets långdistans där han enligt egna träningsdagboken gick på 90–95 procent och vann med fem minuter ned till tvåan Erik Liljequist, Södertälje-Nykvarn och drygt nio minuter till trean Emil Andersson, Ärla. Beata Falk vann för andra dagen i rad i terrängen på Kosia (som östra sidan av Möckeln heter), men var den här gången hårdare pressad och hade bara 14 sekunder bak till utflyttade karlskogingen Maria Wester, som numera tävlar för Ärla. Garphyttans Elin Schagerström tog också andra raka, i D18-klassen.

Cimmie Wignell, som sedan ett par år tillbaka bor i Odensbacken och som representerar IF Start i löpning, inledde på lördagen hinderbanesäsongen med en sjundeplats, en placering och 26 sekunder före Örebro AIK:s Jonathan Kandelin i Toughest Göteborg (de båda var drygt fyra minuter bakom sportens superstjärna, britten Jon Albon, som vann med nästan två minuters marginal till tvåan) medan Örebro actionrun-segraren Martin Bäckström blev tredje länslöpare på 15:e plats, sju minuter bakom Albon. Sara Forsström blev bästa länslöpare på damsidan med en 20:e-plats, 14 minuter bakom segrande Linnea Ivarsson. Årets actionrun avgörs ju för övrigt redan på lördag!

Topplaceringar för actionrunvinnarna i Göteborg – men står över VM

Martin Bäckström och Sara Forsström, de inflyttade örebroarna som jag skrev en del om både före och efter att de tog hem Örebro actionrun i somras, slog till med nya, fina placeringar i hindarbanelöpning när Toughest Göteborg avgjordes i lördags.
Martin blev 18:e man på 43.47, bara lite drygt tre minuter från en topp fem-placering över åtta kilometer med 40 hinder. Sara blev 23:a på 1.03.04, 14 minuter bakom segrande Linnea Ivarsson.
Martin kvalade ju in till VM, som avgörs i kanadensiska Blue Mountain fredag–söndag den här veckan, i samband när han blev 18:e man i Toughest Stockholm i början av juni, men skriver på instagram att han beslutat sig för att inte åka dit i år ”på grund av diverse orsaker, men nästa år så”.
Loppet i Göteborg vanns av Jonathan Albon, en britt som tagit tre raka världsmästartitlar i hinderbanelöpning (får se om han dyker upp och försvarar sin titel i Kanada), och som 2016 och 2017 dessutom vunnit skyrunningvärldscupens extremklass (skyrunning är alltså bergslöpning, extremklassen består av de mest tekniska krävande loppen). Albion var hela var nästan två minuter snabbare än tvåan, David Nordström, och bara fyra löpare var inom 3.40 bakom honom. Bäckstörm var 7.10 bakom i mål. Garphytteboende Jonathan Kandelin sprang in på åttonde plats i Göteborg, på 41.24 och därmed mindre än två minuter från pallen. Han lär därmed redan nu ha kvalat in till nästa års VM (även om jag inte har stenkoll på kvalreglerna).

För övrigt är det nu klart att Emilia Fahlin stannar i stora, brittiska stallet Wiggle-High5 ännu en säsong (det blir andra raka och fjärde säsongen de senaste fem åren som Fahlin kör för det svartorangea laget). Kollega Lasse Wirström har skrivit lite om det här, och jag ska försöka få tag på Fahlin under dagen för ett längre (pluslåst) snack.

Redan förra helgen avgjordes 1 000 lakes, den tyska deltävlingen i världsserien i swimrun, med Bibben Nordblom och Lotta Nilsson på startlinjen, vilket jag får erkänna att jag helt hade bommat. Noraparet låg trea halvvägs in i tävlingen, men tvingades släppa Bibbens Ö till ö-kompanjon Maja Tesch (och hennes lagkompis Marika Wagner) under andra halvan. Bibben och Lotta höll ändå fjärdeplatsen i tävlingen, 36 minuter bakom segrande Ulrika Eriksson/Helena Sivertsson och sex bakom Tesch/Wagner på tredjeplatsen. Just över 5,5 timmar tog de 33,8 kilometerna löpning, 7,5 kilometerna simning och de 19 bytena mellan disciplinerna.

Jansson åtta i världscupen – karriärens näst bästa placering (plus Sjögrens trapprekord, Bäckströms VM-kval och Sundströms parkrunkross)

Det har ju varit orienterings-SM i Örebro i helgen, säger ni. Jodå, jag har inte missat det. Efter att själv ha bevakat kvalet i fredags lämnade jag över stafettpinnen till kollega Elena Lövholm, som levererade från de individuella finalerna i går och sprintstafetten i dag (alltihop pluslåst, förstås). Vid sidan om de största rubrikerna (Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren femma och nia individuellt och tillsammans med Daniel Attås och Oskar Andrén för andra året i rad fyra, bara sekunder [den här gången fem] från SM-medalj, i stafetten) så tog Jonatan Gustafsson en finfin femteplats i H18-klassen (han har därmed varit fyra i stafett-SM i friidrott och femma i sprint-SM i orientering inom en vecka) och en viss Lars Drageryd – som jag skrev en hel del om i bloggens begynnelse, när han bland annat sprang Mount Everest Challenge marathon – vann H21-klassen i publiktävlingen Örebro city sprint på lördagen, 1.45 före Milans veteran Per Eklöf. Elin Winblad vann damklassen.

Dagens största rubrik var nog ändå att Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som varit Sveriges bäste manlige i sin disciplin senaste åren, tog karriärens näst bästa placering i världscupen; en åttondeplats i en sprint i österrikiska Zwettl. Jansson var 2.12 bakom segrande tjecken Krystof Bogar, men bara 35 sekunder från pallen efter 25 minuters orientering, vilket räckte till karriärens andra topp tio-placering i världscupen och hans näst bästa placering i karriären efter sjundeplatsen i en långdistans i maj i fjol. Jansson var dessutom tolva i medeldistansen i går, och har därmed inkasserat 52 världscuppoäng hittills (världscuppremiären avslutas med en långdistans i morgon) och ligger sjua i sammandraget. Janssons landslagsdebuterande klubbkompis Karin Gustafsson blev 33:a på lördagen (tre poäng i världscupdebuten och 28:a i dag.

Nästan lika stor rubrik förtjänar förstås Per Sjögren, som förbättrade rekordet i Besegrat trappan, som han själv satte i fjol, från 59.03 till 57.44 bara fyra dagar efter segern i Grabbhalvan. Frågan är hur mycket mer det går att slipa av på den där tiden, att snitta 5.46 på det där varvet, tio varv i rad utan vila, kräver sin man …

I Örebro parkrun på lördagen visade Tim Sundström exakt hur fort det går att springa den banan. Örebrofostrade Sundström, som är medeldistansare av svensk toppklass och har distriktsrekordet på på 1 500 meter (3.46,75) men som numera springer för Stockholmsklubben Tureberg, avverkade de fem kilometerna vid Rynningeviken på 15.52. Därmed blev han först på svensk mark att springa ett parkrun under 16 minuter (tidigare snabbaste tiden hade finske landslagsorienteraren Mårten Bosröm, från Haga parkrun, på 16.17 medan Erik Anfält hade banrekordet i Örebro på 16.39). Också Per Arvidsson (17.17), David Berg (18.01) och Erik Jansson (18.07) gjorde snabba tider. Annica Sjölund satte personbästa när hon tog sjätte raka segern bland damerna på 22.54.

Tim Sundström halvvägs in i Örebro parkrun. Foto: Peter Segerås

Martin Bäckström, vinnaren av Örebro actionrun, kvalade in till hinderbane-VM, som avgörs i Kanada den 14 oktober, när han slutade på 18:e plats i Toughest i Stockholm i går. Bäckström tog sig runt banan på 49 minuter blankt, 6,5 minuter bakom segrande David Nordström.

Helgens höjdare – en galet intensiv löparhelg, Tiomila och cykel …

1) Löparfest och två gånger direktsändningar på na.se
Om tekniken är med oss (koncernen Mittmedia, som NA ingår i, har ju haft ett enormt teknikhaveri senaste två dygnen) så blir det som jag tidigare skrivit om dubbla direktsändningar i helgen: Örebro actionrun på lördagen och Svampenmaran på söndagen. I hinderbaneloppet actionrun ska jag försöka bilda mig en uppfattning om vilka löpare som kan tänkas vara snabba senare i dag (fjolårets segrare Per Sjögren kommer ju inte till start, och av namnen i elitstartlistan känner jag inte till särskilt många), men i Svampenmaran går 100-kilometers-VM-löparen André Rangelind för nytt banrekord och under tre timmar, och händer inget extremt oförutsett så kommer han förstås att vinna tävlingen (hela startlistan hittar ni här). Jag snackade med André redan förra veckan, och texten kommer, om tekniken är med oss, ut på na.se under dagen.
Vid sidan om dess båda tävlingar är det på lördagen både Kumla stadslopp (med Erik Anfält!), Munkastigen trailrun (med Hasse Byrén och Roland Eriksson som dubblerar de 44 kilometerna med söndagens 42,2 i Svampenmaran!) och tredje upplagan av Örebro parkrun (som kan få svårt att locka något jättestartfält i konkurrens med alla andra tävlingar).

2) Tiomila
Helgens största tävling är ju dock otvetydigt orienteringsstafetten Tiomila, som i år avgörs i Göteborg. Jag har redan skrivit en hel del om Tisarens lag inför tävlingen, och nu står det också klart att vi kan se fram emot att få se både Martin Regborn (Hagaby) och Per Sjögren (KFUM Örebro) på förstasträckan i år igen. Damstafetten startar 13.15 på lördagen med beräknad målgång för segrarlaget vid 17.45 medan herrstafetten startar 21.00 med beräknad målgång vid 7.00.

3) Fahlin i England och svensk mountainbikepremiär
Tanken var ju att Emilia Fahlin skulle ha fått en träningsperiod inför etapploppet Tour of California 11–14 maj, men nu är hon plötsligt på plats i England och kommer att köra Tour de Yorkshire (som namnet till trots är ett endagarslopp) på lördagen. Ett race som inte är med på världstouren, men som är på nivån precis under och som lockar ett starkt startfält med Boels-Dolmans nederländska OS-segrare Anna van der Breggen (som svarade för en ”omöjlig” trippel när hon på en vecka vann Amstel gold race, Vallonska pilen och Liège-Bastogne-Liège) i spetsen. Fahlin kör tillsammans med Giorgia Bronzini, Jolien d’Hoore, Claudia Lichtenberg, Audrey Cordon och Lucy Garner för sitt Wiggle-High5 som blivit flitiga på att uppdatera på twitter. Själva tävlingen är 122,5 kilometer lång och har en rejäl backe (nästan 200 höjdmeter ska tas på 1,7 kilometer) mitt på men är i övrigt rätt flack och ser ut att kunna passa Fahlin bra.
Dessutom drar Sverigecupen i mountainbike igång i Säter (barndomsmarker för inflyttade Örebrocyklisten Matthias Wengelin) och Klippingracet. Räkna med att både Wengelin och Almbys Axel Lindh och Fredrik Berg är på plats, plus säkerligen ett stort gäng veteraner, juniorer och ungdomar.

Helgens höjdare – Fahlin tillbaka efter galna segern: ”Kanske tänker till en extra gång om jag kommer i utbrytning nu”

Den här veckan blir det helgens höjdare med två förbehåll: Det blir en kort variant eftersom jag alltjämt är i Slovakien för bevakning av Örebro Hockeys träningsläger. Och om förbundskapten Håkan Carlsson skulle chocka och ta ut Martin Regborn att springa stafetten som avslutar orienterings-VM i morgon är det naturligtvis det som är nummer ett på listan.

1) Friidrotts-SM
Redan 15.30 i eftermiddag drar SM igång, och lite drygt en timme senare går Tim Sundström in som första länslöpare. 18.30 är det dags för första finalen – och SM:s höjdpunkt ur länslöparsynpunkt med kampen mellan Mikaela Kemppi och Louise Wiker. Jag skrev en hel del inför SM häromdagen, som ni kan läsa här.

2) Örebro actionrun
Över 2 000 är anmälda till andra upplagan av Örebros eget hinderbanelopp. Även det skrev jag om tidigare i veckan, och nu har dessutom kollegorna varit ute och testat banan. Missa inte det tv-klippet här.

3) GP de Plouay-Bretagne
Emilia Fahlin är tillbaka på cykeln efter den mäktiga segern i Vårgårda i söndags. Återigen handlar det om damernas världstour, den 16:e och näst sista deltävlingen, och franska GP de Plouay-Bretagne. Tävlingen avgörs för 15:e gången, regerande olympiska mästaren Lizzie Armitstead (som Fahlin slog förra helgen) vann i fjol, och årets bana mäter Mäter 121,5 kilometer fördelat på en inledande slinga som mäter 26,9 kilometer som körs fyra varv, följt av en avslutande sträcka på 13,9. Allt i ett lite böljande men tämligen platt landskap. I Fahlins lag, Alé-Cipollini, är det en del förändringar jämfört med söndagens succé: Ut med Martina Alzini och Marta Tagliaferro, och in med Ane Santesteban, Marta Bastianelli och Dalia Muccioli (stallet var en cyklist kort senast). När jag pratade med Fahlin några timmar efter succén i söndags berättade hon att hon inte trodde livet i klungan skulle bli svårare, och mer hårdbevakat, framöver trots segern.
– Nja, jag tror inte att de kommer kontrollera mig jättenoga på det viset. Men visst, de kanske tänker till en gång extra om jag kommer med i en utbrytning. Tidigare har det väl varit: ”Äh, hon är inget hot”, sa Fahlin då.
Efter helgens tävling väntar belgiska etapploppet Lotto Tour 3–6 september och EM i Frankrike och Monaco veckan därpå för Fahlin.

Bubblare: Östansjöloppet, den enda tävlingen i långloppscupen med individuell start (ja, även om man startar två och två, med 30 sekunders mellanrum), går av stapeln på stigar i Motorpsskogen på lördag. Vi snackar tio kilometer, och om det inte kommer in några tunga efteranmälningar får Heshlu Andameriam och Åsa Höög gälla som favoriter.

Dubbla storlopp i Örebro i veckan – lockar ut tusentals löpare på gatorna

5 226 anmälda till Blodomloppet på torsdag, skriver IF Start på Instagram i dag. Och 2 000 deltagare kommer springa Örebro actionrun på lördag, skriver Richard Göransson, motorsportprofilen som är en av loppets arrangörer, i ett pressmeddelande.

Blodomloppet, som är ett koncept som arrangeras på en rad orter och skänker fokus åt den viktiga blodgivningen, startade 1993 och kom till Örebro fem år senare. Därmed är årets lopp det 19 i ordningen i stan, och bjuder på klasser på tio kilometer, fem kilometer och 750 meter (för barn), alla med start och mål vid Trängens IP på Väster. Erik Anfält och Mikaela Kemppi är hör och häpna regerande mästare i tävlingen efter att ha vunnit på 32.27 respektive 37.26 förra året, men ingen av dem lär komma till start i år eftersom Anfält är sliten efter Ultravasan 45 i lördags och Kemppi gör SM-debut på 10 000 meter dagen därpå.

Örebro actionrun hade ju premiär förra året, då bland annat jag var med och sprang med kamera på huvudet. Cimmie Wignell från Odensbacken fixade hemmaseger i herrklassen då (han ligger elva på hinderbanearrangören Toughest rankning just nu), medan Sara Trolte från Uppsala vann damklassen (hon toppar samma rankning). Jag hittar dock ingen av dem i startlistan, men anmälan är öppen ända fram till starten på lördag. Hur som helst utlovas ett antal nya hinder på årets bana (den är alltjämt 7,5 kilometer lång men innehåller i år hela 36 hinder), och Göransson är nöjd:
– Hinderbanelöpning växer och ett citylopp är något unikt. Vi ser fram mot en folkfest på stan, säger han i pressmeddelandet.

Förutom de här båda loppen är det dessutom friidrotts-SM i helgen (jag tänkte kika närmare på startlistorna i morgon) och därtill Östansjöloppet (som med sin individuella start är en liten personlig favorit i långloppscupen) på lördagen. Det ska springas både kors och tvär den här veckan, så att säga.

För övrigt kom resultaten från helgens deltävling i Närkeserien i mountainbike, den fjärde av totalt sex, ut på nätet i kväll. CK Hymers Marcus Jansson tog hem segern, närmast före en Almbytrio anförd av Pontus Bergsten. Men några tidsangivelser bjuds det inte på. Samma dag, i söndags, gjorde förra veteran-VM-silvermedaljören Linda Meijer comeback i mountainbikespåren i en helt annan tävling, som hon berättar om på sin blogg. Och visst blev det seger direkt, som vanligt.

Dahlgren avslutare i guldjakten: "Vill ha så mycket ledning som möjligt"

Garphyttelöparen Filip Dahlgren, 27, lyckades inte följa upp SM-bronset i långdistans från i söndags när medeldistans-SM avgjordes i Hemfosa utanför Stockholm på lördagen. Dahlgren fick nöja sig med en tiondeplats, 2,5 minuter bakom segraren Gustav Bergman och nästan två minuter från medalj (men bara minuten från fjärdeplatsen, de tre i tät var i särklass). Därmed delade han titeln som bäste länslöpare för dagen med Hallsbergs Lilian Forsgren, som också var tia (4.12 bakom segrande Helena Jansson, knappt 2,5 minuter från pallen) medan örebroaren Martin Regborn blev 13:e (38 sekunder bakom Dahlgren) och Hallsbergs Daniel Attås 29:a (knappt fyra minuter bakom Dahlgren). Men i morgon kan Dahlgren mycket väl få guldjubla. Efter att senaste åren ha varit fyra, trea, femma och tvåa i SM-stafetterna med sitt IFK Lidingö får han nu för första gången chansen att springa som avslutare i ett urstarkt lag där världsmästarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) kutar de två första sträckorna. Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur han känner inför det uppdraget.

– Det känns väldigt inspirerande, vi har ett väldigt bra lag. Vi vet vilken nivå vi var, vad vi kan prestera, och det vore väldigt kul om vi lyckades hela vägen. Men det är tuff konkurrens, det är sju–åtta lag som slåss om medaljerna. Förstasträckan kommer bli avgörande för många lag eftersom många bara har två riktigt bra löpare. Men vi har Mårten som är en av världens bästa löpare på förstasträckan och som är grymt stark fysisk. Han har gjort 1.42 på Lidingöloppet och 2.18 i maraton … , säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Hur ser taktiken ut, vilken är tanken med du tar avslutningen?
– Planen är att vi ska våga agera som i ett individuellt lopp. Det är tre lika långa sträckor, och relativt långt; elva kilometer. Det kommer bli knappa timmen på varje sträcka. Fredrik har ju varit skadad och gjorde det bra förra helgen även om det blev lite för många misstag. Han känner sig lite tryggare med att ta andrasträckan den här gången, så därför får jag ta över som avslutare. Det blir en kul, ny utmaning.
Vilket läge vill du? Ensam ledning eller gå ut i rygg?
– Givetvis vill jag ha så mycket ledning som möjligt när jag ger mig ut, men jag är trygg med att gå ut i en grupp också.
Hur var dagens lopp, då?
– Jag är nöjd, även om jag inte riktigt hunnit analysera loppet än. Jag gjorde inga större misstag, men i den här terrängen är det de små grejerna som avgör. Det var småkuperat och detaljrikt, blandat med öppna hällar, sänkor och lite mossar. Det är lätt att tappa fem–tio sekunder i kontrolltagningen, och gör man det flera gånger rinner tiden snabbt iväg.
Du tog SM-brons förra helgen, var tia i dag. Inte missnöjd?
– Nej, jag gjorde faktiskt ett klart bättre lopp i dag, rent orienteringstekniskt. Förra helgen hade jag några större misstag, men det klarade jag mig ifrån i dag. Men jag är stark och får ut mer av min kapacitet när det är långdistans. Om jag ska utvecklas på medel behöver jag fokusera mer på tekniskt intensiv orientering. Dessutom är det skillnad på att springa i 100 minuter jämfört med 35–40.
Nästa söndag springer du Lidingöloppet, attackerar du Mårtens 1.42 då?
– Haha, någonstans mellan 1.45 och 1.50 är nog mer rimligt. Jag har aldrig sprungit längre än en halvmara tidigare. Just nu känner jag mig lite sliten efter långdistans-SM förra helgen, men planen är att springa Lidingö i alla fall. Sedan får vi se om jag blir uttagen till världscupavslutningen, men den går veckan efter och krockar inte i alla fall.

I juniorklasserna i Hemfosa svarade Hagabys Harald Larsson, 19, för finaste prestationen när han tog en fjärdeplats i H18, bara 36 sekunder från bronset. Även Tisarenduon Andrea Svensson (åtta i D20) och Gustav Hindér (åtta i H20) tog topp tio-placeringar.
I veteran-SM i Surahammar tog KFUM Örebros Erik Harlén (H35), Lindebygdens Annika Brodin (D55) och Tisarens Lars-Åke Wall (H65) Sm-guld i medeldistans. Hagabys Tord Lidström (H80) tog brons.
Och i Kanonstafetten på Rävåskullen i Karlskoga blev det väntad seger för Garphyttans lag med Marcus Jansson, som dominerat svensk mountainbikeorientering i år, på förstasträckan. Resultatlistan ser lite knepig ut, men seger blev det likafullt.

Hällefors friidrotts-VM-löpare Louise Wiker blev tvåa i Kistaloppet, med 36.05 drygt två minuter bakom etiopiska Roman Mengistu över tio kilometer. Örebro AIK:s Ingrid Ziegler sexa på 40.19.

Linda Meijer gjorde som vanligt och tog fjärde segern på fyra försök i D30-klassen när Sverigecupen i mountainbike avslutades med Högbobiken. Därmed säkrade hon också totalsegern. Fredrik Berg blev trea i Karlstad XC, ett långlopp över 65 kilometer som enligt uppgift var hans säsongsavslutning.

Själv sprang jag ju Örebro actionrun i dag. Var inställd på 340 burpees (34 hinder och tio straffburpees per hinder man inte klarade), men överlevde med 30 efter att ha tappat greppet både i de romerska ringarna och i den såphala handgången, samt förstås inte haft en chans i den ökända rampen. Men jag är riktigt nöjd med att jag klarade av det irländska bordet utan hjälp. Gick i mål på 48.53, och blev 162:a (178:e om man räknar in damerna) av 993 startande herrar (1 604 totalt). Helt okej, va? Johan Röjler bommade samma tre hinder som mig, men hade betydligt snabbare ben och sopade banan med oss andra i ”kändisklassen” (eller ja, räknar vi in de urstarka skidåkarna så var Kopparbergs Sebastian Torstensson faktiskt en sekund före Röjler, på elfte plats). Röjler blev totaltolva på 37.24. Per Sjögren förvisso inte så långt efter på 39.16, men sedan var det Jimmy Högberg (47.11), jag (48.53) och Axel Kjäll (52.18) en bra bit efter. Forshagas Cimmie Wignell (som gjort några hockeymatcher i ortens klassiska A-lag!) vann på 30.13 över 3,5 minuter före Västerås Aron Garberg (men enligt resultatlistan ska två damer ha varit tvåa och trea totalt, vilket enligt vad arrangören skriver på Facebook inte lär stämma, så möjligen är det två herrar som sprungit med felaktiga chip som ska in mellan Wignell och Garberg). Uppsalas Sara Trolte, som var med i SVT:s Atleterna förra säsongen, vann damklassen med över sex minuters marginal, på 37.54. Nio minuter (med de flesta av hindren) från mitt lopp kan ni se här (jag sprang nämligen med goprokamera), och här kan ni läsa om räddningstjänstens kritik mot säkerheten i loppet.

Konditionsbloggaren genom eld ... Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren genom eld … Foto: Maria Åström
... över höjder ... Foto: Maria Åström
… över höjder … Foto: Maria Åström
... och genom vatten. Foto: Maria Åström
… och genom vatten. Foto: Maria Åström