Enmalm blir svårslagen i Inneserien – trots totalledaren Gustafssons rekordslakt i kväll

Jag tog en sväng förbi Tybblelundshallen i kväll (läs den pluslåsta artikeln här), där tredje deltävlingen i Inneserien avgjordes, och jag vet inte vad som var mest imponerande: KFUM Örebros 19-årige talang Jonatan Gustafsson sprang alltså in på 5.33,15 och sänkte det inofficiella distriktsrekordet på 2 000 meter inomhus med över tre sekunder. Karlskogabördiga veteranen Linda Take satte svenskt rekord i K45-klassen med 25 sekunder (nya rekordet på 7.11,37). Men kanske var det häftigaste att 64-åriga Rose-Marie Enmalm fortsätter att prestera riktigt grymma tider. 6.57,44 på engelska milen senaste motsvarade 88,49 procent av ett tänkt världsrekord för 65-åringar (Rose-Marie fyller i oktober och räknas dit redan), och kvällens 8.48,59 över 2 000 meter gav 88,92 procentpoäng. Därmed blir hon mycket, mycket svårslagen i sammandraget i Inneserien om hon kommer till start i den avslutande distansen, 3 000 meter den 13 mars. Enmalm missade den första tävlingen, över 1 000 meter i december, men eftersom bara ens tre bästa av fyra tävlingar räknas i sammandrag har hon ett rejält övertag mot de nuvarande topparna Jonatan Gustafsson (85,94 respektive 85,30 procentpoäng i sina två bästa tävlingar) och Marie Dasler (86,80 respektive 86,56).
Liduina van Sitteren var snabbast av damerna på 7.09,79, och det var i sig imponerande eftersom hon åkte sex mil skidor så sent som i går. I Engelbrektsloppet slutade van Sitteren på 13:e plats av 78 startande i tävlingsklassen, drygt en timme bakom segrande Linn Sömskar.

Bästa resultaten, i förhållande till ålder, i Inneseriens historia:
89,78: Erika Bergentz 4.46,27 på 1 500 meter 2017.
89,67: Patrik Johanssons 2.50,15 på 1 000 meter 2016 (egentligen december 2015).
89,18: Rose Marie Enmalms 12.58,50 på 3 000 meter 2016.
88,98: Rose Marie Enmalms 6.12,45 på 1 500 meter 2017.
88,92: Rose Marie Enmalms 8.48,59 på 2 000 meter 2019.
88,75: Patrik Johanssons 6.07,80 på 2 000 meter 2016.
88,49: Rose Marie Enmalms 6.57,44 på en engelsk mil 2019.

Sundström snabbast i Inneserien – men Enmalm vann och slog svenskt rekord

Tim Sundström kom hem till Örebro och tog hem det första mileloppet inomhus någonsin i länet, säsongens andra deltävling i Inneserien. Och precis som förväntat var det KFUM Örebros Jonatan Gustafsson som bjöd bästa motståndet.
Enligt tävlingsledaren Börje Nordin (själv var jag i Karlstad på hockey) drog Sundström hela vägen fram till segern på 4.22,98, men Gustafsson var bara 81 hundradelar bakom på 4.23,79. Övriga var över 16 sekunder bakom, med undantag för Stocksäters Michael Welday som i ett ingenmansland sprang hem tredjeplatsen på 4.29,90.
De bästa damerna gick i fjärde heatet, och där var långloppscupens segrare Liduina van Sitteren helt outstanding och kom i mål på 5.31,46 (hennes och Gustafssons tider lär vara inofficiella distriktsrekord på distansen inomhus, eftersom ingen länslöpare troligen sprungit en engelsk mil inomhus tidigare, åtminstone inte så att det registrerats i någon historiebok). Det som väckte mest uppståndelse var nog ändå de fyra svenska rekorden som sattes av IF Start-löpare i veteranklasser, även om det var fyra förväntade rekord. Allra mest övertygade Marie Dasler som sänkte K50-rekordet inomhus med över 3,5 minuter, från 9.21,2 till 5.48,83. Det är den bästa tiden av en svensk över 40 år inomhus på distansen genom alla tider, men eftersom man bara kan slå rekord i sin egen åldersklass så gick K40-rekordet till Maria Eriksson som gick i mål på 5.51,30. Catharina Wahlstedt tog det vakanta rekordet i K75 med en tid på 9.00,75 – men det var Rose Marie Enmalm som vann hela tävlingen med sitt K65-rekord på 6.57,44. Det motsvarar nämligen 88,49 procent av ett tänkt världsbäst för 65-åringar, bäst av alla 44 löparna som kom till start. Därmed var det hon och inte Sundström (vars tid motsvarade 84,87 procent av ett tänkt världsrekord för 30-åriga herrar) som vann deltävlingen.
88,49 är för övrigt en riktigt bra poängsiffra, den sjätte bästa av alla som noterats under Inneseriens nio tävlingar 2015–2019, varav Enmalm själv står för två av de fem som varit bättre (se topplista nedan).
Eftersom Enmalm inte sprang 1 000-metersloppet i december och Lars Lundegård, som vann det, inte sprang lika bra i dag (5.22,08) så tar Jonatan Gustafsson över ledning i sammandraget efter två av fyra lopp. Eftersom man i slutändan bara räknar poängen från sina två bästa tävlingar så kan väldigt mycket dock fortfarande hända. Inneserien avslutas med ett 2 000-meterslopp den 11 februari och ett 3 000-meterslopp den 13 mars (justerade datum jämfört med vad som först presenterades).

Bästa resultaten, i förhållande till ålder, i Inneseriens historia:
89,78: Erika Bergentz 4.46,27 på 1 500 meter 2017.
89,67: Patrik Johanssons 2.50,15 på 1 000 meter 2016 (egentligen december 2015).
89,18: Rose Marie Enmalms 12.58,50 på 3 000 meter 2016.
88,98: Rose Marie Enmalms 6.12,45 på 1 500 meter 2017.
88,75: Patrik Johanssons 6.07,80 på 2 000 meter 2016.
88,49: Rose Marie Enmalms 6.57,44 på en engelsk mil 2019.

Jag pratade med Filip Danielsson efter dagens comeback, efter över två månaders frånvaro från tävlingsbanorna på grund av diskbråck, på stafetten i skid-SM i Sundsvall. Det slutade med en mycket fin stafettsträcka för Bores andralag, och mer om den och om Vedevågskillens framtid kan du läsa i den här (pluslåsta) artikeln. Enda länslaget till start i torsdagens stafett, Garphyttan, slutade på elfte plats av 34 herrlag, 3.30 bakom Åsarna som vann före IFK Umeå och SK Bore. Bröderna Marcus och Lucas Lennartsson åkte de två första sträckorna för Garphyttan, och ankaret Adam Gillman körde sedan upp laget från 15:e plats på sistasträckan. Bores andralag, som Danielsson körde för, tappade till en 16:e-plats i mål.

Redan i går sprangs ju den fjärde deltävlingen i Löpex vinterserie, och Martin Regborn var tillbaka efter träningsläger i Spanien och höft/skinka/rygg-problem. ”Lite lojt tekniskt. Låg på hyfsat hårt fysiskt. Kändes bra”, skriver Regborn i sin träningsdagbok om tävlingen i Laxå som han vann med över tre minuters marginal till Roxens Jonas Andersson och Kolmårdes Leo Johansson (övriga var många fler minuter bakom). OK Skärmens Sofia Johansson vann damklassen med Tisarens Anna Hallmén som bästa länslöpare på fjärde plats, 4.51 bakom. Segern gör att Regborn tar över ledningen i sammandraget (han vann de två första deltävlingarna, före jul) från samme Jonatan Gustafsson som alltså får nöja sig med att toppa Inneserien. Lovisa Persson behåller ledningen på damsidan trots att hon inte kom till start.

Och på tal om saker som hände i går så ska ju femte etappen i Tour de Kif ha körts, men än så länge har det inte dykt upp någon resultatlista.

Däremot meddelar Karlslund, som är arrangörer för Wadköpingsloppet, att banan nu är spikad för söndagens Wadköpingslopp. Det blir som tidigare annonserats, med tillägget att man kommer att starta med nästan ett helt varv på konstsnöspåret (man startar ovanför Främjandebacken, precis bortom bron, i stället för som i fjol nere på gärdet vid SM-stugan) och avslutar med ett helt varv på konstsnöspåret (där man dock viker vänster före bron, på väg nedåt, förmodligen för att slippa den lite luriga passagen så nära målet). Hur långt det blir? Cirka 40 kilometer.

Ekström missade lagets SM-guld på grund av sjukdom – Danielsson gör comeback efter ryggskadan (och Tim Sundström springer en mile i Örebro!)

Axel Ekström hade ju hyfsat stora förhoppningar inför längdskid-SM i Sundsvall efter lördagens 27:e-plats i världscupcomebacken i Ulricehamn. Men av det blev det intet, åtminstone inte under de två första dagarna. Ekström har nämligen blivit sjuk, meddelar hans klubb IFK Mora på sin hemsida, och därför kom han varken till start i dagens 15-kilometerslopp i klassisk stil eller i morgondagens stafett. Trist, inte minst som Mora har ett lag med riktigt många formstarka åkare och i dag tog hem lagtävlingen (det är det faktiskt också delas ut riktiga SM-guld, som Ekström alltså missade) när Eric Rosjö blev fyra, Jonas Eriksson femma och Eddie Edström nia, vilket gjorde att deras totaltid räckte till en sammanlagd förstaplats 44 sekunder före Åsarna.
Calle Halfvarsson utklassade resten av Sverigeeliten och vann med 47 sekunders marginal till Daniel Richardsson och ytterligare fem till trean Jens Burman. Bästa länsåkare blev i Ekströms frånvaro Lucas Lennartsson, som vann en knallhård duell med Adam Gillman och lillebrorsan Marcus Lennartsson om den titeln (alla tre kör för Garphyttan). De tre kom i mål med en marginal på mindre än 15 sekunder mellan 32:an Lucan och 35:an Marcus, med 33:an Gillman däremellan (det räckte för övrigt till nionde och tionde plats för Marcus och Adam i U23-SM, som Rosjö vann). I morgon kör Marcus förstasträckan, Lucas andrasträckan och Adam tredjesträckan i stafetten.
Där gör för övrigt Filip Danielsson, som på grund av ryggstrul inte gjort en tävling sedan niondeplats i Sverigecuptävlingen i Idre i slutet av november, comeback. Landslagsåkraen från Vedevåg tävlar ju sedan några år för SK Bore, och kör andrasträckan i Torsbyklubbens andralag, där Johannes Ringsby går första och Pontus Hermansson är ankare. 3×10 kilometer i klassisk stil är det som gäller.

På hemmaplan avgörs i morgon andra deltävlingen i Inneserien – och där blir det finbesök i Tybblelundshallen (där Börje Nordin, som är med och arrangerar, hälsar att det är första gången någonsin det kommer att springas ett milelopp inomhus i länet): Tim Sundström kommer nämligen till start. Turebergslöparen. Örebroaren, som har distriktsrekorden på  1 500 meter både inomhus och utomhus sedan sin tid i KFUM Örebro, flyttade ju till Stockholm för några år sedna för att utbilda sig till naprapat, och är nu inne på fjärde säsongen i Turebergs linne. Jag har inte sett några resultat från hans sida ännu i vinter (han skulle ju ha sprungit i Huddinge i helgen men kom inte till start), men är alltid att räkna med när han står på startlinjen. Främsta utmanaren är Jonatan Gustafsson, som var snabbast av alla när Inneserien drog igång med ett 1 000-meterslopp i december (han ”vann” dock inte tävlingen eftersom man räknar om resultaten efter ålder. Bland de snabba löparna som föranmält sig finns även Jack Karlsosn, Michael Welday, Alexander Larsson (som tydligen är hemma från USA), Noha Olsson och Per Arvidsson. Idel killar? Jo, men det är på damsidan det kan rassla in svenska rekord. Nordin förvarnar om att både Catharina Wahlstedt (K75, där det inte finns något resultat noterat i Sverige genom tiderna), Rose-Marie Enmalm (K65, gällande rekord 9.19,6), Marie Dasler (K50, 9.21,2) och Maria Eriksson (K40, 6.12,6) har en bra chans på veteranrekorden, inte minst tack vare att den engelska milen är en rätt ovanlig distans (och ännu mer så inomhus). Snabbast på damsidan lär dock Liduina van Sitteren vara.
Lars Lundegård leder Inneserien efter första deltävlingen, och finns med på startlinjen även den här gången.

Lite i skymundan startade draghunds-VM i franska Bessans i dag, med dubble världsmästaren Timo Silvola från Degerfors på startlinjen trots att han hunnit fylla 53 och det gått tolv år sedan hans senaste guld. Över 13,8 kilometer pulka tog Silvola en sjätteplats som bästa svensk och näst bästa ickenorsk (norrmännen la beslag på fyra första platserna, 4.20 bakom segrande Viktor Sinding-Larsen som var helt outstanding men mindre än 1.40 från pallen. Senare under veckan avgörs tävlingarna i lina och combined.

Han vann verkligen Inneseriens första deltävling – och dags för Tour de Kif

Nu har så resultaten från gårdagskvällens deltävling i Inneserien uppdaterats med poäng enligt WMA-tabellen (det är helt enkelt procentsatta resultat utifrån världsrekord eller beräknade världsrekord för respektive ålder och kön, vilket gör att alla tävlar på ”lika villkor”). Och precis som jag förmodade när jag läste och räknade lite själv i går så toppar 53-årige KFUM Örebro-löparen Lars Lundegård listan. Hans 3.01,86 över 1 000 meter motsvarar 86,06 procent av ”världsrekordet” för 54-åringar (allas ålder i Inneserien beräknas utifrån hur gamla de blir 2019, eftersom tre av fyra deltävlingar avgörs då).
Tvåan och trean hade jag däremot bommat i min genomgång: IFK Noras Rodney Hundermarks 2.55,84 motsvarar 86,04 procent av ”världsrekordet” för 50-åringar, och var alltså bara 0,02 procent, vilket motsvarar runt fyra hundradelar, från att slå Lundegård. Och Lundegårds klubbkompis Jonas Rosengren, som ju nådde Finnkampen som medeldistanslöpare på 90-talet, var trea i går eftersom hans 2.51,77 motsvarar 85,75 procent av ”världsrekordet” för 47-åringar.
Även den snabbaste löparen, Jonatan Gustafsson, nådde över 85,20 (2.34,22 gav 85,20). IF Starts Marie Dasler var enda dam över 80 procent, hennes 3.27,89 räckte till 81,34 procent av ”värlsdrekord” för 51-åringar, och därmed straffade hon fem,7 sekunder snabbare men också åtta år yngre klubbkompisen Maria Eriksson med över fyra procent/poäng.

Om exakt en vecka, onsdagen den 19 december, är det förresten dags för vinterns första deltävling i Tour de Kif, Karlslunds egen skidtour där även åkare från andra klubbar är välkomna att starta. Det brukar presenteras ett schema för hela vintern, men i år har jag bara lyckats hitta en inbjudan till den första deltävlingen på facebook, så vi får väl ha tålamod och se när och hur tävlingsserien fortsätter (frågan ”var” besvaras uteslutande med ”Ånnaboda”).
Första deltävlingen avgörs hur som helst över 7,5 kilometer med masstart, cirka 19.10 på onsdag.

Jonatan Gustafsson fortfarande kungen av 1 000 meter (men vann Lars Lundegård tävlingen?)

2015/16 och 2016/17 var han tvåa bakom Per Sjögren. Förra vintern var Jonatan Gustafsson, då 18, redo att ta över tronen som snabbast i distriktet över fem varv på en inomhusbana (1 000 meter inne, alltså), och i kväll behöll han den genom att vara snabbast av alla i första deltävlingen i Inneserien (märk väl att det inte är säkert att han vann tävlingen eftersom alla resultat ska räknas om till poäng enligt WMA:s tabell). Gustafsson sänkte sitt eget pers (vilket jag felaktigt i fjol kallade för ”snabbast inomhus i distriktet genom tiderna”, men det är oklart eftersom löpare som sprungit snabbare utomhus – ett 50-tal stycken in alles – inte fått sina inomhustider nedskrivna i den officiella statistiken om de inte varit snabbare än utomhustiderna) med 23 hundradelar till 2.34,22, och var exakt två tiondelar före tvåan Markus Bohman över mållinjen. De två är träningskompisar i Mikael Kroons träningsgrupp där även Martin Regborn ingår, men VM-orienteraren fick den här kvällen nöja sig med en fjärdeplats på 2.39,65 (fyra hundradelar långsammare än han gjorde i Triumfglasspelen för två år sedan). Däremellan klämde sig Stocksäters Michael Welday, som liksom Gustafsson är 19 år, in på tredjeplatsen på 2.36,06. De fyra var de enda under 2.40 i tävlingen. Långloppscupssegraren Per Arvidsson kom in på 2.40,57, och längst bak i A-heatet fanns trion som avslutade sina sejourer i Thoren Track and Field: Noha Olsson som gick i mål på 2.44,33, Wilhelm Bergentz som bröt och Henrik Franzén som inte kom till start. Axel Sandberg vann B-heatet p 2.50,36 före hinderbanespecialisten Cimmi Wignell och gamle Finnkampslöparen Jonas Rosengren.
På damsidan (nå, det här är ju en mixedtävling, men man undrar ju ändå vem som var snabbast) gick Maria Eriksson och Marie Dasler en dust i femte heatet, där Eriksson till slut var starkast av Startduon och korsade mållinjen på 3.22,13 (pers med nästan fyra sekunder) medan Dasler avverkade kilometern på 3.27,89. Det kommer bli spännande att se om det faktum att Dasler är åtta år äldre kompenserar för differensen när WMA-tiderna kommer. Jag har bara hittat en omräknare som har över tio år på nacken (tabellerna uppdateras efter nya världsrekord i olika ålderskategorier, så det kan diffa en del från år till år), och där ger Daslers resultat 81,71 poäng mot Erikssons 77,27, vilket i varje fall bör indikera att gammal är äldst i det här fallet. Gustafssons segertid ger i min kalkylator 85,18 poäng mot Lars Lundegårds 3.01,86 ger 86,08, men då börjar differenserna bli så små att det är bättre att vi inväntar de officiella uträkningarna från Gunnar Johansson.
Kul i alla fall att så många som 51 löpare kom till start i en 1 000-meterstävling i Örebro. Inneserien fortstäter med en mile den 31 januari, 2 000 meter den 13 februari och 3 000 meter den 11 mars.

Vem är snabbast i länet över en kilometer – fartfest i Tybbleundshallen i morgon kväll (stor genomgång av startlistan!)

Svaret på frågan i rubriken – vem som är snabbast i länet över 1 000 meter inomhus – besvarade Jonatan Gustafsson med ”jag” förra vintern, och de två åren dessförinnan har det varit Per Sjögren som lubbat allra snabbast över kilometern med just Gustafsson på andraplatsen. Sjögren, som haft en hel del skadeproblem under året även om han kom tillbaka och gjorde några starter under hösten, finns inte bland de 50 (!) föranmälda till Inneseriens första deltävling som avgörs 19.30 på tisdagskvällen, i Tybbleundshallen. I stället är det VM-orienteraren Martin Regborn som den här gången står först i raden för att utmana Gustafsson om titeln.
Förra året blev det ju ingen Inneserien, så då hämtas de flesta resultaten på 1 000 meter inne, för distriktslöparna alltså, från Triumfglasspelen där just den distansen är den enda på medel- eller långdistans. Jonatan Gustafsson klämde till med 2.34,43 då, och korsade mållinjen två hundradelar före Jack Karlsson (som inte kommer till start i Inneserien). När årets upplaga av tävlingen avgjordes för två veckor sedan fanns ingen av dem med, och då vann i stället Wilhelm Bergentz på 2.37,43, vilket gör att 16-åringen toppar årsbästalistan för seniorer inför tisdagskvällens fajt. Bergentz kommer också till start, tvärtemot uppgifterna föra veckan, och gör precis som Henrik Franzén och Noha Olsson därmed sina sista startar för Thoren Track and Field (om två veckor är de officiellt skrivna i KFUM Örebro, där de redan börjat träna).
Förutom Gustafsson, Sjögren, Bergentz, Franzén och Olsson är även långloppscupens segrare Per Arvidsson, Markus Bohman (som liksom Gustafsson och Regborn ingår i Mikael Kroons träningsgrupp i KFUM och gjorde 15.13 på 5 000 meter och 31.38 på 10 000 i somras) och Stocksäters Michael Welday (som i fjol gjorde 2.37,20) seedade till att starta i första heatet.
Ja, överlag säger det en hel del om toppbredden på tävlingens herrsida när löpare som Mattias Nätterlund, Jonas Rosengren, Axel Sandberg, Cimmi Wignell och Jakob Nilsson är seedade i andraheatet …
På damsidan då? Ja, där är det tyvärr något tunnare. Tioåringarna Frida Arenvang (Wedevåg) och Tindra Tolonen (Lindesberg) och ett år äldre Kim Semstrand (IFK Nora) går i fjärdeheatet och veteranerna Marie Dasler och Maria Eriksson springer med 27-åriga Siri Englund i femte.
Utmanare om segern när man tar hänsyn till de köns- och åldersutjämnande WMA-koefficienterna, då? Tja, det är förstås mycket svårare att sia om. Bergentz får inte jättemånga procents hjälp av att vara 16 (han kommer dessutom räknas som 17 eftersom det är 2019 års åldrar som poängen beräknas på eftersom tre av fyra deltävlingar i cupen avgörs efter nyår, men lyckas han få draghjälp av Gustafsson och Regborn och inte tappar mer än någon sekund i spurten så ligger han bra till. 53-årige Lars Lundegård brukar ha bra kräm i benen och har kommit upp i en ålder som ger utdelning poängmässigt, och sedan får man se om någon av de tio- och elvaåriga tjejerna kan prestera gångbara tider liksom äldre löpare som Catharina Wahlstedt, 74, Lasse Eskelinen, 70 och Eric Malm, 69.
Kul kommer det bli, i alla fall.
Inneserien fortsätter med lopp över en mile i januari, 2 000 meter i februari och 3 000 meter i mars. Varje löpares tre bästa resultat räknas i sammandraget.

Inneserien återuppstår – för första gången med milelopp (premiär redan på tisdag!)

Strul som varit med målkamerorna i Tybblelundshallen gjorde att Inneserien, som var rätt populär under sina två första säsonger, 2015/16 och 2016/17, ställdes in förra året. Men nu är den tillbaka, med förnyad kraft och första tävlingen redan om en vecka, tisdag den 11 december. Åsbro Goifs Börje Nordin har i år fått hjälp av IF Starts Johan Ingjald med arrangörskapet, och på programmet står löptävlingar över 1 000 meter, en mile (1 609 meter), 2 000 meter och 3 000 meter, i den ordningen. De tre avslutande tävlingarna arrangeras 31 januari, 13 februari respektive 11 mars. Och det är ju inte utan att man redan nu ser fram emot miletävlingen lite extra, det är ju en annorlunda och kul distans. Några officiella distriktsrekord över distansen finns inte inomhus, men utomhus gäller Jan Landbergers 4.09,0 och Charlotte Nilssons 5.12,8 från 1960 respektive 1989 fortfarande som rekord. William Wickholm gjorde ju 3.58,57 på 1 500 meter i somras, vilket med bibehållen fart skulle ge 4.15,09 på en mile. Vi får väl se om han kommer till start och vad han i sådana fall är god för.
Förutom att Inneserien är ett bra träningstillfälle (med nummerlapp på bröstet!) och ett kul sätt att prova udda distanser med bra sparring så är det också en tävling med något komplicerade regler: Resultaten i var och en av de fyra grenarna räknas med hjälp av internationella veteranfriidrottsförbundets WMA:s koefficienttabell om till procentgraderade resultat utifrån löparens ålder (till exempel motsvarade Per Sjögren 2.35,38 på 1 000 meter 2016/17 87,14 procent av ett teoretiskt världsrekord för 37-åringar), och procentsatserna blir löparens poäng i respektive deltävling, och de tre bästa resultaten räknas i cupen. På så sätt tävlar män och kvinnor, ungdomar (från elva år), juniorer, seniorer och veteraner på ”lika” villkor.
Sjögren vann 2016/17 på 262,39 poäng (snitt på 87,46 procent av världsrekordet för 37-åringar) närmast före 24 år yngre Melker Forsberg och två år äldre Ludvig Börjesson medan då 73-åriga Startlöparen Catharina Wahlstedt blev bästa dam på femte plats totalt, närmast före 13-åriga Jenna Mogren-Dowding.
Året innan vann Starts Rose Marie Enmalm före Östansjös Patrik Johansson som i sin tur bara var elva hundradelar före Erik Anfält.
Premiäråret var deltävlingarna 1 000, 2 000 och 3 000 meter, året därpå 1 000, 1 500, 2 000 och 3 000 meter.

Ingen Inneserie i vinter: ”Möjligen kan det bli en miniserie längre fram” (Men nya detaljer om Kvinnersta 6h MTB)

Det blir ingen Inneserie i vinter. Tävlingsserien, som genomförts de senaste två åren och som förra året innehöll distanserna 1 000, 1 500, 2 000 och 3 000 meter, har blivit någon sorts motsvarighet till sommarens långloppsserien, och lockat rätt stora startfält med löpare inte bara från Örebro. Men i år blir det inget, meddelar arrangören Börje Larsson per mail.
”Orsaken är det strul som varit med målkameran. På både Vinterspelen och nu i lördags (Tybblelundshallen) så har det krånglat och gjort att vi tappat tid. Jag har i dag skrivit till berörda, det vill säga KFUM, hallkomittén, arrangörsföreningar, Närkes Friidrottsförbund och lite inblandade privatpersoiner”, berättar Larsson och fortsätter: ”Vi har tre kameror, en från 1996, en något nyare och en från hallens tillkomst. Tre olika kameror, tre olika system, två svartvita, en färg. En jävla massa kablar kors och tvärs, som egentligen bara Sture Bodare vet hur de ska kopplas ihop. Och i lördags blev han sjuk Kontentan av strulet blev redan att [Anders] Tollstern (chef för hallkommittén) tagit kontakter lite varstans och det är lösningar på gång. Möjligen kan det bli en ’miniserie’ längre fram när vi vet att allt fungerar.”

En annan tävlingsledare, Ola Nordahl, mailar också angående gårdagens nyhet att han kommer starta ett tidslopp i mountainbike 2018. Nu är fler detaljer klara. Kvinnerstagymnasiet blir tävlingscentrum och banan, som ännu inte är uppmätt, kommer att gå på delvis samma bana (men åt andra hållet) som Örebro backyard ultra. ”Förhoppningsvis [blir den] något längre än backyardbanan (som är 6,7 kilometer)”, skriver Nordahl som och berättar att det blir fem klasser (herrar, damer samt tvåmannalag för damer, herrar och mixed), och totalt 160 startplatser varav 60 för soloåkare och 100 för 50 tvåmannalag. ”Tanken är att tidslopp i mountainbike blir återkommande då Kvinnerstagymnasiet till hösten 2018 startar Äventyrsturism där nyttjande av cykel är en del av utbildningen”, skriver Nordahl. Namnet på tävlingen? Kvinnersta 6h MTB.

Och så till sist en lite rättelse. Jag tolkade genom tiderna-listan på Närkes friidrottsförbunds hemsida helt galet. Bara de löpare som har ett bättre inomhuspers än utomhuspers står upptagna under rubriken ”inomhus” på statistiken över bästa 1 000-meterslöparna genom tiderna, vilket lurade mig. Därför finns inte Allan Bodare, Glanshammars IF, som sprungit på 2.31,89 utomhus med, till exempel. Trots att han sprang på 2.32,92 inne i Bosöhallen på Lidingö den 11 januari 1987, och därmed var 1,5 sekunder snabbare än Jonatan Gustafsson och Jack Karlsson, som jag felaktigt påstod blev etta och tvåa genom tiderna i distriktet genom sina tider i Triumfglasspelen i helgen. Allt detta hälsar statistikern Gunnar Johansson i en kommentar på bloggen, som jag tackar ödmjukast för.

Ska det bli en julbock i år igen?

2014 stod jag på scenen på Medborgarplatsen i Degerfors och tog emot en julbock som en av 17 fullföljande i Degerforsklassikern, och lyckades lägga vantarna på en finfin julbock (och två handdukar) som lön för mödan (se bild på bocken nedan). I fjol lyckades jag återigen kamma hem en julbock för att ha klarat av klassikern, och nu verkar jag få chansen igen. För trots att både längdskidåkningen och simningen, på grund av snö- respektive deltagarbrist, blev inställda den här säsongen kommer vi fyra som avverkade cyklingen, orienteringen och löpningen, de tre grenar som blev av i år, att prisas. Men det blir inte på Medborgarplatsen den här gången, utan i stället på Korpens kansli. Och det blir ingen fast tid, utan drop-in. Men alltid något … Och visst har jag en förhoppning om att de ändå släpat dit en bock, det skulle bli så tomt framför huset utan den i vinter.
Jag hoppas för övrigt att årets debacle inte får konsekvenser för framtida Degerforsklassiker, att tävlingsserien får en fortsättning även 2018 (själv har jag fullföljt fem av sex upplagor som avgjorts, en gång var jag bortrest och missade två tävlingar), det vore väldigt tråkigt om den blev nedlagd.
Det finns förbättringspotential: Längdskidsmomentet har flera gånger blivit inställt på grund av snöbrist – men framför allt på grund av att det inte funnits snö just den dagen som tävlingen skulle köras. Mitt förslag är att man i framtiden kör ”första söndagen då det finns snö”, eller något liknande (ungefär som Ice race vintage). Och Degernässimmet har, till skillnad från de båda cykeltävlingarna som fått uppsving genom Degerforsklassikern och räddats från nedläggning, haft stora bekymmer med deltagarantalet. Jag tror främst det handlar om marknadsföring, det är svårt att delta i en tävling om man inte känner till den. Och många utanför Degerfors har aldrig hört talas om varken Degerforsklassikern eller Degernässimmet. Man kan ju börja med att sätta upp en hygglig facebooksida, sprida evenemanget och sätta upp affischer på badhus och liknande platser. Detsamma gäller orienteringsmomentet, som jag i år inte läste en rad om någonstans, utan bara kände till eftersom jag håller utkik efter tävlingen. Mer marknadsföring krävs.

Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2014. Foto: Jonas Brännmyr

För övrigt pratade jag med Börje Nordin i Stocksäter för den här pluslåsta artikeln inför Triumfglasspelen i helgen, och jag passade förstås på att fråga om det blir någon Inneserie den här vintern. ”Jag ska ta det beslutet efter helgen, men det kanske är dumt eftersom jag väl är så trött då. Så jag borde väl ta det före helgen. Men säg så här: Det blir nog en serie, och jag räknar med att vi startar med ett 1 000-meterslopp runt 10–15 december.”
Därefter blir det förmodligen bland annat ett mile-lopp i januari, och ytterligare ett par tävlingar, avslöjade Nordin. Något att se fram emot, alltså!

I skuggan av Sjögrens rekord – Kemppi vann sista deltävlingen i Inneserien: ”Så mycket mjölksyra …”

Jag var på plats och filmade och plåtade och skrev när Per Sjögren sprang snabbare än någon svensk 35-plussare gjort på 5 000 meter inomhus tidigare, i samband med att Inneserien avslutades med 3 000-meterslopp (där Sjögren valde att lägga till 2 000 meter till) på måndagskvällen. Ni kan både läsa en intervju med Sjögren ,se bilder och se hela loppet i den här pluslåsta artikeln.
Men själva deltävlingen i Inneserien tog faktiskt Mikaela Kemppi hem. Den maratonsatsande landslagslöparen noterade 10.20,3 (manuell tidtagning i det heatet på grund av en strulande dator), vilket gav 88,05 poäng (procent av ett tänkt världsrekord för årsklassen, i det här fallet 44-åriga damer) och var 0,82 poäng bättre än tvåan, Rose Marie Enmalms 87,23 (13.28,20 för 63-åriga damer). Kemppis resultat var dessutom hela Inneseriens tredje bästa bakom Erika Bergentz 89,76 (4.46,27 på 1 500 meter) och Enmalms 88,98 (6.12,45 på 1 500 meter). Och självklart passade jag på att byta några ord med Kemppi som klagade på mjölksyra i både ben och armar (!) efteråt.

– Jag har inte kört så mycket intervaller i vinter, det var väl därför jag fick så mycket mjölksyra, men jag känner att jag måste göra det inför Marsspelen och Startmilen. Jag ska försöka slå mitt pers på 3 000 meter i Marsspelen. Jag gjorde under tio minuter (9.57,63) förra året, och jag vill i varje fall ned på låga tio. I dag blev det 10.20, och det var inte så bra men helt okej. Jag ligger i mängdträning just nu, men det gjorde jag förra året också, så jag kan inte skylla på det, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vilket är det stora målet i år?
– Jag siktar som vanligt på maran, och jag hade tänkt att springa en tidig vårmara utomlands, men så blev jag förkyld och hade problem med en vad och strulade, så nu har jag inte anmält mig till någonting. Nu tänker jag att det får bli Stockholm. Jag var sugen på en vårmara, men nu tycker jag att det blir för nära Stockholm, för springer man en för sent så är risken att man inte hinner återhämta sig. Så det får nog bli en höstmara utomlands istället. Men annars kör jag väl som vanligt alla lopp i långloppscupen. Jag tycker ju att det är roligare att byta ut de hårda träningspassen mot de lokala loppen.
Har du bästa maran framför dig fortfarande?
– Ja, absolut. Jag ska ta revansch på maran. Jag var så knäckt (efter Berlin marathon). Jag har aldrig varit i så bra form, och så sumpar man bara bort det på en massa strul. Det var liksom helt osannolikt. Jag kände när jag vaknade: ”I dag kommer inget gå fel.” Jag har aldrig känt så förut. Du vet: ”Nu har jag nog min dag.” Att springa 2.44 med det strulet visar att jag var i bra form. Men det är bara att ta nya tag. Och det kanske var tur att det blev som det blev: Hade jag gjort en bra mara där hade jag kanske tappat sugen. Nu vet jag att jag inte har gjort en fulländad mara än.

Totalresultaten från Inneserien finns nu publicerade här, och i och med att Berhe Kidane, Eskilstunalöparen som var den ende som hade någon typ av realistisk möjlighet att utmana honom om totalsegern, inte kom till start så blev det en jättemarginal i totalen för Sjögren. Enmalm hade dock ett bättre snitt, men kom bara till start i två tävlingar och då räcker det ju inte till när de tre bästa räknas. I stället tog Melker Forsberg, som inte sprang i kväll men var med i de tre första tävlingarna, hem andraplatsen före Ludvig Börjesson, som tog in rejält i kvällens deltävling men hade behövt springa ytterligare 3,5 sekunder snabbare för att gå om Forsberg i totalen.

I dag blev det för övrigt officiellt att Axel Ekström inte får åka välrdscupfinalen i Kanada till helgen. Garphytteåkaren körde 25 kilometer långa masstartsloppet Krokomsturen i lördags (blev elva, nästan tre minuter bakom täten) och får nu istället rikta in sig på att avsluta säsongen med SM i femmil och sprintstafett plus Sverigecupfinaler som alltihop avgörs i Täfteå nästa helg.
För övrigt är jag skyldig er resultat från Hälleforsrännet (Madelene Nord, Mora, och Antoine Auger, Sundbyberg, var snabbast näst före länsåkarna Sofia Josefsson, Karlslund och Kevin Henriksson, Garphyttan) och Tour de Kifs nionde och sista etapp före jaktstarten på onsdag (efter god uppslutning vid samtliga deltävlingar i vinter kom bara fem åkare till start tre dagar efter Vasaloppet, och Marcus Jansson tog hem segern).