Ska det bli en julbock i år igen?

2014 stod jag på scenen på Medborgarplatsen i Degerfors och tog emot en julbock som en av 17 fullföljande i Degerforsklassikern, och lyckades lägga vantarna på en finfin julbock (och två handdukar) som lön för mödan (se bild på bocken nedan). I fjol lyckades jag återigen kamma hem en julbock för att ha klarat av klassikern, och nu verkar jag få chansen igen. För trots att både längdskidåkningen och simningen, på grund av snö- respektive deltagarbrist, blev inställda den här säsongen kommer vi fyra som avverkade cyklingen, orienteringen och löpningen, de tre grenar som blev av i år, att prisas. Men det blir inte på Medborgarplatsen den här gången, utan i stället på Korpens kansli. Och det blir ingen fast tid, utan drop-in. Men alltid något … Och visst har jag en förhoppning om att de ändå släpat dit en bock, det skulle bli så tomt framför huset utan den i vinter.
Jag hoppas för övrigt att årets debacle inte får konsekvenser för framtida Degerforsklassiker, att tävlingsserien får en fortsättning även 2018 (själv har jag fullföljt fem av sex upplagor som avgjorts, en gång var jag bortrest och missade två tävlingar), det vore väldigt tråkigt om den blev nedlagd.
Det finns förbättringspotential: Längdskidsmomentet har flera gånger blivit inställt på grund av snöbrist – men framför allt på grund av att det inte funnits snö just den dagen som tävlingen skulle köras. Mitt förslag är att man i framtiden kör ”första söndagen då det finns snö”, eller något liknande (ungefär som Ice race vintage). Och Degernässimmet har, till skillnad från de båda cykeltävlingarna som fått uppsving genom Degerforsklassikern och räddats från nedläggning, haft stora bekymmer med deltagarantalet. Jag tror främst det handlar om marknadsföring, det är svårt att delta i en tävling om man inte känner till den. Och många utanför Degerfors har aldrig hört talas om varken Degerforsklassikern eller Degernässimmet. Man kan ju börja med att sätta upp en hygglig facebooksida, sprida evenemanget och sätta upp affischer på badhus och liknande platser. Detsamma gäller orienteringsmomentet, som jag i år inte läste en rad om någonstans, utan bara kände till eftersom jag håller utkik efter tävlingen. Mer marknadsföring krävs.

Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2014. Foto: Jonas Brännmyr

För övrigt pratade jag med Börje Nordin i Stocksäter för den här pluslåsta artikeln inför Triumfglasspelen i helgen, och jag passade förstås på att fråga om det blir någon Inneserie den här vintern. ”Jag ska ta det beslutet efter helgen, men det kanske är dumt eftersom jag väl är så trött då. Så jag borde väl ta det före helgen. Men säg så här: Det blir nog en serie, och jag räknar med att vi startar med ett 1 000-meterslopp runt 10–15 december.”
Därefter blir det förmodligen bland annat ett mile-lopp i januari, och ytterligare ett par tävlingar, avslöjade Nordin. Något att se fram emot, alltså!

I skuggan av Sjögrens rekord – Kemppi vann sista deltävlingen i Inneserien: ”Så mycket mjölksyra …”

Jag var på plats och filmade och plåtade och skrev när Per Sjögren sprang snabbare än någon svensk 35-plussare gjort på 5 000 meter inomhus tidigare, i samband med att Inneserien avslutades med 3 000-meterslopp (där Sjögren valde att lägga till 2 000 meter till) på måndagskvällen. Ni kan både läsa en intervju med Sjögren ,se bilder och se hela loppet i den här pluslåsta artikeln.
Men själva deltävlingen i Inneserien tog faktiskt Mikaela Kemppi hem. Den maratonsatsande landslagslöparen noterade 10.20,3 (manuell tidtagning i det heatet på grund av en strulande dator), vilket gav 88,05 poäng (procent av ett tänkt världsrekord för årsklassen, i det här fallet 44-åriga damer) och var 0,82 poäng bättre än tvåan, Rose Marie Enmalms 87,23 (13.28,20 för 63-åriga damer). Kemppis resultat var dessutom hela Inneseriens tredje bästa bakom Erika Bergentz 89,76 (4.46,27 på 1 500 meter) och Enmalms 88,98 (6.12,45 på 1 500 meter). Och självklart passade jag på att byta några ord med Kemppi som klagade på mjölksyra i både ben och armar (!) efteråt.

– Jag har inte kört så mycket intervaller i vinter, det var väl därför jag fick så mycket mjölksyra, men jag känner att jag måste göra det inför Marsspelen och Startmilen. Jag ska försöka slå mitt pers på 3 000 meter i Marsspelen. Jag gjorde under tio minuter (9.57,63) förra året, och jag vill i varje fall ned på låga tio. I dag blev det 10.20, och det var inte så bra men helt okej. Jag ligger i mängdträning just nu, men det gjorde jag förra året också, så jag kan inte skylla på det, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vilket är det stora målet i år?
– Jag siktar som vanligt på maran, och jag hade tänkt att springa en tidig vårmara utomlands, men så blev jag förkyld och hade problem med en vad och strulade, så nu har jag inte anmält mig till någonting. Nu tänker jag att det får bli Stockholm. Jag var sugen på en vårmara, men nu tycker jag att det blir för nära Stockholm, för springer man en för sent så är risken att man inte hinner återhämta sig. Så det får nog bli en höstmara utomlands istället. Men annars kör jag väl som vanligt alla lopp i långloppscupen. Jag tycker ju att det är roligare att byta ut de hårda träningspassen mot de lokala loppen.
Har du bästa maran framför dig fortfarande?
– Ja, absolut. Jag ska ta revansch på maran. Jag var så knäckt (efter Berlin marathon). Jag har aldrig varit i så bra form, och så sumpar man bara bort det på en massa strul. Det var liksom helt osannolikt. Jag kände när jag vaknade: ”I dag kommer inget gå fel.” Jag har aldrig känt så förut. Du vet: ”Nu har jag nog min dag.” Att springa 2.44 med det strulet visar att jag var i bra form. Men det är bara att ta nya tag. Och det kanske var tur att det blev som det blev: Hade jag gjort en bra mara där hade jag kanske tappat sugen. Nu vet jag att jag inte har gjort en fulländad mara än.

Totalresultaten från Inneserien finns nu publicerade här, och i och med att Berhe Kidane, Eskilstunalöparen som var den ende som hade någon typ av realistisk möjlighet att utmana honom om totalsegern, inte kom till start så blev det en jättemarginal i totalen för Sjögren. Enmalm hade dock ett bättre snitt, men kom bara till start i två tävlingar och då räcker det ju inte till när de tre bästa räknas. I stället tog Melker Forsberg, som inte sprang i kväll men var med i de tre första tävlingarna, hem andraplatsen före Ludvig Börjesson, som tog in rejält i kvällens deltävling men hade behövt springa ytterligare 3,5 sekunder snabbare för att gå om Forsberg i totalen.

I dag blev det för övrigt officiellt att Axel Ekström inte får åka välrdscupfinalen i Kanada till helgen. Garphytteåkaren körde 25 kilometer långa masstartsloppet Krokomsturen i lördags (blev elva, nästan tre minuter bakom täten) och får nu istället rikta in sig på att avsluta säsongen med SM i femmil och sprintstafett plus Sverigecupfinaler som alltihop avgörs i Täfteå nästa helg.
För övrigt är jag skyldig er resultat från Hälleforsrännet (Madelene Nord, Mora, och Antoine Auger, Sundbyberg, var snabbast näst före länsåkarna Sofia Josefsson, Karlslund och Kevin Henriksson, Garphyttan) och Tour de Kifs nionde och sista etapp före jaktstarten på onsdag (efter god uppslutning vid samtliga deltävlingar i vinter kom bara fem åkare till start tre dagar efter Vasaloppet, och Marcus Jansson tog hem segern).

Kemppi slog svenskt rekord – med 21 sekunder: Första svenska under sju minuter

Hon var inte ens föranmäld. Men ändå svarade Mikaela Kemppi för den mest anmärkningsvärda prestationen när den tredje deltävlingen i Inneserien – över 2 000 meter – avgjordes i Tybbleundshallen på tisdagskvällen. Den 43-åriga örebroaren, som satsar främst på maraton och som gjorde A-landslagsdebut i Stockholm marathon 2015 och var Sverigefemma på distansen 2016, slog nämligen svenskt veteranrekord i D40-klassen på distansen med över 21 sekunders marginal.
Nu är ju inte 2 000 meter någon särskilt vanlig distans; men tiden 6.44,4 (manuell tidtagning eftersom tidtagningsdatorn strulade under två av fyra heat i kväll, berättar tävlingsarrangören Börje Nordin) är ändå vass och ska jämföras med Catharina Sundelöf åtta år gamla Sverigebästanotering på 7.06,12. Kemppi blev därmed första svenska kvinna att springa två kilometer inomhus under sju minuter med väldigt god marginal (utomhus har Hässelbys Marie Söderström-Lundberg gjort 6.21,3). Det hade förstås varit kul att se vad en duell mellan träningskompisarna Kemppi och Erika Bergentz på en distans där de båda ”möts” (Kemppi är ju maratonspecialist, Bergentz i grunden medeldistansare med veteran-EM-silver på både 800 och 1 500 meter), men Bergentz, som var föranmäld, valde att stryka sig.
Att Bergentz inte kom till start innebär också att Per Sjögren, som noterade både bäst tid (5.36,38) och högst poäng (87,76) i tisdagens deltävling nu i praktiken har avgjort serien redan inför det avslutande 3 000-metersloppet den 13 mars. Sjögren har nämligen 262,39 i sammandraget, vilket gör att den ende som har realistisk möjlighet att komma ifatt (tre bästa resultaten efter fyra deltävlingar räknas) är Eskilstunas Berhe Kidane (tvåa på tisdagen vad gäller tid med 5.36,67 och trea på poäng med 87,00) som behöver göra 8.20,71 på 3 000 meter för att nå Sjögrens 262,39 totalt (det motsvarar 89,27 procent av ett tänkt världsrekord för 18-åringar). Där bakom finns bland andra Jonatan Gustafsson (som stod över 2 000-metersloppet inför helgens junior-SM) som behöver springa 3 000 meter på 8.19,25 (91,14 procent av ett tänkt världsrekord för 18-åringar) och Melker Forsberg som behöver dynga till med på 8.05,98 (96,12 procent av ett tänkt 16-årsrekord) för att komma ikapp Sjögren.
Sjögren själv var dock inte jättenöjd med kvällens lopp utan twittrade: ”Tyvärr inte den känslan jag hade hoppats på i kvällens 2000-metersrace. 5.36,38 och spurt mot en kille som tydligen är god för 51 sekunder på 400 meter. Gav upp planerna för en snabbare tid rätt snabbt och satsade på att vinna loppet istället. Passerade halvvägs på 2.50 ungefär.”

Under en rätt tävlingsintensiv helg missade jag att säsongens femte deltävling i Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) avgjordes strax utanför Örebro i söndags. Lovisa Persson tog tredje segern i serien (på sina starter, egentligen tre på fyra senaste deltävlingarna), 2.43 före Josefin Erlandsson. Men då ska man veta att topplöpare som Rebecka Nylin, Elin Vinblad, Andrea Svensson (som blev senior vid nyår och som fått en plats i utvecklingslandslaget) och Ellinor Eriksson (som tränade med landslaget i höstas) valde att springa i långa herrklassen. Nylin vann den kampen, åtta sekunder före Vinblad efter drygt 70 minuters löpning (det var ingen spurtstrid utan individuell start).
Daniel Attås var helt överlägsen på herrsidan och vann med över nio minuters marginal före Tibros Rickard Djerf (som går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) och mer än tolv före Ärlas örebroare Simon Hedlund. den sistnämnde behåller dock ledningen i sammandraget, åtta poäng före Djerf. Tre deltävlingar återstår, alla i mars. Jag ska försöka att inte missa dem!

”Redan” i lördags publicerades dessutom resultaten från förra onsdagens deltävling i Tour de Kif, tillika DM i fristil för Karlslunds IF. Erik Svensson vann hela 29 sekunder före Peter Jellvert och drygade därmed ut totalledningen före Robert Brundin som inte kom till start (han var ju mittemellan Wadköpings- och Engelbrektsloppet). Några seniordamer kom inte till start, så där är läget oförändrat i sammandraget. I morgon kväll är det dags för nästa etapp i touren, 20 kilometer klassisk stil med masstart, som vanligt på konstsnöspåret i Ånnaboda.

Danny Hallméns beslut (”alla var överens”) – och Bergentz utmanar Sjögren om totalsegern i Inneserien

Jag skrev ju en lång, pluslåst artikel om att allroundidrottaren och Konditionsbloggskändisen Danny Hallmén fick sin plats i  Ö till ö, VM i swimrun, som han kämpat för under tre säsonger när han satt på akuten med avsliten lårmuskel. Då var han i valet och kvalet om han skulle operera låret eller inte. Nu har han bestämt sig.
– Jag var i Stockholm och träffade en sjukgymnast som är ”specialist” på hamstringsskador i torsdags, och jag har träffat ortopeder och alla var överens, säger Hallmén till Konditionsbloggen.
På Instagram utvecklar han: ”Jag får lita på kroppens läkning, men oavsett val så hade det blivit och blir en lång rehabilitering. Men det har faktiskt börjat hända lite grejer i baksidan redan nu . I och med en relativt positiv prognos, så har jag och Jacob tagit vår plats till VM i swimrun, Ö till ö! De blir såklart inte som vi tänkt oss, men de blir vår resa ’tillbaka’ och ska bli så häftigt!”
Kolla in Hallméns Instagraminlägg med röntgenbild och om beslutet:

Redan i går släpptes förresten startlistan till tredje deltävlingen, av fyra, i Inneserien: 2 000 meter (tio varv i Tybblelundshallen, alltså). Och det står klart att Erika Bergentz kommer ge Per Sjögren en match om totalsegern. Det är ju nämligen så, efter två deltävlingar, att Sjögren har en rätt klar ledning, men Bergentz har bästa enskilda resultatet (men hon sprang inte första loppet, på 1 000 meter), och eftersom man räknar tre av fyra resultat så kan hon komma ikapp i slutändan. Sjögren har 174,63 poäng på två tävlingar (poängen är en procentsats av det beräknade världsbästat för respektive årskull, för Sjögrens del har han sprungit 87,14 procent på 1 000 meter och 87,49 procent på 1 500 meter av ”världsrekord” för 38-åringar herrar), Bergentz 89,78 poäng på sin enda. Även Rose Marie Enmalm har bättre enskilt resultat (88,98 på 1 500 meter) än Sjögren men är inte föranmäld till morgondagens 2 000-meterslopp. Det är inte heller totaltvåan Jonatan Gustafsson (som ju har helgens junior-SM, försök på 1 500 meter på lördagen, final på söndagen, att tänka på).

För övrigt blev det i dag klart att Degerforsklassikerns längdskidstävling ställs in (eller i varje fall skjuts upp), vilket konstigt nog passar mig utmärkt eftersom det nu är helt klart att vi ska livesända Marieberg galleria marathon på söndag (mer än det senare) och jag därför ändå inte skulle ha kunnat åka tävlingen. Men jag hoppas innerligt att den blir av senare i vår eftersom en inställd skidåkning gör att jag tvingas simma Degernässimmet i augusti (man måste klara av fyra av fem grenar för att fullfölja Degerforsklassikern, och jag gillar inte att simma …).

Sjögren snabbast – men bara trea i Inneserien (Kemppi stod över: ”Det säkra före det osäkra …”)

Erika Bergentz blev första svenska kvinna över 40 år under tre minuter på 1 000 meter strax före jul. Per Sjögren är just nu statistisk Sverigeetta (säsongen är ännu i sin linda) för seniorer på 1 500 meter efter sitt tävlingsrekord i Örebro indoor games förra helgen. Men vem av dem är egentligen starkast? Tja, enligt internationella veteranfriidrottsförbundets omräkningstabell är svaret Bergentz. För när de båda ställdes mot varandra (om än i olika heat) i Inneseriens andra deltävling i Tybblelundshallen i kväll sprang Bergentz, som fyller 44 i år och ju tog veteran-EM-silver på distansen för två år sedan, 1 500 meter på 4.46,27 vilket omvandlas till 89,78 procent av ett tänkt världsbästaresultat för årskategorin medan Sjögren sprang på 4.05,28 vilket motsvarar 87,49 procent.
Nä, faktum är att Sjögrens procent inte ens räckte till andraplatsen – den knep Rose Marie Enmalm, som 63 år gammal löpte de 7,5 varven i Tybblelundshallen på 6.12,45 motsvarande 88,98 procent. Nä, inte ens Sjögrens indoor games-rekord på 4.01,57 hade räckt (det hade gett 88,84 poäng) för att utmana damerna och inte ens fyra blankt (89,42) hade gett segern, utan Sjögren hade tvingats ned på 3.59,01 för att ta Bergentz på procent/poäng. Ändå var Sjögrens procentpoäng bättre än den han vann första deltävlingen på i december (87,14).
”Hade siktet inställt på sub-4, men hittade inte rätt löpkänsla i steget för det tyvärr. Känner mig ändå nöjd med tiden och loppet”, twittrar Sjögren som drog hela loppet.
Man var ju annars spänd på att se hur Mikaela Kemppi, som ju är specialiserad på betydligt längre distanser, skulle stå sig i sammanhanget, men hon hade ”lite känningar i hals bland annat och tog det säkra före det osäkra” rapporterar Bergentz på twitter, så det får vi vänta med att se till inomhus-veteran-SM nästa helg.
Annars, då? Tja, Sjögren vann förstås tidsmässigt och hade återigen mindre än hälften så gamle klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jonatan Gustafsson i släptåg. Gustafsson, sprang in på 4.06,95 vilket gör honom till Sverigeetta på distansen i åldersklassen i vinter och Sverigetvåa bakom Sjögren bland seniorerna (som 18-åring, men kom ihåg att det är ypperligt tidigt på vintern att så många 1 500-meterslopp ännu blivit sprungna, förra vintern krävdes i slutändan en tid under fyra minuter för att bli topp 20 i Sverige), en tid som motsvarar 86,17 procent.
Varken Enmalm eller Bergentz var med i första deltävlignen, så Sjögren leder tills vidare sammandraget på 174,63 poäng före Gustafsson på 171,25. Två deltävlingar återstår, och varje löpare räknar sina tre bästa resultat (vilket betyder att man måste ha ställt upp i någon av de här första två för att ha en chans i sammandraget): 2 000 meter den 14 februari och 3 000 meter den 13 mars.
Alla fyra loppen i kväll finns att se på youtube, finfint filmade av Johan Ingjald.

Ni missar väl förresten inte mitt andra plusknäck med konditionsidrottstema? Handlar om hur orienteringslandslaget tagit hjälp av Martin Regborns tränare Mikael Kroon för att utveckla fysiken inför VM i Estland i sommar. Kroon skriverockså själv om landslagslägret på Svenska orienteringsförbundets blogg.

 

Och sent omsider kom så i kväll också resultaten från gårdagens etapp i Tour de Kif. Åtminstone delar av resultaten, utan tider, i Karlslunds gästbok … Elin Winblad verkar ha varit enda dam till start över de fem plus fem kilometerna skiathlon och tog i sådana fall tredje raka segern medan totalledaren på herrsidan Erik Svensson verkar av dem att döma inte kommit till start, och i hans frånvaro tog Robert Brundin hand om segern och gick upp på delad andraplats med Pär Wedin som inte heller verkar ha kört. Marcus Jansson (mountainbikeorienteraren) blev tvåa och Tobias Karlsson trea. Vi får väl se om det kommer upp en mer fullständig resultatlista vad det lider.

Bergentz, Kemppi, Sjögren, Gustafsson … Här är löparna som gör upp i Inneserien

Per Sjögren tog ju en solid ledning när Inneserien inleddes med 1 000-metersloppet den 14 december. I morgon är det dags för andra deltävlingen, av totalt fyra, när 1 500-metersdistansen ska avverkas i Tybblelundshallen. Och visst finns Sjögren – och främste utmanaren Jonatan Gustafsson – på startlinjen igen, men också löpare som Mikaela Kemppi och Erika Bergentz (som genrepar inför inomhus-veteran-SM) och långloppscupens segrare Jakob Nilsson, plus ett stort gäng unga löpare från KFUM Örebro som Melker Forsberg, Jack Karlsson och William Wickholm.
Sjögren är statistisk Sverigeetta på 1 500 meter i vinter med sitt hallrekord från Örebro indoor games (4.01,57), en tid som motsvarar 88,82 proccent/poäng i Inneserien och tvinga ned Kemppi och Bergentz mot 4.49 för att utmana honom.
Sjögren har för övrigt bestämt sig för att springa 3 000 meter i Raka spåret i Stockholm nästa lördag (där han kommer ställas mot bland andra Martin Regborn) och inomhus-SM (där Sjögren inte bestämt sig för vilken distans han kommer kuta, men där Regborn kommer springa 3 000 meter).

Vet inte om ni sett det, men i förmiddags gick vi på NA över till ”plus” och började ta betalt för våra mer genomarbetade artiklar på nätet (bloggen kommer tills vidare att vara gratis att läsa, men det är inte givet att det förblir så framöver). Mitt första bidrag i det nya är en stor ”tala ut”-intervju med löparen Mattias Nätterlund, som bland annat berättar varför han lägger skorna på hyllan och vad han ska göra nu. Artikeln hittar ni här, och hela pluspaketet kan ni prova för en månad för en spänn. Mitt andra bidrag blir ett orienteringsknäck som ramlar ut i morgon förmiddag.

Om drygt en timme drar femte (eller egentligen fjärde, eftersom den andra blev inställd) deltävlingen i Tour de Kif igång uppe i konstsnöspåret. Resultaten kommer i morgondagens blogginlägg!

Startlistan släppt: 800-maratonmannen kommer till start i Örebro igen

(UPPDATERAD 16 DECEMBER) Det blir en liten startlistebonanza så här på torsdagseftermiddagen. I måndags stängde nämligen ordinarie anmälan till Decembermarathon, som löps över 218 varv plus 121 meter inne i Tybblelundshallen på annandag jul, och dessutom finns startlistorna ute för helgens Sverigecuptävlingar i längdskidor i Boden. Och så har Ice race vintage fått klart med fjolårssegraren.

Men vi börjar med poängen från gårdagskvällens kilometerlopp inne i hallen, som nu är uträknade och klara (mina siffror stämde förstås inte alls, men däremot de flesta poängplaceringarna). 37-årige Per Sjögrens nya hallrekord på 2.35,38 gav 87,14 poäng och en ledning i Inneserien med över två poängs marginal till tvåan Jonathan Gustafsson vars 2.37,49 omvandlades till 85,08. Där bakom skuggar William Wickholm på 83,94 poäng, Alexander Larsson på 83,56 och Melker Forsberg på 83,51 (de tre, inom 0,43 poäng, sprang på 2.37,86, 2.42,51 respektive 2.45,24, men eftersom de är 18, 16 respektive 15 år jämnas skillnaden ut, som hela tanken är med tävlingsformen). Enda kvinnorna över 80 procent är Klara Frih, som jag skrev om i går, som klockade in på en total sjätteplats med 82,98, och Catharina Wahlstedt som cashade in 80,15 poäng med sin tid på 5.08,93 som 62-åring. Fick för övrigt en länk till den kalkylator som används av seriens arrangör Börje Nordin (notera att det är löparnas ålder 2017 som används för att beräkna poängen).

Så startlistorna. 55 löpare är anmälda till annandagens övningar inne i Tybblelundshallen, och de är fördelade på 39 som ska springa maraton, tio som ska springa halva distansen och fem som ska springa en, två eller tre timmar. Av tunga maraton- och långlöparnamn märks KFUM Örebros Antje Torstensson, Annika Askengren Berg, som var tvåa i Örebro Backyard Ultra i somras, Kvarnsvedens Stig Söderström som alltid är på plats när det kutas maraton i Örebro (och nästan överallt annat, han passerade 800 maratonlopp i somras!), Jan-Erik Ramström som sitter i Svenska friidrottsförbundets kommitté för ultradistanslöpning och Kumlas Tomas Fridh, som har hallrekordet i Tybblelundshallen på 3.02.17 och som vunnit alla maraton som arrangerats i hallen utom ett då hans mage brakade ihop.

I Sverigecupen i längdskidor i Boden, där tre deltävlingar avverkas på lika många dagar med 10- och 15-kilometerslopp i klassisk stil med intervallstart på fredagen, sprint i klassisk stil på lördagen och masstartslopp i fristil över 10 respektive 15 kilometer på söndag. Med Axel Ekström på världscup har Garphyttan Lucas Lennartsson som enda senioråkare på plats uppe i Norrland (men även Anton Andersson och Emil Hagström, två H18-åkare, är på plats), men av länsintresse finns också Bob Impola (har han behållit finfina formen från långloppsvärldscuppremiären?), Filip Danielsson och Maria Gräfnings. Plus Zinkgruvantrion Tom Forsberg, Oscar Johansson och Markus Johansson i H20-klassen.

Och Ice race vintage? Jo, 200-kilometersloppet på Hjälmarens is, som avgörs första bästa lördag när isen bär, har fått klart med Fredrik Nylén, fjolårssegraren som närmast kommer från VM i multisport. Det skriver arrangörerna (Johan Röjler och kompani) på loppets facebooksida (där det även kommer utannonseras när det är dags att köra). Klara för start är sedan tidigare fjolårets trea Thomas Jansson och fyra Karl-Göran Wahlström, samt nykomligen Roberth Gyllberg.

För övrigt träffade jag Anders Södergren i förmiddags. Bara en sån sak!

Sjögren allra snabbast i rekordlopp – snabbast någonsin i Tybblelund

”Så även om Per Sjögren likt en gammal stjärntravare alltid ska räknas när han anmäler sig till ett lopp får Gustafsson gälla som storfavorit i morgon”, skrev jag i går. Och jag … fick väl både rätt och fel. För Sjögren visade verkligen att han a l d r i g ska räknas bort och sprang hem loppet på 2.35,38 – före just Gustafsson som noterade 2.37,49 (bara 35 hundradelar från sitt pers från Triumfglasspelen för två veckor sedan). En tid som dessutom innebar nytt hallrekord (eftersom Gustafssons Triumfglasspelstid var rekord innan). Jag har inte hunnit dubbelkolla alla tider, men enligt arrangören Börje Nordin slog övriga nio löpare i A-heatet, inklusive Sjögren, personliga rekord på distansen (som förvisso inte är helt vanlig vid svenska inomhustävlingar), som William Wickholms 2.37,86 och Alexander Larssons 2.42,51. Om mina beräkningar stämmer (jag vet inte exakt vilken kalkylator som arrangörerna använder) så vann Sjögren även på poäng (88,48 procent av beräknat världsbästa för en 38-åring) före Gustafsson på 84,97, Wickholms 83,89, Larssons 83,56 och Klara Frihs 83,02. Frih, som tävlar för Åsbro, är 14 (men fyller 15 nästa år, och i fjol var det den siffran som arrangörerna använde för poängberäkningen) och sprang på 3.04,99 vilket inte bara tog henne in i konkurrensen om bästa löpare på poäng utan dessutom gjorde henne till överlägset bästa dam i tävlingen på ren tid.
Totalt kom 41 löpare till start (bland annat efteranmälde sig starka långdistansare som Ludvig Börjesson, som kutade på 2.46,67, Jakob Nilsson, 2.51,63 och Sören Forsberg, 2.51,63).
Den korrekta poänglistan publiceras troligen i morgon, hälsade Börje, som var mycket nöjd med uppslutningen och hoppades på ännu fler löpare när distanserna blir längre i Inneserien efter nyår. Han släppte dessutom nyheten att löparna i sammandraget kommer att räkna sina tre bästa resultat (på procent/poäng), så det räcker med att komma till start i tre av fyra deltävlingar för att vara med i kampen om slutsegern.
– Annars är risken att vi inte får ihop en hel pall. Det är svårt att passa in alla fyra tävlingar, och så kan man ju bli sjuk, sa Nordin.

Pallen i första deltävlingen i Inneserien: Tvåan Jonathan Gustafsson, segraren Per Sjögren och trean William Wickholm, som alla tävlar för KFUM Örebro. Foto: Börje Nordin

Nu drar Inneserien igång (eller: vem kan slå Jonathan Gustafsson?)

Skrev ju ett rätt långt inlägg om Inneseriens andra säsong när det annonserades att den skulle bli av för bara lite drygt en vecka sedan, och redan i morgon avgörs första deltävling över 1 000 meter, fem varv på de blå löparbanorna inne i Tybblelundshallen (nu har även datumen för de tre andra deltävlingarna spikats; det blir 1 500 meter den 26 januari, 2 000 meter den 14 februari och 3 000 meter den 13 mars).
I fjol startade 49 man i första deltävlingen, och bland dem fanns löpareess som Erik Anfält, Haben Kidane och de slutgiltiga vinnarna av Inneserien, Patrik Johansson (som sedan dess dessutom hunnit dundra in ett världsrekord) och Rose Marie Enmalm. Ingen av dem är dock föranmälda till morgondagens drabbning.
Det är däremot den snabbaste löparen från förra säsongens femvarvsplåga: Jonathan Gustafsson, 17. KFUM Örebro-talangen som var statistisk Sverigenia på 800-meter i P17-klassen i somras vann då med över fyra sekunders marginal, på 2.39,76, och sprang så sent som för två veckor sedan distansen på 2.37,14 när han tog hem Triumfglasspelen före bland andra Martin Regborn.
Så även om Per Sjögren likt en gammal stjärntravare alltid ska räknas när han anmäler sig till ett lopp får Gustafsson gälla som storfavorit i morgon. Den största frågan är egentligen om någon kan slå honom på poäng. Jag vet inte exakt vilken beräkningsmodell arrangörerna kommer att använda, men med den här gamla WMA-omvandlaren byggd enligt 2010 års standarder räknas en 18-åring (Gustafsson är född 1999, och eftersom tre av fyra deltävlingar i Inneserien äger rum 2017 räknas han som 18) ha en resultatnivå som motsvarar 97,4 procent av en senior. Det innebär i sin tur att Gustafssons resultat från Triumfglasspelen skulle ge 85,27 poäng (procent av beräknat världsbästa för ålderskategorin). Sjögren, 38 nästa år, beräknas kunna prestera 96,4 procent av en senior och behöver därför ”bara” göra 2.38,75 (1,61 sekunder långsammare än Gustafssons glasstid) för att nå 85,27 poäng.
Några andra att hålla ögonen på? Tja, Åsbros Klara Frih sprang in 81,46 poäng förra året. William Wickholm var bara 1,5 sekunder bakom Gustafsson i det där loppet i Triumfglasspelen, men dras med den belastningen i sammanhanget att han är ett år äldre … Tittar man i ändarna av åldersspannat, där det finns mest poäng att hämta så att säga, har jag ingen aning om kapacitet hos varken Ester Skoglund (för en tjej som blir tio nästa år krävs nedåt 3.25 för att slå Gustafssons 2.37,14 på poäng) eller Ove Karasiak/Dag Rydén (för gubbar som blir 64 nästa år krävs 3.19).
Nåja, än så länge är allt bara spekulationer, men hiskeligt roligt ska det i varje fall bli att följa. Tävlingen inleds med de snabbaste (men inte nödvändigtvis poängbästa) löparna i ett heat vid 19.30, och därefter följer så många heat som krävs, beroende på antalet efteranmälda, med en preliminär sluttid för tävlingen vid 20.10.

Jonathan Gustavsson i Triumfglasspelen. Foto Jonas Brännmyr

 

Redan i går skrev ju kollegorna om att Garphyttans Axel Ekström får hänga kvar nere i Europa och köra ännu en världscuphelg efter poängsuccén i ”riktiga” debuten i lördags (som dessutom gav honom en sensen nominering till Pulsklockan [vi håller hemligt vem han slog ut som sjätte kandidat] och gjorde honom historisk som den förste att vara nominerad tre år i rad).
I franska La Clusaz väntar ett nytt fristilslopp för Ekström, men den här gången över halva distansen (15 kilometer) och med masstart. På söndag körs dessutom en stafett över 4×7,5 kilometer där fyra av sex svenska herrar i truppen kommer få åka. Några banskisser har jag däremot inte lyckats hitta ännu, men den här bilden över tvåkilometersbanan där allt ska avgöras talar väl för sig själv …

Inneserien tillbaka – och växer till fyra deltävlingar (och VM-löparna träningstävlade som segrare)

Jag måste erkänna att jag älskade iniativet Inneserien, löparcupen som startade med tre deltävlingar över 1 000, 2 000 och 3 000 meter inne i Tybblelundshallen förra vintern (se text och bildextra från sista deltävlingen här), och där det inte bara var först i mål som gällde, utan där tiderna räknades om med hänsyn till kön och ålder (enligt internationella veteranfriidrottsförbundet WMA:s omvandlingstabell) för att utse en totalsegrare. Östansjös Patrik Johansson, som sedan dess hunnit sätta veteranvärldsrekord, vann då efter att ha noterat 89,67, 88,75 respektive 86,45 procent av världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen över 1 000, 2 000 respektive 3 000 meter (2.50,15 över 1 000 meter av en då 50-årig löpare är väl sannolikt den enskilt vassaste tiden). IF Starts Rose-Marie Enmalm var näst bäst men hade en omvänd kurva med bästa procentnoteringen på 3 000 (12.50,50 av en 61-åring motsvarade 89,18 procent; Mikaela Kemppi, som inte sprang alla distanserna, noterade enskilt bästa procenten med 90,38 genom 9.57,63). Ja, ni ser. Bara jag ska göra en snabb återblick på fjolåret blir det en lång nördig odyssé – exakt så kul var Inneserien.
Och nu är den tillbaka – ännu större. 1 500 meter införs på programmet, och därmed växer serien från tre till fyra tävlingar: Den första redan nästa onsdag, den 14 december. Därefter följer 1 500, 2 000 och 3 000 meter under januari-mars nästa år (datum ej bestämda).
Vad innebär det då i praktiken att 1 500 meter införs och vem är favorit den här säsongen? Tja, ännu en medeldistans (gränsen till långdistans inom friidrotten är väl flytande mellan 1 500 och 5 000 meter, men i min värld ligger den någonstans runt 2 500 meter) torde gynna en löpare som Patrik Johansson jämfört med en som Rose-Marie Enmalm, om man tittar på fjolårets tider (hade man i stället lagt till 4 000 meter hade vågskålen däremot kunnat tippa åt andra hållet). De båda var så överlägsna förra vintern att egentligen bara Mikaela Kemppi eller Martin Regborn skulle kunna hota dem om någon av dem gjorde en satsning, nu när Josefin Gerdevåg är höggravid (eller nyförlöst, oklart vilket) och Erik Anfält rehabar. Well, för att vara helt på den säkra sidan slänger jag in en liten brasklapp om Jonatan Gustafsson, som varit så kvick på slutet och som tog hem 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen framför bland andra Regborn, och Erika Bergentz, vars svenska D40-rekord på 1 000 meter motsvarar någonstans just över 88 procent för åldersklassen (och hon är liksom Patrik en som borde gynnas av tre medeldistanslopp). Men jag har ju förstås ingen aning om vilka som ställer upp. Klart är i varje fall att man måste delta i alla fyra loppen för att få en slutplacering.

En liten orienteringsnyhet bjöds det också på under söndagen (eller egentligen redan på lördagskvällen, då jag twittrade om det efter att ha sett det i en facebookgrupp): Erik Fernlund, 25, flyttade från Hedemora till Askersund i våras och väljer nu att byta klubb från Säterbygden till Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (som ju kan behöva lite påfyllning på herrsidan efter sina schweiziska tapp). I en kul intervju på klubbens hemsida, som Oskar Andrén gjort, får Fernlund bland annat svara på fråga om ”hur det känns som orienterare att hugga ned skog?” apropå att han jobbar på Sveaskog. Fernlund svarar: ”Jag är glad att jag inte är områdesansvarig över Nyckelhult och Tisarens område, men annars går det bra. Det är inget som känns konstigt annars.”

Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv, Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén
Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén

Martin Regborn och Josefin Erlandsson (Milanlöparen) sprang (och vann) i dag första etappen i Arboga OK:s Julserien. Den fortsätter med tävlingar 11, 18 och 26 december. Båda är regerande mästare, vilket också verkar vara en av anledningarna till att i varje fall Regborn är tillbaka. ”Terrängen är väl inte den bästa, men traditioner tummar man inte på. Särskilt inte som man är fast i en evig loop då priset för totalseger är fria starter till nästa år …”, skriver han på instagram.

Och apropå VM-löpare som träningstävlar (som Regborn): I London passade Louise Wiker, precis som i går, på att träningstävla på semestern. Den här gången blev det den tredje av vinterns sex deltävlingar i serien Mornington chasers Regents park 10 k (ett tiokilometerslopp som hon kutade som en del av ett långpass med sju kilometer före och sju kilometer efter på 35.34). Tiden gjorde Wiker till bästa dam med si sådär sju minuters marginal, och till trea totalt av 392 startande.

Missa förresten inte min intervju med bragdmannen Bob Impola, som jag fick tag i när han landat på Arlanda strax efter lunch i dag.

I morgon släpps för övrigt svenska truppen till världscupdeltävlingen i längdskidor i Davos till helgen. 30 kilometer i fristil kanske skulle vara något för en sådan som Axel Ekström. Just sayin’ … Å andra sidan handlar det förstås mycket om vilka, och framför allt hur många, av de stora stjärnorna som är sugna. Olsson? Hellner? Halfvarsson? Richardsson? Sedan finns det inte så många platser över i det svenska sexmannalaget …