Här är laget som ska ta Tisaren tillbaka till toppen i Tiomila: ”Med bra lopp är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar”

Ett dygn av teknikstrul senare har na.se fortfarande inte hoppat igång igen, så här får ni den tänkta pluslåsta texten om Tisaren inför Tiomila, som skulle ha gått ut redan på ondagskvällen, ett dygn försenad och helt gratis. Håll tillgodo!

14:e 2015, 18:e 2016.
Men nu är Tisarens damlag redo att utmana om topplaceringarna i Tiomila igen – med ett helt annat upplägg än senast laget stod på pallen.
– Simone Niggli var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu, säger Anders Holm som tagit ut laget och tvingats tänka nytt utan den 23-faldiga världsmästaren.

2012, 2013 och 2014 var Tisaren på pallen i damernas Tiomila tre år i rad.
Sedan dess? 14:e i Skepptuna 2015 och 18:e i Falun 2016. Båda gångerna efter att laget tappat nästan sex minuter på förstasträckan när först Andrea Svensson och året därpå Lovisa Persson hade det jobbigt. Men i år har laget satt en intern målsättning om att ta sig tillbaka till den absoluta toppen.
– Löparna har bestämt att de ska vara med och slåss om topp fem. Det är ett ambitiöst mål, men med bra lopp rätt igenom är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar, säger Anders Holm som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut laget.
Och just själva laguttagningen har i år varit knepigare än på länge. Tisaren har sju–åtta riktigt starka damlöpare, men bara fem får plats i Tiomilalaget eftersom damerna alltjämt bara har hälften så många sträckor som herrarna. Därför har Lovisa Persson och Marion Aebi, som i fjol sprang i förstalaget, i år petats till andralaget där Rebecka Nylin är kvar.
I förstalaget kommer i stället landslagslöparen Andrea Svensson, som var knäskadad förra våren, och nyförvärvet och nyblivna natt-SM-fyran Ellinor Eriksson in. Kvar är landslagslöparna Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, samt Ellinor Tjernlund som var vass på fjärdesträckan i fjol och som vann Kolmårdsdubbelns medeldistans i skarp konkurrens för drygt en vecka sedan.
– Det är klart att det varit svårt att ta ut laget. Det finns några löpare som är väldigt jämnbra, och framför allt Lovisa har varit väldigt nära laget, men även Rebecka innan hon blev förkyld förra veckan. Det som blev avgörande är att Ellinor Eriksson sprungit så tryggt och bra på alla förstasträckor i vår (i Måsenstafetten, Kolmårdskavlen och Stigtomtakavlen) och har sprungit till sig den platsen, och Ellinor Tjernlund är en väldigt bra stafettlöpare, hon har en trygghet och sprang riktigt bra på just den här sträckan förra året. Det känns överlag som vi hittat väldigt tydliga roller i laget, även med Lilian som avslutare och Josefin på den långa, raka sträckan, säger Holm.

Gemensamt för de tre åren då Tisaren stod på pallen i Tiomila var att de hade en viss Simon Niggli på sistasträckan. Schweiziskan, som med sina 23 VM-guld räknas som världens bästa orienterare genom alla tider, tillhör alltjämt Tisaren, men tävlar allt mer sporadiskt, avstår Tiomila för andra året i rad och kommer springa finska Jukolakavlen med ett schweiziskt lag. När Tisaren nu åter siktar mot topp fem krävs därför ett annat upplägg, det går inte att lita till ett ankare som springer in flera minuter och en handfull placeringar som Niggli gjorde tre år i rad.
– Simone var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu. Men Lilian visade förra helgen att formen börjar komma. Hon har inte velat vara i form för tidigt på året eftersom det är nu hennes viktigaste tävlingar börjar komma, och jag tror att hon kan göra jättebra på sistasträckan. Men för att vi ska lyckas nå en riktigt bra placering måste alla göra topplopp, säger Holm.

På herrsidan har Tisaren blivit av med två tunga namn i fyrfaldige världsmästaren Matthias Kyburz, som gått till norska IL Tyrving, och hans schweiziske landsman Jonas Merz, som gått till Göteborgs-Majorna.
– Det var många som kände i vintras att det där var två tunga tapp, nu kan vi inte vara med där framme. Men när vi väl fick ned tio namn på pappret så tycker jag att det började se intressant ut. Det är klart att vi inte kan ersätta Kyburz, men vi har bra löpare, säger Holm.
Förra året slutade i kaos för Tisaren herrlag. Kyburz, Matthias Merz och Jonas Mathys saknades på förhand, och Gustav Hindér och Daniel Attås tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom bara timmarna före start. Det hela slutade med en 42:a-plats.
– I år har vi, precis som förra året, startat med starka namn, Filip Jacobsson på första och Gustav Hindér på andra, för att ge Oskar Andrén en bra position inför långa natten. Oskar har vetat om länge att han är tänkt att springa just den sträckan, han har laddat lite extra för det här och ger vi honom ett bra läge, att han kommer med i en bra klunga och slipper göra allt jobb själv, så kan det bli avgörande för oss. Det spricker ofta upp på långa natten, och är man med långt framme kan det bli stora tidsdifferenser bakåt, men är man å andra sidan inte med inför sträckan kan det bli långt fram i stället, säger Holm.
– Sedan har vi Attås på sista, och eftersom många lag satsar på starka avslutare, så kommer Daniel få bekänna färg om vi har sprungit bra så långt. Målsättningen är att slåss om en topp 30-plats och är vi med så långt fram kommer han bara möta starka löpare.

Av övriga länslag är det ännu bara KFUM Örebro som ännu släppt sin laguppställning. De startar precis som i fjol herrstafetten med Per Sjögren, som då tog en sensationell tolfteplats bara drygt en minut bakom täten. Även Hagabys EM-bronsmedaljör Martin Regborn, som i fjol var tvåa på förstasträckan, lär springa den i år igen.

Tisarens damlag: 1) Ellinor Eriksson (6,1 kilometer), 2) Andrea Svensson (7,1 kilometer), 3) Josefin Tjernlund (11,3 kilometer), 4) Ellinor Tjernlund (5,0 kilometer), 5) Lilian Forsgren (8,8 kilometer). Andralaget: 1) Lovisa Persson, 2) Marion Aebi, 3) Rebecka Nylin, 4) Helena Andersson, 5) Line Sølberg.
Tisarens herrlag: 1) Filip Jacobsson (10,6 kilometer), 2) Gustav Hindér (11,9 kilometer), 3) Mathias Drage (7,0 kilometer), 4) Oskar Andrén (16,8 kilometer), 5) Olle Josarp (7,1 kilometer), 6) Ivan Forsgren (7,1 kilometer), 7) Matthias Merz (11,6 kilometer), 8) Erik Fernlund (9,8 kilometer), 9) Anton Hallor (7,8 kilometer), 10) Daniel Attås (16,1 kilometer).

Helgens höjdare – världscupjakten avgörs: "Klart chansen finns …"

1. EM-uttagning och elitseriepremiär i Brösarp
Orienteringssäsongen brakar igång på allvar med världscups- och EM-uttagningar i dagarna tre, där lördagen och söndagen dessutom bjuder på elitseriepremiär. Något jag skrev lite om tidigare i veckan. I dagens pappers-NA reder jag ut begreppen lite, och faktan kan vara värd att återanvända här:

  • Under veckoslutet avgörs tre tävlingar i Skåne: Medeldistans i dag, sprint i morgon och långdistans på söndag.
  • Efter helgen tar förbundskapten Håkan Carlsson ut en trupp till världscupen i tjeckiska Wroclaw 30 april–2 maj. Sverige har åtta platser per distans, utöver regerande världsmästaren Jonas Leanderssons friplats i sprint.
  • Efter världscuppremiären tar Carlsson ut en trupp till EM i tjeckiska Jeseník 21–28 maj. Sverige har sex platser per distans, utöver regerande Europamästaren Leanderssons friplats i sprint.
  • Löparna i A-landslaget är redan uttagna till världscup-premiären och EM. Det är Tove Alexandersson, Lena Eliasson, Helena Jansson, och Emma Johansson på damsidan samt Fredrik Bakkman, Gustav Bergman, Olle Boström, Jonas Leandersson, William Lind och Jerker Lysell på herrsidan.
  • Resultaten i EM vägs samman med testtävlingar helgen 10–12 juni när truppen till VM tas ut veckan därpå. Till VM, som avgörs i Strömstad och Tanum 20–27 augusti har Sverige tre platser per distans, utöver regerande världsmästaren Leanderssons friplats i sprint.
Till VM har A-landslaget inget företräde till platserna.

Sex herrar är alltså redan uttagna, och i teorin behöver det inte bli en större trupp än nio löpare till världscuppremiären (åtta plus Leandersson) vilket bara skulle ge tre öppna platser för Martin Regborn, Filip Dahlgren, Daniel Attås och de andra att konkurrera om, men i praktiken lär det bli runt tolv löpare eftersom alla inte springer allt (somliga är sprintspecialister), och i sådana fall blir det runt sex platser som ska tillsättas av Carlsson med utgångspunkt i helgens resultat. Det gäller med andra ord ändå att hålla sig långt framme för att vara med i snacket. Attås tror nästan det är omöjligt för en löpare som honom att nå världscuptruppen, trots de fina formbeskeden han gett på slutet.
– Nej, det ska nog väldigt mycket till. Förmodligen måste jag vara topp fem både på fredagen och söndagen för att ta en plats där. Klart chansen finns om det går riktigt, riktigt bra, men då måste jag verkligen ha marginalerna med mig. Det finns några riktiga toppnamn, men bakom dem kommer det vara ruggigt jämnt. Jag kan lika gärna bli femma som 25:a, känns det som. Det kommer säkert bara skilja två minuter mellan de placeringarna, säger Attås i dagens pappers-NA där han också berättar att hans satsning på att gå ned i arbetstid för att träna mer fallit väl ut.
Tävlingarna i Brösarp startar 13.50 i eftermiddag.

2. Nordenskiöldsloppet
Efter ännu en banjustering blir ”världens tuffaste och längsta” skidlopp 200 kilometer. I dagens pappers-NA har jag ett långt reportage om loppets historia och om Olivia Hansson, Fjugestatejejen som fått dispens och blir den yngsta startande i monsterloppet trots att hon ännu inte når upp till åldersgränsen 21 – och som dessutom är favorit till en topp fem-placering. Där finns också en intervju med Ivan Forsgren, Lilians brorsa, som länge önskat sig ett ultralopp i längdskidåkning och var bland de första att anmäla sig. Ska någon länsåkare vara med och slåss om segern i det historiska loppet lär det dock vara Bill Impola, Kopparbergsåkaren som kommer ha hårt motstånd i åkare som John Kristian Dahl, som i år vann Vasaloppet för andra gången, och tidigare Vasaloppsvinnare som Jörgen Brink och bröderna Jörgen och Anders Aukland. Kanske kan han få lite draghjälp av lillebrorsan Bob Impola, segrare i Wadköpingsloppet i fjol, som kastat in en anmälan?
När jag träffade Olivia vid konstsnöspåret i Ånnaboda i onsdags passade jag för övrigt på att fråga vad som händer nästa år, och det visade sig tämligen oklart.
– Vi får se hur det blir med teamet (Team Skistart.com, alltså), det har varit lite prat … Det är tufft att driva ett team ekonomiskt, och några är osäkra på om de vill fortsätta (Maria Rydqvist och Linus Larsson har ju flaggat för att de lägger av), så det kanske inte blir något team nästa år. Och mina resultat har inte varit tillräckligt bra för att komma med i ett annat team. Så i sådana fall får jag satsa på svenska långloppscupen och köra bra där, så något annat team nappar. För långlopp, det är det jag vill satsa på, säger Hansson.

3. Erik Anfält i Marathon Rotterdam
Erik Anfält, som fyllde 40 i går, jagar ännu ett personligt rekord i maraton. Han har ju haft en hygglig resultatutveckling, om man säger så, sedan han gjorde 3.45.24 i Stockholm marathon-debuten 1997 (så sent som 2008 gick han under tre timmar för första gången). 2014 gjorde han 2.28.19 i Kiel på våren och i fjol följde han upp med 2.27.02 i samma lopp för att på hösten göra 2.25.03 i Valencia. Nu siktar han på att trimma ytterligare någon minut av den där tiden i Rotterdam. Fjolårets Kiel-tid gjorde honom till distriktstrea genom alla tider, men upp till Lars Hagberg (2.21.46) och Rolf Barr (2.21.50) skiljer nog för mycket för att det ska bli verklighet redan på söndag. Men man vet aldrig med den gode Anfält. Och det kan ju dessutom vara den sista riktigt snabba maran som Anfält gör.

Lilian Forsgren vann Bamm – slog Marcus Hellner: "Max 50 meters sikt"

Hallsbergs VM-orienterare Lilian Forsgren debuterade i helgen i Bamm, Björkliden arctic mountain marathon, en av Sveriges mest klassiska fjälltävlingar som avgjorts årligen sedan 1994 och består av en blandning av relativt lätt orientering och löpning. Det är en partävling, och Forsgren ställde upp i den medellånga mixedklassen (50 kilometer fågelvägen på två dagar, den korta klassen är på 30 kilometer och den långa på 70; och över alla tre distanserna finns det dam-, herr- och mixedklasser) tillsammans med sin storebror Ivan. Och vilken debut det blev – syskonen Forsgren tog hem tävlingens mixedklass i överlägsen stil, med hela 57 minuters marginal. Och då ska man veta att det fanns en hel del starka lag i det 37 lag starka startfältet. På lördagen hade Forsgrens tid räckt till att bli trea av de 89 lagen i herrklassen, och den var 42 minuter snabbare än Marcus Hellners (som, i par med Kristoffer Linder, gjorde en jättebom till sista kontrollen och tappade tio placeringar och över timmen mot täten). I sammandraget räddade Hellner dock upp och var fyra minuter före Forsgrens i mål efter drygt elva timmars tävlande. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Forsgren för en kommentar.

– Det har varit bra. Vi gjorde någon tiominutersbom varje dag, men annars har det fungerat jättebra. Men det skiljer sig ganska mycket från att vara ute och springa en orienteringstävling på en timme. Jag har haft tur som haft med mig Ivan som sprungit förut, han har haft koll på näringsintag, energihalter och sådant. Sedan gäller det att inte springa för fort också, man ska ju hålla på en bra stund, säger Lilian Forsgren till Konditionsbloggen.
Ni slog Marcus Hellner i går …
– Ja, i går var det en eller två kontroller som var ordentlig orientering in till kontrollen, och det var tät dimma vilket gjorde att det blev en hel del stora misstag där lag tappade en timme eller två. Det är många som inte har stenkoll på kompassen, och på fjället är det lätt att tappa mycket tid. Hellners lag gick kontrakurs ned i en stor dal och tappade nästan en timme till sista kontrollen som var på en topp där det var max 50 meters sikt. Men i dag var det klarblå himmel, och det enda orienteringstekniska var ett par längre vägval som man kunde tappa eller tjäna tid på. Det skiljer sig mycket från vanlig orientering, bland annat har vi en vanlig fjällkarta i 50 000-del, som är väldigt grov och detaljfattig i jämförelse med det vi brukar springa på.
Har det varit roligt, då?
– Ja, verkligen. Framför allt i dag, när vädret var superfint och man hade utsikt. Men vi hade väl minimalistisk packning. Det fanns en lista på saker man var tvungen att ha, men så mycket mer tog vi inte med oss för att tjäna vikt, och det gjorde att det blev ganska kallt i tältet i natt. Jag frös jättemycket och sov bara till och från, det var frost på marken utanför på morgonen … Dessutom var det stenigt, inget ställe där man skulle ha slagit läger på om man vandrat.
Vad händer nu?
– Om vi orkar efter det här är planen att vi ska vandra några dagar. Sedan blir det återhämtning och en tyngre träningsperiod inför höstens mål som är SM och världscupavslutningen.
 Till sist; hur ser du tillbaka på VM en vecka efteråt?
– Jag är väldigt nöjd. Även om det inte blev några framskjutna placeringar så var det väldigt roligt och jag har stor mersmak inför framtiden.

Allt annat ni (jag) missat under Konditionsbloggens treveckorssemester kommer i ett längre, summerande inlägg i början av veckan.