Andrea Svenssons SM-guld – vilken revansch! (Och massa annat från en fullmatad konditionslördag!)

För alla som följt Andrea Svensson de senaste åren framstår natt-SM-guldet som lönen för två års riktigt slit. 2015 var Tisarenlöparen med i det svenska stafettlag som sprang hem ett junior-VM-guld (som befäste hennes status som en av Sveriges största orienteringstalanger efter sex totalsegrar i O-ringen och fem SM-guld som ungdoms- och juniorlöpare), men när hon året därpå satsade hårt mot ett individuellt JVM-guld satte ena knäet stopp för deltagande i junior-VM, och när hon som förstaårssenior 2017 ändå fick en plats i svenska landslaget lyckades hon inte motsvara de (möjligen orimligt) högt ställda förväntningarna som följer med en sådan uttagning. Så inför årets säsong åkte Svensson ur landslaget, och när svenska EM-laget togs ut i onsdags var hon aldrig med i snacket. Men i Jönköping, på natten mot lördagen, fick Svensson sin revansch, och kanske var det också början på vändningen uppåt igen. Trots att hon tappade tid tidigt, bland annat efter en bom till tredje kontrollen där hon stämplade föst som 16:e löpare, nästan tre minuter bakom täten, kämpade sig Svensson, som aldrig tidigare varit bättre än åtta i ett senior-SM, fram hela vägen till SM-guldet. Ledningen hade hon första gången (det är ju individuell start, men ”virtuell ledning” kanske vi kan kalla det) vid den tolfte av de 13 kontrollerna och i mål var hon 26 sekunder före Sara Hagström, IFK Göteborg och A-landslaget, och 28 före klubbkompisen Lilian Forsgren som ledde knappt vid den elfte kontrollen men tappade halvminuten på den nästföljande. För EM-klara Forsgren var det andra senior-SM-medaljen i karriären.
Lovisa PErsson blev 19:e, Rebecka Nylin 30:e och på herrsidan slutade Viktor Larsson (Hagaby) på 21:a plats och Gustav Hindér på 55:e. Djerfs Elin Lindblad var starkaste länslöpare i juniorklasserna med en 27:e-plats i D18.
Resultaten innebär att Forsgren kommer gå ut som trea i söndagens jaktstart, finalen i swedish league (elitserien i orienering) där natt-SM var deltävling fyra av fem. Karolin Ohlsson startar 48 sekunder före Hagström med Forsgren jagandes 3.54 bakom. Tävlingen avgörs i Linköping.

Nattlöpning i pannlampans sken ägnade vi oss också åt i Rusakulan vertikal tours tredje och sista deltävling i går kväll, där starten nere i Klockhammar inleddes när mörkret sänkt sig vid 21.15. Per Sjögren hade förkylningskänningar men joggade ändå hem tredje raka deltävlingssegern, om än bara bara tio respektive 14 sekunder före Martin Nilsson och Ola Röjler, genom att avverka de cirka 3,2 kilometerna med drygt 160 höjdmeter på 16.44 (undertecknad var femma, 50 sekunder bakom Sjögren). Lisa Lindskog var överlägset snabbaste dam upp, och såg till att Bergsgetterna tog hem lagtävlingen före mitt eget Nature Runnings karlskogingar som ledde inför finalen. Fredrik Holmgren var ende mountainbikecyklist upp, och vann totalen i den klassen, medan Annelie Eriksson tog hem damernas löpklass totalt.

Sjögren ställde sedan klockan tidigt och sprang H35-klassen i Letälvsträffen på Kosia mellan Karlskoga och Degerfors, där han blev sjua, tio minuter bakom Patrik Blom från Rehns BK. intressantaste namnet där var istället förra supertalangen Beata Falk, som bytt klubb från Hagaby till Faluklubben OK Kåre, och fortsätter springa snabbt även om hon inte längre elitsatsar. Efter att förra helgen ha vunnit B-klassen i medeldistansen i swedish league-premiären tog on i dag hem Letälvsträffens damklass med över 4,5 minuters marginal till tvåan Stina Granefelt, OK Tyr. Sven Aschwanden, Stora Tuna, vann herrklassen blott tre sekunder före Hagabys Jakob Wallenhammar. Skidorienteringsjuniorstjärnan Elin Schagerström vann D18-klassen med nästan sju minuter. I morgon är det Boforsloppet på samma arena.

Själv följde jag upp Rusakulan-löpningen med #diabetshjältar trail uppe i Ånnaboda. Det blev drygt 31 kilometer i mycket trevlig sällskap (åtminstone de första 18 kilometerna, sedan droppade de flesta av), och totalt samlades över 8 000 kronor in till Barndiabetesfonden.

Och nere i Örebro sprang hela 101 löpare (näst bästa någonsin efter rekordet i förra veckans jubileumslopp) den 50:e upplagan av Örebro parkrun. Där sprang KFUM Örebrotalangen Jack Karlsson (som av någon anledning tävlade i sin pappas namn) in på finfina 16.31, en tid som bara fyra löpare pallat med före honom under de tidigare 49 upplagorna. KFUM:s senaste nyförvärv Dominic Poschenrieder var tvåa på finfina 17.14 och ytterligare fem löpare gick under 18 minuter, men ingen var förstås i närheten av Karlsson. Elin Törnqvist var snabbast av damerna på 22.03.

I premiären av Sverigecupen i landsvägscykel lyckades Jacob Ahlsson inte hänga på klungan bakom de stora kanonerna (ja, till slut sprack det rätt rejält bakom topptrion Lucas Eriksson (Motala), Gustav Höög (Team Coop) och Richard Larsén (Ryska Posten), utan rullade i mål som 40:e man, 19 minuter bakom efter 16 mil i Kinnekulle Cyclassic. Damerna, juniorerna och ungdomarna inledde däremot cupen med tempoloppet Götenetempot, där lillebror Jonathan Ahlsson tog en andraplats i P16-klassen. På’t igen i morgon med Kinnekulleloppet.

Bäddat för superonsdag – och kolla in förbundskaptenens krasch i tävlingscomebacken

Snacka om superonsdag! I morgon är det så mycket konditionsidrott med länsanknytning att man skulle kunna fylla mer än en helgens höjdare bara med tips inför morgondagen.
Först och främst tävlar Emilia Fahlin i den andra av tre världstourtävlingar under Ardennerveckan: Klassiska Vallonska pilen. Den klassiska belgiska vårtävlingen är för damernas del 119 kilometer lång och avslutades liksom herrarnas med den mytomspunna, och våldsamt branta avslutningen uppför Mur de Huy, med 103 höjdmeter på sista kilometern. Nederländernas regerande olympiska mästare Anna van der Breggen, som kör för Boels Dolmans, har vunnit tävlingen tre år i rad och har ju haft superform på våren med segrar i Strade Bianche och Flandern runt och får räknas som storfavorit även i år. Fahlins Wiggle-High5 ställer precis som i Amstel gold race i lördags upp med Fahlin, Elisa Longo Borghini, Lisa Brennauer, Audrey Cordon-Ragot, Martina Riter och Eri Yonamine. Av dem är väl Longo Borghini och Brennaur kända som bästa klättrarna, så de andra lär få hjälpa till att sätta dem i bra läge inför de avgörande stigningarna de sista fyra milen (i söndags var det ju Cordon-Ragot som stack i utbrytning som laget försvarade, men den här banan passar nog henne sämre). På söndag avslutas vårsäsongen med Liège-Bastogne-Liège.
På den internationella scenen är det också uttagning till orienterings-EM. Jag har ingen exakt tid för när Svenska orienteringsförbundet tillkännager förbundskapten Håkan Carlssons beslut, men det intressanta blir förstås att se hur han resonerat kring Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (Martin Regborn räknar jag som given). Mitt tips är att Forsgren får springa åtminstone sprint, kanske även en av skogsdistanserna, medan Tjernlund nog ligger lite pyrt till. Men den som lever får se.
Och hemma i Närke är det dubbla löptävlingar: Örebro AIK:s halvmaraton är säsongens andra deltävling i långloppscupen, och jag har redan skrivit både ett och två inlägg inför tävlingen. Abraham Adhanom och Josefin Gerdevåg är storfavoriter, men frågan alla (?!) ställer sig är om Erik Anfält klarar av att hålla sig borta så här tio dagar efter hans senaste maraton. Av kommentarerna på det här instagraminlägget att döma känns det lite 50/50.
Och så är det förstås andra etappen av Rusakulan vertikal tour. Mitt lag toppar lagtävlingen, om än knappt, efter första deltävlingen och vi ska försöka fortsätta plocka poäng i morgon. I täten blir det kul att se om Per Sjögren lyckas kräma ur ytterligare ett backrekord.

Nå, redan i kväll avgjordes andra deltävlingen i Glanshammars terrängserie, men resultaten har inte kommit ut på nätet ännu. Är du intresserad är det här sidan där de bör landa när de väl är klara.

Lite kvarglömt från helgen: Annie Söderberg, örebroaren som är förbundskaptenen i mountainbike, och som tidigare varit en mångsysslare som cyklist, var tillbaka på tävlingshojen när premiären av Sverigeserien i enduro (alltså mountainbikevarianten, inte motorcykelvarianten som förvillande nog har samma namn) i Göteborg i helgen. Söderberg, som kör för Örebrocyklisterna, slutade sjua, knappt tre minuter bakom segrande norskan Vera Leivsdottir efter sju specialsträckor. Men mest uppmärksamhet väckte det instagramklipp som Söderberg postade från tävlingen, där hon på ett brutalt men lustigt sätt kraschade (men klarade sig bra, ska tilläggas):

Det var också svensk landsvägspremiär (om än utanför Sverigecupen, som sätter igång först på lördag) med Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson i tätklungan i herrarnas elitklass i Östgötaloppet. Ahlsson har gjort flera amatörtävlingar nere i Belgien under våren och kom väl förberedd, men orkade inte kriga sig fram till täten av klungan när det skulle avgöras utan kom i mål som 45:a (det sprack lite i finalen, så han fick inte samma tid som segraren Hugo Forssell, CK Hymer, utan var sju sekunder bakom. Adam Axelsson gjorde i samma tävling comeback efter alla sina sjukdomsbekymmer de senaste åren (han hade inte tävlat i varken skridsko eller cykel på över 14 månader), och tog nu en 17:e-plats i herrseniorklassen, snäppet under herrelit (samma klass han totalvann 2015). Klubbkompisen Mathias Bergkvist var tia i samma klass, båda var med i tätklungan. Jacobs lillebror Jonathan Ahlsson tog Örebrocyklisternas enda pallplats i tävlingen, som trea i P16-klassen, efter en spurtstrid mot Edvin Lovidius, Södertälje, och Lukas Vernersson, Mölndal. Kanske var det häftigaste ändå att Örebrocyklisterna hade hela tio seniorcyklister till start i en nationell landsvägstävling, när hände det senast?
Och i söndags var det också öppen prova på-tävling i skidskytte (med de elektroniska gevär som används vid springskyttet som kontinuerligt arrangeras i Örebro) uppe på den då ännu preparerade konstsnöslingan i Ånnaboda (söndag var sista dagen på en fantastiskt lång och härlig säsong). Alfons Wedin var snabbast på fulla distansen, 3×2 kilometer med två skjutningar.

Helgens höjdare

1) 25-manna
Jag har redan skrivit det mesta om säsongens allra sista, stora orienteringstävling. Efter VM, EM, världscupen, world games, O-ringen, elitserien, Tiomila och Jukola är 25-manna kanske den mest prestigefyllda tävlingen, och Tisaren ställer ju upp med ett grymt lag (plus att Martin Regborn och Filip Dahlgren springer för Hagaby). Man kan se när laguppställningarna fylls på här (deadline 21.00 i kväll), och 9.00 på lördagsmorgonen går starten. 3 291 löpare stannar kvar i Botkyrka till söndagen och springer 25-mannamedeln, bland dem namn som Simone Niggli, Lovisa Persson och Filip Dahlgren.

2) Hostruset
Hur snabbt kan Per Sjögren springa, frågade jag mig i ett blogginlägg tidigare i veckan. Nu baissade Sjögren förvisso sina chanser på twitter häromdagen med raden ”Det går inte bra nu. #löpning” Vilket jag förstås inte alls vet vad det betyder, men jag hoppas ändå att han kommer till start i den snabba halvmilen på Väster. Värt att noterat är att Mikaela Kemppi, om skulle dyka upp och jogga hem en topp fyra-placering, säkrar totalsegern i långloppscupen.

3) Vättern bike games
Ingen Matthias Wengelin till start, men väl en Jacob Ahlsson. Cykelcrossäsongen har kickat igång så smått, och i helgen är det premiär för den av Vätternrundan arrangerade hösttävlingshelgen Vättern bike games som på fredagen inleds bland annat med en deltävling i den svenska cykelcrosspokalen.

Helgens höjdare

1) Löpfest i länet!
Vi snackar tre lopp som jag skulle vilja springa – på en och samma dag. Det händer inte ofta, men på söndag är det megakrock. Uppe i Ånnaboda, med samma arrangör, löps mitt favoritlopp Bergslagsleden ultra (48 kilometer) och finfina Kilsbergen trailrun (14 kilometer) och i Zinkgruvan avgörs samtidigt Run of mine (tio kilometer). Eftersom topp tre i Bergslagsleden ultra har friplatser och därför står med i startlistan alldeles oavsett om de har för avsikt att springa eller inte så vet jag inte vilka som verkligen kommer till start (Anette Carlsson som var tvåa i fjol har till exempel anmält sig till långdistans-DM i orientering [se nedan] på söndag, Maria Eriksson skriver på facebook att hon ska kuta Tjejmilen och Erik Anfält har blivit svaret skyldig när det gäller om han ska kuta på leden eller inte). Bland dem som verkligen anmält sig själva finns i varje fall starka namn som Fredrik Rådström och Johan Ingjald. Själv tvingas jag, efter veckans förkylningsattack, men kanske framför allt på grund av att jag inte hinner ta mig ut till Sandhamn där jag ska bevaka Ö till ö på måndag, tyvärr för första gången lämna återbud till Bergslagsleden ultra. Det är en tagg i hjärtat för en som verkligen älskar loppet och som sprungit alla tre upplagorna (plus testloppet 2013), men går det inte att lösa så går det inte att lösa. Om någon kan lösa en båt ut till Sandhamn så jag är framme där 5.00 på måndag morgon så lovar jag att komma till start i Digerberget på söndag! I Zinkgruvan dyker ju, som jag tidigare skrivit om, bland annat VM-tian Frida Södermark från Norrköping upp, eller snarare ned …
Lägg dessutom till att det förstås arrangeras Örebro parkrun och Utmattningen i Dalkarlsberg på lördag, och den som vill ta ut sig på två ben står verkligen inte utan alternativ den här helgen.

2) Boels rental tour
Just nu pågår den fjärde etappen i världstouretapploppet i Nederländerna, där Emilia Fahlin verkar få stort förtroende av sitt stall Wiggle-High5. I helgen avslutas tävlingen med ytterligare två linjeetapper, och därefter har Fahlin bara en tävlingsdag (Madrid challenge) kvar innan det är dags att avsluta säsongen med VM. Det kommer bli väldigt spännande att se vad Örebrocyklisten kan prestera i helgen, om benen är med henne.
Fahlins klubbkompisar i Örebrocyklisterna körde förresten säsongens första klubbmästerskap i går kväll, och det blev favoritseger till förstaårssenioren Jacob Ahlsson, som besegrade Ånnabodabacken (från startpunkten i Lannafors) på 10.02 och därmed var 56 sekunder snabbare än lillebror Jonathan Ahlsson, som alltjämt kör i P16-klassen men som spöande varenda gubbe på startlinjen i bergstempot.

3) Euromeeting (och orienterings-DM)
Nu på fredagseftermiddagen avgörs prologen som ligger till grund för morgondagens jaktstart över medeldistans, och på söndag är det dessutom långdistans i Euromeeting, det som i en och samma tävling är något slags B-EM och för-VM i orientering. Den här gången i samma område där VM 2019 kommer att avgöras, och med hela sex OK Tisaren-löpare på startlinjen, vilket jag skrev om i går.
Att fem Tisaren-damer är med landslaget i Norge gör att helgens båda DM-tävlingar, säsongens tredje och fjärde distriktsmästerskap (sprint och sprintstafett gick i juni, natt och stafett avgörs nästa helg), blir rätt urvattnade just på damsidan. 23 anmälda i lördagens medeldistans och 13 i söndagens långdistans är förvisso ok siffror, men utan Tjernlunds, Forsgren, Svensson och Eriksson blir det ett best of the rest-scenario kring vem som tar hem gulden. Det saknas ändå inte starka kandidater i Lovisa Persson, Josefin Erlandsson och Elin Winblad (och även löpare som Anette Carlsson, Josefine Wallenhammar och Karin E Gustafsson är med i leken), men det är ju inte den superelitklass det hade varit om alla varit på plats. Med Daniel Attås i Norge, Martin Regborn vilande och Filip Dahlgren ännu inte redo är även herrklassen haltande (24 anmälda på lördagen, 14 på söndagen). Sistaårsjunioren Filip Jacobsson har klivit upp i seniorklassen (vilket nästan alla 20-årsjuniorer gjort, de klasserna är knappt existerande i DM) och ställs mot starka löpare som Erik Fernlund, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar. Alltihop avgörs strax utanför Lindesberg.

Bubblare: Mountainbikeåkarna tar sig an Bockstensturen i Varberg på lördagen, Moto eagle tour drar igång höstsäsongen med sin kanske roligaste tävling (jaktstarten uppför Ånnabodabacken efter prolog i Sanatoriebacken nere i Garphyttan), och förutom Maria Eriksson kommer också bland andra Mikaela Kemppi ta sig an Tjejmilen under lördagen.

Örebrocyklistens genombrott: Topp tio i svensk elittävling

Nån kanske minns att jag intervjuade Jacob Ahlsson här på bloggen inför hans debutsäsong som senior. Redan då snackade vi om den tuffa debutsäsongen i elitklassen, och det har väl visat sig stämma rätt väl. Ahlsson har, precis som väntat, fått kämpa hårt för att hänga med i klungorna på de tävlingar han kört, och inte så ofta haft ben och lungor till att vara med där framme när det avgörs. Men i helgen fick han ett rejält genombrott i elitklassen när han slutade tia i Svanesunds 3-dagars, finalen i den Sverigecupen i landsvägscykel. Ahlsson var mindre än två minuter bakom totalsegraren Casper Folsach efter att ha varit sexa i det 20 kilometer långa tempoloppet som utgjorde den tredje av de fyra etapperna (där han var 1.44 bakom Folsach men mindre än 30 sekunder från pallen). Ahlsson var 34:a (16 sekunder från täten) på den kilometerlånga prologen och satt med i huvudklungan på de båda linjeetapperna. Tiondeplatsen gav hans första poäng i Sverigecupen, en finfin avslutning på den svenska tävlingssäsongen.
Veckan före var Ahlsson nere i Belgien och körde två tuffa kermislopp (tävlingar för amatörer, som håller rätt hög nivå; det här var i den näst högsta kategorin av kermislopp), och blev 26:a och 41:a i två tävlingar.

Jacob Ahlsson i tempoloppet där han blev sexa mot stora delar av Sverigeeliten. Foto: Jonas Ahlsson

Mer cykel: I morgon inleds Boels rental tour, säsongens näst sista deltävling i damernas världstour, med en 4,3 kilometer lång, individuell tempoprolog i sydöstra Nederländerna. Emilia Fahlin kör etapploppet för sitt Wiggle-High5 (som i sin förhandstext skriver att de främst jagar etappsegrar). Min egen (pluslåsta) förhandstext med Fahlin hittar ni här. Med sig på startlinjen har Fahlin starka klättrarna Elisa Longo Borghini och Claudia Lichtenberg med sig i laget, och spurtarna Amy Cure och Nettie Edmondson (plus Audrey Cordon), och får nog främst inrikta sig på hjälpryttaruppdrag på linjeetapperna (och själv glänsa på prologen och det längre individuella tempoloppet som väntar på torsdag). Etapploppet avslutas på söndag.

Det ska också nämnas att Örebrocyklisterna hade Johan Vennerstrand på veteran-VM i Frankrike i helgen, men Johan skriver själv på Facebook att han tvingades bryta linjeloppet (vilket gör att jag inte lyckats hitta honom i någon resultatlista): ”Bra start på tävlingen men efter sex mil blev det punka och ingen service. Lagade själv men det tar för lång tid att komma i kapp. Gjorde ett försök men vände hemåt rätt snart. Tråkigt avslut på en annars bra arrangerad tävling. Det är bara att bryta ihop och komma igen.”

Erikssons formbesked inför O-ringen – tvåa när Idreveckan drog igång

För alla orienterare som inte är uttagna till VM drar nu den sista månadens laddning inför O-ringen igång. Och många av de länslöparna är på plats uppe i Idre där den fem dagar långa Idreveckan på söndagen drog igång med långdistanstävlingen Idre Fjäll-O (veckan fortsätter med Idresprinten på måndagen och lång-, medel- och långdistanser i Idre 3-dagars onsdag–fredag; och för den som är sugen på mer fjällorientering går det sedan att fortsätta med 3+3 i Sälen fredag–söndag).
Hur som helst fanns elva Tisaren-, sju KFUM Örebro- och sex Hagaby-löpare, plus en del andra länslöpare bland de 625 till start på söndagen, och allra bäst gick det för Tisarens Ellinor Eriksson, som visade att formen är fortsatt god och som endast tog strk av IFK Moras ryska VM-löpare Evgeniya Ryapolova. I herrklassen tog både Daniel Attås (femma) och Gustav Hindér (nia) topp tio-placeringar. Och faktum är att NA, eller i varje fall Mittmedia, hade en fotograf på plats som fångade bland annat Ellinor på bild (kolla in det här!).

Förstaårssenioren Jacob Ahlsson gjorde debut i senior-SM när cykel-SM i Burseryd på söndagen avslutades med herrarnas 180 kilometer långa och rätt tuffa linjelopp. Ahlsson satt länge med i tätklungan, men fick till slut ge sig och bröt loppet som Kim Magnusson vann före klubbkompisarna (i Tre Berg) Richard Larsén och Alexander Wetterhall.

Klart Regborn ska till world games – och så gick det när jag äntligen fick köra Vulkanloppet

När hade Örebro län senast en världscupledare i en konditionsidrott? På rak arm kan jag bara inte tänka mig att det hänt sedan orienteraren Marlena Jansson vann världscupen 1994 (eller möjligen om hon var i ledningen någon gång på väg till andraplatsen 1996) och dessförinnan Torgny Mogrens 1987. Hur som helst är Martin Regborn där nu. Han är inte bara Sveriges hetaste herrorienterare just nu, utan hela världens. Just nu verkar han inte ens kunna misslyckas med att ta en topp tio-placering i världscupen ens när han får springa utan karta (läs mer om det i den här pluslåsta långläsningen om Regborns succé). Nästa världscupdeltävling är VM, och det kommer förstås bli högintressant att se hur förbundskapten Håkan Carlsson väljer att utnyttja sin hetaste löpare, som lovar att vara i ännu starkare form då, där. Hade jag varit Carlsson hade jag låtit Regborn löpa både sprint, medeldistans och stafett (och kanske även mixedsprintstafett, som inte stör de andra distanserna, om benen känns pigga efter sprinten). Det enda som egentligen står emot det är Regborn egen högsta önskan om att få spring långdistansen … Men det kommer ju fler år.
För övrigt skulle jag bli väldigt förvånad om Regborn, som ju varit bäst i Sverige i sprint och medeldistans den här våren, inte får en av de två herrplatser Carlsson ska fördela till world games, där just sprint och medeldistans utgör hela programmet ihop med en mixedsprintstafett, under måndagen eller tisdagen. Det är nog rätt kul att vara Martin Regborn just nu …

Örebros VM-triathlet Morgan Pätsi är egentligen så gammal att han får tävla i H40-klass från och med i år, men valde i säsongspremiären i Hallsta triathlon i Västerås i dag att köra i herrarnas elitklass, och där tog han en fjärdeplats, fem minuter bakom segrande Jakob Karlsson, på 2.05.41 (tiden hade räckt till en andraplats i H40), vilket jag tror är personligt rekord över olympisk distans (Pätsi har ju mest kört längre distanser, och tävlat i VM i både ironman och långdistans). Ännu starkare placeringar tog Pätsis klubbkompisar i Örebro AIK, Ida Larsson och Sara Jakobsson, som var tvåa respektive trea bakom Mona Hallberg i damernas elitklass, även om avståndet upp till segrande Mona Hallberg var 17 respektive 24 minuter. Mikael Nordström vann H35-klassen på 2.04.03.

I årets första, stora svenska swimruntävling, Utö swimrun, slutade Noras ex-världsmästarduo Lotta Nilsson och Bibben Nordblom på femte plats, 20 minuter från segern och tio från pallen efter 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning, på 5.26.57. Kristin Larsson och Eva Nyström vann på 5.06.45. Och Heja Stina-laget, som den här gången bestod av Mårten Vidlund och Anders Ekholm, slutade på 60:e plats i herrklassen efter att ha missat att gå under sex timmar med en dryg minuts marginal. Där vann Pontus Lindberg och George Bjälkemo på 4.11.22.

I stafett-SM blev det inga överdrivna framgångar för länets medeldistanslöpare. KFUM Örebros P19-lag, med Alexander Larsson, Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson, var förvisso fyra, 12 sekunder bakom segrande Ullevi och sex från medalj, med tiden 6.04,22 (6,5 sekunder över det 27 år gamla distriktsrekordet som legendarer som Anders Sjöberg och Jonas Rosengren satte 1990).

Almbys Alexander Ehrlin vann juniorklassen i Långa lugnet, säsongens andra deltävling i svenska långloppscupen i mountainbike, och hans klubbkompis Johan Lindbom gjorde samma sak i yngsta veteranklassen, H30. I elitklassen slutade Matthias Wengelin sjua och Fredrik Berg nia, drygt sju respektive knappt åtta minuter bakom överlägsne segraren Michael Olsson. Berg är därmed fyra i sammandraget, Wengelin femma, efter två av nio deltävlingar.

Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson, som inför årets säsong tog klivet från junior- till elitklass, blev 14:e i fredagens backloppsprolog (tolv sekunder från segern över 1,3 kilometer uppförsbacke) och en 15:e-plats i lördagens GP-lopp när Vänersborgs tredagars avgjordes (hans lillebror Jonathan Ahlsson var tvåa i prologen och vann GP:t i P16-klassen, som dock bara hade två cyklister till start). I dag kördes också tredje etappen, men någon resultatlista har jag inte lyckas få tag i.

Själv cyklade jag, efter förra veckans tabbe, på förmiddagen äntligen Vulkanloppet (och mötte som vanligt på vägen mellan Svartå och Åtorp flera stora klungor av Vänern runt-cyklister), som på grund av att längdskidåkningen ställdes in blev årets första deltävling i Degerforsklassikern (eller ”jakten på bocken”, som jag väljer att kalla det). Jag fick för förta gången i mitt liv också prova att cykla klunga (även om den bara bestod av tre personer, och det bara varade i fem kilometer innan jag åkte av), men det var kul! Tog mig runt de 81 kilometerna på 2.46 helskinnad i varje fall, och fick både en ostmacka och en bingolotto (den sistnämnda utlottad på startnumret) vid sidan om den fina plaketten. Korpen i Degerfors levererar, och vi får väl se om jag blir miljonär på kuppen.

Regborn vann första uttagningstävlingen: ”Drömmer om att springa långdistans på VM”

(UPPDATERAD) Snacka om att vara bäst när det gäller. Långdistansen i elitserien i orientering, swedish league, i Huskvarna i dag var kanske säsongens viktigaste tävling för de orienterare som har landslagsambitioner i sommar. Visst, även sprinten och medeldistansen i Bollnäs 12–13 maj (liksom ”internationella meriter 2015–2016”) ligger till grund för uttagningen till världscuppremiären i Finland 23–28 maj, men dagens långdistans var säsongens första, största och viktigaste test – och Martin Regborn stod pall. EM-bronsmedaljören från i fjol, som snuvades på en VM-plats på långdistansen då, visade att han ska ha den i år när han ledde från start till mål i den något förkortade långdistansen (löptider på just under 1,5 timmar). Regborn hade över minutens ledning redan vid första mellantiden, knappt halvvägs, och höll undan till seger med 41 sekunder före Johan Runesson, som i år representerar finska storklubben Tampereen Pyrintö.
– Ett bra lopp, och jag hade bra ork hela vägen så jag är nöjd. Det här är en fin avstämning, att vinterträningen funkat bra, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida, och på sitt eget instagramkonto tillägger han:
”Tuff terräng och rejäla långsträckor – som det ska vara! Kände mig riktigt stark och höll ihop det bra hela vägen. Skönt att få ett kvitto på att vinterträningen fungerat bra! Nu ligger allt fokus på VM-testerna i slutet av maj. Drömmer om att springa långdistans på VM!”
Av de tre svenska löparna som valdes före Regborn till långdistansen på VM i fjol slutade William Lind trea, slagen med nästan två minuter, medan Fredrik Bakkman blev sexa, nästan 3,5 minuter bakom, och Gustav Bergman blev åtta, över 4,5 minuter efter. Därmed kan Regborn förstås med säkerhet redan nu räkna in sin plats till världscuppremiären i Finland 24–28 maj, där det avgörs sprintstafett, sprint, medeldistans och långdistans (där de tre sista tävlingarna ingår i en minitour, och eftersom upplägget är sådant och varje land får starta med åtta löpare, plus regerande världsmästare, kan man räkna med att det blir just åtta herrar och åtta damer som tas ut vid sidan om Jerker Lysell och Tove Alexandersson som alltså har friplatser).
Världscupen blir dessutom den viktigaste tävlingen inför uttagningarna till årets VM, i Estland i början av juli. Just för långdistansen kommer förbundskapten Håkan Carlsson vid sidan om dagesn tävling även titta på ett VM-testlopp i Estland den 19 maj samt loppet i världscuppremiären den 28 maj. Så ingenting är säkert ännu, men Regborn har i varje fall satt sig i pole position för att ta en av de tre svenska VM-platserna (han har gjort tre raka VM, men hittills ”bara” fått springa sprint).
Tisarens urstarka damlöpare, då? Nä, det blev inga superprestationer på söndagen. Lilian Forsgren behöll förvisso sina redan goda chanser, som den väldigt allrounda orienterare hon är, att få springa hela touren i världscuppremiären genom en sjundeplats i dagens tävling (även om avståndet upp till Helena Jansson, som för en gångs skull snuvade Tove Alexandersson på segern, var över nio minuter stort), men Josefin Tjernlund blev bara 26:a, slagen med nästan 19 minuter, och sedan radade Lovisa Persson, Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson och Ellinor Eriksson upp sig på 29:e, 31:a, 35:e respektive 37:e plats. De två sistnämnda, som löpte natt-SM i fredags, var slagna med 24 respektive 29 minuter, vilket väl ger en hint om att alla landslagslöpare som valde att avstå den tuffa natten i Östansjöskogarna gjorde rätt. Nu får det annars så starka laget försöka ladda om till Tiomila nästa helg, laguppställningen verkar släppas på tisdag.
Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson, som var fyra på natt-SM, klarade av dubbleringen bättre och blev femma nu. KFUM Örebros Jonatan GUstafsson blev åtta i H18.

I mina hemmaskogar, strax söder om Degerfors, vann Hagabys Jakob Wallenhammar på lördagen Letälvsträffen (i övrigt blev det inga segrar för länet i huvudklasserna varken där eller i söndagens Boforsloppet; men Elin Winblad var bara 17 sekunder ifrån på andraplatsen i dag).
Att löpare som inte riktigt tillhör toppskiktet valde bort tävlingarna i Huskvarna är ju inte så konstigt, däremot överraskande att en sådan som Daniel Attås gjorde det. Han sprang i stället långdistanstävlingen Urban Hjärne-kampen i Motala på söndagen och toppade en ren Tisarenpall före Oskar Andrén och nyförvärvet Erik Fernlund.

Hagabys Jakob Wallenhammar vann Letälvsträffen på lördagen. Foto: Gunnar Nyman

Maria Gräfnings, som den här säsongen tävlat för Karlslund men i långloppsvärldscupen Fis marathon cup där hon till slut blev tvåa efter en rad urstarka resultat representerat Team SAS TG Hütten, avslutade säsongen med en sjätteplats i riktigt vass konkurrens i norska Skarverennet (Ingvild Flugstad Östberg slog faktiskt martin Björgen, och bakom dem fanns Krista Pärmäkoski, Martine Ek Hagen och Ragnhild Haga; plus Gräfnings, som slog skidlöpare som Silje Öyre Slind och Seraina Boner; Martin Johnsrud Sundby vann herrklassen före Toni Livers och SJur Röthe.

Matthias Wengelin gjorde landslagspremiär för den här säsongen, men VM-femman från i fjol hade ingen rolig dag i det världsrankningsgivande loppet vid Ötztalers mountainbikefestival i Österrike. Örebrocyklisten fastnade, som så många gånger själv (han berättade själv om det i ett stort reportage jag gjorde på na.se tidigare i våras) bakom en stor startkrasch och hade sedan svårt att göra något vettigt av tävlingen. Den här gången åkte han dessutom på en punktering som tvingade honom att bryta (men han blev av någon anledning ändå klassificerad som 45:a i resultatlistan).
Jacob Ahlsson tog en 32:a-plats i sin debut i elitklassen i Sverigecupen i landsvägscykel, Kinnekulle Cyclassic. Och Almbys Axel Lindh och Fredrik Berg blev 26:a i premiären av danska mountainbikecupen Flammenliga respektive sexa i Kolmårdsbiken (för Bergs del någon form av genrep inför premiären av svenska långloppscupen i mountainbike den 13 maj).

Bloggen på semester – men här är en snabb ”det mesta av det bästa” från helgen

Bloggen har tagit fjällsemester och återkommer i ordinarie form först nästa helg. Men jag skickar i varje fall med er lite länkar, så ni själva kan leta er fram bland allt roligt som hänt i helgen.

  • Maria Gräfnings blev tvåa bakom dubbla OS-atleten Olga Rotcheva, Ryssland, i Ugra skimarathon och säkrade därmed andraplatsen i sammandraget i långloppsvärldscupen Fis maraton cup.
  • Bob Impola fortsatte sin motiga säsongsavslutning (sista riktigt bra loppet var Vasaloppet, och säsongen blev väl, på grund av återkommande sjukdomsperioder, aldrig riktigt så bra som premiären i La Sgambeda i december lovade) Ylläs-Levi i långloppsvärldscupen ski classics.
  • Erik Anfält svarade för en mäktig prestation när han sprang Paris marathon på 2.31.25, hans sjunde snabbaste mara i karriären (på en tid som hade inneburit pers när han var 37 år …, men som 38-, 39- och 40-åring har han hunnit med sex snabbare tider), trots att han kommer direkt från fem månaders rehab med mycket begränsat milantal löpning. Till Örebro inflyttade fransmannen Thomas Chaillou, som senaste halvåret ingått i Mikael Kroons träningsgrupp tillsammans med bland andra Martin Regborn, var ännu snabbare och sprang på 2.27.52, vilket gav en 36:e-plats i tävlingen och en femteplats i alla tiders statistik för maratonlöpare från distriktet.
  • Mikaela Kemppi och Per Sjögren tog tre DM-guld var (individuellt, veteranklass, för lag, med Örebro AIK respektive KFUM Örebro) när årets första distriktsmästerskap i löpning avgjordes, korta terräng-DM. Men coolast var kanske ändå att Josefin Gerdevåg sprang fyra kilometer terräng på 17.24 och tog silver i sin comeback efter barnafödande.
  • Lilian Forsgren tog bästa länsplaceringen i elitseriepremären i orientering, nere i Blekinge, med en sjätteplats i lördagens långdistans som var rekordlång för damerna (eftersom lika långa beräknade segertider i år införts på långdistans för damer och herrar i nationella sammanhang), Forsgren var ute i skogen i nästan 1.50. Tisaren samlade fem topp 13-placeringar i damklassen på lördagen och fyra topp tolv-placeringar i söndagens medeldistans där EM-silvermedaljören Forsgren var just tolva och slagen av Andrea Svensson (åtta), Josefin Tjernlund (nia) och Ellinor Eriksson (elva). Daniel Attås var bäste länslöpare med en niondeplats i herrklassen på lördagen.
  • Martin Regborn stannade istället kvar i Baltikum efter förra veckans landslagsläger i Estland och slutade på andra plats i den lettiska långdistanstävlingen Kurzemes Pavasaris med världsrankningsstatus.
  • Axel Ekström kom inte till start i säsongsavslutningen, Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna, så Filip Danielsson blev bäste länsåkare på 20:e plats, drygt sex minuter bakom segrande Dario Cologna över 35 kilometer skidåkning. Adam Gillman 24:a, Oscar Johansson 36:a och Markus Johansson 40:e i det som var samtligas sista juniortävling.
  • Premiären för Örebro parkrun blev en präktig succé med hela 97 löpare till start. Per Arvidsson, IF Start, och Annica Sjölund, klubblös, var snabbast runt den fem kilometer långa banan på 18.00 respektive 24.38. Fotbolls-VM-domaren Mathias Klasenius sprang på finfina 18.58, blev fyra totalt och var den som rankades högst när tid vägdes mot ålder (72,5 procent i poäng mot Arvidssons 71,85).
  • En viss Monica Holler, som ju gjorde smygcomeback bland elitcyklisterna i fjol efter att uteslutande ha satsat på triathlon under några år, blev fyra i Östgötaloppet, den svenska landsvägspremiären, medan Örebrocyklisternas förstaårssenior Jacob Ahlsson bröt i sin debut bland den svenska eliten.
  • Och konditionsbloggsfavoriten Anton Hallor fortsätter sitt frenetiska tävlande och var tvåa i 14 kilometer långa trailloppet Trail och mustach i Motala på lördagen och var sedan femma i orienteringstävlingen Tibrotrippelns medeldistans på söndagen (KFUM Örebros Anette Carlsson vann söndagens tävling, efter att ha varit tvåa i lördagens medeldistans).

Jacob Ahlsson gjorde seniordebut i Belgien: ”En helt annan liga, en helt annan cykelkultur”

Återväxten på elitsidan i Örebrocyklisterna har ju varit lite si och så bakom Emilia Fahlin (och Matthias Wengelin, som gått över till klubben från Almby inför årets säsong), framför allt som Adam Axelsson, som ju körde junior-EM, valde att styra över sin satsning helt mot skridskosporten. Men ett namn finns i varje fall på väg upp: Jacob Ahlsson, 18, från Kumla. Han är förstaårssenior, och i helgen gjorde han karriärens första tävlingar utomlands i två kermesse-lopp i Belgien.
Pappa Jonas Ahlsson berättar via facebook att lördagens lopp gick över tolv varv på en smal och knixig sexkilometersslinga, att U23-landslagets Hannes Frisk kom med i en utbrytning och blev tvåa med Jacob satt med i huvudklungan i 76 av 78 kilometer men tvingades släppa på slutet och rullade i mål strax bakom; och att lördagens lopp gick över 18 varv på en sju kilometer lång slinga där Jacob orkade gå med i huvudklungan i 80 kilometer innan han åter tvingades släppa. ”Det var en snitthastighet på 43 kilometer i timmen och enorm kantvind som gjorde att det var svårt att följa”, skriver Jonas.
Jag tog ett snack med Jacob inför säsongen för ett par veckor sedan, och då berättade han om planerna på att köra i Belgien.

– Det är en helt annan liga där nere, en helt annan cykelkultur, och det ska bli kul att känna på den. Det finns hur många cyklister som helst där nere och konkurrensen är jättetuff, säger Ahlsson till Konditionsbloggen.
Var har du för mål i år?
– I och med att det är första året som senior så handlar mycket om att känna på hur det är, att testa sig fram i elitklassen. Det är ett ganska stort steg att gå från junior till senior, men det har varit en bra vinter och jag har tränat mer än någonsin, så känslan är bra. Det har känts som att jag utvecklats mycket i vinter. Jag ska köra så mycket jag kan, tanken är att köra hela Sverigecupen (den består i år av enbart fem deltävlingar, Kinnekulle Cyclassic den 22 april, Skandis GP den 14 maj, Vincoloppet den 21 maj, Ringenloppet den 22 juli och Svanesunds tredagars 25–27 augusti) och en del annat, så många elittävlingar det går. Och SM är förstås ett stort mål, även om det kommer bli tufft.
Du är i praktiken själv på herrsidan i Örebrocyklisterna, hur är det i cykel som trots allt är rätt mycket en lagidrott?
– Jag har inte så mycket att jämföra med eftersom det aldrig funnits något direkt ”lag” i Örebro. Jag har ju tränat en del med Adam, men han har mycket annat, och så … Men det är klart man märker skillnaden är man kommer på tävlingar och andra föreningar har fem–sex stycken i ett lag som tränat ihop i flera år. Då är det ganska tufft.

Starten av lördagens tävling i Belgien. Foto: Jonas Ahlsson
Jacob Ahlsson gjorde senior- och utlandsdebut i Belgien i helgen. Foto: Jonas Brännmyr

Matthias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg tappade 37 minuter på täten på den första ordinarie etappen av Cape Epic i dag. Därmed tappade de från 19:e till 27:e palts i sammandraget, totalt 44 minuter efter Manuel Fumic Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien, som drygade ut ledningen. I morgon väntar 102 nya kilometer med 2 350 höjdmeter för cyklisterna att plocka.