Dubbla SM-fyror, världens äldsta orienteringstävling, Sören på pallen i Berlin och en saknad resultatlista

Det var nära att historia skrevs i stafett-SM i orientering i dag. OK Tisaren har aldrig haft ett damlag på pallen (herrarna har varit där en gång), men Hallsbergs- och Kumlaklubben fick till slut nöja sig med en fjärdeplats, efter att Josefin Tjernlund tvingats släppa förbi sig två lag de sista kilometerna. Ja, sista laget, Järla med Karolin Ohlsson, stämplade bakom vid näst sista kontrollen, två minuter före mål. Men Ohlsson är ju omvittnat löp- och spurtstark, och knep medaljen. Ändå riktigt starkt av Josefin, Lilian Forsgren och framför allt Ellinor Tjernlund (som förde upp laget i ledning efter två sträckor) att greja en fjärdeplats. Läs mer om den, och om Hagabys mer väntade fjärdeplats på herrsidan med Viktor Larsson, Martin Regborn och Filip Dahlgren i laget, i min text (och intervju med Josefin) här.
Tisaren var best of the rest också, klubbens herrlag slutade på 18:e plats medan andralaget på damsidan blev 23:a (sex minuter före 26:e-placerade OK Milan). KFUM Örebro var enda länslag som fick ett juniorlag, som 20:e i H20.

Wiggle-High5:s taktik att satsa på Kirsten Wild i Madrid challenge verkar inte ha gjort succé. Stallet, bland andra Emilia Fahlin, fick ta ett tungt ansvar i att jaga in en sen utbrytning, och när det sedan skulle spurtas om det gick det inte enligt plan. Wild blev bara 29:a, bäst av Wiggles cyklister blev istället Audre Cordon-Ragot, som slutade femma. Fahlins tidigare lagkompis Giorgia Bronzini vann i sin allra sista start som cyklist. Italienskan går nu i pension, 35 år gammal. Fahlin? Hon rullade i mål som 36:a efter väl utfört värv (bland annat vann hon ett spurtpris och var tvåa i ett annat), och blev tack vare lördagens lagtempo och sju bonussekunder i spurtprisen sexa i en något märklig, sammanlagd tävling som Ellen van Dijk vann 29 sekunder före Fahlin.

Mountainbikeendurotävlingen i Gesunda i dag var inte bara final i cupen Enduro Sweden series, utan därtill SM. Matthias Wengelin, som ska köra några tävlingar i världsserien i höst, blev åtta, slagen med 1.14 av segraren, och därmed svenska mästaren Zakarias Johansen, Cube Action Team, över sex specialsträckor. Wengelin har bara kört två av sex tävlingar i cupen, och slutade därför först på 22:a plats (han har varit sjua och åtta i de två tävlingarna). Simon Carlsson, Trosabygdens OK, som var tre sekunder snabbare än Wengelin i dag tog hem totalen.

Mer cykel: I går slutade Axel Lindh nia i sista deltävlingen i norska mountainbikecupen, medan Almbylaget med Linnea Angerman, Linda Meijer, Louise Ehrlin och Jenny Enroth vann Vättern Bike Games åttatimmarslagtävling (cykla så många varv på en crosscountrybana som möjligt på åtta timmar, byt som ni vill) med 32 varv, tre före tvåan (bara 14 av 35 herrlag kom längre), och i dag vann Thomas Jenkins (1.44), Grangärde, och Sandra Nyman 2.09), Kopparberg, Koppartrampen över 60 kilometer (Vasaloppstrippelns totalsegrare Johan Eriksson blev sjua på 1.50).

Hälleforsfostrade VM-löparen Louise Wiker slutade på fjärde plats i Stockholm halvmarathon i går. 1.19.01 är grymt bra efter vinterns fotoperation. Nästa år lär hon vara tillbaka ännu mycket starkare. Hanna Lindholm vann på 1.15.43. Inga herrlöpare från länet (som jag lyckat hitta i listan) tog sig under 1.30.

View this post on Instagram

Äntligen!! Valde en annan taktik idag. Planen var att gå ut i en fart som skulle kännas "för bra" fram till 15-16km. Vid 5.5km kände jag, oj, det kanske har gått för fort. Men vid Kungsholms strand var det medvind och då kändes det lätt igen och så hade jag grymt sällskap i @claesw. Vi hjälptes åt och försökte ta hjälp av olika klungor för att slippa göra för mycket jobb i vinden. Jag var aningen starkare på slutet men han hängde i och klarade sitt mål att gå under 1.20. Själv spurtade jag som en galning för att komma under 1.19, lyckades inte, utan det blev retliga 1.19.01 och en 4:e plats. Det gör inget för jag är så glad för att kroppen kändes så bra och att jsg är tillbaka och kan springa 21km på asfalt! Tack @claesw för ett grymt teamwork💪. Dagens tävlingssko; #napali från #hokaoneone, lätt men med extra mycket dämpning för att skona kroppen lite. 2018 års upplaga av @stockholmhalvmarathon hade den i särklass bästa publiken och speakers, vilken energi det gav att höra sitt namn så många gånger, tack!! 📸 coach @szacke42195

A post shared by Louise Wiker (@lwiker) on

I skuggan av Eliud Kipchoges magiska världsrekord (2.01.39) sprang fyra örebroare Berlin marathon i dag. Sören Forsberg blev trea i H55-klassen på 2.46.02, Jakob Nilsson var snabbast av länslöparna på 2.43.56 men Anders Larsson svarade för den häftigaste prestationen med 3.04.02 (läs mer om varför i Henrik Brändhs och Robban Anderssons reportage om honom här). Fjärde örebroare på plats var Erik Högkvist som verkar ha fått ordentliga problem efter 30 kilometer, passerade där på 2.20, men behövde nästan två timmar för att fullfölja sista tolv kilometerna och korsa mållinjen på 4.19.36.

Ove Johansson tog länets fjärde och sista medalj när veteran-SM i orientering avslutades med långdistans. OK Järnbärarna-löparen tog brons i H80, distanserad med sju minuter av Västerås Kuno Österlund.
Men faktum är att Kuno inte ens var född när den första upplagan av världens äldsta ännu pågående och årligen återkommande orienteringstävling, Korpen, avgjordes för första gången (det var 1935, Kuno föddes tre år senare), och i dag var det dags för den 84:e upplagan. Tävling flyttar runt i länet och avgjordes i år vid Kvinnerstaskolan. 94 löpare kom till start, och Marcus Halvarsson var snabbast runt den längsta banan.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon resultatlista varken från Tarstaborgsrundan eller Askermountain mudrace, så jag får helt enkelt återkomma till de tävlingarna i morgon. Däremot såg jag att Kajsa Rosdal vann 13-kilometersklassen i Lasse-Maja-loppet i Arboga (huvudklassen är 23 kilometer) med över 7,5 minuters marginal. Hennes bror Linus, som även varit snabbaste svensk i Lidingöloppet och tvåa i Ultravasan 45, har vunnit den långa klassen där flera gånger, men kom inte till start i år.

Anfält knyckte banrekordet, Gerdevåg tog tredje raka och mycket mer

Det var inte förrän på fredagen som Erik Anfält avslöjade på instagram att han skulle efteranmäla sig till Munkastigen trailrun och göra debut i den 44 kilometer långa trailtävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå. Men väl på plats visade Anfält att hans landslagsmeriter, 2.25-maror (tre stycken!) och Ultravasan 45-seger inte är någon slump: Han satte av genom Tiveden i ett alldeles eget tempo och korsade mållinjen på 2.56.06, 15 sekunder under Albin Olaussons fyra år gamla banrekord. Comradesladdande Morgan Pätsi tog andraplatsen, knappt 12,5 minuter bakom (på 3.08.30) och Jakob Nilsson fixade en Örebro AIK-trippel genom att ta hem tredjeplatsen (med halvminutsmarginal till Hässelbys Peter Nilsson) på 3.15.41. Ingrid Ziegler såg till att det blev ÖAIK högst upp på damsidan också, när hon vann med nästan 15 minuters marginal, på 3.40.29. Gabriella Wågström, Solvikingarna blev tvåa på 3.55.15, och Therese Fjordäng, Örebro AIK, trea på 4.01.39.

Alla de där löparna (och de som sprang Örebro actionrun, se nedan) dränerade säsongens tredje deltävling i långloppscupen, Kumla stadslopp, på deltagare både på toppen och bredden (213 fullföljande, alla klasser utom knattar inräknat, är sämsta siffran sedan 2010). Men damklassen innehöll i varje fall de två starkaste löparna som just nu representerar länsklubbar (rehabande Mikaela Kemppi undantagen): Josefin Gerdevåg som tog tredje raka fullpoängaren i cupen genom att vinna tävlingen, milloppet på 37.55 och Liduina van Sitteren som återigen var tvåa, på 38.52. Marie Dasler blev terdje bästa länslöpare på sjätte plats med 42.36. Och faktum är att 63-åriga Kumlalöparen Rose Marie Enmalm tog cuppoäng i seniorklassen som sjätte bästa länslöpare med 48.30.
I herrklassen sålde sig KFUM Örebros 18-årige Jack Karlsson dyrt mot Strömstads rutinerade och 14 år äldre Peter Gross, men fick ge sig i spurten och blev tvåa på 33.18, en sekund bakom. Örebro AIK:s Andreas Ingberg tog tredjeplatsen på 35.14.

Örebro actionrun var jag med och sände live (framför allt gjorde jag intervjuer efter målgång) och skrev en (pluslåst) artikel om här. Inflyttade örebroaren och tidigare VM-fyran Cimmie Wignell (som springer för IF Start) fick revansch på Örebro AIK:s Jonathan Kandelin efter Startmilen, och blev först i tävlingens historia att ta en andra seger (han vann även premiärupplagan 2015). På damsidan blev det Göteborgsseger genom Emelie Lindgren, men örebroaren Sara Forsström, som vann i fjol, tog andraplasen nu (tredje raka topp två-placeringen).

Om några löpare blev över? Tja, faktum är att hela 59 kutade Örebro parkrun i morse, där Elin Törnqvist (22.22) och Thomas Lindahl (18.43) var snabbast. Rihards Darzins drog dubbeln och körde först parkrun på 20.02 för att två timmar senare springa actionrun i elitklassen och ta en 17:e-plats där.

Men en av dagens roligaste löparnyheter kommer faktiskt från Stockholm och Ältasjön runt där Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tävling (ja, om man räknar bort ett par parkruns under träningslägret i Sydafrika) efter fotoperationen som följde på friidrotts-VM i somras. Wiker tog en andraplats, 21 sekunder bakom Lena Örn, efter 26.09 på sju kilometer.

Dagens största var ändå otvetydigt Emilia Fahlins tredje seger på lika många dagar. Trots det blev hon av med ledartröjan, med två sekunders marginal, i sammandraget efter en sjätteplats i tempoloppet på förmiddagen. Om det har jag skrivit massor i den här (pluslåsta) texten. I morgon avslutas det tjeckiska etapploppet Gracia Orlova med ett varvlopp inne i Orlova (en stad av Karlskogas storlek precis på gränsen till Polen), och för att sno tillbaka totalsegern från ryska trefaldiga OS-medaljören Olga Zabelinskaja lär Fahlin dels behöva ha henne bakom sig, dels sluta etta, tvåa eller trea på etappen (det finns också tre spurtpriser, med vardera 3–2–1 sekund i potten till topp tre, att jobba med).

Matthias Wengelin lyckades däremot inte följa upp förra helgens succé i norska cuppremiären med en ny seger i den svenska. I sin hemmatävling Klippingracet fick örebroaren nöja sig med en sjätteplats, drygt fyra minuter bakom segrand Emil Lindgren. Axel Lundh blev nia, ytterligare ett par minuter från täten.

I Tiomila misslyckades Tisaren återigen med att ta en topp tio-placering på damsidan. Om detta har jag skrivit en hel del i den här (pluslåsta) artikeln. Att Ellinor Tjernlund, som skulle ha sprungit förstasträckan, blev sjuk och tvingades kasta in handduken ställde förstås till det, och laget var bara 79:a (7,5 minuter bakom) efter förstasträckan och 57:a (12,5 minuter bakom) efter andra. Men Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren sprang upp laget till 15:e plats. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 87:e-plats medan Hagaby blev 103:a, Milan 132:a och Djerf 190:e lag.
Herrstafetten startade för en stund sedan och har beräknad målgång vid sju i morgon bitti. Martin Regborn lyckades inte försvara sin förstasträckesseger från i fjol, men tog i varje fall en andraplats, 33 sekunder bakom Koovees Joni Hivrikallio. Vi får se hur det utvecklar sig under natten.

Karlslunds Maria Gräfnings stängde definitivt längdskidsäsongen när hon i dag vann isländska 50-kilometersloppet Fossavatnsgangan med över nio minuters marginal till tvåan Anouk Faivre Picon (som var 13:e på skiathlon i OS i februari) och schweiziska OS-medaljören (i skidskytte) Selina Gasparin. Gräfnings var tvåa, 26 sekunder bakom Gasparin, i skejtloppet över halva distansen i torsdags.

Anfält testade gå för distriktsrekordet – nöjd trots att det inte höll hela vägen: ”Redan nu finns suget efter en ny mara”

När Erik Anfält är i Rotterdam så går han för distriktsrekordet i maraton (Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm 1983, fyra sekunder snabbare än tiden Rolf Barr gjorde i Berlin året därpå), det är sedan gammalt. För två år sedan öppnade han Rotterdam marathon på 1.10.20, men tappade 5.13 på andra halvan och landade på 2.25.53. Den här gången öppnade han på 1.11.01 (efter att ha jobbat ihop med Fredrik Uhrbom, landslagslöparen från Spårvägen som klev av vid 18 kilometer, och gotländske Fred Grönwall för att hålla just den farten, för 2.22), men orkade inte heller den här gången fullfölja 3.21-farten per kilometer mycket längre än så. Andra halvan den här gången dock bara 4.07 långsammare än den första, vilket gjorde tiden i mål till 2.25.18.
Tiden är den näst snabbaste Anfält någonsin gjort på maran, bara 15 sekunder från perset (satt i Valencia i november 2015) och den klart snabbaste tiden som 42-åringen noterat under de två rätt skadedabbade år han haft sedan han senast försökte i Rotterdam (de fem marorna sedan dess har gått på 2.31-2.34-2.35-2.29-2.31).
Anfält berättar själv om loppet och känslan efteråt på sitt Instagramkonto: ”Spände bågen rejält från start och valde att gå med i ”Uhrbomtåget” med sikte på 2.22. […] Uhrbom pacade som en klocka i typ 18 kilometer. Större delen av resterande kilometrar ‘teamjobbade’ jag och Fred Grönvall vidare mot mål. Vi tappade en del tempo men långt ifrån några väggningar. Min tid i mål blev 2.25.16. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma. Jag är nöjd och känner att löparkroppen är i bättre skick än på väldigt länge. Redan nu finns suget efter en ny mara inom en hyfsat snar framtid.”
I själva tävlingen blev Anfält näst bäste svensk (sju sekunder bakom Grönwall) på 29:e plats totalt. Kenneth Kipkemoi och Abera Kuma ordnade kenyansk dubbelseger på 2.05.44 respektive 2.05.50, före etiopiern Kelkile Gezahegn på 2.05.56.
Örebroarna Andreas Ingberg och Jakob Nilsson blev 241:a respektive 251:a 2.53.51 (halvorna på 1.20.58/1.32.53) och 2.54.21 (1.19.45/1.34.36).
Ingberg berättar mer på Instagram (låst konto): ”I dag fanns varken form, ben eller flåset där det skulle. Tyvärr blev Rotterdam marathon ingen rolig upplevelse. Inte helt förvånade när tiden varit lite för knapp i jakten på en bra kropp. Kunde aldrig riktigt matcha min game plan och fick gå på någon slags känsla men det var en chansning. Vid 18–19 var det definitivt slut på det roliga med magkramp och rökt kropp men eftersom både jag och Jakob Nilsson tyckte det var idé att lotsa vraken i mål så fick det bli så.”

Martin Regborn bytte upp sig från öppen klass, som jag skrev om i helgens höjdare, till huvudklassen på herrsidan i orienteringstävlingen MIK-medeln i Stockholm. Det var hans första riktiga test av foten efter stukningen han råkade ut för under ett landslagsläger i Spanien för två veckor sedan, och trots att han inte tog i för fullt gick han in på nionde plats, 3.13 bakom segrande landslagskollegan Gustav Bergman i ett lika starkt som brett startfält (157 löpare till start i klassen!). ”Inget fokus på resultat utan bara få ett besked om foten kommer funka nästa helg. Positivt fotmässigt i alla fall. Cirka 95 procent av tävlingskapacitet uppskattningsvis, tappade mest tid på flera mindre tekniska misstag eftersom det blev några extra blickar på var jag satte fötterna istället för på kartan”, skriver Regborn i sin öppna träningsdagbok.
Klubbkompisen Viktor Larsson var bara 22 sekunder bakom på tolfte plats.

Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Gräfnings vann nya niomilsloppet – och Sjögren kopplade grepp om långloppscupen

Både det tråkigast – sjukdomen som gjorde att Martin Regborn inte fick chansen att utmana om världscuppallen i sammandraget – och roligaste – att han kvicknade till och tog karriärens andra världscupsegern (plus att Josefin Tjernlund förstås tog sin bästa placering någonsin på en skogsdistans i världscup) – som hände i den konditionsidrottsmässigt i länet i helgen har jag skrivit texter om på na.se. Men vad har hänt annars i länet, då?

Jo, Karlslunds Maria Gräfnings visade att försäsongsformen är fortsatt god när hon tog hem premiärupplagan av niomilsloppet Klarälvsloppet. Hon var nästan 1,5 minuter före rutinerade långloppsåkaren Emilia Lindstedt i mål. Kifs Olivia Hansson tog fjärdeplatsen efter att ha varit med och krigat om pallplatserna tills 15 kilometer återstod. Till slut fick hon dock ge sig med drygt två minuter mot Evelina Bångman. I herrklassen var Kifs Bob Impola med i en nio man stor tätklunga, och spurtade in på sjätte plats, fyra sekunder bakom segraren Jens Eriksson (John Kristian Dahl blev tvåa och Markus Ottosson trea). Robert Brundin, Moto tour-kungen, slutade på 25:e plats, 24 minuter bakom täten.

Photo: @tom.william.media @klaralvsloppet

A post shared by Maria Gräfnings (@m_grafnings) on

Per Sjögren tog en favoritseger i Annaloppet i Nora, vann med betryggande 30 sekunders marginal före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Thomas Chaillou efter att ha avverkat 5,2 kilometer terräng på 16.14 (Michael Welday, Stocksäter, var trea på 1.07). Därmed tog Sjögren ett bastant grepp om långloppscupens sammandrag, där han redan hade ledningen. Sjögren har nu 52 poäng på kontot med, med 32 kvar att springa om (för att kunna ta sig förbi måste en löpare ha 20 poäng fördelat på max fem tävlingar på kontot, och det har bara tre löpare; Heshlu Andemariam, Per Arvidsson och Erik Anfält). Numera 20-årige Abdiqani Khadar, som för några år sedan var en av KFUM Örebros största långloppstalanger men som inte sprungit så mycket senaste åren, blev sexa bakom två respektive ett år yngre klubbkompisarna Jack Karlsson och William Wickholm.
På damsidan tog Liduina van Sitteren säsongens femte segern i cupen, och därmed är hon nu bara en poäng bakom Mikaela Kemppi, som är igång med sin rehabträning men inte tävlar än (Kemppi behöver en fjärdeplats i någon av de kvarvarande tävlingarna för att säkra cupsegern), i sammandraget. Annika Larsson och Anna Pettersson tog pallplatserna bakom van Sitteren, 1.41 respektive 2.01 bakom.

I 25:e upplagan av Örebro parkrun, som arrangerades i samarbete med IF Start på lördagen, var Maria Eriksson (som blev fyra i Annaloppet på söndagen) och Jakob Nilsson snabbast på 21.50 respektive 16.39.

I europeiska juniorcupen i orientering, inofficiella junior-EM, blev Filip Jacobssons lag 19:e i stafetten i fredags, och individuellt blev OK Tisaren-löparen, som avslutade juniorkarriären i och med den här tävlingen, 29:a i lördagens långdistans och 20:e i söndagens sprint.

Lovisa Persson och Oskar Eklöf vann Dubbelfajtens individuella seniorklasser, men först och främst är Garphyttans orienteringstävling, som i år avgjordes på nya stafett-SM-kartan uppe i Ånnaboda en patrulltävling för ungdomar, och där vann Emil och Johan Alpberg den äldsta klassen.

Wengelin vann igen: ”Fick slita en del …”

Matthias Wengelin hittade, efter en småstruliga sommar med mycket oflyt, tillbaka till vinnarspåret när Bergslagsloppet avgjordes i Ånnaboda förra helgen, och på lördagen följde Örebrocyklisten upp med ännu en seger, i 40 kilometer långa mountainbiketävlingen Hammarby Hill. Någon resultatlista har arrangörerna ännu inte lyckats prestera, men ett kort videoklipp där Wengelin diskuterar med tvåan Calle Friberg (lagkompisen från Cape Epic i våras). ”Fick slita en del för att se till så jag hade snabbaste hardtailen/cykeln för dagen i Hellas! Blev en hård fight med Calle hela vägen in till mål på en grym bana”, skriver Wengelin själv på instagram.

Kvalet till långdistans-SM i orientering var förstås lördagens största begivenhet i länet, men det skriver jag om i en olåst artikel på na.se som ni hittar här (och i morgon är jag förstås på plats och bevakar finalen!).

När säsongens 16:e och sista Blodomloppet-arrangemang avgjordes i Visby i dag var Maria Eriksson och Johan Ingjald, Start-löparna som tävlar så flitigt, på plats och sprang hem varsina pallplatser i femkilometersklassen. Eriksson var tvåa, bara 17 sekunder från segern på 21.56, och Ingjald trea, drygt en minut från täten.

I dag var jag själv för övrigt på plats och sprang Örebro parkrun (joggade med sjuåringen), som hade bjudit in Örebro AIK till en specialupplaga av tävlingen och då fick se största deltagarantalet sedan premiären i april (då 97 löpare, nu 83). Erik Anfält dök upp, men verkar inte ha haft med sig någon streckkod, så Jakob Nilsson tog hem segern på 16.25 (fjärde snabbaste tiden någonsin på banan, och snabbare än Anfälts rekord). Liduina van Sitteren var snabbaste dam med 19.17, och persade därmed på banan med tio sekudners marginal. Därmed har hon bara sju sekunder kvar till Mikaela Kemppis banrekord (Kemppi som dragit på sig en förkylning och istället för att springa därför var volontär på loppet). Mycket mer från lördagens parkrun blir det i början på nästa vecka.

Helgens höjdare – Axels världscupdebut slår förstås allt

1) Axel Ekströms världscupdebut i Davos
Ja, ”värlscupdebut” är det ju de facto inte eftersom Garphytteåkaren Axel Ekström gjorde en tävling i nationell grupp i Östersund för två säsonger sedan, men nu är 21-åringen med i den svenska sexmannatruppen till tremilen i Davos. Vinterstudion sänder på bästa tid på lördagseftermiddagen, och det är individuell start vilket är direkt ovanligt på distanser över 15 kilometer numera, så det är bara att bänka sig. Jag snackade med Axel i går, och den intervjun kan ni läsa här. Tidigare i veckan gick jag dessutom igenom lite förutsättningar här på bloggen (men sedan dess har arrangörerna – på grund av snöbristen, det finns inte en centimeter natursnö i Davos just nu – tvingats korta banan från 7,5 till sex kilometer och ökat antalet varv från fyra till fem; jag missade för övrigt ett antal länsåkare som kört världscup i det blogginlägget, men det tog jag igen i den där artikeln jag länkar till ovan).

2) Lucialoppet – finalen i långloppscupen
Det kunde ha varit spännande. Men problemet är ju att Mikaela Kemppi och Jakob Nilsson var lite för överlägsna i poängsamlandet i långloppscupen i år, och avgjorde tidigt. Och därtill har Örebro AIK, som i fjol låg efter IF Start inför sista tävlingen och mobiliserade våldsamt för att gå förbi och ta segern i klubbtävlingen, varit helt överlägset det här året (leder med nästan 500 poäng före Start och nästan 900 före trean Östansjö som också var med i snacket länge i fjol). Så när säsongens sista deltävling i cupen, Lucialoppet över tio kilometer asfalt med start och mål i Vretstorp, avgörs på lördagen är det bara några få av veteranklasserna (och damernas juniorklass) som lever. Men det kan ju bli en bra tävling ändå, och i startlistan finns i varje fall några intressanta namn i redan klara cupsegraren Nilsson, Heshlu Andemariam, Fredrik Johnsson, Habtom Tesfamichael, Ulf Hallmén, Sören Forsberg som gör debut för Örebro AIK (och sonen Melker som gör sin andra tävling för KFUM Örebro), Andreas Ingberg, Liduina van Sitteren, Maria Eriksson, Antje Torstensson och Rose Marie Enmalm.

3) Världscupen i skridsko
Dags för säsongens fjärde deltävling, i nederländska Heerenveen, och den för Örebroklubben SK Winner tävlande OS-skrinnaren David Andersson är på plats och kör 500 meter i dag, 1 500 meter i morgon och 1 000 meter på lördag. Andersson tog ju säsongens första världscuppoäng i 1 500-metersloppet i Nagano senast och siktar ännu högre nu.

Bubblare: På söndag avgörs andra deltävlingen i Julserien i Arboga, och efter länsdominansen i första deltävlingen (segrar till Martin Regborn och Josefin Erlandsson) är det förstås läge att hålla koll på den också.

Sju pers i Frankfurt – men Anfält kom fel redan före start: ”Hamnade bakom sub 3-ballongen …”

Åtta Örebro AIK-löpare kom till start i Frankfurt marathon. Sju flyger i dag hem med personliga rekord i bagaget. Bara topplöparen, landslagsmannen Erik Anfält, fick nöja sig utan pers. Och det var inte så konstigt efter en höst som handlat mer om skador och rehab än löpning. Och därtill lyckades han strula ihop det rejält inför själva loppet, berättar han på instagram.
”Grundformen är dålig, dagsformen är dålig, magen ur slag och [starten var] katastrofalt dålig (på grund av sent toabesök)”, skriver Anfält som berättar att han och klubbkompisen Jakob Nilsson hamnade bakom pacelöparna för de som satsar på tre timmar (trots att Anfält är god för 2.25 och Nilsson gjorde 2.40 i dag). ”Vi hamnade bakom sub 3-ballongen och passerade första fem kilometer på över 19 minuter …”, skriver Anfält som slutade på 113:e plats i loppet med tiden 2.35.28, över tio minuter över personliga rekordet från Valencia i fjol, och mer än nio sämre än i Rotterdam i våras. ”Men jag bröt inte utan jobbade på så gott det gick. Det är jag grymt nöjd med! Det är loppen när man är ur form och det går tungt men ändå biter ihop som gör en stark. Så jag känner mig som en rätt stark löpare trots allt, men formen är kass”, skriver Anfält.

Mannen i bild som inte är jag heter Jakob. Han är grymt glad. Med all rätt. PB med över 4 min, till 2.40. Grymt skoj och välförtjänt! Detta trots att vi båda kom iväg uselt i starten, hamnade bakom SUB 3 H ballongen och passerade första 5 km på över 19 min… Alla klubb/reskompisar satt nya pb:n! Det ska vi fira ikväll! Själv passerade jag mållinjen på 2.35. Inte mycket att deppa ihop för och det gör jag inte heller. Grundformen är dålig, dagsformen är dålig, magen ur slag och katastrofalt dålig start (pga. sent toabesök). Inte ens det bästa läppbalsamet hade fått fart på mig idag. Men jag bröt inte utan jobbade på så gott det gick. Det är jag grymt nöjd med! Det är loppen när man är ur form och det går tungt men ändå biter ihop som gör en stark. Så jag känner mig som en rätt stark löpare trots allt, men formen är kass. Just nu i alla fall 🙂

A photo posted by Erik Anfält (@runanfalt) on

Sju personbästan, då?
Jo, vi tar dem i sifferordning:
Mattias Nätterlund sänkte perset från 2.38.41 till 2.37.10.
Jakob Nilsson sänkte perset från 2.45.11 till 2.40.59.
Morgan Pätsi sänkte perset från 3.13.20 till 2.43.02 (men då hade han inte gjort ett rent maratonlopp sedan han började elitsatsa i ironman, perset härstammar från Stockholm marathon 2009).
Mikael Edberger sänkte perset från 2.58.09 till 2.53.35.
Martin Ingberg sänkte perset från 3.05.8 till 2.56.59.
Ingrid Ziegler sänkte perset från 3.05.09 till 3.00.49.
Och Ia Sandberg sänkte perset från 3.18.35 till 3.11.58.

Och här, nyhetsplats, skrev jag tidigare i dag om att Tisaren höll undan till seger i Smålandskavlen.

Nätterlund inför Frankfurt: ”Hoppas kunna gå ned mot 2.35 om allt stämmer”

Springer man halvmaran på 1.12.35 ska man ha kapacitet för 2.35.40. Det kan man räkna ut med hjälp av marathon.se:s löparkalkylator. Sådana går det 13 på dussinet på internet, och de ger förstås bara en fingervisning om vad man kan förvänta sig. Alla löpare är olika, olika distanser passar olika bra. Men en löpare som Mattias Nätterlund, Örebro AIK:s näst snabbaste maratonlubbare (efter Erik Anfält), har i varje fall om ser till sådana här beräkningar, underpresterat på maratondistansen hittills. 1.12.35 är hans halvmarapers från Örebro AIK halvmaraton i våras (där han filade av 15 sekunder från Haag en månad tidigare), men hans bästa maratonlopp är 2.38.41 från Frankfurt i fjol – alltså över tre minuter långsammare än vad man skulle kunna förvänta sig med hjälp av den där kalkylatorn. Något Nätterlund gjorde mig uppmärksam på när jag ringde upp och stämde av läget inför söndagen, när årets Frankfurt marathon avgörs och han återigen är på plats.

– När man läser igenom sådana där grejer ser man att man borde gjort bättre på maran när man har sprungit halvmaran på 1.12. Så den här gången hoppas jag kunna gå ned mot 2.35 om allt stämmer. Det är det jag siktar mot. Men på en så lång distans är det mycket som måste klaffa. I Stockholm i somras öppnade på 1.17 (men sprang andra halvan på 1.27), och jag tycker att jag borde kunna ligga där någonstans nu också, men målet är givetvis att hålla ihop det mycket bättre, säger Nätterlund till Konditionsbloggen.
Nätterlund har bara gjort tre maratonlopp i karriären, och bara satsat ordentligt på löpningen i fyra säsonger.
– Jag sprang Postmilen på 42.37 2012, och då var jag inte alls i någon form. Sedan började träna mer strukturerat i början av 2013. Och visst har det väl gått hyfsat snabbt framåt, men samtidigt har jag dragits med skador nästan varje år och skulle vilja få en säsong utan något sådant som stör för att se hur bra det kan bi då. Men jag har väl blivit lite för ivrig, velat snabba på utvecklingen och tränat lite för mycket.
– Många säger att maraton är den distans som är svårast när man inte hållit på så många år med löpningen, och på så sätt har jag gått upp ganska tidigt och är fortfarande ganska ny på distansen. Men jag hoppas ändå att jag kan få till en tid runt 2.35 nu.
Hur är formen?
– Det känns lovande, jäkligt mycket bättre i benen nu än inför Stockholm i somras. Det har rullat på som planerat, efter lite strul i somras – det var lite skit med en ljumske när jag låg på lite för hårt, var lite för ivrig att komma igång efter Stockholm – har jag kunnat köra som jag velat sedan mitten av augusti. Jag har ändrat lite på träningsupplägget också, kört fler tävlingar och färre långa intervaller och pass i maratonfart. Jag tror jag tävlat varenda helg hela hösten, utom en i september.
Vad händer efter Frankfurt?
– Då får det bli lite ledigt. Det är Kilsbergsleden helgen efter, men förhoppningsvis blir det en sådan urladdning i Frankfurt att jag inte kommer till start där … Sedan behöver kroppen lite återhämtning också, för jag är sugen på att springa inomhus i vinter. Det ska faktiskt bli lite skönt att inte ha några tävlingar utan få träna på bra inför det.

Förutom Nätterlund kommer också Anfält till start i Frankfurt marathon (trots sina skadebekymmer i höst; men på grund av dem kan man knappast förvänta sig att han rår på sitt eget pers på 2.25.03 från Valencia i fjol), liksom långloppscupens segrare Jakob Nilsson, ironman-VM-deltagaren Morgan Pätsi (som gör sitt första maraton utan 3,8 kilometer simning och 18 mil cykel före), Ingrid Ziegler, Mikael Edberger, Ia Sandberg, Martin Ingberg. ”Överhängande risk för många fina pb:n”, som Edberger skrev här i kommentarsfältet på bloggen häromdagen.

Noterar också att Tisaren släppt lagen till Smålandskavlen på lördag, en stafett som är klassisk säsongsavslutare för många klubbar. Ingen Lilian Forsgren eller Simone Niggli, men med kvintetten Rebecka Nylin, Andrea Svensson, Lovisa Persson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund lär Hallsbergs- och Kumlaklubben ändå kunna hävda sig bra i damklassen. Gustav Hindér, Filip Jacobsson, Tomas Hallmén, Johan Aronsson och Daniel Attås löper i herrklassen.

Kemppi vann cupen (och tangerade historisk svit) – och nu kan bara flygstrul stoppa Nilsson

Har ju gjort en hel del förhands om titelracet i långloppscupen, men glömde att i eftersnacket av Åstadsloppet att konstatera faktum: Mikaela Kemppi är nu officiellt vinnare av damtiteln även 2016 – och det efter en säsong där hon vunnit varenda lopp hon ställt upp i: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Fröviloppet, DM över 5 000 meter, Semesterhalvmaran, DM över 10 000 meter, Norasjön runt och så Åstadsloppet. Förvisso har den där riktigt hårda konkurrensen saknats när träningskompisen och tävlingsrivalen Josefin Gerdevåg väntat barn, så egentligen har det mest handlat om att Kemppi ska hålla sig hel och frisk och hinna ackumulera nog många cuptävlingar för att samla in de poäng som krävs. Men inga segrar är som bekant gratis, och det är naturligtvis en finfin prestation av Kemppi att hålla en så hög och jämn nivå. Lägger vi till 2015 har hon nu 13 raka cuptävlingar med maxpoäng, sedan hon var tvåa bakom Gerdevåg i fjolårets Åstadsloppet. Kemppis cuptitel är för övrigt hennes fjärde raka, vilket för henne in i en exklusiv skara av svitbyggare: Även Åsa Höög, Peter Wiker och Erik Anfält har vunnit fyra raka titlar – men ingen har någonsin lyckats med fem.
På herrsidan har fortfarande Erik Anfält och Mattias Nätterlund kvar sina teoretiska chanser att nå ikapp Jakob Nilsson (som varit i ledningen sedan den 7 maj), men eftersom de båda förstnämnda ska springa Frankfurt marathon nästa helg (om Anfält är springduglig, men så verkar det av Åstadsloppskänslan och senaste instagramuppdateringarna att döma) och därmed skippar långa terräng-DM så är det väl bara ett inställt flyg till Tyskland och en därtill följande efteranmälning till övningarna i Åsbro som kan hindra Nilsson från att säkra titeln.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson (ännu ej teoretiskt klart).