Så kan Arvidsson säkra segern i långloppscupen redan nästa helg – Bergentz främsta utmanaren (och Bergdahl tog dubbla segrar)

Den här veckan är det tävlingsledigt i långloppscupen (men det springs ju ändå Bergslagsleden ultra på lördag och Wadköpingslöpet på söndag, så långlopp saknas inte!), så jag tänkte att det var dags att kolla vilka som fortfarande har chansen att få bestiga tronen tillsammans med Liduina van Sitteren (som sedan ett bra tag tillbaka säkrat segern på damsidan) när säsongen är över.
38 poäng finns att fajtas om, och eftersom totalledaren Per Arvidsson – som också är regerande mästare – redan sitter på 59 poäng måste den som vill utmana ha minst 21 på kontot fördelat på maximalt fyra tävlingar (för man får bara räkna de sex bästa i totalen).
Totalttvåan Johan Ingjald har exakt det – skulle han vinna de sex återstående tävlingarna skulle han sluta på precis 59 poäng och passera Arvidsson på fler vunna lopp. Detsamma gäller trean Michael Welday och sjuan Andreas Ingberg. Fyran Kevin Henriksson passerar inte nålsögat och är redan borta från totalsegern, medan femman Wilhelm Bergentz och sexan Jonas Nilsson faktiskt är de som har bäst – men ändå väldigt liten – chans att att utmana Arvidsson. Bergentz har 23 poäng på fyra tävlingar medan Nilsson har 22, vilket innebär att Bergentz skulle ha råd med två andra- eller en tredjeplats och ändå kunna gå förbi Arvidsson medan Nilsson har råd med en andraplats.
Allt dock under förutsättning att inte Arvidsson själv tar fler poäng, förstås. Arvidssons sämsta inräknade poäng är fyra andraplatser i icke-DM-tävlingar, och det betyder att han ökar sin poängsumma med tre pinnar om han vinner långa terräng-DM den 5 oktober och en poäng om han vinner något av de andra fem loppen.
Nästa lopp i cupen är fem kilometer långa Annaloppet i Nora nästa söndag (dagen efter Lidingöloppet). Arvidsson säkrar andra raka titeln redan då om han: A) Vinner samtidigt som Wilhelm Bergentz inte är tvåa, eller B) Om han inte vinner men inte heller Ingjald, Welday eller Ingberg gör det, Nilsson inte är topp två och Bergentz inte är topp tre.

Några tävlingar som inte noterats i bloggen senaste tiden:

Lasse-Maja-loppet
Vad: 47:e upplagan av det traditionella terrängloppet i Arboga, alltid två veckor före Lidingö, med 6-, 13- och 23-kilometersklasser.
Resultatlistor för alla lopp.
Bästa länsresultaten: Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl vann damernas 13-kilometersklass med över fem minuters marginal till tvåan Julia Johnsson, Örebro AIK, medan ÖAIK:s Fredrik Johnsson blev tvåa i herrklassen över samma distans, drygt fyra minuter bakom orienteringsvärldsmästaren Fredrik Bakkman. Bakkman vann på 45.17, Bergdahl på 53.17.
Notera: På tisdagskvällen följde Bergdahl upp med seger tillsammans med två klubbkompisar i Sävedalen i Lindholmenstafetten i Göteborg, där hon numera bor. Bergdahl imponerade genom att springa två av fyra sträckor i stafetten – och genom att göra det på exakt samma tid: 2,5 kilometer på 8.34 både som startlöpare och ankare. Madeleine Björlin-Delmar sprang andrasträckan på 9.05 och Malin Strand tredje på 9.01, och skickade iväg Bergdahl i en elvasekundersledning som hon förvaltade till seger med tio.

Korpen
Vad: 85:e upplagan av världens äldsta ännu årligen återkommande orienteringstävling, enligt arrangörerna i Närkes Skogskarlars klubb. Avgjordes i söndags.
Resultatlista.
Vinnare: Tävlingen består bara av öppna motionsklasser, men den längsta av de av de sex tog Jakob Wallenhamamr hem 40 sekunder före Love Sintring. Det är två mycket habila Hagabylöpare. De vassaste damerna som ställde upp valde den näst längsta banan, och av dem var Milans Therese Korkeakoski snabbast, drygt sex minuter före KFUM Örebros Johanna Nordström.
Notera: Wallenhammar och Sintring slutade också etta och tvåa i sammandraget av Milans poängtävlingar, en serie tävlingar som avslutades under min semester varför det inte noterats på bloggen. Wallenhammar var nära maxpoäng, hade fyra segrar och tappade bara 141 sekunder (= poäng) på Sintring i sin femte bästa tävling. Därmed slutade han säsongen på 29 859 av 30 000 möjliga poäng. Josefin Erlandsson var bästa dam (det är en mixedtävling) med en tolfteplats).

Tisarens klubbmästerskap i orientering
Vad: Långdistans förra tisdagen och medeldistans i dag.
Resultatlista långdistans och medeldistans.
Vinnare: Josefin Tjernlund och Erik Fernlund i långdistans, Rebecka Nylin och Filip Jacobsson i medeldistans.
Notera: Både Nylin och Jacobsson utgick förra veckan, men kom tillbaka storstilat och vann i kväll. Jacobsson med nästan elva minuters marginal till Fernlund över 4,8 kilometer – Nylin utan konkurrens som enda startande i damklassen. Tävlingarna ligger som genrep inför SM på samma distanser, helgen som gick i långdistans och nu till helgen i medeldistans (och stafett).

Djerfs motionsorientering
Vad: Träningstävling vid Djerfstugan, nära E18 mellan Örebro och Karlskoga, på tisdagskvällen.
Resultatlista.
Vinnare: Magnus Hedlund, Djerf.
Notera: Ingen Eklöfseger i motionsorienteringen den här veckan (ingen Eklöf deltog), utan istället var långloppsskidåkaren Hedlund snabbast. Han blir för övrigt veteran i Vasaloppet i vinter, trots att han bara är 47 år (han har kört samtliga lopp sedan han fick åldern inne, när han var 18, och har varit topp 1 000 i samtliga, som bäst 64:a 1999, som sämst 758:a 2012 och i vintras 333:a.

Svenske OS-stjärnan ska springa Bergslagsleden på fem dagar (och rapport från tre tävlingar)

Dra på trissor! Jag har ju själv pratat med honom om hans önskan att testa loppet, men att vi redan i sommar verkligen skulle få se Nils van der Poel, 23, springa 28-milaloppet Bergslagsleden på fem dagar trodde jag faktiskt inte. Men nu blir det verklighet, det meddelar arrangörerna i dag i alla sina sociala medie-kanaler. Långdistansaren från Trollhättan var ju ende svenske i skridskotävlingarna i OS i Pyeongchang i fjol, och var senare samma år snabbast av alla på kungadistansen 10 000 meter vid allround-VM inför en jättepublik i skridskons ”hemland” Nederländerna (och lite senare kom han till Örebro och satte den snabbaste tiden någonsin presterad på svensk mark på samma distans, efter att tidigare under året ha startat, men brutit, Ice race vintage).
Efter en vinter helt utan skridskotävlingar har van der Poel nu bestämt sig för att göra en nysatsning mot OS i Peking 2022, men det hindrar honom alltså inte från att prova länets längsta löpartävling.
”Att han har en passion för löpning och tuff uthållighetsträning kommer troligen att hjälpa honom när han tar sig an de 280 kilometerna”, skriver arrangörerna.
Stockholmaren Pär Bjelkmar slog ju banrekordet med över 5,5 timars marginal när han sprang in på 32.48.40 i somras, men frågan nu lär det vara i fara. Som elitidrottare är van der Poel naturligtivs stenhård. Å andra sidan är det här en längd på tävling han förmodligen aldrig tidigare varit i närheten av. Det är inte bara 28 mil utan dessutom fem dagar och över 30 timmar i skogen. Det kommer bli spännande och se vad han är kapabel att klara av! 2016 sprang han de två första dagarnas tolv mil på 19 timmar och 46 minuter (tillsammans med Roland Eriksson och Ulf Eriksson första dagen, ihop med Maria Eriksson den andra; det året var det mer en sällskapsresa än en tävling), men det kommer gå betydligt snabbare den här gången.
I dagsläget är tio löpare anmälda till tävlingen som startar i Kloten på morgonen den 23 juli.

En 275 kilometer kortare löptävling, det fem kilometer långa Fjugestaloppet, avgjordes på onsdagskvällen. Liduina van Sitteren fortsatte att leverera segrar när hon vann med över 1,5 minuter före Petra Hanaeus: van Sitteren sprang på 18.41, Hanaeus på 20.14. Där bakom följde Lovisa Persson och Marie Dasler som också gjorde under 21 minuter. På herrsidan tog Oskar Hansson hem en betydligt tajtare seger – tre löpare gick in inom tolv sekunder: Hansson på 17.18, Kevin Henriksson på 17.26 och Johan Ingjald på 17.30.
Ingjald har nu 36 poäng i långloppscupen, trots att säsongen bara är i sin linda, dubbelt så många som tvåan Mikaela Kemppi. Dasler förstärkte sin tredjeplats och Hanaeus klättrade till fjärde. På herrsidan är det fortsatt mycket jämnare (framför allt för att ingen har sprungit så många tävlingar än; man räknar ju sina tio bästa resultat under året men ingen har hunnit med fler än tre poänggivande insatser), Henriksson gick i och med andraplatsen upp som ny tvåa bakom Wilhelm Bergentz, Ingjald är ny trea och Hansson ny delad fyra med Markus Bohman.
Redan i morgon finns möjlighet att springa in nya poäng när Vintrosaloppet, som också är fem kilometer långt, avgörs.

Henriksson, som kanske är mest känd som längdskidåkare, hann för övrigt köra andra etappen i rullskidsserien Moto tour dagen innan, och där blev han femma, knappt fem minuter överlägsne Robert Brundin (vann med två minuter före Pär Wedin och Daniel Olsson över en masstart på 23 kilometer). Brundin vann ju även första deltävlingen och toppar sammandraget på maximala 53 poäng, före Adam Nyrén, som var fyra i går, och Olsson.

I går avgjordes också säsongens sjätte poängtävling i Milans regi, nordväst om Nora, och Hagabys Jakob Wallenhammar sprang hem sin tredje seger för året 16, 19 respektive 21 sekudner före sina klubbkompisar Sebastian Månsson, Love Sintring och Per Carlborg (alla andra var över 6,5 minuter bakom). I sammandraget behåller dock Per Eklöf totalledningen trots att han var 34 minuter efter i går, eftersom han är en av få som sprungit alla sex tävlingarna (eftersom man bara räknar sina åtta bästa resultat kommer han dock få svårt att hålla i ledningen säsongen ut).
Almbys Siri Englund var bästa dam, elva totalt, tre minuter före KFUM Örebros Elsa Ekelin. Bästa dam i sammandraget är dock Josefin Erlandsson, som dock valde att springa en kortare bana i går och därför inte inkasserade några nya poäng.

Gustafsson tog favoritseger i Gubbracet – efter 2.42 på sista kilometern

Jonatan Gustafsson tog en favoritsegern när den fjärde upplagan av Gubbracet (dessförinnan hette ju tävlingen Grabbhalvan) avgjordes på gatorna i södra Örebro på tisdagskvällen. Gustafsson löpte de fem kilometerna på 15.34 och var fem sekunder före tränings- och klubbkompisen Markus Bohman i mål, och 23 före trean Gustav Nordling, Spårvägen. Gustafsson har ju haft en remarkabel utveckling det senaste året, och man minns ju särskilt hans finalplats på 1 500 meter på inomhus-SM i vintras. Enligt coachen Mikael Kroons instagraminlägg (som är tränare för bland andra ettan, tvåan, femman Jack Karlsson och sexan Alexander Larsson i kvällens lopp) kom segern trots att Bohman gick upp och stötte med kilometern kvar, men Gustafsson kontrade med en sista kilometer på 2.42.
Gustafssons tid, 15.34, är 18 sekunder långsammare än Martin Regborns segertid i fjol och 38 sekunder från Per Sjögrens banrekord. Tiden var 43 sekunder än Gustafsson noterade när han blev fyra i fjol.
16-årige Wilhelm Bergentz tog fjärdeplatsen på fina 16.01, 1.14 före näst bästa löparen född 2001 eller senare (Tisarens Valter Pettersson på 17.14). Snackar vi unga löpare måste även Anton Eklind nämnas, han är bara 14 i år men blev 31:a på 18.36. Tre och två år äldre Karlsson och Larsson sprang på 16.03 respektive 16.05, och åldermannen (i sammanhanget, han är lika gammal som jag) Per Arvidsson var sjua på 16.11. Det fanns många andra atleter jag brukar skriva mycket om här på bloggen med i loppet: Hinderbanespecialisten Martin Bäckström blev nia på 16.44, skidåkaren Kevin Henriksson 14:e på 17.24, intensivt tävlande (och filmande!) Johan Ingjald 16:e på 17.32, nyblivne irländske orienteringsmästaren Anton Hallor 25:a på 17.57 och Örebro AIK:s 55-årige superveteran Sören Forsberg 28:a på 18.22.
Tre löpare sprang alltså under 16 minuter, elva under 17, 25 under 18, 34 under 19 och 51 under 20. Totalt kom 516 löpare till start, vilket innebär att deltagarantalet nu mer än halverat sedan splittringen från Grabbhalvan (1 094 sprang 2015) och att 24 procent försvunnit sedan första upplagan i egen regi 2016.
Deltagarutveckling, Grabbhalvan/Gubbracet:
2008: 1 482.
2009: 1 309 (-11,7 procent).
2010: 1 182 (-9,7 procent).
2011: 1 172 (-0,8 procent).
2012: 1 128 (-3,8 procent).
2013: 1 104 (-2,1 procent).
2014: 1 077 (-2,4 procent).
2015: 1 094 (+1,6 procent).
2016: 681 (Gubbracet; -37,8 procent).
2017: 585 (-14,1 procent).
2018: 625 (+6,8 procent).
2019: 516 (-17,4procent).

Några mil norrut, vid Kyrkberget söder om Gyttorp, var Love Sintring snabbast i årets femte poängtävling i Milans regi. Jakob Wallenhammar var tvåa, 2.21 bakom över de 6,5 kilometerna orientering, och Per Carlborg fullbordade en ren Hagabypall. Det är dock femman Per Eklöf som toppar sammandraget, 194 poäng (=sekunder, alltså drygt tre minuter) före Albin Arlebo som var fyra i dag och tog in 17 sekunder på Eklöf. Josefin Erlandsson vann kampen om att vara bästa dam (det är mixedklass) 33 sekunder före Lisa Westerberg (båda tävlar för Milan. Även i sammandraget är Erlandsson bäst, som 13:e totalt. Näst tisdag avgörs sista poängtävlingen innan serien tar ett månadslångt uppehåll.

Favoritsegrar i terräng-DM – och veteranguld i comebacken för Sjögren (plus Ahlssons landslagsdebut och Regborns knockoutsprinttest)

Det blev favoritsegrar på såväl dam- som herrsidan när säsongens första distriktsmästerskap i löpning avgjordes på elljusspåret i Fellingsbro på torsdagskvällen. Det handlade om korta terräng-DM, vilket innebär fyra kilometer, och favoriterna som jag skrev om här på bloggen i tisdags och som höll hela vägen var Liduina van Sitteren och Jonatan Gustafsson. Hittills i år har ju van Sitteren inte haft en enda länslöpare framför sig (då har hon sprungit fyra tävlingar i långloppscupen, fyra i Glanshammars terrängserie och ett Örebro parkrun), och i kväll var hon nästan minuten (54 sekunder) före tvåan Mikaela Kemppi (som ju har många DM-guld på meritlistan men är mitt i en comeback efter sin fotoperation) över de fyra kilometerna. van Sitteren vann på 14.47, Kemppi blev tvåa på 15.41 och Maria Eriksson trea på 16.01, 25 sekunder före Åsbros Klara Frih, ungdomen i sammanhanget (alla fyra fick för övrigt guldmedaljer, eftersom Kemppi vann K45-, Eriksson K40- och Frih F17-klasserna – och Eriksson; mer om det nedan). Det här gör att van Sitteren nu är regerande distriktsmästare på tre distanser samtidigt; hon tog nämligen hem titlarna på både maraton och halvmaraton i fjol. Eriksson fick å sin sida med sig hela fyra medaljer hem från Fellingsbro: Brons som trea i individuella DM och tre guld som segrare i sin veteranklass samt i både lag- och veteranlagklasserna med IF Start (även Marie Dasler tog på det sättet tre guldmedaljer).
På herrsidan var det betydligt tajtare med fem löpare inom tolv sekunder och de två första inom två, men Gustafsson tog alltså hem guldmedaljen. Segertiden var 12.58, Markus Bohman löpte på 13.00, Jack Karlsson på 13.06, Wilhelm Bergentz på 13.07 (alla de fyra springer för KFUM Örebro) och Michael Welday på 13.10 (han kutar för Stocksäter). Därefter var det en ocean av tid (24 sekunder) bak till femman Per Arvidsson som i sin tur bara var fem sekunder bakom comebackande Per Sjögren, som sopade hem guldet i M40-klassen (och var snabbaste veteran oavsett klass) med 13.39 (51 sekunder före M40-tvåan Fredrik Johnsson, som av instagram att döma haft en hel del skadekänningar senaste veckorna, efter en i övrigt mycket fin vår).
Bortser man från fyra starter i Örebro parkrun (varav tre med löpvagn) och en i Rusakulan vertikal tour så tror jag inte Sjögren löptävlat sedan han stod för det som för evigt kommer vara känt som ”Miraklet på Digerberget” (brons i långa terräng-DM) i slutet av oktober i fjol. Och, om man ska döma av rapporterna, har han knappt kunnat träna heller. Förhoppningsvis indikerar kvällens start, och resultat, att den sjögrenska kroppen börjat samarbeta igen.
I långloppscupen innebär kvällens resultat förstås att van Sitteren och Kemmpi drar ifrån i damklassen (de har nu 26 respektive 18 poäng) medan Eriksson går upp som ny trea på elva. Bergentz ökar sin ledning från två till tre poäng, när Bohman nu kliver upp från fjärde till andra plats i sammandraget (16 respektive 13 poäng).
Nästa DM löps den 19 juni, då är det 5 000 meter på bana som gäller, men det verkar fortfarande vara oklart vem som arrangerar (och var det ska springas; Glanshammar? Hallsberg? GIH?).
Alla distriktsmästare som korades i kväll:
Kvinnor: Liduina van Sitteren, Örebro AIK. F11: Ebba Fryxell, Garphyttan. F13: Elin Freed, Glansammar. F17: Klara Frih, Åsbro. K40: Maria Eriksson, IF Start. K45: Mikaela Kemppi, Örebro AIK. K50: Marie Dasler, IF Start. K55: Leila Toivonen, Storådalen. K60: Anna-Lena Bergström, Nature Running. K65: Rose Marie Enmalm, IF Start. K75: Birgitta Jansson, Storådalen. Lag, damer: IF Start (Maria Eriksson, Petra Hanaeus, Marie Dasler). Lag, damveteraner: IF Start (Maria Eriksson, Petra Hanaeus, Marie Dasler).
Män: Jonatan Gustafsson, KFUM örebro. P11: Svante Gustafsson, do. P13: Folke Eriksson, Thoren. P15: Alfons Wedin, Garphyttan. P17: Wilhelm Bergentz, KFUM Örebro. P19: Axel Sandberg, do. M35 :Johnny Sellvén, Örebro AIK. M40: Per Sjögren, KFUM Örebro. M45: Arturs Steinbergs, Glanshammar. M50: Rodney Hundermark, IFK Nora. M55: Torbjörn Sjölander, Örebro AIK. M60: Göte Pettersson, do. M65: Hans Backström Östansjö. M70: Sven-Olof Olofsson, do. M75: Sture Bodare, Glanshammar. M880: Anders Källman, Östansjö. Lag, herrar: KFUM Örebro (Jonatan Gustafsson, Markus Bohman, Jack Karlsson). Lag, herrveteraner: Örebro AIK (Johnny Sellvén, Fredrik Johnsson, Henrik Hellborg).

I mitt svep över tisdagskvällens oväntat många tävlingar i länet missade jag den mest givna: Tredje deltävlingen i Milans poängserie, vid Digerberget Jakob Wallenhammar vann hur som helst minuten före klubbkompisen (i Hagaby) Love Sintring, medan Martin Regborn joggade runt på 54.29 (nio minuter bakom Wallenhammar). Josefin Erlandsson var bästa dam på tolfte plats (det är ju mixedklass). Wallenhammar har vunnit sina två starter, men Per Eklöf toppar sammandraget 236 poäng (vilket motsvarar sekunder) före Albin Arlebo.

I dag var Regborn i Jönköping och tränade nya VM-grenen (premiär nästa år) knockoutsprint. Regborn var snabbast både i kval och semifinal, men fick ge sig mot Samuel Pihlström (OK Landehof) i spurten i finalen (av videon att döma ser det ärligt talat inte ut som om Regborn tar i jättemycket, så det var nog ingen prestigeförlust …). Även i Uppsala höll Svenska orienteringsförbundet en träningstävling i knockoutsprint i dag, men där har tyvärr bara kvalresultaten publicerats (å andra sidan är det rätt kul att se att KFUM Örebros Melker Forsberg, 18, var före killar som Rassmus Andersson och bara tolv sekunder bakom Albin Ridefelt, där).
– Syftet är att löparna ska få sparra mot varandra och få tillfälle att springa knockout med kvalitet. Det är viktigt att vi tränar på det här. Det gör vi bland annat på de landslagsläger vi har, men det måste ju också in i den vanliga tävlingsverksamheten för att vi ska få fram duktiga löpare i knockoutsprint, säger Håkan Carlsson, landslagschefen från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Ingen av Tisarens framstående löpare fanns på plats varken i Jönköping eller Uppsala.

Jag hoppas att ni hittade till min (pluslåsta) intervju med landslagsdebuterande Jonathan Ahlsson (det finns ju dessutom en artikel med Emilia Fahlin från tidigare i dag), och i förmiddags fick han ju dra på sig de blågula cykelbyxorna för första gången. Ahlsson rullade i mål som 81:a, drygt två minuter bakom täten, efter en drygt 100 kilometer lång, och inledningsvis backiga, etapp med start och mål i Litomerice; den första av fem i Course de la paix juniors. Fransmannen Hugo Toumire lyckades skapa en lycka till klungan med 47 cyklister och fick 16 sekunder plus tio bonussekunder som etappsegrare (det gör att ledningen är 20 sekunder eftersom tvåan fick sex bonussekunder). Wincent Wallinder var ende svensk i den där 47-mannaklungan och tog en 13:e-plats Anton Dahlbom och Edvin Lovidius var med i Ahlssons grupp, 2.12 bakom täten, medna Hjalamr Klyver tappade nästan tio minuter och Lukas Vernersson bröt. I morgon är det både ett kort individuellt tempolopp, på förmiddagen, och en linjeetapp, efter lunch.

Fahlins mest hjärtskärande ögonblick – kedjan hoppade och låste bakhjulet i segerläge (och Regborn tog säsongens åttonde seger)

Det var ett av karriärens mest hjärtskärande ögonblick, rent sportsligt, för Emilia Fahlin när hon på jakt efter segern i prestigefyllda och traditionstyngda världstourtävlingen Amstel Gold race fick tvärstopp på grund av ett mekaniskt fel. Örebrocyklisten var den enda som orkade gå med polska Katarzyna Niewiadoma och trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos över sista krönet, Cauberg 2,2 kilometer före mål, men precis på toppen hoppade kedjan över det sista kugghjulet på bakväxeln och tvärlåste hjulet. Allt beroende på att växeln tidigare under loppet fått en smäll när andra cyklister kraschade. Kollega Lasse Wirström snackade med Fahlin efter tävlingen, en (pluslåst) text som ni kan läsa här (jag tror förvisso att han fått en detalj om bakfoten, att både själva incidenten med kraschen som orsakade smällen mot bakhjulet och det första växelhaveriet hände på näst sista varvet, inte tredje sista respektive sista; men det är en randanmärkning). Ja, just det där att Fahlin krigade sig tillbaka efter att kedjan hoppat av första gången är ju extremt bra, med tanke på att det var full kubbning och flera attacker framme i täten. Men med tanke på hur finalen utvecklades, där Niewiadoma ställde av Vos, och med utgångspunkt i hur Fahlin såg ut (klart piggare än Vos) så tror jag att Fahlin hade varit sämst tvåa och tagit sin bästa placering sedan segern i Vårgårda för snart tre år sedan; om det nu inte hade varit för haveriet.
Efter att ha fajtats i tre spurtavgöranden i Trofeo Alfredo Binda (sjua), Brugge–De Panne (åtta) och Gent–Wevelgem (18:e), och därefter fått gett sig i näst sista backen i Flandern runt kunde det här ha blivit fullträffen för Fahlin under karriärens bästa vår. Men det kommer, som alltid i cykel, nya chanser. Fahlin står över Vallonska pilen (La Flèche Wallonne) på onsdag men kör Liège–Bastogne–Liège på söndag och därefter etapploppen Tour de Yorkshire i Storbritannien 2–4 maj och Festival Elsy Jacobs i Luxemburg 10–12 maj.

View this post on Instagram

Amstel. Heartbrake. You’re one of my ever favourite races. Today I had the best day I’ve ever had on this course. But the luck was simply not there for me. I kept fighting, even though I shouldn’t make it back after first mechanical I did. The second time around; in the final Cauberg it’s not time enough to repair such a thing again. (I had my deraliuer broken after some girls crashed behind me second last time coming to Cauberg. And then twice my shifter doing double changes out and over the cassette in to the wheel both laps in top of Cauberg. So the bike just simply can’t go anymore) Game over. Race over. It SUCKS. When you just had the best time ever fooling the lactate with your mind pushing it up Cauberg, it can change so quickly. That one really hurts today.

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Konditionsidrottslänets andra stora stjärna på VM-nivå, Martin Regborn, är ju inte igång med de internationella tävlingarna för säsongen än (världscupen drar ju inte igång förrän i juni i år, men det är förvisso Tiomila redan till helgen), men gav ändå ett fint formbesked när han sprang hem medeldistanstävlingen Vättefejden utanför Örkelljunga i dag. Regborn vann med nästan sex minuter före tvåan, OK Rehns ryske EM-löpare Roman Bondarenko. Mellan tummen och pekfingret borde det innebära att Regborn redan nu samlat åtta vinster i år (tidigare tre segrar i Turkiet och en i Tjeckien, en i Löpex vinterserie, en öppen bana i Vårdubbelns medeldistans).
I Boforsloppet, som avgjordes i Degerfors, dök världsmästaren Emma Johansson (Kristinehamnsbördig, men tävlar sedan tolv år för Domnarvet; hon la för övrigt ned landslagskarriären efter VM-guldet 2017) upp och sprang hem medeldistanstävlingen 59 sekunder före Tisarens Lovisa Persson. Hagabys Josefine Wallenhammar var 2.18 efter på fjärdeplatsen. På herrsidan knep förre juniorvärldsmästaren William Pommer, Stora Tuna, segern bara elva sekunder före Tisarens landslagsmeriterade Oskar Andrén på tredjeplatsen (Johan Ek-Larsson, Södertälje-Nykvarn, klämde sig in däremellan, sex sekunder bakom Pommer). Hagabys Jakob Wallenhammar var över 2,5 minuter bakom på fjärdeplatsen. I morgon vankas det långdistans i Degerforsskogarna, i Letälvsträffen.

Wallenhammar vann Milan-premiären, van Sitteren slog banrekord, VM-löpare till ÖAIK:s halvmara – och Johan Olsson förkyld …

Natt-SM och elitserien i all ära – det är väl först när Milans poängtävlingar haft premiär som orienteringssäsongen är igång på allvar?! Ja, i sådana fall var det i kväll det smällde, för i skogarna strax söder om Lindesberg sprangs på tisdagen den första av säsongens tolv deltävlingar i den populära motionsorienteringsserien (och en av två som samarrangeras med andra föreningar än just Noraklubben OK Milan; i kväll Lindebygdens OK).
2017 års segrare, VM-löparen Martin Regborn, kom inte till start efter helgens framgångar i elitserien och fjolårets totalsegrare Calle Olsson nöjde sig med att springa en kortare bana (han blev 19:e löpare i klass två). Vann gjorde i stället Hagabys Jakob Wallenhammar, 21 sekunder före Oskar Arlebo som i sin tur hade 1,5 minuter bak till Filip Jacobsson och Love Sintring som delade tredjeplatsen.
Milans är en mixedtävling, utan herr- och damklasser, och bästa dam var klubbens egen Lisa Westerberg på 17:e plats, tio minuter före Elsa Ekelin.
Milans poängtävlingar fortsätter med tävlingar varje tisdag fram till den 28 maj, och därefter mellan 25 juni och 9 juli samt mellan 30 juli och 13 augusti (final med start vid Digerberget).

Ute i Glanshammar löptes andra deltävlingen i Glanshammars terrängserie (premiären avklarades förra veckan, när jag var på semester). Liduina van Sitteren spöade sitt ett år gamla banrekord med åtta sekunder över de 2,5 kilometerna (nytt rekord 9.07) förra veckan och slog då även alla herrseniorer (tvåa i mål bakom P15-löparen Hugo Örn), och i kväll följde hon upp med en ny seger på 9.16 (den här gången var dock Rodney Hundemark och Johan Ingjald, på 8.53 respektive 8.56, snabbare i herrklassen; Filip Öhrn vann herrklassen i premiären på 9.41). Maria Eriksson har varit tvåa bakom van Sitteren båda gångerna, på 10.05 respektive 10.01.
Terrängserien fortsätter med deltävlingar 23 april, 7 maj och 14 maj.

Och i morgon är det dags för andra deltävlingen i långloppscupen, Örebro AIK halvmaraton. 208 löpare är anmälda (somliga springer dock motionsklass över milen), bland dem friidrotts-VM-löparen Lisa Ring (som även tagit SM-guld på tio kilometer) från Linköping. Hennes halvmaratonpers ligger på 1.16.15, nästan två minuter under Mikaela Kemppis banrekord från 2015. Potential finns alltså, å andra sidan satsar Ring främst på ultradistans just nu. Varken Kemppi (som sprang halvaran i Skövde i helgen), Josefin Gerdevåg eller van Sitteren kommer till start, men däremot Starts Marie Daslar, Anna Pettersson och Petra Haneus, och Örebro AIK:s Julia Johnsson.
På herrsidan är Västerås Efrem Brhane, som vann Startmilen på 31.21, starkaste namnet på papperet. Jag har inte hittat någon halvmaratid på honom, men han lär få svårt att utamana Adhanom Abraha finfina banrekord på 1.06.09. Av lokala löpare bör Per Arvidsson, som är regerande mästare i långloppscupen, Andreas Ingberg, Mathias Viktorsson, Jonathan Kandelin och evigt unge Sören Forsberg nämnas.

En helt annan sak: Var det inte lite symptomatiskt att söndagens föreläsning med ex-skidhjälten Johan Olsson, i Berber IS och Sisus regi i Citykyrkan i Örebro, blev inställd på grund av sjukdom?

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

Anfält vinnare i comebacken, 3,5 fjällmaror, Östansjö, Fahlin och fyra nya distriktsmästare

Dagen före dagen före Ultravasan vaknade Erik Anfält upp med halsont, och därmed tvingades örebroaren och SM-bronsmedaljören från Stockholm marathon i juni ställa in den medverkan som jag personligen tror hade slutat med att han utmanat Fritjof Fagerlund om segern, och nästan säkert gett en pallplats. Efter en veckas ”förkylningsrehab” snörde Anfält i dag på sig tävlingsskorna igen och visade åtminstone något av hur bra den där formen verkligen var när han sprang hem Sälen fjällmaraton på nytt banrekord och med över 15 minuter marginal ned till tvåan Andreas Magnusson, Mölnlycke. Tiden: 3.06.21.
Martin Ingberg blev fyra (22.34 efter, drygt fem minuter från pallen), Fredrik Härdfeldt åtta.

Fler fjällmaraton: Örebroaren och hinderbanelöparen Jonathan Kandelin blev femma i första upplagan av 45 kilometer långa Idre fjällmaraton, 38 minuter bakom segrande orienteraren Fredrik Bakkman, Göteborg. Över 28 kilometer på samma ort tog örebroaren Maja Blom en tredjeplats medan Tisarens Erik Fernlund blev femma. Och i Vemdalen fjällmaraton tog trefaldige olympiern Johan Röjler en elfteplats, 50 minuter bakom segrande Hannse Hjalmarsson Göteborg. Och måhända kan man kalla det ett ”halvt fjällmaraton”, det 22 kilometer långa Dundret extreme running där Tisarens Anton Hallor tog en andraplats, mindre än fyra minuter bakom segrande Victor Majbäck.

Friidrotts-SM summerar vi i morgon, men om Martin Regborn (och lite om Louise Wiker) kan ni läsa här!

På hemmaplan befäste Liduina van Sitteren sin ledning i långloppscupen (Maria Eriksson måste börja plocka segrar för att nå ikapp, och Josefin Gerdevåg måste börja springa tävlingar) med en vinst i Östansjöloppet. van Sitteren vann loppet, som avgörs med intervallstart på ett millångt terrängspår, på 39.52, nästan tre minuter före Eriksson som var tvåa och ytterligare 44 sekunder före Antje Wiksten på tredjeplatsen. Samtidigt visade Andreas Ingberg ännu en gång att han är i kanonslag just nu. Efter DM-guldet på 10 000 meter och andraplatsen (bästa länslöpare) i Blodomloppet i torsdags vann Örebro AIK-löparen nu med tre sekunders marginal till klubbkompisen Jonas Nilsson, efter att ha klarat av de tio terrängkilometerna på 35.40. Själv var jag på plats i Östansjö och hejade på åttaåringen (och vaktade Maria Erikssons hund under loppet – en riktigt snäll jycke!). Långloppscupen fortsätter med Kilsbergen trailrun på söndag, då ska jag vara med och springa också!

Tidigare ultralandslagsmannen Sören Forsberg gjorde sin debut i parkrunsammanhang så sent som för två veckor sedan, och följde i dag upp med en seger på parkrunperset 19.09, när det vankades Örebro parkrun med pridetema. Mina Anger var bästa dam på 23.15, även det ett parkrunpers i andra starten.

Lördag = parkrun Start 9:30 vid Naturens hus #örebroparkrun #parkrun #örebro

A post shared by Jimmy Glinnerås (@photobyglinneras) on

Emilia Fahlin har ju haft strålande form på slutet och gjorde kanske sitt livs bästa etapploppsprestation i Tour of Norway förra veckan, men fick slita ont i dagens världstourtävling GP de Plouay i Frankrike, och bröt. Återstår att se hur Fahlin kommer att lägga upp den knappa månad som återstår fram till VM, om det blir Boels ladies tour kommande vecka eller inte, och så vidare. Jag ska forska vidare i saken!

Samtliga damer som ställde upp hamnade på pallen när Örebro läns DM i nattorientering avgjordes utanför Kungsör i går kväll. Karin Persson, Hagaby, tog guldet med 38 sekunders marginal till Milans Josefin Erlandsson medan hennes klubbkompis Jessica Nilsson var distanserad med ytterligare drygt 11,5 minuter. Men ett DM-brons är ett DM-brons! På herrsidan löst Tisaren Gustav Hindér uppgiften bäst och spöade därtill alla löpare från Södermanland och Västmanland som sprang sina natt-DM på samma banor. KFUM Örebros Calle Olsson var tvåa, 7.25 bakom, och höll undan till tredjeplacerade Viktor Larsson, Hagaby, med drygt en minut. Övriga tre herrar missade pallen …
Betydligt bättre uppslutning på medeldistans-DM vid Svenshyttan i dag, förstås, där världscuputtagna EM-silvermedaljören Lilian Forsgren korades till distriktsmästare efter att ha hållit ihop det bäst under andra halvan (tvåan Lovisa Persson, 1.24 bakom, gjorde ett par bommar för mycket). Lisa Westerberg, Milan, knep bronset. Filip Dahlgren – VM-orienterare för några år sedan, därefter hårt skadedrabbad men i somras O-ringen-femma – visade att formen är fortsatt god och vann herrloppet 3.05 före värmlänningen Lukas Olm och 3.21 före DM-silvermedaljören och klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan Hindér såg till att bli helgens hittills ende dubble DM-medaljören genom att följa upp fredagskvällens guld med ett brons (på söndagen avslutas DM-helgen med långdistans). Per Jansson blev som väntat bäste länslöpare i Värmlands natt-DM, men 3,5 minuter från medalj på sin femteplats.

Andrea Svenssons SM-guld – vilken revansch! (Och massa annat från en fullmatad konditionslördag!)

För alla som följt Andrea Svensson de senaste åren framstår natt-SM-guldet som lönen för två års riktigt slit. 2015 var Tisarenlöparen med i det svenska stafettlag som sprang hem ett junior-VM-guld (som befäste hennes status som en av Sveriges största orienteringstalanger efter sex totalsegrar i O-ringen och fem SM-guld som ungdoms- och juniorlöpare), men när hon året därpå satsade hårt mot ett individuellt JVM-guld satte ena knäet stopp för deltagande i junior-VM, och när hon som förstaårssenior 2017 ändå fick en plats i svenska landslaget lyckades hon inte motsvara de (möjligen orimligt) högt ställda förväntningarna som följer med en sådan uttagning. Så inför årets säsong åkte Svensson ur landslaget, och när svenska EM-laget togs ut i onsdags var hon aldrig med i snacket. Men i Jönköping, på natten mot lördagen, fick Svensson sin revansch, och kanske var det också början på vändningen uppåt igen. Trots att hon tappade tid tidigt, bland annat efter en bom till tredje kontrollen där hon stämplade föst som 16:e löpare, nästan tre minuter bakom täten, kämpade sig Svensson, som aldrig tidigare varit bättre än åtta i ett senior-SM, fram hela vägen till SM-guldet. Ledningen hade hon första gången (det är ju individuell start, men ”virtuell ledning” kanske vi kan kalla det) vid den tolfte av de 13 kontrollerna och i mål var hon 26 sekunder före Sara Hagström, IFK Göteborg och A-landslaget, och 28 före klubbkompisen Lilian Forsgren som ledde knappt vid den elfte kontrollen men tappade halvminuten på den nästföljande. För EM-klara Forsgren var det andra senior-SM-medaljen i karriären.
Lovisa PErsson blev 19:e, Rebecka Nylin 30:e och på herrsidan slutade Viktor Larsson (Hagaby) på 21:a plats och Gustav Hindér på 55:e. Djerfs Elin Lindblad var starkaste länslöpare i juniorklasserna med en 27:e-plats i D18.
Resultaten innebär att Forsgren kommer gå ut som trea i söndagens jaktstart, finalen i swedish league (elitserien i orienering) där natt-SM var deltävling fyra av fem. Karolin Ohlsson startar 48 sekunder före Hagström med Forsgren jagandes 3.54 bakom. Tävlingen avgörs i Linköping.

Nattlöpning i pannlampans sken ägnade vi oss också åt i Rusakulan vertikal tours tredje och sista deltävling i går kväll, där starten nere i Klockhammar inleddes när mörkret sänkt sig vid 21.15. Per Sjögren hade förkylningskänningar men joggade ändå hem tredje raka deltävlingssegern, om än bara bara tio respektive 14 sekunder före Martin Nilsson och Ola Röjler, genom att avverka de cirka 3,2 kilometerna med drygt 160 höjdmeter på 16.44 (undertecknad var femma, 50 sekunder bakom Sjögren). Lisa Lindskog var överlägset snabbaste dam upp, och såg till att Bergsgetterna tog hem lagtävlingen före mitt eget Nature Runnings karlskogingar som ledde inför finalen. Fredrik Holmgren var ende mountainbikecyklist upp, och vann totalen i den klassen, medan Annelie Eriksson tog hem damernas löpklass totalt.

Sjögren ställde sedan klockan tidigt och sprang H35-klassen i Letälvsträffen på Kosia mellan Karlskoga och Degerfors, där han blev sjua, tio minuter bakom Patrik Blom från Rehns BK. intressantaste namnet där var istället förra supertalangen Beata Falk, som bytt klubb från Hagaby till Faluklubben OK Kåre, och fortsätter springa snabbt även om hon inte längre elitsatsar. Efter att förra helgen ha vunnit B-klassen i medeldistansen i swedish league-premiären tog on i dag hem Letälvsträffens damklass med över 4,5 minuters marginal till tvåan Stina Granefelt, OK Tyr. Sven Aschwanden, Stora Tuna, vann herrklassen blott tre sekunder före Hagabys Jakob Wallenhammar. Skidorienteringsjuniorstjärnan Elin Schagerström vann D18-klassen med nästan sju minuter. I morgon är det Boforsloppet på samma arena.

Själv följde jag upp Rusakulan-löpningen med #diabetshjältar trail uppe i Ånnaboda. Det blev drygt 31 kilometer i mycket trevlig sällskap (åtminstone de första 18 kilometerna, sedan droppade de flesta av), och totalt samlades över 8 000 kronor in till Barndiabetesfonden.

Och nere i Örebro sprang hela 101 löpare (näst bästa någonsin efter rekordet i förra veckans jubileumslopp) den 50:e upplagan av Örebro parkrun. Där sprang KFUM Örebrotalangen Jack Karlsson (som av någon anledning tävlade i sin pappas namn) in på finfina 16.31, en tid som bara fyra löpare pallat med före honom under de tidigare 49 upplagorna. KFUM:s senaste nyförvärv Dominic Poschenrieder var tvåa på finfina 17.14 och ytterligare fem löpare gick under 18 minuter, men ingen var förstås i närheten av Karlsson. Elin Törnqvist var snabbast av damerna på 22.03.

I premiären av Sverigecupen i landsvägscykel lyckades Jacob Ahlsson inte hänga på klungan bakom de stora kanonerna (ja, till slut sprack det rätt rejält bakom topptrion Lucas Eriksson (Motala), Gustav Höög (Team Coop) och Richard Larsén (Ryska Posten), utan rullade i mål som 40:e man, 19 minuter bakom efter 16 mil i Kinnekulle Cyclassic. Damerna, juniorerna och ungdomarna inledde däremot cupen med tempoloppet Götenetempot, där lillebror Jonathan Ahlsson tog en andraplats i P16-klassen. På’t igen i morgon med Kinnekulleloppet.

Sprang tidernas längsta (?!) långsträcka – 29,5 kilometer över Kilsbergen: ”Första vi diskuterade var hur vi skulle göra om det”

Det känns lite förmätet att skriva det här blogginlägget, eftersom Martin Regborn själv redan skrivit den ultimata berättelsen av den fantastiska idén som han, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar sprang i lördags. Så läs det i stället, här. Men om ni ändå fortsätter läsa här måste jag ju berätta: VM-orinteraren Regborn pusslade redan för 1,5 år sedan ihop alla kartor över Kilsbergen, och ihop med Larsson drog han ihop en långsträcka på 29,5 kilometer från en grusväg sydväst om Suttarboda till en annan väg en bit öster om Norasjön.
Trion sprang rakt på (de hade givit sig själva tillåtelse att avvika 100 meter från ideallinjen, vilket de lyckades hålla med två små undantag som skedde av misstag), och klarade av de 29,5 kilometerna fågelvägen på 31,7 obanade och bitvis både genomblöta och stentuffa kilometer, med en effektiv löptid på 4.50 från söder till norr (exklusive två stopp för energipåfyllning).
Kartbladet var, trots att skalan var 15 000-del, 2,2 meter långt! Det kan mycket väl vara tidernas längsta långsträcka, och säkerligen en av de vackraste, i varje fall för oss Kilsbergsälskare. Så, in och kolla bilderna på länken ovan, om ni nu inte gjort det. Och jag förstår verkligen vad Regborn menar med den där avslutande meningen: ”Det första vi diskuterade i bilen hem var hur vi skulle göra om det nästa år!”