Fahlins bästa placering på endagstävling i världstouren sedan segern i Vårgårda – nu är OS-platsen nära

Nu ska den väl ändå vara klar, Emilia Fahlins OS-biljett. I dag tog hon den där topp åtta-placeringen som SOK väntat på, och hon gjorde det med stor pondus i spurten av världstourtävlingen Gent–Wevelgem, trots att hon oturligt hamnade bakom Elisa Longo Borghini (som, tillsammans med Soraya Paladin, hämtades in från en 20-kilometersutbrytning 300 meter före mål) precis när hon skulle dra igång sin spurt så löste hon en sjätteplats. Jag pratade med Fahlin någon timme efter målgång (läs artikeln här!), och hon var förstås strålande glad med dagens prestation och med att återigen ha klarat SOK:s hårda krav (det gjorde hon även i fjol, när OS skulle ha avgjorts, utan att bli uttagen) men hade ändå ett styng av besvikelse över att hon inte nådde hela vägen fram till en pallplats.
– Precis när jag ville dra igång hamnade jag bakom Longo Borghini, så jag fick sluta trampa och vänta en sekund, och då hade alla andra fått momentum på mig. Där jag satt hade det inte blivit spurt om segern hur jag än hade gjort, men hade jag inte blivit hindrad den den där sekunden kunde jag ha varit med om de andra pallplatserna. Det grämer mig lite, säger Fahlin i artikeln.
Marianne Vos visade varför hon är tidernas segerrikaste cyklist och vann spurten relativt enkelt. Där bakom fanns en grupp om tre som Fahlin, om hon kommit ur spurtsituationen, förmodligen hade kunnat utmana: Belgiska Lotte Kopecky, Liv racing, blev tvåa, tyska Lisa Brennauer, Ceratizit-WNT Pro cycling, trea, och italienska Elisa Balsamo, Valcar-Travel & service, fyra. Fahlins kamp blev om femteplatsen, där hon var någon centimeter bakom sin gamla lagkompis Marta Bastianelli, Alé BTC Ljubljana.
Fahlin var FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes kapten i tävlingen (Marta Cavalli var andra kortet, men det blev aldrig läge för henne) och de andra fem körde för henne (det blev säsongens tredje bästa resultat för teamet, Cecilie Uttrup Ludwig var ju trea i Trofeo Alfredo Binda förra söndagen och femma i världstourpremiären Strade Bianche). Till skillnad från i Nokere Koerse, då Fahlin var lite besviken på hjälpen från laget, fungerade det nu utmärkt. Enda grejen var att lagkompisarna inte riktigt var på tå just när Trek-Segafredo-stallet gick upp och kom loss med fyra cyklister i en niomannautbrytning på ett rätt givet ställe på väg ut ur Ieper med 20 kilometer kvar (det konstiga var att Trek-Segafredo därefter verkade välja att släppa iväg Longo Borghini i egen utbrytning med Paladin och droppa tillbaka med övriga tre till klungan, men det är en annan historia). En annan lite märklig grej i tävlingen var att ett parti på cirka fem kilometer precis före slutet lades till med kort varsel (under själva tävlingen, om jag förstått saken rätt, vilket gjorde att grafiken i tv blev helt missvisande), vilket i slutändan var det som gjorde att klungan hann ikapp de två utbrytarna.
Fahlin tävlar härnäst på söndag igen, i Flandern runt. Mycket mer inför det i veckan, det är trots allt en av säsongens största endagarstävlingar. SOK:s nästa OS-uttagning sker den 14 april. Fahlin lär få sin plats då även om sportchefen Anders Wiggerud inte ville lova något redan i kväll.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen, säger han till vargardacycling.se.
Som ni kan se nedan är dagens sjätteplats Fahlins näst bästa placering i en endagarstävling i världscupen eller världstouren i karriären (hon har ju dock varit fyra på VM också, 2018).
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Sexa (Gent-Wevelgem), nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Det blev inga stora framgångar för länsåkarna när Sverigecupen i längdskidåkning avslutades med ett distanslopp över 15 kilometer i klassisk stil i Falun i dag. Axel Ekström var, som vanligt den här säsongen, starkast av dem – men till skillnad från i går, då han var två tiondelar från pallen, saknades nu 43 sekunder. Han blev 14:e man i mål (å andra sidan var det tajt uppåt, bara 13 sekunder till åttondeplatsen). Björn Sandström vann, 17 sekudner före Karl-Johan Westberg och Jonas Eriksson. Filip Danielsson blev 19:e man, 40 sekunder bakom Ekström, Adam Gillman blev 23:a, ytterligare 23 sekunder bakom (dessutom varnad för att ha tjuvskejtat) och Lucas Lennartsson blev 30:e man, 26 sekunder bakom Gillman.
Marcus Ruus säkrade segern i Sverigecupens sammandrag med en niondeplats i dag. Ekström, som missat fyra tävlingar på grund av världscuputtagningar, blev elva totalt. Danielsson, som stod över de fyra första, 15:e.
Skidsäsongen avslutas med de tre kvarvarande SM-tävlingarna – stafett, lagsprint och tre-/femmil – i Kalix om två veckor.
Jag lyckades ju för övrigt missa att Jimmy Axelsson fick chansen att köra Årefjällsloppet i går. Karlslundsåkaren som var topp 100 i Vasaloppet slutade på sista plats av de 74 herrar som fullföljde med tiden 6.37 (Nygaard vann på 5.04), men fick med sig viktiga lärdomar inför framtiden. ”Dålig dagsform och inte de bästa skidorna, tappade en del i början men fick igång skidorna/kroppen på mitten för att sedan vägga lite efter 75 kilometer. Tar med mig erfarenheten och andra lärdomar. Glömmer resultatet”, skriver Axelsson på Strava.
Olivia Hansson, som blev trea i Nordenskiöldsloppet i går, snackade jag med dagen efter för en artikel ni kan läsa här.

Tätkänningen försvann i första backen – så var Vasaloppet för länsåkarna (Hedlund slog rekord som 48-åring: ”Så gott som, gammal god form”)

Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).

Gräfnings på pallen i Sverigecomebacken – Ekström snabbast av alla och Danielsson med formbesked i Sverigecupen

Sverigecupens tävling i Idre i december 2017 är mig veterligt senaste gången som Maria Gräfnings verkligen var uppskriven som Karlslundsåkare i en tävling. Sedan dess har hon mest kört långlopp för Team Sas, Team Parkettpartner och, i vinter, för Vltava Fund ski team. Måhända körde hon i det tjeckiska proffslagets färger även i dag (jag har inte hittat några bilder från tävlingen, men i Bessemerloppet utanför Sandviken var hon i varje fall anmäld för just Karlslund, Örebroklubben som Faluåkaren (som tidigare tillhörd landslaget och bland annat kört Tour de ski) representerat sedan säsongen 2016/17. I vinter gör hon comeback efter barnafödande, och sin första fulla säsong i långloppsvärldscupen Ski classics (hittills redan två topp tio-placeringar) – och i säsongens första tävling hemma i Sverige (”hemma” eftersom hon numer bor i Schweiz) blev det en tredjeplats bakom Ida Dahl och Linn Sömskar. Dahl var ju en tiondel från segern i Jizerská padesátka förra helgen och nu helt i särklass, nio minuter före Sömskar och nästan 13 före Gräfnings över 52 kilometer skidåkning i klassisk stil. Gräfnings klubbkompis Olivia Hansson, från Fjugesta, tog femteplatsen, ytterligare elva minuter bakom.
Båda är anmälda till Tjejvasan på lördag.
På herrsidan var Jimmy Axelsson åter starkare än klubbkompisen (även de i Karlslund) Robert Brundin. De båda var 34:a respektive 48:a, knappt 16 respektive 21 minuter bakom segrande Max Novak.

Filip Danielssons fortsatte visa fin form när Sverigecupen i Boden avslutades med jaktstart på de två första dagarnas resultat. Vedevågssonen tog sig förbi Gabriel Thorn och Eric Rosjö och var sjua i mål från nionde startposition. Kanske var ändå Axel Ekströms uppkörning dagens skönaste besked – efter lördagens bottennapp ryckte han upp sig och noterade den tangerat snabbaste åktiden (med finländaren Juuso Haarala och 3,3 sekunder före näst snabbaste svensk, klubbkompisen Jonas Eriksson) över de 15 kilometer i fristil. Från 30:e startposition räckte det till en 20:e-plats i mål, exakt samma 2.33 bakom totalvinnaren Haarala som han startade på. Danielsson var 1.20 bakom i mål.
Adam Gillman höll sin 26:e-plats hela vägen (och blev alltså omkörd av bland andra Ekström men plockade lika många andra) och Lucas Lennartsson plockade sex placeringar från 49:e till 43:e. Varken Marcus Lennartsson eller Ludvig Berg kom till start.

I morse gick först karlskogingen Filip Andersson och därefter Magnus Hjelmér (från Valbo) i mål som tvåa och trea i Storstenshöjden 100 miles. Därmed tog sig tre av fem startande runt de 24 på grund av väderomslaget allt tuffare varven på den mycket kuperade banan, vilket gjorde målgångsration till högre än på halvloppet över 50 miles (vilket kanske mest beror på vilka galningar som vågar anmäla sig till 100 miles.
Örebroaren, ultralöparen och doldisen (?!) Johan Nordin delade för övrigt segern med Martin Anderberg från Siljansnäs i det där 50-milesloppet, där resultaten nu är publicerade. De tog sig runt på 15.31, vilket ger ett snitt på 1.17.30 per varv. Jenny Wallner från Sollentuna var bästa dam och totaltrea, bara 38 minuter bakom.
Alla som gick i mål i de båda loppen, 100 miles:
1) Kennie Pussinen, 35.16.
2) Filip Andersson, 47.42.
3) Magnus Hjelmér, 49.52.
Rickard Ahlberg och Mikael Blomqvist bröt.
50 miles:
1) Johan Nordin, Martin Anderberg, båda 15.31.
3) Jenny Wallner, 16.09 (bästa dam).
4) Andreas Kyrk, 16.32.
5) Dragos Piscan, tid okänd.
6) Martin Bergman, 16.49.
7) Joel Christiansson, tid okänd.
Jonathan Kandelin, Ola Backlund, Regina Johnson, Tom Johnson, Matthias Köhler, Jens Larsson, Rihards Darzins, Celine Pace-Soler, Camilla Sundfors Kindvall, Michael Alvander och undertecknad bröt.

Olivia Hansson vann i sena säsongsdebuten – Högberg bröt 800-metersloppet i Göteborg

Till slut fick hon då äntligen göra säsongsdebut, länets långloppsdrottning Olivia Hansson. Karlslundsåkaren som vunnit den svenska långloppscupen två gånger, fullföljt alla upplagor av Nordenskiöldsloppet (världens längsta skidtävling), tagit SM-guld på rullskidor, varit bästa junior (herrarna inkluderade) i Vasaloppet (där hon som bäst varit 14:e i mål) och som vunnit en oräknelig mängd lokala lopp (från Moto tour och Tour de Kif till Wadköpingsloppet och Lospåret).
Händelsevis skedde debuten på samma dag då just Wadköpingsloppet skulle ha körts. Elitdelen av Billingens långlopp (bara eliten fick riktig tävling, på grund av kända pandemiskäl) lockade tyvärr bara fyra damer, men en tävlingssugen Hansson tryckte ändå på och vann den 42 kilometer långa tävlingen, på just Billingen i Skövde, med nästan fem minuters marginal till hemmaåkaren Lina Björk och nio till Täbys Tove Karlson, som körde för svenska ungdsomlandslaget i fjol.
Hansson är en av sju länsåkare som redan nu finns anmälda till Vasaloppet elit, den tävling som verkligen kommer bli av den 7 mars (de övriga är klubbkompisarna Maria Gräfnings, Robert Brundin och Jimmy Axelsson samt  utflyttade Bob Impola och Johan Kanto och så Granbergsdals Magnus Hedlund, som enligt mina uppgifter kommer bli den förste någonsin att stå med veteran-nummerlapp i elitledet eftersom han genomförde sitt 30:e Vasalopp i fjol). Men mycket mer om det när det närmar sig, så klart.
Återstår att se hur många fler tävlingar Hansson får före Vasaloppet. Klart är i varje fall att hon även är anmäld till Tjejvasan helgen innan.
På Billingen blev Axelsson bäste länsåkare på herrsidan emd en tolfteplats, knappt 3,5 minuter bakom rutinerade Ski classics-åkaren Marcus Johansson.

Den bloggen målat upp störst förhoppningar runt inför lördagen var ju annars 800-meterslöparen Rebecca Högberg, som enligt rapporter sett mycket lovande ut inför dagens säsongsdebut i Göteborg inomhus. Nu visar resultatlistan att hon valde att bryta loppet, och tyvärr vet jag inte mer än så – det är bara att hoppas att det inte rör sig om någon skada. Någon uppdatering i sociala medier har jag inte sett. IFK Göteborgs Madeleine Björlin-Delmar vann hur som helst loppet på beskedliga 2.09,35 (det hade varit beskedligt för Högberg i varje fall, för Björlin-Delmar var det pers.
I samma tävling vann Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl säsongsdebuten på 3 000 meter på 9.42,49 – drygt två sekunder före orienteringsvärldsmästaren Lina Strand och nästan 1,5 sekunder under uteperset på distansen (sju sekunder under det tidigare inomhusperset). Det visar god form och tar Bergdahl upp på tredjeplatsen på Sverigebästalistan den här vintern, även om glappet är stort fram till Samrawit Mengsteabs och Sara Christanssons 8.58,6 respektive 9.10,9 som dock är satta i mixedlopp och därmed inte får räknas för till exempel rekord och kval).

I morgon bitti avgörs den fjärde ”delomgången” (det får inte heta deltävling på grund av pandemirestriktioner) i Ullmax vinterserie (och känd som Nattcupen, men den här gången i dagsljus), och som vanligt har tävlingarna uppe i Lindesberg något tuffare att locka löpare (och framför allt de riktigt snabba) än de nere i Örebro och Hallsberg. Simone Niggli har ändå anmält sig, och det borgar förstås för toppklass på den långa banan (där hon kommer bli bästa dam om hon hittar runt eftersom hon är ensam anmäld; men känslan är att hon kan utmana om förstaplatsen totalt). På mellanbanan, som är damernas egentliga tävlingsbana i cupen, är Almbys Sofie Bodin det mest kända namnet. På herrsidan Milans veteran Per Eklöf, KFUM Örebros trotjänare Oskar Arlebo och talang Hugo Örn.

Impola vann genrepet, Ekström trea i Sverigecupen – och Regborn, Tjernlund och Niggli vann på Kvarntorpshögen

Efter flera uppskjutna och inställda lopp är det på lördag dags för premiär i långloppsvärldscupen (Ski classics) när 65 kilometer långa La Diagonela avgörs i Schweiz. Kopparbergsbördige Bob Impola är ju i år nyförvärv i Lukas Bauers proffslag Ed System Bauer team, och i dag genrepade han på bästa sätt med seger i ett 42-kilometerslopp i Orsa-Grönklitt: Craft ski marathon.
Impola hade inte tävlat sedan november (en längre träningstävling, även den i Orsa, som jag inte hittat något resultat från), men dominerade ändå de andra em i tätklungan på upploppet och vann 1,5 sekunder före Filipstads Alfred Nilsson (vassaste utmanarnamnet var nog annars Adam Steen som fick nöja sig med femteplatsen). Traillöpar- och rullskidsvirtuosen Jimmy Axelsson visade sig vara starkaste Karlslundsåkaren ör dagen (Impola tävlar ju numera för Bore) och tog en tolfteplats, drygt 2,5 minuter bakom Impola men 1,7 sekunder före klubbkompisen Robert Brundin på 15:e (de låg båda i en sjumannagrupp där Axelsson spurtade bäst).
Olivia Hansson var inte på plats.
En pigg kollega fixade en segerintervju med Impola som går att läsa här.
– Om jag kan ligga runt tionde plats i snitt är det bra, går det ännu bättre är jag riktigt nöjd, det är där ribban ligger i år, säger han bland annat inför långloppsvärldscupspremiären.

Östersund tog Axel Ekström en mycket meriterande fjärdeplats, som trea av svenskarna, i Sverigecuploppet över 15 kilometer i fristil  i Östersund – endast slagen av klubbkompisen (i IFK Mora) och jätteskrällen Johan Herbert samt Jens Burman (och med fyra tiondelars marginal av norrmannen Fjorden Andreas Ree). Ekström verkar hela helgen ha dragits med ett strulande chip, så det finns inga mellantider att ta del av (och jag har tyvärr inte hunnit se ikapp loppet) – men slutresultatet betyder förstås att Ekström kommer vara given i alla de svenska världscuptävlingar som nu stundar. Sedan gäller det förstås att presta där för att få en möjlighet att åka mer (och kanske åka VM). Garphyttans Adam Gillman gjorde ett topplopp och tog en 20:e-plats, bara minuten bakom Ekström och före namn som Viktor Brännmark, Gabriel Thorn och Simon Andersson.
Ekström är för övrigt delad femma i Sverigecupen (som leds av Burman) efter tre av elva deltävlingar.
Karlskogingen Ludvig Berg och Garphyttans Mattias Törnqvist blev bästa länsåkare med 25:e respektive 33:e plats i JVM-observationsloppet över 30 kilometer i klassisk stil (med individuell start) i Järpen i dag, runt em minuter bakom segrande Emil Danielsson, Högbo. Det lär ha varit 17-årige Bergs längsta lopp hittills i karriären.

På hemmaplan vann Martin Regborn och Josefin Tjernlund den mycket utmanande premiären i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, om än den här gången i fullt dagsljus) över fem slingor på Kvarntorpshögen på söndagsförmiddagen. Regborn avverkade de 8,5 kilometerna (fågelvägen) med 785 höjdmeter (bland annat trappan fyra gånger, men därtill ytterligare ett gäng klättringar uppför högen) på 1.14.31. Regerande franska sprintmästaren Quentin Rautrier var distanserad med över 3,5 minuter som tvåa, Roxens Jonas Andersson på tredjeplatsen 6,5 minuter bakom. Tisarens nyförvärv Daniel Martinsson (Lilian Forsgrens sambo, de håller på att flytta upp från Göteborg) debuterade för klubben som näst bästa länslöpare, på fjärde plats totalt.
På damsidan var det jämnare, och Tjernlund var bara 38 sekunder före Forsgren i mål efter 97 minuters löpning på högen. Lovisa Persson på tredjeplatsen var ytterligare 1,5 minuter bakom. På mellanbanan (som är huvudklass för damerna) vann Simone Niggli med 14 minuters marginal till tvåan Lovisa Gustafsson, KFUM Örebro. Har jag inte missat någon tävling var det Nigglis 16:e seger på 16 tävlingar sedan hon kom tillbaka till Sverige för ett år i Hallsberg (av herrar var bara Jacob Eriksson snabbare, övriga var slagna med minst fyra minuter). Almbys Sofie Franzén tog tredjeplatsen.
Själv gjorde bloggaren debut i cupen med en 26:e-plats av 39 startande herrar (drygt 39 minuter bakom Niggli på samma bana …).
Nästa tävling i cupen skulle ha arrangerats redan på onsdag, i Örebro, men den har blivit coronainställd. Den nästa onsdag, även då i Örebro, finns däremot kvar i kalendern.

Bålstaexpressen snuvade alla lokala ”åkare” i stakmaskinscupen (och Ahlberg testade Bergslagsleden på nytt)

Richard Johansson, Bålsta SK, stal showen från de lokala herrarna i årets upplaga av den virtuella stakmaskinstouren Moto brutal skierg tour, som pågick i nästan en månad och som avslutades på nyårsafton. Johansson vann samtliga tio etapper, plus de två bonusetapperna (som utgjordes av delar i två av de andra etapperna). Bland annat drog han 500 meter på 1.25,8, milen på 35 blankt och 15 720 meter på en timme. Onekligen starka resultat. Jimmy Axelsson, den lokale rullskids- och skiergfantomen som tävlar för Karlslund, fick nöja sig med andraplatsen i touren via fem+en andraplats och ytterligare ett par tredjeplatser. Krister Nyrén samlade in två+en av de övriga andraplatserna och blev trea i sammandraget.
På damsidan var det bara två damer som körde alla etapper (bara två som körde fler än tre, för att vara exakt), och där tog örebroaren Christina Larsson hem nio+två av etapperna, missade bara segern på 500-metaren med 0,8 sekunder där Motalas Lisa Korall, tvåa på alla andra etapper och i sammandraget, var snabbast.

Rickard Ahlberg, som jag skrev om här på bloggen när han startade och bröt ett försök att klara hela Bergslagsleden osupportat den 29 december var visst inte klar. Efter att ha varit hemma och vänt och bytt till bättre utrustning gav han sig av från starten i Kloten igen på nyårsafton, men bröt sedermera morgonen därpå, återigen i Nyberget (sex mil in på leden). ”Det är alldeles för mycket snö och gyttja på Bergslagsleden för att det ska vara möjligt att göra den på sub tre dagar osupportat”, skriver han på instagram.

Guld till Pettersson, silver till Regborn, brons till Lech och Dasler (lördagen i medaljer, helt enkelt) – och så van Sitterens rekord

När sprint-SM avgjordes i området runt Sörbyvallen i södra delen av Örebro i dag sprang Valter Pettersson hem den första (om jag inte missminner mig) juniortiteln av en länsorienterare sedan Djerfs Frida Johansson skrällvann natt-DM i Östansjö 2017. 18-åringen från Åsbro har ju under den här mycket speciella säsongen visat framfötterna på de sätt som det går (för två veckor sedan spöade han till exempel alla länets löpare – seniorer, alltså – i korta terräng-DM), och fullträffen fick han till den dagen det betydde som mest. Av splittiderna att döma gjorde han inte ett enda . , och guldet i den yngre juniorklassen (H18, alltså klassen för dem som är födda 2002 och 2003) säkrade han med 16 sekunders marginal till tvåan Mattias Östberg, Stora Tuna, efter knappt 15 minuters orientering. Övriga var ytterligare 20 sekunder bakom.
Martin Regborn hade däremot inte sekunderna på sin sida, och kunde inte försvara sitt guld från i fjol. Örebroaren var exakt lika med landslagskollegan Gustav Bergman vid första mellantiden i tv, halvvägs ungefär, och tappade sedan fyra sekunder till den andra, nära mål, men tog in tre av dem (splittiderna hittar ni här, om ni vill grotta ned er). Silver för Regborn, alltså (Kåres Isac von Krusenstierna tog bronset, elva sekunder bakom) och guld för Bergman för tredje SM-tävlingen i rad (Regborn har silver–brons–silver i medeldistans, långdistans och sprint). Regborn visste inte riktigt vad han skulle tycka i SVT-intervjun efteråt, kändes det som. Försmädligt att förlora guldet med en sekund förstås, när det fanns ganska många sekunder att förbättra ute på banan. Men ändå ett bra resultat med tanke på att han inte sprungit en sprinttävling på ett år och var osäker på formen efter förra SM-helgen och Lidingöloppet. Så kan man nog sammanfatta det hela.
Ytterligare sex länslöpare tog sig till A-final i seniorklasserna, och av dem var Josefin Tjernlund bäst med en niondeplats, 1.27 bakom segrande Tove Alexandersson men bara 40 sekunder från bronset. Systern Ellinor var knappa minuten bakom, på 18:e plats. Jonatan Gustafsson 26:a, Lovisa Persson 28:a, Daniel Attås 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen oh fick trösta sig med seger i B-heatet. På juniorsidan var Melker Forsberg nia och William Segura 37:a i den äldre klassen, Rasmus Pettersson 23:a i den yngre (2.06 bakom Valter).
Lilian Forsgren kom inte till start, på grund av ett infekterat sår på ena foten.
I morgondagens mixedsprintstafett ersätts hon av Ellinor Tjernlund på förstasträckan, medan Lovisa Persson kliver in som ankare i andralaget.

Nere på Anderstorp blev det också dubbla medaljer till länet när SM-milen avgjordes, men det allra häftigaste var nog ändå att Liduina van Sitteren slog det inofficiella distriktsrekordet på tio kilometer landsväg. Inofficiellt av två orsaker: 1) Till skillnad från Svenska friidrottsförbundets svenska rekord-lista, som inkluderar tio kilometer landsväg, så erkänner inte Närkes friidrottsförbund det som en rekorddistans. 2) Den historiska statistiken för distriktet felar på distansen. Alla lopp i länet och alla SM-tävlingar på distansen finns med, men inte alla andra tiokilometerslopp som kan ha löpts i Sverige och utlandet under främst 1900-talet.
Det är dock svårt att tro att någon före i dag varit snabbare än de 35.27 som Josefin Gerdevåg noterade när hon blev fyra på SM-milen i Malmö i april 2015. Men i dag sprang van Sitteren in på 35.15 (och blev tia, konkurrensen i Sverigetoppen har hårdnat!). Dessutom blev Erica Lech i samma lopp (där de 19 starkaste damerna gjorde upp) in precis bakom van Sitteren på 35.18, den näst snabbaste tiden av en länslöpare någonsin. Det gav en elfteplats bland seniorerna, men också ett brons i K40-klassen. Veteranbrons tog också Marie Dasler, i K50 på 41.09. Och tja, Zinkgruvanfostrade Motalalöparen Johanna Eriksson tog silver i K35, två sekunder från guldet, och blev sexa totalt med 34 blankt. Louise Wiker bröt (flera länslöpare som anmält sig, bland annat Fredrik Johnsson, kom inte ens till start).
17-årige KFUM Örebro-löparen Wilhelm Bergentz vann herrarnas B-heat på finfina 31.17, tre år äldre klubbkompisen Axel Sandberg vann B-heatet på 32.42. Mathias Viktorsson och Björn Engqvist persade med 35.37 respektive 36 blankt i M35. Maria Eriksson sexa i K40 med 43.35.
Ex-örebroaren Heshlu Andeamariam blev 24:a på 30.22 i herrarnas A-heat som Samuel Tsegay vann på 28.31. Meraf Bahta vann damernas på 32.02.

Hemma i länet arrangerades också två motionsarrangemang under lördagen: Notoriskt snabba Jimmy Axelsson (som förra helgen kombinerade rullskid-SM med Örebro crazy trail) var snabbast av alla när Digertestet invigdes, en Besegrat trappen-inspirerad utmaningen vid Digerberget strax utanför Nora, i Norabygdens SK:s regi, med 100 höjdmeter över 1 000 meter löpning. Axelsson klarade det på 4.26, Per Eklöf och Rodney Hundermark var näst snabbast med 5.09. Josefin Erlandsson noterade finfina 5.39 och var därmed över en minut snabbare än Jessica Korkeakoski. Efter invigningsdagen är det ny fritt fram för vem som helst att när som helst göra testet.
Och i Svartå avgjordes 21 kilometer långa mountainbiketävlingen Svartåtrampet där Anna Eriksson (1.22.31) och Patrik Bergman (54.34) var snabbast.

Väntade segrar, banrekord och SM-brons till Olivia Hansson (och dramatik i 24-timmarsloppet)

På grund av min egen insats på Örebro 24h, 24-timmarsloppet på Fornabodatravet, orkade jag ju inte riktigt summera helgen i går, så här kommer en snabbare resumé – och vi får väl börja med just 24-timmarsloppet.
På herrsidan sprang Gustaf Sjösvärd som en klocka och tillryggalade 119 kilometer på första elva timmarna, och även om farten mattades något lite när mörkret föll så höll han i till 15.16.34 över 100 miles (jag var tvåa dit, men nästan två timmar efter). Det var nog för att kvala till ultradistans-landslagsgruppen, och därför valde Sjösvärd, som är uppvuxen i Mullhyttan men bor i Storvik i Gästrikland, att kliva av.
Två timmar senare var jag alltså ikapp, och uppe i ledningen, men hade för dåligt tempo efter en för hård öppning samtidigt som Anders Norén, Täby, och Jonas Wängberg, Västerås, gick starkt bakom. När Norén gick om efter 172 varv (184,5 kilometer, drygt 22 timmar in i loppet) valde jag att kliva av, och drygt en timme senare passerade även Wängberg. Så Norén blev etta på 200 675 meter, Wängberg tvåa på 190 771 och jag trea på 184 519. Ytterligare åtta av 23 herrar kom minst 100 miles, av dem från länet endast Örebro AIK:s Torbjörn Sjölander som åtta på 166 001 meter.
I damklassen ledde Elin Engström och Sofia Kay inledningsvis, men Kay mattades och Yann Hellman kom starkt och gick upp i ledningen under 18:e timmen. På två timmar växte ledningen till nästan en halvtimme, och Engström var då varvad två gånger. Men med tre timmar kvar vände det tillbaka, och Engström började knapra in på avståndet – och med ganska exakt en timme kvar att springa var hon förbi igen och uppe i ledningen (det sammanföll med 100-milespasseringen som Engström tog på 23.06.05 mot Hellmans 23.08.10). Sista timmen drygade Engström ut ledningen till nästan ett varv (banan var 1 072 meter lång) – 753 meter: 166 502 meter för Engström, 165 749 för Hellman. Karlskogas Regina Johnson såg till att det blev länslöpare på tredjeplatsen även på dampallen med sina 162 470 – hon var till slut över milen före Kay. Totalt kom sju av elva damer över tio mil. Degerforssystrarna Amanda och Rebecka Nylén tog femte respektive sjundeplatsen på 145 112 respektive 100 903 meter.
På de kortare distanserna blev det dubbla länssegrar på damsidan via 76 911 meter på tolv timmar för Emmie Björk, Karlskoga, och 57 542 meter för Therese Bratting, Karlskoga Friidrott. Tomas Stöt, IFK Mora, och Magnus Kristiansson, LK TV88 (Trollhättan), vann herrklasserna på 112 191 respektive 58 608 (där var IFK Nora-duon Ulf Carlsson och Joacim Nilsson bästa länslöpare med varsin tredjeplats på 89 311 respektive 51 879 meter). Värd att nämna är också Stenungsunds Lennart Skoog som sprang maran på sextimmarsloppet – hans 951:a i karriären.

I Hostruset slogs det rekord på Örebro parkrun-banan, som väl får anses inofficiella eftersom det inte skedde under ett parkrun. Ja, Liduina van Sitteren, som precis som väntat vann damklassen, slog förvisso inte Josefin Tjernlunds stravasegmentsrekord på sträckan (17.37), men väl Karin Forsbergs parkrunrekord (18.10), när hon sprang in på 17.49, nästan 1,5 minuter före tvåan Frida Nilsson (Westmannias Jenny Holgersson var trea på 19.44, Örebro AIK:s Hanna Imhagen (en 17-åring jag har oförskämt dålig koll på) blev fyra på 19.54. På herrsidan slog Hässelbys Erik Djurberg Tim Sundströms gamla banrekord (15.52) med över halvminuten när han vann på 15.19, 42 sekunder före Per Arvidsson som hade tre till godo på Jonas Nilsson. Ytterligare två länslöpare gick under 16 minuter: Gustaf Leonardsson fyra på 16.21 och Per Sjögren sexa (fyra av länslöparna för tredje helgen i rad, efter DM på 5 000 meter och kort terräng) på 16.52.

Kristalina Smårs och Jimmy Axelsson ledde ju Ullmax trail tour överlägset inför finalen, Örebro crazy trail, på söndagen – och de avslutade säsongen på topp med varsin seger som säkrade cupvinsterna. Smårs blev hårt utmanad av Kajsa Rosdal, som var sju sekunder bakom i mål, medan Axelsson cruisade i mål nästan 1,5 minuter före David Klasson, som också blev tvåa i cupen. Jonathan Kandelin dubblerade lördagens elfteplats på 17.46 i Hostruset med en fjärdeplats här, 1.54 bakom Axelsson. Systrarna Therese och Jessica Korkeakoski (som springer för Noraklubben OK Milan) säkrade andra- respektive tredjeplatsen i touren som fyra och sexa på lördagen, på herrsidan blev IF Götas Sören Persson både trea i loppet (sju sekunder före Kandelin) och i cupen.

I Högbo, utanför Sandviken, avgjordes säsongens sista rullskid-SM, och Olivia Hansson fixade en bronsmedalj över 44 kilometer masstart, klassisk stil. dubbla Vasaloppsvinnaren Laila Kveli, tidigare norsk men nu naturaliserad och SM-bördig, tog silvret fem minuter före och Sockertoppens Elin Molin guldet drygt sex minuter framför Hansson. Granbergsdals Ellen Berg tog brons i D16-klassen.
Jimmy Axelsson (det här var alltså dagen före hans seger i Örebro crazy trail) blev bäste länsåkare på herrsidan med en 20:e-plats, 6,5 minuter bakom segrande Anton Karlsson, Sockertoppen, över samma distans som damerna. Mattias Fritz var sexa i H40-klassen och Larz Andersson åtta i H45.

Efter SM-silvret i mountainbike gjorde Matthias Wengelin ett inhopp i den närbesläktade cykelendurosporten och blev sexa i deras SM, totalt minuten bakom segrande Zakarias Johansen, Team Ormsalva, efter sex specialsträckor.

I Värmlands natt-DM i orientering tog OK Djerfs Håkan Pettersson brons, drygt åtta minuter bakom segrande Johan Söderlund, OK Tyr. Tävlingen var också den första av tre i Värmlandstrippeln, där Tisarens Simone Niggli utökade sin allt längre svit av segrar efter återkomsten till Sverige via vinstmarginaler på nästan 8,5 minuter i lördagens medeldistans och nästan åtta minuter i söndagens långdistans (där klubbkompisen Lovisa Persson var tvåa, vilket även Johan Aronsson var i herrklassen den dagen).

Efter persslakten på halvmaran – Erica Lech tvåa på Lidingöloppet (och Regborn vann orienteringskampen, Bergentz fyra och Nilsson bröt van Sitterens supersvit)

Erica Lech går från klarhet till klarhet just nu. Förra veckan seger i halvmaran Kalmar Malkars 21KM, pers med över fem minuter och in som femma på distansen i distriktets genom tiderna-lista. I dag tvåa på i vad jag tror var debuten på Lidingöloppet. Örebro AIK-löparen var en av 23 specialinbjudna löpare till 30-kilometersdistansen (bara eliten fick chansen i år, på grund av coronapandemin), och hade bara Örgrytes Hanna Kumlin före sig i mål. Som referens hade tiden 2.05.42 räckt till en tiondeplats i fjol, som sjunde bästa svenska, 1,5 minuter före Liduina van Sitteren (som dock tagit jättestora kliv framåt sedan dess).
De allra vassaste löparna valde dock 15-kilometersdistansen på lördagen, och där tog sig Ullevis Charlotta Fougberg om Hälles Meraf Bahta på andra halvan och vann med över en minut, på 52.11. Bäst av länslöparna blev Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson (Motala AIF) med en sjätteplats på 56.02 följt av Louise Wiker som tia på 57.37, Liduina van Sitteren som 16:e på 59.47 och Lisa Bergdahl som 18:e på 1.01.05.
Martin Regborn tog den prestigefyllda titeln som bästa orienterare på herrsidan med en åttondeplats på 47.05, fyra sekunder före Emil Svensk och över minuten före Gustav Bergman som tvålade till honom två gånger om på orienterings-SM förra helgen (men Regborn slog ju Bergman även på friidrotts-SM). Samuel Russom, IS Göta, vann på 45.38, sju sekunder före Hälles Samuel Tsegay. Ex-örebroaren Heshlu Andemariam 26:a på 49.32.
Ännu närmare pallen var dock Wilhelm Bergentz i P19-klassen över tio kilometer, där han blev trea på 33.23, 1.13 bakom segrande Jonathan Edman, IFK Umeå, och 23 sekunder från Väsbys Hampus Månsson på tredjeplatsen.
Fredrik Johnsson bröt på 30 kilometer.

I korta terräng-DM i spåret i Vretstorp blev det inte, som jag hade tippat, Klara Frih som bröt Liduina van Sitterens nästa två år långa DM-svit – utan Frida Nilsson som gick in på 16.40 över de fyra kilometerna och med den tiden var 19 sekunder före 17 år yngre konkurrenten som fick nöja sig med ett guld i F17-klassen. Ytterligare fyra år yngre Elin Freed (en 14-åring som bor i Glanshammar och tävlar för KFUM Örebro) tog ännu mer överraskande bronset före hemmalöparen Therese Fjordäng och Marie Dasler: Freed hade 17.38, Fjordäng 17.51 och Dasler 17.59.
Alla utom Fjordäng blev dessutom guldmedaljörer i sina respektive åldersklasser: Nilsson i yngsta veteranklassen K35, Frih i äldre juniorklassen F19, Freed i yngre juniorklassen F17, och Dasler i K50 (å andra sidan fick Fjordäng ett silver i lagklassen, med sitt Vretstorp, bakom IF Start). Veteranguld tog också Maria Eriksson (K40, 18.09), Therese Persson (K45, 18.31), Irene Ikonen (K55, 20.51) och Lilijana Persson (K65, 24.12). Av 16 damer till start fick 15 med sig medalj hem …
På herrsidan ”skrällde” OK Tisarens talangfulla orienteringsjunior Valter Pettersson, 18, och tog guldet på 13.40, sex respektive åtta sekunder före KFUM Örebro-duon Axel Sandberg och William Wickholm (Enhörnas Johan Ek-Larsson var dock snabbast av alla på 13.19, men utom tävlan). Per Sjögren blev DM-fyra för andra helgen i rad (i söndags på 5 000 meter), men distanserad med 45 sekunder av Pettersson. Pettersson tog DM-guld även i P19, Per Sjögren i M40 och i lag (med KFUM Örebro – Örebro AIK tog veteranlagguldet). Ännu ett utropstecken: Tisarens 16-åring Emil Larsson var sjätte snabbast av alla med 14.33 och tog förstås DM-guld i P17. Mathias Viktorsson (M35, 14.46), Magnus Mossberg (M45, 15.42), Mikael Persson (M50, 16.33), Mikael Hansson (M55, 17.31) och Hans Backström (M65, 19.15) fick också med sig DM-titlar hem från Vretstorps folkpark.

Jimmy Axelsson följde upp förra helgens seger i Talluden trailrun med en ny – i rullskidcupen Moto tours sista deltävling, 35 kilometer med start från Närkes Kil till Mogetorp och därefter en avslutning tillbaka till Garphyttan och uppför Ånnabodabacken. Robert Brundin, som redan säkrat totalsegern, var 51 sekunder bakom i mål, trean Daniel Olsson över 1,5 minuter. Segern var Axelssons tredje raka i deltävlingar han ställt upp i, men en svagare start på säsongen och en missad etapp gjorde att han slutade 72 poäng bakom Brundin (hade han vunnit den deltävling han missade hade det ändå ”bara” bara gjort 38 poäng i sammandraget, så det saknades mer än så).
Olivia Hansson, som också redan säkrat totalen, var ensam dam till start och gick i mål som 13:e av de 20 åkarna, 15 minuter bakom Axelsson vars segertid skrevs till 1.28.11.
Mattias Fritz tog tredjeplatsen i sammandraget på herrsidan efter en tiondeplats på lördagen (Adam Nyrén blev fyra både på lördagen och totalt, hade behövt bli tvåa för att ta sig förbi) medan Åsa Fjellström och Nelly Mårtensson tar andra- och tredjeplatserna på damsidan.

Regborn med dubbla medaljer, Forsgren med skrällsilver och Wengelin nio sekunder från att försvara mästartröjan – och så ALLT från ALLA löpartävlingar (kanske)

Vilken intensiv helg det blev! Själv sprang jag ju Bergslagsleden ultra i går (mer om själva tävlingen nedan), och hann därför inte blogga om något annat, men det har ju verkligen hänt grejer.

Först och främst: Orienterings-SM. Det blev massor av framgångar för länslöparna, och allra mest glänste som väntat Martin Regborn. Gustav Bergman dominerade förvisso med dubbla guld – drygt 2,5 minuter före tvåan på medeldistansen på lördagen och nästan två minuter före tvåan på långdistansen dagen därpå – men där bakom knep Regborn silvret på lördagen och bronset (två sekunder från nytt silver men nu bakom Albin Ridefelt) på söndagen. Två fina medaljer till samlingen för Regborn, som ändå verkade lite besviken över att avståndet upp till Bergman blev så stort i den brötiga Göteborgsterrängen:
– Jag visste att jag hade bra chans i dag, i alla fall bättre chans än i går, mot Gustav, så det var bara att köra. Men det va svår terräng att lägga upp loppet, hur man skulle gå på med krafterna, för bitvis var det extremt tungt, och då kände man sig helt slut, och sedan kom det lätta partier där man kunde ligga på ganska bra, så kanske att man hade kunnat trycka på lite hårdare i de hårda partierna. Jag vet inte. Jag är närmare Gustav i dag än i går, så … Men han är bra nu, sa Regborn till Orienteringsmagasinet efter långdistansen.
En betydligt större skräll var det att Lilian Forsgren (som jag förvisso räknade som en outsider på distansen i mitt förhandsinlägg, men ändå) slog till med ett SM-silver (delat med Lina Strand) på lördagens medeldistans – endast slagen av världens bästa orienterare, Tove Alexandersson. Forsgren har tidigare tre brons, men alla i den något smalare disciplinen nattorientering. Nu tog hon sin första topp två-placering på SM, och sin första medalj i någon av de mest prestigefyllda disciplinerna – 30 år gammal och utan landslagsplats. Det är onekligen starkt.
I dag följde hon upp med en sjätteplats, drygt sex minuter från ny medalj (och knappt tio bakom superskrällsegraren Sanna Fast, Eksjö).
I yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, sprang Tisarens stortalang Valter Pettersson hem ett SM-brons i dag, knappt fem minuter bakom segrande Axel Elmblad i långdistansen. I går var han 16:e man på medeldistansen.
Övriga länslöpare med topp 20-placeringar: Josefin Tjernlund sjua i medeldistansen och 16:e i medeldistansen, Andrea Svensson nia i långdistansen och 17:e i medeldistansen, ex-örebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) 15:e i långdistansen och 19:e i långdistansen, Filip Dahlgren 16:e i långdistansen och Gustav Hindér med samma placering i medeldistansen. Melker Forsberg blev 16:e i långdistansen (i H20) och noteras bör också att Jonatan Gustafsson tog sig till A-final i sitt första senior-SM även om han fick nöja sig med 37:e plats på medeldistansen.
I Småland avgjordes samtidigt ett ungdoms-SM i långdistans där Ellen Pelander (Djerf, D16), Hugo Örn (KFUM Örebro, H16) och Anton Kruse (KFUM Örebro, H16) tog topp 20-placeringar genom att bli 15:e, 16:e respektive 20:e i respektive klass.

Ytterligare ett svenskt mästerskap avgjordes i helgen: I mountainbike, även det strax utanför Göteborg. Matthias Wengelin gick in som regerande mästare, men och var vid sista mellantiden, knappt två kilometer före mål (banan var totalt 28,7 kilometer) loss ihop med svåraste konkurrenten Emil Lindgren och passerade där i mycket knapp ledning. In mot mål lyckades Lindgren få en lucka, och över linjen skiljde nio sekunder. Trean Michael Olsson var 1,5 minuter bakom, örebroaren Axel Lindh på femteplatsen slagen med 2,5 (han förlorade en spurtstrid mot brorsan Vilgot Lindh, som däremot aldrig bott i Örebro …).
”Skönt att kroppen vaknade till liv och att jag kunde bjuda upp till fight andra halvan av loppet så Emil Lindgren fick ta i lite för att ta över tröjan”, skriver Wengelin på instagram.

Helgens löpning, då? Jo, den betar vi av i lite raskare takt:
** DM på 5 000 meter avgjordes på Transtensvallen i dag, och jag kan utlova en bildextra från A-heatet i morgon eftersom jag råkade ha vägarna förbi. Liduina van Sitteren tog en lika väntad som överlägsen seger, 1.43 före Klara Frih som mig veterligt debuterade på en distans över 3 000 meter (åtminstone på bana) med 19.23,75. van Sitteren öppnade för att gå under 17 för andra gången i karriären, men fick backa av och nöja sig med 17.40,22 – fortfarande märkt av supersatsningen på maraton-SM för två veckor sedan. Hennes resultat hamnade också lite i skymundan av hennes skor, vars sulor mättes in till 27 millimeter, två millimeter för tjockt enligt de nyligen framtagna reglerna som ska bromsa användningen av ”superskor”. Samma skor godkändes med mätutrustningen på friidrotts-SM i augusti, och dessutom finns modellen på internationella friidrottsförbundets lista med godkända skor, så de fick ändå passera. Marie Dasler tog bronset, 23 sekunder bakom Frih. Och jo, man ska inte glömma att van Sitterens guld var hennes nionde raka – räknat över alla löpgrenar som det springs DM på inom Närkes friidrottsförbund – räknat bak till hösten 2019.
Totalt mättes 27 skor in, rapporterade skomätaransvarige Börje Nordin. De som sprang i spikskor behövde inte få sina mätta, men av övriga hade Per Sjögren, som kom med en något överraskande efteranmälan efter att inte ha sprungit en regelrätt tävling på bana sedan vintern 2017/18 (nå, han sprang ju Mikael Kroons testlopp på 5 000 på GIH i maj), de tunnaste med elva millimeter. Sjögren släppte täten tidigt men ökade sedan tempot och gick ikapp klungan med löpare två–fyra, men när Per Arvidsson tryckte på gasen åkte han av igen. Blev ändå fyra på 16.11,42 efter att ha ”hoppats på under 17”. William Wickholm stack i väg i starten och jagade sub 15 första kilometerna, men fick ge sig i blåsten och utan draghjälp och landade på 15.27,85. Arvidsson tog bronset men missade sub 16 med 92 hundradelar, och Axel Sandberg tog bronset på 16.07,19.
** Joel Engström gick ut stenhårt i Bergslagsleden ultra och var ett par minuter före förhandsfavoriten Erik Anfält i Mogetorp. Sedan sprang han lite fel, kroknade något och fick nöja sig med fjärdeplatsen – men Anfält gick förbi under felspringningen och fattade inte att han var i ledningen förrän han kom i mål och fick höra att han hade vunnit. Då hade han tagit det ”relativt lugnt” på slutet och ”gått” uppför slalombacken när han insåg att han inte varken skulle kunna ta eller tappa sin andraplats. Det var nog anledningen till att han missade sitt banrekord med 2.01. 3.40.57 är ändå det näst snabbaste någon sprungit de 47,5 kilometerna på, och banrekordet på 3.38.56 kommer stå sig för alltid eftersom arrangörerna planerar att byta bansträckning till nästa år. Fjolårsvinnaren Simon Bloss (Strängnäs) blev tvåa, bara drygt en minut bakom, och Josef Snellman (Kristinehamn, tidigare FKT-innehavare på leden), som var den som gick med Anfält längst, blev trea, ytterligare 45 sekunder bakom. Jonathan Kandelin näst bästa länslöpare på 3.51.44, före John Lundström (som var så stark och tog totalsegern i Kilsbergen trailtour i våras) på 3.55.46 och Mattias Nätterlund på 3.56.58 (de blev femma, sexa och sjua). Fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren (Alnö) tog tidigt täten i damklassen och jagades först mest av Josefin Gerdevåg, som dock hade problem med magen under det som var hennes ultradistansdebut. I stället smet My Svensson (Skövde) upp och förbi till seger med nästan fyra minuter, 4.14.57 mot 4.18.39 på Gelfgren och 4.31.12 på Gerdevåg. Elin Österman och Anna-Karin Larsson blev bästa länslöpare där bakom (fyra och femma totalt) på 5.12.13 respektive 5.40.35.
** Örebro AIK:s Erica Lech har ju gått från klarhet till klarhet under den här korta säsongen, och slog på lördagen till med något sensationellt: Seger i Kalmar Malkars 21KM på 1.18.42 – en tid som gör henne till distriktets femte bästa på halvmaraton genom alla tider, bakom toppnamnen Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Liduina van Sitteren och Karin Forsberg (då Sennvall). Pers med över fem minuter och ”bara” två minuter kvar till distriktsrekordet … Tävlingen vann Lech med nästan tre minuters marginal, och bakom sig hade hon bland annat klubbkompisen (i Örebro AIK) Julia Johnsson som blev sexa på 1.34.46. I herrklassen blev hennes make Fredrik Johnsson tia, men det var tiden som imponerade mest: 1.16.04 var ers med 48 sekunder, och då har Johnsson ändå hunnit fylla 45.
** Erica Lech och My Svensson, båda nämnda ovan som segrare, var etta och tvåa i Dovra trail i augusti, men avstod på grund av lördagens löpningar andra deltävlingen i Ullmax trailtour som avgjordes i dag (Talludden trailrun), så nu är Kristalina Smårs (superklassikerrekordhållaren från Nora) uppe i totalledning (närmast före Therese Korkeakoski) Hon var trea i premiären och vann nu på 1.09 före Antje Wiksten och ytterligare över tre minuter före Sundbybergs Louisa Sjöholm. Jimmy Axelsson tog ju en urstark seger före Anfält i premiären och följde upp med en överlägsen i dag, över tre minuter före Sören Persson (Karlstad) och David Klasson (tvåa i sammandraget), och över sex före alla andra. Ni som läste min lopprapport i går kanske undrar kanske om jag tog mig ut i skogen i dag och hur benen kändes? Jodå, oförskämt bra. Visst, lite slitna var lemmarna, men jag kände ändå att jag kunde trycka på i alla moment (den inledande, sugande uppförsbacken, de tekniska partierna, den avslutande nedförsbacken), och jag är mycket nöjd med både kroppen, satsningen och tiondeplatsen (knappt nio minuter bakom Axelsson) – och framför allt, i backspegeln, med Bergslagsleden ultra i går.
** I ler- och hinderloppet Utmattningen i Dalkarlsberg i går kom 19 löpare till start, varav tio körde den fulla distansen (två varv). Linn Gustavsson (1.06.16,4) och Anders Dahl (48.23,1) vann med drygt en respektive drygt fyra minuters marginal men det mest välbekanta namnet var nog Kim Semstrand som krossade alla killar och tog totalsegern på halva sträckan på 24.24,3.
** Med start uppe i Kloten vid sextiden på lördagsmorgonen gjorde välmeriterade fjällmaratonlöparen (bland annat) Anders Kleist (från Kolmården) en supersatsning mot att krossa Lars Drageryds redan respektingivande FKT på Bergslagsleden. Med mål på 36 timmar och en möjlig tidsplan för 33 (och, förvisso, en för 40 också) satte Kleist av i furiöst tempo. Men energin tröt dessvärre under slutet av natten, och efter 21 mil (av 28) tvingades han till slut ge upp. Rapporteringen från försöket har varit sparsmakad, men efteråt skriver Kleist själv lite grann på instagram.