Kopparbergs superlöpare jagar meter i Lindesberg

I fjol blev Kopparbergslöparen Johan Eriksson, 46, trea i 100-kilometersloppet Stockholm ultra (på fina 7.24.51). Året innan noterade han en femteplats i SM över samma distans (på 7.57.05) och länets 20:e bästa hans 2.33.39 från Karlstad 2004 gör honom till distriktets 20:e bästa maratonlöpare genom tiderna (och så sent som i fjol var han god för 2.37.54 i Stockholm). Nu gör han en attack mot klockan i Linde sextimmars på lördag, tävlingen som han vann på 74 622 meter 2013 (ett resultat han sedan överträffade på väg mot 100-kilometern i Stockholm år, då han noterade 76 189 meter på sex timmar, vilket gör honom till Sveriges 29:e bästa sextimmarslöpare genom tiderna).
Frågan är om Eriksson gör en attack mot den distansen nu.
– Jag vet inte, jag har faktiskt inte hunnit prata med honom, han efteranmälde sig under tisdagen, berättar arrangören av Linde sextimmars, Ola Nordahl, för Konditionsbloggen.
– Men jag tror att vädret blir betydligt bättre den här gången, det var så fruktansvärt varmt förra gången. Nu säger det att det ska vara mulet, till och med risk för någon regnskur, så det borde vara trevligare att springa i.

Det här blir tredje upplagan av Lidne sextimmars, och efter att Eriksson vann premiärupplagan tog IFK Moras Niklas Gunne hem fjolårets lopp på 75 155 meter (nytt banrekord med 533 meter, följaktligen). I damklassen vann Elin Jakobsson, Akele, på 57 555 meter första året, men i fjol fick hon (Trots att hon sprang drygt två kilometer längre) se sig slagen av Starts Marie Materné som klarade sex mil med 562 meters marginal. Jakobsson är anmäld i år igen (det är inte Materné), men det är också fjolårstrean Elin Engström, Axa Sportsclub, som var mindre än två kilometer bakom i fjol och säkert är redo att ge Jakobsson en match nu. I herrklassen saknas hela topptrion från i fjol, men Spartacus långloppslegendar Hasse Byrén, femma i fjol på 63 406 meter, kommer förstås till start. Totalt är ett 40-tal löpare föranmälda till tävlingen som också erbjuder en-, två- och tretimmarsklasser, men Nordahl räknar med något fler startande.
– Jag skulle tro att det blir runt 50. De flesta som ställer upp har som mål att fixa ett maraton, och för att få exakta maratonpasseringar startar vi det första varvet en bit ute på banan så att maratonpasseringen blir på mållinjen, säger Nordahl.
– Vi kör samma bana som tidigare, som är kontrollmätt till 1 157 meter. Det är trevligt med en bana som är lite längre än en kilometer, för då får man positiva besked. När jag sprang i Tibro var banan 929 meter. Så när man efter tio varv tänkte att man hade gjort en mil så hade man bara sprungit drygt nio kilometer, det var lite tungt …

Superarrangören Nordahl, som förutom Linde sextimmars också ligger bakom Decembermarathon, har fler lopp på gång. Bloggen har tidigare berättat om den nya maratonserien som nu fått spikade datum (Oktobermarathon den 31 oktober, Decembermarathon den 27 december och Februarimarathon den 27 februari, samtliga på Tybblelundshallens 193-metersbana).
– Vi har försökt lägga dem på bra tidpunkter inför de längre ultraloppen inomhus. Den i oktober inför Luciahelgen (24-timmarslopept ”Personliga rekordens tävling” i Växjö) och Bislett, det i december inför en tävling i Helsingfors som många åker på och så, säger Nordahl.
Nästa sommar planerar han dessutom att starta ett eget Backyard ultra (alltså ett sådant lopp jag ska springa i Lur på lördag) i Örebro. Det blir i sådana fall det blott andra i Sverige.
– Vi håller just nu på att titta på några olika ställen, vi vill ha någonstans där man kan ha dusch. Vi håller också på att titta på olika datum, vi vill ha ett som inte krockar med något större ultralopp eller tävlingar som Stockholm marathon. Jag har tränat på ungefär det sättet sedan jag började med ultralöpning 2005 och bland annat sprungit ”Backyardintervaller” tolv timmar, och jag har följt loppen som arrangerats i Norge, säger Nordahl.

Så, med en sådan erfaren långloppsräv på tråden passade jag naturligtvis på att höra lite vad han trodde inför min egen Backyard-debut på lördag.
– För att komma så långt som möjligt tror jag att man ska hitta sin vanliga lunk. Om det innebär att man springer på 45 och har 15 minuter till nästa så är det ganska bra. Min erfarenhet är att många drar iväg alldeles för snabbt i början, men i en sådan här tävling har man inget för att man sprungit snabbt de första tio timmarna och fått mycket vila då. Det är samma som i 24-timmarslöpning, det kvittar hur snabbt man sprungit de 16 första timmarna, kroknar man de sista åtta kommer de andra ikapp ändå, säger Nordahl.
I USA sprang de 49 timmar i fjol, hur långt tror du det är möjligt att komma för en riktig topplöpare?
– De säger att man klarar 48 timmar utan sömn, sedan börjar det bli problem. En riktigt duktig löpare klarar ju att springa 6,3 kilometer per timme ganska länge, men frågan är hur man blir när lederna börjar stelna till. Och så handlar det om att kunna inta och tillgodogöra sig energi. Det är de aspekterna som sätter gränsen. Men jag tror att de där 49 timmarna är en ganska bra prestation.