Holler bröt i Holland – men fick mersmak: ”Får se om jag har motivation …”

Häromdagen skrev jag om Monica Steinmo Holler, Laxås förra U23-Europamästare och VM-cyklist som gjorde en för mig och många andra mycket överraskande comeback på högsta internationella nivå när Boels rental tour drog igång i tisdags. Jag skrev, lite illa bakgrundskollat, att Holler körde för norska landslaget, men faktum är att hon körde under norsk flagg för ett lag som några vänner till Holler satt samman under namnet Regional Team Scandinavia. Det, och mycket annat, fick jag reda på när jag i dag fick tag i Holler på telefon i Nederländerna, efter att hon valt att kliva av touren under den tredje etappen. Och jag började förstås med att fråga hur det kommer sig att hon gjorde comeback nu, fem år efter senaste loppet som proffs och 4,5 sedan hon officiellt ställde in cykelskorna i garderoben.

– För två månader sedan fick jag ett infall att det skulle vara lite kul att cykla igen. Så jag ställde upp i en tävling i svenska cupen när jag bara hade tränat två gånger. Det var lite kul, så jag ställde upp på nästa cuptävling också, i Malmö, och den vann jag. Jag tyckte det var helt sjukt, för jag hade ju fortfarande bara gjort några få träningspass och hade som bäst hoppats på en topp tio-plats. Och sedan fick jag den här möjligheten att åka till Holland, och då kunde jag inte tacka nej. Så plötsligt var jag här, säger Holler till Konditionsbloggen.
Så, hur ser satsningen ut?
– Jag skulle egentligen säga att det här är en comeback, men … Jag har tränat kanske 150 timmar om året, senaste åren. Det är ju tre timmar i veckan, en bråkdel av vad jag la förr. Och jag har mest hållit igång för triathlontävlingar, som Jönköping halvironman i somras (åtta i D30 på 5.23.31).
Hur har det känts att vara tillbaka, då?
– Det har varit jobbigt, det går fort. Första dagen hängde jag med tills det var tre kilometer kvar, men då hade det gått i 47 kilometer i timmen i snitt sista tre-fyra milen, så då orkade jag inte mer och tappade tätklungan. Och i dag fick jag dessvärre kliva av. Träningsbakgrunden är för dålig, det går inte att komma här som motionsåkare och försöka hänga på världens bästa i ett etapplopp … Men det har varit jättekul att vara här och få träffa lite folk man inte sett på länge.
Har du blivit sugen på en mer ”riktig” comeback?
– Jag vet inte, vi får se hur det känns, om jag får lust att börja träna igen.
När du la av var det väl just på grund av motivationsbrist?
– Jag tränade hårt och fel då. Prövade mer träning, mindre träning, ingenting hjälpte. Det hände ingenting. Till slut visste jag inte vad jag skulle göra, jag blev bara frustrerad. Då försvann motivationen. Det var en plåga bara att sätta sig på cykeln. Nu för tiden cyklar jag helt kravlöst, bara när jag har lust. Och jag märker att kroppen svara mycket bättre på träningen jag lägger ned nu, det lilla jag gör. Nu förstår jag hur man ska träna.
Har du några planer för framtiden, då?
– Nä, ingenting inplanerat. Men jag kanske kör Jönköping halvironman igen. Kanske ställer upp på Mallorca också, pappa ska köra där (NA uppmärksammade när Josef Holler, 63, blev fyra i den tävlingen för två år sedan). Men jag tar det som det kommer.
Kan det bli en renodlad cykelcomeback, eller är det helt uteslutet?
– Uteslutet, nej. Men vi får se. Kanske blir det i alla fall några fler tävlingar nästa år, men det beror på om jag har motivation att träna i höst och vinter.

Det blev seger på walk over för Almbys Johan Fintling i sammandraget i den första upplagan av Närkeserien i mtb. Klart redan före kvällens kubbning i Markaskogen var att Per Sjögren tvingats kasta in handduken på grund av förkylning. ”Hela familjen dyngförkyld. Mycket trist”, twittrade han. Och eftersom Patric Normark inte var anmäld fanns ingen annan som kunde hota. Grythyttans Fredrik Berg dök upp och tog sin tredje seger på tre starter (mountainbikeorienteringsvirtuosen Marcus Jansson tog också en DNS, så vi fick inte se någon kamp där; Jansson och VM-femman Matthias Wengelin har vunnit de två deltävlingar Berg inte kört) närmast före Magnus Pettersen. Fintling blev fyra av fem startande, men det räckte gott att han var den enda som kört samtliga fem deltävlingar i herrklassen. Bland damerna var Maria Nilsson redan klar mästare och den enda som kom till start på torsdagskvällen.

Och för er som minns att jag (och Patrik Karlsson!) kutat ett par upplagor av Stockholms brantaste (ja, Karlsson har mig veterligen bara sprungit en) kan jag upplysa om att Göteborgs brantaste hade premiär på onsdagskvällen. Vi snackar 3 800 meter med 211 höjdmeter uppför Brudarebacken, och med två Göteborgsbaserade OK Tisaren-löpare i tätstriden med Lilian Forsgren som trea på 17.30 (1.16 bakom Amanda Bohlin) och Jonas Merz som femma på 14.37 (1.06 bakom VM-orienteraren och långdistansspecialisten Fredrik Bakkman).

Så kan Sjögren bli mtb-kung också (det krävs ganska mycket)

I morgon kväll är det final i Närkeserien i mtb (den sista ordinarie deltävlingen, på Kvarntorpshögen, har nämligen blivit inställd – vilket lämnar oss med det faktum att inte hälften, som tänkt från början, utan en majoritet av deltävlingarna i serien faktiskt avgjordes utanför Närke) och faktum är att det finns en hygglig chans att vi får se en ganska van mästare ta hem hela tjottaballongen. Ja, inte van som i vinna-mountainbiketävlingar-van (som Matthias Wengelin) utan van i att vinna tävlingar. Vi snackar, förstås (denna sensommar), om Per Sjögren.
För efter att, och det har jag skrivit tidigare så jag lånar fritt från mig själv, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har det 36-åriga konditionsfenomenet hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen, vinna Vretstorps triathlon, DalenrundanBlodomloppet och nu senast Örebro actionrun. Likt en Danny Hallmén (minns i fjol när han tog SM-guld i kanot, EM-medalj i quadrathlon och körde swimrun, multisport, triathlon, löpning, you name it) har Sjögren farit fram över hela grenspektrat, och givetvis har han passat på att trampa lite mountainbike. Så förtjänstfullt, faktiskt, att han vann den 70 kilometer långa ultraklassen i mtb-loppet Fjällturen i Funäsdalen i somras med över 12,5 minuters marginal – och så han har chansen att ta hem totalen i Närkeserien i kväll. Men det krävs en del. Så här ser förutsättningarna ut inför avslutningen i Markskogen vid 18-tiden på torsdagen:
Almbys Johan Fintling leder på 78 poäng medan Sjögren är tvåa på 73. Eftersom antalet deltävlingar åkarna fullföljt ger bonuspoäng, och Fintling kört alla medan Sjögren missade den senaste i Lindesberg, så kommer Fintling få tio bonuspoäng redan när han ställer sig på startlinjen i morgon medan Sjögren får sju. Därtill är antalet körda deltävlingar särskiljande om två åkare slutar på samma poäng, så Fintling vinner om Sjögren tar in de åtta poäng han år efter – Sjögren måste vinna med nio. Eftersom deltagande men placering sämre än 19 ger tre poäng måste Sjögren under alla förutsättningar vara sämst elva i mål (då vinner han om Fintling är 20:a eller sämre). Nu har startfälten inte varit särskiljt stora i herrklassen, så vi får nog förutsätta att Sjögren måste vinna för att ha en chans på totalen; i sådana fall tar han hem den om Fintling blir femma eller sämre. Blir Sjögren tvåa eller trea får Fintling inte bli bättre än sexa respektive åtta. Och ja, så där kan man fortsätta räkna. Det ser tufft ut för Sjögren, men inte ogörligt. Deras inbördes möten hittills är tvåa-femma, fyra-nia och trea-tvåa, samtliga i Sjögrens favör, medan Fintling blev trea i loppet Sjögren inte ställde upp i.
Fredrik Berg har vunnit de två deltävlingar han ställt upp i, Matthias Wengelin och mountainbikeorienterare-Marcus Jansson varsin. Bara den sistnämnde är föranmäld till torsdagens kubbning.
På damsidan är Maria Nilsson, Karlskogcyklisterna, den ende som kört mer än en deltävling. Hon har kört tre, vunnit två och varit tvåa bakom Linda Meijer i en, och därmed redan avgjort sammandraget.

Hur det gick för Mattias Nätterlund i Hälsoloppet i tisdags, som jag skrev att han skulle kuta häromdagen? Tja, han slutade tolva på 35.19 över mildistansen (dagen efter han sprang lika långa Blodomloppet i Västerås på 34.03), knappt fyra minuter bakom veteranen Lars Södergård, Spårvägen. ”Sämre ben och huvud i dag men en bra genomkörare. Bättre ben och huvud kommer behövas söndag om södra backen ska besegras sub4”, skriver Nätterlund på Instagram om loppet och tankarna inför Kilsbergen trailrun.

Monica Holler? Nja, det blev ingen framgång för det norska landslaget i dagens lagtempo i Gennep, Nederländerna. 13:e plats av 15 lag, slagna med drygt fem minuter av Boels-Dolmans (anförda av regerande linjevärldsmästaren Lizzie Armitstead). Boels Rental Tour avslutas med fyra linjeetapper på mellan 110 och 123 kilometer torsdag-måndag.