Johan Röjler en tiondel från att slå OS-klara Nils van der Poel i säsongspremiären

NWT och Svenska skridskoförbundet haussar OS-klara 5 000-metersskrinnaren Nils van der Poels prestation på Tingvalla isstadion i dag som ”ett möjligt världssrekord”. Trollhätteskrinnaren avverkade nämligen ett helt allroundprogram (den ”stora fyrkampen”, alltså 500, 1 500, 5 000 och 10 000 meter) inom loppet av 59 minuter. Men jag fastnade ändå för en helt annan prestation när jag läste resultatlistan: Att Johan Röjler, den 36-årige örebroaren som gjorde sina sista internationella mästerskap 2010 (OS och allround-VM) och sedan bara tävlat sparsamt på nationell nivå, bara var en tiondel från att slå van der Poel på 500 meter. Visst, 500 meter är inte van der Poels specialdistans (men det var inte Röjlers specialdistans heller), och han hade ju lite annat att tänka på under den där timmen i Karlstad, men ändå … van der Poel avverkade 500 meter på 41,26, Röjler gick på 41,36 (svenske juniorlandslagsmannen Wilhelm Ekensskär var trea på 42,45). På 5 000 meter möttes de båda igen, men då visade van der Poel mer av sin klass och vann på 7.41,20 medan Röjler blev trea på 8.12,40, fem sekunder bakom Ekensskär.
– Jag har slagit svenskt rekord här på 3 000 och tycker om att tävla här. Banan är bra och på våren kunde det vara helt fantastiskt. Roligt att komma hit igen, säger Röjler till NWT (som berättar att Röjler har banrekorden på 3 000 och 5 000 meter på Tingvalla, 3.57,50 respektive 14.41,32).
Även dubbel Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén (som är uppvuxen i Karlskoga och har spelat hockey i Bik Karlskoga) fanns med på isen (både som deltagare och arrangör), men misslyckades med sitt mål att klara SM-kvalgränsen i seniorklassen på 5 000 meter.

Det har förresten gått en hel vecka sedan första deltävlingen i Tour de Kif avgjordes, och jag har dag efter dag glömt att rapportera om den. Det blev väntade segrare i Olivia Hansson och Tobias Karlsson med tiderna 27.50 respektive 23.48 över 8,4 kilometer i klassisk stil med intervallstart uppe i konstsnöspåret i Ånnaboda (förmodligen sju varv på den 1 200 meter långa slinga som nu är igång). Hansson var nästan fem minuter före Malin Olsson på andra plats, men i herrklassen var Robert Brundin och Erik Svensson inom minuten bakom Karlsson. Totalt kom hela 28 åkare till start, vilket får räknas som bra uppslutning i en öppen klubbtävling. Nästa onsdag, den 3 januari, avgörs nästa deltävling över tio kilometer i klassisk stil.

Och apropå skidor blev Karlslunds Maria Gräfnings i dag tvåa bakom omöjliga Britta Johansson-Norgren i Grönklitts julmarathon över 42 kilometer i Orsa-Grönklitt, tiderna 2.10.01 respektive 2.12.43.

Röjlers tolv år gamla rekord rök – och Andersson var nära slå sitt eget

När tredje omgången av världscupen i skridsko 2017/18 avgjordes i Calgary i helgen slog Trollhättans Nils van der Poel, svensk skridskos största talang på de längre distanserna under 2010-talet och som är på väg mot OS-debut i vinter, örebroaren Johan Röjlers drygt tolv år gamla svenska rekord på distansen. Röjler gjorde 6.18,35 på den snabba ovalen i Salt Lake City i november 2005, månader före hans andra OS (det blev totalt tre). Så långt var Röjler och Sandvikens Sebastian Falk de enda som hade gått under Tomas Gustafssons gamla toppnotering på 6.44,51 från 1987, men sedan dess har även Joel Eriksson, David Andersson, Daniel Friberg och så förstås van der Poel puttat ned den trefaldige OS-guldmedaljören till sjunde plats på svenska genom tiderna-listan. Nya svenska rekordet? 6.16,03. Vilket dessvärre, för van der Poels del, inte riktigt räcker för att utmana om några medaljer: 20 åkare var snabbare i Calgary och segraren, en viss Sven Kramer, noterade 6.07,04. 21:a-platsen gav ändå fem färska världscuppoäng som gör van der Poel till 26:a efter tre 5 000-meterslopp i vinter.
Man kan för övrigt notera att Röjler redan förra vintern blev av med sitt svenska rekord på 10 000 meter till just van der Poel. Men det på 3 000 meter (3.42,68 från Calgary, veckan innan 5 000-metersloppet i Salt Lake City 2005) har Röjler kvar (Röjler som för övrigt fick beröm av ÖSK Bandys nye skyttekung i en pluslåst artikel i helgen).
David Andersson, som liksom van der Poel kommer från Trollhättan men som sedan flera år tillbaka tävlar för Örebroklubben SK Winner, är sedan två år tillbaka Sveriges snabbaste 1 000-metersskrinnare genom tiderna med sitt rekord 1.09,44, och i Calgary var han bara tre tiondelar från att nå den tiden igen när han gick in på säsongsbästat 1.09,74 (åtta tiondelar bättre än han gjorde som bäst förra vintern, för övrigt).
Det räckte dock inte till någon världscuppoäng den här gången heller (Andersson blev 45:a av 57 startande på 1 000 meter, och 44 av 60 startande på 1 500 meter med säsongsbästat 1.46,68), och OS-platsen börjar te sig allt mer avlägsen för Andersson som ju var Sveriges ende skridskoåkare i Sotji för fyra år sedan.
Men en chans till att sätta avtryck blir det i varje fall innan OS-kvalperioden löper ut och internationella olympiska kommittén delar ut kvotplatserna för ländernas nationella kommittéer att fylla med namn (eller, som SOK emellanåt gör, tacka nej till): Världscupen i Salt Lake City i helgen.
Andersson ställde för övrigt även upp i masstartsloppet (den ena semifinalen, alltså) i Calgary, men gick där omkull tidigt och bröt. ”David blev trängd och fastnade med sin skridsko i motståndarens ben och som slutade med ett fall”, skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida.

Till sist kan man ju också konstatera att det är roligt att Svenska Dagbladets guldmedalj gick till en simmare, men visst fanken hade det varit ännu roligare om Tove Alexandersson fått det?! Vad mer kan man göra än att totalt dominera två sporter och ta totalt sex VM-guld (tre i varje) plus vinna båda världscuperna …

Regborns VM-guld kommer – men det dröjer lite till …

Det skulle ju ha passat Martin Regborn som hand i handsken, det gröna helvetet under orienterings-VM:s långdistans i de ogästvänliga, sydestniska skogarna. Och visst, en topp tio-placering i en VM-debut i långdistans är ett prima toppresultat (av löparna på topp tolv var Regborn en av endast två ”nykomlingar”, övriga hade rutin från just långdistansen på tidigare VM [och alla andra på topp tolv hade tidigare sprungit skogsdistans på VM]), men när jag pratade med honom mindre än en timme efter målgång kunde jag inte undgå att höra ett stänk av besvikelse i rösten. Den här vårformen har ju lovat ännu mer. Segrarna i långdistans-VM-testet i Huskvarna, i medeldistans-VM-testet i Estland, på Tiomilas förstasträcka och framför allt den medeldistansen i världscuppremiären i Finland har, tillsammans med övriga toppresultat som tagit honom till ledning i sammanlagda världscupen, gjort att åtminstone min känsla varit att Regborn skulle kunna drämma till med en medalj i sin skogsdebut på VM. Nu blev han i stället tredje svensk, och förlorade till på köpet kanske också sin plats i svenska stafettlaget på lördag.
Som tur är för orienterarna går det inte, som i många OS-grenar, fyra år mellan urladdningarna: Även om Regborn inte får springa mer i VM så väntar world games i Polen redan om ett par veckor, och nästa år är det både VM och EM … Och Regborn är alltjämt bara 25 år gammal: Vill och orkar han har han minst tio år kvar på toppen. Som jag skrev redan efter sjundeplatsen på VM i Strömstad i fjol: En dag kommer Regborn ta VM-guld.
Om dagens lopp kan ni läsa en torr, öppen text här – och en pluslåst intervju här.

Hemma i Oskarsvik, mellan Nora och Lindesberg, gjorde Hagabys andre orienterare med långdistans-VM-meriter (tia 2014) säsongens första start i Milans poängtävling. Dahlgren vann 1.39 före Tisarens Erik Lindgren och 3.20 före klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan totalledaren Simon Hedlund fick nöja sig med en femteplats, över sju minuter bakom Dahlgren. Tisarens Ellinor Eriksson var bästa dam på 13:e plats, men Hagabys Elin Winblad (knappt tre minuter bakom) är alltjämt klart bästa dam i sammandraget med en fjärdeplats.

För övrigt får jag erkänna att det var en stor skandal att jag helt missade att Silverleden på en dag arrangerades i lördags, denna fina, 64 kilometer långa trailtävling som jag tyvärr aldrig haft chansen att springa. 47-åriga Karlstadslöparen Mia Gyllenberg tog fjärde segern på fem försök (i fjol var hon tvåa bakom Patrizia Strandman) efter att ha gått ifrån med 7,5 minuter redan till Käxtjärnen efter sju kilometer och halvvägs, i Silvergruvan, haft ledningen med över 28 minuters marginal. I mål hade marginalen dock krympt till 15.25 före Karlstadslöparen Linda Bengtsson. Bästa länslöparna delade 13:e-platsen, Anna Karin Frih och Linda Harradine 2,5 timmar bakom Gyllenberg (som tog mållinjen på 7.20.09 och bara hade tre av 130 startande herrar före sig).
I herrklassen öppnade Johan Röjler konservativt och var 31:a efter sju kilometer och 23:a efter 13,5, men klättrade successivt och var sjua halvvägs, femma efter 57 kilometer och i mål till slut hela vägen uppe på pallen, som trea (Röjler var vid ett läge 32 minuter bakom Erik Högkvist, men i mål bara 6,5 minuter efter Örebro AIK-klubbkompisen på andraplatsen). Åt segrande göteborgaren Patrik Lindegårdh fanns dock inget att göra. Han korsade mållinjen 55 minuter före Högkvist, på 6.15.48 (vilket ändå var över timmen från André Rangelinds galna banrekord på 5.13.09 från 2015).

Mer överblivet från helgen:
** I 80 kilometer långa norska rullskidsloppet Olaf Skoglunds minnelöp Karlslunds Maria Gräfnings på tredje plats, bara minuten bakom en viss Justyna Kowalczyk efter nästan fyra timmars stakande, och i herrklassen blev Kopparbergsbördige Bob Impola 26:a, drygt 40 minuter bakom segrande Morten Eide Pedersen (sex minuter bakom Gräfnings).
** I Inge Bråten memorial, rullskidssprinttävlingen i Sunne som lockar stora delar av (framför allt den svenska och norska delen av) världseliten, tog sig Vedevågs Filip Danielsson, som precis som Bob Impola numera representerar Torsbyklubben SK Bore, till kvartsfinal.

Och på tal om rullskidor: När första distansen avgjordes på SM-veckan idag slutade Danielsson på 19:e plats, 1,5 minuter bakom segrande Karl-Johan Westberg och bäst av de som inte orkade gå med i 15-mannaklungan som gjorde upp om fjärdeplatsen över 20 kilometer i fristil.

Helgens höjdare

1. Örebroloppet
Dags för årets största multisporttävling i Örebro län – som, med multisport mått mätt – är en riktigt sprint på mellan två och tre timmar med löpning, kajak, mountainbike och enklare orientering. Från i fjol minns jag allra bäst när Mats Carlberg satt och var sur på en gräsmatta efteråt, sedan hans lag med Pär Wedin tappat ledningen i herrklassen på den avslutande orienteringen, och fimpat två minuter mot segrande Erik Höglund och Hjalmar Hurtig. De sistnämnda är tillbaka för att försvara titeln i år, men Carlberg/Wedin finns inte bland de anmälda. Det gör däremot fjolårstreorna Oscar Andersson och Mathias Jansson, liksom en viss Johan Röjler som teamet upp sig med skridskoklubbkompisen Lars-Erik Larsson. På damsidan kommer varken ettan eller tvåan från fjolårets tävling till årets kubbning i omgivningarna runt Karlslund, men däremot det tredjeplacerade laget Zandra Olivecrona/Alexandra Gregorius (och de var bara 2,5 minuter från segern i fjol, så det är ett lag att räkna med). Likadant är läget i mixedklassen, där treorna (Lise-Lott Öberg/Per-Erik Modig) från i fjol är det bästa laget som återvänder på söndag.

2. Women’s tour
Av Emilia Fahlins instagram att döma (se nedan) trodde jag nästan att hon skulle kasta in handduken inför fredagens 151 kilometer långa etapp från Atherstone till Royal Leamington Spa, men i stället gjorde hon sin klart bästa dag hittills och satt med i tätklungan hela vägen in i mål samtidigt som hennes lagkompis Giorgia Bronzini spurtade in på fjärde plats och Audrey Cordon behöll bergatröjan. I helgen avslutas etapploppet med en etapp från Chesterfield till Derbyshire och ett varvlopp inne i centrala London. Polskan Katarzyna Niewiadoma leder alltjämt totalen efter att ha vunnit i ensam utbrytning på första etappen.

3. Närkespelen
Det avgörs inte alltför många arenatävlingar i friidrott i Örebro län under somrarna (till stor del på grund av att det saknas en arena i Örebro), men i helgen är det dags för Närkespelen på Transtensvallen i Hallsberg, och på grenprogrammet finns bland annat 3 000 meter för både herrar och damer med namn som Maria Eriksson och David Berg i startlistan. På ungdomssidan är det 800 meter som gäller med bland andra Wilhelm Bergentz och Klara Frih till start. Jonatan Gustafsson, Jack Karlsson och Alexander Larsson springer i stället stortävlingen SAYO i Sollentuna.

Bubblare: Jag ska förstås springa Degerforsklassikerns orientering på söndag (jag har vunnit den fyra av fem gånger den arrangerats; på tal om det har förresten resultaten från Gallaberget trailrun publicerats på nätet nu), men annars är helgens stora begivenhet i orienteringssvängen förstås DM i sprint och sprintstafett som båda avgörs i Arboga på söndag men där alla länets landslagslöpare saknas i startlistorna. Därtill är det ny deltävling i svenska cupen i mountainbikeorientering med sprint på lördag och masstart över långdistans på söndag och Erica Olsson anmäld. Däremot väljer Marcus Jansson, precis som vid tidigare programkrockar, att istället köra långloppscupen i mountainbike, där han som vanligt ställs mot bland andra Matthias Wengelin, Axel Lindh och Fredrik Berg i Lida Loop. Ja, och så är det SM i triathlon, olympisk distans, i Uppsala också, med Andres Avella i elitklassen och Örebro AIK-klubbkompisen Ezequiel Pablo Fernandez i H40-klassen (veteranklasserna har RM-status).

Wengelin 19:e i prologen i monstertävlingen – och nu blir vädret en faktor: ”Verkar bli 36 grader”

Säg ”prolog” i idrottssammanhang, och man tänker på en rätt kort inledningstävling i ett etapplopp. Men Cape Epic är inte som andra tävlingar. Marknadsför man sig som mountainbikevärldens hårdaste och mest prestigefyllda etapplopp hör det väl till att även prologen är något utöver det vanliga: 26 kilometer, 750 höjdmeter och en segertid på över timmen. Hur som helst innebär söndagens prolog att äventyret nu är igång på allvar för Örebrocyklisten Mattias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg där nere i Sydafrika.
För deras del slutade prologen med en 19:e-plats av av 290 startande lag i herrklassen, knappt sju minuter bakom täten och två minuter från topp tio. Och det trots att de höll igen på grund av att Friberg varit sjuk senaste dagarna och just nu går på en antibiotikakur. ”Det visade sig att hans kropp tillät honom att ta i en del ibland så det fanns några ställen där vi kunde höja tempot”, berättar Wengelin på Instagram.
Förhandsfavoriterna, regerande OS-segraren Nino Schurter och hans parhäst Matthias Stirnemann, Schweiz, ligger tvåa, drygt 1,5 minuter bakom ledande Manuel Fumic, Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien. Vilket är detsamma som ingenting i en tävling där segertiden i fjol låg på 28 timmar.
I morgon väntar första ordinarie etappen med 2 300 höjdmeter fördelat på dryg tio mils cykling och med en brant och teknisk nedförsbacke som det talas en hel del om. Men också vädret har blivit en snackis: ”På onsdag verkar det bli 36 grader”, skriver Wengelin på Instagram.
Svenska OS-segraren Jenny Rissveds visade för övrigt klass direkt när hon tillsammans med schweizaren Thomas Frichknecht var snabbas av alla på prologen i mixedklassen.

Jag har inte fått tag i Emilia Fahlin efter Trofeo Alfredo Binda (hennes första tävling på världstouren i år), så jag kan bara gissa att hon är halvnöjd med insatsen. Hennes lag Wiggle-High5 lyckades försvara Elisa Longo Borghinis ledartröja totalt i touren, men fick nöja sig med italienskans niondeplats som bästa resultat i tävlingen där Coryn Rivera tog hem klungspurten (och svenska Hanna Nilsson, som fått en strålande start på säsongen, följde upp 14:e-platsen i Strade Bianche med en 13:e-plats i dag). Fahlin själv, som agerade hjälpryttare åt bland andra Longo Borghini och Giorgia Bronzini i tävlingen, rullade i mål knappt tio minuter bakom täten.

Från sista deltävlingen i längdskidåkningens Sverigecup finns inte mycket att skriva hem om. Filip Danielsson stod över söndagens klassiska sprint för att spara kroppen inför SM nästa helg (han klev ju av gårdagens tremil efter två tredjedelar på grund av ömmande rygg och dålig allmänkänsla) och Axel Ekström var sliten efter gårdagens fjärdeplats och blev bara 44:a i prologen, 4,5 sekunder från att ta en topp 30-plats och avancera till kvartsfinalerna. Ekström slutar därmed på nionde plats totalt i Sverigecupen i år.

De flesta svenska löparfantaster hade förstås ögonen riktade mot New York när det gäller halvmaraton på söndagen (Sarah Lahtis mäktiga nya svenska rekord), men ur länsperspektiv var det i Nederländerna det hände. KFUM Örebros Thomas Chaillou, den till Örebro inflyttade och maratonsatsande fransmannen som underkastat sig Mikael Kroons träning i vinter sprang in på personliga rekordet 1.11.00 (efter att ha passerat tio kilometer på 32.29) vid tävlingen Stevensloop i Nijmegen, vilket gav en 16:e-plats. ”Kraftig blåst förstörde dagen”, skriver Kroon dock på twitter, vilket indikerar att det kunde ha gått ännu snabbare annars.
Blåste gjorde det även åtta mil åt nordväst, i Utrecht, där Örebro AIK-löparna Oskar Arlebo och Fredrik Johnsson sprang in på 16:e respektive 17:e plats totalt, och femte och sjätte plats i H35, i Utrecht science park marathons halvmaratonlopp, på 1.17.24 respektive 1.17.47. ”Tyvärr rejält blåsigt (tio meter i sekunden) och rejäl motvind sista fem gjorde det kämpigt”, skriver Johnsson, som har ett två år gammalt halvmarapers som är 25 sekunder bättre, i ett mail till Konditionsbloggen. Något som, vid sidan om tröttheten, förklarar att Johnsson hade ett snitt på 3.38 per kilometer fram till 15 kilometer och 3.53 sista 6,1.

Och så har ni väl inte missat min (förvisso pluslåsta) text om att Johan Röjler tillsammans med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson körde hem SK Winners tionde raka SM-guld i stafett, va? Det lär, om jag inte räknat fel, ha varit Röjlers 65:e SM-guld totalt (51 individuella är helt säkra, jag tror att han har tio i stafett och fyra i lagtempo också).

Ekström föll två gånger om – men Wiker stod på benen den här gången och satte landsvägspers: ”Friskt vågat, hälften vunnet”

Axel Ekström har ju radat upp finfina resultat i de svenska cuptävlingar han ställt upp i den här vintern – det var ju också därför han fick köra så mycket världscup i december och januari – och då företrädesvis i fristil. På lördagen hade Garphytteåkaren mycket väl kunnat ta en pallplats i klassisk stil, i Sverigecupens tremil med individuell start i Skellefteå, om det inte hade varit för två fall redan på det första av de tre varven. Det var nämligen det som gjorde att Ekström varvade först på 28:e plats, förklarar klubben på sin hemsida. Väl därefter körde Ekström betydligt bättre, och plockade placeringar successivt ända upp till en fjärdeplats i mål, 32 sekunder från pallen (Björn Sandström som vann var dock hela 1.37 bakom, efter att ha tagit 41 sekunder på det där första varvet och sedan drygat ut hela vägen).
Filip Danielsson hade det ännu jobbigare: Dålig känsla i kroppen och därtill ryggont som gjorde att han valde att kliva av efter 20 kilometer och att han funderar på att stå över sprinten som avslutar Sverigecupsäsongen i morgon, söndag. Det skriver han på sin blogg.

Birkebeinerrennet verkar inte ha inneburit någon strålande dag – förutom rent vädermässigt – för någon av bröderna Impola. Det var hårdkörning och uppsprucket tidigt, och redan vid första mellantiden i Skramstad var Bob fyra minuter bakom täten, som då bestod av en kvintett åkare, och Bill ytterligare 1,5 minuter efter. Uppe i Kvarstad skiljde nio respektive 13 minuter till täten, som då bara bestod av Martin Johnsrud Sundby (som sedermera vann, trots att han däremellan han bli nermejad av tv-skotern) och Simen Östensen. Och i mål var Bob 73:a och Bill 134:a, 18 respektive 25 minuter bakom Johnsrud Sundby, och sämsta resultaten i långloppscupen på mycket länge för båda. Tre deltävlingar, tre helger i rad, återstår av långloppsvärldscupen skiclassics.

Louise Wiker hade en betydligt roligare dag i sin comeback efter omkullspringningen på uppvärmningen inför Sevilla marathon i februari, som gjorde att Hälleforslöparen tvingades bryta loppet. I sydspanska Villa de Laredos tiokilometersloppet sprang hon in på sjätte plats med nya landsvägsperset 34.44.

På tal om löpning, och löpare med maratonambitioner så vann Per Carlsson, Mariestad, och Gunilla Axelsson, Borlänge, Nora marathon på respektive 3.02.43 respektive 3.34.19. Bästa länslöpare blev Örebro AIK-duon Peter Welander och Emma Ardland med andraplatser på 3.13.35 respektive 3.49.46. Bibben Nordblom, den trippla världsmästaren i swimrun och dubbla ironman-VM-triathleten, sprang in som trea på 3.51.28 (hennes mamma, som hon delat två av sina VM-titlar med, Lotta Nilsson blev fyra på halvmaran med 1.46.52).

Och så var det ju avslutning i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen), vinterns motsvarighet till Milans poängtävlingar. Och faktum är att det blev, i motsats till vad jag antydde i går, blev omkastningar vad gäller totalsegrarna både på dam- och herrsidan. en sjätteplats för Josefin Erlandsson, OK Milan, för att gå om i sammandraget, och det fixade hon med över tio minuters marginal när hon blev tvåa i finalen bakom klubbkompisen Therese Korkeakoski. Och på herrsidan valde ingen av topp tre att springa finalen (totalledarne Filip Jacobsson kutade, och vann, istället moderklubben Degerfors OK:s träningstävling upp i Råbäck, vilket gjorde att vinterseriens obestridde kung Daniel Attås kunde säkra fjärde raka totalsegern via sin 21:a deltävlingsseger (han toppar också maratontabellen för flest insprungna poäng genom tiderna).

I skridsko-SM i Göteborg lär Johan Röjler ha tagit karriärens 72:a individuella SM-medalj (ett silver) och därtill ett silver i lagtempo ihop med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson, men än så länge har jag inte sett någon resultatlista. I morgon avslutas SM, och i praktiken också skridskosäsongen, med stafett.

Och så bytte jag några ord med Emilia Fahlin över facebook, och Örebrocyklisten bekräftar att hon går in och ersätter en förkyld lagkamrat i söndagens Trofeo Alfredo Binda. Wiggle-High5 matchar ett som vanlig ramstarkt lag i världstourledaren ELisa Longo Borghini, dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini, Audrey Cordon, CLaudia Lichtenberg och Amy Roberts.

Helgens höjdare – Bob mot Johnsrund Sundby och Fahlin kastas in i världstouren

1. Birkebeinnerrennet (och annan skidåkning)
Båda bröderna Impola (allra mest Bob) visade att formen åter är stigande i Vasaloppet för två veckor sedan, och fortfarande återstår ju fyra lopp i långloppsvärldscupen skiclassics. Birkebeinerrennet på lördag är tillsammans med just Vasaloppet och Marcialonga cupens mest prestigefyllda. Och visst blir det lite extra roligt när en skidåkare som Martin Johnsrud Sundby anmält sig (hur står han sig över 54 kilometer stakning mot, säg, Bob Impola?). Däremot har Johan Olsson, som också skulle ha kört, tvingats kasta in handduken (och inga fler toppnamn från länet verkar ha anmält sig).
På hemmaplan körs finalerna i seniorernas Sverigecup uppe i Skellefteå med tremil (för herrarna, bara 15 kilometer för damerna) i klassisk stil på lördagen och sprint i klassisk stil på söndagen. Axel Ekström, som trots att Sverige inte lyckades fylla truppen till världstourens Kanadatour inte blev uttagen, är seedad som fyra på Fispoäng (alltså den inofficiella världsrankningen) inför tremilen, men har ju haft det betydligt tuffare i klassisk stil än i fristil den här säsongen. Även Filip Danielsson, med sin stigande formkurva, och Joel Lager finns på plats. I sammandraget ligger Ekström på åttonde plats trots att han missade tre tävlingar på grund av Tour de ski-laddning. Viktor Thorn, som är i Kanada, leder före Piteås Johan Häggström.

2. Nora marathon (och orientering)
Äntligen dags för utelöparpremiär i länet, och jag skrev ju en hel del om det härom dagen. Några nya namn har dykt upp i listan sedan dess, som rutinerade ultralöparna Sofia Kay och Annika Askengren Berg, som båda lär vara goda för en bit under fyra timmar.
Samtidigt avslutas Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) några mil österut, i Lindesberg. Med extra poäng i finalen lever både dam- och herrklasserna i teorin, men för Lovisa Persson räcker en fjärdeplats under alla omständigheter för seger och Tisarenlöparen har varit på pallen i samtliga deltävlingar hon sprungit i den här säsongen. Enda utmanaren är Josefin Erlandsson. På herrsidan kan, teoretiskt, fem löpare fortfarande vinna, men kommer täten till start kommer det i praktiken att stå mellan ledaren Filip Jakobsson, Tisaren, och tvåan Jonas Andersson, OK Roxen. De har mötts i skogarna fyra gånger tidigare i vinter, och Jakobsson har varit först i mål vid tre av de tillfällena. Har han återigen Andersson bakom sig så är totalsegern säkrad, och vinner inte Andersson räcker det för Jakobssons del också med att vara placeringen bakom i mål. Men mer än så har skidorienterings-JVM-medaljören inte råd att tappa poängmässigt.

3. Cape-Epic (och möjligen annan cykling)
Jag tipsade om hur ni följer mäktiga etapploppet Cape-Epic, som startar på söndag med Matthias Wengelins lag som en topp tio-kandidat, i gårdagens blogginlägg, och nu ligger dessutom mitt stora, pluslåsta reportage med Örebrocyklisten ute på na.se.
Men det verkar även som om Emilia Fahlin fått planera om sina rese- och tävlingsplaner efter lägret på Mallorca i veckan, för nu finns hon med i startlistan och i Wiggle-High5:s uppsnack inför världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda på lördag. Det italienska loppet med start i Taino och målgång i Cittiglio mäter 131 kilometer och var en av Emma Johanssons favoriter (seger 2014, tvåa 2009, 2011, 2013, trea 2010). Brittiska Elizabeth Deignan har vunnit de två senaste upplagorna. Fahlin körde tävlingen även i fjol.

Bubblare: Skridsko-SM, de distanser som förbundet inte lyckades klämma in i det stora, kombinerade allround- och sprint-SM i mars (lagtempo, stafett och den individuella masstarten) avgörs i Ruddalens skrinnarhall i Göteborg. Ingen av svensk skridskos tre största namn just nu – OS-skrinnaren David Andersson, förre juniorvärldsmästaren Nils van der Poel och U23-världscupåkaren Adam Axelsson – kommer dock till start, vilket är ett tufft slag inte minst mot Örebroklubben SK Winners chanser, och stolta traditioner, i lagtempo och stafett (just nu har klubben bara två individuella åkare anmälda, och det krävs tre för ett lag, men laganmälningar ligger ändå inne, så vi får väl se hur de får ihop det). Hur som helst gör det Johan Röjler, 2000-talets mest framgångsrika svenska skrinnare (och meste svenska mästare genom tiderna) till förhandsfavorit i masstarten ihop med Trollhättans Wilhelm Ekenskär som kört bra i vinter (men som fick stryk av Röjler på både 300 och 10 000 meter i SK Winners avslutningstävling i Behrn arena förra helgen). Det avgörs dessutom några andra, mer eller mindre plojartade tävlingar under SM, som jag rapporterat om tidigare, men Röjler kör bara SM-distanserna och klubbkompisen Markus Hjalmarsson ställer upp på ordinarie distanserna 500 meter och 3 000 meter (som dock inte har SM-status).

SM-silver till Adam Gillman – och så slutade Fahlins säsongspremiär: ”Skönt vara tillbaka i klungan”

Han har smugit senaste veckan, Adam Gillman. Segern i stafettvasan, femteplatsen i masstarten i junior-SM  – och i dag slog 19-åringen från Kumla, som tävlar för Garphyttans IF, till med ett junior-SM-silver i distansloppet över tio kilometer i klassisk stil. Gillman var ju uttagen i juniorlandslaget som H18-åkare och var med i Garphyttans lag som tog JSM-guld i stafett i fjol, men det här får nog ändå räknas som hans största framgång i karriären. Gillman låg trea vid mellantiden efter första varvet på den fem kilometer långa banan i Kalix, men plockade in de sex sekunder Fredrik Andersson, Sollefteå, fått i försprång och åkte ifrån med fyra för att säkra silvermedaljen. Upp till guldmedaljören Jonas Eriksson, Falun Borlänge, skiljde 32 sekunder. Zinkgruvans Oscar Johansson och Markus Johansson sltuade på 17:e respektive 22:a plats, 1.46 respektive 2.15 bakom.
Emil Hagström blev 13:e i H18, 1.52 bakom William Poromaa (gamle vallabossen Larrys son), Johannisbergs AIK, och Elin Schagerström, skidorienteraren, tog en 14:e-plats i D18-klassen (som körde fem kilometer, 1.31 bakom segrande Frida Karlsson, Sollefteå, men bara 48 sekunder från medalj.

Wiggle-High5 fick lämna etapploppet Setmana Ciclista Valenciana utan några större enskilda framgångar men med solida resultat i placeringsraden 4–4–2–4 för tvåfaldiga världsmästaren Giorgia Bronzini, som trots det ”bara” blev sexa i sammandraget. Precis som på fredagen var Örebrocyklisten Emilia Fahlin med i den stora klungan in i mål på den avslutande, 96 kilometer långa och pannkaksplatta etappen på lördagen. Några smärre luckor i gruppen gjorde dock att hon i stället för samma tid som segraren noterades som 51 sekunder bakom på sin 102:a-plats i klungan. Totalt blev det en 63:e-plats för Fahlin i etapploppet, vilket är en placering som saknar värde eftersom hon körde för att väcka kroppen och assistera lagkompisarna. Nu väntar några dagars media- och teambuildningsläger på Mallorca för Fahlin och lagkompisarna och därefter några träningsdagar hemma i Girona innan det är dags för säsongens första test för Fahlin: Världstourloppet i Gent-Wevelgem den 26 mars.

Skridskostjärnan Nils van der Poel blev sjuk och tvingades kasta in handduken från SK Winners avslutningstävling i Behrn arena, som bjuder den udda kombinationen 300 + 10 000 meter, där snittiden över 500 meter för de båda distanserna läggs ihop (alltså 300-meterstiden multiplicerad med 1,67 adderat med 10 000-meterstiden dividerad med 20) för en sammanlagd poäng som ska vara så låg som möjligt. I van der Poels frånvaro var Johan Röjler i en klass för sig, och vann på 89,62 poäng (25,49 på 300 meter, 15.42,76 på 10 000 meter). Wilhelm Ekenskär, Trollhättan, blev tvåa på 91,33 (en marginal på 34,2 sekunder på 10 000 meter eller 1,03 sekunder på 300 meter) medan hemmaåkaren David Hjalmarsson blev trea på 93,41. Ann-Marie Lindqvist, IFK Göteborg, vann en mycket jämn damklass på 106,43 poäng, bara 0,33 poäng före Karolin Palmertz Cerne, Södermalms IK (avståndet motsvarade 0,22 sekunder på 300-metersloppet).

Klara Frih stod över 1 000-metersloppet i Tybblelundsspelen (hon sprang istället 60 och 200 meter) vilket gjorde att det inte blev några länssegrar på medeldistansen där.

Helgens höjdare

1) Junior-SM i ländskidor avslutas
Tävlingarna i Kalix, som redan gett Zinkgruvans Markus Johansson andra raka JSM-silvret i sprint, avslutas med individuella distanslopp på lördagen och stafett på söndagen. Garphyttan skev ju historia med tredje raka JSM-guldet i disciplinen förra året, men det ser omöjligt ut att upprätthålla den sviten nu när varken Axel Ekström (som var med de två första åren), Filip Danielsson (som var med alla tre åren) eller Marcus Lennartsson (som var med de två sista) längre är juniorer. Bara Adam Gillman, femman från masstarten i onsdags, är kvar i laget. Frågan är om de ens blir bäst i länet när Zinkgruvan har både Markus och Oscar Johansson att stoppa in. Där handlar allt om att Olle Windahl håller ihop det på förstasträckan.
Mer skidor? Jo, på söndag körs näst sista deltävlingen i Fis marathon cup, med Karlslunds Maria Gräfnings som en av huvudfavoriterna i Engadin skimarathon.

2) SK Winners avslutningstävling
Förra året noterade Nils van der Poel, som tillsammans med David Andersson och Adam Axelsson bildar den nya svenska skridskogenerationen och som tog JVM-guld för två år sedan (men som till skillnad från Andersson och Axelsson inte tävlar för Örebroklubben SK Winner utan för Trollhättan), den bästa 10 000-meterstiden som någonsin presterats på svensk is när han avverkade de 40 varven inne i Behrn arena på 14.18,05 i SK Winners avslutningstävling. Han är anmäld i år också, liksom Johan Röjler.

3) Tybblelundsspelen
I Tybblelundshallen avgörs stora ungdomstävlingen Tybblelundsspelen i KFUM Örebros regi, och där bjuds 1 000 meter för 15-åringar och 800 meter för 12- och 13-åringarna. Åsbros Klara Frih, SM-fyra på distansen förra helgen och mindre än sex tiondelar från medalj då, får gälla som fri i F15-klassen, Medan det på P15-sidan finns med fem lokala löpare jag ärligt talat har noll koll på.

Bubblare: Emilia Fahlin avslutar säsongspremiären Setmana Ciclista Valenciana med en platt finaletapp som lär passa betydligt bättre än de två senaste (även om hon fick beröm av laget för det fina uppdraget åt Giorgia Bronzini i dagens etapp, där Fahlin tog sig över de båda bergen och satt med i huvudklungan hela vägen in; på torsdagen tvingades hon dock släppa sex minuter på täten, och i sammandraget är Fahlin 59:a). Dessutom körs skidtävlingen Hälleforsrännet på lördagen. För seniorerna handlar det om tio respektive 15 kilometer i klassisk stil på elljusspåret vid Hurtigtorpet, men bara en handfull seniorer har anmält sig.

Backlopp i Närke? Nähä? Joho! Här är Röjlers senaste påhitt: Rusakulan vertikal tour

Hade det inte varit för att han varit med på tre OS och slagit svenskt rekord i SM-guld i skridsko, sprungit ultralopp och slagit rekordtid på Bergslagsledens 28 mil och därtill arrangerat ett av Sveriges tuffaste skridskolopp och Bergslagsleden på fem dagar (bland mycket annat) så hade man kanske trott att han varit tokig när Johan Röjler när han sa att han skulle arrangera ett backlopp i Närke, ett landskap som blivit känt för sin slätt. Men nu blir det av, och därtill en hel serie. Tja, nog har jag tillbringat mycket tid i Kilsbergen, så jag vet att det finns ett och annat motlut, och faktum är ju att han och medarrangörerna Peter Knoblach och Håkan Röjler valt den kanske vackraste och vanligaste utsiktspunkten som målet för loppet.
Det handlar om 160 höjdmeter på 3,3 kilometers löpning från fotbollsplanen i Klockhammar upp till toppen på Rusakulan (enda gången jag själv kutat upp till Rusakulan har faktiskt varit under Bergslagsleden ultras tre upplagor, men då springer man ”bara” från Bergslagsleden och upp, inte hela vägen nerifrån Klockhammar; det var väl i den där backen som Röjler själv tränade en hel del inför Transvulcania häromåret).
Det blir både löpnings- och mountainbikeklasser för herrar och damer, och alla tre deltävlingar avgörs inom loppet av en vecka: Onsdagen den 29 mars, tisdagen den 4 april och torsdagen den 6 april. Det är intervallstart, och starten för de två första deltävlingarna går 18–19 på kvällen. ”Loppen kommer ha mindre variationer på bansträckning men där start och mål är konstanta. Det sista loppet kommer avgöras i mörker”, skriver arrangörerna på sin facebooksida.
Martin Regborn, som var och varannan vecka postar instagrambilder från toppen på Rusakulan, borde tillsammans med en Filip Dahlgren i form (och möjligen Per Sjögren, han är ju bra på allt som kräver kondition och har rekordet i Kvarntorpshögens trappa) lär ju vara storfavoriter på herrlöparsidan, på damsidan är det svårare att sia vem av Tisarens orienterare som är starkast, men Lilian Forsgren gjorde ju ett toppresultat i Göteborgs brantaste i fjol.
”Svårt att säga vad segertiden kan bli, men kanske ned mot 12–13 minuter”, siar Johan Röjler.
Tävlingen heter Rusakulan vertikal tour, och deltagarna i de tre deltävlingarna samlar på sig poäng så att totalsegrare kan koras. Och det kommer förstås bli väldigt intressant att se om några av de stora kanonerna dyker upp på startlinjen.

I morgon drar junior-SM i skidor igång i Kalix med fyra Garphytte- och fyra Zinkgruveåkare på plats. Topprankad av dem är förstås Markus Johansson, som framför allt i torsdagens sprint har segerchans och är medaljfavorit. Men till att börja med är det masstartslopp i fri stil som gäller.

Nu är det också bekräftat vilka lagkompisar Emilia Fahlin får med sig i världstourloppet Ronde van Drenthe, hennes säsongspremiär, på lördag. Det blir Jolien d’Hoore, Annette Edmondson, Grace Garner, Lucy Garner och Julie Leth.