SM-silver till Adam Gillman – och så slutade Fahlins säsongspremiär: ”Skönt vara tillbaka i klungan”

Han har smugit senaste veckan, Adam Gillman. Segern i stafettvasan, femteplatsen i masstarten i junior-SM  – och i dag slog 19-åringen från Kumla, som tävlar för Garphyttans IF, till med ett junior-SM-silver i distansloppet över tio kilometer i klassisk stil. Gillman var ju uttagen i juniorlandslaget som H18-åkare och var med i Garphyttans lag som tog JSM-guld i stafett i fjol, men det här får nog ändå räknas som hans största framgång i karriären. Gillman låg trea vid mellantiden efter första varvet på den fem kilometer långa banan i Kalix, men plockade in de sex sekunder Fredrik Andersson, Sollefteå, fått i försprång och åkte ifrån med fyra för att säkra silvermedaljen. Upp till guldmedaljören Jonas Eriksson, Falun Borlänge, skiljde 32 sekunder. Zinkgruvans Oscar Johansson och Markus Johansson sltuade på 17:e respektive 22:a plats, 1.46 respektive 2.15 bakom.
Emil Hagström blev 13:e i H18, 1.52 bakom William Poromaa (gamle vallabossen Larrys son), Johannisbergs AIK, och Elin Schagerström, skidorienteraren, tog en 14:e-plats i D18-klassen (som körde fem kilometer, 1.31 bakom segrande Frida Karlsson, Sollefteå, men bara 48 sekunder från medalj.

Wiggle-High5 fick lämna etapploppet Setmana Ciclista Valenciana utan några större enskilda framgångar men med solida resultat i placeringsraden 4–4–2–4 för tvåfaldiga världsmästaren Giorgia Bronzini, som trots det ”bara” blev sexa i sammandraget. Precis som på fredagen var Örebrocyklisten Emilia Fahlin med i den stora klungan in i mål på den avslutande, 96 kilometer långa och pannkaksplatta etappen på lördagen. Några smärre luckor i gruppen gjorde dock att hon i stället för samma tid som segraren noterades som 51 sekunder bakom på sin 102:a-plats i klungan. Totalt blev det en 63:e-plats för Fahlin i etapploppet, vilket är en placering som saknar värde eftersom hon körde för att väcka kroppen och assistera lagkompisarna. Nu väntar några dagars media- och teambuildningsläger på Mallorca för Fahlin och lagkompisarna och därefter några träningsdagar hemma i Girona innan det är dags för säsongens första test för Fahlin: Världstourloppet i Gent-Wevelgem den 26 mars.

Skridskostjärnan Nils van der Poel blev sjuk och tvingades kasta in handduken från SK Winners avslutningstävling i Behrn arena, som bjuder den udda kombinationen 300 + 10 000 meter, där snittiden över 500 meter för de båda distanserna läggs ihop (alltså 300-meterstiden multiplicerad med 1,67 adderat med 10 000-meterstiden dividerad med 20) för en sammanlagd poäng som ska vara så låg som möjligt. I van der Poels frånvaro var Johan Röjler i en klass för sig, och vann på 89,62 poäng (25,49 på 300 meter, 15.42,76 på 10 000 meter). Wilhelm Ekenskär, Trollhättan, blev tvåa på 91,33 (en marginal på 34,2 sekunder på 10 000 meter eller 1,03 sekunder på 300 meter) medan hemmaåkaren David Hjalmarsson blev trea på 93,41. Ann-Marie Lindqvist, IFK Göteborg, vann en mycket jämn damklass på 106,43 poäng, bara 0,33 poäng före Karolin Palmertz Cerne, Södermalms IK (avståndet motsvarade 0,22 sekunder på 300-metersloppet).

Klara Frih stod över 1 000-metersloppet i Tybblelundsspelen (hon sprang istället 60 och 200 meter) vilket gjorde att det inte blev några länssegrar på medeldistansen där.

Helgens höjdare

1) Junior-SM i ländskidor avslutas
Tävlingarna i Kalix, som redan gett Zinkgruvans Markus Johansson andra raka JSM-silvret i sprint, avslutas med individuella distanslopp på lördagen och stafett på söndagen. Garphyttan skev ju historia med tredje raka JSM-guldet i disciplinen förra året, men det ser omöjligt ut att upprätthålla den sviten nu när varken Axel Ekström (som var med de två första åren), Filip Danielsson (som var med alla tre åren) eller Marcus Lennartsson (som var med de två sista) längre är juniorer. Bara Adam Gillman, femman från masstarten i onsdags, är kvar i laget. Frågan är om de ens blir bäst i länet när Zinkgruvan har både Markus och Oscar Johansson att stoppa in. Där handlar allt om att Olle Windahl håller ihop det på förstasträckan.
Mer skidor? Jo, på söndag körs näst sista deltävlingen i Fis marathon cup, med Karlslunds Maria Gräfnings som en av huvudfavoriterna i Engadin skimarathon.

2) SK Winners avslutningstävling
Förra året noterade Nils van der Poel, som tillsammans med David Andersson och Adam Axelsson bildar den nya svenska skridskogenerationen och som tog JVM-guld för två år sedan (men som till skillnad från Andersson och Axelsson inte tävlar för Örebroklubben SK Winner utan för Trollhättan), den bästa 10 000-meterstiden som någonsin presterats på svensk is när han avverkade de 40 varven inne i Behrn arena på 14.18,05 i SK Winners avslutningstävling. Han är anmäld i år också, liksom Johan Röjler.

3) Tybblelundsspelen
I Tybblelundshallen avgörs stora ungdomstävlingen Tybblelundsspelen i KFUM Örebros regi, och där bjuds 1 000 meter för 15-åringar och 800 meter för 12- och 13-åringarna. Åsbros Klara Frih, SM-fyra på distansen förra helgen och mindre än sex tiondelar från medalj då, får gälla som fri i F15-klassen, Medan det på P15-sidan finns med fem lokala löpare jag ärligt talat har noll koll på.

Bubblare: Emilia Fahlin avslutar säsongspremiären Setmana Ciclista Valenciana med en platt finaletapp som lär passa betydligt bättre än de två senaste (även om hon fick beröm av laget för det fina uppdraget åt Giorgia Bronzini i dagens etapp, där Fahlin tog sig över de båda bergen och satt med i huvudklungan hela vägen in; på torsdagen tvingades hon dock släppa sex minuter på täten, och i sammandraget är Fahlin 59:a). Dessutom körs skidtävlingen Hälleforsrännet på lördagen. För seniorerna handlar det om tio respektive 15 kilometer i klassisk stil på elljusspåret vid Hurtigtorpet, men bara en handfull seniorer har anmält sig.

Backlopp i Närke? Nähä? Joho! Här är Röjlers senaste påhitt: Rusakulan vertikal tour

Hade det inte varit för att han varit med på tre OS och slagit svenskt rekord i SM-guld i skridsko, sprungit ultralopp och slagit rekordtid på Bergslagsledens 28 mil och därtill arrangerat ett av Sveriges tuffaste skridskolopp och Bergslagsleden på fem dagar (bland mycket annat) så hade man kanske trott att han varit tokig när Johan Röjler när han sa att han skulle arrangera ett backlopp i Närke, ett landskap som blivit känt för sin slätt. Men nu blir det av, och därtill en hel serie. Tja, nog har jag tillbringat mycket tid i Kilsbergen, så jag vet att det finns ett och annat motlut, och faktum är ju att han och medarrangörerna Peter Knoblach och Håkan Röjler valt den kanske vackraste och vanligaste utsiktspunkten som målet för loppet.
Det handlar om 160 höjdmeter på 3,3 kilometers löpning från fotbollsplanen i Klockhammar upp till toppen på Rusakulan (enda gången jag själv kutat upp till Rusakulan har faktiskt varit under Bergslagsleden ultras tre upplagor, men då springer man ”bara” från Bergslagsleden och upp, inte hela vägen nerifrån Klockhammar; det var väl i den där backen som Röjler själv tränade en hel del inför Transvulcania häromåret).
Det blir både löpnings- och mountainbikeklasser för herrar och damer, och alla tre deltävlingar avgörs inom loppet av en vecka: Onsdagen den 29 mars, tisdagen den 4 april och torsdagen den 6 april. Det är intervallstart, och starten för de två första deltävlingarna går 18–19 på kvällen. ”Loppen kommer ha mindre variationer på bansträckning men där start och mål är konstanta. Det sista loppet kommer avgöras i mörker”, skriver arrangörerna på sin facebooksida.
Martin Regborn, som var och varannan vecka postar instagrambilder från toppen på Rusakulan, borde tillsammans med en Filip Dahlgren i form (och möjligen Per Sjögren, han är ju bra på allt som kräver kondition och har rekordet i Kvarntorpshögens trappa) lär ju vara storfavoriter på herrlöparsidan, på damsidan är det svårare att sia vem av Tisarens orienterare som är starkast, men Lilian Forsgren gjorde ju ett toppresultat i Göteborgs brantaste i fjol.
”Svårt att säga vad segertiden kan bli, men kanske ned mot 12–13 minuter”, siar Johan Röjler.
Tävlingen heter Rusakulan vertikal tour, och deltagarna i de tre deltävlingarna samlar på sig poäng så att totalsegrare kan koras. Och det kommer förstås bli väldigt intressant att se om några av de stora kanonerna dyker upp på startlinjen.

I morgon drar junior-SM i skidor igång i Kalix med fyra Garphytte- och fyra Zinkgruveåkare på plats. Topprankad av dem är förstås Markus Johansson, som framför allt i torsdagens sprint har segerchans och är medaljfavorit. Men till att börja med är det masstartslopp i fri stil som gäller.

Nu är det också bekräftat vilka lagkompisar Emilia Fahlin får med sig i världstourloppet Ronde van Drenthe, hennes säsongspremiär, på lördag. Det blir Jolien d’Hoore, Annette Edmondson, Grace Garner, Lucy Garner och Julie Leth.

Sjögren krossade sitt eget tävlingsrekord: ”Trots stela vader och ömma muskler”

Efter lördagens mäktiga 3 000-metersdrabbning i Tybblelundshallen var det på söndagen upplagt för returmatch för alla utom segraren, Nasir Dawuod, när halva distansen avgjordes på sista dagen av Örebro indoor games. Men inte heller den här gången avgick Martin Regborn med segern – utan i stället smet Per Sjögren ifrån klungan och visade att gammal är äldst. 37-åringen, som i sina medeldistansmässiga glansdagar gjorde 1 500 meter på 3.48,69 (fjärde bäst i distriktet genom tiderna, näst bäst de sista 20 åren och inte alltför långt från en Finnkampsplats), detroniserade sitt eget tävlingsrekord med över nio sekunder när han korsade mållinjen på 4.01,57 (en tid som verkar göra Sjögren till en, troligen högst tillfällig men ändå, Sverigeetta på 1 500 meter inomhus i vinter) – över 5,5 sekunder före Regborn. 17-årige Jonathan Gustavsson, som sprang 800 i stället för 3 000 meter i går, nöp tredjeplatsen ytterligare 2,5 sekunder bakom men även han under Sjögrens gamla tävlingsrekord.
”Under dagens 1 500-meterslopp var känslan i löpningen lite bättre [än i går], trots stela vader och ömma muskler, och jag lyckades navigera mig fram bra i det stora startfältet. Så bra att jag tillslut låg först och kunde trycka på hela vägen in i mål. […] Nu får spikskorna vila ett tag känner jag, för vaderna har fått vad de tål”, skriver Sjögren på instagram.
På damsidan kom inga länslöpare till start på 1 500, men i F17-klassen tog Lisa Hallmén en fjärdeplats på 5.20,43. I P17 kom Örebrograbbarna på andra, tredje och fjärdeplats, med sekundmellanrum. Alexander Larsson snabbast på 4.29,62 och bara tolv hundradelar från segern (som gick till AIK:s Gustav Gahne).

Skridsko-SM:s avslutande dag skrev jag massor om på vanliga na.se tidigare i kväll, men i sammandrag kan man säga att SK Winner-skrinnarna David Andersson (fyra guld, tre silver), Johan Röjler (fyra brons) och Adam Axelsson (tre brons) håvade in 14 medaljer av 21 möjliga i herrseniorklassen. Inte så illa pinkat … Dessutom vann Marcus Hjalmarsson den yngsta veteranklassen, H35, men då förstås för att Röjler valde att köra bland seniorerna i stället.
Frågade förstås även Röjler om Ice race vintage kan komma att avgöras på lördag, och det är inte alls omöjligt, hälsade han. Besked på onsdag kväll.

Elin Winblad och Lucas Lennartsson tog hem DM i längdskidor, 15 kilometer i klassisk stil över nio varv i det 1 700 meter långa konstsnöspåret i Ånnaboda, på söndagen. Elin var 1.15 före Josefine Wallenhammar i en tävling som väl led lite av att varken Kristina Roberto eller Olivia Hansson kom till start, medan Lucas, som imponerat med starka resultat i de nationella tävlingarna i vinter och nog är länets näst starkaste åkare bakom Axel Ekström (Filip Danielsson och Impolas tävlar ju för klubbar utanför länet), slog lillebror Marcus med hela 1.41 och var drygt två minuter före trean Joel Lager.
I Tour de Kif, där DM ingick som en deltävling, innebär resultaten att Winblad sticker iväg i ensam ledning i damklassen medan Erik Svensson, fyra i DM, drygade ut sin ledning i herrklassen. Nästa deltävling är ett skiathlon nästa onsdag.
Apropå skidåkning fick Vedevågssonen Filip Danielsson, som tävlar för Torsbyklubben SK Bore, äntligen ett positivt formbesked efter en lätt strulig vinter när han ställde av övriga åkare (han var själv i seniorklass, förstaårssenior som han är, men åkte med juniorerna) och tog hem Valbergsrännet, som kördes över nio kilometer med masstart i fristil. Zinkgruvans Oscar Johansson var tvåa sammanlagt som segrare i H20.
Karlslunds Kalle Gräfnings var en av tre som orkade hänga med i tätgruppen hela vägen i Skistart.com ski marathon i Långberget, den andra deltävlingen i svenska långloppscupen, men i spurten fick han se sig slagen av Vinjar Skogsholm, Team Parkettpartner, och Adam Steen, Axa SC. Nästa deltävling är Wadköpingsloppet den 5 februari. Må det snöa så inte även den tävlingen måste köras på 1 700 meter konstsnö …

Axelsson tog tre SM-brons: ”I morgon vill jag ha en finare medalj” (och Röjler kan än!)

Adam Axelsson, 20, från Kumla har ju haft en besvärlig vinter med långa sjukdomsperioder utan att läkarna kunnat hitta något fel. Men lagom till SM har kroppen börjat svara upp hyggligt, och redan när de första SM-medaljerna delades ut efter fredagskvällens 1 000-meterslopp fick Axelsson kliva upp på prispallen för att ta emot bronspengen. På lördagen följde han upp med ytterligare två tredjeplatser, på 500 meter (sammanlagt efter två lopp, med start på inner- respektive ytterbana) och i sprintkombination (sammanlagd poäng efter två 500- och två 1 000-meterslopp). Västgöten David Andersson, som för tredje vintern är lagkamrat med Axelsson i Örebroklubben SK Winner, tog guld på alla tre distanserna (SM-guld nummer 19, 20 och 21 i karriären, och därmed bara 30 kvar upp till rekordhållaren Johan Röjler) och följde sedan upp med ett silver bakom Trollhättans Nils van der Poel, som dominerar svensk långdistans just nu, i lördagseftermiddagens 5 000-meterslopp (som Axelsson stod över). Men det mest anmärkningsvärda där var nog ändå att Johan Röjler, 35, som la ned sin elitsatsning för flera år sedan, gjorde sitt tredje och sista OS för sju år sedan och numera bara tränar skridsko sporadiskt, tog bronset bakom van der Poel och Andersson där. Ett resultat som gör att ligger mycket bra till för att knipa ännu ett brons, i allround (och varför inte ett på 10 000 meter också?!) när SM avslutas på söndagen (då står, förutom 10 000, även 1 500 meter på programmet). Jag ringde naturligtvis upp Axelsson för en kommentar om de tre tredjeplatserna som på mindre än 24 timmar fördubblade hans total samling individuella senior-SM-medaljer (se alla Röjlers, Axelssons och Anderssons SM-medaljer nedan).

– Jag är riktigt nöjd. Nu svarar kroppen som den ska, och det är lovande inför resten av säsongen. Det har varit jämna och hårda tävlingar i väldigt bra förhållanden trots att det är utomhus i Stockholm, fin is och nästan ingen vind. Och väldigt roligt just att det är så jämnt, då pressar vi varandra till bra tider istället för att någon sticker iväg och vinner med två sekunder. På 1 000 meter i går var jag bara sex tiondelar bakom David, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– Sedan är jag riktigt nöjd med att jag slog Nils, det hade jag aldrig trott. I dag gick jag andra 500-metersloppet på 38,45 och var sju hundradelar snabbare än Kevin Mercanton, men han var tre tiondelar snabbare än mig i går, så det räckte inte för att ta silvret. 38,20 som jag gjorde i går är inte så långt från mitt Sverigebästa – och jag öppnade med 10,3 sekunder på första hundringen vilket är vad jag gjort som snabbast, och 17,7 på första 200-ingen är lika bra som i säsongsbästat i Inzell – och på 1 000 meter satte jag Sverigepers i går med 1.16,47.
Men du stod ändå över 5 000 meter. Varför?
– Tja, kanske hade jag kunnat knipa ett brons där också, men det känns inte som om 5 000 och 10 000 meter skulle ge mig så mycket just nu. Det vore bara dumt med tanke på att jag har viktiga tävlingar framöver. Jag laddar om för 1 500 meter i morgon i stället och hoppas på en ny medalj där. Och förhoppningsvis en finare än brons. David är så klart favorit där också, men där bakom kan det bli hård kamp. Jag och David kommer gå i näst sista par, och så kommer Nils och Kevin i sista. Det betyder att de har mina tider att gå på vilket kan vara en liten fördel, men jag hoppas jag kan ta dem ändå.
Vad säger du om Johan, då?
– Han var riktigt stark på 5 000 meter. Han sa att han siktade på 8.00–8.05, och så gick han i mål på 7.31. Hans sämsta varv var på 37 sekunder, men han avslutade med en 33-runda … Riktigt bra gjort, och jag tror han tar bronset totalt också, han har ju varit med topp fem på alla distanser.

Johan Röjlers alla individuella SM-medaljer:
51 guld: Allround (1999, 2000, 2003, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012), sprintkombination (2003, 2010, 2012, 2013), 500 meter (2003, 2010, 2012, 2013), 1 000 meter (2003, 2010, 2012), 1 500 meter (2000, 2003, 2004, 2009, 2011, 2012, 2013, 2014), 5 000 meter (1999, 2000, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012), 10 000 meter (1999, 2000, 2003, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012).
Elva silver: Sprintkombination (2006, 2009), 500 meter (2006, 2011), 1 000 meter (2006, 2007, 2009, 2013), 1 500 meter (2006, 2007, 2010),
Nio brons: Allround (2013), sprintkombination (2007, 2011), 500 meter (2007, 2009), 1 000 meter (2011), 5 000 meter (2013, 2017), 10 000 meter (2013).

Adam Axelssons alla individuella SM-medaljer:
Ett silver: 1 000 meter (2016).
Fem brons: Sprintkombination (2017), 500 meter (2017), 1 000 meter (2017), 1 500 meter (2012, 2016).

David Anderssons alla SM-medaljer:
21 guld: Allround (2013, 2014, 2015, 2016), sprintkombination (2014, 2015, 2016, 2017), 500 meter (2014, 2015, 2016, 2017), 1 000 meter (2013, 2014, 2015, 2016, 2017), 1 500 meter (2015, 2016), 5 000 meter (2015), 10 000 meter (2015).
Elva silver: Sprintkombination (2013), 500 meter (2013), 1 500 meter (2013, 2014), 5 000 meter (2013, 2014, 2016, 2017), 10 000 meter (2011, 2013, 2016).
Ett brons: 10 000 meter (2014).

I det uppsnackade 3 000-metersloppet i Örebro indoor games i Tybblelundshallen på lördagskvällen blev det en högst väntad pall med Eskilstunas flerfaldige SM-medaljör Nasir Dawuod närmaste före Örebros VM-orienterare Martin Regborn och allkonstnären Per Sjögren, om än i något lusigare tempo än vad man trott. Dawoud och Regborn hängde ihop länge, men den tidigare terräng-VM-tolvan gled iväg på det 15:e och sista varvet och vann komfortabelt på 8.36,48, drygt tre sekunder före Regborn (8.39,57; nästan 24 sekunder över hans egna, knappt årsgamla, distriktsrekord på distansen – men då var det förstås ett helt annat lopp i ett helt annat sällskap i inomus-SM) och ytterligare nästan åtta före Sjögren (8.47,29). ”Ingen av oss var sugna på att dra så det blev ganska behagligt tempo i 2 800 meter för att sedan se mig omspurtad sista varvet. Två på tiden 8.39. Nya möjligheter till snabbare tider blir det redan imorgon då det vankas 1 500 meter”, skriver Regborn på Instagram. ”Något för bekvämt genomfört. Led inte tillräckligt”, twittrar Sjögren. Även KFUM Örebros franske nyförvärv Tomas Chaillou gick under nio minuter och blev fyra på 8.54,39.
På 800 meter fortsatte 17-årige Jonathan Gustavsson att visa klass och vann herrseniorernas lopp på 1.58,96. Ett år äldre William Wickholm var näst bäste länslöpare där med en fjärdeplats på 2.01,93. IF Starts långloppscupsfyra Maria Eriksson var enda kvinna till start på 3 000 meter, och fick löpa med herrarna. I mål på 11.53,01.

Någon förklaring till varför (sjukdom, sviter efter Kinaresan?) har jag inte fått, men det verkar som om Bob Impola aldrig kom till start i Kaiser Maximilian lauf i Österrike i morse (i varje fall kom han inte i mål, eller; i varje fall saknas hans namn i resultatlistan). Däremot slet sig brorsan Bill Impola till en 29:e-plats, 2.45 bakom segrande Andreas Nygaard, och Bobs lagkompis Oskar Kardin blev bäste svensk på sjätte plats och säkrade viktiga poäng åt Team Serneke i lagtävlingen (vilket i ännu högre grad gällde Sara Lindborg, som blev fyra på damsidan). Loppet var annars en stor besvikelse rent tv-mässigt eftersom väderförhållandena gjorde att helikoptern som förmedlar signalen från tv-kamerorna på skotern inte kunde lyfta, varför det mest bara blev grafik och gps-tracking i rutan. Hoppas på bättre väder till La diagonela på lördag!

Helgens höjdare

1) Örebro indoor games
När en av Sveriges bästa löpare, Nasir Dawuod, kommer till Örebro – och Martin Regborn och Per Sjögren båda kommer till start – är det förstås givet vilken tävling som toppar listan. Jag skrev ju en hel del inför tävlingen häromdagen, och nu är dessutom tidsprogrammen spikade. 3 000-metersloppet, som är hela tävlingens kulmen, kommer att avgöras 19.30 på lördagskvällen. 800 meter löps vid 14-tiden på lördagen och 1 500-metersloppen spring på söndag eftermiddag mellan 15.15 och 16.00. Allt i Tybblelundshallen, förstås. För att få lite bättre koll på vad man kan förvänta sig av de lokala långlöparna, och då specifikt de som tävlar för arrangörsklubben KFUM Örebro, så hörde jag av mig till tränaren Mikael Kroon häromdagen.
Kroon meddelade bland annat att Tobias Tranderyd bara kommer springa 400 meter och att Jack Karlsson avvaktar med årsdebuten på grund av känningar i höften, men han tror att Regborn ”kommer kunna löpa snabbt”, att Tomas Chaillous tider på tränign ”indikerar en bra bit under nio minuter på 3 000 meter”, att William Wickholm och Jonathan Gustavsson ”ser väldigt starka ut” och ”kommer trilla in på nya fina pb:n om de är beredda att betala priset”, att det ”kommer gå undan” för Melker FOrsberg, Olle Tyrsmo och Alexander Larsson samt att man ska ”hålla ett öga” på William Wickholm. Jamen, då gör vi så!

2) Skridsko-SM
Skrev ju det mesta av intresse inför mästerskapet, som avgörs i Stockholm med start redan i kväll, i går. Vill man fördjupa sig i tävlingsprogrammet eller rankningslistan inför mästerskapet kan man kolla här. Klart är att David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, är favorit till de fyra SM-gulden upp till 1 500 meter (500, 1 000, 1 500 och sprintkombination) medan Trollhättans Nils van der Poel är favorit på 5 000 och 10 000 meter. Allroundkombinationen? Tja, där lär det bli tuff fajt. Adam Axelsson lär få göra upp om silver och brons på de kortare distanserna med van der Poel och Sundsvalls Kevin Mercanton, som gått bra under inledningen av säsongen samtidigt som Axelsson haft sjukdomsbekymmer.

3) Kaiser Maximilian lauf
9.45 på lördag morgon (herrarna startar 15 minuter senare) går starten för det österrikiska långloppet, och därmed också för den intensiva, kontinentaleuropeiska delen av långloppsvärldscupen med fem tävlingar på sex helger. Tävlingen kommer att avgöras på den krävande originalbanan, på runt 1 200 meters höjd, och med ett konstant motlut på totalt över 300 meter mellan kilometermarkeringarna 32 och 50. Det är väl där någonstans det kan spricka upp, även om huvudtipset är att det blir en rätt stor klunga som gör upp om förstaplatsen på upploppet i Seefeld. Bill Impola är tillbaka på startlinjen, lillebror Bob fortsätter jaga den rosa U26-tröjan, och SVT sänder. Bara att ställa klockan och koka kaffe, med andra ord!

Bubblare: På söndag avgörs årets DM i längdskidor, 15 kilometer i klassisk stil på konstsnöspåret i Ånnaboda. Och i Långberget körs andra deltävlingen i svenska långloppscupen i längdskidor, Skistart.com ski marathon, med bland andra Karlslunds Kalle Gräfnings på startlinjen.

Röjler ställer upp i rubbet i ”nya” skridsko-SM: ”Om jag orkar …”

Skridsko-SM har en helt ny utformning i år. I stället för separata sprint- och allroundmästerskap avgörs alltihop (utom lagtempo, stafett och masstart) under tre fullspäckade dagar där det delas ska delas ut SM-medaljer på 500, 1 000, 1 500, 5 000 och 10 000 meter samt i sprint- och allroundkombinationerna (och därtill en utmärkelse, men ingen medalj, som grand champion till den som presterar bäst sett över alla loppen). För den som ska köra allt blir det därmed sju lopp på tre dagar (500 och 1 000 meter körs dubbelt, där fredagens 500-meterslopp räknas både mot SM-medaljer på 500 meter [sammanlagd tid efter båda loppen, inner-/ytterbana, gäller], sprintkombinationen och allroundkombinationen, och fredagens 1 000-meterslopp både är om medaljerna på distansen och en del av sprintkombinationen medan lördagens 1 000-meterslopp bara är en del av sprintkombinationen).
Bland herrseniorerna (det är där länsintresset finns) är tio åkare anmälda, varav fyra anmält sig till rubbet och därmed har chansen att göra upp om titeln som grand champion. Och tre av de fyra tävlar faktiskt för Örebroklubben SK Winner: Johan Röjler, den trefaldige olympiern (2002, 2006, 2010) som också är skridsko-Sveriges mest mästare genom tiderna (51 individuella SM-tecken, plus ett gäng i lagtempo och stafett), David Andersson, som dominerat de senaste åren, åkte OS i Sotji 2014 och slog Europapers i EM så sent som i helgen, och Adam Axelsson, Kumlakillen som haft så mycket problem i inledningen av säsongen. Axelsson flaggade dock för att det är högst osannolikt att han kör varken 5 000 eller 10 000 meter när jag talade med honom i söndags, så förmodligen blir det bara Röjler, Andersson och Trollhättans Nils van der Poel (långdistansaren som också körde EM i helgen) som kommer att göra upp om titeln som grand champion på Östermalms IP på söndag eftermiddag.
– Jag kommer köra allt om jag orkar, men det blir nog tufft. Börjar, och sedan får vi se vad som händer, säger Röjler till Konditionsbloggen.
– Jag tror att både Nils och David ska köra allt, så jag ska inte ha en chans. Jag har inte tränat så mycket skridsko, så det blir mest en kul grej, men lite nervös börjar jag bli och jag kommer så klart göra mitt bästa när starten går.
Winner har ytterligare tre skrinnare anmälda: David Hjalmarsson kommer köra allroundkombinationens fyra lopp och Markus Hjalmarsson och Karl-Göran Vahlström kör i veteranklassen.
Tävlingarna inleds 18.00 på fredagskvällen, och 20.37 koras den förste svenske mästaren på herrsidan då 1 000-metersloppen avgjorts. På lördag delas medaljerna ut för distanserna 500 meter och 5 000 meter samt i sprintkombination, och på söndag avgörs 1 500 och 10 000 meter samt allroundkombination.

En liten miss från gårdagens skidrapportering var att jag skrev att Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson fått nobben av förbundskaptenen inför junior-VM. Det stämde inte helt och fullt eftersom han tilldelats en reservplats i det svenska laget, vilket Markus själv berättar om på sin blogg: ”Jag ska göra en uppladdning som om jag skulle åka dit. Det kan ju faktiskt inträffa att någon av de ordinarie blir sjuka. Det är viktigt att vara förberedd även om jag troligtvis inte kommer bli kallad. Om jag får åka kan jag senast få reda på den 18 januari, så fram tills dess ska jag träna på enligt plan. Blir det ingen resa till USA blir det i stället en sväng till Söderhamn för att köra senior-SM.”

Och så till sist resultaten från gårdagskvällens deltävling i Tour de Kif: Karlslunds Elin Winblad vann damklassen på 33.51 (över tio kilometer i fristil) medan sambon (och klubbkamraten) Tobias Karlsson fick nöja sig med en tredjeplats i herrklassen bakom Garphyttans Gustav Sundström, som gått på skidgymnasiet i Mora, som vann på 31.09, 7,5 sekunder före Karlslunds Erik Svensson i mål. Näste deltävling är DM på söndag.

Röjlers 10 000-metersrekord slaget: ”Hade pratat om att göra ett försök”

Fram till i kväll hade örebroaren Johan Röjler, skridskoåkaren som gjort tre OS, svenskt rekord på 10 000 meter, och var därtill den ende svensk någonsin som hade åkt snabbare än den gamle trefaldige OS-guldmedaljören Tomas Gustafson gjorde på 80-talet. Men inget av det där gäller längre, för vid världscupen i Heerenveen (samma tävling där David Andersson i går slog till med sin historiska pallplats) slog blot 20-åriga, före detta juniorvärldsmästaren, Nils van der Poel från Trollhättan till med 13.04,79, drygt 3,5 sekunder bättre än Röjlers svenska rekord som slogs på samma bana, i motsvarande världscupdeltävling, 2005 (13.08.42). ”Inför loppet hade vi pratat om att göra ett försök att slå Johan Röjlers svenska rekord på distansen, men det är alltid svårt att säga om man kommer klara det då 10 000 eter är en distans som man inte kör så ofta”, skriver förbundskapten Mattias Hadders på Svenska skridskoförbundets hemsida, och fortsätter: ”När väl Nils åkte iväg på sitt millopp så startade han mycket kontrollerat och åkte bra tekniskt på skridskorna. Vi hade pratat om att vara noggrann vid ingångarna och hålla en lagom distans till plopparna så att det inte skulle bli en diskning, vilket skedde i samband med 5 000 meter i Nagano. Nils höll varvtiderna stabilt mellan 31,2–31,6 till en början, och efter halva loppet pratade vi om att vara mer bestämd och våga släppa på bromsen. De sista tre varven gick Nils ner mot 30,7, 30,2 och han avslutade med ett sistavarv på 29,7.”
Även David Andersson gjorde ett nytt, bra lopp när han avslutade världscupdeltävlingen med säsongsbästat 1.10,55 på 1 000 meter för en sammanlagd 28:e-plats (nia i B-divisionen, bara 43 hundradelar från en ny pallplats där): ”David genomförde loppet på ett mycket bra sätt och visade igen att formen var på plats. Davids helg var fantastiskt bra”, skriver Hadders.
Nästa världscupdeltävling körs i Berlin i slutet av januari.

I Björnjakten i Älvdalen körde Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson upp sig från fjärde till andra plats i söndagens jaktstart över tio kilometer i klassisk stil. Karlslunds Kalle Gräfnings slutade sjua.
I skandinaviska cupen i Lillehammer slutade Kalles syster Maria Gräfnings på 30:e plats i masstartsloppet över 15 kilometer i klassisk stil, slagen med knappt 3,5 minuter av Charlotte Kalla som var starkast för andra dagen i rad. Filip Danielsson var 70:e i herrloppet över dubbla distansen, knappt 7,5 minuter bakom segrande Niklas Dyrhaug (i dag 18 norrmän i topp) medan Bill Impola bröt. Danielsson bloggar nöjt: ”Under dagens 30 kilometer klassiskt så hade jag en helt annan känsla i kroppen. Det kändes från start ganska bra och jag öppnade lugnt och kontrollerat för att orka hålla i hela vägen och plocka placeringar mot slutet. Med de grymma skidorna jag hade så orkade jag hela vägen. Är riktigt nöjd med känslan i dagens lopp och jag tar med mig att det var ett riktigt lyft mot lördagens distanslopp.

Julserien i Arboga, då? Näe, den andra deltävlingen bjöd inte alls på samma uppslutning som den första. Martin Regborn, som valde träningsdag med Örebro läns orienteirngsförbunds elitgrupp i Ånnaboda istället, var bara ett av alla namn som saknades, och faktum är att inte en enda löpare tog sig i mål i herrklassen (!). Därmed behåller Regborn totalledningen på herrsidan medan Josefin Erlandsson, som också dissade dagens mönstring, numera delar den med klubbkompisen (i OK Milan) Lisa Westerberg som var enda löpare i mål i damklassen i dag.

Wengelin VM-femma – och för tre år sedan hade Sundström varit i Finnkampen

Matthias Wengelin, den nyinflyttade örebroaren som tävlar för Almby, blev VM-femma i sprint i kväll. Text kommer på na.se inom kort och i morgondagens papperstidning. Det var blandade känslor när jag pratade med Wengelin, på telefon från Tjeckien, eftersom han aldrig tidigare varit bättre än runt 20:e på VM, men samtidigt kände att han mycket väl kunde ha tagit en VM-medalj om han inte fått en tryckare när han var på väg att runda fältet efter en dålig start i semifinalen, och därför hamnade på tvären nedför ett dropp och knäckte bakfälgen. Annars vann han åttondelsfinal, kvartsfinal och B-final, efter en femteplats i kvalet. Redan i morgon tvingas han flyga hem från Tjeckien, trots att han är på plats får han inte köra crosscountryloppet, OS-disciplinen, eftersom förbundet inte anser att hans rankning och därmed startposition räcker för att göra ett bra resultat. I stället blir det, om kroppen känns bra, Ränneslättsturen i Eksjö samtidigt som VM-crosscountryn körs på söndag.

Redan i går kväll svarade Tim Sundström (lite i skymundan av, men i samma lopp som, Johan Rogestedt supertid) sitt livs lopp i Sollentuna GP. Trots blodproppen som förstörde en hel del av träningen i vintras och hela inomhussäsongen sprang medeldistansaren från Örebro nästan 1,5 sekunder snabbare än han någonsin gjort tidigare, lika mycket snabbare än hans årsgamla distriktsrekord (något nytt blir det ju inte, eftersom han sedan i november tävlar för Stockholmsklubben Tureberg). Tiden? 3.45.16. 2013 hade den gett honom hade den tiden gjort honom till Sverigefyra (Sverigetrea om man räknar bort Nacereddine Hallil som inte var ”landslagssvensk” då) och hade med råge räckt till en finnkampsplats (den tredje gick till just Rogestedt, som hade ett årsbästa på 3.46,34 den säsongen). Men sedan dess har bredden på svensk medeldistanstopp vuxit explosionsartat, och 2016 räcker tiden, trots att vi fortfarande är i början av utomhussäsongen och inte hunnit halvvägs genom kalenderåret, bara till en åttondeplats på svenska årsbästalistan. Det kommer bli tuff kubbning om finnkampsplatserna i år …

Tisarens Daniel Attås är trea totalt efter två dagar i Idre tredagars, tappade en placering totalt genom en åttondeplats i onsdagens medeldistans, som var betydligt jämnare än tisdagens utspridda långdistans. Lovisa Persson, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund fixade en tisartrippel på positionerna åtta, nio och tio i damloppet, sju-åtta minuter bakom Domnarvets Emma Johansson som vann stort. Lilian Forsgren tog sig i mål för första gången under Idreveckan, på 15:e plats (hon, liksom de flesta andra orienterare efter den tävlingstunga våren, är ju i träningsfas just nu). I sammandraget ligger Josefin bäst till inför torsdagens avslutande långdistans, med en sjätteplats.

Redan i går återupptogs, helt utan att jag märkte det, Milans poängtävlingar med deltävling åtta, i skogarna nordväst om Striberg. Eftersom Martin Regborn var i Idre blev det ohotad seger för … Filip Dahlgren. Garphyttelöparen 2.42 till tvåan Oskar Arlebo, hela 10.31 till trean Albin Arlebo, båda KFUM Örebro. Ellinor Eriksson bästa dam på åttonde plats. Oskar tog även över ledningen totalt, men det beror mest på att varken Regborn (fyra) eller Dahlgren (tre) hunnit upp i de fem deltävlingar som får räknas än.

Röjler och Knoblach? Jodå, de klarade även dagens sträcka på Bergslagsleden. Passerade platsen där de bröt i fjol med gott humör, men drabbades sedan av problem med oroväckande meddelanden i direktrapporten (innan det förlösande glädjebeskedet kom):
14.06: Johan har problem med knät och var tvungen att tejpa upp det … På grund av det går det lite långsammare nu eftersom de inte kan springa.
15.51: Elva kilometer kvar av dagen. Johan har det riktigt tufft just nu med ett ömmande knä och låg på energi.
17.35: SVARTÅ HERRGÅRD! Riktigt stark insats i dag och framförallt sista halvan av dagen!
21.00: 
Vad ska man säga om dagen egentligen? Vi har haft svårt att uppbringa energi och motivation nog för att överkompensera för tröttheten och smärtorna. Både Johan och jag har problem med vår vänstra sida av underkroppen. Båda har framförallt ont i knät och därmed svårigheter med att springa. Därför har dagen mest bestått av snabbmarsch och etappen har känts väldigt kuperad och jobbig. Tillslut nådde vi ändå målet och imorgon fortsätter äventyret. /Peter
I morgon kväll är det tänkt att målflaggan ska tas i Stenkällegården. Med en enda, om än drygt sex mil lång, dag kvar tror jag att pannbenskillarna biter ihop och grejar det.

 

Galna slutet efter dubbla rekord i Österrike – möttes i sjukvårdstältet: ”Spydde på röda mattan”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som mot alla odds tagit två VM-guld och nu senast ett VM-brons i swimrun tillsammans, började ju karriären som triathleter, och är kanske i grunden fortfarande just det. Båda har kvalat in och tävlat framgångsrikt i ironman-VM på Hawaii. Ja, Lotta tog ju till och med hem en träskål i höstas när hon tog en femteplats i D50-klassen.
Jag skrev ju en kort notering om att båda slog personliga rekord i Ironman Österrike i helgen, men nu har jag dessutom fått ta del av en helt unik inblick i deras resa mot persen, genom en racerapport skriven av Lotta. Bland annat berättar Lotta om att hon först spurtade till sig segern i D50-klassen (vilket hade gett en plats till ironman-VM som hon ändå inte hade tänkt utnyttja) men att det sedan visade sig att hon ändå var slagen med sju minuter eftersom det var valfri starttid och motståndaren, hemmahoppet Gabriele Pauer, hade valt att starta just sju minuter senare. Och därefter kollapsade Lotta, kräktes på målmattan och fördes till sjukvårdstältet där hon, när hon kvicknade till, fick se dottern ligga med dropp på en bår bredvid, efter att ha gjort samma sak som mamman: Spurtat ned en motståndare i slutet av det avgörande maratonloppet men sedan ändå blivit av med placeringen (en tredjeplats) på grund av den fria starttiden. Men, allt det där får Lotta själv berätta om nedan (och allra längst ned bjuder hon dessutom på lite bilder från Klagenfurt!).

”Förväntansfulla och lite trötta anlände vi i husbil till campingen i Klagenfurt am Wörther see redan på tisdagen i tävlingsveckan. På torsdagen var det dags för registreringen och att ta en titt på ironmanmässan. Fredag kväll var det pastaparty. Under lördagen märktes nervositeten av alltmer, och alla prylar skulle kollas en extra gång och sedan checkas in. Tropisk värme har det varit nu sedan vi anlände, och frågan var: ’Vad blir det för väder i morgon?’
Efter en regnig och lite kallare natt än tidigare ringer klockan 4.45 och då ska vi bort till växlingsområdet som ligger knappt en kilometer bort. Det som ska göras är att sätta dryckesflaskor på cykeln och kolla däckens lufttryck. Efter det går vi tillbaka och äter lätt frukost och besöker toaletten, som alla som blir nervösa av att tävla känner till. Nu ska våtdräkt krängas på och vi går mot starten som är vid Strandbad (ett stort utomhusbad). Denna tävling har så kallad rolling start, vilket betyder att man startar på den tid man tror att man ska simma på. Vi ställer oss i kön för simning under en timme, och släpper före ett lagom stort gäng av övertaggade simmare. Det är inte kul att bli översimmad i triathlon, men inte heller kul att fastna bakom långsamma simmare. 3,8 kilometer skulle avverkas, och sista delen av simningen simmas i en kanal som inte är så bred.’
Jag är nöjd med simningen! Det gäller att inte göra av med för mycket energi här, man vill ha en bra start på den långa dagen. Väl uppe ur vattnet ska man springa ett par hundra meter till växlingsområdet och transition (T1), byte till cykel.
Cykelbanan här är känd som en av de finaste och två varv skulle cyklas här, alltså 2×90=180 kilometer. Vi håller verkligen med om att den här banan borde få cyklas av alla (även av icketriathleter). Banan innehåller cirka 1 600 höjdmeter, så det blir aldrig tråkigt, det händer något hela tiden.
När vi har cirka 60-70 kilometer kvar börjar det regna, vilket inte är positivt: Det går långsammare, man måste ta det försiktigare, man blir blöt och till slut kall. Man ska fortsätta att dricka lika ofta som tidigare vilket vi kom fram till att båda hade missat. Klantigt? Svar: Ja, men lätt att missa! Rullar in mot T2 och börjar mentalt förbereda sig för den sista, men jobbigaste, delen i ett ironman: Maratonloppet.
Kliver av cykeln på förvånansvärt pigga ben. Hänger tillbaka den på sin plats och springer mot min påse: Av med hjälmen och på med löparskorna. Funktionärerna här är väldigt hjälpsamma och vill stoppa ner sakerna i påsen och hänga upp den på sin krok. Tack för det!
Första kilometern kändes prima för mig. Men de positiva tankarna grusades snart av ett alltmer tilltagande illamående. Men att börja gå är inte att tänka på då man ska ta sig igenom 42 kilometer, så jag försöker slå bort de tankarna och inser fakta: Jag måste tvinga i mig något på varje station för att komma i energibalans.
Under löpningen tittar solen fram och värmen tilltar. Det gäller att kyla ner sig också, får inte bli överhettad! Finns bara en väg – och den är framåt! Efter cirka tio kilometer får jag bukt med de värsta illamåendekänslorna, men får kämpa resten av loppet för att försöka hålla energibalansen. Och inte nog med det. Vid de sista två kilometerna dyker en i min åldersklass upp, och det hela slutar med en långspurt, där det hela avslutas med en idiotspurt på upploppet, på ”röda mattan”. Jag kan tala om att jag vann den spurten, men eftersom det var rolling start och jag hade startat tidigare än min rival så vann hon med nästan sju minuter över mig. Jag kom tvåa alltså. Direkt efter målgång spydde jag på röda mattan och allt snurrade. Sjukvårdpersonal tog mig till sjukvårdstältet för snabbare återhämtning och koll. Inte så allvarligt som det låter, det kan bara bli så ibland om man tar i lite mycket och lite länge, men det är ju frivilligt!
När jag hade legat i sjukvårdstältet en stund började jag titta mig omkring och såg Bibben liggandes på en bår med dropp. Hon hade också gjort slut på alla sina krafter. Hon kämpade om tredjeplatsen i sin åldersklass, D25-29. Hon sprang om tjejen som låg på tredjeplatsen, men då det var rolling start kom hon i alla fall på fjärde plats med tre min till trean.
Jag hade redan bestämt före loppet att även om jag skulle kvalificera mig för Ironman Hawaii (ironman-VM) så skulle jag inte ta platsen.
Denna tävling kan verkligen rekommenderas till alla som vill köra en ironman. Vi träffade många trevliga människor här i Klagenfurt, svenskar och även andra nationaliteter. Bibbens nästa kraftprov blir Kalmar Ironman den 20 augusti. För mig är det dags att börja fundera på nya utmaningar (inget bestämt i dagsläget), men först vila och njuta av vår sjätte genomförda ironman med nya personliga rekord!”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike - trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike – trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat

Johan Röjler och Peter Knoblach verkar ha haft ännu en finfin dag på leden (även om det i direktrapporten rapporterades om en liten svacka för Johan vid lunchtid). De gick i mål vid Ånnaboda precis som beräknat vid 18-tiden, och har nu klarat av mer än halva 28-milasträckan. ”Vilken härlig dag! I fjol löpte vi dag två på runt 14 timmar och 30 mininuter. I år, med fräschare kroppar efter målgång, på strax över tolv timmar. Vilken skillnad! Grym känsla! Detta bådar gott”, skrev grabbarna i direktrapporten en stund senare. I morgon börjar nedförsbacken, både bokstavligt (ned från Kilsbergen) och bildligt (andra halvan) på Bergslagsleden. Målet snart i sikte!

Idre tredagars startade i dag en finfin andraplats för Tisarens Daniel Attås i herrklassen (bara tolv sekunder bakom Göteborgs Johan Runesson, en kille med fyra VM på meritlistan och med bara två löpare inom fyra minuter bakom sig över 11,8 kilometer långdistans) och en nästan lika fin tredjeplats för klubbkompisen Josefin Tjernlund i damklassen (11.47 bakom Tove Alexandersson, världens förmodligen bästa orienterare just nu, men före en hel radda tunga namn). Martin Regborn, örebroaren som tog EM-brons i långdistans i våras och är klar för sitt tredje VM, har nu också anlänt till Idre och sprang en öppen bana i någon typ av träningsfart, slutade fyra, 6.49 bakom KFUM Örebros Michael Reinhart. I morgon avgörs en medeldistans i Idre.

Men framför allt är det i morgon förstås dags för örebroaren och Almbycyklisten Matthias Wengelins VM-start i mountainbikens sprintdisciplin i Nove Mesto. Kvalet startar 16.30, finalheaten 18.00. Banan ser ut så här.