Nordling presenterade sig för nya hemmapubliken med seger i Kilsbergsleden (och äntligen fick van Sitteren vinna!) – Fjordäng snabbast i Kullamannen

För ett par veckor sedan tog han en fjärdeplats i äldsta juniorklassen på terräng-SM. I helgen presenterade sig Gustav Nordling också för sin nya hemmapublik – Spårvägenlöparen som flyttat till Örebro för att plugga och som kommit med i Mikael Kroons träningsgrupp vann Kilsbergsleden på 49.24. En vass tid på det 14,7 kilometer långa motionsspåret – senast en länslöpare sprang så snabbt var Linus Rosdal på 48.26 (och Thomas Chaillou på 49.04) 2016.
Förhandsfavoriten Jonas Nilsson var halvminuten bakom på 49.53, följd av långloppscupens redan klara segrare Per Arvidsson på 50.49. Men roligast av allt var att det därefter följde hela fyra juniorer på rad – Jack Karlsson, Michael Welday, Axel Sandberg och Melker Forsberg (inom ett spann på 2.50 från 51.03 till 52.52). Då ska man veta att det så sent som i fjol bara ställde upp två herrjuniorer på 14,7 – och 2017 var det inte en enda. i år kom åtta stycken till start – och alla sprang under 1.02.
Tyvärr kom inga juniorer till start på damsidan, men loppet fick ändå ett roligt slut när Liduina van Sitteren tog sin första seger efter två raka andraplatser. Hon gjorde det dessutom med över 6,5 minuters marginal till tvåan, Finspångs Lisa Bouvin, medan Petra Hanaeus var trea. Resultatet innebär ändå att Mikaela Kemppi säkrar andraplatsen i långloppscupen bakom överlägsna van Sitteren, eftersom Hanaeus hade behövt bli bästa länslöpare både i Kilsbergsleden och Lucialoppet för att ta sig förbi (men Hanaeus säkrade i sin tur tredjeplatsen). På herrsidan säkrade också en löpare som stod över tävlingen andraplatsen – Johan Ingjald – medan Michael Welday gick om Wihlelm Bergentz i kampen om tredjeplatsen (där även Jonas Nilsson har chans inför finalen).

Ett lopp som jag märkligt nog glömde i ”helgens höjdare” var Allahelgona swimrun (numera med hashtagen #hejabarncancerfonden), ett mysigt välgörenhetsevenemang uppe i Ånnaboda som i år arrangerades för fjärde gången!

Möjligen berodde det förbiseendet på att jag bara hade Kullamannen i huvudet. För mig handlade det mest om rekognosering inför en eventuell start på 100 miles nästa år, och jag hade två mycket trevliga varv på kullen och träffade bland annat Gary Cantrell, grundaren av bland annat Barkley marathons och Last Annual Vol State och uppfinnaren av backyard ultra-konceptet.
Av länslöparna tog Therese Fjordäng (som byter klubb från Örebro AIK till Vretstorp om två veckor) den mest framskjutna placeringen med en sjundeplats på Dubbeldöden (44 kilometer, två varv runt kullen) med 5.00.28. Hennes (snart föredetta) klubbkompis Ola Backlund (tidigare Hellström) blev 14:e på Dödens zon (22 kilometer, ett varv) på 2.05.40, och Martin Nilsson blev 15:e på Dubbeldöden med 4.48.04.
På 100 miles, som i år lite motsägelsefullt var 175 kilometer, är den första löparen med länsklubb jag hittar i listan Staffan Gerogsson från Garphyttan som med knappt två minuters marginal klarade sig under 30-timmarsgränsen och därmed tog en 40:e-plats (Magnus Rabe vann på 20.22 efter att ha passerat Petter Restorp på sista varvet runt kullen).

View this post on Instagram

Visst, loppet var väl fint – men framför allt träffade jag i dag min stora idol Gary Cantrell (och jag berättade förstås om mitt nördiga backyardstatistikintresse och en annan Gary-anknuten idé som jag har). Nå, jag testade Dubbeldöden (två varv på Kullabergs 22 kilometer långa trailbana) under @kullamannen_trail och hade som mål att ha roligt och inte pressa för hårt. Allt som en rekognosering inför en eventuell start på 100-milesdistansen i framtiden. Sprang första varvet just under 2.27 och hade krafter kvar för att jaga den tiden på andra, men sedan öppnade sig himlen och förvandlade banan till ett veritabelt gyttjebad där varje steg uppåt följdes av ett halvt glidande nedför. Och så blev det mörkt, och jag hade med för lite energi .. Nå, mycket att skylla på, men framför allt hade jag nog inte vilja att pressa mig så mycket i dag. Andra varvet gick på över 2.50, för 5.20.23 totalt. Placering 35 av 174 gossar på distansen (som tog sig i mål, en hel del bröt också). Men viktigast, känslan inför framtiden: Jo, det var kul (riktigt kul!) och faktiskt inte riktigt så brutalt som jag hade väntat mig även om det bjöds ett par tuffa backar (det är förstås något helt annat om man sprungit nio mil innan man kommer fram till berget). Vi får se när man får möjlighet att komma tillbaka och prova andra sträckor! Det här var säsongens tionde och sista ultra för mig (om man får räkna DNF efter tolv mil i Aktivitus trailrace i våras). Mot nya (och nygamla) äventyr 2020! (Måste även passa på att tacka @cyclepro3, @lajkabaws och en okänd man som kutat 22:an för skjuts hit och dit sedan min bil la av – totalt – i Ängelholm på fredagskvällen. Utan er hade det inte blivit något Kullamannen för mig!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Örebro parkrun krockade ju med Kilsbergsleden den här helgen, men 66 löpare kom ändå till start, och Johan Ingjald tog sin 26:e seger (bara Petra Hanaeus, med 21, har fler än 16) på 18.57 medan Maria Eriksson vann på 21.23.

I andra deltävling i Park world tour, som var en väldigt speciell sprint, blev Tisarens Oskar Andrén bäste svensk med en åttondeplats, men missade finalheatet dit de sex bästa i kvalet tog sig med 0,9 sekunder. Kvalet avgjordes både utomhus (på karta i tvåtusendel!) och inomhus (på ettusendel) på ett industrimuseum i Chongqing (Kinas tredje största stad med sina 28 miljoner invånare). Både resultaten och de mycket speciella kartorna finns att titta på här. Vi får se om Andrén blir kvar och springer deltävlingarna som återstår i touren.

Jonas Nilssons sensationella segertid i Åstadsloppet – och Regborns sträckseger i 25-manna (och fyra svenska veteranmästare i terränglöpning)

Nog tänkte man att Jonas Nilsson skulle kunna vara med och göra upp i täten av Åstadsloppet – men faktum är att den 27-årige Örebro AIK-löparen, som bara satsat seriöst på löpning i två år, stack direkt i starten och drog iväg till seger med över två minuter på halvmaran. Och dessutom på en tid som gör honom till den näst bäste länslöparen de senaste 30 åren: 1.08.30 var till exempel 19 sekunder snabbare än Erik Anfälts klubbrekord (det var pers med över två minuter). Om man betänker att Anfält samma höst (2015, även han satte sitt pers i Åstadsloppet) sprang Valencia marathon på 2.25.03 så börjar man ju undra vad Nilsson, som persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, kan göra i Malaga maraton i december. Jag snackade med Nilsson efteråt, och den intervjun kan ni läsa här (där all annan bevakning från Åstadsloppet finns inlänkad).
Tvåa i Åstadsloppet var för övrigt Linus Rosdal, som efteranmälde sig på fredagen men förmodligen inte var helt återställd efter succémaran i Berlin för två veckor sedan. Han är den ende länslöparen som sprungit snabbare än Nilsson på halvmaran sedan 80-talet (1.07.46 när han sprang för KFUM Örebro 2016, numera springer han ju för Linköpingsklubben Akele). Regerande segraren Erik Anfält, som har tre segrar och nio pallplatser i Åstadsloppet, fick nöja sig med en femteplats i sviterna av sin hälsporre (han tog dock hem segern i den nya lagklassen tillsammans med Mikaela Kemppi i ”Team Larra – Milen ska in”). 16-årige ungdomsfinnkamparen Wilhelm Bergentz sprang på sensationella 1.14.22 in som sexa och tredje bästa länslöpare, före klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson (i övrigt hände inte så mycket i kampn om platserna bakom honom i cupen).
Liduina van Sitteren var bästa länslöpare på damsidan, men en bit från pers, på 1.22.20. Det gjorde inte att hon drygade ut sin redan klara seger i långloppscupen – för hon har redan nått maximala 72 poäng. Där tog sig däremot Mikaela Kemppi förbi Petra Hanaeus (Kemppi var sexa, som tredje bästa länslöpare bakom Erica Lech, på 1.25.48, Petra Hanaeus gick in där bakom på 1.27.36), Kemppi är nu uppe på 52 poäng i cupen mot Hanaeus 50 med tre deltävlingar kvar.
Kalmarlöparen David Nilsson, som för två veckor sedan noterade Sveriges bäst maratontid på 29 år, vann tiokilometersdistansen på 30.54 – banrekord med 49 sekunder och 1.46 snabbare än tvåan, KFUM Örebros 20-åring Jack Karlsson. Ex-örebroaren Fanny Schulstad, som numera bor i Stockholm, vann milloppet med nästan tre minuter marginal.

25-manna
Vad: Stafetten som enligt egen utsago utser världens bästa klubb, eftersom 25 löpare ingår i varje lag.
Resultatlista.
Toppresultat från länet: Tisaren sprang in en sjätteplats (som tredje bästa svenska lag), klubbens bästa placering sedan 2016 (då de blev femma) och sjätte topp tio-placeringen under 2000-talet. Filip Jacobsson växlade först på 66:e plats efter förstasträckan, men Lilian Forsgren sprang förbi 53 lag på andrasträckan. Efter tidstapp på de inledande parallella sträckorna var laget nere på 27:e plats, men de starka damlöparna plockade upp klubben på topp tio igen, och Josefin Tjernlund avslutade med att plocka en placering på sistasträckan. Martin Regborn skickade ut Hagaby i ledning med 51 sekunder efter förstasträckan (där 380 lag gav sig ut samtidigt), närmast före Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson.
Notera: KFUM Örebro passerade Hagaby redan på tredje sträckan och blev näst bästa länslag med en 25:e-plats. I laget fanns starka asfaltslöpare som Per Sjögren, Jonatan Gustafsson (24:a på förstasträckan, 3.14 bakom Regborn) och Melker Forsberg.

Terräng-SM
Vad: Svenskt mästerskap i terränglöpning, i Umeå.
Resultatlista.
Lokala medaljer: Veteran-SM-guld till Starts Marie Dasler (K50), Rose-Marie Enmalm (K65) och Ann-Britt Eriksson (K70) och Almbys Bo Persson (M70), brons till Starts Maria Eriksson (K40) och Annica Sjölund (K50) och Almbys Ljiljana Persson (K65) och lagsilver till Starts Dasler, Eriksson och Sjölund.
Notera: Louise Wiker strök sig, men i stället efteranmälde sig Lis Bergdahl, så en exillänslöpare byttes mot en annan i elitklassen, vars korta distans (fyra kilometer) avgjordes på lördagen. Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men bor i Göteborg och springer för Sävedalen, blev sexa, 44 sekunder bakom segrande Hällelöparen Sammrawit Mengsteab och 32 sekunder från bronset. I morgon löps tiokilometersdistansen.

Season opening race i Inzell
Vad: Europeisk säsongsöppning i skridsko, i Tyskland.
Resultatlista.
Adam Axelssons resultat: 36,90 på 500 meter (vilket gav en 17:e-plats av 44 startande), 1.13.19 på 1 000 meter.
Notera: Axelsson förbättrade sig 21 hundradelar på 500 och nästan en sekund på 1 000 meter (men då sträckte han sig i starten senast) jämfört med förra helgen, och var nu bara 22 hundradelar från perset på 500, satt på den snabba isen i Calgary i våras. Jämfört med samma tävling förra året är Axelsson nio tiondelar snabbare. Det säger en del om utvecklingen.

Örebro parkrun
Vad: 125:e upplagan av femkilometersloppet.
Resultatlista.
Snabbast: Sara Gunnarsson på 21.42 och Tommy Theoren på 19.19.
Notera: Åstadsloppet snodde förstås en hel del löpare från parkruntävlingen, som lockade 37 procent färre än förra veckan.

Nilssons guld var karriärens första DM-medalj – van Sitteren vann igen och kan i praktiken säkra långloppscupen nästa vecka

Han har redan fått sitt stora brejk med 2.27.04 på maran, men faktum är att Örebro AIK:s 27-årige stjärnskott Jonas Nilsson aldrig hade tagit en DM-medalj innan han i kväll sprang hem distriktsmästerskapet på 5 000 meter på tiden 15.26,39. Det är exakt 52 sekunder långsammare än vad Markus Bohman sprang på i går (snackade med honom tidigare i dag, läs den [pluslåsta] texten här), men man kan ju inte göra annat än att slå de som är på plats, och det gjorde Nilsson på Skölvboslätt i Glanshammar i kväll. Fortfarande blott 16-åriga Wilhelm Bergentz, som var fyra på korta terräng-DM i våras, tog silver nu på 15.32,58, och var därmed den ende som var i närheten av att hota Nilsson (drygt sex sekunder bakom Nilsson). Trean Michael Welday var 23 sekunder bakom.
Liduina van Sitteren utmanades som väntat endast av Mikaela Kemppi om damernas DM-guld, men slog klubbkompisen (i Örebro AIK) med 20 sekunder. 17.45,40 mot 18.06,06. Petra Hanaeus tog bronset på 19.11,98. Guldet gör att van Sitteren nu är regerande distriktsmästare på fyra av sex distanser (maraton, halvmaraton, kort terräng och 5 000 meter; därtill regerande silvermedaljör på 10 000 meter och i lång terräng bakom Karin Forsberg, som ännu inte gjort comeback efter vinterns skadestrul).
Distriktsmästare på veteransidan: Patrik Nilvér (17.07,57 i M35), Conrad Granath (18.24,30 i M40), Per-Erik Lundin (17.45,40 i M45), Rodney Hundermark (18.17,76 i M50), Sören Forsberg (18.01,99 i M55), Göte Pettersson (22.31,59 i M60), Hans Backström (21.43,65 i M65), Bo Persson, (21.43,92 i M70), Sture Bodare (27.05,64 i M75), Samuel Eriksson (46.51,0 i M80), Fanny Strandin (20.46,06 i K35), Maria Eriksson (19.24,35 i K40, Mikaela Kemppi (18.06,06 i K45), Marie Dasler (19.28,94 i K50), Annika Lindblom (24.34,92 i K55), Rose Marie Enmalm (22.55,25 i K65) och Birgitta Jansson (28.54,41 i K75).
DM ingår ju i långloppscupen, där van Sitteren är på god väg att säkra andra raka titeln. Hon har nu 58 poäng och vinner hon Viby marathon nästa lördag så är hon i praktiken klar mästare (i sådana fall har hon 66 poäng, och ingen kan plocka fler; enda möjligheten för någon att komma förbi henne är i sådana fall att vinna samtliga tre DM-tävlingar som återstår plus minst åtta tävlingar till (samtidigt som van Sitteren inte vinner fler i år). Det kommer inte att hända.
På herrsidan blev cupledaren Johan Ingjald utan poäng, och hans försprång till regerande mästaren Per Arvidsson, som blev fyra i dag, är därmed nere i en poäng. Bergentz är fyra bakom, Kevin Henriksson sex och Welday sju.

van Sitteren och Nilsson i rekordfart i Göteborg – och Arvidsson slog till på hemmaplan

Är på jobbresa i USA, och har därför inte haft tid att uppdatera bloggen i helgen, men här kommer en liten snabbversion av vad som hänt (kanske mest av allt för att jag måste uppdatera mig själv om vad jag missat …):

** Örebro AIK:s Liduina van Sitteren blev tolva på halvmaraton-SM och 19:e kvinna totalt i Göteborgsvarvet på 1.20.19 (pers med nästan fem minuter!), och var bästa länslöpare med bred marginal – lite beroende på hur man räknar. Josefin Tjernlund, som springer orientering för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, var 25:a i SM på 1.23.20 och hennes klubbkamrat Lilian Forsgren, som kommer från Hallsberg men bor i Göteborg, var 42:a på 1.26.21 medan Ingmarie Johansson var näst bästa Örebro län-boende löparen med 1.32.33 (fyra i K55-klassen) före hinderbanesepcialisten Sara Forsström på 1.33.23). Stjärnskottet Jonas Nilsson slutade på 20:e plats i herrarnas halvmaraton-SM, på 32:a plats totalt i Göteborgsvarvet, på nya perset 1.11.25 (hans tidigare var 1.14.16, men han gjorde 1.11.40 på första halvan av Rotterdam marathon), och var med det nästan 6,5 minuter snabbare än näst bästa länslöparen, Johan Stunz.
** I kväll fortsatte van Sitteren sitt flitiga tävlande, och sin fina svit över vunna tävlingar i länet, genom att ta hem Vårruset i Örebro på 18.17, närmast före Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg på 18.41 respektive 19.06 (den hackordningen har ju gällt hela våren, men vi får se vad Gerdevåg har i lager inför Stockholm marathon, känslan är att hon blir farlig där om hon har ordning på skadekänningarna som stört henne). Startduon Frida Nilsson och Maria Eriksson fyra och femma på 19.32 och 19.49 före fotbollsspelande tvillingsystrarna Stina och Frida Gustafsson Pettersson på 19.56 och 20.01 (mellan dem klämde sig dock Petra Hanaeus in på 19.59). Två löpare under 19 minuter och sju under 20, alltså. Därtill 16 under 21 och 30 under 22 minuter. Totalt deltog 766 löpare i tävlingsklass, men förmodligen mångdubbelt fler i motionsklass utan tidtagning (jag var ju tyvärr inte på plats och såg det hela i år).
** van Sitteren stod dock över Spartacusstafetten på söndagen, där IF Start i stället dominerade med storsegrar i alla tre klasserna (dam, herr, mixed), och klubbens löpare var dessutom snabbast på åtta av nio sträckor (bara mixedlagets andralöpare Måns Dahlberg fick stryk på sin, av Örebro AIK:s Anna Höök). Herrlaget med Johan Ingjald, Mohamed Hassan och Per Arvidsson slog banrekordet med tre sekunder när de gick i mål på 1.01.57 (över 11,5 minuter före nästa lag, som också kom från Start). Arvidsson slog dessutom banrekordet på sistasträckan, som är nio kilometer lång (första är sex, andra tre), med 14 sekunder; det nya lyder 30.27. Petra Hanaeus, Antje Wiksten och Maria Eriksson sprang i damlaget som vann på 1.13.41 (snabbare än alla utom två herrlag och alla utom två mixedlag, och nästan fyra minuter före tvåorna från Örebro AIK), och Frida Nilsson, Måns Dahlberg och Dennis Bergström sprang i mixedlaget som vann med över 4,5 minuter före ett Örebro AIK-lag. Totalt kom 18 lag till start (varför vill inte fler springa stafett?!) varav 14 från Start och Örebro AIK. Resultaten gav Örebro AIK 220 och Start 200 poäng i långloppscupens klubbtävling, där de båda nu rycker rejält. Trean Östansjö SK har inte ens hälften av toppklubbarnas poäng.
** Rekordsnabbe Arvidsson sprang dagen innan Örebro parkrun på 17.18 (söndagens lagkompis Ingjald var tvåa på 17.42) och Hanaeus var snabbast av damerna på 19.51. 112 startande är en riktigt bra siffra med tanke på att tusentalet länslöpare befann sig i Göteborg i lördags.
** Nyblivne juniorlandslagscyklisten Jonathan Ahlsson vann Södra Hestra Sparbanks GP efter en lyckad utbrytning, och var 23 sekunder före landslagskompisarna Hjalmar Klyver och Edvin Lovidius efter sju fyrakilometersvarv. Den tävlingen gick i lördags, och dagen därpå avgjordes Västboloppet, som till skillnad från den första ingick i Sverigecupen, över 90 kilometer. Där nådde Ahlsson inte samma framgång, utan fick nöja sig med en sjundeplats, nio minuter bakom trion Klyver, Anton Dahlbom och Kalle Berglund. Storebrorsan Jacob Ahlsson kör i elitklassen och var 25:a på lördagen (långt bak i tätklungan) och 17:e på söndagen (41 sekunder bakom segrande Joachim Strindin i en stenhård tävling där fler än hälften fick bryta).
** Förre Hagabyaren Viktor Larsson vann både lördagens medeldistans och söndagens masstart är svenska mountainbikeorienteringscupen kickade igång i Falun. Garphyttans ålderman Thomas Jansson var fyra på söndagen. Hans klubbkompis Karin E Gustafsson åtta på lördagen. Marcus Jansson stod över helgen.
** Även andra halvan av Närkekvartetten blev utan länssegrar. Daniel Attås var närmast att lyckas som tvåa, knappt fyra minuter från segern, i lördagens medeldistans. I stället vann Emma Johansson, Domnarvet, och Antno Johansson, Orion, lördagens tävling medan Aina Edgren, Göteborg-Majorna och Olle Kalered, Stora Tuna, tog hem söndagens långdistans. Josefin Wallenhammar, Hagaby, var 11,5 minuter bakom Edgren på söndagen men tog ändå andraplatsen.

Kort summering (Fahlin!, Anfält!, Regborn!) med liten semester på gång

I dag blir det en kortare blogg, och i morgon åker jag faktiskt till fjällen på en veckas semester, så närmaste tiden får ni klara utan blogguppdateringar. Tur det inte är någon deltävling i långloppscupen eller att Fahlin tävlar något närmaste veckan …

** Emilia Fahlin gjorde ett nytt, starkt lopp i Flandern runt i dag – även om benen den här gången inte räckte för att hänga med över de två sista backarna. Jag pratade med henne efter 23:e-platsen, och hon var både trött och glad. Läs mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Erik Anfält och Jonas Nilsson överträffade alla förväntningar och persade båda i Rotterdam marathon. Tiderna gör dem till trea och fyra i distriktet genom alla tider (ja, Anfält var det redan innan), och till de två bästa under 2000-talet (Anfält har de sex bästa tiderna av en länslöpare det här årtusendet, Nilsson har den sjunde). Anfält, som fyller 43 år just i dag, sprang första halvan på 1.11.40 och andra på 1.12.58 för totalt 2.24.38. Nilsson sprang på 2.27.04 (1.12.04/1.15.00). Jag pratade med båda efteråt, och ni kan läsa mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Martin Regborn sprang är på landslagsläger i Norge och och har sprungit norska elittävlingen Norwegian spring med övriga landslaget. I lördagens medeldistans blev han sexa, distanserad med drygt två minuter av Emil Svensk (av svenskar var även Albin Ridefelt före) och i söndagens långdistans tog han en fjärdeplats, drygt 2,5 minuter bakom Ridefeldt (även William Lindh och Johan Runesson var före). Även Tisarens Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, som sprungit för landslaget tidigare men i år inte har någon officiell plats i någon trupp, fanns på plats. Tjernlund blev tolva respektive 18:e, Forsgren 17:e respektive 22:a i de båda tävlingarna. Tove Alexanderson vann båda.

** Tisarens lag blev åtta både på dam- och herrsidan i Kolmårdskavlen. Ellinor Tjernlund sprang upp laget fyra placeringar med en fin sistasträcka medan Filip Jacobsson (femma på förstasträckan) och Daniel Attås (åttonde bästa löptid, sprang upp laget från tionde till sjunde) imponerade mest på herrsidan, av tidernas att döma. Hagabys lag, utan Regborn men med Filip Dahlgren, var bara fem minuter bakom Tisarens herrar, på tionde plats.

Schagerström avslutade JVM med nytt silver – och Fahlin tog sensationell sjundeplats på världstouren: ”Både överraskad och glad”

Sverige var återigen favorit att ta en medalj i stafetten på junior-VM i skidorientering – och efter fjolårets misslyckande knöt damerna i år ihop det och fixade ett silver bakom suveräna Ryssland. Vintrosas och Garphyttans IF:s Elin Schagerström, som i torsdags tog ett individuellt silver i sprinten, körde liksom förra året (då hon fick ett helt hopplöst läge men körde upp Sverige från tionde till sjätte plats) sistasträckan, men skickades den här gången ut på en trygg medaljplats, med dryga minuten bak till Schweiz på tredjeplatsen och nästan tre till fyran Norge. Åt Ryssland fanns inget att göra, sprintvärldsmästaren Sofia Westin tappade 1.33 på förstasträckan och Sveriges mest osäkra kort, Sofia Berglund på andrasträckan, ytterligare drygt tre minuter, men Schagerström gjorde ett solitt lopp och gick i mål 2.15 före Norge, som körde upp sig till brons. Ryssland var i sin tur 6.13 före.
Silvret var Schagerströms andra på fyra dagar, och faktum är ju att hon har ett år kvar som junior i internationella sammanhang. Nästa säsong lär hon ha alla möjligheter att utmana om nya medaljer i sitt tredje och sista junior-VM, om allt går enligt plan.

Emilia Fahlin slog till med en smått sensationell sjundeplats (som gav 60 viktiga världsrankningspoäng i jakten på en OS-plats åt Sverige, och som också gav en sådan där topp åtta-plats som SOK vill se) i italienska världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda. Efter fjolåret vet alla att Örebrocyklisten har den kapaciteten, men sjukdomar höll henne i princip helt borta från träningar i tre av fyra veckor inför förra helgens premiär i Belgien (då hon blev avplockad på fredagen och bröt på söndagen), så med det i åtanke var det här resultaten verkligen speciellt.
Åtta cyklister kom loss i tävlingen och hade fortfarande 20 sekunders försprång med tre kilometer kvar, men 200 meter före mål blev de infångade av en klunga på 25 cyklister där Fahlin fanns med bland de fyra–fem första i jakten på slutet. När de båda klungorna gick ihop precis före mållinjen fastnade hon dock lite bakom utbrytarna och fick leta en väg fram först till vänster, sedan till höger, och sedan flyttade hon lite snyggt på en annan cyklist för att till slut hitta en väg framåt. Det kostade mycket kraft och framför allt tid med så få meter kvar till mållinjen, så sjundeplatsen kunde med lite flyt ha varit något ännu bättre. Ni kan se hela upplösningen i den här Youtubesändningen av tävlingen (jag har fixat så den startar med 3,5 kilometer kvar).
– Jag är både överraskad och glad. Jag trodde faktiskt inte jag hade det här i kroppen redan nu. Vi kom i kapp ledargruppen mitt på upploppet och jag letade en öppning för att komma igenom men det fanns ingen hur mycket jag än försökte. Hade vi hunnit upp gruppen 300 meter tidigare, då tror jag det hade kunnat bli en riktig, riktig topplacering. Men vi får försöka ta det i Belgien i de närmaste tävlingarna istället, säger Emilia Fahlin till vargardacycling.se.
Ni kan också se en kort tv-intervju med Fahlin, på engelska, här.
Tävlingarna i Belgien som Fahlin pratar om är Brugge–De Panne på torsdag och Gent–Wevelgem på söndag (och Flandern runt söndagen därpå, förstås). Alla tre världstourtävlingar. Konstigt nog har startlistan redan kommit till söndagens tävling, men inte till torsdagens. Där kommer Fahlins mest meriterade lagkompis Charlotte Becker att göra säsongsdebut (och hon får ta över kaptensnumret som Fahlin hade i helgen, vi får väl se om det har någon inverkan på vem laget kör för). Charlotte Bravard och Eugénie Duval, som båda bröt i dag, kommer vara med då också medan Lauren Kitchen, som var den neda från stallet som tog sig till mållinjen i Nederländerna förra helgen, och Greta Richioud är tillbaka i laget. Däremot får Shara Gillow och Victorie Guilman, som båda tog sig i mål i dag (Gillow långt bak i tätklungan, Guilman i en grupp några minuter bakom) vila då.
Tittar man historiskt sett är en sjundeplats en riktigt bra placering för Fahlin. Damernas världstour drog igång 2016 (och ersatte då världscupen, som innehöll betydligt färre tävlingar, där Fahlin aldrig lyckades ta en topp sju-placering; som bäst 17:e i Vårgårda 2013), och sedan dess har hon tagit sju individuella topp sju-placeringar: En 2016 (segern i Vårgårda), noll 2017 (en i lagtempo), fem 2018 (plus tre i lagtempo) och nu en 2019. Fahlin brukar ju dessutom ha erkänt tufft på vårarna (på grund av allergier och annat) och har bara tagit en topp tio-placering på världstouren från första halvan av året sedan tidigare, i en etapp i Emakumeen Bira den 21 maj 2018 (men tio under perioden augusti–september som brukar vara hennes bästa).

Jonas Nilsson, som sprang så sensationellt bra (2.33.19) i sin maratondebut i Valencia i december vann Varvetmilen i Örebro på nya perset 32.18 (bara 18 sekunder från en plats i SM-klassen i Göteborgsvarvet, alltså). Hässelbys Marcus Åberg och Akeles Fredrik Eriksson var tre respektive 25 sekunder bakom på andra och tredje plats medan Fredrik Johnsson, som jag varnade för i förhandssnacket, var näst bästa länslöpare på fjärdeplatsen med 34.41 (Martin Bäckström vann kampen om att bli bästa OCR-löpare tre sekunder före Jonathan Kandelin, på 35.23 respektive 35.26). Fjolårets långloppscupsvinnare Liduina van Sitteren, som även hon tävlar för Örebro AIK, visade att hon blir att räkna med även i år med 37.58 (58 sekunder från en plats i SM-klass i Göteborg) medan förra ÖSK Innebandy-spelaren Fanny Schulstad var tvåa, bara elva sekunder bakom (och därmed klart bästa OCR-löpare på damsidan), och IF Starts Frida Nilsson tog tredjeplatsen på 40.49. Två damer och 18 herrar klarade gränsen för att få starta i led ett i Göteborgsvarvet.

Axel Ekström revanscherade sig något efter två tyngre dagar och hade tolfte bästa åktiden av alla på dagens jaktstart över 15 kilometer i klassisk stil som avslutade Sverigecupens säsong. Därigenom åkte han upp sig från 43:e till 23:e placering i sammandraget, och blev näst bäste länsåkare bakom Filip Danielsson som med 14:e bästa åktid och tappade från sjunde till tionde plats. Piteås Björn Sandström gick ut med 19 sekunders ledning och drygade ut till seger med 37 före Bores Oscar Persson genom att notera dagens bästa åktid där framme i täten. Ekströms åktid var 1.07 långsammare, Danielssons 1.10. Över tre dagars tävlande var Danielsson 1.44 bakom, Ekström 3.10. Lucas Lennartsson passerade gamle OS-hjälten Lars Nelson för 26:e-platsen i sammandraget medan Adam Gillman blev 34:a (delat med Umeås Robin Norum, lustigt nog, frågan är om man inte hade någon målkamera eller om det dömdes som dött lopp), Marcus Lennartsson 38:a och Markus Johansson 66:a. På juniorsidan fick inte Örebro län ihop något lag varken på dam- eller herrsidan till distriktsstafetten.
Nästa helg är det femmils-SM i Gällivare, som också ingår i en minitour för de som vill köra mer.

Tisaren tog tredjeplatsen i Måsenstafetten, bakom starka IFK Lidingö och Linköpings OK. Lilian Forsgren växlade först av de blivande topplagen, som fyra totalt fem sekunder från andraplatsen, men Lovisa Persson tappade tid på andrasträckan, så Andrea Svensson fick gå ut som femma, 3.21 bakom täten. Hon passerade dock tre lag på sistasträckan, men tvingades också släppa Linköpings VM-löpare Alva Olsson förbi sig och gick i mål på tredje plats (Olsson var snabbast av alla på sistasträckan, Svensson hade tredje bästa löptid), 2.11 bakom segrande IFK Lidingö (med Anna Bachman på sistasträckan, och 1.37 bakom Olssons Linköping. Det på papperet nästan lika starka andralaget med Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin och Josefin Tjernlund slutade på åttonde plats, fem minuter bakom förstalaget.
Martin Regborn hade bäst löptid av alla på andrasträckan i herrtävlingen (13 sekunder före Stora Tunas Joakim Svensk), och sprang upp sitt Hagaby från 49:e plats (Per Carlborg sprang första) till 19:e vid växlingen till Johan Persson. Han och Harald Larsson (herrarna sprang fyra sträckor) förde in laget på 31:a plats, 39 minuter bakom segrande Tampereen Pyrintö. Tisaren blev bästa länsklubb även på herrsidan med en 16:e-plats genom Valter Pettersson (femma på förstasträckan!), Filip Jacobsson, Erik Fernlund och Mathias Drage, 19 minuter bakom täten men 20 före Hagaby.
Nästa helg är det natt-SM, vilket blir högintressant med löpare som regerande mästaren Andrea Svensson och dubbla natt-SM-medaljören Lilian Forsgren i finfin vårform. Anmälningstiden går ut nu vid midnatt.

Gerdevågs väg till nytt distriktsrekord i maraton: ”Hade märkligt nog många mentala svackor”

Josefin Gerdevåg gjorde vad hon inte ens själv vågat hoppas på – slog sitt eget personliga rekord och därmed även distriktsrekordet (eftersom hon redan hade det) på maratondistansen när hon klippte till med 2.42.49 i Valencia marathon på söndagsförmiddagen. Jag skrev lite med Gerdevåg häromdagen, och då baissade hon sina chanser och sa att hon inte längre – som när hon anmält sig – vågade hoppas på pers på grund av skadekänningar under hösten, utan att hon i stället siktade mot 2.48 (en drömgräns för många maratonlöpare eftersom det innebär att gå under fyra minuter per kilometer i snitt).
Men faktum är alltså att Gerdevåg trots allt lyckades hålla hela vägen till pers. Enligt de officiella mellantiderna, som man verkar få ta med en nypa salt, gjorde Gerdevåg första halvan på 1.20.21 och andra på 1.22.28, första milen på 37.56  (det togs inga mellantider vid 20 kilometer, så de två nästa milen får man uppskatta till 38.16 respektive 38.54) och milen mellan 30 och 40 kilometer på 39.30.
”Jag hade märkligt nog många mentala svackor under loppet. Sista tio kilometerna var jag feg, ville få till ett pb, bromsade lite, vilket inte var smart, kände mig ännu tröttare då”, skriver Gerdevåg, men fortsätter: ”Men jag är väldigt nöjd! Mitt första pb på nästan tre år. Det ger även mersmak!”
Gerdevågs tidigare pers låg på 2.43.40 och var från Frankfurt 2015 (hon har också distriktsrekordet på halvmaraton och, tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson, på 3×1 500 meter, och Gerdevåg har totalt slagit distriktsrekord vid fem tillfällen), då hon slog Mikaela Kemppis årsgamla 2.45.57 på samma bana. som i sin tur var en förbättring av Ann Sundströms då över 30 år gamla rekord (2.48.53 från Stockholm marathon 1983).
Gerevåg blev 26:a i loppet som vanns av etiopiska Ashete Dido på 2.21.14. Hanna Lindholm dyngade till med supertiden 2.30.37 som gör henne till Sveriges näst snabbaste maratonlöpare någonsin bakom Isabellah Andersson. Också Cecilia Norrbom, Johanna Bäcklund och Lisa Ring in på tider något snabbare än Gerdevåg (2.35, 2.39 respektive 2.41). Tiden gör Gerdevåg, som tog SM-brons på just maratondistans 2012, till Sverigenia i år.

På herrsidan hade ju Erik Anfält rätt stora förhoppningar om personligt rekord, som jag skrev om tidigare i veckan, men en förkylning strax före loppet dämpade nog formen mer än han vågade erkänna på förhand, och fick nöja sig med 2.26.29 (1.26 från perset); första halvan på 1.12.04 och andra på 1.14.25, milarna (med en nypa salt) på 33.59–34.18–34.59–35.31. ”Fick slita rätt hårt i dag. Ingenting gratis. Kändes redan från start. Även om bortförklaringar är grymt trista måste jag ändå konstatera att förkylningar sällan är bra för formen”, skriver Anfält på instagram och tillägger han ”kämpade trots allt in min fjärde snabbaste mara (hittills)”. Ja, och så tillägger han förhoppningsfullt: ”Känner mig dock riktigt ’revanschsugen’ redan nu, så det blir minst en hård marasatsning till innan jag trappar ned.”
Thomas Chaillou var också på väg mot en riktigt bra tid, men tappade rejält på andra halvan och landade på 2.29.36 (1.12.58/1.16.38).
Örebro AIK.s Jonas Nilsson och en förkylningsmärkt Jonathan Kandelin gjorde gjorde 2.33.19 respektive 3.01.08 i sina maradebuter. Nilssons tid är så bra att han slår sig in som 21:a i distriktet genom alla tider och trea bakom Anfält och Chaillou under 2000-talet. Andreas Ingberg dyngpersade med över fem minuter när han noterade 2.35.06 och klättrade från 56:e till 28:e plats genom tiderna i distriktet, och Martin Ingberg persade med över tre minuter när han sprang in på 2.50.44. Av örebroare gick också Johan Flodén (2.57.10), Thomas Lindahl (3.03.44), Fredrik Hartman (3.04.47) och Markus Liljenroth (3.09.28) under 3.10 medan Marie Dasler (3.11.37) persade med 36 sekunder.
Årets löptävling i länet, som jag skrev på förhand, blev det verkligen i Valencia.

View this post on Instagram

Valencia Maraton✔️ Aldrig sprungit distansen och ännu mindre kunnat tränat för den. Skador och sjukdomar har hållit mig mer eller mindre helt borta från löpning den senaste månaden. Osäker på start ända tills jag faktiskt ställde mig där och valde att iaf starta med 5km och eventuellt kliva av där. Men känslan var rätt bra trots skyhög puls. Halvmaran på 1:23 men började bli jobbigt redan där. Vid 28km kom det stora raset med kramper. Blev blandad gång/jogg sista 12km men i mål tog jag mig på 03:00:43 och jag kan inte vara mer nöjd över min asfaltsmaradebut med dessa förutsättningar🤧😁 Stort grattis alla @orebroaik1964 löpare som många krossade sina pbn idag! Även min fina @nkarlssson mosade sitt pb med 4min och tack för du fick med mig på en asfaltsmara😅 Nu blir det någon extra cerveza till kvällen 👌🏼 Och tack för all support från hemmaplan❤️❤️ #örebroaik #valenciamarathon #löpning

A post shared by Jonathan Kandelin (@jonathankandelin) on

I långloppsvärldscupen Ski classics individuella prolog, som följde på lagprologen i fredags och tillsammans med lördagens fristilslopp La Sgambeda, blev Maria Gräfnings, som hemma i Sverige tävlar för Karlslund men i internationella sammanhang i år för Team Parkettpartner, tog en åttondeplats, 2.14 bakom Britta Johansson Norgren (som genom att vinna för andra gången i helgen verkligen visade att hon blir att räkna med även denna säsong) över de 28 kilometerna. Gräfnings låg med i tätgruppen, som då bestod av ett drygt tiotal åkare, i lite mer än en mil innan repet gick.
Bob Impola hade inte någon av de där ”två dagarna om året”, som han snackade om på förhand och gick i mål i en liten klunga nästan fyra minuter bakom täten, som 48:a i herrloppet.
Ski classics drar igång på allvar, med första långloppet, i Seefeld den 12 januari.

Fahlins fjärdeplats det mäktigaste under bloggåren (och van Sitteren topp tio av svenskarna i Lidingöloppet)

Emilia Fahlins fjärdeplats på VM i dag var nog den mäktigaste insats jag sett en konditionsidrottare från länet utföra under mina sju år på NA. Kan inte påminna mig om något som ens kommer i närheten. Eller jo; Martin Regborns bronslopp på EM 2016 var häftigt att följa, och Fahlins seger i Vårgårda samma år. Men just att alla odds var emot Fahlin gjorde det här tillfället ännu mer speciellt, i mina ögon, även om det slutade utan medalj. Hon tappade kontakten med de hon gick in i, i den tuffa backen strax söder om Innsbruck, på alla tre varven, men krigade sig varje gång tillbaka: Första gången tillbaka till huvudklungan, andra gången tillbaka till bronsfajten, tredje gången till kampen om en fjärdeplats som hon vann. Och efteråt var känslan just den, som Fahlin själv gav uttryck för när jag pratade med henne någon timme senare, att hon vann en fjärdeplats snarare än förlorade en medalj (det enda snöpliga i sammanhanget är att det var Fahlins tredje fjärdeplats i VM, om man räknar in de två tidigare i lagtempo, men än väntar hon på första medaljen). För Fahlin avslutas säsongen med den franska tempotävlingen Chrono des Nations om två veckor. Och redan nästa år är det ju VM i Storbritannien, på en bana som på pappret ska passa henne betydligt bättre …

Klubbkompisarna (i Örebro AIK) Liduina van Sitteren och Erik Anfält blev tionde respektive elfte bästa svensk i dam- och herrklasserna i Lidingöloppet i dag. van Sitteren persade med över två minuter och sprang in som 14:e dam, på 2.07.53, knappt 15 minuter bakom segrande kenyanen Sylvia Medugu, som var drygt en minut före första svensk, Huddinges Hanna Lindholm (OK Tisarens Josefin Tjernlund var näst bästa länslöpare på 19:e-platsen, 2,5 minuter bakom van Sitteren). Anfält var 1.40 bakom sin perstid från 2015 (1.46.06 som då gjorde honom till näst bästa svensk, i dag hade den tiden räckt till en åttondeplats av svenskarna) men mer än minuten snabbare än i fjol. Då var han precis före Johan Olsson i mål, men den här gången fick han se sig slagen av den gamle skidkungen som var placeringen före i mål. KFUM Örebros Linus Rosdal, som var bäste svensk i Lidingöloppet 2015 och tvåa i Ultravasan 45 i år, låg jämnt med Anfält första 5,7 kilometerna (enligt mellantiderna), men valde sedan av någon anledning att kliva av. I stället blev Örebro IAK.s Jonas Nilsson (51:a på 1.53.36) näst bästa länslöpare.
Lindebygdens Asta Sjöberg vann veteranklassen för 80-plussare, över fyra kilometer, med över 5,5 minuters marginal. Sjöberg sprang på 24.31 och slog därmed också alla 80-åriga gubbar utom en. IF Starts Heshlu Andemariam tog en tiondeplats i M22-klassen (som springer 15 kilometer) på 53.32.

Örebro parkrun lockade, i samarbete med Sveriges Radio Örebro och till fördel för Världens barn, hela 167 löpare till lördagens upplaga (den 73:e sedan starten). Jag vet inte hur mycket som samlades in i bössorna på plats, men 42 av oss (jo, jag sprang också) har skickat in pengar digitalt, och den insamlingen är upp i 5 970 kronor än så länge. Dagen till ära dök Tim Sundström, som har distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus och därtill banrekord på Örebros parkrunbana, upp och sprang på 16.21 (29 sekunder över sitt pers från juni i fjol). Degerforsaren och Tisaren-orienteraren Filip Jacobsson gjorde debut i sammanhanget med 17.13, och Thorens Noha Olsson, som vunnit tre gånger i september, blev trea på 17.37. Mikaela Kemppi var ensam dam under 20 minuter (Petrea Hanaeus var tvåa på 20.45) och tog därmed sin femte seger på åtta starter (men två av dem gjorde hon när foten var ganska nyopererad).

Filip Jacobsson och Tim Sundström slog följe inledningsvis. Foto: Jimmy Glinnerås
Konditionsbloggaren spände bågen för att springa under 19 minuter i Örebro parkrun, men kroknade på andra halvan och landade på 19.33. Foto: Jimmy Glinnerås

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Bara tre kvar i kampen om långloppscupen efter Tarstaborgsrundan (och Fahlin definitivt uttagen till lagtempot på VM)

Pålsboda Goif, som arrangerar Tarstaborgsrundan, hade bytt hemsida sedan förra året. Det var därför jag inte lyckades hitta resultaten från gårdagens tävling redan i går – trots att de var utlagda strax efter målgång, vid 14-tiden. Nu har jag hur som helst hittat rätt på dem, och därmed kunnat läsa mig till att Jonas Nilsson, en 26-årig löpare som bytte Östansjö mot Örebro AIK i maj och som smugit lite under min radar (även om han som så många andra har en tagg här på bloggen och förekommit i en del uppdateringar; bland annat då han vann Gallaberget trailrun förra året), tog hem sin första seger i cupen med hela 32 sekunders marginal bak till cupledaren Per Arvidsson, IF Start. Segertiden 32.14, över nio kilometer stig och terräng, var dessutom den snabbaste sedan Per Sjögren dyngade till med 31.50 2014 (2015 löptes tävlingen i ett elljusspår efter översvämningarna) och fjolårssegraren Michael Welday, Stocksäter, fick nöja sig med en andraplats den här gången trots att han var 28 sekunder snabbare i år (34.39 då, 33.53 i år). Även fyra Mattias Nätterlund, Örebro AIK, gick under fjolårets segrartid.
Maria Eriksson, IF Start vann damklassen efter att förhandsfavoriten Karin Forsberg, KFUM Örebro, sprungit fel och lagt bort åtskilliga minuter. Hon hittade till slut in på tredjeplatsen, på 43.44. Eriksson vann på 40.47, tvåan Julia Jansson, Örebro AIK, noterade 41.58 (i fjol vann Liduina van Sitteren, som inte sprang i år, på 38.20).
I långloppscupen innebär resultaten att Arvidsson drygar ut sin ledning medan Eriksson och Forsberg tar sista chansen att hänga på van Sitteren. De är nu de enda två kvinnorna med en teoretisk chans att nå ikapp ledaren.
Det finns sex tävlingar kvar, varav ett DM, vilket ger 38 poäng kvar att springa om. Den som vill ikapp van Sitteren (63 poäng) behöver därmed ha samlat hela 25 poäng på fyra tävlingar. Och det är det alltså bara Forsberg (26) och Eriksson (25) som gjort. Eriksson behöver därmed vinna rubbet samtidigt som van Sitteren inte blir bättre än fyra i terräng-DM (övriga resultat spelar ingen roll) för att gå förbi. Hårda bananer eftersom Eriksson har 0–7 i inbördes möten med van Sitteren i år. Forsberg? Hon har råd med en andraplats (så länge van Sitteren är bakom), men måste i övrigt vinna allt hon också (vilket hon säkert är kapabel till – hon har sett jättestark ut på slutet och slog van Sitteren med 45 sekunder i deras enda möte i cupen i år, DM på 10 000 meter – men frågan är om hon tänker sig att springa alla sex tävlingar som är kvar). För van Sitteren räcker det att vinna en av de sex tävlingarna som är kvar, men det mesta talar för att hon tar hem titeln även om hon inte springer mer.
På herrsidan behöver den som vill nå ikapp Arvidsson (55 poäng) i det här läget ha fyra tävlingar som tillsammans ger minst 17 poäng på kontot (slutar två löpare på samma poäng vinner den med flest segrar, därefter flest andraplatser och så vidare). Det har Andreas Ingberg (26), Heshlu Andemariam (21), Thomas Chaillou (19), Johan Ingjald (17) och Jack Karlsson (17). Av dem är det egentligen bara Ingberg som är en realistisk utmanare: Andemariam, Chaillou och Karlsson springer för få lopp för att hinna ikapp och lär inte lägga in någon raketspurt i höst, och för Ingjald krävs sex raka segrar vilket känns orealistiskt eftersom han inte vunnit någon tävling hittills i år (närmast var han, placeringsmässigt, med en tredjeplats i Fröviloppet). Återstår då Ingberg, som har 2–2 i inbördes möten med Arvidsson i år och som vunnit tre tävlingar i cupen: Han har 31–31 i poäng mot Arvidsson om man bara räknar de fem bästa resultaten, och håller han sig före i tre tävlingar, och slutar topp två i fem av de som är kvar så går han om. Å andra sidan tror jag att Ingberg just nu mest förbereder sig för Valenica marathon i början av december.
Nästa tävling i cupen är Annaloppet i Nora nästa söndag.

Nu är det även officiellt bekräftat att Emilia Fahlin kommer att köra alla tre distanserna på cykel-VM, eftersom uttagningen till lagtempot på söndag bekräftats av hennes stall Wiggle-High5 (i lagtempot kör man för sitt stall, på övriga distanser, tempo- och linjeloppen, för sitt landslag). Wiggle körr med Fahlin, australiska Nettie Edmondson, franska Audre Cordon-Ragot, tyska Lisa Brennauer, nederländska Kirsten Wild och brittiska Katie Archibald (fem av de sex som var med och tog andraplatsen i lagtempot i Madrid i lördags) och har danska Julie Leth med som reserv i truppen. Bland favoriterna finns lag som Boels-Dolmans, Team Sunweb, Mitchelton-Scott och Canyon-SRAM, medan Wiggle-High5 på papperet nog förväntas vara just utanför pallen (men det finns skrällmöjligheter).