Regborn bäste svensk i elitserien efter tredje- och fjärdeplats: ”Helt ok start …”

Fotledsstukningen fick bara två veckor på sig att läka och den sena våren förhindrade ordentliga genrep i svensk terräng. Men när elitserien i orientering, swedish league, brakade igång på fredagen och därtill dubblerade som EM-uttagningstävling sprang örebroaren Martin Regborn, som i fjol var totalfyra i världscupen, hem en pallplats direkt. Därmed lär han också i praktiken ha säkrat en plats i den svenska EM-truppen som var nästintill självskriven redan på förhand. I sprinten i centrala Landskrona var Regborn bara 16 sekunder bakom segrande Emil Svensk, Stora Tuna, och tre bakom österrikaren Gernot Kerschbaumer på andraplatsen, och delade tredjeplatsen med Södertälje-Nyvkarns Jonas Leandersson. ”Helt ok start på säsongen […] Lite småstrul i början men kunde växa in i loppet. Skönt att foten funkade bra också”, skriver Regborn själv på instagram.
På lördagen följde han dessutom upp med en fjärdeplats, återigen som näst bäste svensk, i långdistansen över 17,5 kilometer (fågelvägen) och drygt 1,5 timmars orientering. Den här gången vann Gustav Bergman, OK Ravinen, 1.48 före Regborn som bara var 16 sekunder bakom Kerschbaumer som återigen var tvåa (norske Magne Dæhli tog tredjeplatsen).
Därmed är Regborn totaltvåa i elitserien (och bäste svensk) efter två av de fem deltävlingar som kommer ligga till grund för den avslutande jakstarten. Kerschbaumer leder förstås.
Lilian Forsgren var en hårsmån från att också få inleda säsongen med en pallplats, men kom i mål fyra sekunder bakom Emma Bjessmo, IFK Lidingö, i fredagens sprint (och 20 bakom segrande Karolin Ohlsson, Järla). Men Hallsbergsorienteraren som blivit av med sin landslagsplats var ändå bästa länslöpare på damsidan både där och i lördagens långdistans (där hon var åtta, 4.47 bakom segrande Alva Olsson, Linköping), före klubbkompisen och A-landslagslöparen Josefin Tjernlund (femma på fredagen, två sekunder bakom Forsgren, och tia på lördagen, 43 sekunder bakom). Det gör dem till femma och sexa i ett sammandrag som toppas av Ohlsson.
Även Ellinor Tjernlund (18:e på fredagen), Filip Dahlgren (18:e på lördagen), Andrea Svensson (23:a på lördagen), Viktor Larsson (26:a på lördagen) och Lovisa Persson (28:a på lördagen).
I morgon avslutas elitseriens premiärhelg med medeldistans.

Karlslunds Maria Gräfnings avslutade karriärens kanske bästa säsong (i varje fall som långdistansåkare) med en niondeplats i långloppsvärldscupen skiclassics final Ylläs-Levi. Hon gjorde det genom att staka de sju milen (ovant för Gräfnings som är en mer traditionell skidåkare och ingen stakmaskin), och kom i mål som nia och tredje bästa svenska i tuff konkurrens, 9,5 minuter bakom segrande Astrid Øyre Slind. Klubbkompisen Bob Impola gjorde sitt klart bästa resutlat efter den sensationella andraplatsen i Vasaloppet och blev 22:a, 7.44 bakom Andreas Nygaard som vann igen och säkrade totalsegern (Britta Johansson Norgren tog hem den på damsidan genom en andraplats i dag.
Filip Danielsson avstod start i den svenska säsongsavslutningen Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna, där Garphyttans Lucas Lennartsson i hans frånvaro blev bäste länsåkare på 17:e plas, drygt 5,5 minuter bakom segrande Björn Sandström. I gårdagens supersprint, över 100 meter med prolog och dueller med start med 16-delsfinaler, var Zinkgruvans Markus Johansson en meter från att få möta norske världsrekordhållaren Ludvig Søgnen Jensen i åttondelsfinal, men Johansson tappade greppet och förlorade mot Falun-Borlänges Hugo Jacobsson i första utslagsomgången.

Själv sprang jag, tillsammans med nästan 200 andra löpare, Örebro parkrun i dag, vilket ni kan läsa mer om här. Mest notabelt var, förutom rekorddeltagandet i ettårsjubileet, att Liduina van Sitteren, som dragits med en stressfraktur i vinter men nu är tillbaka på allvar, slog Erika Bergentz banrekord med tio sekunders marginal (18.47 mot 18.57). Förre Finnkamparen (på medeldistans) och därefter maratonsatsande Jonas Rosengren (som senast sprang, men tvingades bryta, veteran-EM på 800 meter) var snabbaste herrlöpare på 17.32.

Efter Vasaloppet och Afrika – sprang Startmilen och Mälarmårdsubbeln samma helg: ”Längtat hela vintern – nu är cirkusen igång”

Martin Regborn på landslagsläger i Estland och Filip Dahlgren alltjämt i rehabträning. Ändå blev det en Hagabyseger i herrklassen i Mälarmårdsdubbelns långdistans på lördagen – för Viktor Larsson. Och det med nästan 4,5 minuters marginal till tvåan, Jonas Engström (OK Hällen), och 5,5 till trean och klubbkompisen Jakob Wallenhammar. I medeldistansen på söndagen följde Larsson upp med en fjärdeplats, 1.38 bakom segraren Joakim Svensk (där blev Tisarens Oskar Andrén femma). Mer att notera? Tja, Filip Jacobsson fortsätter att imponera och visa att han det här året verkligen ska ha den där JVM-platsen han missade förra säsongen, och vann H20-klassen i lördagens tävling med över två minuter. Och så sprang Anton Hallor, Vasaloppsstakaren (som sedan dess hunnit med en ny tur till Marockos berg), hem segern i en motionsklass dagen efter att han slutade på 53:e plats i Startmilen på 39.09 (Hallor som för övrigt är rankad på 100:e plats på den där nya trailrankningen jag skrev om i fredags).

Och så har det varit halvmaraton i Berlin, där Jonas Rosengren (finnkampslöpare från Kumla som började satsa på maraton som veteran) gjorde 1.20.34, drygt fem minuter över perset.

"Träffade inte Loch Ness-odjuret – men en bock med jättestora horn"

Tuffare och ruffigare löpning än väntat gjorde Loch gu loch till en betydligt längre swimruntävling än Örebroduon Mårten Vidlund och Matti Tordsson hade räknat med på förhand. Beräknade åtta timmar och 20 minuter tickade iväg till nio timmar, 16 minuter och 33 sekunder innan Örebroduon kravlade upp på Loch ness södra strand och korsade mållinjen efter 47 kilometer löpning och åtta kilometer simning. Och då var de ändå elfte herrlag i mål, på 16:e plats totalt av 53 startande. Någon timmes välbehövlig återhämtning senare ringde Tordsson upp Konditionsbloggen och berättade om ett av sitt livs hårdaste dagar (kolla in massor av fina bilder från loppet här!).

– Ja, vi har haft en fantastisk resa i dag, men det var ett otroligt tufft lopp, måste jag säga. Tuffare än vi hade förväntat sig, och det säger de andra tävlande också. Det var fler höjdmeter och mycket mer obanad terräng än vi hade förväntat oss. De hade lagt in en extra, riktigt sadistisk stigning precis på slutet, helt i obanad terräng och brantare än Storstenshöjden, säger Tordsson till Konditionsbloggen.
Hur var det annars?
– Miljön här är helt sagolik. Att springa uppe i bergen på hedarna, över kullarna, bland småsjöarna. Fantastiskt. Vi har inte väggat utan kunnat ta oss framåt hela tiden, men ingen av oss hade någon perfekt dag. Det hade börjat gå lite tungt när vi kom till en 15-kilometerslöpning ungefär fem timmar in i tävlingen. När vi tittat på höjdkurvan i förväg såg den ut att vara platt, men det var svagt uppför hela tiden och avslutades med ett berg. Då var det riktigt tungt.
Och ni klarade er från Loch Ness-odjuret?
– Ja, det träffade i inte på. Men när vi hade kommit upp på en platå efter första löpning, efter nio kilometer med ganska många höjdmeter, sprang vi igenom en fårhage där en bock med jättestora horn bräkte till precis när vi passerade. Vi hoppade till rejält och trodde att vi skulle bli attackerade, men han lugnade ned sig. Det var väl det närmaste vi kom odjur.
Är ni nöjda?
– Ja, skapligt. Vi känner att vi gjort ett bra lopp även om man alltid tänker på hur bra det kunde ha gått om man haft en perfekt dag.
Nu ska ni köra Koster swimrun redan på lördag. Hur ska ni hinna återhämta er efter det här monsterloppet?
– Vi får äta ordentligt nu, och sedan är det bara att vila i veckan och hoppas att vi är i bra form nästa helg också. Det blir nog en liten annan typ av tävling då, med betydligt kortare löpning men förmodligen med tuffare simning. I dag var det nästan spegelblankt vatten, det är det ju sällan på Västkusten …

Liksom för grabbarna i Skottland tog det längre tid än tänkt för Jonas Rosengren att genomföra Berlin marathon på söndagsmorgonen. Trots otroligt många fler meter och mer målmedveten träning än för två år sedan nådde han inte samma tid (då 2.39.25 på max tre pass i veckan; nu 2.40.05 på nio pass i veckan sista månaderna, totalt 107 mil bara i juli och augusti). Rosengrens mål var 2.39 för godkänt, helst båda halvorna under 1.20, nedåt 2.36 om han ”fick på hela skiten”. Allt sprack.
”Rutten känsla från start. Hoppades att det skulle släppa med en lugn första femma, men jag fick slita för att öka farten. Låren gav upp redan efter 25 kilometer. Jag krigade så gott det gick för att gå under 2.40, för att koma undan med lite ära, men det räckte inte. 2.40.05 suger. Så jävla trist att vara sämst när det gäller”, twittrar Rosengren och fortsätter: ” Inte många rätt i dag. Fick slita för farter som jag joggat i på träning. Jag får använda besvikelsen som tändvätska för att hålla motivationen brinnande. Nöjer jag mig med mindre blir jag sämre. Det som svider mest är att jag måste träna mer och springa igen. Tänker inte ge mig förrän jag får på hela skiten.”

I Estland avslutade Daniel Attås Euromeetinghelgen tillika landslagsdebuten med vassaste loppet hittills i blågult. Slutade på 16:e plats, som femte bästa svensk, fyra minuter bakom segrande Albin Ridefelt och inte mycket mer än två minuter från en topp fem-position. Martin Regborn avslutade en urstark helg med en 20:e-plats, sjunde bäst av de tolv svenskarna. En placering han inte var gôrnöjd med, om en säger: ”Nej, i dag var det inget vidare. Sega ben och seg skalle. Bom på fyran och noll fokus efter det. Tar med mig två bra lopp hem från Estland”, twittrar örebroaren. Om det var säsongsavslutning för orienterarna som inte får vara med på världscupavslutningen nästa helg? Njäe, det ska vi väl inte tro. På hemmaplan stundar ju 25-manna (om jag tolkar Hagaby rätt kutar Regborn förstasträckan i förstalaget), och Regborn är säkert sugen på terräng-SM också. Den som lever får se.

Wilhelm Bergentz, som figurerat här på bloggen med sina fina medeldistanstider tidigare (redan snabbare än mamma …) blev trea i Lidingöloppets P13-klass på söndagen, sju sekunder bakom finska segraren Mikko Vesma. Svartås Kristin Hinshaw Adamsson bästa länslöpare i tjejloppet, på 57:e plats med tiden 46.28 över terrängmilen.

Rosengren inför Berlin: "2.36 om jag får på hela skiten"

På söndag är det återigen dags för världens snabbaste maraton, Berlin marathon, där herrarnas seanste sex världsrekord slagits (från Paul Tergats 2.04.55 2003 till Dennis Kimettos 2.02.57 i fjol). Riktigt så snabbt lär det inte gå för Kumlas (och KFUM Örebros) Jonas Rosengren, 42, men han siktar ändå på en riktigt vass tid. Efter att 2013 med 35 sekunders marginal ha klarat sitt mål att som 40-åring göra maran under 2.40 på max tre träningspass i veckan, just i Berlin, har den gamle medeldistansaren (som tog flera SM-medaljer på 90-talet och var med och förde de svenska herrarna till seger i Finnkampen 1996) ökat träningsdosen rejält. Och därmed även målsättningen. Konditionsbloggen kollade läget dagarna före start.

– Nytt personligt rekord är första delmålet, så under 2.39 vill jag göra för att ge mig själv godkänt. Sedan har jag som mål att springa under 1.20 på båda halvorna. En öppning på 1.17–1.18 skulle då innebära att det kan bli 2.36 om jag får på hela skiten. Jag har tränat mycket mer än när jag gjorde 2.39 för två år sedan, så har jag bara en bra dag ska 2.36–2.38 vara rimligt. Men maraton är maraton, så jag är ödmjuk inför uppgiften …, säger Rosengren till Konditionsbloggen.
Du tränad extremt lite inför förra maran i Berlin …
– Ja, jag fixade 2.39.25 på tre pass i veckan. Sedan dess har jag legat på fyra–fem pass per vecka, och nu sista månaderna inför Berlin har jag kört runt nio pass i veckan. 54 mil i juli och 53 mil i augusti, så jobbet är gjort.
Jösses! Hur många mil har du ackumulerat totalt under 2015?
– Jag sprang inga långa pass i vintras under inomhussäsongen  (en satsning mot veteran-EM-medaljer som sprack på grund av sjukdomar), men jag har sprungit cirka 230 mil i år så här långt.

I Berlin får Rosengren sällskap av ett drygt tiotal andra löpare från länet, men inga fler av samma kaliber. Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi (ja, Mattias Nätterlund, Sören Forsberg, Fredrik Johnsson, Antje Torstensson, Ludvig Börjesson och Martin Ingberg också, för att nämna några snabbfotade löpare) ska istället springa Frankfurt marathon den 25 oktober, och Erik Anfält ska ju kuta Valencia marathon den 15 november.

Här tar han hem Rallarrundan: "En vinst långt ner i Hallsberg"

Maria Eriksson, 39, och Jonas Rosengren, 42. Där har ni rutinerade vinnarna när femkilometersloppet Rallarrundan i Hallsberg firade elva år (det tredje i orienteringsklubben OK Tisarens regi). Loppet ingår inte i långloppscupen, och någon officiell resultatlista tillhandahålls inte, men NA:s pigge utsände Åsa Eriksson var beredd med stoppuret och noterade 16.58 på Rosengren och 20.18 på Eriksson i ett lopp som klämt mellan Stockholm marathon och långloppscupsdeltävlingen Fjugestaloppet på onsdag inte lockade de största namnen i löparlänet (men Rosengren har ju varit trea på Finnkampen på 90-talet, sprungit ett par veteranmästerskap inomhus och kutat maran under 2.40 efter fyllda 40, så han ska alltid räknas). Rosengren gick en hård match mot 25 år yngre Stocksäterlöparen Abdi Farah, 17. ”En vinst långt ner i Hallsberg. Rallarrundan 5 km på 16.58 efter en spurt mot en junior som stretade emot rätt bra… Det blev nog en sekund eller två tillslut men det krävdes under 3.15 på sista kilometern”, twittrar Rosengren.

Jonas Rosengren knäckte Abdi Farah på upploppet.  Foto: Åsa Eriksson
Jonas Rosengren knäckte Abdi Farah på upploppet. Foto: Åsa Eriksson
Rose-Marie Enmalm kramar om och gratulerar klubbkompisen Maria Eriksson till segern i Rallarrundan.  Foto: Åsa Eriksson
Rose-Marie Enmalm kramar om och gratulerar klubbkompisen Maria Eriksson till segern i Rallarrundan. Foto: Åsa Eriksson

I morgondagens NA, papperstidningen, har jag en tråkig nyhet om Emilia Fahlin, som fått tillbaka sin bihåleproblematik och nu kämpar för att rädda karriären. Ni får köpa tidningen för att läsa mer, men senare i veckan (redan i morgon?) blir det lite bonusläsning här på bloggen om Emilia som trots sjukdomen laddar för en spännande USA-tripp i helgen.