Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.

Fira Karlslunds 100-årsjubileum med ny tävling – och senaste nytt från konditionslänet

Det rådde ju en viss förvirring kring datumet för Wadköpingslöpet, och nu visar det sig varför (antar jag). Karlslunds IF ska nämligen arrangera ännu ett lopp, just i april (om än åtta dagar senare än det datum Wadköpingslöpet först hade). Vi snackar Karlslundsvarvet, som kommer att vara en del av Kifs 100-årsfirande. Måndagen den 27 april springs loppet, som saknar tävlingsklass, över en femkilometersrunda som ”sträcker sig runt Karlslundsområdet med utgångspunkt Karlslund arena, runt Rosta gärde, Hästhagen/Fallen, Karlslunds herrgård och tillbaka till Karlslund arena”. Det ”finns möjlighet för samtliga deltagare att bära nummerlapp med chip från Racetimer där er tid publiceras på vår hemsida.” 27 april är inte annandag påsk utan en vanlig måndag, och starttiden kommer att vara mellan ”17.00 och 18.00” (oklart vad det betyder). Anmälan är i varje fall öppen.

Nyheter från senaste dagarna:
** Axel Ekström får förnyat förtroende i världscuptruppen efter premiären i Ruka, och dessutom plockas Filip Danielsson in. De båda gamla Garphytteåkarna får därmed köra i världscupen tillsammans för första gången på lördag, då det står skiathlon på programmet i Lillehammer. Det föranledde att jag gjorde ett nostalgiknäck med gamle Garphytteledaren Dick Lager om saken, och dessutom snackade jag med Axel i går.
** Tvärtemot vad jag trodde sprang ett gäng länslöpare maran i Valencia i helgen.  Örebro AIK.s IngMarie Johansson imponerade allra mest när hon sprang in på perset 3.20.06 och därmed blev 26:a i genom tiderna-statistiken i distriktet. Det gav en fjärdeplats i K55-klassen. Hennes klubbkompisar Fredrik Härdfeldt och Markus Liljenroth persade och klättrade till 155:e respektive 168:e plats på länets genom tiderna-lista på distansen med tiderna 2.52.38 respektive 2.53.41. Josefin Gerdevåg var också på plats efter sin stressfraktur och sprang trots att hon inte hunnit träna ikapp på 3.04.50 (hennes distriktsrekord är på 2.42.49). Däremot fick Erik Anfält lämna återbud efter sin hälsporre med följdproblem.
** Adam Axelsson tävlade i Odalsskøyta i Hamar, och blev tvåa på både 500 och 1 000 meter (en hundradel bakom Wilhelm Ekensskär som persade med sex tiondelar), men var en bra bit från sina säsongsbästan från Inzell (där isen brukar vara snabbare).

Första SM-guldet för Martin Regborn – och topplaceringar i Stockholm marathon

Kanske säger reaktionerna jag fick från kollegorna på redaktionen något om hur konstigt det är att Martin Regborn inte vunnit något SM-guld (nå; två ungdoms- och två junior-SM-guld, men inte på seniorsidan) förrän i dag. ”Är det sant? Jag trodde han vann jämt”, sa en. Nå. Konkurrensen i svensk orientering är ju så grym att till och med en världsklasslöpare som Martin Regborn (som är guldkandidat i varenda VM-lopp han ställer upp i) fått vänta till 27 års ålder innan han i dag fick kliva högst upp på pallen, på sprint-SM.
Kollega Elena Lövholm ringde upp honom i Hudiksvall, och i segerintervjun berättade Regborn bland annat att han egentligen såg lördagens tävling som formtoppning inför nästa veckas världscuppremiär.
– Jag använde det här lite som en del av formtoppningen inför det, så det känns kul att få ett formbesked, säger Regborn bland annat i den (pluslåsta) artikeln.
Regborn gick ut sist i finalen på SM efter sin överlägsna seger i fredagens kval, och gick en kamp främst mot Emil Svensks och Isac von Krusenstiernas tider. Kollar man på tiderna mellan kontrollerna var Krusenstierna ”jämsides” (det är ju individuell start) med Regborn efter åtta av de 13,5 minuterna, men på slutet drog örebroaren ifrån och vann tre sekunder före Svensk som var ytterligare två sekunder före Krusenstierna.
Tisarens Oskar Andrén, som haft en sån fin vår och verkar vara på väg mot landslagsklass (han har ju sprungit i landslagsdräkt i Euromeeting) löpte på exakt samma tid som sexfaldiga VM-medaljören Gustav Bergman för att dela fjärdeplatsen. Det betyder att han nu varit fyra i sprint både i norska och svenska mästerskapen, två helger efter varandra.
Regborn har tidigare tagit silver i sprint-SM 2014 och 2018, silver i ultralång 2014 och brons i medeldistans 2016, så det här var karriärens femte senior-SM-medalj.
Tisarens Lilian Forsgren, som har tre SM-brons i nattorientering men inget i dagsljus, var bara tio sekunder från att lugga Helena Bergman på bronset i dag, men fick nöja sig med en fjärdeplats, en minut bakom segrande Karolin Ohlsson (som liksom Regborn överraskande inte hade något individuellt SM-guld innan). Klubbkompisen Josefin Tjernlund var sjua, 29 sekunder bakom Forsgren.
Jonatan Gustafsson var bara en sekund från SM-guld i den äldre juniorklassen, H20, som Växjös Gustav Runefors dock snuvade KFUM Örebro-löparen på. Finns det en öppen sprintplats i JVM-truppen efter ett så starkt resultat? Jag vet inte, jag har inte lyckats hitta någon information om det. KFUM Örebros Melker Forsberg och Tisarens Valter Pettersson dessutom femma och sexa i yngre juniorklassen, H18, 1.08 respektive 1.17 bakom segrande Samuel Pihlstöm, Landehof, och 19 respektive 28 sekunder från medalj.

Svensk maratonlöpning har ju aldrig varit starkare på damsidan än just den här våren, och även om inte Sverigetvåan Charlotta Fougberg kom till start var det ett fullpackat SM-fält i Stockholm marathon i dag, där tre redan klarat kvalgränsen till höstens VM. I sådan konkurrens (Spårvägens Mikaela Larsson vann på 2.36.32, före Johanna Bäcklund och Hanna Lindholm) var det förstås kul att se fyra länslöpare på topp 13. Distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft en vår fylld av skadekänningar, var sjua av SM-löparna på Stockholms-perset 2.46.59. Mikaela Kemppi, som tävlat mycket sparsamt efter sin fotoperation förra året, var nia på Stockholms-perset 2.48.39 (seger i D45-klassen med över en kvart!). Förra elitinnebandyspelaren Fanny Schulstad (som bor i Stockholm och springer för Runacademy IF) var nia på 2.52.14 (pers med 18 minuter, tror jag). Och Liduina van Sitteren var 13:e på 2.54.17 (ett pers på maratondistansen med över fem minuter, och ett Stockholms-pers med över 6,5 minuter, vilket säger en hel del om hur mycket hon gått framåt senaste året). Etiopiska Aberash Fayesa vann på 2.33.38.
Även på herrsidan var fältet packat med starka svenska löpare, och Erik Anfält blev nia i SM-klassen trots att han sprang sju minuter snabbare än när han tog brons i fjol (man får förstås ta med vädret som en faktor här). Stockholms-pers även för Anfält, 2.26.02 (Adhanom Abraha tog SM-guld på 2.16.48, Nigussie Sahlesilassie, Etiopien, vann på 2.10.10). Det var Anfälts tredje mara under 2.30 på mindre än två månader (perset 2.24.38 i Rotterdam i början av april, 2.29.34 som farthållare åt Hanna Lindholm i Hamburg tre veckor senare). Han var tredje bästa svensk (fyra av SM-löparna) i H40-klassen. Linus Rosdal, som bytt KFUM Örebro mot IK Akele inför årets säsong, blev tolva på 2.28.18, Sören Forsberg vann H55-klassen med nästan sex minuters marginal när han sprang i mål på 2.49.55.
Finaste priset av alla under lördagen fick dock Hälleforsbördiga Louise Wiker, som sprang maraton i VM för två år sedan, då hon blev mamma för första gången. Det berättar hon själv om på instagram.

Mycket mer om allt annat som hände på lördagen bloggas det om i morgon!

van Sitteren och Nilsson i rekordfart i Göteborg – och Arvidsson slog till på hemmaplan

Är på jobbresa i USA, och har därför inte haft tid att uppdatera bloggen i helgen, men här kommer en liten snabbversion av vad som hänt (kanske mest av allt för att jag måste uppdatera mig själv om vad jag missat …):

** Örebro AIK:s Liduina van Sitteren blev tolva på halvmaraton-SM och 19:e kvinna totalt i Göteborgsvarvet på 1.20.19 (pers med nästan fem minuter!), och var bästa länslöpare med bred marginal – lite beroende på hur man räknar. Josefin Tjernlund, som springer orientering för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, var 25:a i SM på 1.23.20 och hennes klubbkamrat Lilian Forsgren, som kommer från Hallsberg men bor i Göteborg, var 42:a på 1.26.21 medan Ingmarie Johansson var näst bästa Örebro län-boende löparen med 1.32.33 (fyra i K55-klassen) före hinderbanesepcialisten Sara Forsström på 1.33.23). Stjärnskottet Jonas Nilsson slutade på 20:e plats i herrarnas halvmaraton-SM, på 32:a plats totalt i Göteborgsvarvet, på nya perset 1.11.25 (hans tidigare var 1.14.16, men han gjorde 1.11.40 på första halvan av Rotterdam marathon), och var med det nästan 6,5 minuter snabbare än näst bästa länslöparen, Johan Stunz.
** I kväll fortsatte van Sitteren sitt flitiga tävlande, och sin fina svit över vunna tävlingar i länet, genom att ta hem Vårruset i Örebro på 18.17, närmast före Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg på 18.41 respektive 19.06 (den hackordningen har ju gällt hela våren, men vi får se vad Gerdevåg har i lager inför Stockholm marathon, känslan är att hon blir farlig där om hon har ordning på skadekänningarna som stört henne). Startduon Frida Nilsson och Maria Eriksson fyra och femma på 19.32 och 19.49 före fotbollsspelande tvillingsystrarna Stina och Frida Gustafsson Pettersson på 19.56 och 20.01 (mellan dem klämde sig dock Petra Hanaeus in på 19.59). Två löpare under 19 minuter och sju under 20, alltså. Därtill 16 under 21 och 30 under 22 minuter. Totalt deltog 766 löpare i tävlingsklass, men förmodligen mångdubbelt fler i motionsklass utan tidtagning (jag var ju tyvärr inte på plats och såg det hela i år).
** van Sitteren stod dock över Spartacusstafetten på söndagen, där IF Start i stället dominerade med storsegrar i alla tre klasserna (dam, herr, mixed), och klubbens löpare var dessutom snabbast på åtta av nio sträckor (bara mixedlagets andralöpare Måns Dahlberg fick stryk på sin, av Örebro AIK:s Anna Höök). Herrlaget med Johan Ingjald, Mohamed Hassan och Per Arvidsson slog banrekordet med tre sekunder när de gick i mål på 1.01.57 (över 11,5 minuter före nästa lag, som också kom från Start). Arvidsson slog dessutom banrekordet på sistasträckan, som är nio kilometer lång (första är sex, andra tre), med 14 sekunder; det nya lyder 30.27. Petra Hanaeus, Antje Wiksten och Maria Eriksson sprang i damlaget som vann på 1.13.41 (snabbare än alla utom två herrlag och alla utom två mixedlag, och nästan fyra minuter före tvåorna från Örebro AIK), och Frida Nilsson, Måns Dahlberg och Dennis Bergström sprang i mixedlaget som vann med över 4,5 minuter före ett Örebro AIK-lag. Totalt kom 18 lag till start (varför vill inte fler springa stafett?!) varav 14 från Start och Örebro AIK. Resultaten gav Örebro AIK 220 och Start 200 poäng i långloppscupens klubbtävling, där de båda nu rycker rejält. Trean Östansjö SK har inte ens hälften av toppklubbarnas poäng.
** Rekordsnabbe Arvidsson sprang dagen innan Örebro parkrun på 17.18 (söndagens lagkompis Ingjald var tvåa på 17.42) och Hanaeus var snabbast av damerna på 19.51. 112 startande är en riktigt bra siffra med tanke på att tusentalet länslöpare befann sig i Göteborg i lördags.
** Nyblivne juniorlandslagscyklisten Jonathan Ahlsson vann Södra Hestra Sparbanks GP efter en lyckad utbrytning, och var 23 sekunder före landslagskompisarna Hjalmar Klyver och Edvin Lovidius efter sju fyrakilometersvarv. Den tävlingen gick i lördags, och dagen därpå avgjordes Västboloppet, som till skillnad från den första ingick i Sverigecupen, över 90 kilometer. Där nådde Ahlsson inte samma framgång, utan fick nöja sig med en sjundeplats, nio minuter bakom trion Klyver, Anton Dahlbom och Kalle Berglund. Storebrorsan Jacob Ahlsson kör i elitklassen och var 25:a på lördagen (långt bak i tätklungan) och 17:e på söndagen (41 sekunder bakom segrande Joachim Strindin i en stenhård tävling där fler än hälften fick bryta).
** Förre Hagabyaren Viktor Larsson vann både lördagens medeldistans och söndagens masstart är svenska mountainbikeorienteringscupen kickade igång i Falun. Garphyttans ålderman Thomas Jansson var fyra på söndagen. Hans klubbkompis Karin E Gustafsson åtta på lördagen. Marcus Jansson stod över helgen.
** Även andra halvan av Närkekvartetten blev utan länssegrar. Daniel Attås var närmast att lyckas som tvåa, knappt fyra minuter från segern, i lördagens medeldistans. I stället vann Emma Johansson, Domnarvet, och Antno Johansson, Orion, lördagens tävling medan Aina Edgren, Göteborg-Majorna och Olle Kalered, Stora Tuna, tog hem söndagens långdistans. Josefin Wallenhammar, Hagaby, var 11,5 minuter bakom Edgren på söndagen men tog ändå andraplatsen.

Jonsson var bara sex sekunder från banrekordet – och van Sitteren slog Gerdevåg igen

Så har resultaten från Örebro AIK:s halvmaraton äntligen presenterats. Redan i går kunde jag, efter lite detektivarbete, berätta om friidrotts-VM-löparens Lisa Rings seger i damklassen (på 1.20.59) och arrangörsklubbens Andreas Ingberg, som persade med över två minuter när han sprang in som bäste länslöpare på 1.13.29 (vilket tar honom från 98:e till 54:e plats på genom tiderna-listan i distriktet). Men faktum är att det inte var Ring utan herrsegraren Niklas Jonsson, som springer för Huddinge AIS, som svarade för kvällens fetaste prestation när han korsade mållinjen på 1.06.15 (31.26 vid milpasseringen, han var solo redan där och nästan 3,5 minuter före tvåan i mål) – en tid bara sex svenskar mäktade med i fjol (då Jonsson som bäst sprang på 1.07.41). Det var dessutom bara sex sekunder från Adhanom Abrahas finfina banrekord från 2016.
Bakom Ring (som var behöriga 2,5 minuter från hemmalöparen Mikaela Kemppis banrekord) tog regerande långloppscupsmästaren Liduina van Sitteren hem andra raka inbördes mötet med tidigare länsdominanten Josefin Gerdevåg (som jobbar sig tillbaka efter vinterns skador: Vid milen skiljde sex skunder (37.54 på van Sitteren), i mål 32 (1.21.02 på van Sitteren), och de båda var tvåa och trea. Julitas Marie Sandberg fyra på 1.29.03 och Starts Petra Hanaeus, som varit snabbast i Örebro parkrun åtta gånger i vinter, tog tredjeplatsen i långloppscupen (av löparna som tävlar för distriktsklubbar, alltså, på 1.29.38. Även Julia Johnsson (1.30 blankt!), Marie Dasler och Sara Jakobsson får poäng i cupen.
van Sitterens tid var pers med över fyra minuter (tidigare 1.25.12 från Åstadsloppet i förfjol) och gör henne till nia i distriktet genom tiderna (närmast före VM-löparen Louise Wiker som ”bara” hann göra 1.21.10 innan hon lämnade Hällefors för Stockholm), Gerdevåg har distriktsrekordet på 1.16.43 från Haag 2016.
Startmilenvinnaren Efrem Bhrane, Västerås, tog andraplatsen bakom Jonsson på 1.09.41 medan Ullevis Nuray Yassin, som av någon anledning blivit anmäld i motionsklassen, tog tredjeplatsen på 1.09.56. Ingberg alltså snabbaste länslöpare, före regerande långloppscupsmästaren (det var ju i slutändan de två som gjorde upp om det) Per Arvidsson på 1.14.53. Lukas Melander, Pär Johansson, Mattias Nätterlund och Jacob Halvarsson tog också poäng i cupen. Bland veteranerna måste man notera att Sören Forsberg, 55, sprang sin snabbaste halvmara på tre år när han löpte in på 1.20.28 och att Dasler, 50, sprang på 1.33.08 för sin femteplats bland distriktsdamerna.
Det löptes en motionsklass över tio kilometer också, och där var Hagabys Ulf Hallmén (36.34) och Starts Maria Eriksson (40.58) snabbast.
Resultaten gör att van Sitteren drar iväg i en tidig ledning med full poäng (tolv) efter två deltävlingar i långloppscupen, Gerdevåg är tvåa på nio. Ingberg och Arvidsson är enda löparna med poäng från båda tävlingarna i herrklassen, Ingberg toppar på nio före Markus Bohman och Arvidsson på sex var (Bohman har fler ”segrar”). Nästa deltävling är Kumla stadslopp, nästa lördag.

Tog van Sitteren över löpartronen? (Och mycket annat från Startmilen)

Var det ett tronskifte vi såg på Örebros gator i eftermiddags? Jag snackar förstås om att Liduina van Sitteren var första länslöpare i mål i Startmilen, före både Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg som dominerat länslöpningen senaste åren (om man räknar bort utflyttade topplöpare som Louise Wiker, Lisa Bergdahl och Johanna Eriksson). Nå, van Sitteren vann ju långloppscupen redan i fjol, men då åtminstone delvis på grund av att Kemppi rehabade fotoperation och Gerdevåg tävlade sparsamt. Nu var hon verkligen före i mål. Men visst, Gerdevåg har dragits med lår/rump-problem under våren och lär ha betydligt mer i kroppen när hon hinner träna ikapp, och Kemppi har fortfarande en bit kvar på vägen tillbaka. Tills vidare skriver vi dock upp van Sitteren som ledare i långloppscupen efter en andraplats (bakom Sävedalens Malin Straand) i Startmilen, 38 sekunder före trean Kemppi och 42 före femman Gerdevåg (Akeles Cecilia Kleist klämde sig in däremellan). van Sitterens tid, 36.59, var för övrigt pers med nästan en minut. Och då var det personliga rekordet ändå bara två veckor gammalt, från Varvetmilen. Gerdevågs inofficiella distriktsrekord på tio kilometer landsväg ligger på 35.27, Kemmpi har som bäst gjort 35.48.
På herrsidan tävlade de tre bästa länslöparna i Startmilen för klubbar utanför distriktet. Tim Sundström som springer för Tureberg tog tredjeplatsen på 31.54, bara 33 sekunder bakom segrande Efrem Bhrane, Västerås, medan Linus Rosdal som i år bytt klubb till Akele tog åttondeplatsen på 32.44 och Heshlu Andemariam, som för andra säsongen i rad tävlar för IFK Lidingö, blev tia på 33.06. I stället är det KFUM Örebros Markus Bohman, som klagade på att han fortfarande kände sig förkyld efter att ha varit värre däran tidigare i veckan, som toppar långloppscupen efter första tävlingen. Han gick i mål som tolva på 33.27, och var med det bästa löpare tävlandes för en distriktsklubb. Hans 16-årige klubbkomips Wilhelm Bergentz gjorde comeback efter körtelfeber och gick in på finfina 33.35, vilket gör honom till tvåa i cupen.
Officiella tävlingsklassen för ungdomarna och juniorerna är dock fem kilometer, och där var Bergentz träningskompis Noha Olsson snabbast av alla med 17.34, vilket gav en överlägsen seger i P19-klassen. Några damjuniorer kom inte till start, men Kils Ida Ingstorp (22.14) och Wedevågs Frida Arenvang (23.36) vann F15- respektive F13-klasserna medan Startduon Hugo Örn (18.42) och Axel Örneland (21.57) vann killarnas motsvarande åldersklasser.
Johan Ingjald (19.07) och Linda Take (19.53) noterade snabbaste femkilometarna av seniorerna, men där fanns bara motionsklass. Ingjald startade 41 minuter senare även tiokilometersklassen, där han blev 38:a på 39.39.
Det slogs ju ett världsrekord också, av John Kingstedt. Det kan ni läsa mycket mer om här.

Trots Startmilen kom hela 64 löpare till start i den 97:e upplagan av Örebro parkrun (som firar två år nästa helg!). Ja, några – eller i varje fall outtröttlige Rihards Darzins – sprang faktiskt båda. I parkrun var han näst snabbast på 20.48, i Startmilen knäppte han dubbla distansen på 43.40. Lisa Westerberg (22.29) och Mahfoudh Ameuri (19.44) kutade allra bäst.

Daniel Attås var fyra (knappt två minuter bakom segrande Max Peter Bejmer, IFK Göteborg) och Lovisa Persson femma (drygt två minuter bakom Lena Eliasson-Lööf, Pan-Kristianstad) i Kolmårdsdubblens medeldistans på lördagen. I morgon avgörs Kolmårdskavlen, som framför allt på herrsidan är ett viktigt test inför Tiomila för Tisaren, som ställer upp med Filip Jacobsson/Olle Josarp/Valter Pettersson/Daniel Attås/Mathias Drage. På damsidan saknas tre starkaste korten, som lär vara givna i Tiomilalaget (Lilian Forsgren, Andrea Svensson, Josefin Tjernlund), men inbördes lär ju Lovisa Persson/Rebecka Nylin/Ellinor Tjernlund kämpa om de två andra platserna i laget i morgon.

Bob Impola tog en 33:e-plats när han gick i mål på 2.10, drygt nio minuter efter segraren Mikael Gunnulfsen, i brutalt tuffa 50-kilometersloppet Reistadløpet. Tävlingen är den näst sista i Skiclassics-serien, och avslutande Ylläs–Levi nästa helg bör passa Karlslundsåkaren betydligt bättre.

Gerdevåg om 2.40-målet i Örebroar’n – och Berg om sensationella SM-guldet i Kuriren

För oss som bor utanför Örebro, och därmed inte får Örebroar’n i brevlådan, är det lätt att missa NA:s systertidning, gratistidningen som kommer en gång i veckan och som alltid innehåller en sida sport. Som jag gjort den här veckan (eller förra?), när kollega Anna Leijon intervjuat Josefin Gerdevåg (jag skickade förstås Anna ett fullständigt Gerdevåg-cv inför intervjun). Via länken ovan kan ni läsa tidningen gratis online, och på sidan 25 berättar Gerdevåg bland annat om sin drömgräns på maraton: 2.40.
– Om jag får ha kontinuitet och får vara löpbar i fyra, fem månader så tror jag det är fullt realistiskt. Men det är inget som man gör bara pang bom, säger hon till tidningen.
Hon berättar också om lårskadan som gjort att hon tvingats ägna sig åt crosstrainer, rodd och vattenlöpning senaste veckorna (vilket man ju sett på instagram).
Gerdevåg har distriktsrekorden på halvmarathon (1.16.43 från Haag 2016), maraton (2.42.49 från Valencia i december) och på 3×1 500 meter (tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson 2015).

Ett annat tips är Karlskoga Kurirens artikel om Granbergsdals framgångar på ungdoms-SM i längdskidor, som jag ju berörde på bloggen i helgen. Ett faktum som jag missade var dock att Karlskogaklubben sensationellt tog hem lagtävlingen – och därmed ett regelrätt SM-guld – i fredagens distanslopp genom individuella silvermedaljören Ludvig Berg, Simon Nilsson och Albin Källiden.
– Det är lite sjukt. Vi är inte den största klubben direkt… Vad är vi, max 15 personer i klubben och vi har inte så jättebra förutsättningar till att träna. Det här är tack vare att vi får skjuts till Filipstad varje vecka och tack vare vår tränare som alltid är med där på sin fritid. Det här hade aldrig gått annars, säger Berg till tidningen.

Pulsklockan 2018 – kandidaterna och alla som inte blev nominerade

För en stund sedan öppnade omröstningen om vem som ska tilldelas NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2018, priset som ska gå till den länsidrottare eller -ledare som stått för den främsta prestationen i en konditionsidrott under året. Det är femte året som utmärkelsen finns, men för första gången har vi öppnat upp den för ledare. Det var ett beslut för att bredda priset, bland annat eftersom vi märkt att många kandidater återkommer år efter år (i år är två av fem nominerade tidigare vinnare).
De som var närmast att bli nominerade, men som föll på målsnöret, var följande (i bokstavsordning):
Håkan Carlsson, ledare: Förbundskapten för orienteringslandslaget som tog två VM- och två EM-guld och totalt åtta mästerskapsmedaljer 2018.
Filip Danielsson, skidor: Bästa svensk på alla distanser utom sprinten vid U23-VM, debut i världscupen.
Johan Eriksson, skidor/cykel/löpning: Vann Vasatrippeln och slog nytt banrekord med över en timme och 21 minuter.
Johanna Eriksson, löpning: Fick ett stort genombrott och tog SM-brons på 10 000 meter.
Maria Gräfnings, skidor: Vann Tartu maraton och var två tiondelar av en sekund från att ta hem totalsegern i Fis Worldloppet Cup.
Gustav Hindér, orienteringsskytte: Tre VM-medaljer (guld i stafett) och dubbla SM-guld.
Marcus Jansson/Viktor Larsson, mountainbikeorientering: Var två  av tre länkar i stafettlaget som tog Sveriges första VM-medalj på herrsidan genom tiderna (ett silver).
Martin Regborn, orientering: SM-silver i både sprint och ultralång distans.
Annie Söderberg, ledare: Förbundskapten för mountainbikelandslaget som tog världscuppallplatser i både downhill, sprint (XCE) och four-cross.
Nominerade är i stället Erik Anfält, Emilia Fahlin, Josefin Gerdevåg, Bob Impola och Mikael Kroon. Läs mer om dem här. Omröstningen är öppen till midnatt på nyårsafton – därefter utses vinnaren som får motta ära, blommor och den toppmodern pulsklockan Polar Vantage M, till ett värde av 2 799 kronor.
– Den har i princip alla funktioner man kan önska sig, och det som är så häftigt är att den har ett batteri som håller i 30 timmar i driftläge, säger Daniel Gustafsson på Löpex Sport, som tillsammans med undertecknad står bakom utmärkelsen.
Det betyder att till och med en motionär som jag skulle kunna klara UTMB utan att klockbatteriet tog slut ,..

Gerdevågs väg till nytt distriktsrekord i maraton: ”Hade märkligt nog många mentala svackor”

Josefin Gerdevåg gjorde vad hon inte ens själv vågat hoppas på – slog sitt eget personliga rekord och därmed även distriktsrekordet (eftersom hon redan hade det) på maratondistansen när hon klippte till med 2.42.49 i Valencia marathon på söndagsförmiddagen. Jag skrev lite med Gerdevåg häromdagen, och då baissade hon sina chanser och sa att hon inte längre – som när hon anmält sig – vågade hoppas på pers på grund av skadekänningar under hösten, utan att hon i stället siktade mot 2.48 (en drömgräns för många maratonlöpare eftersom det innebär att gå under fyra minuter per kilometer i snitt).
Men faktum är alltså att Gerdevåg trots allt lyckades hålla hela vägen till pers. Enligt de officiella mellantiderna, som man verkar få ta med en nypa salt, gjorde Gerdevåg första halvan på 1.20.21 och andra på 1.22.28, första milen på 37.56  (det togs inga mellantider vid 20 kilometer, så de två nästa milen får man uppskatta till 38.16 respektive 38.54) och milen mellan 30 och 40 kilometer på 39.30.
”Jag hade märkligt nog många mentala svackor under loppet. Sista tio kilometerna var jag feg, ville få till ett pb, bromsade lite, vilket inte var smart, kände mig ännu tröttare då”, skriver Gerdevåg, men fortsätter: ”Men jag är väldigt nöjd! Mitt första pb på nästan tre år. Det ger även mersmak!”
Gerdevågs tidigare pers låg på 2.43.40 och var från Frankfurt 2015 (hon har också distriktsrekordet på halvmaraton och, tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson, på 3×1 500 meter, och Gerdevåg har totalt slagit distriktsrekord vid fem tillfällen), då hon slog Mikaela Kemppis årsgamla 2.45.57 på samma bana. som i sin tur var en förbättring av Ann Sundströms då över 30 år gamla rekord (2.48.53 från Stockholm marathon 1983).
Gerevåg blev 26:a i loppet som vanns av etiopiska Ashete Dido på 2.21.14. Hanna Lindholm dyngade till med supertiden 2.30.37 som gör henne till Sveriges näst snabbaste maratonlöpare någonsin bakom Isabellah Andersson. Också Cecilia Norrbom, Johanna Bäcklund och Lisa Ring in på tider något snabbare än Gerdevåg (2.35, 2.39 respektive 2.41). Tiden gör Gerdevåg, som tog SM-brons på just maratondistans 2012, till Sverigenia i år.

På herrsidan hade ju Erik Anfält rätt stora förhoppningar om personligt rekord, som jag skrev om tidigare i veckan, men en förkylning strax före loppet dämpade nog formen mer än han vågade erkänna på förhand, och fick nöja sig med 2.26.29 (1.26 från perset); första halvan på 1.12.04 och andra på 1.14.25, milarna (med en nypa salt) på 33.59–34.18–34.59–35.31. ”Fick slita rätt hårt i dag. Ingenting gratis. Kändes redan från start. Även om bortförklaringar är grymt trista måste jag ändå konstatera att förkylningar sällan är bra för formen”, skriver Anfält på instagram och tillägger han ”kämpade trots allt in min fjärde snabbaste mara (hittills)”. Ja, och så tillägger han förhoppningsfullt: ”Känner mig dock riktigt ’revanschsugen’ redan nu, så det blir minst en hård marasatsning till innan jag trappar ned.”
Thomas Chaillou var också på väg mot en riktigt bra tid, men tappade rejält på andra halvan och landade på 2.29.36 (1.12.58/1.16.38).
Örebro AIK.s Jonas Nilsson och en förkylningsmärkt Jonathan Kandelin gjorde gjorde 2.33.19 respektive 3.01.08 i sina maradebuter. Nilssons tid är så bra att han slår sig in som 21:a i distriktet genom alla tider och trea bakom Anfält och Chaillou under 2000-talet. Andreas Ingberg dyngpersade med över fem minuter när han noterade 2.35.06 och klättrade från 56:e till 28:e plats genom tiderna i distriktet, och Martin Ingberg persade med över tre minuter när han sprang in på 2.50.44. Av örebroare gick också Johan Flodén (2.57.10), Thomas Lindahl (3.03.44), Fredrik Hartman (3.04.47) och Markus Liljenroth (3.09.28) under 3.10 medan Marie Dasler (3.11.37) persade med 36 sekunder.
Årets löptävling i länet, som jag skrev på förhand, blev det verkligen i Valencia.

View this post on Instagram

Valencia Maraton✔️ Aldrig sprungit distansen och ännu mindre kunnat tränat för den. Skador och sjukdomar har hållit mig mer eller mindre helt borta från löpning den senaste månaden. Osäker på start ända tills jag faktiskt ställde mig där och valde att iaf starta med 5km och eventuellt kliva av där. Men känslan var rätt bra trots skyhög puls. Halvmaran på 1:23 men började bli jobbigt redan där. Vid 28km kom det stora raset med kramper. Blev blandad gång/jogg sista 12km men i mål tog jag mig på 03:00:43 och jag kan inte vara mer nöjd över min asfaltsmaradebut med dessa förutsättningar🤧😁 Stort grattis alla @orebroaik1964 löpare som många krossade sina pbn idag! Även min fina @nkarlssson mosade sitt pb med 4min och tack för du fick med mig på en asfaltsmara😅 Nu blir det någon extra cerveza till kvällen 👌🏼 Och tack för all support från hemmaplan❤️❤️ #örebroaik #valenciamarathon #löpning

A post shared by Jonathan Kandelin (@jonathankandelin) on

I långloppsvärldscupen Ski classics individuella prolog, som följde på lagprologen i fredags och tillsammans med lördagens fristilslopp La Sgambeda, blev Maria Gräfnings, som hemma i Sverige tävlar för Karlslund men i internationella sammanhang i år för Team Parkettpartner, tog en åttondeplats, 2.14 bakom Britta Johansson Norgren (som genom att vinna för andra gången i helgen verkligen visade att hon blir att räkna med även denna säsong) över de 28 kilometerna. Gräfnings låg med i tätgruppen, som då bestod av ett drygt tiotal åkare, i lite mer än en mil innan repet gick.
Bob Impola hade inte någon av de där ”två dagarna om året”, som han snackade om på förhand och gick i mål i en liten klunga nästan fyra minuter bakom täten, som 48:a i herrloppet.
Ski classics drar igång på allvar, med första långloppet, i Seefeld den 12 januari.

Bara dagar kvar till Valencia marathon – hur snabbt kan det gå för Anfält och Gerdevåg? ”#pbjakt”

Senaste månaderna har mitt instagramflöde (jag följer väldigt många löpare från länet) fyllts med träningsbilder inför Valencia marathon. På söndag morgon smäller det. Då avgörs tävlingen där löpare som Erik Anfält, Marie Dasler, Martin Ingerg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson redan i fjol mätte sina krafter. Anfält tvingades då kliva av halvvägs på grund av skadekänningar, men nu gör han ett nytt försök, och den här gången är dessutom Josefin Gerdevåg med i planet till Spanien. De båda är ju etta (Gerdevåg på 2.43.40) respektive trea (Anfält på 2.25.03, drygt tre minuter bakom Lars Hagbergs och Rolf Barrs rekordtider från tidigt 80-tal) i distriktet genom tiderna, och det ska bli mycket spännande att se vad de kan prestera i Valencia. Anfält tog ju SM-brons just på maran i somras, och har rapporterat bra form på instagram på slutet, bland annat gjorde han förra veckan tolv kilometer på 39.46 (3.19-tempo) på träning förra veckan och skrev att ”motsvarande pass inför mina senaste maror i Rotterdam i våras och Stocholm i somras har gått något långsammare så formen känns rätt lovande” och avslutade meddelandet med ”#pbjakt”, vilket alltså skulle innebär att han går för sub 2.25. För det krävs en fart på 3.25 per kilometer – i 42,2 kilometer. Förhoppningsvis stör inte den mindre förkylning han åkt på alltför mycket.
Har inte varit riktigt lika öppen med sina mål på sociala medier, men ”50 minuter jogg” på 49.06 häromdagen vittnar om att formen är i antågande. Dessutom har hon skaffat sig ett par Nike Vaporfly, så bara skorna ska ju göra en hel del tid …
Innan helgen är här ska jag försöka få tag i en fullständig lista över Valencia-startande länslöpare.