Gerdevågs väg till nytt distriktsrekord i maraton: ”Hade märkligt nog många mentala svackor”

Josefin Gerdevåg gjorde vad hon inte ens själv vågat hoppas på – slog sitt eget personliga rekord och därmed även distriktsrekordet (eftersom hon redan hade det) på maratondistansen när hon klippte till med 2.42.49 i Valencia marathon på söndagsförmiddagen. Jag skrev lite med Gerdevåg häromdagen, och då baissade hon sina chanser och sa att hon inte längre – som när hon anmält sig – vågade hoppas på pers på grund av skadekänningar under hösten, utan att hon i stället siktade mot 2.48 (en drömgräns för många maratonlöpare eftersom det innebär att gå under fyra minuter per kilometer i snitt).
Men faktum är alltså att Gerdevåg trots allt lyckades hålla hela vägen till pers. Enligt de officiella mellantiderna, som man verkar få ta med en nypa salt, gjorde Gerdevåg första halvan på 1.20.21 och andra på 1.22.28, första milen på 37.56  (det togs inga mellantider vid 20 kilometer, så de två nästa milen får man uppskatta till 38.16 respektive 38.54) och milen mellan 30 och 40 kilometer på 39.30.
”Jag hade märkligt nog många mentala svackor under loppet. Sista tio kilometerna var jag feg, ville få till ett pb, bromsade lite, vilket inte var smart, kände mig ännu tröttare då”, skriver Gerdevåg, men fortsätter: ”Men jag är väldigt nöjd! Mitt första pb på nästan tre år. Det ger även mersmak!”
Gerdevågs tidigare pers låg på 2.43.40 och var från Frankfurt 2015 (hon har också distriktsrekordet på halvmaraton och, tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson, på 3×1 500 meter, och Gerdevåg har totalt slagit distriktsrekord vid fem tillfällen), då hon slog Mikaela Kemppis årsgamla 2.45.57 på samma bana. som i sin tur var en förbättring av Ann Sundströms då över 30 år gamla rekord (2.48.53 från Stockholm marathon 1983).
Gerevåg blev 26:a i loppet som vanns av etiopiska Ashete Dido på 2.21.14. Hanna Lindholm dyngade till med supertiden 2.30.37 som gör henne till Sveriges näst snabbaste maratonlöpare någonsin bakom Isabellah Andersson. Också Cecilia Norrbom, Johanna Bäcklund och Lisa Ring in på tider något snabbare än Gerdevåg (2.35, 2.39 respektive 2.41). Tiden gör Gerdevåg, som tog SM-brons på just maratondistans 2012, till Sverigenia i år.

På herrsidan hade ju Erik Anfält rätt stora förhoppningar om personligt rekord, som jag skrev om tidigare i veckan, men en förkylning strax före loppet dämpade nog formen mer än han vågade erkänna på förhand, och fick nöja sig med 2.26.29 (1.26 från perset); första halvan på 1.12.04 och andra på 1.14.25, milarna (med en nypa salt) på 33.59–34.18–34.59–35.31. ”Fick slita rätt hårt i dag. Ingenting gratis. Kändes redan från start. Även om bortförklaringar är grymt trista måste jag ändå konstatera att förkylningar sällan är bra för formen”, skriver Anfält på instagram och tillägger han ”kämpade trots allt in min fjärde snabbaste mara (hittills)”. Ja, och så tillägger han förhoppningsfullt: ”Känner mig dock riktigt ‘revanschsugen’ redan nu, så det blir minst en hård marasatsning till innan jag trappar ned.”
Thomas Chaillou var också på väg mot en riktigt bra tid, men tappade rejält på andra halvan och landade på 2.29.36 (1.12.58/1.16.38).
Örebro AIK.s Jonas Nilsson och en förkylningsmärkt Jonathan Kandelin gjorde gjorde 2.33.19 respektive 3.01.08 i sina maradebuter. Nilssons tid är så bra att han slår sig in som 21:a i distriktet genom alla tider och trea bakom Anfält och Chaillou under 2000-talet. Andreas Ingberg dyngpersade med över fem minuter när han noterade 2.35.06 och klättrade från 56:e till 28:e plats genom tiderna i distriktet, och Martin Ingberg persade med över tre minuter när han sprang in på 2.50.44. Av örebroare gick också Johan Flodén (2.57.10), Thomas Lindahl (3.03.44), Fredrik Hartman (3.04.47) och Markus Liljenroth (3.09.28) under 3.10 medan Marie Dasler (3.11.37) persade med 36 sekunder.
Årets löptävling i länet, som jag skrev på förhand, blev det verkligen i Valencia.

View this post on Instagram

Valencia Maraton✔️ Aldrig sprungit distansen och ännu mindre kunnat tränat för den. Skador och sjukdomar har hållit mig mer eller mindre helt borta från löpning den senaste månaden. Osäker på start ända tills jag faktiskt ställde mig där och valde att iaf starta med 5km och eventuellt kliva av där. Men känslan var rätt bra trots skyhög puls. Halvmaran på 1:23 men började bli jobbigt redan där. Vid 28km kom det stora raset med kramper. Blev blandad gång/jogg sista 12km men i mål tog jag mig på 03:00:43 och jag kan inte vara mer nöjd över min asfaltsmaradebut med dessa förutsättningar🤧😁 Stort grattis alla @orebroaik1964 löpare som många krossade sina pbn idag! Även min fina @nkarlssson mosade sitt pb med 4min och tack för du fick med mig på en asfaltsmara😅 Nu blir det någon extra cerveza till kvällen 👌🏼 Och tack för all support från hemmaplan❤️❤️ #örebroaik #valenciamarathon #löpning

A post shared by Jonathan Kandelin (@jonathankandelin) on

I långloppsvärldscupen Ski classics individuella prolog, som följde på lagprologen i fredags och tillsammans med lördagens fristilslopp La Sgambeda, blev Maria Gräfnings, som hemma i Sverige tävlar för Karlslund men i internationella sammanhang i år för Team Parkettpartner, tog en åttondeplats, 2.14 bakom Britta Johansson Norgren (som genom att vinna för andra gången i helgen verkligen visade att hon blir att räkna med även denna säsong) över de 28 kilometerna. Gräfnings låg med i tätgruppen, som då bestod av ett drygt tiotal åkare, i lite mer än en mil innan repet gick.
Bob Impola hade inte någon av de där ”två dagarna om året”, som han snackade om på förhand och gick i mål i en liten klunga nästan fyra minuter bakom täten, som 48:a i herrloppet.
Ski classics drar igång på allvar, med första långloppet, i Seefeld den 12 januari.

Bara dagar kvar till Valencia marathon – hur snabbt kan det gå för Anfält och Gerdevåg? ”#pbjakt”

Senaste månaderna har mitt instagramflöde (jag följer väldigt många löpare från länet) fyllts med träningsbilder inför Valencia marathon. På söndag morgon smäller det. Då avgörs tävlingen där löpare som Erik Anfält, Marie Dasler, Martin Ingerg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson redan i fjol mätte sina krafter. Anfält tvingades då kliva av halvvägs på grund av skadekänningar, men nu gör han ett nytt försök, och den här gången är dessutom Josefin Gerdevåg med i planet till Spanien. De båda är ju etta (Gerdevåg på 2.43.40) respektive trea (Anfält på 2.25.03, drygt tre minuter bakom Lars Hagbergs och Rolf Barrs rekordtider från tidigt 80-tal) i distriktet genom tiderna, och det ska bli mycket spännande att se vad de kan prestera i Valencia. Anfält tog ju SM-brons just på maran i somras, och har rapporterat bra form på instagram på slutet, bland annat gjorde han förra veckan tolv kilometer på 39.46 (3.19-tempo) på träning förra veckan och skrev att ”motsvarande pass inför mina senaste maror i Rotterdam i våras och Stocholm i somras har gått något långsammare så formen känns rätt lovande” och avslutade meddelandet med ”#pbjakt”, vilket alltså skulle innebär att han går för sub 2.25. För det krävs en fart på 3.25 per kilometer – i 42,2 kilometer. Förhoppningsvis stör inte den mindre förkylning han åkt på alltför mycket.
Har inte varit riktigt lika öppen med sina mål på sociala medier, men ”50 minuter jogg” på 49.06 häromdagen vittnar om att formen är i antågande. Dessutom har hon skaffat sig ett par Nike Vaporfly, så bara skorna ska ju göra en hel del tid …
Innan helgen är här ska jag försöka få tag i en fullständig lista över Valencia-startande länslöpare.

Favoritsegrar i Karlslundsspåret och första kvinnan från länet som klarade Kullamannen 100 miles (och gör inte som jag och missa inte Allhelgona swimrun!)

Det blev dubbla favoritsegrar i den 53:e upplagan av Kilsbergsleden. Nå, Erik Anfält kom och efteranmälde sig i den egna klubbens mest klassiska tävling, och när väl den anmälan var inlämnad så var det förstås inget snack om saken. KFUM Örebros fransman Thomas Chaillou utmanade förvisso, men i slutändan var Anfält 40 sekunder före Chaillou. Redan klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson, IF Start, blev trea på 51.42 med klubbkompisen Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten) ytterligare en minut bakom.
Och på damsidan var det förstås inget som helst snack om att SM-trean Johanna Eriksson (på 10 000 meter) skulle avgå med segern. Hon korsade mållinjen efter att ha avverkat de 14,7 kilometerna på 54.21, 3,5 minuter före redan klara långloppscupsvinnaren Liduina van Sitteren (57.52) och ytterligare drygt tre minuter före trean Josefin Gerdevåg (1.01.01; hon sprang tävlingen som en del i ett långpass) och mer än tre till före fyra Cecilia Svedin (1.04.18).
Chaillous andraplats tar honom upp på tredje plats i långloppscupen medan det inte blev några förändringar i toppen på damsidan. Cupen avslutas med Lucialoppet i Östansjö den 8 december.
Får man vara lite gnällig var det, ur ett föräldraperspektiv, lite svårt med anmälan till Kilsbergsleden i år. Det framgick inte i anmälan vilka åldersklasser som skulle springa i vilken klass, och efteråt gjordes det heller inga separata åldersklassresultatlistor (och tydligen fick de som sprang 1,2 kilometer inte ens några tider). Tidigare år har det ju varit full klassindelning från sju år och uppåt. Och på samma sätt verkar veteranklassen också ha försvunnit. Nåja, arrangemanget som sådant (banan, vätskestationer, funktionärer som visar vägen och tar hand om alla, prisutdelningen efteråt) var lika fint som vanligt, och den här novemberdagen bjöd ju på strålande väder!

View this post on Instagram

Visst, säsongen är över, men loppen tar ju inte slut för det! Två veckor efter årets sista mållopp, och efter nio dagar med hostan från helvetet (men inget annat sjukdomssymptom) var det dags för #kilsbergsleden i dag. Hade en vag förhoppning om att gå under timmen (4.05-snitt), men kände att första kilometerns 4.10-fart var för hög och fick backa av. Halvvägs fick jag kramp i diafragman, men när det släppte kom jag in i en ovanlig runners high-känsla i tre-fyra kilometer; farten god, pulsen på 93 procent av max, men jag kände mig knappt andfådd. Sista kilometerna gick jag om ett par i uppförsbackarna, som jag gillar mest, men sista kilometern, utför och platt, var en plåga som vanligt. I mål på 1.03.34 (4.19-snitt), varav 49 minuter över 90 procent av maxpuls. Långt från timmen, men i varje fall pers. Nöjd. Det var ju träning det handlade om. Min #naturerunning-vän @crossfitmercedes var grymt stark på femkilometaren, men hade inte så stora förhoppningar om mig och hade inte hunnit ur värmestugan för att heja när jag gick i mål. 😂😂 Tack @orebroaik1964 för fint lopp! Foto: @jonea1980 (som själv sprang 10,6 kilometer i rekordfart!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Tuffaste löparen i Karlslundsspåret var kanske ändå Rihards Darzins, som hade sprungit Örebro parkrun bara någon timme innan. 19.45 på femkilometaren följdes av 1.05.05 på 14,7. Veteranen Åsa Höög (19.15) och unge Noha Olsson (18.51) var snabbast av alla i den 78:e upplagan av Örebro parkrun (där konditionsbloggskändisen Danny Hallmén gjorde sin sjätte start och förbättrade parkrunperset till 20.27).

Nere i Skåne löptes det också på lördagen: Kullamannen, Sveriges förmodligen hårdaste trailtävling. Eftersom det inte är lopp som går under friidrottsförbundets tävlingssanktionering så saknas det ofta klubbuppifter i resultatlistan, vilket gör det svårt att hitta alla länslöpare. Men karlskogingen Leonora Johnsson sprang i varje fall in på åttonde plats över kungadistansen 100 miles (tio mil på Skåneleden följt av tre varv i ”dödens zon”) på lite under 32 timmar och en kvart (superrutinerade klättrarkungen Petter Restorp, som var elva på UTMB i höst, vann på 17.58) vilket är en superprestation (i fjol kom bara fyra damer i mål, så tuff är banan) medan Örebro AIK:s Ola Hellström blev 27:a i den ursprungliga tävlingen, över 22-kilometersvarvet som är ”dödens zon” på 2.08.08.

Ett viktigt arrangemang som missades i helgens höjdare i går: Alla helgona swimrun (som i år verkar ha bytt namn till Allhelgona swimrun) uppe i Ånnaboda på söndagen (starten går 12.00). Det utlovas fler byten mellan disciplinerna i år (fem hundrameterlånga simningar, sex löpningar), men totaldistansen är ungefär densamma som de tidigare två upplagorna: Fem kilometer löpning och 500 meter simning. Det är mer ett evenemang än en tävling, där det viktiga är att samlas och samla in pengar under hashtagen #hejabarncancerfonden.

Regborn avslutade världscupsäsongen med bästa loppet – och Liduina van Sitteren klar mästare i långloppscupen

Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.

Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).

Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.

Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.

Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.

Anfält och Gerdevåg tog dubbelseger och banrekord i Helsingborg – och 52-åriga världsmästaren tog ny vinst

Erik Anfält och Josefin Gerdevåg har till stora delar följts åt under sina maratonkarriärer (som i Utrechts halvmaraton i våras) och i dag slog båda till med varsin seger i Helsingborg marathon. Anfält hade ju laddat för att springa Ultravasan för två veckor sedan, men efter att en förkylning förhindrade den starten har han istället fått hitta nya mål under hösten: Förra helgen sprang han hem Sälen fjällmaraton och i dag alltså ännu en seger, i Helsingborg. Regerande SM-bronsmedaljröen Anfält sprang på 2.30.54 (exakt 1.15.27 på både första och andra halvan!), den tredje bästa tiden han gjort på svensk mark (den bästa utanför Stockholm), knappt sex minuter från perset som är satt i Valencia. I Helsingborg var han nästan nio minuter före tvåan, Götas Johan Gustafsson. Gerdevåg gjorde sin andra start på distansen efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och följde upp 2.53.34 i Stockholm i juni med 2.54.01 (1.26.32 på första halvan, 1.27.29 på andra)  för seger med över sex minuters marginal.
Både Anfält och Gerdevåg slog dessutom banrekord (tidigare 2.31.12 av Klas Johansson respektive 3.03.29 av Malin Holmberg; Gerdevåg blev alltså först under tre timmar i loppets femåriga historia). På instagram skriver Gerdevåg att det dessutom var hennes första seger över maratondistans någonsin, vilket väl i sådana fall beror på att hon bara ställt upp i lopp med internationell konkurrens tidigare.

Innan start var jag lite osäker på hur väl återhämtad jag var efter förra helgens fjällmara. Kändes dock hyfsat bra från start. Bestämde mig då för att dels gå för vinst i loppet men även att "tvinga" mig själv att göra ett försök på nytt banrekord. Blev sololöpning i princip hela loppet. Kändes rätt stabilt även om jag tyckte att det gick segt och tungt mellan 25-35 km. Trodde nästan banrekordet rök där. Men återfick kraften och moralen under de sista lättlöpta och snabba kilometrarna. Grymt nöjd med vinst i loppet på tiden 2.30.54 samt nytt banrekord med "lagoma" 18 sekunder… Tack @helsingborgmarathon för ett mycket trevligt och väl arrangerat maratonlopp 👍👌 #helsingborgmarathon #salomonrunningswe #örebroaik 📸@helsingborgmarathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker, som gjort två friidrotts-VM men fortfarande inte är helt återställd efter sin fotoperation i vintras, blev bästa länslöpare i klassiska landsvägsloppet Tjejmilen i Stockholm med med en niondeplats på 37.20 (drygt två minuter bakom segrande Ayantu Eshete, Löparakademin). KFUM Örebros Louise Sundström blev 55:a på 42.01 och IF Starts Maria Eriksson 58:a på 42.04.

En annan av Örebros absoluta topplöpare just nu, Liduina van Sitteren, stannade i stället hemma och sprang den 69:e upplagan av Örebro parkrun, där hon bara var fyra sekunder från sitt banpers (den näst bästa tiden på banan bakom Karin Forsberg) med 18.51. Bara 16-årige Thorenlöparen Noha Olsson var snabbare, med 18.34.

I världscupen i orientering i Norge har de riktiga topplaceringarna uteblivit för de tre länslöparna: Martin Regborn var 14:e på fredagens långdistans (7.44 bakom segrande landslagskompisen Gustav Bergman) medan Lilian Forsgren var 28:a (12.40 bakom överlägsna Tove Alexandersson) och Josefin Tjernlund var 68:e (23.47 efter). Och redan på lördagsmorgonens kortare prolog tappade Regborn 2.10, Forsgren 3.03 och Tjernlund 3.54 inför eftermiddagens jaktstarter där avstånden växte till 4.34 för Regborn (26:a i mål, 4.34 bakom segrande William Lind) och slutade med 27:e- respektive 34:e-platser för Forsgren och Tjernlund (9.59 och 11.32 bakom Tove Alexandersson).
I morgon avslutas världscuphelgen i Norge med stafetter.

Tisarens Valter Persson ledde på fredagen ungdoms-SM-sprinten i orientering i H16-klassen efter elva av 14,5 minuters löptid i Gammelstad (utanför Luleå), men la sedan bort halvminuten mellan den 16:e och 17:e kontrollen och kom i mål som sjua, 34 sekunder bakom segrande Gustav Wirén, Attunda OK, i en supertajt tävling med 19 löpare inom en minut (Djerfs Rasmus Pettersson var den 19:e, 59 sekunder bakom). I dag följde han upp med en 13:e-plats på långdistansen 10.13 bakom segrande David Borg, Södertälje-Nykvarn. Pettersson var minuten snabbare och tre placeringar bättre i dag.

Marcus Jansson, Garphyttan, avstod dagens sprinttävling i den svenska mountainbikeorienteringscupen i Säter, men har redan säkrat segern i sammandraget. I hans frånvaro tog årets stjärnskott Viktor Larsson, Hagaby, hem sin andra seger i cupen, 18 sekunder före Jonny Engel, Ravinen (Jansson gick därmed förbi Engel i sammandraget inför finalen i morgon). Tidigare landslagsåkaren Karin E Gustafsson, Hagaby, var elva i damklassen.

Gammal är äldst, om man nu får snacka om kvinnors ålder. Lotta Nilsson, 53, från Nora – med två VM-guld under bältet vann Ö till ö:s sprinttävling The final 15 km (som just går över de 15 sista av Ö till ö:s 69 kilometer långa bana, med mål på Utö i Stockholms skärgård) i par med 19 år yngre Ewa Hellström från Örebro. ”Riktiga” Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, avgörs med start 5.00 på måndagsmorgonen, och där är Nilssons dotter Bibben Nordblom (som hon tog de två VM-gulden tillsammans med) en av favoriterna till pallplatserna med nya partnern Susie Moonan.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Fahlin i virtuell tourledning i utbrytningen: ”Hoppades att det skulle hålla”

Emilia Fahlin var ett tag upp i totalledningen i etapploppet Thüringen runt på onsdagen, åtminstone ”virtuellt”, alltså om man räknar in den aktuella ställningen på en pågående etapp i totalen. Proffscyklisten från Örebro gick in i den 131 kilometer långa linjetappen med start och mål i Schleiz (den tredje av sju etapper i touren) som elva i sammandraget, 22 sekunder bakom ledande Coryn Rivera, men kom ganska exakt tre mil före mål iväg i en utbrytning tillsammans med nederländska Lucinda Brand, som var fem sekunder bakom i totalen. När de båda hade jobbat upp en 22-sekunderslucka på klungan var Fahlin därmed virtuell ledare – och efter en mil i utbrytning mättes försprånget till 1.06. Men de stall som inte hade några cyklister i utbrytningen – alla utom Fahlins Wiggle-High5 och Brands Team Sunweb, alltså – började i det läget sätta ordentlig fart, och åtta kilometer före mål var klungan ikapp. Därifrån blev det positionering inför en spurt där Fahlins lagkompis Lisa Brennauer till en andraplats, hennes tredje pallplats på lika många etapper, återigen bakom Sunwes duktiga spurtare Coryn Rivera. Små, olyckliga luckor i tätklungan gjorde att Fahlin bokfördes elva sekunder bakom täten och tappade till 19.e plats i sammandraget, 41 sekunder bakom Rivera (Brennauer gick upp på andraplatsen, 15 sekunder bakom, när bonussekunderna räknats in).
– Sakta men säkert närmare jag mig, säger Breannuer i ett pressmeddelande apropå att hon varit trea de två första dagarna men ännu inte vunnit någon etapp (i fjol vann hon hela touren).
– Jag är nöjd med en andraplats. Vi hade Emilia i utbrytning med Lucinda Brand vilket var klockrent för vår del, men en hel del andra team var inte nöjd med den situationen, så de stängde luckan. De hade en ganska stor lucka ett tag, och de var  länge i utbrytning. Det var en riktigt bra situation: Jag hoppas verkligen att det skulle hålla för Emilias skull. Lucinda är en bra cyklist att ha med sig i utbrytningen eftersom hon alltid gör ett hårt jobb. Vårt lag var superstarkt i dag igen, framför allt Emilia som var delaktig i en hel del farliga lägen, och framför allt i utbrytning som var briljant för vår del.
Thüringen runt fortsätter på torsdagen med en 118 kilometer lång etapp med start och mål i Gera. Ingenting är ännu avgjort, inte minst som en nästan 19 kilometer lång tempoetapp avslutar touren på söndag.

Emilia Fahlin i utbrytning i Thüringen runt. Foto: Vélofocus

Själv var jag i kväll på plats och sände Vårruset ihop med Gabriel Rådström. I sändningen, som går att se i efterhand här, pratade jag bland annat med fjolårssegraren Mikaela Kemppi om hennes skadefrånvaro och när en eventuell comeback kan ske, med segraren Josefin Gerdevåg om förväntningarna inför ett rekordvarmt Stockholm marathon på söndag, med trea Liduina van Sitteren om hennes mål i sommar (eller höst; för det var först och främst Lidingöloppet som gällde) och med en fotbollsspelare om hur hon kunde skrälla och ta en fjärdeplats och vara en av bara fem löpare (av 4 000) under 20 minuter. Gerdevågs segertid skrev i värmen till 18.46 (en bit under tänkt maratonfart på lördag, där hon går för fyraminuterskilometer), vilket var tio sekunder snabbare än tvåan Agnes Sjöström, Hässelby, som vann Vårruset i Örebro på 17.30 2013 men i år alltså var nästan 1,5 minuter långsammare. van Sitteren var sekunden bakom Sjöström, tog in mycket tid på andra halvan men kunde inte utmana i spurten. Maria Eriksson tog femteplatsen bakom fotbollsspelaren Stina Gustafsson Pettersson, de båda sprang på 19.56 respektive 19.57.

I dag blev det också klart att Axel Ekström lämnar moderklubben Garphyttan för IFK Mora. Ett beslut han berättar om i den här plusmärkta texten som jag skrev efter att ha snackat med honom tidigare i eftermiddags.

Fjugestaloppet – seger för Gerdevåg, comeback för Attås och dagen efter för Impola, Hansson och van Sitteren

Bob Impola gjorde det, Liduina van Sitteren likaså, liksom Olivia Hansson: Körde en dubbel med tävlingar både onsdag och torsdag, alltså. På onsdagen vann Karlslunds meriterade långloppslängdskidåkare Impola (tvåa i Vasaloppet i vintras) och Hansson (tvåa i Nordenskiöldsloppet i vintras) den första riktiga etappen i rullskidtouren Moto tour, en flack etapp utanför Kumla med medvind på vägen hem vilket gav riktigt hög fart och snabba tider (20.48 på Impola, som var fyra sekunder före Viktor Hansson i mål; 23.23 på Hansson, som var drygt 5,5 minuter före Paulina Hellström). Totalt var det hela 33 startande, deltagarrekord för Moto tour (bland de startande fanns en av de mindre kända Impola-bröderna, Tom, liksom JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson för andra gången i rad, och fjolårstotalsegraren Robert Brundin återställde något av ordningen med en tredjeplats efter att ha varit längre ned i listan i prologen senast).
Samtidigt sprang Liduina van Sitteren hem en femteplats i sju kilometer långa Finspångs stadslopp (närmast före Kumlas veteran Åsa Höög och också före rutienrade löpare Cecilia Kleist och Frida Södermark) på 27.07, 2.06 bakom segrande Ida-Maria Nicklasson som liksom herrsegraren Abraham Adhanom (21.17) ju tog SM-brons i halvmaraton så sent som i lördags.

Och i dag tävlade alltså Impola, Hansson och van Sitteren igen, i Fjugestaloppet, säsongens sjunde individuella deltävling i långloppscupen. Det bjöds fem kilometer med varierat underlag (gräs, grusväg, lite skogsväg) med start och mål på Sannabadet, och en annan som tävlat intensivt på slutet (Göteborgsvarvet i lördags, seriematch i söndags) tog hem segern och därmed också ledningen i cupen: Josefin Gerdevåg. Gerdevåg avverkade banan på 18.55, sex sekunder snabbare än van Sitteren som i sin tur hade nästa två minuter till godo på Starts Marie Dasler (som ju avverkade Ö till ö Utö i helgen) på tredjeplatsen (20.47) och drygt det på KFUM Örebros Antje Torstensson på fjärdeplatsen (2.28). Hansson tog en meriterande poäng i cupen genom att knipa sjätteplatsen (den sista som ger poäng) åtta sekunder före ÖAIK:s Karin Karlsson.
På herrsidan tog Impola tre poäng, genom en fjärdeplats 14 sekunder bakom segrande Daniel Attås, elitorienteraren från Hallsberg som understundom varit precis utanför landslaget men som fått hela våren förstörd av magproblem. Nu kutade Attås på 16.51 och vann tre sekunder före Starts Per Arvidsson och ytterligare sju före KFUM Örebros Oskar Hansson, medan Impola alltså var fyra och Andreas Ingberg femma (de fem var inom 16 sekunder, den tidigare storlöparen Mattias Nätterlund, som fortsätter smyga igång efter ett års uppehåll, var 50 sekunder bakom på sjätteplatsen). Ingberg går upp på tredje plats i cupen genom sin femteplats, bakom Jack Karlsson och Per Sjögren som stod över i dag.

Själv sprang jag den helt nya distansen i Fjugestaloppetfamiljen, Fjugestaloppet trail. Ett 15-kilometerslopp (15,4, om man ska vara petig, med 200 härliga höjdmeter) som dock bara till tio procent bestod av trail och resten grus- och skogsvägar och lite igenväxt elljusspår (räknar man även spåret som ”trail” så kommer man upp i 3,5 kilometer). Det var ändå mycket trevligt (om än inte riktigt vad jag hade väntat mig med all väglöpning), och det är ju fantastiskt fint där i kanten av Närkeslätten. Tyvärr fick jag rejäla problem med magen redan efter sex kilometer, och kunde inte plåga mig som jag tänkt mig. Öppnade i rimlig takt med en förhoppning om att kunna öka på andra halvan (jag visste inte att det skulle vara den något tuffare delen av banan), men fick i stället slå av tills bara tre kilometer återstod och jag kände mig hyfsat säker på att jag inte skulle behöva stanna och spy. Jag vet inte om det var värmen eller det oljeflötiga brödet jag tog till lunchen på Örebro ölhall som gjorde det, men magen ville inte springa i dag, alls. Låg sexa och tog in på femman, Tisarens Emil Nylin, när magen inte ville lira mer, och blev omsprungen först av en herrduo (tror det var Dennis Bergström och Joakim Jansson som konstigt nog nu är placerade efter mig i resultatlistan, måhända sprang de fel någonstans, vilket jag hörde att fler gjorde) vid sexkilometersmarkeringen och därefter av ledarduon i damklassen (Frida Nilsson, hon som även vann Grisrundan för två veckor sedan men som jag fortfarande inte vet varifrån hon kommer, och Tisarens Lovisa Persson) vid elvakilometersmarkeringen. Nilsson och KFUM Örebros Jacob Eriksson vann premiärupplagan på 1.09.02 respektive 1.05.25, och jag blev åtta (sexa av herrarna) på 1.09.15. Det här var tänkt som sista riktigt hårda passet för mig inför Niesenlauf nästa lördag, men med tanke på att det gick som det gick kanske jag lägger in något kortare hårt under helgen eller på måndag.

Fahlin minuten från topp tio i tempolopet – och världsmästaren vann igen i Gillersklack

Emilia Fahlin hade inte riktigt de där raketbenen som krävs för att klara hem ett toppresultat i en 27 kilometer lång tempoetapp på världstournivå, och fick nöja sig med en 33:e-plats under andra etappen av Emakumeen Bira på söndagen. Fahlin, som har två niondeplatser på individuella tempolopp på VM på meritlistan och därtill en fjärdeplats i lagtempo, var knappt 2,5 minuter bakom segrande Annemiek van Vleuten (som vann 14 sekunder före Anna van der Breggen coh tog över totalledningen i sammandraget med lika mycket), och exakt en minut från topp tio. Fahlins lagkompis Lisa Brennauer var trea, och ligger på samma plats i sammandraget, 41 sekunder bakom van Vleuten. Det är tyskan, som leder poängtävlingen, som Wiggle får köra för under de två sista etapperna måndag och tisdag: Två 115 respektive 120 kilometer långa linjeetapper med några rätt krävande stigningar per dag.

Mer cykel: I Vänersborg avgjordes i dag säsongens tredje deltävling i landsvägscykel, men än så länge har jag inte sett några resultat från linjeloppet i CKW 3-dagars. Däremot kan jag konstatera att Jacob Ahlsson, som är ende örebroaren som kör i elitklassen, tog en 20:e-plats i gårdagens GP-lopp över 23 varv på en 1,7 kilometer lång bana. Ahlsson var med i en andraklunga drygt två minuter bakom topp 13. Emil Andersson, Giro Cycle Club, vann före Motalas Lucas Eriksson. I herrseniorklassen, som är nivån under elit och som körde 16 varv på samma bana, tog Adam Axelsson en fjärdeplats, sekunden bakom en tättrio efter att inte lyckats hålla hjulet på Uddevallas Marcus Kjelldahl som blev trea (Magnus Falk, Wänershof, vann), och David Klasson blev elva, 20 sekunder bakom. Och i P16-klassen, som också körde 16 varv (det gick 1,5 minuter långsammare än för seniorklassen, mer skiljde inte), tog Jacobs lillebror Jonathan Ahlsson en tredjeplats efter att ha förlorat spurten mot Mölndals Gustav Thompson, 20 sekunder bakom segrande Lukas Vernersson, även han från Mölndal.
I Grythyttan trampades det 70 kilometer långa motionsloppet Skiffertrampen, och utanför Uppsala kördes den 51 kilometer långa mountainbiketävlingen Pearl Itzumi MTB. Jag vet inte om Matthias Wengelin, som var anmäld, strök sig eller bröt, men i mål kom han i varje fall inte (Emil Lindgren vann efter en tajt spurt mot Michael Olsson och Calle Friberg).

Efter lördagens femteplats i SM-klassen i Göteborgsvarvet var Josefin Gerdevåg tillbaka på tävlingsbanan redan på söndagen, och tog en seger på 3 000 meter (på 10.40,56, 4,5 sekunder före Täbys Karin Olsson) för KFUM Örebro i årets lagmatch i friidrott. KFUM slutade dock tvåa, med liten marginal, i lagmatchen och missade uppflyttning till lag-SM-kvalgruppen inför nästa säsong, i stället blir klubben kvar i division 1 Svealand även 2019, vilket ni kan läsa om i den här öppna artikeln. I övrigt tappade KFUM Örebro en hel del viktiga poäng på medel- och långdistans, där segrande Täby i övrigt sopade rent med segrar på 800 meter, 1 500 meter och 1 500 meter hinder (och en andraplats bakom Gerdevåg på 3 000 meter). Sara Jernfält blev trea för KFUM på 800 meter (2.26,48), Cornelia Fernsten blev fyra på 1 500 meter (6.35,01) och Antje Torstensson blev femma på 1 500 meter (5.35,81). Jämfört med Täby tappade KFUM åtta poäng på de fyra distanserna, och totalt skiljde bara fem poäng mellan lagen.

På hemmaplan avgjordes Spartacusstafetten, som i vanlig ordning inte levererat några resultat … Men av inlägg på sociala medier att döma så tog IF Start en trippelseger i herr-, dam- och mixedklass, i den sistnämnda med ett lag bestående av Maria Eriksson, Hugo Öhrn och Cimmie Wignell.

Uppe i Gillersklack tog regerande världs- och Europamästaren Eskil Kinneberg hem segern i herrklassen för andra dagen i rad i den nationella orienteringstävlingen Klackenloppet, som liksom på lördagen bjöd på en medeldistans. Även svenska EM-löparen Lisa Risby vann för andra dagen i rad, och liksom i går närmast före sin syster Kajsa Risby. Både Eskil och Lisa var runt tre minuter före närmaste konkurrent på en tävling med en segertid runt halvtimmen. Milans Lisa Westerberg (sexa, drygt sju minuter bakom) och Tisarens Gustav Hindér (fyra, drygt fyra minuter bakom) var bästa länslöpare.

Och i Stockholms skärgård grejade tidigare världsmästarduon Bibben Nordblom och Lotta Nilsson från Nora som väntat en pallplats i Ötillö swimrun Utös sprintklass. Duon var 2.12 bakom segrande Anna Hellström/Lovisa Jönsson och över tre minuter före alla andra. I den långa klassen, som ingår i världstouren i swimrun, tog IF Starts Marie Dasler en sjätteplats i par med Malin Broström, 44 minuter bakom segrande Fanny Danckwardt/Desirée Andersson.

Fahlins stall nära succé – och i morgon väntar spännande tempolopp

Emilia Fahlins stall Wiggle-High5 satsade allt på tyska Lisa Brennauer i spurten på första etappen av spanska världstouretapploppet Emakumeen Bira, och hade det inte varit för nederländska Sabrina Stultiens (Waowdelas pro cycling) som kom loss och vann 17 sekunder före klungan, så vet’e tusan om det inte hade fungerat. Martin Ritter och Elisa Longo Borghini, som var med i klungan, fixade ett perfekt uppdrag åt Brennauer som sedan plockade ned både Giorgia Bronzini, Anna van der Breggen och Annemiek van Vleuten, de starkaste spurtarna och cyklistrna i världen de senaste åren. Fahlin rullade i mål i en grupp 2.50 bakom segraren, tillsammans med lagkompisarna Eri Yonamine och brittiska Elinor Barker. Ur ett rent Fahlin-perspektiv kommer morgondagens etapp bli mycket mer intressant: Då vankas nämligen ett platt tempolopp över 26,6 kilometer med start i Agurain och mål i Gasteiz-Vitoria. Fahlin, som tog två niondeplatser i tempolopp på VM 2010 och 2011, går ut som 54:e cyklist av 127, och startar 16.53.

Jag skrev en hel del om Josefin Gerdevågs finfina femteplats i Göteborgsvarvet här (och på sitt instagramkonto bekräftar hon att hon kommer att springa 3 000 meter i KFUM Örebros division 1-seriematch i morgon!). Vad jag missade i min sökning upp och ned i resultatlistorna var dock att hinderbanespecialisten Jonathan Kandelin blev bäste länslöpare med en 111:e-plats, på 1.17.50. Därmed var han 31 sekunder före veteranen Johan Eriksson, 49-åringen från Kopparberg, som jag utropade till snabbast från länet i den där texten.

Nöjd med 5:e platsen! Skönt linne @ymr_track_club !

A post shared by feenie81 (@feenie81) on

Hemma i Örebro tog Johan Ingjald sin 13:e seger (flest av alla) när den 54:e upplagan av Örebro parkrun avgjordes i den sköna majsolen. IF Start-löparen kutade på 18.12 och var därmed 51 sekunder snabbare än tvåan Erik Högkvist, Örebro AIK, som också avstod Göteborgsvarvet. Anna Mendelsson var snabbaste dam på 22.45, nästan två minuter före Tove Anger.

Örebrocyklisternas Linda Meijer, som tog veteran-VM-silver redan 2014, verkar ha fått blodad tand av att cykla i elitklass och tog på lördagen sin första pallplats i elitsammanhang när hon var tvåa, knappt 1,5 minuter bakom hemmacyklisten Hanna Millved i Mariestads deltävling i Västgötacupen i mountainbike. Almby hade ett 20-tal cyklister på plats, bland annat Johan Lindbom och Linnea Angerman som blev trea respektive sexa i elitklasserna.

Under första dagen av nationella orienteringstävlingen Klackenloppet tog EM-löparen Lisa Risby, OK Kåre, en väntad seger, 2.18 före sin syster Kajsa Risby och nästan sju minuter före trea Lisa Westerberg, OK Milan, som blev bästa länslöpare. Hagabys Viktor Larsson blev tvåa på herrsidan, 3.13 bakom norska Eskil Kinneberg, som är regerande världs- och Europamästare i stafett.