Örebro backyard ultra – så blir det (och Lilian och Josefin till student-VM!)

I går morse (söndagsmorgon 9.00, med 45 minuters restid innan – inga konstigheter för en sportjournalist som jobbar i princip ständig kväll?!) var det sista officiella provlöpningen inför första upplagan av Örebro backyard ultra på lördag (och eftersom jag, på grund av de ständiga kvällarna, missat alla tidigare provlöpningar var det bara att masa sig upp). Man kan ju tycka att det är vrickat att åka och provspringa en bana som man ändå ska springa minst 24 varv på (minst, är ju tanken), och där det dessutom inte finns någon som helst tidspress (6,7 kilometer per timme kan man masa sig runt även med en felspringning eller två de första varven …), men för mig finns det ändå någon form av egenvärda, något lugnande, i att ha sprungit banan innan, en känsla av att vara förberedd.
Dessutom hjälper provlöpningen till i byggande av målbilder. Inte minst i ett sånt här lopp, där det gäller att disponera krafter över ett dygn (minst, är ju tanken). Nu vet jag var backarna finns, hur långa de är, hur branta de är. Var det är stig, grusväg och asfalt, var det finns kritiska partier där man bör sakta farten på natten på grund av rötter (skaderisken är, ihop med kolossalt magras, förmodligen den största risken för att man ska tvingas bryta; eller ja, alla utom vinnaren tvingas ju de facto att bryta vid någon punkt eftersom det är så loppet är upplagt – men bryta före man tänkt sig bryta eller tvingas bryta av ren utmattning, menar jag).
Jag sprang ihop med arrangören Ola Nordahl och ytterligare tre  löpare (varav minst två är deltagare på lördag), två varv i joggfart (45-minuterstempo som ändå är betydligt raskare än jag tänker springa på lördag och söndag) och därefter ett snabbvarv med Ola (i 35-minuterstempo). Mycket trevligt sällskap, förstås, men framför allt: Vilken härlig bana! Jag vill inte vara den som är den, men nog slog den Lur med hästlängder! Mer stig, mindre asfalt, mindre exponering för vind (och sol). Ett par backar, men trevliga sådana. Den här provlöpningen avskräckte inte på något vis, utan taggade mig bara, och gjorde mig än säkrare på att jag ska klara de där 24 varven (minst).

Dagens stora nyhet var ju annars att både Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund får springa orienterings-VM ändå. Ja, student-VM, alltså. Ett mästerskap för de som pluggar högskola eller universitet, eller som precis tagit examen. Lilian har ju pluggat ett tag, tidigare utbildat sig till civilingenkör i teknisk design med en master of science i materials engineering (nu läser jag innantill, det först når va?) och doktorerar just inom polymera material och kompositer. Alltihop vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg (det var där hon träffade Josefin och lockade Blekingelöparen att börja kuta för Tisaren från årsskiftet), och det är också officiellt Chalmers de springer för i student-VM (där representerar man inte sin klubb, om än sitt land, men också sin skola). Forsgren har ju digra mästerskapsmeriter, har sprungit tre EM och ett VM, tagit EM-silver, junior-VM-silver och vunnit ett världscuplopp (även om det inte sorterar in under mästerskap), men hon har också hunnit med två student-VM sedan tidigare (ja, hon har ju pluggat ett tag, som jag skrev) med urstarka resultatet. 2012, i Alicante, var hon topp sex på alla distanser och tog guld både individuellt (på medeldistans) och i stafett, och 2014, i Tjeckien, var hon med och försvarade det svenska guldet i stafetten. För Tjernlund, som gjorde landslagsdebut (alla nivåer) i världscupen i april och mästerskapsdebut i EM i maj, är det däremot första gången i student-VM.
Årets student-VM avgörs i ungerska Miskolc med fem distanser på lika många dagar: Spring den 31 juli, långdistans den 1 augusti, mixedsprintstafett den 2 augusti, medeldistans den 3 augusti och stafett den 4 augusti. Forsgren kommer springa allt utom långdistansen, medan Tjernlund kutar sprint, långdistans och stafett (samtliga sex damer kommer springa stafett, men det är inte klart vilka tre som bildar förstalaget; mixedsprintstafettlaget består förutom Forsgren också av Sara Hgaström, Jakob Enmark och Oskar Sjöberg).
Sverige ställer upp med en urstark trupp där Sara Hagström och Oskar Sjöberg kommer dubblera student-VM med ”riktiga” VM tre veckor senare.
– Jag tycker att det ser väldigt bra ut. En vass trupp som kan vara med och slåss högt upp i resultatlistan alla tävlingsdagar, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Succélördagen: SM-guld, utmärkelse och klarad drömgräns (men Nyängen bröt runt Vättern)

Marcus Jansson var i topp i många tävlingar redan förra året, men den här säsongen har mountainbikeorienteraren från Garphyttan varit i princip oslagbar på svensk mark. Dagens sprint-SM? Tja, det körde han hem med över tre minuters marginal (på en sprint, alltså, segermarginalen över elva procent!) närmast före en kille (Linus Mood, IFK Mora) som har två topp 30-placeringar på VM i just sprintdisciplinen. Imponerande, minst sagt. Marcus farbror Thomas Jansson blev imponerande SM-sexa, 51 år gammal, bara 2.14 bakom silvermedaljör Mood. Klubbkompisen Maria Gustafsson tog dessutom SM-brons i juniorklassen, där bara tre av fem startande tog sig i mål. Karlskogas Erica Olsson har trots att hon fortfarande är ungdomsåkare och är fem år yngre än många av konkurrenterna i juniorklassen varit topp två i rubbet i D20 i år, men klev till SM ned i F16 – och fick för en gångs skull se sig slagen av en jämnårig. Ella Olsson från Grycksbo var 14 sekunder före i mål. Revansch i långdistans-SM i morgon?

Emilia Fahlin fick för andra gången på tre dagar utmärkelsen som dagens mest offensiva åkare när den fjärde av fem etapper i världstourloppet Aviva womens tour avgjordes med start i Nottingham och mål i Stoke on Trent tolv mil och några ordentliga backar senare. Det blev inga riktigt framskjutna placeringar för hennes Alé-Cipollini-stall i dag heller (polska Malgorzata Jasinska hängde med i tätklungan men var bara tolva över linjen; Fahlin rullade i mål i andraklungan, 2.39 bakom). Avslutning i morgon.

18-årige Hälleforslöparen slog andra perset på tio kilometer landsväg på en vecka, gick för första gången någonsin under drömgränsen 34 minuter när han slutade sexa i Å-loppet på hemmaplan (klubbmässigt) i Eskilstuna på finfina 33.45.
Bill Impola kutade sina tio kilometer i Karlstad istället, i Karlstad stadslopp, och tog en femteplats på 32.57. Brorsan Jack 23:a på 35.39. Erica Lech fyra, näst bästa svenska, i damklassen på 38.31.

I Jukolas damstafett tappade Marion Aebi nästan tre minuter på förstasträckan och växlade som 77:a för Tisarens A-lag (Lovisa Persson i B-laget var 1.20 före på 42:a plats), och EM-löparen Josefin Tjernlund tappade 4,5 minuter och ytterligare 35 placeringar till första mellantiden efter 1,7 kilometer på andrasträckan. Där var stafetten i princip över för Hallsbergs- och Kumlaklubben, men Tjernlund avslutade ändå starkt, sprang jämnt med täten och tog 38 placeringar innan hon lämnade över till tvillingsystern Ellinor Tjernlund som tappade mindre än minuten på världseliten och tog in 39 placeringar, till en 32:a-plats. EM-silvermedaljören och VM-löparen Lilian Forsgren spurtade sedan in laget på 16:e plats efter att ha löpt om just 16 lag på den fjärde och sista sträckan. Med start sent i kväll avgörs herrstafetten.
Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk växlade som tolva för Hagaby efter förstasträckan (Josefine Wallenhammar stämplade fel på sista, så laget blev diskat) och regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson gjorde comeback efter de ihängsna knäproblemen (som kostade henne årets JVM) och löpte upp Tisarens B-lag från 136:e till 74:e plats på tredjesträckan (laget blev just 74:a i mål också, näst bästa länslag före KFUM Örebro på 88:e).

Och Mikaela Kemppi försvarade segern i Fröviloppet (på nytt banrekord), har jag läst på Instagram, men inte sett någon resultatlista från, så det får jag lov att återkomma till.

Filip Nyängen? Näe, han tvingades bryta Vätternrundan efter drygt 20 mil, i Karlsborg, med ”smärta från helvetet i båda knäna och en axel som inte alls gillade att jag cyklade” (skriver han på Instagram). Vi får väl se om han kommer till start på promenaden på måndag.

Helgens höjdare: ”Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!”

1. Vätternrundan (med Filip Nyängens galna dubbel)
Det dröjde tre år, men efter att jag sprang mellan Behrn arena i Örebro och Nobelhallen i Karlskoga i maj tvingade jag Örebro Hockey-profilerna Filip Nyängen och Emilie Wiklander att hålla sitt löfte efter ett tre år gammalt, förlorat vad: Att gå mellan Karlskoga och Örebro. Märk väl: Inte mellan ishallarna, utan mellan städerna. Vadet genomförs på måndag morgon, med start i Karlskoga 8.00. Och det vore ju inte så mycket för Konditionsbloggen att skriva om – om det inte vore för att Nyängen dessförinnan ska cykla Vätternrundan. 30 mil på cykel, alltså – följt av si sådär fyra mil promenad. Vidden av den fysiska ansträngningen som kommer att krävas verkade sjunka in hos Filip först någon gång mitt under min intervju med honom i går.

– Jag vill tänka positivt i det här läget. Jag räknar med att gå på det starka pannben jag förhoppningsvis bygger runt Vättern när jag står där på måndag morgon, säger Nyängen till Konditionsbloggen.
Men varför ska ni gå så tätt inpå Vätternrundan?
– Jag hade planerat för Vättenrundan i ett halvår, och jag känner att i bättre form än så här kommer jag nog aldrig att vara, så då var det lika bra att lägga in promenaden nu också. Men egentligen skulle vi ha gått senare i veckan, det blev förskjutet på grund av olika anledningar, och därför blir det väl lite väl lite vila emellan.
Vad har ni för mål i Vätternrundan?
– Vi räknar med 14 timmar. Jag körde 2011, men då var det lite mer av en sparesa. Vi tog oss runt på 18 timmar och stannade bland annat över en timme i Hjo och käkade och fick massage. Nu har vi sagt att vi ska fokusera på korta stopp och försöka käka under resans gång. Det är jag, min brorsa Otto och en kompis till honom, Johan, som kör tillsammans. Vi har alla hunnit med över 100 mil träning, så förberedelserna är goda. Nu är det bara att käka och vila.
Att ni väljer att fullfölja ert vad nu, efter tre år, beror det på mig?
– Ja, det känns lite som att det är ert fel. Vi har klarat att snacka bort det under några års tid när folk påmint oss, vi har lyckats komma undan. Men nu när du sprang kändes det som … Nu gick de inte längre. Nu blev vi tvingade, faktiskt. Det blir säkert lite segt, men kul.
Vad blir värst, cyklingen eller gången?
– Blir det bara hyfsat väder tror jag Vätternrundan kommer gå ganska bra, då bävar jag nog mer inför promenaden. Att ge sig ut och gå fyra mil med 30 mil i benen, och efter att ha pumpat ur kroppen, det kan nog bli jobbigt. Samtidigt blir promenaden en walk in the park i jämförelse om det är 13 grader och regn när vi cyklar. Men är det bra väder båda dagarna, då är det promenaden jag bävar för. Att kliva ur sängen på måndag morgon med mjölksyra och träningsvärk och … såret i rumpan, det har jag ju inte ens tänkt på. Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!

Vätternrundans kanske mest intressanta start står för övrigt Team Mustach för. Snabbgruppen, som siktar på att göra de 30 milen på 7.15 (rekordet är 6.33), cyklar för att samla in pengar till mustachkampen och prostatacancerförbundet och är en grupp på 30-talet cyklister med bland annat Almbys mounatinbike-EM-cyklister Matthias Wengelin och Axel Lindh. Gruppen lämna Motala 12.00 på lördagen.

2. Aviva womens tour
Världstourens etapplopp i England, där Emilia Fahlin satt färg på de inledande dagarna, avslutas i helgen med en 119 kilometer lång etapp mellan Nottingham och Stoke-on-Trent på lördagen och en 133 kilometer lång etapp mellan Northampton och Kettering på söndagen. Regerande världsmästaren och hemmacyklisten Lizzie Armitstead vann fredagens 110 kilometer långa etapp mellan Asbourne och Chesterfield efter att ha spurtat ned Ashleigh Moolman och Elisa Longo Borghini. Fahlin rullade i mål tio minuter bakom, i en 20-mannaklunga som droppade av i en av de många tuffa backarna. I eftersnacket berättade Fahlin på Twitter om hur hon sett nederländska Floortje Mackaij, Liv-Plantur, ”lifta” med servicebilen för att komma ikapp klungan. ”Jag var precis bredvid henne. Tirst att se när de lär unga åkare att fuska”, skriver Fahlin.

3. Jukolakavlen
Världens största orienteringsstafett är ju faktiskt inte Tiomila, utan finska Jukola. Årets upplaga avgörs i Villmanstrand i Sydkarelen, och Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren ställer upp med starka lag på både herr- och damsidan. Framförallt damlaget, med Marion Aebi, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Lilian Forsgren ser mycket starkt ut, och lär kunna hota långt in på topp tio-listan. Och lyckas herrarna lägga upp det hyggligt har trefaldige världsmästaren Matthias Kyburz 16,4 kilometer att jobba med på den avslutande sträckan. Gustav Hindér, Daniel Attås, Jonas Merz, Johan Aronsson, Filip Jacobsson och Oskar Andrén är grabbarna och gubbarna som ska försöka fixa det. På andrasträckan får Attås möta Garphyttans VM-meriterade Filip Dahlgren, som gör den sträckan för förmodade topplaget IFK Lidingö.

Bubblare: Efter bara en deltävling i långloppscupen de senaste 33 dagarna, Fjugestaloppet, är det äntligen dags för en lite tävlingsintensivare tid igen, och den inelds med Fröviloppet på lördagen. Örebro AIK:s maratonlandslagslöpare Erik Anfält och Mikeala Kemppi är regerande mästaren, men det återstår att se vilka som kommer till start i år. Dessutom är det SM i mounatinbikeorientering i Leksand med spring på lördagen och långdistans på söndagen, och naturligtvis med Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson bland favoriterna. På fredagen värmde de upp med den femte deltävlingen i svenska cupen, där Jansson tog femte raka segern i herrklassen (han är helt överlägsen i Sverige i år) medan Erica fick nöja sig med en andraplats i damjuniorklassen (men hon leder sammandraget efter tre segrar och två andraplatser).

Helgens höjdare – VM-tester och OS-laddning

1. VM-tester i orientering
Nu ska det avgöras vilka svenskar som får springa orienterings-VM på hemmaplan i augusti – och för en löpare som örebroaren Martin Regborn, som var fyra–trea–fyra i EM i maj, handlar det främst om att göra stabila lopp och inte sabba något inför VM-uttagningen som sker redan nästa vecka. För andra, som Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund som var en bit från topp tio på EM, och Garphyttelöparen Filip Dahlgren, som tvingades tacka nej till det mästerskapet, handlar det i stället om att prestera rejäla topplopp, och i princip stå på pallen, när de fåtaliga och dyrbara VM-biljetterna nu ska fördelas. Till skillnad mot EM, där varje nation får ställa upp med sex löpare per distans, finns nämligen bara tre platser i varje disciplin på VM (utöver friplatserna för regerande mästare, som svenske Jonas Leandersson i sprint). Medeldistansen avgörs i dag, långdistansen på söndag. Och för de som inte riktigt håller landslagsnivå med kartan i hand går det istället fint att kuta andra deltävlingen i Sommarsprinten, Den avgörs med start och mål vid Örebro universitet på söndag förmiddag (vilket tyvärr gör att den krockar med mitt titelförsvar i Degerforsklassikerns orienteringsmoment).

2. Fahlin tillbaka i hetluften
Fem veckor efter att ha tagit hem bergatröjan i världstouretapploppet Tour of Chongming Island, som bland annat innehållit ett trevckorsläger på hög höjd i de spanska Sierra Nevada-bergen, är Örebros OS-klara cykelstjärna Emilia Fahlin redo att tävla igen. Tvådagarstävlingen, på den tredje och lägsta nivån av etapplopp för kvinnliga proffscyklister, körs i södra Tyskland heter Auensteine Radsporttage och består av ett kriterium på elva varv över en åtta kilometer lång bana på lördagen och ett 7,6 kilometer långt tempolopp på söndagen. Med sig från Alé-Cipollini-stallet har Fahlin lagkompisarna Malgorzata Jasinska, Annalisa Cucinotta,Emilia Fahlin, Ane Santesteban, Beatrice Rossato och Francesca Cauz.

3. Vätternrundan-veckan drar igång
Liksom övriga arrangemang inom den svenska klassikern växer och förädlas Vätternrundan för varje år, och det är sedan länge en vecka snarare än en enskild tävling det handlar om. Nytt, eller snarare nygammalt, för i år är mtb-Vättern, som avgörs redan i dag. Almby har fem cyklister från start (ingen Matthias Wengelin eller Alex Lindh, dock) och länet ett 50-tal. Betydligt fler i morgon, när det är dags för Tjejvättern. Liksom övriga tävlingar i Vätternrundan tas inga tider i varken mtb- eller tjejloppet.

Vann – direkt i säsongsdebuten: ”Mötte kanske inte de smartaste …”

Adam Axelsson cyklade ju junior-EM för ett par år sedan men har sedan dess trappat ned cykelsatsningen för att lägga allt krut på att slå sig in i världseliten i sin andra idrott – skridsko. Men Kumlakillens hjärta och lungor lär vara bättre än någonsin, och än minns han hur man trampar. Det visade Axelsson, som i fjol höll i cyklingen lite grann och vann svenska seniorcupen, när han gjorde säsongens första tävling i går, söndag. I Falkenloppet i Nynäshamn slog han till med en seger direkt, i just den svenska seniorcupen (som är snäppet under svensk elitnivå).

– Det var kul att vara tillbaka på cykeln, och det kändes bra hela vägen. Jag var inte sugen på att gå loss den här gången utan försökte hålla ihop det och vänta in spurten, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Så, hur blev spurten?
– Med två kilometer kvar var det flera som försökte gå, och en kom loss och hade en lucka på 30 meter med en kilometer kvar. Då sa jag åt honom som låg framför mig (Jonas Madsen, Cykelogen CK) ”nu får du köra”, och då attackerade han ikapp. En annan (David Bragmark, CK Hymer) kom bakifrån och stötte direkt när vi kom ikapp ledaren, med 400–500 meter kvar, och då la jag mig på rulle och drog igång min egen spurt med 300 meter kvar. 150–200 meter kvar hade jag fått en lucka, och sedan var det lugnt.
Det låter enkelt när du säger det …
– Det gäller att vara lite smart. Jag vet hur det brukar fungera i spurterna och har kört just den här tävlingen ganska många gånger, så jag kan avslutningen. Många som man möter när man kör i den här klassen är väldigt starka cyklister, men de kanske inte är de smartaste i sådana här situationer. De bästa kör naturligtvis i elitklass.
Blir det mer cykling, nu?
– Nej, jag har inget inplanerat och förmodligen flyger jag till Inzell för ett fyra veckor långt sommarläger, först barmark och sedan på is, med skridskolaget redan den 12 juni.

Wedevågs Habtom Tesfamihael och Örebro AIK:s Annika Larsson vann första upplagan av Lindesjönlopet (eller om man vill se det som en uppföljning på BP-joggen) på 31.25 respektive 38.36 (över nio kilometer). Resultaten tack vare Per Sjögren på twitter, någon fullständig lista är ännu inte publicerad. För Larsson va segern andra raka efter den i Fjugestaloppet i onsdags. Hon har även hunnit med att bli trea i terräng-DM och tvåa i Hälleforsterrängen den här våren.

Tisaren, med Josefin Tjernlund, Jonas Merz, Oskar Andrén och Lilian Forsgren, blev fyra på mixedsprintstafett-SM i dag, det kan ni läsa mer om här.

Och nu ska jag ut och följa löpningen i Örebro triathlon, där KJ Danielsson och Emma Graaf ser ut att försvara sina segrar, medan Emma Igelström efter en urstark simning (trea totalt, herrar inkluderade, bara 1.11 bakom KJ) mycket väl kan knipa en pallplats i damklassen. Lotta Nilsson, Nora, var bästa länstriathlet efter simningen, på tredje plats bakom Igelström och Graaf.

Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Foto: Privat
Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Flankerad på prispallen av CK Hymers David Bragmark och Cykelogen CK:s Jonas Madsen. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat

Regborn stämplade bort SM-medaljen: ”En klassiker”

Nyblivne EM-bronsmedaljören Martin Regborn la förvisso bort ett 20-tal sekunder redan till första kontrollen när sprint-SM avgjordes i Ronneby i dag, men Örebroorienteraren letade sig succésivt upp genom fältet, och vid 13:e kontrollen stämplade han som fyra, bra 13 sekunder från pallen och 20 från ledning. Men sedan hände det som inte fick hända. Regborn sprang direkt till 15:e kontrollen, utan att först ta 14:e, och när han kom i mål diskades han givetvis direkt.
”En klassiker. Kortsträcka, sedan långsträcka. Läser in långsträckan och glömmer bort kortsträckan … Jag kände att det gick lite väl fort ut till vägen. Var ganska dåligt mentalt i övrigt loppet igenom. Svårt att tagga till. Ska man krascha mentalt kan man lika gärna passa på att göra det ordentligt”, skriver Regborn på twitter.

Lilian Forsgren tog karriärens 18:e topp tio-placering i senior-SM-sammanhang, och var bara 17 sekunder från att följa upp medaljen från natt-SM när hon tog en sjätteplats på söndagen. Av sträcktiderna att döma ett ganska rent lopp av Hallsbergslöparen.
I övrigt inga topp tio-placeringar av länslöparna i varken junior- eller seniorklasser, men tvillingarna Josefin och Ellinor Tjernlund blev i varje fall elva respektive 18:e i damklassen, drygt en halv respektive drygt en hel minut bakom klubbkompisen Forsgren, och Tisarens Lovisa Persson var 23:a och Tylöskogs Malin Johansson 34:a. Jonas Merz, Tisarens schweizare som i år tydligen kutar SM i stället för schweiziska mästerskapen (man måste välj i orientering) blev efter Regborns felstämpling bästa länslöpare i herrklassen med en 26:e plats. Daniel Attås 33:a och Oskar Andrén 35:a.

I morgon avslutas helgen i Blekinge med sprintstafett-SM, och Tisren mönstrar ett ramstarkt förstalag med dubbla EM-löpare i Josefin Tjernlund på förstasträckan och Forsgren som ankare, och däremellan förre JVM-löparen Merz och så Andrén, som var SM-fyra på ultralång i fjol. Däremot har Regborns Hagaby inget lag på plats, han laddar istället om för VM-testerna (eller de fortsatta VM-testerna, kanske man ska skriva, eftersom även sprint-SM var ett VM-test) med medeldistans på fredag och långdistans på söndag.

Anfält nytänd SM-fyra: ”Kan ha min snabbaste mara framför mig”

Resultatmässigt kan ni läsa det mesta om Stockholm marathon här. Men jag ringde förstås även upp SM-fyran Erik Anfält och totalsexan Mikaela Kemppi för att höra om deras känslor efteråt. Och vet ni, båda svarade ”jag känner mig faktiskt ganska fräsch”, när jag ett par timmar efter målgång frågade hur läget var. Så har jag själv aldrig känt strax efter en mara …

– Ja, jag känner mig faktiskt fräsch. Om man jämför Rotterdam kontra nu, så känner jag mig oerhört mycket piggare den här gången. Jag sprang mycket mer taktiskt den här gången, struntade i att kolla på klockan och kände efter vad kroppen tålde i stället, och jag tror att jag fick ut allt det jag hade. Då kan jag bara vara kanonnöjd, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Hur rankar du loppet jämfört med andra maror du gjort?
– Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor 
sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer. Och den här placeringen, fyra i SM, är den bästa jag gjort. Och tidsmässigt var det heller inte så illa. Det var varmt och blåsigt, och då går det lite långsammare. Jag fick ur allt jag hade i den form jag är i.
Vad händer nu?
– Jag har inte ont i kroppen och benen känns riktigt fräscha för att vara efter en mara, så jag är nog igång i bra träning ganska snart. Då är jag sugen på att hitta något nytt mål, jag har fortfarande suget kvar att springa riktigt fort. Efter den här våren längtar jag efter en riktigt bra träningsperiod, och sedan har jag ju tänkt springa en del traillopp i sommar. Men sedan får det nog bli en snabb mara i höst. Jag tror faktiskt att jag fortfarande kan ha min snabbaste mara framför mig. Om jag bara kan nå tillbaka till den form jag hade i Rotterdam i april finns det tid att kapa, för då fick jag inte alls till det i förhållande till hur bra jag var. Det tänker jag försöka göra.

– Jag känner mig faktiskt också fräsch, och det beror nog på att jag sprang ett väldisponerat lopp, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Ja, du tog många placeringar andra halvan …
– Ja, från Djurgården och in plockade jag tjejer hela tiden, trots att det var mycket motvind och jag fick gå själv. Att jag ändå kunde fortsätta plocka tjejer visar att de öppnat för hårt och inte kunde hålla farten medan jag disponerat loppet bra. Det gav en positiv känsla.
Och så blev du SM-femma och sexa totalt, riktigt bra placeringar, va?
– Jag är jättenöjd med totalplaceringen. Det är det enda jag kan vara missnöjd med, jag hade gärna varit fyra på SM (Kemppi var sju sekunder bakom Åsa Lundin). I praktiken var det bästa placeringen jag någonsin kunde ha fått, eftersom Isabellah (Andersson), Charlotte (Karlsson) och Hanna (Lindholm) har mycket högre kapacitet just nu. Men jag är supernöjd. Jag har haft det riktigt knackigt i träningen i april och maj, inte varit skadad, men varit seg och haft det kämpigt. Nu kände jag för första gången på länge att jag hade kontroll: ”Det här kommer jag fixa.” Det kändes skönt. Nu ska jag gå in i grundträning igen. Jag har bokat Berlin marathon i höst och förhoppningen är att det kommer gå snabbt då.

För övrigt måste man förstås notera att det blev en lokal seger i Stockholm i dag. Hälleforslöparen Haben Kidane tog nämligen hem den 4,2 kilometer långa Junior marathon. Han vann på 12.44, två sekunder före klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos.

Samtliga länsresultat från maran (ända ned till örebroaren Nasir Raouf, 54, som gjorde en urstark insats när han betvingade Stockholms gator på 6.12.16) finns i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se.

Under lördagen avgjordes också kvalet till söndagens sprint-SM i orientering i Ronneby, och länet fick med 13 av 15 löpare till A-finalerna sett till alla tre ålderskategorierna (seniorer, äldre juniorer, yngre juniorer), bland dem de tre EM-löparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (bara Hagabys Linnéa Holmqvist, i damklassen, och Tisarens Jonathan Karlsson, i herrklassen, bommade final).

Och så har det varit Stocksäterspelen, också, med favoritsegrar på enda längre distansen som löptes, 800 meter. Melker Forsberg vann P15-klassen på 2.12,05, Jonatan Gustafsson spurtslog Alexander Larsson i P17-klassen och noterade 2.00,73 (ett rätt bra resultat, i fjol var det bara åtta svenska P17-löpare som gick under två minuter) och William Wickholm var ensam i seniorklassen, som han vann på 2.01,18. På dam- och flicksidan var det tunnar i startlistan, men Sofie Franzén vann i varje fall F15-klassen på 2.39,78.

Regborns kvaltrea – 17 timmar efter sprintsuccén: ”Har inte hunnit smälta det”

Eftersom jag själv varit ute och kutat ganska långt i dag, och känner mig lagom sliten, får ni inte något specialskrivet blogginlägg i dag. I stället en text om orienterings-EM direkt hämtad ur morgondagens pappers-NA. Håll till godo!

”Ett internationellt genombrott med dunder och brak”, jublade förbundskapten Håkan Carlsson efter att Örebroorienteraren Martin Regborn, 24, slagit till med en fjärdeplats i EM-debuten på söndagseftermiddagen.
Regborn själv hann däremot inte njuta särskilt mycket av den mäktiga framgången. Redan 10.42 på måndagsmorgonen, mindre än 17,5 timmar efter målgången i sprinten, stack han nämligen ut på långdistanskval i de tjeckiska skogarna.
– Nej, jag har inte hunnit smälta det. Precis när jag kom i mål som fyra, och var så nära (14 sekunder) från medalj så var jag lite besviken, men nu är jag jättenöjd. Det är ändå det största jag gjort. Så nu är känslan jättebra, men analysen sparar jag tills jag kommer hem. Det var bara att ladda om för långdistansen i stället, säger Regborn.
Regborn tog sig enkelt till dagens final. Från vart och ett av de tre kvalheaten tog sig 17 löpare vidare, och Regborn var trea i sitt heat, med över elva minuters marginal ned till 18:e-platsen.
– Skönt att få ett långdistanslopp i kroppen inför finalen eftersom skillnaden är väldigt stor mot sprint. 
I sprint sker besluten på bråkdelen av en sekund, 
i långdistans har man en helt annan tid på sig att planera hur man ska springa. Dessutom var det skönt att få känna på terrängen, och få ett hyfsat lugnt lopp i kroppen efter de två intensiva sprintracen, säger Regborn.
Regborn har tidigare gjort två VM, men aldrig fått springa något annat än sprint i internationella mästerkap. Därför har han svårt att spika någon placeringsmässig målsättning med tisdagens tävling.
– Jag hoppas på en bra placering, men det återstår att se vad ”bra” betyder eftersom jag aldrig sprungit en skogsdistans på ett internationellt mästerskap tidigare. Konkurrensen är otroligt tuff, så klart, och mitt mål är bara att göra så bra som möjligt utifrån mina förutsättningar, säger han.
Samtliga tolv svenskar gick vidare från måndagens kval, däribland OK Tisarens Josefin Tjernlund, som i mästerskapsdebuten i söndags slutade på 29:e plats. I långdistanskvalet blev hon 14:e, och tog sig vidare med sex minuters marginal.
Hennes klubbkompis, Hallsbergslöparen Lilian Forsgren som har ett EM-silver på meritlistan från 2014 och var 26:a i sprinten, står däremot över långdistansen och springer i stället medeldistansen senare i veckan.
Även Schweiz trefaldige världsmästare Matthias Kyburz representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben. Han följde upp söndagens EM-guld – hans första individuella – med att enkelt ta sig vidare till långdistansfinalen.

Regborns chockresultat – fyra i EM-debuten: ”Fortfarande svårt att ta in”

Örebroorienteraren Martin Regborn infriade med råge de högt ställda förväntningarna han själv byggde upp här i bloggen härom dagen när han på söndagen sprang in på fjärde plats i sin EM-debut (tidigare har han ju gjort två VM, men inget Europamästerskap). Ett sjukt imponerande resultat, och även om jag ännu inte sett några splittider noterar jag att Regborn var trea vid en mellantid halvvägs och i mål bara 14 sekunder från medalj och 17 från guld (som gick till Tisarenschweizaren Matthias Kyburz, den trefaldige världsmästarens första individuella EM-triumf).
Kollegorna skriver lite om bragden här (själv har jag varit ledig i dag och bland annat sprungit, och vunnit, en träningstävling med mitt gym som förutom nästan hela Lunedsleden innehöll lite styrkeövningar), men jag noterar att Regborn själv twittrar om sina känslor: ”Fyra på EM. Fortfarande svårt att ta in. Så grymt häftigt!”
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren slutade 26:a i damernas final, där mästerskapsdebuterande Tisarenlöparen Josefin Tjernlund blev 29:a.

I JVM-testet i Huskvarna blev det aldrig någon start för Tisarens regerande juniorvärldsmästare Andrea Svensson, på grund av knäproblemen, och klubbkompisen Filip Jacobsson fick aldrig till det. På söndagen diskades han efter felstämpling på sjunde kontrollen, men då var han redan nere på 40:e plats.

KFUM Örebro Friidrott herrlag var däremot nära en jätteskräll i division 1 Svealand, och var bara sex poäng från att knipa förstaplatsen och avancemanget till nästa års lag-SM-kval före jättefavoriten Tureberg. Tyvärr kan man väl säga att det var på medel- och långdistans som det sprack för KFUM, som mönstrade ett mycket ungt lag på de distanserna och tappade sex poäng gentemot Tureberg – vilket alltså var hela skillnaden i slutändan – på just de sträckorna. 21-årige Abshir Aweys ersatte förvisso 18-årige William Wickholm på 2 000 meter hinder och blev tvåa där, före Turebergs löpare, men Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson slutade fyra på 800 respektive 1 500 meter och WIlliam Wickholm blev trea på 3 000. I Turebergs lag joggade örebroaren Tim Sundström runt 1 500-metersloppet över 34 sekunder över sitt distriktsrekord men såg till att vinna spurten och ta hem fulla poäng åt sitt lag.

I Borlänge tour ställde Almby upp med långt över 30 mountainbikecyklister i alla åldrar, och allra bäst gick det som vanligt för VM-meriterade Matthias Wengelin, som vann alla tre etapperna (och givetvis också sammanlagt).

Fick ändra uppladdningen – efter sena beskedet om extra EM-distans: ”Lagt extra fokus”

Mitt tips om hur länslöparna i Göteborgsvarvets SM-klass skulle sköta sig placeringsmässigt (Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Linus Rosdal, Erika Bergentz, Ingrid Ziegler och Lukas Molander) var väl ungefär så fel som det någonsin kunde bli. Kemppi visade sig vara överlägset starkast av alla och krigade ned Wiker med över minuten, tia i SM-klassen på 1.20.11 respektive tolva på 1.21.24, och där bakom blev Bergentz länstrea (och 15:e totalt) på 1.23.47 och Gerdevåg ”bara” femma (20:e totalt) på 1.25.51 (vet inte om hon haft skade-/sjukdomsproblem in i helgen eller om något hände under loppet, men hon har ju betydligt större potential än så). Rosdal blev SM-25:a bland herrarna på 1.12.03 och Ziegler 27:a. Molander verkar inte ha kommit till start.

Hälleforslöparen Haben Kidane blev trea i Cityvarvets P19-klass, efter att ha avverkat de 4,3 kilometerna på 12.59, åtta sekunder långsammare än hemmalöparen Kriger Ahmed.
Kollar man på åldersklasserna i stora Göteborgsvarvet så visade Sören Forsberg som vanligt att han är fruktansvärt snabb i förhållande till sin ålder, löpte på 1.19.51 och blev tvåa i H50.
De där EM-kvalplatserna vi snackade om på förhand var till slut en bra bit bort för länslöparna. 1.16.30 var kravet, 3.41 fortare än Kemppi kutade, alltså.

I dagens EM-premiär i orientering slutade det ju med svensk diskning i mixedsprintstafetten, men man får väl skylla på att de tre länslöparna på plats hade ställts över. I morgon är det sprint på programmet, och den på förhand förväntat stora chansen till en riktig topplacering för en formtoppat Martin Regborn. Dessutom gör Tisarens nyförvärv Josefin Tjernlund mästerskapsdebut, och i en intervju på förbundets hemsida berättar hon att det krävt en viss omställning de senaste dagarna efter att hon fick beskedet att hon fått ta över Tove Alexandersson sprintplats och därmed inte bara får springa långdistansen i EM.
– Jag har lagt extra fokus på långdistansen under den senaste månaden efter att jag fick besked om att jag var uttagen där. Men jag tycker att jag har hunnit med de förberedelser som jag önskat inför sprinten i morgon, säger Tjernlund till Svenska orienteringsförbundet. Sprintfinalerna går att se i webb-tv (men det kostar, vilket är konstigt med tanke på att det internationella orienteringsförbundet borde vilja sprida sin sport så mycket det någonsin är möjligt), men liveresultat från både kval och final går förstås att följa gratis här.

Filip Jacobsson verkar inte ha fått till det på medeldistansen i helgens JVM-test, och fick nöja sig med en 19:e-plats i dag. Andrea Svensson tog det säkra före det osäkra med sitt knä, och startade inte.
Och i 5-Manna i Lindesberg tog KFUM Örebro en något överraskande seger före två rätt starka Tisarenlag.