Ahlsson vann (en annan) guldklocka – och så gick det i julaftonsorientering

Jacob Ahlsson var som en av sex kandidater nominerad till NA:s guldklocka för länets främsta och populäraste idrottsprestation – och vann omröstningen om vem tidnings läsare tyckte borde få priset. Men när det delades ut i går var det ändå Degerfors IF som stod som vinnare. Ahlsson blev dock inte utan guldklocka på julafton – utan fick Motala-Vadstena Tidnings pris med samma namn. Det är inte riktigt lika gammalt som NA:s (55 år mot 85) och tidningen täcker inte ett riktigt lika stort spridningsområde (1 680 kvadratkilometer och drygt 51 000 invånare mot 8 517 kvadratkilometer och drygt 305 000 invånare), men utmärkelserna är förstås klart jämförbara. Jag har tyvärr inget inlogg på MVT:s nätsida, så jag har inte kunnat läsa om de andra kandidaterna eller om juryns motivering, men öppet finns ett videoklipp där man får se när Ahlsson överraskas av beskedet hemma i Kumla. Ahlsson är förstås också en av kandidaterna (och leder efter första dagens omröstning) till NA:s pulsklocka 2020.

För första gången på tio–elva år missade jag OK Djerfs julaftonsorientering i dag, på grund av logistiska skäl (det var tredje julen sedan jag flyttade till Porla, och de där timmarna det tar att köra fram och tillbaka till Karlskoga fanns helt enkelt inte i dag). Rasmus Pettersson hade däremot inga undanflykter, och vann för tredje året i rad (2018 närmast före undertecknad; i fjol var jag däremot bara fyra). Fem löpare startade långa banan, där Maja Welander blev bästa dam. Totalt kom 17 till start.

Ingen Ekström i Tour de ski (så nu blir det tunn blogg framöver) – men en del orientering att se fram emot (schemat för Ullmax vinterserie spikat!)

Axel Ekströms starka säsongsinledning räckte inte för att få förbundsledningen att förbise att det fanns de som åkte starkare i helgens två distanstävlingar i Östersund. När svenska truppen till Tour de ski i dag togs ut fanns Klockhammarsonen inte med, i stället satsar landslagschef Anders Byström och de andra valt att viga platserna åt Calle Halfvarsson (fyra och fyra i helgens två distanslopp), Oskar Svensson (vann sprinten, sexa i söndags), succémannen William Poromaa (vann båda distansloppen), Johan Häggström (trea i sprinten, tvåa i söndags), Björn Sandström (tvåa och trea i distansloppen) och Marcus Ruus (trea och åtta). Utöver Halfvarsson, med sina två fjärdeplatser, var alla som blev uttagna till Tour de ski alltså på pallen vid minst ett tillfälle i helgen. Ekström var sexa och sjua och lär precis ha fått stryka på foten för Ruus skull.
– Vi ger chansen till Moa (Olsson), Marcus och Björn som gjort en stark utveckling under sommaren och visade fin form senaste helgen i Östersund, säger Byström i ett pressmeddelande.
Jag har nu också sent omsider hittat Filip Danielsson i resultatlistan från Östersund – han startade i torsdagens distanslopp men klev av efter fem kilometer på grund av ryggont, och ägnade resten av helgen åt sin stora hobby: Att plåta landslagskollegorna.
Vilket som nu blir Ekströms och Danielssons nästa tävlingstillfälle återstår att se, eftersom så mycket är oklart den här vintern och Tour de ski var det enda riktiga som fanns på programmet närmaste tiden. Förmodligen blir det till att börja med en rejäl träningsperiod.
Inställda skidtävlingar lär också göra att det blir en rejält tunn blogg framöver …

På orienteringsfronten har Tisarens legendariske ledare Tomas Hallmén bjudit in till ett annorlunda 50-årsfirande på onsdag förmiddag, ett 50-årsrace i skogarna vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. 54 löpare har anmält sig, bland dem starka namn som Lilian Forsgren, Valter Pettersson, Jonatan Gustafsson, Melker Forsberg, Lovisa Persson och Jacob Eriksson. Och dagen därpå blir det, i motsats till vad jag skrivit tidigare, faktiskt en traditionsenlig julaftonsorientering vid Näset i Karlskoga.
Nu är det också klart att Ullmax vinterserie (tidigare Löpex vinterserie och även känd som Nattcupen) kommer bli av med smärre coronaanpassning – masstarterna (det har alltid varit masstart på nattetapperna) ersätts med idel intervallstart och ombytes- och duschmöjligheter tas bort. Normalt sett brukar Nattcupen inledas med några deltävlingar före nyår, men i år startar den med en dagtävling utanför Nora, i OK Milans regi, den 10 januari. Sedan följer kvällsetapper i Örebro (Hagaby), Örebro (Almby), Svennevad (Tylöskog), Laxå och Hallsberg (Tisaren) onsdagarna 13, 20 och 27 januari respektive 17 februari och 3 mars, samt dagtävlingar i Lindesberg (Lindebygden) och Örebro (KFUM) söndagarna 7 februari och 14 mars. Åtta tävlingar totalt, alltså, och de sju bästa resultaten räknas i sammandraget där Love Sintring är regerande mästare och där Malin Widén i våras vann damklassen (på mellanbanan) men Josefin Erlandsson blev bästa dam i huvudklassen.

Skinksvängen inställd efter 47 raka år – men här är länets nya, coronasäkra 100-mileslopp

Skinksvängen är en av länets äldsta, årligen återkommande orienteringstävling (inte i närheten av Korpen, förvisso, men ändå!) – även om det egentligen är en skidorienteringstävling som avgörs i Råbäck utanför Degerfors, av Degerfors OK. De milda vintrarna har emellertid gjort att det de senaste decennierna allt som oftast blivit vanlig, barmarksorientering. Det var Olle Hävert, en legendar i DOK, som startade tävlingen 1973, året efter han fyllt 50. Nu är Olle 98, och får för första gången konstatera att hans tävling, efter 47 raka upplagor, blir inställd. På grund av coronapandemin, behöver väl knappast tilläggas (Degerfors OK bjuder den här veckan i stället på en Veckans bana-bana). Inställd år förstås också OK Djerfs julaftonsorientering, som jag sprungit ett tiotal år i rad.

Just nu ser det ju ut som om det inte blir en enda tävling arrangerad för annat än yrkesverksamma idrottare under första halvåret 2021 i Sverige, om nu inget radikalt händer vad gäller ändrade regler och rekommendationer och råd, eller med själva smittspridningen och den stundande vaccineringen.
Men en tävling, eller kanske ”tävling”, som verkar kunna genomföras trots alla begränsningar är nya Storstenshöjden 100 miles och Storstenshöjden 50 miles. Det är örebroaren och långloppsfantomen Rickard Ahlberg som arrangerar, och det han gör är helt enkelt att dra en bana och bjuda in löpare – allt annat får löparna ordna själva. Allt för att det ska bli så coronasäkert som möjligt. Rickard har lagt en loop på 6,7 kilometer i området runt Södra Storstenshöjden (till stor del på samma stigar som används vid #diabeteshjältar VK trail, men med vissa korrigeringar och en del obanade avsnitt), vilket gör att man för 100 miles behöver avverka 24 varv (och för 50 miles således tolv). Det blir cirka 475 höjdmeter per varv, alltså runt 11 400 över 100 miles, och Rickard själv räknar med att det är landets tuffaste lopp över distansen. Han tror att löparna kan räkna med dubbla tiden jämfört med Kullamannens 100-milesdistans (som ju inleds med tio snälla mil).
Man sköter sin egen utrustning, support och tidtagning, och skickar upp ett resultat via Strava. Starta får man göra någon gång mellan sex och nio på morgonen den 26 februari, och första målgång väntas på söndag eftermiddag. Om det nu blir några målgångar. Vädret och underlaget lär förstås bli stora faktorer.
Det blir mig veterligt det blott andra 100-milesloppet i länets historia, och båda har fötts ur coronan – den första var ju Bergslagsleden 100 miles som ersatte Bergslagsleden på fem dagar i somras.

Julaftonens enda officiella orienteringstävling gick i Karlskoga – så gick det för bloggaren

OK Tisaren samlade hela 34 orienterare till sin julaftonsjogg, Degerfors OK startade så tidigt att det blev nattorienteringsträning och flera andra löp- och orienteringsklubbar i länet hade gemensamma träningspass på julaftonsmorgonen. En trevlig tradition, och ett bra tillfälle att samlas och träffa vänner som inte är hemma så ofta. Nå, den enda orienteringstävlingen i hela landet som använde det officiella eventor-systemet på lördagen var dock Karlskogaklubbens OK Djerfs traditionella julaftonsorientering, som jag var med och sprang för … kanske tionde gången i rad? Minst så i alla fall, skulle jag gissa på. Trots att jag numera bor i Laxå och bytt klubb till Laxå OK blev det en tur ”hem” till Karlskoga för en runda stadsorientering.
Utfallet var väl sådär. Efter fjolårets andraplats blev jag i år rejält frånsprungen av förstaårsjunioren Rasmus Pettersson (17 år), Håkan Pettersson och som alltid Per Jansson. Jag var sex minuter bakom trots att jag inte bommade mer än någon enstaka sekund på kontrolltagningarna (möjligen kunde något vägval varit skarpare). Summa sumarum var jag helt enkelt inte nog snabb. Väldigt trevligt var det i varje fall, och efteråt bjöds på fika. Inga damer deltog på långa banan, men Cecilia Winqvist va snabbast av alla på mellanbanan.

Apropå orientering så fortsätter ju julhelgen med ännu mer traditionsenliga Skinksvängen på annandagen. Den 46:e upplagan av det som egentligen är en skidorienteringstävling, men som numera nästan alltid avgörs som vanlig orientering (på grund av snöbristen), går av stapeln i Råbäck, utanför Degerfors, med start 10.00. Förra året blev en skräckupplevelse när jag för första gången i livet sprang en fullsvår orienteringsbana (och tvingades bryta efter en tredjedel för att hinna till jobbet), så kommer jag till start i år blir det på en betydligt lättare bana.

Andraplats i julaftonsorientering – och tidernas hårdaste julklapp

Julafton betyder förstås julaftonsträning på Crossfit Karlskoga – men därefter, och framför allt – OK Djerfs julaftonsorientering. I år var det lite klenare uppslutning än vanligt, men det betydde å andra sidan att jag kunde vara med och tampas rätt långt fram. Höll på att fippla med åttaåringens utrustning när starten gick, så jag var halvminuten efter alla andra iväg, men det gjorde varken till eller från eftersom jag blev tvåa, med drygt fyra minuter upp till segraren (Rasmus Pettersson) och över sex bak till trean över 7 400 meter stadsorientering (som jag avverkade på 10,9 kilometer effektiv orienteringsdistans på 54.20, inklusive de 30 sekunder jag stod still i början). Totalt kom 25 löpare till start, och mer än en tävling var det ett riktigt trevlig samkväm som i vanlig ordning avslutades med glögg och pepparkakor.

På eftermiddagen var det dags för julklappsutdelning, och då fick jag förutom en mäktig skryttröja (med alla mina stora lopp printade på ryggen, bild kommer!) och nya löpartajts (folk tycker tydligen att det är ett problem att det blivit hål i grenen på de flesta av de gamla paren) en start i Aktivitus trailrace, ett 100-mileslopp som mestadels går på stigar, i Göteborgsområdet (kan vi kalla det för tidernas hårdaste julklapp?). Starten går 20.00 på fredagskvällen den 26 april och målet stänger 2.00 natten mot söndag (efter 30 timmar). För att få en silvermedalj (motsvarande Ultravasans/Vasaloppets prestationsmedalj, kan man säga) krävs att man går i mål på under 24 timmar. 2017 kom ingen i mål (en löpare tog sig fram till checkpointen vid 70 kilometer!), men i år klarade 13 av 22 startande loppet, varav sex under 24 timmar. Välmeriterade ultralöparen Fredrik Larsson etablerade banrekordet på 20.50.13 (inga damer deltog). Jag har ju aldrig sprungit så långt, förutom i ett par backyard ultra-lopp, och det här är ju något helt annat där man måste bära med sig sin energi och så vidare. En otroligt inspirerande utmaning som ni lär få höra mycket mer om på bloggen framöver!

God jul på er!

Julhelgens höjdare – massor av orientering och löpning med jultema

1. Örebro parkrun
Parkrun, det gratis femkilometersloppet med start vid Naturens hus 9.30 varje lördag som arrangerats 83 gånger sedan starten i april i fjol, är ofta med längre ned på listan, men när det vankas sista loppet inom jul byter tävlingen skrud (till tomteluva) och blir en huvudattraktion. I fjol var vi 90 personer som sprang dan före dan (på delvis överjävligt isiga grusvägar) och Per Arvidsson (som sedermera tog hem långloppscupen i år) var snabbast av oss alla på 18.32. Vi får se hur många det är som dyker upp för årets lopp, dan före dan före dan. Och det verkar vara lite trevligare underlag den här gången, om jag förstått saken rätt.

2. Orientering på julafton …
Många orienteringsklubbar arrangerar någon typ av träning eller enklare träningstävling på julafton. KFUM Örebro bjuder in till den 24:e juljoggen i ordningen (och det bjuds på geléhallon!), och även OK Tisaren arrangerar juljogg liksom Degerfors OK julaftonsträning. Men det jag helt jävigt vurmar mest för är förstås min egen klubbs, OK Djerfs, julaftonsorientering, där det alltid brukar bjudas på något extra. Vi ses väl vid Näset?

3. … och på annandagen
Degerfors OK:s klassiska annandagstävling Skinksvängen fyller 45 år (och dess grundare och mångåriga – långt upp över 90-strecket – tävlingsledare Olle Hävert har hunnit bli 96!). Ända in på 2010-talet var ambitionen alltid att det skulle vara en skidorientering, men som på grund av de milda vintrarna allt som oftast blev en fotorientering på skidorienteringskarta. Nå, så sent som förra året gav de nya tävlingsledarna upp och la en (för en vilsekommen traillöpare som jag) svinsvår bana som jag inte ens hittade runt (jag anmälde mig, vanan trogen, förstås i värstingklassen). Även i år har Marcus Nylén lagt banorna, så får jag tid att dyka upp på det mycket trevliga arrangemanget kommer jag att välja en lättare bana (lovar jag nästan). Mystiken kring varför det lottas ut en julskinka till en lycklig (?) vinnare två dagar efter julafton har alltid legat tung runt tävlingen, så även i år, misstänker jag.
I Arboga avslutas Julserien med fjärde etappen. Örebroboende Ärla-löparen Simun Hedlund leder ju efter tre av fyra etapper (han har vunnit de två senaste), och han lär bli mycket svårslagen i sammandraget om han kommer till start även på annandagen.

Julaftonsorientering – precis som den ska vara

Ett stycke linjeorientering, ett stycke helt bortkapat område på kartan med instruktioner för att hitta nästa kontroll, en tom kontrollring, en glögg- och pepparkaksservering under ett äppelträd i en trädgård och en avslutande jakt efter fem hemligt utplacerade kontroller i ett specifikt område. Ja, och så lite vanlig orientering också. Ungefär precis så ska väl en julaftonsorientering vara, och allt det där bjöd Karlskogaklubben OK Djerf (där jag råkar vara medlem) på nu på förmiddagen. Hagabys Oskar Eklöf, som bor i Karlskoga, tog hem segern även om Per Jansson enligt sträcktiderna egentligen verkar ha varit snabbast (jag hann inte prata med Per efteråt, kanske blev det helt enkelt fel i resultatlistan; han var i verkligheten i varje fall lååångt före mig men i resultatlistan placeringen bakom). Själv blev jag trea (egentligen alltså troligen fyra) av tio startande, efter en härlig fajt med Rasmus Pettersson om andraplatsen (eller tredjeplatsen). Jag var två sekunder före honom till sista ordinarie kontrollen, men han var snabbare att plocka de fem gömda och ta sig till mål, där han stämplade ut sex sekunder före mig.
Vill ni ta en titt på kartan så ligger den ute på mitt instagramkonto, där jag inför 2018 års stora projekt (som än så länge är hemligt) uppdaterar om min egen träning varje dag och just nu dessutom räknar ned 2017 års tio roligaste tävlingar.
På annandagen blir det ett nytt försök med orientering, men då i skog istället för i stad, när Skinksvängen avgörs. Ni kan börja organisera skallgångskedjan redan nu!

Julfys före julmys, eller vad de brukar säga de där gymmarna … Nu är i varje fall ett pass på @crossfitkarlskoga (24 intensiva minuter med rodd, medicinbollsövningar och @crossfitmercedes julkluringar) och @okdjerf:s traditionellt luriga julaftonsorientering avverkad (det blev en tredjeplats på långa banan och 7,75 kilometer som gjorde att jag ramlade över sju mils löpning den här veckan också). Nu dags att mosa sill och gröt, typ. Men först ska jag hem och blanda iordning pappas mormors äggsallad, det enda obligatoriet på mitt julbord. Givetvis bjussar jag på receptet: Vispa cirka två deciliter grädde (jag brukar ta tre). Blanda ned två dessertskedar majonnäs, en burk (cirka 200 gram) krossad ananas, två äpplen eller päron som skalats och skurits i små tärningar (jag brukar bara ta äpplen) och vitan från tre kokta ägg. Häll över i en fin skål. Hacka eller smula gulan från de tre äggen och strö över som garnering. Klart att servera – lika gott på julvörten som till sillen eller skinkan! God jul!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Julhelgens höjdare – så här bränner du både skinka och glögg!

1) Örebro parkrun
Redan dagen före julafton är det dags att värma upp med Örebro parkruns julspecial Xmas with parkrun, som precis som vanligt startar 9.30 på lördagsmorgonen och går på samma femkilometersslinga som alltid med start och mål vid Naturens hus, men där tomteutklädda löpare den här veckan premieras lite extra. Rent sportsligt har Johan Ingjald varit snabbast fyra veckor i rad (förra veckan blev det inställt på grund av halka), och därmed har han på lördagen chansen att tangera Annica Sjölunds rekord på fem raka segrar.

2) OK Djerfs julaftonsorientering
Sedan urminnes tider (eller i varje fall sedan jag bytte dit från moderklubben Degerfors OK runt 2010) har OK Djerf arrangerat en träningstävling i orientering vid tiotiden på julaftons morgon. En mycket, mycket trevlig tradition, som alltid brukar bjuda på någon sorts twist (ett år var kartan ”sönderklippt” i fem remsor som sedan lagts ihop i fel ordning, ett annat låg den första kontrollen rakt bakom startplatsen från andra kontrollen sett, vilket lurade mig att följa strecket från startplatsen till tvåan innan jag upptäckte mitt fel vilket gjorde att hela julaftonen var förstörd …). I år skriver klubben på sin hemsidan ”om du väljer långa eller mellan banan för du garanterat uppleva en vit jul, kompass kan vara bra att ha”, vilket lär innebära att något nytt djävulskap väntar för orienteringsnoviser som undertecknad … Verkligen något att se fram emot!
(Det ska också sägas att OK Tisaren arrangerar julaftonsträning, det påpekade flera av deras ledare nogsamt i mail till mig när de inte fick vara med på den här listan förra året, men som jag tolkar deras hemsida så riktar de sig till egna klubbmedlemmar, och då är det ju inte så stor poäng med att jag tipsar om det här.)

3) Skinksvängen
44:e upplagan av Degerfors OK:s klassiska jultävling (som egentligen är en skidorientering, men det blir det väldigt sällan något av på grund av de allt mildare vintrarna) avgörs som alltid på annandagen (efter en, vad jag kunnat hitta, helt tävlingsbefriad juldag i länet). Tävlingen brukar ändå springas på skidorienteringsbanor, vilket gör själva orienteringsmomentet synnerligen enkelt och det hela mer till en löp- än en orienteringstävling, men i år verkar tävlingsledningen ha tänkt om, för i inbjudan utlovas svart nivå på den långa banan med både gaffling och kartvändning. Jo, jag tackar, jag … Skinkan förresten; den lottas ut till en lycklig (?) vinnare trots att tävlingen avgörs två dagar efter julafton …
På annandagen arrangeras också den fjärde och sista deltävlingen i Arboga OK:s julserie.

Blyben och ”hårda” julklappar (som kanske kan motverka framtida blyben)

Julaftonens traditionsenliga orientering i OK Djerfs regi blev … Tuff. Efter två hårda pass onsdag och torsdag och långpass på fredagen hade jag ju lite i benen, men trodde ändå att jag skulle kunna skutta runt i hygglig fart. I stället var det blyben från start till mål. Ärligt talat har kroppen känts rätt bedrövlig ända sedan den där förkylningen jag drog på mig i samband med Borås sextimmars, och nu var det någon sorts nytt bottenrekord. Runt en mil 58.21, och över 16 minuter bakom segraren (förvisso grymme H45-löparen) Per Jansson. Varje julaftonsorientering brukar innehålla en överraskning, och årets var att kartan inte var av gängse orienteringssnitt utan utskriven från Google maps (se bild nedan). Bor man i Karlskoga och har sprungit upp och ned på gatorna ganska många vändor spelar det förstås mindre roll (”aha, fontänen framför Bofors hotell” eller ”nu sitter nästa bakom Kulturskolan, då är det genast att springa här”), men ändå villade jag bort mig en sväng på Rävåskullen (strecket mellan kontrollerna draget genom ett kilometerbrett buskage på Google maps …) och la sedan bort över två minuter på att förgäves stå i fel korsning och svära över att någon unge stulit en kontroll på självaste julafton (det kostade för övrigt en placering också). Men annars gick jag rent, och det allra mesta av mitt debacle till resultat berodde just på usel form.
Efter att ha tröstat mig med gröt, julfika och ett julbord med extra allt (och så lite mer fika, och lite julgotter på toppen) som knappast boostade formen inför framtiden fick jag tre julklappar av sambon som däremot kan göra det. Dels en anmälan till Stockholms brantaste (ett lopp jag sprungit två gånger tidigare och gillar skarpt, en sprint på runt kvarten där man tar Hammarbybacken tre gånger; och i och med den anmälan är jag nu klar för fyra lopp 2017, mer om den planeringen kommer senare), ett par nya kompressionsbyxor (jag lyckas alltid skrapa sönder knäna på dem) och ett omfattade fystest (maxpulstest, mätning av syreupptagningsförmåga, löpekonomi och så vidare) och ett utifrån det skapat personligt träningsschema. Det hela ska genomföras i början av mars, och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Får deffa lite och köra igång med intervallerna tidigare än vanligt så man får ut något av plågeriet … Vad jag gav henne? Tja, massagebehandlingar, lättviktsstavar att använda när man springer i berg och ett underställ, typ.

Kartan från OK Djerfs julaftonsorientering 2017 (blixten slog lite olyckligt i plasten). Foto: Jonas Brännmyr

Julhelgens höjdare – från julaftonsträning till sista (?) chansen att springa maraton i Tybblelundshallen

1) Decembermarathon
Ola Nordahl testade konceptet med maratonlopp inne i Tybblelundshallen första gången i december 2014, och på annandagen avgörs det femte loppet i ordningen (Kumlas Tomas Fridh har vunnit tre av de fyra som arrangerats och har även banrekordet), vilket även kan bli det sista, om man ska tro arrangörernas hemsida. ”Sista året vi kör i denna inomhusform”, skriver Ola nämligen. Men sista maratonloppet som han arrangerar är det ingalunda. I vår blir det ett inne i Marieberg galleria och ett uppe på Svampens utsiktsdäck, och i Örebro backyard ultra är ju första maratonloppet bara ett litet delmål (jag passerade tre maratonlopp där i somras). Jag skrev lite om startlistan redan förra veckan. Decembermarathon blir för övrigt årets tionde och sista tävling i länet på maratondistans eller längre (Februarimarathon, Nora marathon, Munkastigen trailrun, Svampenmaran, Örebro backyard ultra, Viby marathon, Silverleden på en dag, Skogsmaran i Sixtorpsloppen och Bergslagsleden ultra; Käglanloppet skulle ha arrangerats men blev inställt), vilket torde vara någon form av rekord.

2) Julaftonsorientering
Ett enda orienteringsarrangemang finns anmält i Svenska orienteringsförbundets väldiga databas, som samlar allt från SM till träningstävlingar i Åvävla, på julafton – och det är Karlskogaklubben OK Djerfs traditionsenliga julaftonsorientering (en klubb som jag är medlem, ska jag väl skriva för transparensens skull). Den brukar ofta bjuda på något lite extra: Ett år var kartan klippt i tre delar och omkastad, en annan gång var den spegelvänd och ett år var poängen att man skulle göra en 180-graderssväng direkt i starten, när startskottet i masstarten ljudit och man fått vända på sin karta, vilket undertecknad missade och kutade i våldsam fart mot tvåan (strecket från första till andra kontrollen gick tillbaka rakt genom startpunkten, så det var lätt hänt, tycker jag). Hur som helst fattade jag ingenting när jag plötsligt var i ledningen, men tänkte inte mer på det förrän jag kom till femte kontrollen och insåg att det var den fjärde jag bevistade. Då var det lite sent att vända om, så det året slutade med en diskning … Hoppas på bättre lycka i år, annars får jag trösta mig med pepparkakorna och glöggen efteråt. Starten går 10.00 och ligger därmed perfekt i tid mellan risgrynsgröten (och crossfitpasset sambon håller i 9.00) och eftermiddagens övningar i frosseri och julklappsutdelning.

3) Skinksvängen
På annandagens förmiddag avgörs också den 42:a upplagan av Degerfors OK:s klassiska tävlingen Skinksvängen i Råbäck. Det är egentligen en skidorienteringstävling, men snöbristen har gjort att det alltsomoftast är fotorientering som gäller, liksom i år. Det mest kuriösa med tävlingen är egentligen att det mest prestigefyllda priset är en julskinka, som lottas ut bland alla startande: Jag menar – vem vill ha en julskinka två dagar efter julafton? Olle Hävert arrangerade de si sådär 40 första upplagorna av tävlingen på egen hand, och är nog med på ett hörn fortfarande, 93 år ung, men numera har Johan Lövgren tagit över som tävlingsledare. Det bjuds på fem klasser med olika längder och svårighetsgrader.