Fahlin överraskade igen: ”Egentligen körde jag över min förmåga”

Thüringen rundfahrt, de svenska cyklisternas genrep inför OS i Rio de Janeiro där linjeloppet nu bara är 17 dagar borta, avslutades på torsdagen, och för Emilia Fahlin blev det en ny placering i den absoluta toppen på den sista etappen – en elfteplats som innebär att hon blev tolva totalt. Bortsett från tempoloppet, där hon cyklade på en linjecykel och tappade 2,5 minuter, har hela veckan varit en enda lång succé för Örebrocyklisten, som erkände att hon till och med överraskat sig själv när jag pratade med henne tidigare i kväll. Om det, och om hur det påverkar hennes förväntningar inför Rio de Janeiro, kan du läsa här och i morgondagens pappers-NA. Men om de två senaste dagarnas etapper – sjätteplatsen i går och elfteplatsen i dag – berättar hon mer här på bloggen.

– Gårdagen var väldigt tuff, det var kungaetappen på hela veckan med lite längre klättringar och en väldigt lång dag. Nästan fyra timmars tävlingstid (3.56 på Fahlins grupp) är extremt långt i ett etapplopp på damsidan, och dessutom var det 35 grader varmt. Och det var full fart från start, många som ville komma i utbrytning. Halvvägs var det ett bergspris över en av de längre backarna, där det blev körning, och jag lyckades slita mig med i en grupp på 17 tjejer som kom loss, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
– Några lag (Orica, Canyon, Boels-Dolmans, Cervélo, ryska landslaget) hade två tjejer med i gruppen, och när en från Orica (Amanda Spratt) och en från Canyon (Elena Cecchini) började det spelas där bakom. Deras lagkompisar var väldigt nöjda medan den gula tröjan (Ellen van Dijk i Boels-Dolmans) inte gjorde så värst mycket med sin lagkompis (Katarzyna Pawlowska). Då blev det svårt för någon annan att göra något, och luckan framåt växte. Det blev mycket taktik och spel, och för mig handlade det mest om att bita i, för det var många attacker från de starkaste tjejerna. Egentligen är det över min förmåga att kunna sitta med de bästa klättrarna på det sättet, men jag var med hela vägen, och sedan fick jag till en bra avslutning.
Dagens etapp, då?
– I dag var det riktigt dåligt väder. Himlen öppnade sig precis när vi skulle starta, och i Thüringen runt är det mycket småvägar, kullersten, knixigt och bara sista kilometer var det tre–fyra spårvagnsspår vi skulle över, så det blev lite riskfyllt. Det gick iväg en tidig utbrytning vid första bergspriset, som var en tuff backe. Sedan kom vi ikapp, och det gick iväg en ny grupp som gula tröjan (nu Elena Cecchini) var nöjd med, och tre–fyra av de större lagen (United-Healthcare, Wiggle-High5, Cervélo-Bigla, Orica) hade med tjejer där framme och satt nöjda i huvudklungan. Jag provade att attackera från huvudklungan (och komma loss i kampen om sjätteplatsen), på toppen efter sista bergspriset sju kilometer före mål, tänkte att de kanske skulle låta mig gå eftersom jag inte var ett hot om förstaplatsen i sammandraget, och jag fick en liten lucka. Men de gnetade in det ganska snabbt, och jag fick inrikta mig på att hålla mig väl framme till spurten i stället.
Hur summerar du Thüringen?
– Det har varit en jämn och bra vecka. Jag kände mig lite sliten på början av dagens etapp, men bättre på slutet och det är positivt. Jag har provat lite, hållit mig framme, och fått ut mer än jag hade kunnat önska på förhand. Jag hade aldrig vågat hoppas att det skulle gå så här bra. Nu känns det som att jag har något i Rio att göra.

Andra och sista dagen av Klackenloppet (som lokalredaktionen i norr var ute och besökte) hade inte riktigt lika många deltagare som den första (80 jämfört med drygt 130 i går). I längsta klassen kom bara fem löpare till start, varav två gjorde det för andra dagen i rad. Göteborg-Majornas Ola Martner var snabbast på torsdagen, Gävles Jerker Boman sammanlagt över två dagar. Göteborg-Majornas Emma Bergman var bästa dam på torsdagen med en tredjeplats i näst längsta klassen.

En vid det här laget rejält gammal ”nyhet” är två medaljer från SM-veckan som jag missat att rapportera om: Lisa Hjalmarssons guld och Marie Daslers silver i D35- respektive D45-klasserna i öppet vatten-SM. ÖSA har ju äntligen fått fart på öppet vatten-simningen, och skriver själva om SM-medaljerna på sin hemsida.

Och just nu pågår kanot-SM i Hofors, där Örebro Kanotförening har tre man på plats. Patric Svensson avslutar mästersakpet med 5 000-metersdistansen i morgon, så vi får återkomma med en summering efter det.