Tappade hela superledningen – över en sprint

I går frågade jag, här på bloggen, Garphyttans VM-cyklist Marcus Jansson om han hade avgjort O-ringen redan då, efter den första av tre etapper i mountainbikeorienteringens elitklass. ”Det är två etapper kvar och allt kan hända”, svarade Jansson ödmjukt. Och på onsdagen gjorde det precis det. Hände. Allt.
När sträcksegraren Andreas Bergmann behövde drygt 22 minuter på sig på onsdagens sprint korsade inte Marcus mållinjen förrän efter nästan 28. Jag har varit på Karlstad GP hela eftermiddagen och kvällen och inte har inte hunnit göra några efterforskningar, men det ska förstås till en (eller ett par) monsterbommar alternativt grovt teknikstrul (punktering?) för att tappa så mycket tid på så kort tid, om ni förstår vad jag menar. Jansson var till exempel över minuten efter Fredrik Johansson, regerande stafettvärldsmästare till fots. Bara en sådan sak.
i sammandraget gör Janssons grymma förstaetapp att han ändå bara tappar en placering och kommer gå ut som tvåa, bara är tio sekunder bakom landslagskompisen och nye totalledaren Per Vestling, i torsdagens jaktstart över medeldistans som avslutar O-ringen för mountainbikeorienterarna. Och bak till tredjeplatsen är det fortfarande fyra minuter (men jag ringer inte och frågar om han säkrat en topp två-placering nu …).
I D20 spöade Karlskogas Erica Olson, 15, JVM-åkaren Kajsa Engström när hon blev tvåa på dagens etapp. Erica, som däremot inte är uttagen till JVM, är alltjämt trea i sammandraget.

I den vanliga orienteringen hade eliten vilodag, men alla andra klasser körde på.
Juniorvärldsmästaren Andrea Svensson fortsatte stabilt, tog en sjätteplats och avancerade två placeringar, från sjunde till femte, i sammandraget i D20.
Matthias Niggli, den schweiziske förbundskaptenen som liksom sin betydligt mer kända fru Simone tävlar för Tisaren, tog en etappseger i den som vanligt stenhårda H40-klassen (i år 128 startande) och är fyra i sammandraget. Klubbkompisen Lars-Åke Wall tog andra raka etappsegern i H65 efter andraplatsen på första etappen och leder nu med nästan åtta minuter totalt. KFUM Örebros Anette Carlsson tog etappsegern i D35 och är trea i sammandraget där, Hagabys Olof Olofsson blev tvåa i H60, Lidnebygdens Anna-Maria Backryd trea i D50, och Degerfors Mats Johansson tog tredje raka andraplatsen bakom Rune Isaksson i H90 (de är bara två kämpar i äldsta klassen i år).

I Karlstad GP, som jag bevakade i kväll, då? Tja, de lokala medeldistanslöparna hade det jobbigt i den styva motvinden på bortre långsidan, och det var av den anledningen långt ifrån personliga rekord, årsbästan, ära och redlighet. Pratade ändå med både Tim Sundström och Erika Bergentz efteråt, vilket ni kan läsa om här!

Jansson efter utklassningen: "Vill göra det som ingen gjort"

Att Garphyttans Marcus Jansson, 23, dominerat svensk mountainbikeorientering i år har jag ju skrivit en del om på bloggen här i sommar. När mtbo-cyklisternas O-ringen (som bara är tre etapper lång) inleddes på tisdagen befäste han det ännu en gång. Två av de fem svenska cyklisterna (Anders Frisk och Erik Frost) som tagits ut till VM i tjeckiska Liberec i mitten av augusti saknades förvisso, men i gengälld fanns ett par danska landslagsmän på startlinjen. Och de, liksom resten av fältet, blev helt avställda av Jansson. I mål var han nästan 3,5 minuter före landslagspolaren Per Vestling, Kåre, och frågan är om han inte avgjort hela O-ringen redan nu. dessutom drygade han ut sin totalledning i den svenska mountainbikeorienteringscupen. NA ringde givetvis upp Jansson, och ett snack om segern och konkurrensen från regerande fotorienteringsvärldsmästaren Fredrik Johansson kan du läsa i onsdagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men jag tog även lite bloggexklusivt om hans framsteg i år och målsättningen i VM.

– Sverige är en ganska liten nation i mountainbikeorientering i en internationell jämförelse, framför allt på herrsidan. Men topp tio på någon distans känns som en rimlig målsättning. Det skulle vara väldigt roligt eftersom ingen svensk gjort det på herrsidan förut, säger Jansson till Konditionsbloggen.
Varför har du tagit så stora steg framåt i år?
– Jag tyckte jag var bra med även förra året, även om jag aldrig kom först då. I år har jag framför allt utvecklats cykelmässigt. Helt enkelt tränat mer cykel, med cyklister.
3,5 minuters ledning, har du avgjort O-ringen redan nu?
– Nja, det är två etapper kvar och allt kan hända. Men det är skönt att ha några minuter att gå på, man behöver inte känna att man ska jaga och stressa. I morgon är det sprint, och då handlar det mest om att hålla ihop orienteringsmässigt och inte göra något misstag. Sedan är det jaktstart på torsdag, över medeldistans. Det blir roligt.

Karlskogas 15-åriga jättelöfte Erica Olson, som tog EM-silver i D20-klassen i juni men inte fick någon JVM-plats, inledde O-ringen med en tredjeplats i D20-klassen.

Till fots tog Simone Niggli alltså ännu en pallplats (det hade ju varit intressant att se henne i VM …). Lilian Forsgren, Hallsbergs VM-löpare, vann landslagsklassen över samma bana på en tid som hade räckt till sjätte plats i elitklassen. Det trots att hon dagen innan gjort sista stenhårda passet inför VM och därmed borde vara maximalt nedtränad. Lilian var nöjd, även om hon småbommat några vägval i början (”Det var intensiv och klurig orientering direkt i början, en klassisk banläggarfälla eftersom man inte hunnit få överblick och framförhållning så tidigt.”), när jag pratade med henne i kväll. Läs mer om det (och om Forsgrens VM-laddning) i onsdagens papperstidning.
Örebros VM-löpare Martin Regborn gick i backen redan på väg till fjärde kontrollen, tappade fokus och 30 sekunder och var i mål tia, distanserad med 1,5 minuter av Södertäljes Jonas Leandersson, som inte bara vann landslagsklassen utan också hade bättre tid än alla i O-ringens elitklass. Viktigast för Regborn dock att han inte skadade sig i vurpan. ”Borde inte vara någon fara. Mest skärrad”, twittrar han till Konditionsbloggen.

I morgon, onsdag, åker jag till Karlstad och bevakar Karlstad GP på klassiska Tingvalla. KFUM Örebro kommer med inte mindre än fyra löpare på 800 meter och en på 1 500 meter. Tog ett snack med Tim Sundström inför tävlingen om hans möjligheter att slå Tage Ekfelts 62 år gamla distriktsrekord på 800 meter (även det i onsdagens pappers-NA), men bytte även några ord om Sundströms senaste rekordlopp, 1 500-metersputsningen i belgiska Heusden-Zolder i lördags som gjorde att distriktsrekordet numera lyder 3.46,75.

– Det var inget perfekt lopp. Första 800 meterna gick på 2.03, och egentligen ska jag öppna på 1.59–2.00 för att få ut max. Dessutom blåste det en hel del. Men jag hade en bra avslutning, och det var en stor tävling med jämna heat där det var lätt att hitta en bra rygg. Men det känns som att jag har två–tre sekunder kvar i kroppen. Jag ska springa B-heat på DN-galan nästa vecka, och får jag ett bra lopp då kan det bli en bra tid, säger Sundström till Konditionsbloggen.
Hur mycket skiljer det sig att springa 800 meter jämfört med 1 500 för dig?
– En hel del. På 800 meter har man mindre tid på sig att agera, det gäller att vara med från början, välja rätt vägar och ha rätt taktik på en gång, för missar man någonting är det nästan omöjligt att ta igen. Det är en helt annan fart från början där, och det blir ingen direkt fartökning. På 1 500 meter kan man komma in mer i loppet, då gör det inget om det går lite långsammare i starten eller om man hamnar lite fel, det går ändå att ta in på slutet. Men på 800 meter finns inget utrymme för missar.
Men det är 1 500 meter som gäller för din del nu?
– Jag kommer inte sluta springa 800 meter, men satsningen är på 1 500. På SM är jag anmäld till båda, men fokus blir på 1 500. Försöken är på fredagen och finalen på lördagen, och sedan går 800-metersförsöken senare på lördagen. Då kan jag välja om jag känner mig fräsch och vill vara med där eller om jag stryker mig från 800.
Du är sjua på Sverigebästalistan nu, är Finnkampen fortfarande ett realistiskt mål?
– Det ser jäkligt hårt ut i år, det är väldigt många som gjort bra tider. Men jag har en del lopp kvar och känner ju att jag har sekunder kvar att plocka. Och några av de som är före på listan är nog inte aktuella för Finnkampen (en del pluggar i USA, bloggens anmärkning), så vi får se vad som händer.

Sundström springer i C-heatet i Karlstad GP klockan 17.37 i morgon (galans huvudprogram startar 19). Övriga tidsschemat för lokala medeldistansarna: Abshir Aweys (20-åring som är 13:e på Sverigelistan för H22:or med 1.57,56) spring F-heat på 800 meter 17.00, William Fransson (tre sekunder utanför Sverige-topp 20 i P19 med 2.03,97) och William Wickholm (18:e på Sverigebästalistan i P17 med 2.05,28) springer H-final på 800 meter 16.40, och Erika Bergentz (svensk rekordhållare över ett helt knippe distanser i D40-klassen) springer B-final på 1 500 meter (där hon hittills i år varit över sju sekunder från Birgit Bringslids 30 år gamla svenska rekord) 16.25. Följ mitt twitterkonto för direktrapporter!