Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.

Helgens höjdare – Högberg i Finnkampen, Anfält och van Sitteren i SM, Niggli, Regborn och Forsgren i DM och ny kung i Kilsbergen trailrun (?)

1) Finnkampen och SM i maraton
Visst är det häftigt att Rebecca Högberg är tillbaka?! Redan efter SM-guldet (och distriktsrekordet, svenska veteranrekordet) på 800 meter i vintras gjorde hon ju comeback i landslaget i Nordenkampen, och sprang hem en svensk dubbelseger tillsammans med Hanna Hermansson. Nu är KFUM Örebro-löparen tillbaka i Finnkampen för första gången sedan 2010. Högberg har aldrig varit med om något annat än fullpoängare i sina tidigare Finnkampsstarter: Tvåa i svenska trippelsegrar på 400 meter plus segrar i långa stafetten såväl 2009 som 2010 (I landslagssammanhang har Högberg också deltagit i fyra lag-EM på 4×400 meter; 2009, 2010, 2011 och 2013). I år ser det lite tuffare ut: Enligt papperskampen – baserat på årsbästan, alltså – kommer Sverige förvisso vinna grenen med 12–10, men Lovisa Lindh är bara knapp favorit före Finlands Sara Kuivisto (men gällande personligarekord så är Lindhs tre sekunder bättre). Ingen av de andra finskorna har någonsin varit under 2.09, och Högberg har gjort sex tider snabbare än så (som bäst 2.05,63) i sommar, så hon är klar favorit till tredjeplatsen medan hennes 21 år yngre lagkompis Alice Magnell Millán (yngst svensk i Finnkampen sedan Linda Haglund 1971) ser ut att få tampas med finska Viola Westing och Amira Chokairy för att ordna svensk poängövervikt i grenen. Återstår att se om det blir viktigt, om 800-metersloppet som avslutar Finnkampen 15.10 på söndag eftermiddag blir avgörande för totalen.
På lördagen löps också tidigare uppskjutna maraton-SM, med urstarka startfält som jag skrivit om tidigare. De båda loppen direktsänds på Svenska friidrottsförbundets hemsida, och numren att hålla koll på ur länsperspektiv är 14 (Erik Anfält, Örebro AIK), 104 (Louise Wiker, Hälleforsbördig, bor sedan lång tid i Stockholm och tävlar för Hässelby SK, har sprungit två friidrotts-VM på distansen), 106 (Fanny Schulstad, örebroare som bor i Stockholm och tävlar för Runacademy IF) och 110 (Liduina van Sitteren, Örebro AIK). Herrarna startar 9.0, damerna 13.00.

2) Natt-DM i orientering
Redan i kväll är det dags för årets första distriktsmästerskap i orientering, och jag skrev en hel del inför det i går. Det kommer bli riktigt häftigt att se Simone Nigglis kamp mot Lilian Forsgren, och hur mycket Martin Regborn drar på (ska vi tippa på en segermarginal på sex–sju minuter, eller är det att nedvärdera motståndet?). Nästa helg avgörs medel- och långdistans-DM i Nora (Niggli och Regborn är redan anmälda!). Helgen därpå SM över samma distanser i Göteborgstrakten. Orienteringssäsongen tar äntligen fart på allvar!

3) Kilsbergen trailrun
Länets kanske mest prestigefyllda trailtävling (ursäkta Ullmax trailtour, Bergslagsleden ultra och Munkastigen trailrun) avgörs i år för tionde gången, och startfälten är fina, som jag gick igenom häromdagen. Till skillnad från Norasjön runt som inte kommer publicera några resultat nu när de på grund av pandemin tvingats gå över till individuell och valfri starttid kommer Kilsbergen trailrun, som gjort samma åtgärd, att ha resultat precis som vanligt. Regerande mästaren Erica Lech är jättefavorit på damsidan, men bland herrarna ser man fram emot en spännande kamp mellan Jimmy Axelsson (favorit i mina ögon, trots att han inte vunnit tidigare), två senaste årens mästare Per Arvidsson och tidigare segraren Mattias Nätterlund.

Så coronasäkrar Kilsbergen trailrun – och korta terräng-DM har fått nytt datum

Lagom till att årets långloppscup har ställts in har det faktiskt börjat arrangeras lite tävlingar som skulle ha ingått. Fram till 22 augusti var Nora marathon den enda tävlingen som hade kunnat genomföras enligt plan, på grund av coronarestriktionerna, men sedan dess har både DM på 10 000 meter och Östansjöloppet kutats, och på lördag är det dags för Kilsbergen trailrun. Drygt 200 löpare är anmälda, och arrangörerna har löst problemet med max 50-gränsen genom att vara riktigt kreativa: Dels har startfältet delats i fyra grupper med runt 50 i varje (först femkilometerslöparna, sedan hälften av 14-kilometersherrarna, därefter andra hälften och sist 14-kilometersdamerna), och dels kommer varje startgrupp att ha mellan 30 minuter (herrarna) och en timme (femkilometerslöparna) på sig att starta. Man väljer själv när man sticker genom att startastämpla med orienteringspinne, och uppmuntras till att hålla avstånd, minst 20–30 sekunder mellan varje löpare.
Kilsbergen trailrun går ju på Bergslagsleden från Ånnaboda till Suttarboda, och på en annan stig tillbaka (och över slalombacken, upp till storstenen). Ett mycket trevligt lopp som i år firar tioårsjubileum och som därför hade bjudit in alla tidigare vinnare att springa med sina respektive segrarår på nummerlapparna. Somliga var skadade, en sådan som Erik Anfält springer istället SM-maran i Stockholm, men fyra kommer ändå till start: Erica Lech med 2019 på bröstet (hon var ju totalt överlägsen i fjol och vann med sju minuter, och så ut att ha minst lika bra form på Dovra trail senast), Per Arvidsson med 2018 (han vann både å och i fjol), Per Eklöf med 2017 och Mattias Nätterlund med 2016 (det var då begreppet ”att göra en Nätterlund” myntades, alltså att springa uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke, enligt loppets sträckning, på fyra minuter – ett rekord som alltjämt står sig, i fjol var Nätterlund åter snabbast uppför på 4.05). Lech är storfavorit på damsidan, men de där tre herrarna kommer att få stenhård konkurrens av länets nya trailkung Jimmy Axelsson (trea i fjol men starkare i år). Flera habila namn i listan: Frida Nilsson, Mathias Viktorsson, Elias Zika, Björn Eriksson. Noterbart är att Jonathan Kandelin, som var tvåa bakom Arvidsson 2018 och fyra i fjol, väljer att springa femkilometersklassen i år.

Ytterligare en tävling som skulle ha ingått i långloppscupen var korta terräng-DM, som skulle ha avgjorts i motionsspåret i Vretstorp den 6 maj. Nu har tävlingen fått nytt datum: Den 26 september (dagen före terrängklassikern Tarstaborgsrundan, om den blir av). Närkes friidrottsförbunds ambition är att alla distriktsmästerskap ska genomföras. När nu 10 000 meter genomförts och korta terrängen finns inplanerad är det bara 5 000 meter som måste få ett nytt datum (ja, och så halvmaraton, eftersom Norasjön runt har bestämt sig för att inte ha någon tidtagning i år).
I helgen sker ett samarrangemang av ungdoms-DM (för 13-, 15- och 17-åringar) i Glanshammar (av bloggintressanta grenar finns endast 600 meter, för 13-åringarna, och 800 meter, för de äldre, på programmet).

Innan semestern hade jag ju en jättelista med alla coronainställda konditionsidrottsarrangemang som jag uppdaterade löpande. Det är svårt att hinna ifatt med den nu, men av stora arrangemang kan man konstatera att Bergslagsloppet nu blivit inställt (skulle körts den 13 september) precis som Koppartrampen medan Åstadsloppet fortfarande inte tagit något slutgiltigt beslut (och Norasjön runt kör alltså en coronavariant utan tidtagning, med individuell start).

Ny svart dag: Världscupen och EM i orientering ställs in, VM och ungdoms-EM flyttas, Milans sex första poängtävlingar stryks, Hälleforsterrängen och Svillingeruset ställs in, dubbla terrängserier inställda, Kilsbergen trailrun begränsar antalet föranmälningar

I dag var en svart dag för orienteringen, men det var väntat så här i coronapandemins spår. Det blir inget EM i år (det skulle ha varit första ”skogs-EM”, nu när man från och med i år börjat sära på skogs- och sprintdistanserna och köra skogs-EM och sprint-VM jämna år och sprint-EM och skogs-VM ojämna år) – tävlingen skulle ha gått i Estland 10–23 augusti, och det är förstås en alarmklocka att man redan nu tycker sig ha god grund för att ställa in mästerskap som ligger 4,5 månader in i framtiden. Den här pandemin blir nog inte kortvarig. De tre EM-distanserna ingick också i världscupen (medel- och långdistans i individuella världscupen, stafetten i nationscupen), som i sin helhet ställs in. Sedan tidigare hade premiären i Schweiz skjutits upp, men den blir nu inte alls av, liksom inte heller den tilltänkta finalen i Italien i oktober.
Därtill har VM (med sprint, knockoutsprint och mixedsprintstafett) som skulle ha arrangerats i Danmark 7–11 juli skjutits upp till hösten. Internationella orienteringsförbundet skriver att de arbetar med att titta på flera olika datum, beroende på pandemins framfart.
Sedan tidigare är EM i mountainbikeorientering flyttat från maj till oktober, och nu står det klart att VM helt ställs in (det skulle gått i Tjeckien under andra halvan av augusti). Dessutom är ungdoms-EM i orientering, som skulle gått i Ungern under andra halvan av juni, flyttat till oktober. Junior-VM i orientering i Turkiet ligger däremot kvar på sina datum i månadsskiftet juni/juli, tills vidare (nya besked väntas närmaste månaden). Veteran-VM och student-VM är ju inställt sedan tidigare.
Dessutom ställdes världens största orienteringsstafett, Jukolakavlen, in i dag – men arrangörerna ser det som att man flytta alla kommande Jukolakavlar ett år in i framtiden eftersom arrangörsorterna skjuts framåt. Hur som helst blir det ingen tävling i år och ”bara” en nästa år, så ett år försvinner ur historiken.
– Tråkigt men förståeligt beslut att mycket skjuts upp eller ställs in. Nu vet vi att det på seniorsidan max rör sig om ett VM i höst och ett eventuellt Euromeeting i Tjeckien som förberedelse för VM 2021. Nu kan vi planera efter det, även om vi såklart behöver vara fortsatt flexibla. Vi inväntar datum för VM och ska sedan få till bra uttagningstävlingar och förberedelser, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
På hemmaplan är ju premiären i elitserien, Swedish league, inställd liksom Tiomila, och SM i ultralångdistans och nattorientering uppskjutet. Det är väl bara en tidsfråga innan man drar i nödbromsen kring O-ringen också.
Jag ska försöka få tag i både Martin Regborn (som sprungit sex raka VM) och Håkan Carlsson i morgon för att höra hur de hanterar den här mycket speciella situationen.
Extra tråkigt för oss i länet är att OK Milan tvingats ställa in sina sex första poängtävlingar. Ny preliminär start den 23 juni.

På löparfronten har i dag Hälleforsterrängen ställts in (inget hopp om nytt datum), vilket innebär att deltävling två (Startmilen), tre (Örebro AIK halvmarathon), fem (Kumla stadslopp), sex (Wedevågsloppet) och åtta (Hälleforsterrängen) i långloppscupen nu ställts in. Kvar under våren finns Nora marathon, som genomförts, och Rusakulan vertikal (22 april är deltävlingen i cupen, men den egna touren går också 20 och 24 april) samt korta terräng-DM som i år avgörs i Vretstorps IF:s regi (6 maj) som ännu inte kastat in handduken. Hälleforsterrängen skulle ha avgjorts den 9 maj, och samma dag skulle den gemytliga lilla tävlingen Svillingeruset ha sprungits, men även den är nu inställd.
Inställda är också terrängserien i Glanshammar, som skulle ha startat nästa tisdag och löpt över fem veckor, och dessutom är de fyra vårjoggarna i Hällefors inställda (fem kilometer utan tidtagning varje tisdag i maj).
Kilsbergen trailrun, som i år står utanför långloppscupen, avgörs inte förrän de 5 september men har beslutat sig för att tills vidare sätta ett anmälningstak på 300 löpare, utifall att det kommer ligga kvar restriktioner då. Annars kan fler anmäla sig senare.

Löp-, cykel- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail.
7 april: Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april:Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april:
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
9 maj:
Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj:
OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
16 maj: GIF-spelen.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj:
OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
22–24 maj: Vänern runt.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.

Stora förändringar i långloppscupen – fyra lopp försvinner och tre nya kommer in

Rekordtidigt (?) är programmet för långloppscupen 2020 nu släppt – bara några få dagar efter finalen av årets upplaga – och det blir faktiskt ett gäng förändringar med fyra lopp ut och tre in. Men den kanske största förändringen är att Startmilen för första gången sedan cupen drog igång 1999 inte kommer vara första deltävling (om jag inte är helt felaktigt påläst). I stället kommer Nora marathon, vars femte upplaga avgörs 2020, att ta över positionen som premiär i cupen. Tävlingen blir dessutom distriktsmästerskap (för seniorer och veteraner) för första gången, vilket inte var någon skräll eftersom det efter att Viby marathon (som varit DM de senaste åren) lagts ned.
Wadköpingslöpet går in på sitt tredje år och kör också entré i cupen, liksom Rusakulan vertikal som efter tre år som renodlat motbakkelöp kommer att arrangeras för första gången i sin nya version (med en längre bana på onsdagen där man springer både upp och ned, och som ingår i långloppscupen, och den korta, vanliga banan måndag och fredag).
Ut försvinner alltså Viby marathon, men också Kilsbergen trailrun (som kommer att arrangeras, men utanför cupen), Spartacusstafetten (oklart om den lever vidare) och Annaloppet (saknas också i tävlingskalendern, så vi får väl se om tävlingen blir av 2020).
Förutom att Nora marathon blir DM i maraton står det också klart att Norasjön runt liksom i år kommer att ha status som DM i halvmaraton (tidigare har bland annat Örebro AIK halvmaraton och Åstadsloppet varit DM).
Vretstorps IF kommer att arrangera korta terräng-DM i april (datum ej klart) medan Stocksäter kommer arrangera DM på 5 000 meter den 17 juni och Glanshammars IF DM på 10 000 meter den 3 augusti. Långa terräng-DM har ännu inte fått någon arrangör, men ska som vanligt löpas helgen före SM (17 oktober, alltså).
Regelmässigt ser jag inga förändringar i cupen, poängfördelningen är densamma och löparna får fortsatt räkna sina tio bästa resultat. Liduina van Sitteren och Per Arvidsson är regerande mästare.
I den ordinarie tävlingskalendern har nu också Munkastigen trailrun fått sanktion. Tävlingens 16:e upplaga kommer gå av stapeln den 25 april.

I dag kom också bekräftelsen på att Filip Danielsson får köra i landslagsdress i premiären i skandinaviska cupen i helgen. 24 svenska herrar kommer att köra tävlingen, varav fem får göra det i den vita dressen; förutom Danielsson också Fredrik Andersson, VIktor Brännmark, Jonas Eriksson och Marcus Ruus.

Trots världscupchanserna – Forsgren, Tjernlund och Andrén utanför landslaget 2020 (och klart med datum för Kilsbergen trailrun)

Martin Regborn blir även 2020 den enda länslöpare i orienteringslandslaget. Det stod klart när förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, i dag presenterade trupperna. Totalt har Carlsson tagit ut åtta damer (fyra i A-laget och fyra i utvecklingslaget) och tio herrar (sju i A-laget och tre i utvecklingslaget) inför 2020. Den som varit med ett tag vet att de här trupperna inte betyder överjävligt mycket för framtida uttagningar, utan mer handlar om vilket allmänt stöd (läger, frisk- och sjukvårdsresurser) och vilken ekonomisk stöttning som förbundet kan erbjuda. A-lagen består av löpare som ”bedöms ha medaljpotential [på EM eller VM] 2020” och utvecklingslagen av löpare som ”tros kunna skörda medaljer inom några år”.
Tre löparen från Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren har ju representerat landslaget i år: Oskar Andrén, som gjorde världscupdebut efter att ha tagit bakvägen som andrereserv till finalen i Kina, Lilian Forsgren, som gjort flera år i både A- och u-landslagen och tagit EM-silver och sprungit VM, och Josefin Tjernlund, som tillhörde A-landslaget 2018 men åkte rätt ur alla trupper inför årets säsong. Forsgren nådde bäst resultat av de tre i år, med sju topp 30-placeringar och tre topp 15-placeringar i världscupen.
– Vi har en oerhört stark trupp, och det finns många löpare som står just utanför landslaget och knackar hårt på dörren. Man ska aldrig ta ut något i förskott, men det ser oförskämt bra ut just nu, säger förbundskapten Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Regborn var dock den ende av dem som fick springa VM i Norge, som väl blev hans sämsta tävlingsvecka för året. I övrigt tog han tre individuella topp fem-placeringar i världscupen (varav en pallplats), var på pallen även i sprintstafett och slutade nia, som näst bäste svensk i världscupens sammandrag.
Orienteringens mästerskap går in i en ny tidsålder 2020, där både VM och EM kommer att avgöras varje år, men där skogsdistanserna (medeldistans, långdistans, stafett) kommer att avgöras vartannat år (jämna år på EM, ojämna år på VM) och sprintdistanserna (sprint, knockoutsprint, mixedsprintstafett) kommer att avgöras vartannat år (jämna år på VM, ojämna år på VM).
2020 avgörs sprint-VM i Danmark i juli och skogs-EM i Estland i augusti. Världscupen består av EM, ett veckoslut i Schweiz i maj och en final i Italien i oktober.

Kilsbergen trailrun saknades ju när listan över tävlingar som sökt sanktion för 2020 publicerades för drygt en månad sedan, men lugn – tävlingen mellan Ånnaboda och Suttarboda (och tillbaka, via slalombacken) återkommer med en tionde upplaga. Det blir som vanligt första lördagen i september, 2020 den 5 september, och anmälan öppnar på fredag. Karin Forsberg totalvann den första upplagan av tävlingen 2011 (på 56.57 på en något kortare bana än den 14-kilometare som gäller i dag, nästan två minuter före Karlstads Robert Drottz som blev bäste herrlöpare på andraplatsen). Forsberg vann även 2012, 2014 (på banrekordet, på den nya banan, 1.02.00) och 2018. På herrsidan såg de första åtta upplagorna åtta olika vinnare, men i år blev Per Arvidsson först att ta en andra seger. Banrekordet har förre VM-orienteraren Filip Dahlgren med 54.48, men den mest omsusade insatsen står förstås Mattias Nätterlund med sin mellantid 4.01 från botten till toppen på Storstenshöjden 2016 (#attgöraennätterlund).

Dubbla SM-guld till Örebros orienteringsskyttar (och nu är listan över löptävlingar som sökt sanktion 2019 komplett!)

SM i den något smala sporten orienteringsskytte avgjordes i Hälsingland i helgen, och på herrsidan blev det full pott för Örebroklubben Östra Almby.
I lördagens individuella tävling över klassisk distans, som också gällde som världscupdeltävling, var Gustav Hindér (som så sent som i augusti tog VM-guld i stafett, VM-silver över klassiska distansen, och VM-brons i sprint) klart snabbast i punktorienteringen och därtill felfri. Han sprang över 8,5 minuter snabbare än Martin Jansson, Häverödsdal, som dessutom fick sex minuters tidstillägg för punktorienteringen, och hade därmed råd med sju bom i skyttet (varje bom ger två minuters tidstillägg). Det blev ”bara” sex på 20 skott, och Hindér vann 4.38 före Jansson (som bommade ett skott). Klubbkompisen Mikael Pihel, som tog dubbla VM-brons i disciplinen förra året, var sexa efter löpningen, men sköt med tre bom upp sig till en femteplats, 24 minuter bakom Hindér och 16 från medalj.
På söndagen sprang Pihel förstasträckan i Östra Almbys lag i SM-stafetten och växlade som fyra, knappt 5,5 minuter bakom OK Klemmingen. Ingen match för Hindér, som inte bara sprang och sköt ikapp den tiden utan också drog ifrån till en segermarginal på nästan sex minuter bak till Tumba-Mälarhöjden.
Dubbla guld till Hindér, alltså, som i fredags dessutom var tvåa i en sprinttävling som hade världscup- men inte SM-status. Även där blev Pihel femma.
Världscupsäsongen i orienteringsskytte avsluats med tävlingar över klassisk distans och i sprint helgen 3–4 november, i danska Søgaardlejren.

Mikael Pihel och Gustav Hindér överst på prispallen efter SM-stafetten. Foto: Hans Mandahl

Tiden för att söka sanktion för löptävlingar 2019, utan att drabbas av förhöjd avgift, gick ut vid midnatt mot måndagen, och 34 lopp har sökt. 21 har jag skrivit om sedan tidigare. Nu är det också klart att Nora marathon, Varvetmilen (seedningsloppet för Göteborgsvarvet som avgörs i Örebro), ÖAIK halvmaraton, Rallarundan, Dalenrundan, Tarstaborgsrundan, Bergslagsleden ultra, Annaloppet och Kilsbergsleden alla ligger kvar på samma veckonummer och -dagar. Och ja, Sylvesterloppet ligger förstås kvar på nyårsafton …
Tre små ändringar: Fjugestaloppet flyttar från torsdag den 24 maj till onsdag den 29 maj, och kommer därmed att avgöras dagen före Vintrosaloppet, bara en mil bort. Kilsbergen trailrun byter söndag mot lördag men ligger kvar på samma helg (31 augusti). Och Norasjön runt arrangeras som vanligt andra lördagen i september (vilket den här gången innebär ett byte från vecka 36 till vecka 37 och gör att det blir dagen före, i stället för veckan före, Tarstaborgsrundan).
Av 2018 års sanktionerade löptävlingar i länet är det bara Munkastigen trailrun, Wedevågsloppet, Svillingeruset och Gallaberget trailrun som ännu inte skickat in ansökan om sanktion för 2019.
Redan om drygt en månad, den 11 november närmare bestämt, är det dags för en löptävling som däremot inte finns med i den officiella tävlingskalendern, en gratis träningstävling: Höstloppet med start och mål på Fredriksbergs IP i Vretstorp. Det bjuds på 13,3 kilometer grusväg, asfalt och elljusspår.

Martin Regborn tillbaka på världscuppallen: ”Ändå ett bra avslut”

14:e på långdistansen, 20:e på prologen och 26:a på jaktstarten var ju inte den perfekta fortsättningen på en sommar som varit rätt strulig för fjolårets världscupfyra Martin Regborn (sjuk på EM, inte riktigt i form på VM). Men i dag fick han äntligen kliva upp på världscuppallen igen, för fjärde gången i karriären (tidigare vinster i medeldistans i Finland 2017 och i mixedsprintstafett i Schweiz 2017, och en tredjeplats i långdistans i Tjeckien 2016, vilket var ett EM som dubblerade som världscup). Den här gången sprang Regborn förstasträckan för det svenska andralaget i världscupstafetten i Norge, som gick i mål som trea. Regborn skickade ut Jonas Leandersson (som flugit in efter fredagens insats i Finnkampen) som åtta efter förstasträckan, 51 sekunder bakom Albin Ridefelt i Sveriges förstalag men bara åtta sekunder från andraplacerade Schweiz två. Leanderson var snabbast på sin sträcka och förde upp laget på andra plats, medan Emil Svensk på tredjesträckan tvingades släppa Norge (som vann, 24 sekunder före) och inte lyckades ta ikapp avståndet till Sveriges förstalag (som blev tvåa, 21 sekunder före). Att Sveriges förstalag var före betyder att andralagets insats inte räknas in i världscupens sammandrag, men en pallplats är likväl en pallplats. ”Har inte riktigt hittat formen i sommar, så får vara ganska nöjd med min 14:e plats på den inledande långdistansen i drömterräng (”vilt, vakkert og rått” som norrmännen säger)”, skriver Regborn på instagram och fortsätter: ”Fick ändå ett bra avslut idag med att gå upp på pallen med Jonas Leandersson och Emil Svensk efter en tredjeplats i stafetten där jag sprang en bra genomförd förstasträcka.”
Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund sprang första- och andrasträckorna för Sveriges tredjelag, och hade tolfte respektive 15:e bästa löptid på sträckorna. Elin Månsson tog laget i mål på åttonde plats, 16 minuter bakom Sveriges förstalag, som ledde från start till mål med Lina Strand, Karolin Ohlsson och Tove Alexandersson i laget.

Den åttonde upplagan av det drygt 14 kilometer (i år 14,7) långa stigloppet Kilsbergen trailrun var säsongens 17:e deltävling (av 25) i långloppscupen, och banrekordhållaren Karin Forsberg tog sin fjärde seger på lika många starter i cupen när hon korsade mållinjen på 1.08.13, nästan fyra minuter före fyra Cecilia Svedin och nästan sex före trean Mikaela Kemppi som valde bort Tjejmilen i går (som hon var anmäld till) för att istället springa på Bergslagsleden. Springer Forsberg sex av de åtta tävlingarna som återstår har hon alla möjligheter att nå ikapp Liduina van Sitteren som just nu är i ledningen men som inte kom till start på söndagen.
På herrsidan drygade Per Arvidsson däremot ut sin ledning genom en ny seger: 1.12 före hinderbanespecialisten Jonathan Kandelin, som hängde med Arvidsson till Suttarboda men fick ge sig på vägen tillbaka till Ånnaboda. Inte så konstigt, kanske, eftersom Kandelin dagen innan sprang OCR-loppet Toughest Oslo och tog en elfteplats (örebroaren Cimmie Wignell var trea där, mindre än tre minuter bakom brittiska proffslöparen Jonathan Albon). Johnny Sellvén, som är klubbkompis med Kandelin i Örebro AIK, tog tredjeplatsen i Kilsbergen trailrun 2.05 bakom Arvidsson, och höll undan KFUM Örebro-orienteraren Jacob Eriksson med tolv sekunders marginal.
Själv blev jag 21:a av herrarna, 23:a totalt, och var nöjd både med att snitta under fem minuter per kilometer på den tuffa banan och att ha tolfte bästa tid (13:e om man räknar in damerna) uppför slalombacken.
Det löptes ett femkilometerslopp också, där där 14-årige Garphyttekillen Alfons Wedin tog hem segern 13 sekunder före jämngamla örebroaren Hugo Öhrn, och framför allt 1,5-2 minuter före ironmanatleten Anders Ekholm och fotbolls-VM-domaren Mathias Klasenius. Katrineholms Tyra Skoog vann damklassen där, med Kim Semstrand, IFK Nora, som bästa länslöpare på tredjeplatsen.

Ibland är det svårt att sätta mål. Jag visste ärligt talat inte alls vad jag skulle satsa på i dagens #kilsbergentrailrun. Jag vet att jag är i god form, men samtidigt är jag inne i en tyngre träningsperiod inför @bergslagsledenultra. Så jag satsade helt enkelt på att försöka vrida ur så mycket som möjligt. Och jag tror faktiskt att jag lyckades helt okej. Jag öppnade i snabbare tempo än mitt femkilometerspers under de 1,8 kilometerna fram till stigen för att få en bra position, och sedan kom pulsen egentligen aldrig ned igen. Av de 73 minuterna loppet pågick låg jag över 90 procent av maxpuls i 59. Jag låg runt 30:e plats inledningsvis men var 21:a till Suttarboda efter att ett större gäng sprungit fel i en stigförgrening (jag fick skrika på dem) och jag lyckats plocka några andra på stigarna. Fyra av killarna som kutat fel galopperade förbi igen på hemvägen, men jag lyckades plocka allihop uppför slalombacken (där jag hade tolfte tid av alla, backträning betalar sig!) och lyckades sedan hålla undan trots att jag var sopslut in på upploppet; kollega @evaejdeholt vittnade om att det syntes. Jag blev därmed 21:a av 234 herrar (23:a av 375 totalt) på 1.13.02. Det är 1.35 långsammare än perset, men ger en bättre snittfart eftersom banan var 400 meter kortare 2013. Ja, snittfarten var faktiskt det som motiverade mig på slutet, det var den som verkligen blev mitt mål för dagen; jag ville under 5.00 efter att jag passerat Storstenen med 5.02 på klockan. Det gick! (Banan var i år drygt 14,7 kilometer vilket gav 4.58-snitt.) Tack @ahevent_orebro för ett superarrangemang och en av årets allra finaste tävlingar!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Över stig med stock och sten, spänger och hala rötter. Uppför en slalombacke och så grusväg. Ytterst lite grusväg. Jag har ingen teknik eller vana av teknisk trail-löpning och jag tjoade och skrek en hel del där ute i skogen idag 🙈🙉🙊 Men ändå. Vad härligt det är att våga utmana sig själv. Och att springa. Det är galet underbart! I frisk skön luft och i fin löpargemenskap ❤️🙏 Stort grattis till alla som kämpade sig runt. Och till er som flög fram och förbi när jag trevande letade efter var jag skulle sätta fötterna utan att trilla. Jag är såååå imponerad av er. Ser så magiskt ut att flyga fram sådär! Grymt bra jobbat ⭐️🙌✌️Tack för ett fint arrangerat lopp och även för foto #kilsbergentrailrun

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Långloppsspecialisten Olivia Hansson tog SM-brons i rullskidor över 41 kilometer masstart i klassisk stil i Nybro på söndagen. Hansson kunde inte haka på Landsbros Moa Hansson, som var 10,5 minuter före i mål, men var bara tre minuter bakom Nybros Erika Karlsson på andraplatsen och långt (20 minuter eller mer) före alla andra. Robert Brundin körde veteranklass på lördagen, och gjorde ensam i H35-klassen en tid som hade räckt till en elfteplats i herrklassen över 16,5 kilometer fristil med intervallstart. Men på söndagen var han tillbaka i elitklassen när det vankades masstart, och där var Brundin, som liksom Hansson kör för Karlslund, bara elva sekunder från medalj (1.23 från guldet som Tom Fahlén, Landsbro, nöp), men till slut fick han nöja sig med en fjärdeplats.

Under lördagen avgjordes tredje upplagan av 27 kilometer långa och tämligen tuffa stigloppet Hovfjället trailrun, där Vedevågs landslagsskidåkare Filip Danielsson visade grym löpform med en segermarginal på 51 sekunder till Leo Johansson, Skillingaryd. Dessutom var trean Per Alsterdal, Karlstad, över två minuter efter och ingen annan inom elva minuter …

Jacob Ahlsson fortsätter köra riktigt vasst efter framgångarna i Belgien. Efter en 22:a-plats på den korta tempoprologen (1,1 kilometer) i elitklassen i Svanesunds tredagars i fredags var Örebrocyklisten med i huvudklungan i lördagens 34 kilometer långa kriterium över 31 1,1-kilometersvarv och blixtrade sedan till med en tredjeplats i lördagseftermiddagens 20 kilometer långa tempolopp, bara 43 sekunder bakom segrande Hugo Forssell, Hymer. Som grädde på moset kom han i dag med i en utbrytning med Pierre Moncorgé, Stockholm CK, och Johan Svensson, CK Bure, och var ett tag i virtuell ledning. Men med milen kvar blev Ahlsson och Svensson inhämtade (Moncorgé höll till seger solo, 19 sekunder före klungan där Ahlsson bet sig fast). Jacob blev ändå femma i sammandraget, av 55 startande elitcyklister, 1.03 bakom segrande Forssell.
Lillebror Jonathan Ahlsson, som egentligen är P16-cyklist men som kör i juniorklassen på dispens, blev 15:e i sammandraget efter resultatraden 20-15-15-11 på etapperna. Även han tillbringade en del av söndagen i utbrytning.

Örebro län, med succémannen Valter Pettersson (Tisaren, nära SM-medalj i sprinten i fredags) på tredjesträckan fick nöja sig med en 31:a-plats när distriktsstafetten avslutade ungdoms-SM i orientering.

Och Viktor Larsson vann för andra dagen i rad, och tredje gången den här säsongen, när finalen i svenska mountainbikeorienteringscupen avgjordes. Larsson var över fyra minuter före tvåan Oskar Johansson över en 20 kilometer lång masstart och säkrade därmed andraplatsen i totalen bakom redan klara totalsegraren Marcus Jansson (som inte körde i helgen) från Garphyttan. Karin E Gustafsson var sjua, Thomas Jansson åtta och Elin Fjellström tolva i dag, Karin och Thomas åtta i sammandragen.

Helgens höjdare – Regborn jagar revansch och Nordblom sjätte VM-medaljen

1) Världscupen i orientering
Förra året radade Martin Regborn upp topplaceringar i världscupen och var så här års på pallen i sammandraget och med i snacket om slutsegern (till slut blev det en fjärdeplats efter att han drabbats av sjukdom inför och under finalhelgen). I år ligger han först på 18:e plats i sammandraget (om än bara en placering och åtta poäng bakom bäste svensk, Gustav Bergman) efter ett EM som präglades av sjukdomar och ett VM med tveksam fysisk form (båda ingick i världscupen), och den här gången handlar det först och främst om revansch för Örebroorienterarens skull (han genrepade med seger i en öppen klass i samband med Östergötlands och Södermanlands stafett-DM i söndags, efter att ha slutat tia på 10 000 meter i friidrotts-SM förra fredagen). Världscuphelgen i Norge inleds med en förkortad långdistans (beräknad segertid 65 minuter på 9,3 kilometer för damer och 80 minuter på 13,6 kilometer för herrar, varför i hela friden det nu ska skiljas mellan könen 2018). Därefter avgörs prolog (23–25 minuter beräknad segrartid) följd av jaktstart (över 5,9 respektive 7,6 kilometer, som beräknas ta 45 minuter att kuta), och hela rasket avslutas med stafetter på söndag. Tisarens duo Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren (som båda sprang Blodomloppet i Örebro förra torsdagen och gjorde 38.04 respektive 38.49 över asfaltsmilen) finns också på plats i Östfold för helgens tävlingar, de båda har tidigare i år bara fått göra varsin världscuptävling (Tjernlund var 22:a på långdistansen i EM, Forsgren 19:e på medeldistansen).
I dag startar damerna strax före tolv och Regborn går ut bland de sista strax efter 13.

2) Kilsbergen trailrun
Det är inte ofta man får skriva att en löptävling i Örebro län är fullbokad, men så är fallet med Kilsbergen trailrun (ja, springer man för en klubb som är ansluten till Närkes friidrottsförbund, och därmed utmanar om poäng i långloppscupen, är det förvisso fritt fram att anmäla sig till 14-kilometersloppet med start och mål i Ånnaboda alltjämt, men för alla andra är det kört). I slutet av förra veckan nåddes taket på 400 anmälda (däribland jag, förstås, och jag antar att jag anmälde mig rätt tidigt eftersom jag fått startnummer fyra …), och
Nytt för i år är att det också arrangeras ett femkilometerslopp (som jag provsprang häromveckan, trevlig bana!) och ett barnlopp, som inte är fulltecknade. Av starkare namn märks Karin Forsberg (som har banrekordet), Kajsa Rosdal, Jonathan Kandelin, Per Eklöf, Mathias Wiktorsson, Johan Ingjald och Maria Eriksson (som dock ska springa Tjejmilen i Stockholm dagen innan, så benen kanske inte är så fräscha – det ska för övrigt också Mikaela Kemppi). Men det finns ju alltid en chans att de riktiga kanonerna (Erik Anfält, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per Sjögren, Liduina van Sitteren, Filip Dahlgren och så vidare) efteranmäler sig.

3) Ö till ö
Förvisso inte förrän på måndag, men så tidigt på morgon (5.00 från Sandhamn) att det fortfarande känns som helg (kanske). Gyttorps Bibben Nordblom jagar sin sjätte VM-medalj och Marie Dasler kör igen efter att ha blivit bästa dam i fjol. Dessutom kör Mårten Vidlund och Matti Tordsson äntligen tillsammans igen i herrklassen. Direktsändningen (spana in här på måndag morgon!) brukar vara en fröjd att följa. Och missa inte mitt reportage med Bibben inför tävlingen!

Långloppscupens framtid uppe för diskussion

Det finns få saker jag skrivit så mycket om här på bloggen som långloppscupen – tävlingsserien som samlar nästan alla lopp i distriktet i en stor cup och kårar vinnare i herr- och dam- och åldersklasser. Cupen startade med 16 tävlingar 1999 och har sedan dess vuxit allteftersom för att de senaste fyra åren ha innehållet 27–28 tävlingar per år (där löparna får räkna sina tio bästa resultat i huvudklasserna).
Men frågan är om det är dags för en bantning nu. Jag har ingen aning om hur diskussionen gått, men på kallelsen till Närkes friidrottsförbunds höstmöte finns en punkt uppsatt med rubriken ”Tävlingsprogrammet NFIF – Långloppscupen (för många tävlingar?)”. Och utifrån det kan man förstås föra ett resonemang: Finns det för många tävlingar i cupen?
Jag måste vara tydlig med att jag skarpgillar det här upplägget med massor av tävlingar, men man kan ändå skärskåda det utifrån perspektivet ”vad vill man med cupen?”. Är det viktigaste att ge en extra liten morot och marknadsföring för att locka folk ut till loppen, att engagera så många föreningar som möjligt runt cupen, eller att rättvist kora distriktets bästa långlöpare i ett antal olika åldersklasser?
För mig är det självklart att det måste vara en kombination, men kanske borde tyngdpunkten skruvas lite från det förstnämnda till det sistnämnda: Något som inte nödvändigtvis behöver betyda färre tävlingar utan kan uppnås till exempel genom en omviktning av tävlingarnas status. Just nu får topp åtta i DM-tävlingar åtta–en poäng medan topp sex i övriga tävlingar får sex–en poäng. Det är de två nivåerna. Man skulle kunna införa en tredje nivå med nyckellopp (tio eller tolv poäng för seger i Startmilen, Åstadsloppet och finalen, just nu Lucialoppet?) eller göra ett antal lopp på strategiska datum (som inte krockar med stora nationella tävlingar) till obligatoriska i poängräkningen (tvingar man alla att räkna till exempel långa terräng-DM bland sina tio tävlingar att räkna borde fler vilja springa tävlingen). På så sätt skulle man förmodligen kunna styra topplöparna, som vill göra upp om topplaceringar i cupen, att mötas fler gånger. Samtidigt gör sådana upplägg, precis som färre antal tävlingar att välja mellan totalt sett, att skador och sjukdomar kommer slå hårdare mot de enskilda löparna.
En annan möjlighet vore att införa undercuper: En där bästa löparna på landsvägslopp över fem- och tio kilometer koras, en för terräng- och stiglopp och en för halvmara- och maratonlopp. Till exempel. Problemet med det vore ännu fler klasser att hålla reda på, och ett mer splittrat utbud.
Det blir hur som helst väldigt spännande att se vad höstmötet kommer fram till, och hur upplägget blir för cupen nästa år.

För övrigt har nu Munkastigen trailrun äntligen släppt sitt tävlingsdatum för 2018 (det blir som väntat den 28 april), och Kilsbergen trailrun som 2018 arrangeras av AH Event utan Nature running (en friidrottsklubb i arrangemanget krävs normalt sett för att få sanktion), verkar ha fått sanktion för tävlingen med hjälp av Närkes friidrottsförbund. Möjligen är det en tillfällig konstruktion i väntan på att en annan förening ska gå in (eller bildas) i arrangemanget. Hur som helst finns tävlingen, som kommer att avgöras med fem- och 14-kilometersklasser den 2 september, nu precis som Munkastigen med i friidrottsförbundets preliminära kalender för 2018.