Nordling presenterade sig för nya hemmapubliken med seger i Kilsbergsleden (och äntligen fick van Sitteren vinna!) – Fjordäng snabbast i Kullamannen

För ett par veckor sedan tog han en fjärdeplats i äldsta juniorklassen på terräng-SM. I helgen presenterade sig Gustav Nordling också för sin nya hemmapublik – Spårvägenlöparen som flyttat till Örebro för att plugga och som kommit med i Mikael Kroons träningsgrupp vann Kilsbergsleden på 49.24. En vass tid på det 14,7 kilometer långa motionsspåret – senast en länslöpare sprang så snabbt var Linus Rosdal på 48.26 (och Thomas Chaillou på 49.04) 2016.
Förhandsfavoriten Jonas Nilsson var halvminuten bakom på 49.53, följd av långloppscupens redan klara segrare Per Arvidsson på 50.49. Men roligast av allt var att det därefter följde hela fyra juniorer på rad – Jack Karlsson, Michael Welday, Axel Sandberg och Melker Forsberg (inom ett spann på 2.50 från 51.03 till 52.52). Då ska man veta att det så sent som i fjol bara ställde upp två herrjuniorer på 14,7 – och 2017 var det inte en enda. i år kom åtta stycken till start – och alla sprang under 1.02.
Tyvärr kom inga juniorer till start på damsidan, men loppet fick ändå ett roligt slut när Liduina van Sitteren tog sin första seger efter två raka andraplatser. Hon gjorde det dessutom med över 6,5 minuters marginal till tvåan, Finspångs Lisa Bouvin, medan Petra Hanaeus var trea. Resultatet innebär ändå att Mikaela Kemppi säkrar andraplatsen i långloppscupen bakom överlägsna van Sitteren, eftersom Hanaeus hade behövt bli bästa länslöpare både i Kilsbergsleden och Lucialoppet för att ta sig förbi (men Hanaeus säkrade i sin tur tredjeplatsen). På herrsidan säkrade också en löpare som stod över tävlingen andraplatsen – Johan Ingjald – medan Michael Welday gick om Wihlelm Bergentz i kampen om tredjeplatsen (där även Jonas Nilsson har chans inför finalen).

Ett lopp som jag märkligt nog glömde i ”helgens höjdare” var Allahelgona swimrun (numera med hashtagen #hejabarncancerfonden), ett mysigt välgörenhetsevenemang uppe i Ånnaboda som i år arrangerades för fjärde gången!

Möjligen berodde det förbiseendet på att jag bara hade Kullamannen i huvudet. För mig handlade det mest om rekognosering inför en eventuell start på 100 miles nästa år, och jag hade två mycket trevliga varv på kullen och träffade bland annat Gary Cantrell, grundaren av bland annat Barkley marathons och Last Annual Vol State och uppfinnaren av backyard ultra-konceptet.
Av länslöparna tog Therese Fjordäng (som byter klubb från Örebro AIK till Vretstorp om två veckor) den mest framskjutna placeringen med en sjundeplats på Dubbeldöden (44 kilometer, två varv runt kullen) med 5.00.28. Hennes (snart föredetta) klubbkompis Ola Backlund (tidigare Hellström) blev 14:e på Dödens zon (22 kilometer, ett varv) på 2.05.40, och Martin Nilsson blev 15:e på Dubbeldöden med 4.48.04.
På 100 miles, som i år lite motsägelsefullt var 175 kilometer, är den första löparen med länsklubb jag hittar i listan Staffan Gerogsson från Garphyttan som med knappt två minuters marginal klarade sig under 30-timmarsgränsen och därmed tog en 40:e-plats (Magnus Rabe vann på 20.22 efter att ha passerat Petter Restorp på sista varvet runt kullen).

View this post on Instagram

Visst, loppet var väl fint – men framför allt träffade jag i dag min stora idol Gary Cantrell (och jag berättade förstås om mitt nördiga backyardstatistikintresse och en annan Gary-anknuten idé som jag har). Nå, jag testade Dubbeldöden (två varv på Kullabergs 22 kilometer långa trailbana) under @kullamannen_trail och hade som mål att ha roligt och inte pressa för hårt. Allt som en rekognosering inför en eventuell start på 100-milesdistansen i framtiden. Sprang första varvet just under 2.27 och hade krafter kvar för att jaga den tiden på andra, men sedan öppnade sig himlen och förvandlade banan till ett veritabelt gyttjebad där varje steg uppåt följdes av ett halvt glidande nedför. Och så blev det mörkt, och jag hade med för lite energi .. Nå, mycket att skylla på, men framför allt hade jag nog inte vilja att pressa mig så mycket i dag. Andra varvet gick på över 2.50, för 5.20.23 totalt. Placering 35 av 174 gossar på distansen (som tog sig i mål, en hel del bröt också). Men viktigast, känslan inför framtiden: Jo, det var kul (riktigt kul!) och faktiskt inte riktigt så brutalt som jag hade väntat mig även om det bjöds ett par tuffa backar (det är förstås något helt annat om man sprungit nio mil innan man kommer fram till berget). Vi får se när man får möjlighet att komma tillbaka och prova andra sträckor! Det här var säsongens tionde och sista ultra för mig (om man får räkna DNF efter tolv mil i Aktivitus trailrace i våras). Mot nya (och nygamla) äventyr 2020! (Måste även passa på att tacka @cyclepro3, @lajkabaws och en okänd man som kutat 22:an för skjuts hit och dit sedan min bil la av – totalt – i Ängelholm på fredagskvällen. Utan er hade det inte blivit något Kullamannen för mig!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Örebro parkrun krockade ju med Kilsbergsleden den här helgen, men 66 löpare kom ändå till start, och Johan Ingjald tog sin 26:e seger (bara Petra Hanaeus, med 21, har fler än 16) på 18.57 medan Maria Eriksson vann på 21.23.

I andra deltävling i Park world tour, som var en väldigt speciell sprint, blev Tisarens Oskar Andrén bäste svensk med en åttondeplats, men missade finalheatet dit de sex bästa i kvalet tog sig med 0,9 sekunder. Kvalet avgjordes både utomhus (på karta i tvåtusendel!) och inomhus (på ettusendel) på ett industrimuseum i Chongqing (Kinas tredje största stad med sina 28 miljoner invånare). Både resultaten och de mycket speciella kartorna finns att titta på här. Vi får se om Andrén blir kvar och springer deltävlingarna som återstår i touren.

Helgens höjdare – från Kilsbergsleden till Kina (via Kullamannen)

Kilsbergsleden
Ett av de äldsta löparrangemangen i Örebro avgörs på lördagen för 54:e gången (för första gången har ungdomsklasser brutits ut och kallas för Lilla Kilsbersleden, men tävlingsdagen och tävlingsplatsen är densamma), och markerar dessutom den näst sista deltävlingen i årets långloppscup. Det innebär att det är sista chansen att positionera sig om platserna bakom redan klara slutsegrarna Liduina van Sitteren och Per Arvidsson i kampen om de övriga topplatserna inför finalen i Lucialoppet. van Sitteren och Arvidsson är båda föranmälda, men på herrsidan får Jonas Nilsson gälla som favorit. Fler toppnamn som är på plats och springer långa banan (14,7 kilometer): Petra Hanaeus, Kajsa Rosdal, Therese Persson, Jack Karlsson, Axel Sandberg, William Wickholm, Michael Welday, Noha Olsson, Melker Forsberg, Johan Ingjald och Andreas Ingberg.

Kullamannen
Kullamannen började som ett lätt galet traillopp på Kullaberg utanför Ängelholm 2011 och har snabbt vuxit till Sveriges trailfest nummer ett. Jag gör själv debut (springer 44-kilometaren), så jag vet ännu inte riktigt vad jag pratar om, men tusentals startande varje år kan ju knappast ha fel. I år bjuds distanser från 12,8 till 175 kilometer (ett 100-mileslopp som vuxit på längden för att blidka de som sätter de internationella kvalifikationspoängen, och för att nå max där), och det finns ett gäng länslöpare på varje distans. De vassaste är karlskogingen Leonora Johnsson (som vann Kvinnersta backyard ultra och helas svenska cupen i backyard ultra i år och som dessutom är den snabbaste kvinnan genom tiderna att genomföra Bergslagsleden i ett sträck) som var åtta på 100 miles (som då verkligen var 100 miles) med en tid just över 32 timmar i fjol (hon springer längsta distansen även i år), Vintrosas Ola Backlund (tidigare Hellström) som i fjol var 27:a på 22-kilometaren med 2.08 och i år satsat järnet på att gå under två timar (vilket i fjol hae gett en niondeplats, och örebroaren Martin Nilsson som liksom jag kutar 22:an.

Park world tour
PWT startades av entreprenören Gåvert Wååg från Kina 1996 och revolutionerade orienteringssporten genom att bana väg för sprintdistansen. Numera för tävlingen en tämligen anonym tillvaro (i varje fall om man jämför med vilka känslor som piskades upp på den tiden), men den ångar i varje fall på i Kina (förra året vann Karolin Ohlsson coh Yannick Michiels, två väletablerade löpare, totalen närmast före namn som Lina Strand och Jonas Leandersson). Under årets första etapp, i Rizhao för två veckor sedan, vann Max Peter Bejmer herrklassen med Tisaren-löparen Oskar Andrén på åttondeplatsen (som bästa svensk fyra sekunder före Eric Börjeskog på nionde). Andrén hann sedan göra världscupdebut förra helgen (sprang tre lopp och tog sina första världscuppoäng i den avslutande sprinten), och finns nu med när årets PWT ska avslutas med fyra tävlingar på åtta dagar med start i Chongqing på lördagen (därefter väntar tävlingar i Peking tisdag och torsdag och final i Langfang nästa lördag, jag vet inte om Andrén ämnar kuta rubbet). Totalt utlovas 50 löpare av internationell klass ställa upp i tävlingarna, vi får väl se om någon mer med länsanknytning dyker upp.

Rusakulan vertikal söker sanktion med sikte på långloppscupen (och blir kanske endagarstävling?) – Wadköpingslöpet blir vårtävling, Tarstaborgsrundan avgörs på Lidingöhelgen och allt annat du måste veta om 2020 års löpning i länet

I dag släpptes listan med de friidrottstävlingar – huvudsakligen löpartävlingar – som hade ansökt om sanktion innan tiden för att göra detta till ordinarie pris gick ut i måndags.
Det största utropstecknet i länet är Rusakulan vertikal, som är en utveckling av det Rusakulan vertikal tour som avgjorts i tre deltävlingar (under en och samma vecka) de tre senaste åren och som blivit en av mina personliga favorittävlingar. Nu har arrangörerna i Random events gått samman med Bergslagsleden ultra-, Örebro swimrun- och #diabetshjältar VK trial-arrangörerna i Nature Running och sökt sanktion för tävlingen (som tidigare arrangerats utan sanktion) med en liten förhoppning om att komma med i långloppscupen. Tävlingen det sökts sanktion för ska arrangeras onsdagen den 22 april. Tidigare år har körts deltävlingar måndag–onsdag–fredag, och vi får väl se om det blir likadant i år eller om de nöjer sig med en tävling den här gången.
Fler nyheter: 
Löparpremiären kommer att bli en krock 2020: Nora marathon ligger kvar på tredje lördagen i mars, men Varvetmilen byter dag från fjärde söndagen (vilket i år skulle ha varit dagen efter den tredje lördagen eftersom mars börjar med en söndag 2020) till en dag tidigare – och plötsligt ligger tävlingarna alltså på samma dag, lördagen den 21 mars.
Tuffa terrängloppet Wadköpingslöpet blir en vårtävling, och flyttar fem månader från näst sista helgen i september (söndag 22 september i år) till näst sista helgen i april (söndag 19 april nästa år). En lite märkligare flytt är Tarstaborgsrundan, som traditionellt har fungerat som ett bra test inför Lidingöloppet, men som 2020 kommer att avgöras dagen efter Lidingö (ja, dagen efter 30- och 15-kilometersloppen, samma dag som tiokilometaren), den 27 september. Även femkilometerstävlingen Hostruset gör ett hopp i kalendern, från helgen efter Åstadsloppet till helgen före.
Vårruset och Gubbracet flyttar en vecka, och Vårruset byter dag från måndag till onsdag vilket gör att Gubbracet kommer att avgöras dagen före nästa år: 26 respektive 27 maj. Fjugestaloppet hoppar också en vecka framåt i tiden, och löps den 3 juni (vilket gör att loppet hamnar efter i stället för före Rallarrundan), liksom Östansjöloppet (från 24 till 29 augusti). Kilsbergsleden flyttas förvisso också fem dagar i stället för två, men det beror ju på att tävlingen alltid avgörs första söndagen i november.
Vintrosaloppet avgörs ju alltid på Kristi Himmelsfärd, så det blir flytt från den 30 maj till den 21 maj medan Lindesjönloppet ligger kvar på nationaldagen (6 juni) och alltså löps på en lördag nästa år, och nyårsafton firas förstås med Sylvesterloppet i Nora.
Östansjö SK har ju sedan tidigare aviserat att Viby marathon läggs ned, däremot vet jag inte varför Svillingeruset, Spartacusstafetten, Kilsbergen trailrun eller Stafesten för Unicef saknas i sanktionslistan. Att Munkastigen trailrun och Gallaberget trailrun inte finns med beror däremot sannolikt att de precis som vanligt är sena med sanktioneringen. Man kan även fortsatt söka sanktionering, mot förhöjd avgift.
Saknas i listan gör också de renodlade DM-tävlingarna – 5 000 meter, 10 000 meter, kort terräng och lång terräng – som förbundet förestår tillsammans med någon arrangerande klubb. Ska det någon DM-tävling över maratondistans 2020 lär det bli Nora som får arrangera den, eftersom Viby nu är nedlagt.

Favoritsegrar i Karlslundsspåret och första kvinnan från länet som klarade Kullamannen 100 miles (och gör inte som jag och missa inte Allhelgona swimrun!)

Det blev dubbla favoritsegrar i den 53:e upplagan av Kilsbergsleden. Nå, Erik Anfält kom och efteranmälde sig i den egna klubbens mest klassiska tävling, och när väl den anmälan var inlämnad så var det förstås inget snack om saken. KFUM Örebros fransman Thomas Chaillou utmanade förvisso, men i slutändan var Anfält 40 sekunder före Chaillou. Redan klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson, IF Start, blev trea på 51.42 med klubbkompisen Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten) ytterligare en minut bakom.
Och på damsidan var det förstås inget som helst snack om att SM-trean Johanna Eriksson (på 10 000 meter) skulle avgå med segern. Hon korsade mållinjen efter att ha avverkat de 14,7 kilometerna på 54.21, 3,5 minuter före redan klara långloppscupsvinnaren Liduina van Sitteren (57.52) och ytterligare drygt tre minuter före trean Josefin Gerdevåg (1.01.01; hon sprang tävlingen som en del i ett långpass) och mer än tre till före fyra Cecilia Svedin (1.04.18).
Chaillous andraplats tar honom upp på tredje plats i långloppscupen medan det inte blev några förändringar i toppen på damsidan. Cupen avslutas med Lucialoppet i Östansjö den 8 december.
Får man vara lite gnällig var det, ur ett föräldraperspektiv, lite svårt med anmälan till Kilsbergsleden i år. Det framgick inte i anmälan vilka åldersklasser som skulle springa i vilken klass, och efteråt gjordes det heller inga separata åldersklassresultatlistor (och tydligen fick de som sprang 1,2 kilometer inte ens några tider). Tidigare år har det ju varit full klassindelning från sju år och uppåt. Och på samma sätt verkar veteranklassen också ha försvunnit. Nåja, arrangemanget som sådant (banan, vätskestationer, funktionärer som visar vägen och tar hand om alla, prisutdelningen efteråt) var lika fint som vanligt, och den här novemberdagen bjöd ju på strålande väder!

View this post on Instagram

Visst, säsongen är över, men loppen tar ju inte slut för det! Två veckor efter årets sista mållopp, och efter nio dagar med hostan från helvetet (men inget annat sjukdomssymptom) var det dags för #kilsbergsleden i dag. Hade en vag förhoppning om att gå under timmen (4.05-snitt), men kände att första kilometerns 4.10-fart var för hög och fick backa av. Halvvägs fick jag kramp i diafragman, men när det släppte kom jag in i en ovanlig runners high-känsla i tre-fyra kilometer; farten god, pulsen på 93 procent av max, men jag kände mig knappt andfådd. Sista kilometerna gick jag om ett par i uppförsbackarna, som jag gillar mest, men sista kilometern, utför och platt, var en plåga som vanligt. I mål på 1.03.34 (4.19-snitt), varav 49 minuter över 90 procent av maxpuls. Långt från timmen, men i varje fall pers. Nöjd. Det var ju träning det handlade om. Min #naturerunning-vän @crossfitmercedes var grymt stark på femkilometaren, men hade inte så stora förhoppningar om mig och hade inte hunnit ur värmestugan för att heja när jag gick i mål. 😂😂 Tack @orebroaik1964 för fint lopp! Foto: @jonea1980 (som själv sprang 10,6 kilometer i rekordfart!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Tuffaste löparen i Karlslundsspåret var kanske ändå Rihards Darzins, som hade sprungit Örebro parkrun bara någon timme innan. 19.45 på femkilometaren följdes av 1.05.05 på 14,7. Veteranen Åsa Höög (19.15) och unge Noha Olsson (18.51) var snabbast av alla i den 78:e upplagan av Örebro parkrun (där konditionsbloggskändisen Danny Hallmén gjorde sin sjätte start och förbättrade parkrunperset till 20.27).

Nere i Skåne löptes det också på lördagen: Kullamannen, Sveriges förmodligen hårdaste trailtävling. Eftersom det inte är lopp som går under friidrottsförbundets tävlingssanktionering så saknas det ofta klubbuppifter i resultatlistan, vilket gör det svårt att hitta alla länslöpare. Men karlskogingen Leonora Johnsson sprang i varje fall in på åttonde plats över kungadistansen 100 miles (tio mil på Skåneleden följt av tre varv i ”dödens zon”) på lite under 32 timmar och en kvart (superrutinerade klättrarkungen Petter Restorp, som var elva på UTMB i höst, vann på 17.58) vilket är en superprestation (i fjol kom bara fyra damer i mål, så tuff är banan) medan Örebro AIK:s Ola Hellström blev 27:a i den ursprungliga tävlingen, över 22-kilometersvarvet som är ”dödens zon” på 2.08.08.

Ett viktigt arrangemang som missades i helgens höjdare i går: Alla helgona swimrun (som i år verkar ha bytt namn till Allhelgona swimrun) uppe i Ånnaboda på söndagen (starten går 12.00). Det utlovas fler byten mellan disciplinerna i år (fem hundrameterlånga simningar, sex löpningar), men totaldistansen är ungefär densamma som de tidigare två upplagorna: Fem kilometer löpning och 500 meter simning. Det är mer ett evenemang än en tävling, där det viktiga är att samlas och samla in pengar under hashtagen #hejabarncancerfonden.

Helgens höjdare – klassiskt terränglopp med stark startlista, ultralånga SM och äntligen dags för skidsäsong

1) Kilsbergsleden
Långloppscupen må vara avgjord på både herr- och damsidan, men vad spelar det för roll när den 53:e upplagan av Kilsbergsleden står på programmet på lördagsförmiddagen? Loppet i Karslundsspårets alla varianter (seniorernas tävlingssträcka är den längsta, cirka 14,7 kilometer långa, slingan) är en given höjdpunkt på kalendern i löparlänet. Det finns några riktigt roliga namn föranmälda, som Josefin Gerdevåg som sprungit mycket sparsamt med tävlingar i år men nu ska dra på nummerlappen igen månaden före maran i Valencia som är hennes stora mål för hösten. Där finns också Zinkgruvanfostrade Motalalöparen Johanna Eriksson som ju tog SM-brons på 10 000 meter och blev åtta över 8 000 meter på terräng-SM i söndags, långloppscupens reda klara segrare Liduina van Sitteren och Maria Eriksson, som liksom Johanna och Liduina sprang terräng-SM i söndags. På herrsidan märks Thomas Chaillou, som är tvåa på halvmaran och trea på vägmilen i länet i år (så sträckan på 14,7 kilometer borde ju passa utmärkt), Cimmie Wignell, Sören Forsberg, Johan Ingjald, Mattias Nätterlund och Oskar Hansson (och rätt många löpare som inte kommer från länet, och som jag därför har dålig koll på). Och det känns ju inte direkt omöjligt att det dyker in andra topplöpare, både utifrån och från länsklubbarna (Nassir Dawuod dök ju upp och vann 2014, och Erik Anfält brukar sällan missa möjligheten att springa det här loppet; och det vore ju himla kul att få se Karin Forsberg gå upp mot Gerdevåg!).

2) Ultra-SM
Orienterarnas SM-tävling över ultralång distans brukar numera avgöras på vårarna, men i år snöade den bort och avgörs i stället på hösten – vilket gör att startfältet blir mycket starkare eftersom det inte finns en massa andra, viktigare, tävlingar att förbereda sig för. På damsidan ser det förvisso skralt ut; världsstjärnan Tove Alexandersson lär dominera fältet på 19 löpare och från länet är det bara Tisarens Lovisa Persson som anmält sig (ingen Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson, Rebecka Nylin … alltså). Men på herrsidan är det finfin uppslutning med namn som Gustav Bergman, William Lind, Ruslan Glebov, Fredrik Bakkman, Johan Runesson och Gernot Ymsén-Kerschbaumer. Ja, och så Örebros egen Martin Regborn, förstås. Han var topp tio på terräng-SM i söndags och har uppenbarligen bra sprutt i benen fortfarande, så nu handlar det bara om att få till ett tekniskt bra lopp över de 22,1 kilometer (fågelvägen) som bjuds i skogarna sydöst om Gränna. I startlistan finns också Regborns klubbkompis Viktor Larsson, som gjort flera starka SM-resultat i år (elva i långdistans, fyra i stafett), Tisarens Gustav Hindér och Johan Aronsson, och KFUM Örebros Jacob Eriksson och Martin Fagerlund.

3) VW Supersprint 2018
Redan förra helgen tjuvstartade en del längdskidåkare den svenska säsongen med tävlingar i Orsa-Grönklitt (jag hittade dock inga länsnamn i listan, Team Serneke hade många på plats men Bob Impola avstod), och nu är det dags för andra upplagan av VW Supersprint i Östersund, en tävling över 100 meter raksträcka med kval följt av dueller med utslagning (från 16-delsfinaler till final). Jag har inte lyckats hitta någon startlista (bara en förteckning över de största stjärnorna som kommer), men förra året var bland andra Zinkgruvans starka sprinter Marcus Johansson med (jag träffade honom efter att han sprungit ifrån mig i Run of Mine för ett par månader sedan, och då berättade han att han haft en mycket bra träningssommar utan några längre sjukdomsperioder och att han nu är ännu mer inriktad än någonsin på att bli bra just i sprint; att försöka kombinera med distansåkning sänker bara kapaciteten, konstaterade han), och det är ju inte omöjligt att Axel Ekström, som ju bor i Östersund, eller Filip Danielsson dyker upp heller.

Bloggaren tillbaka på anständig nivå – och långloppscupen lever in i finalen

Precis hemkommen från Kilsbergsleden, och för en gångs skull stod jag själv på startlinjen. Annars brukar jag vara sliten, sjuk eller allmänt indisponibel just den här helgen (även om jag varit på plats vid Karlslunds motionscentral fem år i rad eller så), och enda gången jag tidigare deltagit var som pacer åt sambon för tre år sedan (det slutade med att hon trampade snett och fick ägna andra halvan av loppet åt att överleva. Men den här gången löpte jag själv, och målet efter två riktigt bra träningsmånader blev för mig rätt tuffa 65 minuter. Jag trodde länge att det var omöjligt, sedan att jag klarade det – men i mål stannade klockan på 1.05.11. En liten miss, men mitt stora mål var egentligen att hålla under 4.30-tempo hela vägen, och det klarade jag (räknade på förhand märkligt nog på att loppet var 14,4 kilometer – det var därför jag trodde att jag hade klarat målet när jag passerade 13 kilometer med 4.30-snitt på klockan och kände att jag skulle orka hålla det –  men det är 14,7, vilket gör att jag hade behövt hålla 4.25-snitt, och jag landade på 4.26). Att jag dessförinnan ett tag trodde att jag inte skulle klara det berodde på att jag kände mig rätt sliten i vaderna redan efter sex kilometer, men det lättade, och halvvägs (efter 7,3, jag har ett mentalt märke där, eftersom jag gjort många träningsvarv i Karlslund) så kände jag mig plötsligt lätt och plockade massor av ryggar på vägen tillbaka. Med fyra kilometer kvar fick jag på långt håll syn på Maria Erikssons rygg, men Startlinnet närmade sig alltför långsamt, och i sista kurvan hade jag gett upp möjligheten att komma ikapp. Men med en riktig långrökare till spurt lyckades jag på något sätt (det kändes rent tarvligt, faktiskt) kliva förbi precis före mållinjen (i resultatlistan är jag 1,1 sekund före). Det sköna med det var att jag fick ta ut mig totalt, tömma de sista krafterna, i det som blev mitt sista riktiga lopp den här säsongen (det har ju inte blivit så många – av mållopp blev det bara Örebro backyard ultra sedan jag tvingades ställa in Bergslagsleden ultra). Tack för den ryggen, Maria!
Även om jag inte riktigt nådde målet om 65 minuter så känns det skönt att vara tillbaka på en (för mig) anständig nivå. Sommaren 2016–sommaren 2017 var en vråltung period där alla min kurvor pekade spikrakt nedåt trots att jag tränade enligt ordning. Men nu känns det som att jag fått ordning på kroppen igen (det verkar ha varit det brutalt dåliga blodvärdet som spökade), och det känns skönt att kunna trycka på lite igen.
Nu blir det tårta. Eller i varje fall marängsviss. För att tjäna några kilo (och därmed sekunder) brukar jag alltid sluta äta godis och fikabröd den sista mars (i år dock den sista februari), och sedan hålla i det tills tävlingssäsongen är över. Inget sött förrän sista mållinjen är tagen. Den togs i dag. Nu blir det att ladda om för nästa år som, åtminstone, kommer att innehålla Örebro backyard ultra, Niesenlauf, Lur backyard ultra, Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra. Vi ses på nästa startlinje!

I täten dök både Valencia marathon-satsande Erik Anfält och rehabande Mikaela Kemppi upp i det äldsta och finaste loppet som deras Örebro AIK arrangerar. Ingen av dem fick dock med någon segerkrans hem: De la i stället Finspångs Johan Fagerberg (tvåa bakom Linus Rosdal) och Motalas Johanna Eriksson beslag på. Anfält blev tvåa i herrklassen på sin näst bästa tid i tävlingen (2015 hade han draghjälp av Rosdal och sprang in som tvåa på 48.19, nu gick han in på 49.45, 49 sekunder bakom Fagerberg). Kemppi blev trea, och fick för andra helgen i rad se sig slagen av klubbkompisen Liduina van Sitteren (som i långa terräng-DM senast blev den första länslöparen vid sidan om Josefin Gerdevåg att besegra Kemppi utomhus på 4,5 år), som i sin tur blev tvåa bakom Eriksson. Eriksson på 56.28, van Sitteren på 58.23, Kemppi på 1.03.07 (i fjol vann Kemppi på 57.50). I herrklassen blev Ludvig Börjesson trea på 52.39.
Femman på herrsidan, Per Arvidsson, såg till att hålla liv i långloppscupen till finaltävlingen i Östansjö den 9 december (Lucialoppet). Eller, egentligen var det totalledaren Per Sjögren som gjorde det genom att inte starta. Resultatet innebär hur som helst att Arvidsson nu tar hem cupen om han vinner Lucialoppet samtidigt som Sjögren inte blir topp sex. Vid alla andra scenarior tar Sjögren hem totalsegern på herrsidan (på damsidan har ju Kemppi redan säkrat titeln).

Helgens höjdare

1) Kilsbergsleden
Säsongens näst sista deltävling i långloppscupen, det klassiska terrängloppet Kilsbergsleden som grundades redan 1966, och som sedan 1973 avgörs i Karlslundsskogen. För seniorerna är det ett varv på den längsta ordinarie slingan där, som är runt 14,4 kilometer lång, som gäller. Klassen på deltagarna har varierat rejält mellan åren, senaste två åren har KFUM Örebros starka terränglöpare Linus Rosdal, som missade terräng-SM (Skada? Sjukdom? Bloggen vet ej), dykt upp och sprungit hem segern på herrsidan, Motalalöparen Johanna Eriksson enda dam under timmen 2015 medan Mikaela Kemppi förra året gick in under 58 minuter som segrare närmast före klubbkompisen Eric Lech.
I år är Liduina van Sitteren storfavorit av de föranmälda, med Anna Pettersson, Kajsa Rosdal och Maria Eriksson huggandes där bakom. På herrsidan får Per Arvidsson räknas som favorit före Mathias Viktorsson, Habtom Tesfamichael och Johan Ingjald. Men det lär förstås ramla in en eller annan intressant efteranmälan.
Vad gäller långloppscupen är den ju redan avgjord på damsidan, medan det på herrsidan bara är klart att vinnaren heter Per, inte om det blir Sjögren eller Arvidsson. Sjögren leder på 52 poäng, Arvidsson är tvåa på 47. Arvidsson har möjlighet att plocka nio poäng till (om han vinner både på söndag och i Lucialoppet) medan Sjögren kan ta tolv till (om han vinner de två, han har nämligen bara gjort åtta tävlingar i cupen hittills i år och behöver inte räkna bort något resultat). För att Sjögren ska säkra sin andra totalseger i cupen (han vann även 2014) behöver han bli sämst trea (slutar båda på 56 poäng vinner Sjögren på fler segrar). Kommer Sjögren däremot inte till start (han är inte föranmäld) så kommer cupen under alla omständigheter att leva tills sista deltävlingen.

2) Alla helgona swimrun
På söndag är det dags för andra upplagan av länets enda swimruntävling, även om det mer är ett välgörenhetsarrangemang än just en tävling (jag är osäker på om det delades ut några priser eller liknande förra året). Alla helgona swimrun arrangeras uppe i Ånnaboda (förra året fick de slå hål på isen på Södra Ånnabosjön innan de hoppade i, i år ser väderförutsättningarna lite bättre ut …), och allt överskott går till Barncancerfonden genom insamlingen Heja Stina, som jag skrivit mycket om här på bloggen. Banan består av 5,7 kilometer löpning och 300 meter simning, fördelat på fyra löpningar och tre simningar.

3) Antalyas femdagars
Martin Regborn är ju i Turkiet och kutar, och även om det mer handlar om en uppstart av träningen inför säsongen 2018 än något annat så är det alltid kul att följa örebroarens framfart i orienteringsskogarna. Helgens båda etapper – en medeldistans på lördagen och en sprint på söndagen – har dessutom världsrankningsstatus, så världscupfyran Regborn har en möjlighet att förbättra sin niondeplats på rankningen.

Sören Forsberg tackade för sig – med seger (men han lägger inte av, byter bara klubb): ”Trägen vinner!”

Linus Rosdal och Mikaela Kemppi infriade förväntningarna och vann Kilsbergsleden på lördagsförmiddagen. Rosdal var 23 sekunder från sin egen segertid i fjol, men vann ändå 14 före Finspångs Johan Fagerberg, medan Thomas Chaillou (som fick sin klubbtillhörighet justerade tillbaka till Fredrikshof; bytet till KFUM Örebro lär ske först vid tävlingsårsskiftet 15/16 november, även om han testade och anmälde sig för KFUM redan till dagens tävling) var trea, 38 sekunder bakom. Mikaela Kemppi var sedvanligt överlägsen bland damerna, var 50 sekunder före Erica Lech och över tolv minuter (!) före trean Frida Lindberg.
Tävlingen var också den sista under en epok. Sören Forsberg, 52, gjorde sin allra sista tävling efter 18 säsonger som IF Start-löpare. ”I ett av de första loppen var jag sist på terräng-DM 1999. I dag var jag först i åldersklassen. Trägen vinner!”, skriver Forsberg på sitt låsta Instagramkonto. Forsberg vann H50-klassen med 46 sekunders marginal före Jörgen Martinsson, Westmannia. Vad som händer nu; om han lägger av? Nej, då. Nästa år (eller kanske redan i Lucialoppet eller Sylvesterloppet) dyker Sveriges snabbaste 50-plusmaratonlöpare upp i Örebro AIK-linne.

Novembersprinten, som skulle ha avgjorts på söndagen med bland andra Martin Regborn, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund på startlinjen, är inställd på grund av det befarade kaosvädret. ”På grund av utfärdad klass 2-varning för vårt område, med risk för stora snömängder och därmed följande trafiksvårigheter, har vi beslutat att ställa in tävlingen”, skriver tävlingsledningen.

Däremot verkar ingenting (inte ens befarad is på Södra Ånnabosjön) kunna stoppa Alla helgona swimrun för Heja Stina. 13.00 på söndagen går starten för årets garanterat kallaste tävling i länet.

Helgens höjdare – löpning, rarajipari och orientering i november

1. Kilsbergsleden
Långloppscupen är redan avgjord och vintern verkar vara på intåg med stormsteg, men vad spelar det för roll när det vankas en av Örebros mest klassiska lopp i Karlslundsspåret? Förra året blev ju en riktig showdown mellan Linus Rosdal och Erik Anfält, men i år är det bara den förstnämnda som kommer till start (Anfält sitter i bastun och väntar på att kroppen ska läka, skriver han på instagram, och även Mattias Nätterlund bekräftar på instagram att han gått på säsongsvila [dock utan bastu]). Men som jag skrev tidigare i veckan kommer ju Thomas Chaillou till start. Och så förstås Mikaela Kemppi! Hela startlistan finns här (och sedan får vi väl se om någon av Eskilstunas topplöpare kommer och efteranmäler sig, då kan det bli rejäl fart).

2. Säsongens första rarajiparitävling
Några timmar efter Kilsbergsleden, vid 17 närmare bestämt och med samling vid Hovstagrillen en halvtimme innan, avgörs vinterns första tävling i den mexikanska indiansporten rarajipari, som familjen Röjler gett sig fanken på att introducera för svenskarna i allmänheten och örebroarna i synnerhet. Jag har skrivit en del om det tidigare, och liksom de flesta tidigare tillfällen snackar vi stafettvarianten av tävlingen på rundbana. Måltiden är 2,5–3 timmar och varvet en knapp kilometer, enligt tävlingens facebooksida.

3. Novembersprinten
För de orienterare som vägrar inse att säsongen är över avgörs på söndagen ännu en sen höststafett. Den här helgen snackar vi mixedstafetten Novembersprinten i Mjölby, där nyblivna A-landslagslöparen Martin Regborn (missa inte hans digra säsongssummering!) dyker upp som ankare i Hagabys lag (hans mamma Carina springer sjunde och näst sista sträckan!) och Tisaren kommer till start med bland andra nyblivna Smålandskavlevinnarna tillika utvecklingslandslagsuttagna Josefin Tjernlund och Andra Svensson samt Daniel Attås.

Bubblare: Inför cykelcross-SM i Eksjö nästa lördag avgörs två deltävlingar i CX-pokalen i helgen, i Eskilstuna på lördag och Södertälje på söndag. Med tanke på att det är så nära hemmaplan det blir (och med tanke på hur frekvent han brukar tävla) för regerande svenska mästaren Matthias Wengelin kan man anta att han dyker upp.

Klart: Chaillou byter klubb – debuterar för KFUM på lördag (och kan utmana i långloppscupen nästa år!)

Här är ett klubbyte som inte hamnade på Svenska friidrottsförbundets officiella lista och därför missades när jag gick igenom övergångarna häromsistens: Thomas Chaillou, som flyttade till Örebro i augusti (och som redan hunnit betitlas Örebrolöpare i bloggen), lämnar Stockholmsklubben Fredrikshof för KFUM Örebro. ”Thomas, som forskar som doktor i idrottsfysiologi och medicin vid universitetet, är strax över trettio och kommer att satsa på längre löpningar”, skriver KFUM på sin hemsida. Chaillou kommer från Frankrike, har tidigare bott i USA och kom till Sverige för att forska vid Karolinska institutet i Stockholm. 2014 sprang han Boston marathon på 2.27.32 (här finns en bild på honom från Stockholm Direkt).
Nu är det klart att Chaillou debuterar för nya klubben redan på lördag, av Kilsbergsledens startlista att döma, och kommer då samla sina första poäng i långloppscupen. Han får svårast tänkbara konkurrens av regerande mästaren (och sin nya klubbkompis) Linus Rosdal, men i övrigt är startlistan inte jättestark på herrsidan. På damsidan finns Mikaela Kemppi och Anna Pettersson med.
Chaillou vann ju Karlslundsloppet häromsistens, närmast före långloppscupens segrare Jakob Nilsson. Något som tyder på att Chaillou lär kunna utmana herrar Nilsson, Anfält och Nätterlund om den titeln nästa säsong.