Gräfnings tvåa i grisigt före, Roberto tvåa och Hansson trea – och Dahlgren vinnare i vinterserien

Årets upplaga av det klassiska franska fristilslångloppet La Transjurasienne var den 40:e i ordningen, och en av de grisigare. Eller, som arrangörerna av långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup skriver på sin hemsida: ”Först snöade det, sedan snöade det kraftigt, sedan slog det om till snöblandat regn, men ändå var det inte någon värme.” För Karlslunds Maria Gräfnings blev det etter värre när hon dessutom bröt staven i första backen. I mål var hon tvåa, som vanligt numera endast slagen av Worldloppetstjärnan Aurelie Dabudyk som vann cupen i fjol och nu tog tredje segern av tre möjliga i år. Den här gången 3,5 mintuer före Gräfnings efter 68 kilometers åkning (som tog 2.37 för Dabudyk).
”I dag var det supertufft för alla, väderförhållandena var verkligen hårda. När jag blev av med staven tappade jag en del tid, men Aurelie var superstark i dag, så jag är väldigt glad att jag tog andraplatsen. Runt tio kilometer före mål hade jag legat och sparat lite energi som jag använde för att rycka ifrån Roxane (Lacroix, som blev trea, 1.20 bakom Gräfnings)”, säger Gräfnings till arrangörens hemsidan.
Med två andra- och en tredjeplats är Gräfnings, som blev tvåa i cupen i fjol, 80 poäng bakom Dabudyk i sammandraget med fyra lopp kvar. Härnäst väntar 63 kilometer långa Tartu maraton som är säsongens andra (och sista) lopp i klassisk stil. ”Nu ser jag verkligen fram emot nästa helg, att få åka i cupen vid mitt andra hem i Estland, säger Karlslundsåkaren till Worldloppet.

I fjärde och näst sista deltävlingen i den svenska långloppscupen, 42 kilometer långa Västgötaloppet i Ulricehamn (som kördes över sex varv på en sjukilometersslinga), tog Olivia Hansson tredje raka pallplatsen i cupen efter tredjeplatsen i Skistart ski maraton och andraplatsen i Wadköpingsloppet. Av mellantiderna att döma låg hon med i en tätgrupp med fyra damer efter första varvet, men släppte runt milmarkeringen för att sedan komam ikapp en tröttnande Sara Karlsson, Gnosjö, efter 30 kilometer (då var hemmaåkaren Catharina Ramhult och Delsbos Marika Sundin redan 1.45 före). Karlsson kunde inte hålla Hanssons rygg, och i mål efter 42 kilometer var Hansson trea, 2.18 bakom Ramhult men bara 1.35 bakom Sundin (som låg ihop med Ramhult vid 38-kilometerspasseringen men sedan tröttnade rejält), medan Karlsson var över minuten bakom på fjärdeplatsen. I herrklassen tog Wadköpingsloppets etta och tvåa samma placeringar igen, men den här gången vann Pontus Nordström, Östervåla, med 35 sekunders marginal till Ludwig Tärning, SK Bore (i Ånnaboda skiljde en sekund). Karlslunds Linuns Larsson tog en åttondeplats, 1.37 bakom täten men bara 13 sekunder från fjärdeplatsen. Nästa helg avslutas cupen med Skinnarloppet, som vi i Mittmedia sänder (går bland annat att se på na.se).

I klassiska Engelbrektsloppet (som vi i Mittmedia sände, bland annat på na.se) tog en annan Wadköpingsloppssegrare, Falun-Borlänges Emilia Lindstdt, en ny seger – men på andra plats slog sig Karlslunds Kristina Roberto in, slagen med drygt fyra minuter över sex mil. Ännu ett steg i Robertos comeback efter häloperation. Robert Brundin var bäst på herrsidan med en 16:e-plats, knappt tio minuter bakom segrande långloppsräven Jimmie Johnsson, Rembo.

I ungdoms-SM (som vi i Mittmedia också sände, bland annat på na.se) avslutade enda deltagande länsklubben Garphyttan med en elfteplats i mixedstafetten och en 17:e-plats i pojkstafetten (där Nils Schagerström var nia till första växlingen).

På temat skidor, men mindre tävlingar, avgjordes dessutom två i länet i helgen – 15-kilometersloppet Hyttrännet (en tävling som faktiskt är äldre än både Wadköpingsloppet och Lospåret) med start och mål vid Digerberget på lördagen och ungdomstävlingen (med motionsklass för vuxna) Aspelundsrundan i Zinkgruvan på söndagen. Jag har inte lyckats hitta någon resultatlista från den senare än (men bilder och snack finns i den här pluslåsta artikeln), men uppe i Nora vann ”som vanligt” Per Eklöf, drygt fyra minuter före Klas Larsson (Emma Larsson var ensam startande dam; och ja, det finns en pluslåst artikel med bilder och snack även därifrån).

I femte deltävlingen av Löpex vinterserie, också känd som Nattcupen, gjorde Martin Regborn mycket riktigt en start i dag som en del av ett långpass. Därmed var han inte med och konkurrerade om topplaceringarna, utan joggade in på en elfteplats, knappt 24 minuter bakom klubbkompisen och förre VM-löparen Filip Dahlgren, som var överlägsen (i Daniel Attås frånvaro) och vann drygt sex minuter före Jakob Wallenhammar. Dahlgren hade ju en enorm potential som långdistansare när han kom fram, och blev tia i sitt hittills enda VM-lopp, men har fått se de senaste åren (egentligen ända sedan VM-starten 2014) bli helt sönderslagna av skador. Återstår att se om 2018 blir året då han äntligen kommer tillbaka igen.
Lovisa Persson tog fjärde segern på lika många starter, den här gången drygt tre minuter före Lisa Westerberg på andraplatsen och hela tio före Josefine Ahlbäck på tredje (båda tävlandes för Milan), och övertog därmed ledningen i sammandraget. På herrsidan behåller Attås totalledningen trots sin no-show.
För Regborn väntar nu utlandsläger, inte i Alicante som jag tidigare skrivit (där har han ju för böveln redan varit i vinter …) utan i Turkiet, om jag förstått saken rätt. Nästa deltävling i Löpex vinterserie avgörs den 28 februari.

Roberto överst på pallen igen – och Gräfnings ”besviken sjua” i Marcialonga

Jag skrev om det redan förra helgen – efter att ha fått hela fjolårssäsongen förstörd av rehaben efter en häloperation (efter problem som i sin tur gjorde att hon inte nådde sin fulla potential säsongen före det) – är Kristina Roberto tillbaka. Efter två andraplatser i tävlingar i Stockholmsområdet vann den Uppsalaboende Karlslundsåkaren på söndagen Norrbärke skimaraton utanför Smedjebacken, drygt åtta minuter före exil-karlskogingen Susanne Hedlund (numera Bjursås IK, som i sin tur var över 21 minuter före trean Elin Löfås, Tureberg). Det bådar gott inför Vasaloppet för Roberto, som hade placeringsraden 82–29–21–21–7–12–10 i sina sju Vasalopp 2009–2016 (2013 kom hon inte till start) och som dessutom varit femma i Tjejvasan.

En annan comeback gjorde gamla juniorvärldsmästaren (och världscupåkaren, om än i nationell kvot i stafett) Patrik Karlsson. En strulande axel gjorde att det inte verkade bli så mycket mer skidåkning för Karlsson efter den sensationella 13:e-platsen i 15-kilometersloppet i SM på hemmaplan 2015 (sista gången jag såg honom i en resultatlista var Wadköpingsloppet året därpå, då han blev 27:a). Men i dag var Karlsson tillbaka med nummerlapp på bröstet, och han blev femma över 50 kilometer i fristil i Lima skate maraton. ”Gick bra fram tills sista varvet då krampen kom i båda benen. Men kul var det. Grymt fin bana”, skriver Karlsson, som blev femma en knapp kvart bakom segrande Petter Engdahl (Östersunds SK) på sin instagram (Engdahl var för övrigt galet överlägsen, över åtta minuter före en så rutinerad åkare som Adam Steen på andraplatsen).

Egentligen betydligt större: Axel Ekström körde världscup i dag. Men det loppet, och den 60:e-platsen, har jag skrivit mycket mer om i den pluslåsta intervjun med Axel som ni kan läsa här!

Också på en internationell arena körde Karlslunds Maria Gräfnings hem en finfin sjundeplats, som näst som tredje bästa svensk, i Marcialonga (11,5 minuter bakom Britta Johansson Norgren som tog fjärde raka segern i långloppsvärldscupen den här säsongen, men bara drygt en minut bakom femma Viktoria Melina, Ryssland, och exakt en minut bakom nya teamkompisen Seraina Boner, Schweiz, som ju har två OS under bältet och som väl vunnit allt som går att vinna i långloppsbranschen utom Vasaloppet). Men Gräfnings var ändå inte nöjd med sitt inhopp i Skiclassics (hon kör ju normalt den andra långloppsvärldscupen, Fis Marathon cup). ”Då var stakmusklerna väckta till liv igen efter alldeles för lång vila. Besviken sjua i dag, så tur det kommer fler lopp framöver”, skriver hon på instagram.
Bob Impola hade säsongens hittills tuffaste dag, resultatmässigt, men klättrade ändå successivt genom hela loppet och slutade på 34:e plats, knappt fem minuter bakom segrande Ilja Tjernousov. resultatet gör att Impola tapapr två placeringar i sammandraget (från 16:e till 18:e plats, och från fjärde till sjätte svensk), men gör ändå att han klättrar från femte till fjärde plats i U26-tävlingen. Bloggen kan avslöja att Impola nu faktiskt väljer att stå över Toblach–Cortina på lördag för att istället flyga hem och köra Wadköpingsloppet på söndag (som vi sänder!).

Inte trötta på längdskidor än? Då kan ni kolla in resultatlistorna från de yngre förmågornas framfart i Tour de Mösseberga (mycket bra resultat av Andersdotter-systrarna från Garphyttan bland annat) och börja förbereda er för U23-VM som startar i morgon (Filip Danielsson går ut med startnummer 58:a av 74 i sprintkvalet, 11.19.30 på måndagsförmiddagen).

Gräfnings trea i premiären – och Ekström och Roberto gjorde comeback

Maria Gräfnings slutade trea i Dolomitenlauf, det österrikiska långloppet som utgjorde premiären i årets upplaga av Fis Worldoppet cup, en av de två konkurrerande långloppsvärldscuperna. Förra året blev Karlslundsåkaren tvåa franska Aurelie Dabudyk i såväl loppet som i cupsammandraget, men i årets tävling fick hon nöja sig med tredjeplatsen eftersom även Dabudyks landsman Roxane Lacroix klämde sig in före. Dabudyk avverkade de 42 kilometerna i fristil på 2.06.01, Lacroix var minuten bakom och Gräfnings ytterligare 13 sekunder efter. Fyran, schweiziskan Rahel Imoberdorf, var däremot över tre minuter bakom Gräfnings. ”Jag är nöjd med tredjeplatsen men ändå full av revanschlust”, skriver Gräfnings på Instagram. Nästa tävling i cupen är 50 kilometer långa König Ludwig lauf (som tidigare ingått i den andra långloppsvärdscupen, Skiclassics) i tyska Oberammergau den 4 februari (samma dag som Wadköpingsloppet).

På temat comeback så var först och främst Axel Ekström tillbaka i skidspåren med nummerlapp på bröstet i helgen. I Offerdalspropagandan, i Offerdal inte så långt från Östersund där Klockhammarsonen numera bor, gjorde A-landslagsmannen sin första tävling på över en månad (minns att Ekström, som var 17:e i en etapp i Tour de ski förra vintern, har haft stora problem med sjukdomar under inledningen av årets säsong och blev 74:a i Sverigepremiären i Gällivare, tog en 23:e-plats som bäst i premiären av Sverigecupen i Idre och en 25:e-plats som bäst i skandinaviska cupen i Vuokatti). I Offerdal blev Ekström tia, slagen med 1.05 över tio kiklometer av Piteås Viktor Brännmark.
Comeback har också Karlslunds Kristina Roberto gjort. Hon har ju varit tia i Vasaloppet, femma i Tjejvasan och tävlat i Skiclassics, men sedan hon drabbades av häldiagnosen ”Haglunds häl”, som hon opererade i maj 2016, har hon tävlat sparsamt. Förra vintern tror jag bara det blev en start (en andraplats i Moraloppet), men nu verkar hon vara på gång igen. Förra helgen blev hon tvåa i Roslagsloppet, 50 sekunder bakom segrande Sundbybergsåkaren Malin Börjesjö, och i går blev hon återigen tvåa bakom Börjesjö i 15 kilometer långa Tjejskidan, men den här gången slagen med mindre än en sekund efter en tät spurtuppgörelse. Det skulle vara kul att se Roberto i Wadköpingsloppet om två veckor, men vi får väl se vad som händer med både henne och Ekström.

Elin Schagerström tog en finfin andraplats, och var överlägset bästa svensk när den nordiska juniorlandskampen i skidorientering avslutades med en långdistans i dag. Garphytteåkaren var bara 1.34 bakom segrande finländskan Maria Hoskari och hade nästan två minuter bak till trea Marlin Haavengen, Norge, och över 23 minuter till nästa svenska, Ellen Blennow, Falköping. Nu är det bara för Schagerström att ladda om för junior-VM-debuten!

Helgens höjdare – från Tjejvasan till inomhus-SM

1) Tjejvasan (och Kortvasan)
Redan i dag inleds den numera tio dagar långa Vasaloppsveckan med Kortvasan och 203 av åkarna som registrerat sig för den har angett Örebro län som boendeort. Men helgens stora begivenhet är förstås morgondagens Tjejvasan, som är betydligt mer prestigefyllt ur ett sportsligt perspektiv. Dit har 249 åkare registrerat sig från länet – men då varken Maria Gräfnings (hon kör istället Tartu maraton i Estland, en deltävling i långloppsvärldscupen Ski marathon cup, i helgen) eller Olivia Hansson (som verkar spara sin krånglande rygg till Vasaloppet nästa söndag) kommer till start blir Karlslunds Kristina Roberto enda länsåkare i elitledet. Roberto tillhörde under 2014–2016 världseliten i långlopp och var femma–nia-elva i långloppsvärldscupen skiclassics de tre säsongerna, men har två senaste åren (inklusive uppladdningen inför förra säsongen) dragits med hälproblem (läs mer på hennes egen blogg), och har i vinter bara kört Moraloppet (där hon blev tvåa). Men Tjejvasan vägrar hon missa. Det var där hon gjorde sin tävlingsdebut 2008 (bara några månader efter att hon köpt sina första skidor, dessförinnan var hon orienterare på hygglig nivå) – och sedan dess har hon aldrig missat tävlingen. Resultatraden? 159–63-32–20–23–7–5–6–10.
I första startled bakom eliten finns Zinkgruvans sistaårsjunior Daniela Bjärmark (som går på skidgymnasiet i Torsby) samt Garphyttans Elin Fjällström och Elin Schagerström, som tog ungdoms-EM-brons i skidorientering för ett par veckor sedan. Ytterligare ett led längre bak finns ytterligare sju länsåkare, däribland orienterarna Rebecka Nylin och Josefine Wallenhammar.

2) Omloop Het Nieuwsblad
Cykeltävlingen som markerar starten på säsongen i Nordeuropa är ju lite av en klassiker, och i år utgör den dessutom tävlingspremiären för Emilia Fahlin som de senaste åren kört i Argentina, Australien och Qatar undrar vårvintrarna men nu istället fokuserat på träningen. Tävlingen är 121 kilometer lång och har åtta stigningar som är så pass signifikanta att de fått egna namn och därtill sex pavéavsnitt. Jag gick igenom Wiggle-High5:s laguppställning tidigare i veckan (Fahlin kommer framför allt att agera som hjälpryttare i det här racet), och i startlistan finns stora delar av världseliten.

3) Inomhus-SM i friidrott
Martin Regborn skulle ju ha flugit in direkt från träningsläger i Spanien och bilat ned från Arlanda till Växjö för att försvara fjolårets femteplats på 3 000 meter, men hans influensa förstörde den planen. Så nu blir det istället konditionsidrotts-Örebros evigt gröna träd Per Sjögren som är anmäld på både 1 500 och 3 000 meter, precis som franske maratonsatsande KFUM Örebro-löparen Thomas Chaillou, som blir det mest intressanta namnet att följa. På 1 500 meter har Sjögren åttonde bästa anmälningstiden, på 3 000 den tionde bästa. 3 000 meter avgörs 14.30 på lördagen, försöken på 1 500 meter mindre än två timmar senare (finalen springs på söndag, 14.55). Fulla startlistor hittar ni här.

Därför sprang Yannick Trégaro Startmilen – och Anfält blickar mot ultralöpning: "Är sugen"

Var ute på Startmilen i dag, och har tio spalt med Martin Regborn, Mikaela Kemppi och Erik Anfält i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se; dessutom finns det 34 bilder från tävlingen här). Bland annat skriver jag om Regborn, orienteraren som slog till med det snabbaste registrerade tiokilometersloppet på landsväg av en distriktslöpare genom tiderna (se mailet från Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson nedan) när han tog andraplatsen bakom favoritsegraren Nasir Dawoud, Eskilstuna. Men något som inte fick plats i papperstidningen var Anfälts avslöjande att han efter Rotterdam marathon nästa söndag och Stockholm marathon den 4 juni funderar på att avsluta maratonsatsningen och i stället börja kuta längre distanser (hans hittills enda försök på ultradistans, som jag noterat, slutade ju med utklassningsseger och banrekord i hällregnet Bergslagsleden ultra i höstas, trots fellöpning och blodig vurpa).

– Jag har fokuserat på Rotterdam ganska länge, och känner jag att jag har benen så kommer jag spänna bågen. Efter det och Stockholm är jag kluven. Jag är sugen på de längre distanserna, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Längre än maraton, alltså?
– Ja, jag har börjat kolla på långa ultratraillopp. Jag kör många långpass som på 50 kilometer, och min styrka är framför allt att hålla tempot uppe länge. Vi får se vad det blir.
Hur var Startmilen?
– Bra, tycker jag. Jag kände mig seg, men tiden är ju bra (31.39 är pers med fem sekunder om man räknar banlopp, pers med 35 på landsväg). Jag och Linus (Rosdal, som spurtade ifrån och tog tredjeplatsen före Anfält som blev fyra). Jobbade ihop och växeldrog, och det funkade bra. Det är ett väldigt bra kvitto inför Rotterdam. Jag har känt mig lite osäker eftersom jag varit så seg sista veckan, men nu känns det positivt. Jag har kört mer mängdträning än någonsin och helt släppt de här kortare distanserna i träningen, jag kör maraton och längre fokus på träningen, så jag är skitnöjd med den här tiden.

En rätt oväntad deltagare i Startmilen var Yannick Trégaro, den högprofilerade friidrottstränaren från Göteborg, som kastade in en efteranmälan på grund av SJ. SJ? Jo, en olycka i Stockholmstrakten gjorde att hans tåg hamnade i kö och att han inte hann fram till Premiärmilen i Stockholm, som han egentligen skulle ha sprungit. Därför hoppade han av tåget halvvägs och fick sina 10 kilometer i Örebro istället. Det blev 23:e plats på 36.07 (halvsekunden bakom Sören Forsberg), något långsammare än han själv hade hoppats på.

En som däremot nådde fram till Premiärmilen var Louise Wiker, som bloggar om tredjeplatsen och tiden 36.58 (läs för övrigt också hennes förra blogginlägg om tunga skadeperioden efter träningslägret i Sydafrika; ”för första gången någonsin funderade jag på om det var värt att fortsätta”). Den Hälleforsbördiga VM-löparen Wiker var endast slagen av Sandra Eriksson, finsk VM-löpare på 3 000 meter hinder, och Frida Lundén, i fjol Sverigeetta på 10 000 meter och tvåa bakom Isabellah Andersson på halvmaran.

I skidspåren nådde Filip Danielsson dagens klart största framgång av länsåkarna när han åkte upp sig från åttonde till andra plats i jaktstarten över 15 kilometer i klassisk stil i Gällivare, efter gårdagens fall i prologen. Ett lopp som var Garphytteåkarens sista som junior, vilket han bloggar lite om (plus att han avslöjar att han kommer åka Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna nästa helg). Resultatet lyfta Danielsson, som bara kört fyra av åtta deltävlingar, till elfte plats när den svenska juniorcupen nu summeras.
I Årefjällsloppet, då? Tja, Bill Impola var 22:a i mål men nästan fem minuter bakom segrande Johan Kjölstad, Kristina Roberto tog säsongens femte topp 15-placering när hon blev 14:e, knappt 23 minuter bakom Justyna Kowalczyk, och Olivia Hansson slutade på 19:e plats (hennes näst bästa placering i långloppsvärldscupkarriären), drygt 38 minuter bakom. Det innebär att Roberto slutar på elfte plats i världscupsammandraget, Impola, som siktade på topp sex, blev 21:a och Olivia slutade på 37:e plats totalt och sjätte bland U25-åkarna.

Gunnar Johansson, Närkes friidrottsförbunds egen statistiker, reder ut begreppen kring bästa tiderna på landsvägsmilen av länslöpare genom tiderna, i ett mail till Konditionsbloggen. Faksimil
Gunnar Johansson, Närkes friidrottsförbunds egen statistiker, reder ut begreppen kring bästa tiderna på landsvägsmilen av länslöpare genom tiderna, i ett mail till Konditionsbloggen. Faksimil
Sören Forsberg i mål halvsekunden före Yannick Trégaro i Startmilen. Faksimil: Målkamerafilm
Sören Forsberg i mål halvsekunden före Yannick Trégaro i Startmilen. Faksimil: Målkamerafilm

Skidsäsongen mot slutet: "Svårt att hitta balansen"

I helgen tar skidsäsongen – i praktiken, några mindre tävlingar återstår fortfarande – slut med SM-finalen (lagspring och tre-/femmil), avslutningen för svenska juniorcupen och Årefjällsloppet, finalen i långloppsvärldscupen. De lokala skidåkarna har därmed så smått börjat summera, som Filip Danielsson som i sin blogg berättar med egna ord om känslorna efter ett JSM som avslutade en strulig säsong med tre topp fyra-placeringar på lika många lopp och ett stafettguld som grädde på moset. ”Över förväntan”, summerar Danielsson.

Länsåkarna i Team Skistart.com, Fjugestas och Garphyttans Olivia Hansson och Karlslunds Kristina Roberto, skriver också om sina senaste lopp och blickar fram mot helgens avslutning i varsitt blogginlägg på teamets hemsida. Roberto skriver att hon var rejält utpumpad både under och efter Birkbeinnerrennet, och att hon haft allt svårare att periodisera träningen och hitta formtopparna mot slutet av den långa och tävlingsrika säsongen: ”Det är tydligt att den missade grundträningen i somras (på grund av fotoperationen) spelar in i återhämningen som blir allt svårare efter varje lopp och jag var nog inte riktigt återställd efter Vasaloppet. Det är riktigt svårt att hitta balansen mellan vila och träning såhär i slutet på säsongen, vad är lagom för att inte tipppa över på fel sida?”, skriver Roberto. Hansson, som stod över ”Birken”, skriver att hon istället tränat på stenhårt inför Årefjällsloppet. ”Har hört att det är ett tufft lopp med endel backar, så jag tror och hoppas att det ska passa mig”, skriver Hansson.

Anmälningstiden till avslutningshelgen i Gällivare går ut om bara några minuter (vid midnatt) och kastar ingen in en sistaminutenanmälan blir det fem Garphyttanlöpare (Filip Danielsson, Axel Ekström, Adam Gillman, Marcus och Lucas Lennartsson) samt en från Zinkgruvan (Markus Johansson) som gör resan norrut.

Sveriges snabbaste kommunalråd är tillbaka (och allt [?] annat som hänt)

2013 och 2014 gick örebraoren Sara Richert, 42, från klarhet till klarhet inom svensk ultralöpning. 2013 var hon SM-tia på 100 kilometer, och 2014 var hon snabbaste dam i 55-kilometersloppet Tjejmarathon och topp fem både i 75 kilometer långa nattloppet Ursvik ultra, 46-kilometer långa Bergslagsleden Ultra, och i 68-kilometerstävlingen Jättelångt, och en av endast 16 damer som gick under tio timmar i premiärupplagan av Ultravasan. Sedan blev hon kommunalråd för Miljöpartiet i Örebro kommun och skaffade egen gård och löpningen hamnade längre ned i prioriteringslistan.
Men i helgen slog Richert till med en finfin tredjeplats (well, bara tre kom i mål, men tiden var grym, och herrar inräknat var hon 26:a av 59 startande) i årets upplaga av Ursvik ultra. De 75 kilometerna klarades av på nio timmar, två minuter och nio sekunder i pannlampsskenet, ett personligt banrekord med 13 minuter. Hon twittrade om att det var ”fantastiskt” och ”asjobbigt”, och facebookade att ”det är fantastiskt jobbigt men faktiskt ännu roligare”. Orsaken till framgången, trots den minskade träningsdosen? ”Färre mil men tjockare pannben”.
Tävlingen var den första av nio i årets upplaga av Peppes trailruncup, som precis som i fjol innehåller två deltävlingar i Örebro län: Munkastigen trairlun den 23 april och Bergslagsleden ultra den 4 september.

Har ju varit på semester, fem dagar i underbara Funäsdalen med en hel del fantastisk (och en del rätt trög och slitig) längdskidåkning, och sällan har det väl hunnit hända så mycket under ett fem dagar långt blogguppehåll. Vi tar en snabbresumé av vad ni förhoppningsvis ändå inte missat från veckan som gått:
** Garphyttans grabbar avslutade junior-SM med att som första klubb genom alla tider ta ett tredje guld i rad, och Filip Danielsson avslutade därmed juniorkarriären (eller ja, finalen i svenska juniorcupen återstår ju ännu) på allra bästa sätt (han är dessutom den ende som varit med i laget alla tre gångerna). I distansloppet dagen före blev det tre topp 20-placeringar för länet, alla i H20-klassen där Danielsosn blev fyra (nio sekunder från medalj), Marcus Lennartsson femma (tio sekunder bakom klubbkompisen) och Zinkgruvanduon Markus Johansson, silvermedaljör i sprint, och Oscar Johansson blev 18:e respektive 20:e. Med Kevin Henrikssons 65:e-palts inräknad slutade Garphyttan dessutom på tredje plats i lagtävlingen, bara 59 sekunder bakom segrande Sundbyberg trots att Henriksson var nästan fem minuter bakom klubbkompisarna. I sista deltävlingen i svenska seniorcupen, Intersport cup, slutade Kopparbergs långloppskung Bill Impola på åttonde plas över den för hans del ovana distansen 15 kilometer fri stil med individuell start. Garphyttans Axel Ekström och Lucas Lennartsson 16:e respektive 19:e, knappt 2,5 respektive tre minuter bakom segrande Anders Svanebo. Resultat gör att Axel Ekström kan summera cupsäsongen med en tiondeplats. Axel och Lucas bildar för övrigt Garphyttans lag i sprintstafett-SM i Gällivare nästa fredag, och kör SM-femmilen två dagar senare.
** Impolas insats på hemmabanorna i Torsby var ju för övrigt än mer imponerande då han kom dit med Birkebeinnerrennet i kroppen. Till skillnad mot i Vasaloppet sprack det av rejält i den norska klassikern, som är den näst sista deltävlingen i långloppsvärldscupen, och Impola var nästan 4,5 minuter bakom återigen segrande John Kristian Dahl på sin 22:a-plats. Karlslunds Kristina Roberto 20:e i sin debut i loppet, 21,5 minuter bakom segrande Seraina Boner.
** Två riktig snabba löpare gjorde upp när första ordinarie upplagan av Nora marathon löptes. Fredirkshofs Thomas Chaillou och Mariestads Andreas Magnusson följdes åt större delen av loppet, men Thomas spurtade hem segern med tre sekunders marginal, på finfina tiden 2.33.51 på en inte helt snäll bana. Peter Welanader bäste länslöpare på femte plats, på mer mänskliga 3.17.05. På damsidan sprang Västerås Åsa Bergman hem segern på 3.26.29, före Noras egen ironman och swimrun-VM-guldmedaljör Lotta Nilsson, 50, på 3.55.17.
** Med orienteringslandslaget på läger på västkusten hade Södermanlands stora orienteringspremiär i helgen inte riktigt samma lyskraft som en del andra år, men det gör ju inte Lovisa Perssons andraplats i damklassen sämre. Hon var bara slagen av OK Linnés Riina Kuuselo, och hade över 1,5 minuter bak till trean. Daniel Attås, som kutade Euromeeting för landslaget i höstas, var trea i herrklassen medan Filip Jacobsson bröt i H20-klassen. I Måsenstafetten dagen därpå slutade Tisarens herrlag först på elfte plats sedan Johan Aronsson bara blivit 31:a på andra sträckan. Damerna blev sexa efter nytt bra lopp av Persson.
** Lindesbergscyklisten Daniel Tegin, och hans kollega Lars Pedersen från Växjö, tog sig i mål i Cape-Epic, världens kanske tuffaste etapplopp i mounatinbike, i Sydafrika. Duon var 18,5 timmar bakom segerduon Karl Platt, Tyskland, och Urs Huber, Schweiz, på sin 388:e plats.
** Hemma i Behrn arena fick Johan Röjler från första parkett se Nils van der Poel slå hans svenska rekord över 10 000 meter på svensk is med nästan fyra sekunders marginal. Röjler gick i par mot Nils, och blev varvad fyra gånger på 250-metersbanan när förre juniorvärldsmästaren van der Poel avverkade de 40 varven på 14.18,05 (Röjler var för all del trea på 10 000 meter och tvåa totalt i tävlingen, men en bit efter …). Hopräknat vann van der Poel SK Winners avlsutningstävling på 84,69 poäng, medan Ann-Marie Lindqvist vann damklassen på 106,66.
** Några damseniorer kom inte till start, och inte de vassaste herrarna heller (läs: Filip Jacobsson) när skidorienterings-DM avgjordes i Ånnaboda. Så Stefan Aronsson tog hem guldet 14 sekunder före Fredrik Eliasson.
** Några resultat från finalen i Tour de Kif, som lär ha körts i går, har jag ännu inte sett, men rykten säger att totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start.

Fahlin om diskningen, Jacobsson om megabommen och Gerdevåg om rekordloppet

Vilken dag! Vasalopp (här och här och fett uppslag i morgondagens pappers-NA med intervjuer med både Impola, Roberto och Joakim Ljunggren), fantastiska resultat i Haags halvmaraton (här och en intervju med Pulsklockevinnaren Gerdevåg i morgondagens pappers-NA) och så fick jag dessutom tag i både Emilia Fahlin och Filip Jacobsson efter deras lördagsinsatser. Och eftersom det blir exklusivt för bloggens läsare så börjar vi väl i den ändan.

Jag skrev ju om Fahlin i går, och att hon bröt premiären av världstouren, Strade Bianche. Men faktum är att hon och hela den 15 cyklister stora klunga hon just då befann sig i blev diskade med en knapp tredjedel kvar av loppet – för att ha korsat ett järnvägsspår när bommarna var på väg ned.

– Efter det längsta gruspartiet var vi just bakom frontklungan och jagade, vi hade väl 75 meter upp till dem. Vi var precis på väg att nå ikapp när det efter en nedförsbacke kom en skarp vänsterkurva direkt följt av ett lite dolt järnvägsspår, som klungan passerade, och som just började blinka rött när vi ett par sekunder efter svängde in. Då bommarna inte var nere dundrade vi förbi, och blev direkt efter neutraliserade av juryn som var bakom oss, och som sedan beslutade att ta oss ur tävlingen och diskvalificera oss, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
– Det finns en första gång för allt … Det finns en ny striktare regel kring det här i år, och de valde att följa upp med detta. Men både jag, och alla i min grupp, tycker nog att det var lite dåligt då det dels först kom så dolt efter kurva, och att vi var så pass nära den grupp framför som passerade, och det fanns ingen som tydligt markerade att vi skulle stanna. Oavsett hade tävlingen slutat där, för om vi stannat och väntat hade vi blivit så långt efter.
– Det hade ju kunnat vara trevligt att få gå i mål i alla fall, men … Inte det absoluta krutet i benen och hundra procent ännu, men det går framåt och jag fick jobba en del under dagen då vi hade punka på topptjejen i laget och fick vänta och köra tillbaka till klunga, och likaså dra upp inför det viktigaste gruspartiet. Det var en rolig och tuff tävling, nytt för mig med alla gruspartier. Nu väntar lite träning  veckan och sedan två hårda tävlingar i Drenthe helgen som kommer.

Jag skrev ju också om Jacobsson i går, och om mina misslyckade försök att få tag i honom i Österrike. I dag ringde han schysst nog upp från Arlanda (efter att han missat sin buss på grund av försenat flyg!) och berättade om en bergochdalbanevecka där han höll på att ge upp efter en megabom i fredagens långdistans.

– På väg till kontroll fyra (av 19) var det lite otydligt på kartan. Jag läste fel och åkte till åttan–sjuan–sexan innan jag upptäckte det, och fick åka tillbaka hela vägen till fyran och sedan ta de andra kontrollerna i rätt ordning. Ett jävla skitmisstag som gjorde att jag tappade typ tio minuter (sträcktiderna visade att bommen kostade 10.05 mot segraren, Vladislav Kiselev). Från fyran och in i mål, de sista 50 minuterna, tappade jag bara 22 sekunder på vinnaren. Det var ett riktigt bra lopp, och jag hade absolut varit topp sex om jag inte hade gjort det där misstaget, säger Jacobsson till Konditionsbloggen.
Var det den tiden förbundskaptenerna såg, när de ändå tog ut dig till stafetten?
– Jag tror det. Först när det hände tänkte jag: Nej, nu bryter jag. Nu åker jag hem. Men sedan tänkte jag på stafetten och blev riktigt rädd att jag skulle bli petad ur förstalaget. Så då tänkte jag: Nu jäklar, i stället. Och där visade jag vilken fart och kapacitet jag har, även om jag inte riktigt fått ut det den här veckan. Jag har varit riktigt besviken över loppen jag gjort (16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans) när allt gått så bra innan. Och kroppen har känts bra också, men jag har gjort tokiga saker, som i långdistansen, och haft en del otur.
Men sedan fick du ändå en medalj i stafetten, hur var det?
– Jättehäftigt. Jag har ju inte tagit någon JVM-medalj eller något sådant tidigare, så det var en verkligt stor grej att få gå upp på prispallen och ta emot bronset. Robin (Salén) tappade ju lite på första, men det gick riktigt bra för mig på andrasträckan, det var helt klart mitt bästa lopp den här veckan, och jag plockade in lite på lagen framför. Sedan gjorde Henning (Sjökvist) också ett kanonlopp på sista och gick om det finska laget. Det var riktigt nervös vänta i målet, alltså. Långa minuter. Och riktigt stort när han gick i mål. Det är ändå en medalj i JVM, mot de bästa i världen.
Nu är skidorienteringssäsongen över. I orienteringen har du bytt klubb till OK Tisaren, vad blir målet?
– Ja, jag kände att det var dags att byta till en större klubb. Målet är junior-VM i Schweiz. Det är betydligt fler som kämpar om platserna i vanlig orientering än i skidorientering, men jag känner att jag har en chans. Vårens swedish league-tävlingar blir viktiga, och får jag ut min kapacitet kan jag absolut ta en plats. Jag känner att jag har förbättrat mig fysiskt till i år.
Och nästa vinter får du ta rejäl revansch i ditt sista JVM i skidorientering …
– Ja, jäklar. Det ska jag verkligen göra!

Några rader om halvmaran i Haag, till sist. Det var fyra Örebrolöpare på plats, och det gjordes tider, jävlar i min lilla låda. Här har ni tiderna, rekorden och mellantiderna per fem kilometer:
Josefin Gerdevåg, KFUM Örebro: 1.16.41 (17.48–17.57–18.24–18.40). Nytt distriktsrekord.
Mikaela Kemppi, Örebro AIK: 1.16.46 (17.49–18.01–18.21–18.43). Nytt personligt rekord, nytt D40-distriktsrekord.
Linus Rosdal, KFUM Örebro: 1.07.45 (15.48–15.57–16.18–16.18). Nytt personligt rekord, bästa tiden i distriktet sedan 1986.
Mattias Nätterlund, Örebro AIK: 1.12.48 (16.57–17.10–17.33–17.26). Nytt personligt rekord.

– Det var fantastiskt. Målsättningen var att försöka springa nytt personligt rekord, men väderprognoserna var inte så superbra, så jag var lite tveksam om det skulle gå. Det skulle blåsa åtta sekundmeter och regna. Något regn blev det inte, och även om det blåste ganska mycket så var det inte superfarligt, för det fanns många ryggar att ligga bakom. Men efter 15 kilometer kom vi ned till havet, och där var det kraftig motvind och hagel, och då var det ingen som ville ligga och dra, alla vek åt sidan. Där tappade man massor av tid, och blev jäkligt kall, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Det gör ju bara rekordet ännu mer imponerande …
– Ja, en dag med vindstilla hade det här varit en perfekt bana, med väldigt snälla plattar där man kunde hålla bra löpsteg. Det är svårt att spekulera i hur mycket man förlorade på vinden och haglet, men 30 sekunder sa grabbarna jag pratade med. Det känns kul att man kunde göra en sådan bra tid trots att det inte var optimala förhållanden. Då är man i bra form. Det här var absolut ett av mina bästa lopp, jag passerade milen på 35.45 och det gjorde jag inte på många millopp förra året, men jag vet inte om det var bättre än maran i Frankfurt. Det får jag suga lite på.
Låg du och Mikaela tillsammans hela vägen?
– Första tio gjorde vi det, sedan fick jag en lite lucka, jag tror att hon tyckte att det gick lite fort. Men vid 14–15 var hon ikapp, och så låg vi tillsammans i den fruktansvärda motvinden. Därefter hade jag kanske fem sekunder på henne tills 20 kilometer, då hon var ikapp igen. Med 600 meter kvar tänkte jag: ”Nu blir det Frankfurt i repris”, men jag lyckades spurta ifrån den här gången.
Det ska antagligen bli ett svenskt lag på halvmaran i friidrotts-EM i juli, räcker det här loppet för dig och Mikaela att ta er dit?
– Nej, jag tror inte att det här räcker. Vi pratade lite om det, jag och Mikaela, och vi tror att man hade behövt gå under 1.16 för att bli uttagen. Dessutom hade man nog behövt vara snabbaste svenska här, och vi hade Hanna Lindholm (Studenterna) framför oss (fyra sekunder före Gerdevåg, nio före Kemppi). Men man vet aldrig.
Kan du göra under 1.16, om det krävs?
– Klart det är görbart, om man får till det. Men just nu har jag ingen mer halvmara inplanerad än Göteborgsvarvet, och den är ju inte så snabb. Vi får se vad som händer.

För övrigt upptäckte jag först i dag att den bloggbekante Hälleforslöparen Haben Kidane sprang tiokilometersloppet under Kiel marathon förra veckan (jag släppte fokus från det loppet när Erik Anfält inte kom till start). Haben kutade på 33.13, 17 sekunder över det personliga rekordet.

Helgens höjdare – Fahlins och Impolas egna ord om helgens tävlingar

1. Vasaloppet
Well, det går inte att komma runt det. Vasaloppet är inte bara helgens höjdare utan hela årets höjdare i sportväg för min del. Inte bara för att jag älskar långloppsskidåkning utan också för att de sedan 20-talet år är en tradition viktigare än julafton (i varje fall för mig) att hela familjen (vi har med tiden blivit rätt många) samlas hemma hos mina föräldrar och käkar frukost, förmiddagsfika och lunch (utan några egentliga avbrott däremellan, min kära mamma serverar mat på löpande band) medan åkarna avverkar de nio milen från Sälen till Mora.
Det sportsliga då. Jo, som vanligt kretsar det mesta ur ett länsperspektiv kring Kopparbergssonen Bill Impola och Karlslunds Kristina Roberto. Båda blev bortvallade i fjol (läs om Impola, som dessutom fastnade i den havererade stargrinden, här, och Robertos egna ord på hennes blogg här). Impola gjorde ju karriärens bästa lopp förra våren, och var länge med i kampen om den rosa ungdomsvästen i långloppsvärldscupen (men till slut fick han ge sig, blev trea) medan Roberto gjorde sina allra bästa resultat 2013/14, då hon slutade femma i totala långloppsvärldscupen. I somras opererade hon ena hälen, och efter att rehaben drog ut på tiden var hon långt ifrån toppade när årets säsong satte igång, men inte minst i Tjejvasan i lördags, där hon bet i och var med tätklungan hela vägen in i mål, visade hon att hon nu är tillbaka på allvar.
Både Impola och Roberto kan vara med på topp tio på söndag. Samtidigt ska man komma ihåg att de tillsammans bara har en topp tio-plats genom tiderna, Robertos sjundeplats 2014. Den gamla orienteraren Roberto gjorde ju sin första skidtävlingen över huvud tageti Tjejvasan 2008, och debuterade i Vasaloppet året därpå (82:a på 6.08). 2014 hade hon utvecklats så mycket att hon var sjua på 4.42, efter att dessförinnan ha haft placeringsraden 82-29-21-21-brutit. Men i fjol fick hon alltså nöja sig med en tolfteplats på odugliga skidor. Impola var 66:a, 144:a och 46:a i Vasaloppet 2010-2012, innan han 2013 slog igenom med buller och bång, och var bäste osignade åkare på 13:e plats. 2014 fick han nöja sig med en 18:e-plats efter att ha krockat med en drickalangare och 2015 var det alltså både grindkrångel och vallastrul som fick honom att bryta. Konditionsbloggen ringde upp Bill i går för att höra hur han ser på helgens lopp (han berättade också om nya lagkamraten Dario Cologna, ett snack som går att läsa i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se), och han berättade att han tror vi kommer få se väldigt offensiv körning på söndag.

– Min förhoppning är att det ska gå fort från start, som det gjort i de flesta lopp den här säsongen. Jag vet att jag är bra uppför och hoppas att det blir rejäl fart i första backen, så att fältet spricker redan där. Det har det gjort några år, men då har det varit så tungfört att det tryckts ihop igen. Men kommer det vara samma förhållande för alla, om väderförhållanden är gynnsamma och det verkar de bli enligt senaste prognosen, så tror jag det blir så offensiv körning att det spricker direkt. Det är många som vill att det ska vara hög fart. De som har varit bäst i år, Petter Eliassen, Tord Asle Gjerdalen och Morten Eide Pedersen som varit starkast i vårt team, är killar som gillar när det är väldigt offensiv körning. Det är killar som har tränat hårt i många år, som har mycket i bagaget. Det är sådana som vinner Vasaloppet, säger Impola till Konditionsbloggen.
Och du då, vilken chans har du?
– Jag ska göra så gott jag kan. Jag hoppas att materialet, kroppen, allting stämmer. Då kan jag vara med där framme, det vet jag. Det har jag varit förr, och jag är inte sämre tränad nu. Klart att jag har en hög målsättning inne i skallen, men resultaten finns inte där från tidigare år i Vasaloppet, så man kan inte kräva alltför mycket. Man måste vara realistisk och se vad man har i bagaget jämfört med andra. Men givetvis har jag en tanke, ett mål, ett upplägg för mig själv.
Är det viktigt att du gjort sex Vasalopp nu, att du samlat på dig rutin?
– Nja, det är nog viktigare att ha gjort många långlopp än många Vasalopp. Förr fanns det inte så många långlopp, och man fick sin rutin just från vasan. Men nu är man inne i det så många gånger varje år, så jag tror helt klart att man skulle kunna slå till och vinna Vasaloppet första eller andra året man körde om man hade rutin från andra långlopp.
I fjol hade du avgjort La Diagonela när du körde fel och var topp tio tre gånger, men i år har du ingen topp tio-placering. Varför har det gått tyngre (Bill har förvisso varit tolva i La Sgambeda, elva i Jizerska padesatka och 16:e i Toblach-Cortina, men bröt Kaiser Maximilian Lauf och var bara 44:a i La diagonela och 55:a i Marcialonga)?
– Det var lite segt några tävlingar, och jag har varit sjuk en sväng. Nej, det har inte varit så mycket att hänga i julgranen. Men det är fortfarande fyra veckor och tre lopp kvar, och vi får se hur det går nu på slutet.
Ställer Vasaloppet några speciella krav eftersom det är det längsta loppet i kalendern?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är lite längre, men det är ändå samma personer som kommer vara med och kriga om segern i slutändan. Åkarna gör många långpass på fyra-fem-sex timmar per säsong, och det är så många långlopp på en säsong, att Vasaloppet inte är speciellt på det sättet. Däremot är det det klart mest prestigefyllda loppet, till och med för norrmännen är det viktigare än till exempel Birkebeinerrennet. Alla toppar sig till Vasaloppet, alla vill vara med långt fram, och det gör det svårare att ta en topp tio-placering där än i något annat lopp.

I morgondagens pappers-NA har jag dessutom en intervju med Fjugestas Olivia Hansson, fjolårets succéjunior som i år gör sitt första Vasalopp som senior och det första i Team Skistart.coms dress. Där berättar hon bland annat om tankarna kring separat damstart, och om att hon inte får starta i elitstartledet trots att hon var 14:e i fjolårets lopp.
Vill ni ha nummer att hålla koll på? Well, i elitstartledet kommer Bill Impola ha nummer 178 på bröstet medan lillebror Bob kör med nummer 90. Karlskogingen Magnus Hedlund (den tidigare Wadköpingsloppsvinnaren som gör sitt 26:e raka Vasalopp efter att han fick åldern inne som 18-åring och alltjämt platser i elitstartledet) har nummer 267, Karlslunds Tobias Karlsson startar med 269 på bröstet och Kristina Roberto har 511. Och i startled ett har Olivia Hansson 17042, Per Eklöf 1355 och Ice race vintage-segraren Fredrik Nylen 1250. Vilket nummer Danny Hallmén och Joakim Ljunggren kommer köra med har jag ännu inte fått bekräftat.

2. Premiären för världstouren i landsvägscykel
Jag hade en längre text om Emilia Fahlins säsongsinledning i fredagens pappers-NA, men där fokuserade jag mest på det övergripande (hur hon ska undvika att dra på sig nya sjukdomar, vägen mot Rio de Janeiro och sådant). Men när jag ändå hade henne på tråden tidigare i veckan passade jag även på att höra lite inför lördagens Strade Bianche, den första deltävlingen någonsin i damernas världstour, som in för årets säsong ersatt världscupen. Tävlingen, med start och mål i Siena, körde för första gången förra året, men för Fahlin är det debut. Tävlingen är stenhård, totalt 121 kilometer lång med många småbackar och totalt 22,4 kilometer grusväg (dessutom sägs det vara 80 procent risk för regn i morgon, så det kan bli rejält grisigt!) och en brutal avslutning med 15 procent lutning sista 2,4 kilometerna upp till målet på Colle Pinzuto. I premiärupplagan sprack fältet av totalt i den sista backen, och Megan Guarnier vann 37 sekunder före Lizzie Armiestead och Fahlins dåvarande teamkompis Elisa Longo Borghini (och där bakom var det ännu mer splittrat, tian var över fyra minuter bakom täten).

– Det är en riktigt grym final, och realistiskt sett lär det bli tufft för vårt lag (Alé-Cipollini, som Fahlin i år kör för), sådana här typer av tävlingar är kanske inte de där vi har bäst kort att spela på. Men vi får försöka köra mer taktiskt, få till någon utbrytning eller så. Lagets motto på alla tävlingar är: Vi kanske inte har lag att vinna varje gång, men vi ska göra allt som är möjligt, vara med i utbrytningar och försöka skapa möjligheter, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir viktigt i tävlingen?
– På ett sätt liknar den lite de tävlingar vi körde i Belgien i helgen. Där var det partier med kullerstenar, här är det grusvägar. Där gäller det att verkligen vara med längst fram i klungan. Det är ett jäkla positionskrig in mot de partierna, för sitter man inte med där framme är man inte med när tävlingen går. Det spelar ingen roll hur stark man är om man inte har bra position in på grusvägarna och när backarna kommer.

Fahlin berättar också att grundplanen är att köra rubbet i världstouren under våren: Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Wevelgem in Flanders fields och Flandern runt de fyra närmaste veckorna. Och därefter dessutom det spanska etapploppet Euskal Emakmeen i början av maj. Snacka om späckat schema.
Alé-Cipollini ställer upp med bästa tänkbara lag i lördagens tävling, förutom Fahlin också hemmaåkarna Marta Bastianelli (den tidigare dopningsavstängda världsmästaren som ju överraskningsvann i söndags), MArta Tagliaferro och Anna Trevisi samt polacken Malgorzata Jasinska och spanjoren Ane Santesteban. I övrigt är i princip hela världseliten på plats, och bland dem tre andra svenskor. Emma Johansson, förstås, men också Sara Mustonen-Lichan och Sara Olsson som sannolikt gör upp om den tredje svenska OS-platsen bakom Johansson och Fahlin.

3. Medaljläge i skidorienterings-JVM
Degerfors Filip Jacobsson fick halv revansch när han slutade på 14:e plats i långdistansen, den sista individuella tävlingen i junior-VM i skidorientering, på fredagen. Hans bästa placering i mästerskapet, och för första gången var han dessutom näst bäste svensk , med Robin Salén två placeringar framför (men faktum är att Jacobsson var över 14 minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev och drygt tolv från pallen). Det gav också Jacobsson en plats i det svenska stafettlaget, trots att han inte toppresterat under JVM-veckan. Starten går 10.40 på lördagsmorgonen, och Salén kör förstasträckan följd av Jacobsson på andra medan Henning Sjökvist avslutar. Sverige i skidorienteringsstafett ska ju i princip vara medaljgaranti, men i fjol fick Jacobsson och de andra nöja sig med fjärdeplatsen, rejält distanserad av de tre andra stora skidoländerna Ryssland, Norge och Finland efter en bedrövlig förstasträcka av Kalle Henriksson.
Då, i fjol, var Jacobsson två år yngre än många av motståndarna, men slutade ändå åtta i sprint, felstämplad i medeldistansen, 18:e i långdistans. I år blev hans individuella placeringar 16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans. Bättre den här gången sett över tre distanser alltså, men utan fullträffen som en topp tio-placering ändå är. Och med tanke på att han före VM inte hade missat pallen i en enda tävling på hela säsongen känns mästerskapet som en liten missräkning, men det måste Filip förstås svara på själv (tänkte försöka få tag på honom i morgon).

Bubblare: På fredagen startade inomhus-veteran-SM i friidrott, med bland annat med 3 000-metersloppen (1 500 avgörs på lördag och 800 på söndag). Mikaela Kemppis 9.57,63 från Inneserien hade räckt till överlägsen seger i D40-klassen, men i hennes frånvaro tog men i henns frånvaro räckte 10.20,24 för Rånäs Ulrika Flodin till guld (ex-karlskogingen Linda Take tog bronset på 10.50,29). Dessutom avgörs det ett inomhus-ungdoms-SM i Uddevalla, med 1 500 meter för 16-åringarna (Frida Johansson, Karlskoga, anmäld) och 1 000 meter för 15-åringarna (Melker Forsberg och Minna Seger, Glanshammar, samt Gustaf Otterhed, Örebro, till start) på programmet. Dessutom körs Kilsbergsloppet på konstsnöspåret (som nu är täckt i härlig natursnö!) i Ånnaboda, med 114 ungdomar och tiotalet seniorer anmälda.

Trots Regborns mäktiga distriktsrekord: "Finns massor mer att plocka ut"

Snacka om fullträff (eller ja, kanske kunde det varit ännu lite, lite bättre, men det återkommer vi till). Martin Regborn, den 24-årige örebroaren som inte bara kutat två VM i orientering utan dessutom blivit bloggens mest frekvente objekt senaste veckorna efter hysteriskt (tränings-)tävlande med och utan karta i handen, och förra helgen dessutom SM-silvermedaljör i inomhusrodd, har slagit till igen.
I eftermiddags, nere i Malmö, tog han inte bara en finfin femteplats över 3 000 meter i inomhus-SM i friidrott, han slog dessutom Per Sjögrens distriktsrekord på distansen med en halv evighet, eller 7,7 sekunder om man vill vara mer noggrann. Regborn korsade mållinjen (efter förlorade spurtduell mot Hässelbys Nacerddine Hallil men vunnen mot Spårvägens Lars Södergård) på 8.15,81. Över åtta sekunder snabbare än han någonsin avverkat de 15 varven tidigare i livet. Staffan Ek, Huddinge, tog guldet på 8.04,10. 8.07,85 krävdes för pallen.
Jo, det där med att det kunde blivit ännu lite bättre? Regborns friidrottstränare Mikael Kroon tippade inför loppet att hans adept skulle göra 8.12-8.15. ”Tippningen var hyfsad. Finns dock massor mer att plocka ut. Vi har kört väldigt ‘safe’ för att inte riskera något. Det är ju VM (i orientering alltså) i år och det är målet. Så någon supertoppning gjordes inte till detta SM. Men visst har vi skärpt till några pass, och Martin svarar väldigt bra på träningen. Det är sköna kvitton att få på att vi ligger rätt i planeringen”, skriver Kroon till Konditionsbloggen.

Ännu fler varv (drygt 218, faktiskt) kutades det i Tybblelundshallen när vinterns tredje och sista deltävling i maratonserien avgjordes. Kumlalöparen Tomas Fridh, 42-åringen som tävlar för Stocksäter, och som hade vunnit alla maror som arrangerats i hallen tills hans mage brakade ihop under Decembermarathon senast (han räddade ändå en andraplats då) inte bara vann den avslutande deltävlingen Februarimarathon (som kan bli sista maran i hallen på ett tag, någon ny serie verkar det inte bli nästa säsong, om än möjligen ett Decembermarathon; vi får väl återkomma till det) utan detroniserade dessutom sitt eget hallrekord med över sex minuter när han korsade mållinjen för 218:e och sista gången vid 3.02.17 (även IFK Moras Niklas Gunne gick under hans tidigare rekord på 3.08.26, och var bara drygt tre minuter efter på andraplatsen, Håkan Lindahl Hedin från arrangörsklubben 114Sport tog tredjeplatsen mindre än ett varv före IFK Noras Joakim Oskarsson).
Vingåkers Victoria Borg tog tredje raka segern i damklassen (och var dessutom ensam kvinna om att fullfölja alla tre marorna av, vilket gjorde att hennes segermarginal i sammandraget blev rätt så stor; Fridh vann naturligtvis överlägset på herrsidan) på tiden 3.27.02, vilket gjorde segermarginalen till drygt 32 minuter och Borg till utmanare om priset som jämnaste löparen (det delas nämligen ut pris till den som har jämnast tider sett över de tre maratonloppen, och Borg har 3.21.52 [hallrekord]-3.27.25-3.27.02 vilket borde räcka långt även om jag inte sett någon definitivt uträkning av resultatet). Skagerviks Isabelle Henriksson vann tretimmarsklassen tåv varv före Matthias Köhler, och Danderyds Magnus Åkerhielm tog hem halvmaratonklassen. Kvarnsvedens Stig Söderström? Jodå, han kom till start och avverkade de 42 195 meterna på 5.42.12, och inkasserade därmed ännu ett maratonlopp till listan som nu lär innehålla drygt 800 stycken. Respekt.

Karlslunds Kristina Roberto var med ända in på Vasagatan i centrala Mora när Tjejvasan skulle avgöras för andra året i rad. Av tv-bilderna att döma hamnade hon lite avigt i knixarna in i Mora, testade att gå ut i eget spår och se vad armarna dög till i Moraparken, men kunde bara konstatera att det inte fanns mer att plocka ur kroppen den här dagen. En tiondeplats (de var tio som höll ihop hela vägen in) och framför allt att hänga med i Britta Johansson Norgrens och de andra kanonernas tempo hela vägen var ändå mer än man kunnat vänta sig med tanke på strulet efter Robertos häloperation i somras. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon har att ge nästa söndag. Olivia Hansson kom inte till start, så Elin Fjellström, Garphyttan, blev näst bästa länsåkare på 44:e plats (femma bland juniorerna), följd av klubbkompisen Josefine Wallenhammar på 88:e. Rebecka Nylin, orienteraren som toppar Löpex vinterserie, blev 288:e och en av 18 länsåkare som gick under två timmar.

Nere i Belgien verkar inte Alé-Cipollini-åkarna haft någon av sina bättre dagar när vårklassikerna tjuvstartade med Omloop Het Nieuwsblad med start och mål i Gent (Örebroproffset Emilia Fahlins första stora tävling för året efter avhoppet från Tour of Qatar). Av de fyra av stallets åkare som tog sig i mål var samtliga med i den 38-mannaklunga som rullade i mål 4.09 bakom den 23 man starka tätgruppen (tre cyklister som tvingats släppa täten befann sig mellan grupperna, så klungan fick spurta om 27:e-platsen och Alé-Cipollinis Marta Bastianelli blev trea i den uppgörelsen). Även Fahlin, Marta Tagliaferro och Malgorzata Jasinska satt med i den klungan medan Dalia Muccioli och Martin Alzini bröt. I morgon är det dags för Omloop van het Hageland med start och mål i Tielte.