Tolvårige örebroaren blev ultralöpare i helgen: ”Fick feeling, tänkte hur häftigt det skulle vara att ha sprungit en mara”

Resultatlistan från helgens Kvinnersta backyard ultra är nu publicerad, där man man bland annat kan läsa om topp sex som jag redogjorde för i går (men också att Hällefors Brian Nilsson delade sjundeplatsen på 16 varv och att Örebro AIK:s Stefan Sager var nia på 15 vilket gav totalt sju länslöpare på topp tio (och både ettan och tvåan bland såväl herrar och damer var härifrån, vilket inte varit så vanligt i backyardloppen genom åren). Allra mest spektakulärt var dock att blott tolvårige Örebrokillen Melker Mangnäs, som springer för KFUM Örebros orienteringssektion, klarade sju varv och därmed med stor sannolikhet blev den yngste länslöparen genom tiderna att nå ultradistans på en officiell tävling. Sju varv ger nämligen nästan 47 kilometer. Imponerande! ”Var kanske lite väl många gånger [som Melker fick ringa i distansrekords-klockan], men han var väldigt bestämd och det gick väldigt bra fram till sista varvet då han fick gräva lite. Han är grymt nöjd, lite stel idag och tänker vänta länge till nästa gång. Han fick feeling, tänkte hur häftigt det skulle vara att ha sprungit en mara och på den vägen blev det …”, skriver mamma Petra, som också nöjde sig efter de sju varven, på instagram.

Det blev bara en distans för Adam Axelsson under den andra helgens öppna tävling tyska Inzell – fredagens 1 500-meterslopp. Jag har inte pratat med honom efteråt, men det lär ha varit någon sjukdoms- eller skadekänning eftersom han avstod resten av helgen. Axelsson inledde snabbare än i förra helgens tävling på distansen – 17,73 på första 200 och 44,65 på första 600 var elva respektive 32 hundradelar bättre än då, men mattades mot slutet och gick i mål på 1.14,09, 19 hundradelar långsammare än senast. Det gav en 23:e-plats i tävlingen, drygt 4,5 sekunder bakom segrande italienaren David Bosa på distansen (men Axelsson var ändå klart bäste svensk). Axelsson har befunnit sig på läger med den svenska OS-satsningen, i lagtempo, i Inzell i flera veckor.

Terräng-SM-guld till KFUM Örebro i Bergentz sista lopp för klubben (men nu kommer Bergdahl ”hem”) – och Tjernlund och Pettersson med starka resultat i elitseriefinalen

Laget såg ramstarkt ut på papperet – och väl ute på banan på Höganäs flygfält såg Wilhelm Bergentz, Eric Westberg och Noha Olsson till att föra hem det där guldet i lagtävlingen i terräng-SM:s P19-klass som alla tre trängtat efter. För Bergentz och Olsson var det dessutom andra gemensamma guldet efter segern i stafett-SM, över 3×800 meter i P17-klassen 2019 (en säsong som slutade med att båda tog plats i svenska laget till ungdomsfinnkampen). Jag pratade med Noha efteråt, och han var av förståeliga skäl lyrisk över att ha lyckats ordna ett guld 2,5 månader efter att han startat sin militära grundutbildning, vilket gjort att han knappt haft tid att löpträna alls. Läs den artikeln här. Segern gör KFUM Örebro tilldelas en av de två svenska platserna till terränglöpningens Europacup för klubblag i portugisiska Oeiras den 6 februari. Klubben har nu en vecka på sig att besluta sig för om de tackar ja till platsen eller inte. Ekonomin är den stora frågan inför det beslutet, men också att Bergentz nu lämnar klubben. Häromdagen blev det nämligen officiellt att löparen – som i år bland annat slagit distriktsrekord på 5 000 meter i herrklassen och sprungit i juniorlandslaget både i U19-EM i Tallinn och i en landsvägslandskamp i Italien – från och med den 15 november (när det är tävlingsårsskifte och friidrottssäsongen 2022 officiellt startar) kommer att representera Göteborgsklubben Hälle, även om han kommer att bo kvar i Örebro. Därmed skulle Kevin Bodén, som på söndagen var fjärdegubbe i KFUM:s lag, förmodligen ta Bergentz plats vid en eventuell Portugalresa.
Individuellt blev Bergentz femma i söndagens tävling, 18 sekunder bakom segraren (och nye klubbkompisen, i Hälle) Sharmarke Ahmed och bara sex från medalj över de sex kilometerna. Westberg var åtta, 22 sekunder bakom Bergentz, medan Olsson blev 13:e, ytterligare 40 sekunder bakom (Bodén blev 24:a, minuten bakom Olsson). I lagtävlingen gav det KFUM 24 placeringspoäng, mot Mölndal AIK:s 45. En rejäl segermarginal, alltså, och hade någon av Örebros tre topplöpare fallit bort hade Bodéns resultat ändå räckt för att säkra segern.
På seniorsidan gjorde Martin Regborn ett nytt topplopp och slutade sexa. Hässelbys Samuel Russom och Eskilstunas Emil Millán kom loss tidigt, men Regborn låg hela tiden med i gruppen där bakom, som krympte allt mer. Till slut var de bara fyra kvar, och på sista halvvarvet runt den inför söndagen förlängda banan (som nu verkligen var två kilometer för totalt tio på seniorsidan, efter att gårdagens fyra kilometer snarare var 3,6) tvingades han ge sig mot de tre andra. Längst fram tog Russom guldet före Millán på 28.55 respektive 29.04, och 16 sekunder bakom Russom spurtade förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal hem karriärens första SM-medalj. Regborn var till slut 29 sekunder bakom täten och 13 bakom Rosdal (Hälleforsfostrade IFK Lidingö-löparen Haben Kidane blev 20:e, knappt två minuter bakom täten).
Liduina van Sitteren gjorde karriärens bästa terränglopp och förmodligen säsongens bästa tävling överhuvudtaget när hon sprang in som sjua, knappt 2,5 minuter bakom segrande Hällelöparen Samrawit Mengsteab (som var sju sekunder före IFK Umeås Charlotte Andersson) och mindre än 1,5 från bronset. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var 20 sekunder bakom, på åttondeplatsen. Hon byter också klubb vid tävlingsårsskiftet – från Sävedalen som hon representerat de senaste åren till KFUM Örebro.
Och när vi ändå är inne på klubbyten som kommer att ske den 15 november: KFUM Örebros veteran-medeldistansare Lars Lundegård går till IF Start dagen efter inomhus-veteran-SM i Västerås (som avgörs 13–14 november), och där blir han klubbkompis med veteranen Anders Johansson som ansluter från Kvismaredalen.

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker valde att avstå årets terräng-SM – där hon under årens lopp annars håvat in tio medaljer – för att istället springa Rotterdam marathon. Det är oklart om hon bröt (på webb-tv-sändningen från terräng-SM sades att hon gått i mål en bit under 2.40, men hon finns inte i resultatlistan), men hon var hur som helst inte alls nöjd i sin kommentar på instagram efteråt: ”Det blev inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bommade på det viktigaste av allt, att stå på startlinjen hel och frisk, så tyvärr kunde jag inte dra nytta av de bra förutsättningarna som fanns idag. Nästa gång!” Wiker har ju tidigare sprungit maran under två friidrotts-VM och har förstås högtställda förväntningar.

På Gotland avslutade Ellinor Tjernlund säsongen i orienteringens elitserie, Swedish league, med att notera tredje bästa löptid i den avslutande jakstarten på säsongens totalresultat, över förkortad långdistans. Därmed kunde hon klättra från femte till fjärde plats i sammandraget genom att vinna en spurt mot Ärlas Susen Lösch, IFK Göteborgs Elin Månsson, Sundsvalls Frida Vikström som alla var inom 15 sekunder. Linnea Claesdotter sprang in som 19:e och Lovisa Persson som 21:a (Järlas Karolin Ohlsson vann över 5,5 minuter före IFK Göteborgs Sara Hagström – Tjernlund var över 13 minuter bakom Ohlsson) medan de övriga starka Tisarenlöparna på plats (som Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren) avstod start. Jonatan Gustafsson blev 13:e på herrsidan (där vann OK Ravinens Gustav Bergman drygt fem minuter före OK Kåres Eskil Kinneberg).
Allra finaste placeringen nöp däremot Valter Pettersson, som försvarade sin tredjeplats i äldsta juniorklassen, H20. Han var drygt sex minuter bakom Stora Tunas Viktor Svensk, men drygade ut rejält till Huskvarnas Joar Hertin som startade tätt bakom men var över minuten bakom i mål. Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen sprang upp sig hela vägen till en åttondeplats i D18 trots att hon bara hann vara med i de tre avslutande tävlingarna.

Tisarens Johan Runesson kunde inte följa upp lördagens guld i masstart är orienteringsskytte-SM i Täby avslutades med sprint på söndagen. I stället fick han nöja sig med brons, nästan 2,5 minuter bakom tätduon som hade en ruskig spurtuppgörelse där Tisarens VM-meriterade Gustav Hindér till slut fick ge sig med sekundmarginal mot Robbin Kantarp, P10 IF. Nina Hallor och Anna Runesson var nia och tia på damsidan.

Jag gjorde ju ett ordentligt förhandstips inför Kvinnersta backyard ultra, och inte fick jag rätt i mycket, men jag tippade åtminstone rätt vinnare och ungefärligt antal varv – för degerforsaren Filip Andersson tog programenligt hem tävlingen på 26 varv/timmar (drygt 174 kilometer). Vintrosas Björn Tikkanen, som jag inte alls nämnde i försnacket, slog personligt distansrekord och tog andraplatsen (på 25 varv, följaktligen), medan Köpings Krister Hägg Lahti tog tredjeplatsen på 24 varv (vilket han berättade för mig att han skulle springa när jag mötte honom strax före start, han är pålitlig). Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson blev fyra (och med det bästa dam) på 21 varv, före Kumlas Maria Pettersson på 19 och Lindesbergsbördiga Elin Engström på 18.
Daniel Brånn, SM-fyran i 24-timmarslöpning som var outsider till segern? Han tvingades kliva av ”redan” efter 13 varv. ”Det var magen som ställde till det för mig. Illamående så jag inte fick i mig energi”, skriver han.

Världsrekord i helgen – nu är det dags för Kvinnerstas egen backyard (med starkt startfält – här är en matig genomgång av de 21 bästa)

Jag vet inte om ni gjorde som jag i helgen, men jag antar det. Hade svårt att sova eftersom man hela tiden var tvungen att kolla uppdateringarna från backyard ultra-VM i USA, alltså. Tävlingsformen – som går ut på att man springer 6 706 meter per timme, med start varje heltimme, så länge man orkar – har exploderat de senaste åren, och på årets VM försköts möjlighetens gräns ytterligare när Amerikanerna Harvey Lewis soch Chris Roberts pressade varandra förbi 80 timmar (japanen Terumichi Morishita var också med länge, missade att ta sig runt det 81:a varvet med minuten), och Roberts klev inte av förrän det 85:e varvet var påbörjat. Lewis tog sig runt det, och vann på nya ”världsrekordet” 85 timmar/varv som ger nästan exakt 57 mil. Vi snackar alltså tre dygn och 13 timmars rörelse med några korta minuters vila varje timme.
I helgen är det hur som helst dags för årets fjärde och sista tävling i samma gren hemma i länet (om vi räknar Hjälmargården backyard ultra, som strikt sett gick några hundra meter på fel sida länsgränsen), och den med överlägset bäst startfält – Kvinnersta backyard ultra. Skådeplatsen är Kvinnerstagymnasiet, strax norr om Örebro, och banan består av till lika delar finstig och grusväg (och en kort asfaltsbit). Det är inte samma bana som i det som heter Örebro backyard ultra och som brukar gå på Kristi himmelsfärd, men delar av stigarna återkommer och tävlingscentrum (och arrangör) är identiska. En tävling har hållits på just den här banan, 2019. Då vann stockholmaren Daniel George på 31 varv. Återstår att se om några pressar upp varandra ditåt i år. Hur som helst har arrangören satt en maxgräns på 40 timmar den här gången, på grund av civilt jobb (och så är det väl skola på måndag …). Start lördag 10.00 och målgång senast 2.00 natten mot måndag, alltså (men det längsta någon sprungit i en backyard i Örebroområdet är 32 timmar).
För att det ska bli lite roligare att följa har jag rankat deltagarna (de 21, av 64 på startlistan, som jag tror mest på) och skrivit lite om deras meriter (sammanfattningsvis tror jag att det kommer bli en kamp mellan Filip Andersson och Daniel Brånn, där Filips erfarenhet avgör – där bakom finns ett stort gäng som har potential att springa runt 24 timmar, men få som garanterat kommer göra det och ingen som lär komma så värst mycket längre än så):
Filip Andersson, klubblös (Degerfors): Vinnare av Vinko backyard ultra och The Hill marathons i år (och tvåa i Storstenshöjden 100 miles vinter). Har passerat 24 timmar i sina fem senaste backyard-försök (som längst 29 varv i Säfsen sommarbackyard 2019).
Daniel Brånn, KFUM Örebro: För tiotalet år sedan en stark maratonlöpare, för året ny som seriöst satsande i ultrasvängen. Fyra på 24-timmars-SM (precis under 206 kilometer) och kom 15 varv i backyardebuten i Hjälmargården backyard ultra i maj.
Lisa Amundsson, Koster SK: Svensk ultralöpnings verkliga krutgumma som helst springer långa tävlingar varenda helg. 60-åringen blev trea i Viadal sexdagars i september och noterade ett av tidernas bästa resultat i K60-klassen (i världen) med 582,6 kilometer. Tog förstås också SM-guld i klassen på 24-timmars i Skövde i juli och totalvann backyarden i Adolfsberg tre veckor senare. Var över och sprang VM i backyard ultra i Tennesse 2019 (sexa av damerna, 43:e totalt på 24 timmar) och ingick i svenska VM-laget på hemmaplan, i Älvdalen, i fjol (då hon också sprang 24 timmar). Allra största meriten är kanske ändå när hon totalvann backyarden i Älvdalen 2018 på 33 varv (före bland andra ultralegendaren Jonas Buud!).
Nina Eibring, ingen klubb (Kristinehamn): Sveriges okrönta backyarddrottning. Var med i den allra första backyardtävlingen på svensk mark i Lur 2015, och har sedan dess radat upp ytterligare 20 backyardtävlingar (och hon har totaltvunnit fyra av dem, senast i Karlstad i september). Som längst har hon sprungit 31 varv (nere i Trosa 2017) och hon har dessutom bland annat varit RM-tvåa i 24-timmars sprungit 246 kilometer långa Trans Scania. Efter att det för några år sedan uppdagades att hon har problem med hjärtat tar hon det lite försiktigare, men hon är fortfarande att räkna med.
Krister Hägg Lahti, ingen klubb (Köping): Blandar och ger, men när det stämmer så kan det stämma rejält. Som i första och hittills enda upplagan av just Kvinnersta backyard ultra, då han väntade ut självaste Andreas Falk och knep andraplatsen bakom Daniel George efter 30 timmars kamp (George vann alltså på 31). I år har Krister som längst kommit 24 timmar, i Älvdalen.
Christer Broström, OK Denseln (Finspång): En av svensk backyard-löpnings största profiler, som bland annat har egenheten att han rusar runt i våldsam överfart det varv när han vet att det kommer serveras pizza vid målet (för att hinna äta en hel, eller en och en halv). Är gammal orienterare och brukar ibland hänga ut en orienteringsskärm efter en 24:e-del av vägen – och förflytta den en 24:e-del för varje varv, mot målet om att hålla på ett helt dygn. Det har han inte klarat sedan Örebro backyard ultra 2019, när han blev sexa, men prestationen i 24-timmars-SM i somras – där han inledde lugnt och tog placeringar hela vägen till en silverpeng i M55-klassen – imponerar och visar att formen är god.
Regina Johnson, ingen klubb (Karlskoga): En av Sveriges starkaste ultralöpare i D50-klassen. Dunkade in 543 kilometer över de sex dagarna i Viadal för en månad sedan, och var trea av alla damer i Hallund ultra beachs 100-milesklass i fjol. Backyardperset är från Karlskoga i juni, då hon gjorde 22 varv. Dags för 24 nu?
Yann Hellman, Ängebo IK (Bjuråker): Vann 100-milesloppet Black river run i Västerås i september på 20.11 och Marieberg galleria 6h i fjol. Har större potential än perset på 22 timmar från Trosa i juni.
Daniel Linder, Örebro AIK: Sprang 20 varv och blev tvåa i Hjälmargården backyard ultra.
Fredrik Palm, Scania road runners (Jönköping): Har sprungit hundramilestävlingar som Gax och Kullamannen, men inte riktigt fått ut potentialen i backyardsammanhang (som längst 25 timmar i Örebro 2019). Sprang 182,3 kilometer på Örebro 24h på Fornabodatravet i fjol.
Anna-Karin Larsson, Örebro AIK: Sjua i TEC 100 miles på 25.13 förra året.
Mikael Sandberg, LK Nyköping: Sprang liksom Lisa och Regina sexdagarsloppet i Viadal i september, där han avverkade 502 kilometer. SM-trea på 24-timmars i M55 (126,2 kilometer). 25 timmar i backyarden i Trosa 2018, men har inte varit nära att komma så långt sedan dess.
Märta Sjölander, Örebro AIK: Gjorde 24 varv/timmar i Trosa 2019.
Maria Pettersson, ingen klubb (Kumla): Tvåa i Adolfsbergs backyard och trea i Hjälmargården backyard med 18 respektive 17 varv i år.
David Martinsen, ingen klubb (Karlstad): Har sprungit två backyard ultra i år och kommit 16 varv i båda. Den andra vann han, så kanske fanns det mer i benen.
Louise Kjellson, Umara SC (Hjo): Vann D40-klassen på SM i 24-timmars i somras med drygt 173 kilometer, vilket är överkapacitet för 24 timmar på en backyard. Men har bara testat en backyard-tävling och klev av efter tolv timmar då.
Amanda Nylén, Degerfors OK: Persade med 20 varv i Karlstad i fjol, där hon var bästa dam. Har systern Rebecka, som också har ultrameriter, med sig i startlistan.
David Hjälmarlycka, Götlunda IF: Tvåa i Avesta med 20 varv i fjol. Sprang 174,4 kilometer i Örebro 24h.
Erika Lundmark, Norrbärke SK: Har gjort 19 varv (i Säfsen i fjol).
Elin Engström, Umara SC (från Lindesberg, bor i Halmstad): Vann Örebro 24h i fjol på 166,5 kilometer och borde ha bättre kapacitet än de 16 varv hon som bäst – vid ett par tillfällen – klarat på backyard.
Martin Bergman, Lanna trail and run: Vann Storstenshöjden 50 miles (sommar) och ser alltid vass ut på träning även om han tävlar sparsamt (hittar inga backyard-tävlingar alls i arkivet).

Klart för backyard ultra i Kvinnersta i oktober – och fritt fram för Stockholm marathon när restriktionerna lyfts

Efter Hjälmargården (som ligger precis utanför länsgränsen) och Adolfsberg är det nu klart att det också blir en mer ”traditionell” backyard ultra-tävling i länet i år då arrangörerna i 114sport/Udda ultra (Ola och Marie Nordahl) beslutat sig för att arrangera en andra upplaga av Kvinnersta backyard ultra med start den 23 oktober. Loppet kommer alltså ha samma tävlingscentrum som Örebro backyard ultra (som blivit inställt två år i rad men som ska återkomma nästa år enligt planen) men gå på den bana som utnyttjades på hösten 2019, det år som Udda ultra arrangerade fyra backyard ultra-tävlingar (två i Säfsen, två i Kvinnersta). Den här gången kommer det finnas en maxbegränsning i det totala antalet varv/timmar som löparna tillåts göra (vilket strider mot tävlingsformens ursprungsregler), men gränsen är 40 timmar vilket sällan uppnås i nationella tävlingar och vilket därmed troligen inte kommer utgöra någon begräsning (i Adolfsberg var gränsen 24 timmar, men ”inte ens” det uppnåddes innan segraren var korad). Anmälningarna har vad jag förstår redan börjat strömma in till det som ser ut att bli flitiga arrangören 114sports enda tävling under 2021.

Dagens stora nyhet var ändå att coronarestriktionernas deltagartak på 900 (samlade i start- eller målområde) på tävlingar lyfts från och med den 29 september, vilket öppnar upp för att till exempel Stockholm marathon ska kunna arrangeras med helt normala förutsättningar i höst. I länet berörs egentligen inga tävlingar förrän det är dags för Vårruset nästa år, eftersom inga konditionsidrottsevenemang den här tiden på året brukar lockar fler än 900 startande.

Regborn kom hem och vann långa terräng-DM på kanontid (och börjar blogga igen!) – och van Sitteren fullbordade osannolika sviten

Martin Regborn kom direkt vem från världscupen i Schweiz och VM-lägret i Tjeckien och efteranmälde sig till långa terräng-DM – där han förstås försvarade sin titel som länets vassaste. Segermarginalen till tvåan Jack Karlsson över sex varv på tvåkilometersspåret i Guldsmedshyttan, totalt alltså tolv kilometer, blev 2.55. Regborn landade på 39.13 (snuskigt bra på en rätt tuff bana med runt 40 höjdmeter per varv) mot Karlsson 42.08. Det hade förstås varit spännande om ytterligare några riktiga kanoner typ Tim Sundström, Markus Bohman eller Jonatan Gustafsson (eller en Per Sjögren i toppform!) varit med, men faktum är att Bohman bara var åtta respektive sex sekunder före Karlsson på korta terräng-DM i våras, så jag tror inte att det hade gjort så mycket skillnad för resultatet … 2017 avgjordes korta terräng-DM på just den där banan, och då gjorde Sjögren – som vann det mesta han ställde upp i det året, bland annat långloppscupen – på 13.52 över två varv och var nästan minuten före tvåan. Den här gången snittade Regborn alltså 13.04 per två varv  – i sex varv … Det säger i varje fall något om prestationen. Terräng-SM avgörs till helgen, och även om det är långt till Umeå och bara två veckor till världscupfinalen i Kina kan man ju hoppas att Regborn spontananmäler sig även dit.
Regborn skriver lite om tävlingen på sin blogg, i det första inlägget på nästan två år.
Om resten av medaljerna var det jämnare, för Michael Welday var bara åtta sekunder bakom Karlsson och två före Wilhelm Bergentz.
Liduina van Sitteren fixade, helt programenligt, säsongens sjätte av sex möjliga DM-titlar i löpning – en förmodligen helt unik svit (hon är alltså bäst på allt från kort terräng via 5 000 och 10 000 meter på bana till maraton). Damerna fick bara springa fyra varv, för åtta kilometer, men hon han ändå springa ifrån motståndarna med över två minuter: 31.36 på van Sitteren, 33.48 på Petra Hanaeus och 34 blankt på Mikaela Kemppi.
En lite märklig detalj är att van Sitteren, som fyllde 30 i januari, var den enda deltagaren på damsidan under 35 år och en av bara två under 45 år. Ja, nu var det förvisso bara 54 löpare till start varav 15 kvinnor, men ändå. På herrsidan fanns det i varje fall sex löpare som var 20 år eller yngre.
Magda Costyson (K35), Dennis Bergström (M35), Dan Bäck (M40), Petra Hanaeus (K45), Arturs Stenbergs (M45), Marie Dasler (K50), Lars Lanneborn (M50), Carina Yngström (K55), Mikael Hansson (M55), Göte Pettersson (M60), Rose-Marie Enmalm (K65), Hans Backström (M65), Ann-Britt Eriksson (K70), Bo Persson (M70), Catarina Wahlstedt (K75), Sven-Olov Dahlgren (M75) och Anders Källman (M80) blev veteranmästare. van Sitteren, Kemppi och Therese Persson blev distriktsmästare i lag för Örebro AIK liksom Regborn, Karlsson coh Bergentz för KFUM Friidrott medan Petra Hanaeus, Marie Dasler och Annica Sjölund blev distriktsmästare i lag för veteraner för IF Start precis som Fredrik Härdfeldt, Kent Mossbäck och Roger Elimä för Örebro AIK.
En kul detalj i sammanhanget är att Maria Eriksson drog en DNS på DM, men ändå blev en segrare på lördagen. Kajsa Rosdal arrangerade nämligen ett traillopp som start på sin 30-årsfest, och där tog Eriksson och Johan Larsson (han på Ryggcenter) hem segrarna. Allt enligt Rosdals Instagram.

Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli
Vad: Säsongens två sista cykeltävlingar i Europa, på högre nivå på damsidan.
Resultatlista lördag och söndag.
Emilia Fahlins resultat: På lördagen avslutades tävlingen med 200 meters stigning på två kilometer cykling (efter 97 pannkaksplatta kilometer) och där sprack det upp totalt med de starkaste klättrarna längst fram. Fahlin fick nöja sig med 57:e plats, drygt två minuter bakom nederländska Demi Vollering som vann precis före italienska Elisa Longo Borghini. I söndagens varvlopp var 90 cyklister med i huvudklungan där Fahlin blev 30:e, och lagkompisen Eugénie Duval bäst i FDJ med en 13:e-placering. Italienska Marta Bastianelli vann närmast före nederländska Lorena Wiebes.
Notera: Jag har ännu inte hört om Fahlin ämnar avsluta säsongen med de här loppen, eller om hon ska köra den avslutande världstourtävlingen i Kina om två veckor.

Internationell skridskotävling i Inzell
Vad: Säsongsöppning i Tysklands skridskomecka.
Resultatlista.
Adam Axelssons resultat: En 23:e-plats på 37,11 på 500 meter följt av en 26:e-plats på 1.14,05 på 1 000 meter, båda på fredagen. Mer tävlande blev det inte under helgen.
Notera: Axelsson stod över motsvarande tävling förra säsongen, men körde helgen därpå 37,79 på 500 meter vilket alltså gör honom nästan sju tiondelar snabbare den här gången. 37,11 nådde han inte förrän han kom till den snabba isen i Calgary på vårkanten (då var det pers, som de följande veckorna putsades till 36,68). Den här gången blev det dessutom personbästa på öppningen, de 100 första meterna från stillastående, med 10,24. Axelsson är kvar på läger i Tyskland och tävlar även de två närmaste helgerna.

https://www.instagram.com/p/B3SQRPbI_yE/

Kvinnersta backyard ultra
Vad: En backyard ultra, alltså 6,7 kilometer i timmen, med start varje timme, så många timmar man orkar. Just den här tävling var den fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen, och avgjordes på grusvägar och stigar strax norr om Örebro.
Resultatlista.
Segrare: Leonora Johnsson, från Karlskoga, vann på 20 varv (”Marathon-Mia” Thomsen klev av som tvåa efter 19) och tog därmed hem cupsegern med minsta marginal före Kåveröds Linda Bengtsson som hade vunnit de tre första cuptävlingarna men nu var tvungen att dra redan efter nio timmar på grund av jobb (elva timmar hade räckt för cupsegern). Danderyds Daniel George vann herrklassen på 31 varv efter att Köpings Krister Hägg-Lahti klivit av efter 30 och Åkersbergas ultraveteran Andreas Falk gett sig efter 29 timmar. George vann därmed också cupen totalt.
Notera: VM-silvermedaljören (i 24-timmarslöpning) Frida Södermark kom med ambitionen att slå svenskt rekord (35 timmar) i sin debut i backyard ultra, men drabbades av maghaveri och fick kasta in handduken efter elva. OS-skrinnaren Nils van der Poel siktade på 100 miles och 24 timmar, men fick det kämpigt med stelheten under den kalla natten och kastade in handduken efter 19. Förre Bik Karlskoga-spelaren och adventure race-räven Fredrik Nylén fick kasta in handduken redan på förhand, på grund av sjukdom. Själv joggade jag runt 17 ”på skoj” och säkrade en femteplats i cupsammandraget.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Talludden trailrun
Vad: 9,8 kilometer trail i skogarna utanför Åsbro, tredje och sista deltävlingen i Ullmax trail tour som avgjorts i länet i år.
Resultatlista.
Segrare: Starka orienterarna Josefin Erlandsson och Rebecka Nylin stod på startlinjen, men Frida Nilsson, som bland annat vunnit Askermountain mudrace och varit tvåa i Tarstaborgsrundan i höst, besegrade dem med 1,5 respektive tre minuters marginal. I cupen var det dock Jessica Korkeakoski, nia på söndagen och 7.10 bakom Nilsson, som drog det längsta strået på damsidan. Bland herrarna var det jämnare. Jonas Andersson vann bara sju sekunder före Jimmy Axelsson, som höll undan till seger i cupen (han hade över nio minuter att gå på).
Notera: Kollega Peter Eriksson var på plats och gjorde ett litet reportage, och där fastnade jag på bild. Kan avslöja att jag blev 51:a av 93 gubbar, men till mitt försvar ska sägas att jag hade drygt elva mils löpning från lördagen men bara två timmars sömn i kroppen.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Världscupen i mountainbikeorientering
Vad: Säsongens sista deltävling, i tyska Thalheim, med långdistans på fredagen, mixedstafett på lördage noch sprint på söndagen.
Resultatlistor.
Lokala resultat: Ex-örebroaren Viktor Larsson blev sexa i långdistansen (knappt 2,5 minuter från pallen), 19:e i sprinten och åtta i mixedstafetten tillsammans med Nadia Larsson och Sebastian Svärd. Därmed slutade han på 13:e plats i världscupens sammandrag.

https://www.instagram.com/p/B3NW5BWAEUs/

Toughest Göteborg
Vad: Ett av Sveriges största hinerbanelopp.
Resultatlista.
Lokala toppresultat: Nej, ingen från länet slog sig in på topp tio.
Notera: Flerfaldiga SM-guldmedaljören, Finnkampenvinnaren och EM-deltagaren Elin Östlund gjorde OCR-debut (?) och tog sig runt på respektabla 1.58.03, som 265:a i motionsklassen.

Örebro parkrun
Vad: Den 124:e upplagan av det kostnadsfria femkilometersloppet som återkommer varje lördagsmorgon.
Resultatlista.
Snabbast den här veckan: Det var Bella Lagrange, på 22.08 och Philip Sander på 18.30.

Helgens höjdare – löparfester, Fahlins final (?) och Axelssons premiär

1) Tre löparfester
På lördag avgörs både Kvinnersta backyard ultra och långa terräng-DM (plus förstås Örebro parkrun), och på söndag är det dags för Talludden trailrun (och dessutom pågår ju förstås ultran fortfarande). Under veckan har jag publicerat förhandskollar runt alla tävlingarna, så det är bra att följa länkarna ovan.

2) Dubbla tävlingar för Emilia Fahlin
I lördags avgjordes VM, men Emilia Fahlin – som hade linjeloppet där som blott andra tävling efter comebacken – fortsätter säsongen. Åtminstone över den här helgen. Det bjuds dubbla tävlingar i Italien (jag skrev om dem i går), och eventuellt blir det här avslutningen på året. Det finns en tävling kvar på programmet – världstourfinalen Tour of Guangxi i Kina den 20 oktober (som inte alls är ett etapplopp utan som bara ärvt namnet från herrarnas tävling, som är det) – men Örebrocyklisten har ännu inte tagit något beslut om hon kommer att köra den eller inte.

3) Adam Axelssons säsongspremiär
Förra säsongen kom ju Adam Axelsson tillbaka oväntat strakt efter en lång, lång period av sjukdomsbekymmer och persade gång på gång i slutet av året. Sedan dess har den OS-satsande skridskotalangen, som kommer från Kumla men bor i Örebro och tävlar för Örebroklubben SK Winner, kommit med i det norska elitlaget Team Sprint, och av deras uppdateringar i sociala medier att döma har det gått rätt bra under försäsongsträningen. I helgen är det examen, eller i varje fall ett första test, när Axelsson ställer sig på startlinjen i Max Aicher arena i Inzell, där VM avgjordes i februari. Axelsson är anmäld till både 500 och 1 000 meter på fredagen och till ett nytt 500-meterslopp på lördagen. Resultat kommer förmodligen gå att hitta här. Axelsson har faktiskt redan gjort ett lopp i år, 37,60 på 500 meter vid en sommartävling i norska Hamar i början av augusti, vilket egentligen inte kan jämföras med något annat än att han var sju tiondelar snabbare än på samma tävling i fjol (perset är nästan sekunden snabbare, men från snabb is i Calgary och under en period på året då han var betydligt mer toppad).

VM-medaljör, OS-deltagare, svenska rekordhållare och ex-elithockeyspelare till löparfinalen i Örebro på lördag

Det kommer finnas både en VM-medaljör och en OS-deltagare på startlinjen, och därtill en tidigare svensk rekordhållare och en före detta elithockeyspelare, när fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen i backyard ultra-löpning avgörs i Kvinnersta, strax norr om Örebro, på lördag.
VM-medaljören är Frida Södermark, vars start jag tidigare berättat om. OS-deltagaren är ju skrinnaren Nils van der Poel (som var med i OS i Pyeongchang i fjol och som dessutom vunnit 10 000 meter på allround-VM), som ju sprang Bergslagsleden på fem dagar i somras. Den tidigare svenska rekordhållaren är Lisa Amundsson (som hade rekordet just i backyardlöpning med 32 varv tills Anna Carlsson slog det i somras). Och den före detta elithockeyspelaren är Fredrik Nylén som spelade med först Grums och sedan Bofors i allsvenskan 1999–2004. Därefter blev han multisportare i VM-klass (i adventure race), och numera verkar han mest satsa på skridsko (han har ju bland annat banrekordet i Ice race vintage).
Många roliga namn alltså. Och framför allt Södermark känns som en som kan störa de båda förhandsfavoriterna Daniel George och Andreas Falk (speciellt den sistnämnde är ju känd som ultralöpare och tidigare ledare för ultralandslaget). De har redan gått några holmgångar i den här serien, och pressade varandra till 35 respektive 34 varv i Säfsen sommarbackyard senast. Nu är de två de enda med chans att ta hem totaltiteln, men Falk behöver hjälp för att ta hem titeln: Om han vinner räcker det för Georges del att han är trea (och inte gör fem varv eller mer mindre än Falk) eller tvåa (under alla omständigheter). Undertecknad har faktiskt en liten, liten möjlighet att bli trea i cupen, men då krävs det att jag besegrar alla utom Falk och George, vilket i sin tur kräver väldigt mycket inspiration (jag var rejält trött på backyardlöpning efter senaste försöket och ska bara gå in för att ha roligt den här gången).
På damsidan har Linda Bengtsson mer eller mindre avgjort. Hon har vunnit alla tre tävlingarna hittills, och den här gången räcker topp tolv för att säkra segern före Karlskogas Leonora Johnsson som varit trea–tvåa–trea i tävlingarna. Elin Engström har ett järngrepp om bronsplatsen.
Totalt är 104 personer anmälda till tävlingen, och några fler blir det säkert innan starten går på lördag morgon.
Och backyard ultra går ju, för de som inte har koll på konceptet, ut på att springa 6,7 kilometer med start varje hel timme, så många timmar som möjligt. Hinner man runt inom timmen får man vara med i nästa start, gör man det inte så är man ute. Stockholmaren Johan Steene har det inofficiella världsrekordet på 68 timmar, satt vid ursprungstävlingen i Tennessee i fjol.

På lördag är det också långa terräng-DM (inte sett någon startlista ännu) och på söndag avgörs sista deltävlingen i Ullmax trail tour (Talludden trailrun). Vi återkommer till dem!

VM-silvermedaljören springer evighetslopp i Örebro: ”Blir sjukt spännande”

Frida Södermark, 41, kommer tillbaka till Örebro. Ni bloggläsare med riktigt skarpt minne kommer förstås ihåg att hon vann den första av de två maratonloppen som anordnades uppe på Svampens utsiktsdäck – Svampenmaran – 2016. Då som nu är det ett Ola Nordahl-anordnat lopp som Södermark anmält sig till: Premiärupplagan av Kvinnersta backyard ultra, som dessutom är den fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen i backyard ultra. Loppet avgörs den 6 oktober just i Kvinnersta.
Södermark är en tvättäkta ultralöparkändis. 2015 sprang hon VM i 100 kilometer och var med i det svenska lag som tog både EM-guld och VM-silver (hennes pers på distansen är 7.51.22 vilket alltså motsvarar ett snitt på 4.43 per kilometer eller 47.08 per mil i tio mil), och hon har vunnit SM-guld på distansen fem av de åtta senaste åren. Hon har också varit åtta på Comrades i Sydafrika (världens största ultralopp) och fyra på Ultravasan.
Backyard ultra är, som trogna bloggläsare förstås vet, tävlingsformen där man ska springa 6,7 kilometer per timme (varken mer eller mindre) med gemensam start en gång i timmen tills bara en löpare återstår. Södermark har inte tidigare testat tävlingsformen, men skriver (möjligen med en lätt skämtsam underton) att hon går för det svenska damrekordet, alltså att överskrida Anna Carlssons 34 varv från Älvdalen i somras. ”Blir sjukt spännande och utmanande” skriver hon på Instagram (se nedan), och jag misstänker att hon delvis syftar på bansträckningen (Södermark är känd som en asfaltsräv, men nu väntar en hel del stiglöpning, om än i mycket måttligt tempo).
Tidigare i år har ultrakändisar som Johnny Hällneby, Daniel Roxvret, Maria Thomsen och Andreas Falk sprungit tävlingar i cupen som haft två lopp i Säfsen och ett i Örebro. Linda Bengtsson och Daniel George toppar sammandraget. Jag själv ligger för övrigt på sjätte plats i herrklassen, trots eller på grund av nedvikningen senast.

https://www.instagram.com/p/B19fbtQIUzX/

Väntade rullskidmästare – och två nya backyardlopp presenterade

I kväll avgjordes den sjunde av de åtta deltävlingarna i Moto tour, och 13 kilometer långa och lättåkta etappen från Ekeby mot Kumla dubblerade som klubbmästerskap för Karlslunds IF. Det blev väntade segrar när Olivia Hansson (tyvärr ensam dam igen, men hon slog exakt hälften av de 24 herrarna) och Robert Brundin vann på 39.55 respektive 35.09. Brundin avgjorde därmed också touren totalt, eftersom han nu har ett försprång på 57 poäng ned till tvåan Pär Wedin som max kan köra in 33 i finalen. Wedin var tvåa också på onsdagen, 58 sekunder bakom. Han tävlar dock för Garphyttan, så Adam Nyrén (36.31) och Oskar Ekholm (36.48) tog hand om silvret och bronset i KM. I H45-klassen vann Frak Kiereck. Finalen i touren körs i form av en masstart på måndag.

Under tisdagen och onsdagen har cykel-SM för polis och räddningstjänst avgjorts i Sörbybacken, med landsvägstempo första dagen och mountainbike den andra. Än så länge har jag dock inte lyckats hitta några resultat, bara startlistor.

Efter gårdagens presentation av de två första deltävlingarna i den ny startade Svenska cupen i backyard ultra offentliggjordes i dag de två avslutande deltävlingarna: Säfsen sommarbackyard som kommer att avgöras på vackra tallhedar någon mil från Säfsen med start den 3 augusti och Kvinnersta backyard ultra som kommer att löpas med samma tävlingscentrum som Örebro backyard ultra (vid Kvinnerstaskolan) men på en helt annan bana den 5 oktober (2019, alltså). Anmälan till cupen öppnar i morgon.

Ni missade väl förresten inte mitt reportage med Emilia Fahlin, som publicerades i morse?