Boka 6 maj i Vretstorp för korta terräng-DM – och cykla Sverigecupen framför teven

En dag efter att resten av långloppscupen presenterades har nu även korta terräng-DM fått ett datum: Tävlingen, som i seniorklasserna avgörs över fyra kilometer, kommer att gå av stapeln den 6 maj. Tävlingen kommer att ha start och mål i Folkets park i Vretstorp, och banan kommer att bestå av en slinga i elljusspåret. Tävlingen blir den sjunde i långloppscupen 2020, och den andra DM-tävlingen. Det är fortfarande inte klart var långa terräng-DM kommer att arrangeras den 17 oktober. Liduina van Sitteren och Jonatan Gustafsson är regerande distriktsmästare i kort terräng.
Med korta terräng-DM blir det som vanligt ett fullspäckat löparschema i Vretstorp 2020 (även om Vretstorps triathlon försvann från kalendern inför 2019) med Gallaberget trailrun, Höstloppet och Lucialoppet. Och i närbelägna Östansjö bjuds det ju dessutom Grisrundan, Östansjöloppet och Dovra trailrun (den sistnämnda tävlingen har dock inte bekräftat att det blir någon upplaga 2020).

I dag kom också nyheten att Svenska cykelförbundet skapar en speciell Sverigecup i e-cykling (alltså cykling på trainer, hemma framför teven eller liknande, via Zwift). Fem deltävlingr avgörs 9 januari–5 mars 2020, och vi får väl se hur många länscyklister som lockas ställa upp.
– Vi [hoppas] kunna ha en svensk landskapsmiljö med svenska banor så att folk kan få prova exempelvis Tarrabacken i Båstad eller Klevaliden i Huskvarna, säger Peo Johansson som nationell tävlingssamordnare på förbundet.

Stora förändringar i långloppscupen – fyra lopp försvinner och tre nya kommer in

Rekordtidigt (?) är programmet för långloppscupen 2020 nu släppt – bara några få dagar efter finalen av årets upplaga – och det blir faktiskt ett gäng förändringar med fyra lopp ut och tre in. Men den kanske största förändringen är att Startmilen för första gången sedan cupen drog igång 1999 inte kommer vara första deltävling (om jag inte är helt felaktigt påläst). I stället kommer Nora marathon, vars femte upplaga avgörs 2020, att ta över positionen som premiär i cupen. Tävlingen blir dessutom distriktsmästerskap (för seniorer och veteraner) för första gången, vilket inte var någon skräll eftersom det efter att Viby marathon (som varit DM de senaste åren) lagts ned.
Wadköpingslöpet går in på sitt tredje år och kör också entré i cupen, liksom Rusakulan vertikal som efter tre år som renodlat motbakkelöp kommer att arrangeras för första gången i sin nya version (med en längre bana på onsdagen där man springer både upp och ned, och som ingår i långloppscupen, och den korta, vanliga banan måndag och fredag).
Ut försvinner alltså Viby marathon, men också Kilsbergen trailrun (som kommer att arrangeras, men utanför cupen), Spartacusstafetten (oklart om den lever vidare) och Annaloppet (saknas också i tävlingskalendern, så vi får väl se om tävlingen blir av 2020).
Förutom att Nora marathon blir DM i maraton står det också klart att Norasjön runt liksom i år kommer att ha status som DM i halvmaraton (tidigare har bland annat Örebro AIK halvmaraton och Åstadsloppet varit DM).
Vretstorps IF kommer att arrangera korta terräng-DM i april (datum ej klart) medan Stocksäter kommer arrangera DM på 5 000 meter den 17 juni och Glanshammars IF DM på 10 000 meter den 3 augusti. Långa terräng-DM har ännu inte fått någon arrangör, men ska som vanligt löpas helgen före SM (17 oktober, alltså).
Regelmässigt ser jag inga förändringar i cupen, poängfördelningen är densamma och löparna får fortsatt räkna sina tio bästa resultat. Liduina van Sitteren och Per Arvidsson är regerande mästare.
I den ordinarie tävlingskalendern har nu också Munkastigen trailrun fått sanktion. Tävlingens 16:e upplaga kommer gå av stapeln den 25 april.

I dag kom också bekräftelsen på att Filip Danielsson får köra i landslagsdress i premiären i skandinaviska cupen i helgen. 24 svenska herrar kommer att köra tävlingen, varav fem får göra det i den vita dressen; förutom Danielsson också Fredrik Andersson, VIktor Brännmark, Jonas Eriksson och Marcus Ruus.

Ekström får köra sistasträckan i stafetten – och van Sitteren avslutade med ny seger

Axel Ekström föll, bokstavligen, i jakten på säsongens första världscuppoäng i Lillehammer i dag, och Filip Danielsson valde att kliva av redan efter 7,5 kilometer. Ekström snackade jag med efteråt (Danielsson svarade inte, förmodligen besviken), och den texten går att läsa här. Ekström var 45:a i mål, knappt två minuter från poäng (sex minuter från segern), över 30 kilometer skiathlon. Det gjorde honom till fjärde bästa svensk (Norge hade 14 åkare topp 26, Sverige en topp 36 ….), och efteråt belönades han med en plats i morgondagens stafett. Ja, inte vilken plats som helst utan den som ankare. Det är tredje gången örebroaren får chansen i en världscupstafett: I januari i år körde han en klassisk sträcka när Sveriges andralag blev elva i Ulricehamn. Men framför allt var han ankare i förstalaget som blev femma i La Clusaz i december 2016. Ekström var bara 27 sekunder bakom segrande Norge i mål efter att ha vunnit kampen mot världsmästarsprintern Federico Pellegrino på upploppet. Nu får Ekström återigen chansen på sistasträckan, med Björn Sandström (40:e på lördagen), Daniel Richardsson (37:a) och Jens Burman (åtta) på de tre första.
Topplagens laguppställningar i söndagens stafett:
Norge lag ett: 1) Pål Golberg, 2) Hans Christer Holund, 3) Sjur Røthe, 4) Finn Hågen Krogh.
Ryssland: 1) Andrej Larkov, 2) Ilja Semikov, 3) Denis Spitsov, 4) Andrej Melnitjenko.
Finland: 1) Perttu Hyvärinen, 2) Iivo Niskanen, 3) Lari Lehtonen, 4) Markus Vuorela.
Sverige: 1) Björn Sandström, 2) Daniel Richardsson, 3) Jens Burman, 4) Axel Ekström.
Norge lag två: 1) Niklas Dyrhaug, 2) Mattis Stenshagen, 3) Simen Hegstad Krüger, 4) Vebjørn Turtveit.

På hemmaplan tog sig Zinkgruvans sprinter Markus Johansson återigen vidare från kvalet i dagens fristilssprint i Idre, men det blev återigen uttåg i kvartsfinalen. Den här gången var Johansson fyra hundradelar av en sekund från att ta sista lucky loser-platsen till semifinalen, men i stället fick han nöja sig med en 14:e-plats totalt. Även Marcus Lennartsson gick vidare till kvartsfinal, men tog sig inte i mål där och placerades som 30:e åkare.
När Sverigecupen drog igång i fredags blev Marcus 26:a, en placering och 2,6 sekunder bakom brorsan Lucas som blev bäste länsåkare över 15 kilometer (de båda var knappt två minuter bakom Sollefteås Fredrik Andersson, Ebbas bror, som vann). Bill Impola drog en DNS.
I juniorklasserna – som inte hade Sverigecupstatus – blev Granbergsdals förstaårsjunior Ludvig Berg fyra i H18-klassen medan Garphyttans Emil Hagström blev sist i sin kvartsfinal i H20 i dagens sprint.
I morgon avslutas tävlingarna i Idre med ett distanslopp i fristil.

Liduina van Sitteren gjorde vad som förväntades av henne och tog sin 22:a fullpoängare i rad i årets långloppscup. De enda tävlingarna där hon bommat är de fyra där hon inte ställt upp (Kumla Stadslopp, Vintronasloppet, Fröviloppet och Kilsbergen trailrun), i övrigt har hon sopat rent! Totalsegern säkrade hon någon gång i somras och maximala 72 poäng klev hon upp på när hon vann långa terräng-DM. I dagens tävling, tio kilometer långa Lucialoppet i Vretstorp, blev segermarginalen 1.51 – van Sitteren vann på 37.47, Starts Frida Nilsson blev tvåa på 39.38 och Stocksäters Fanny Strandin trea på 44.36.
Det blev favoritseger även på herrsidan, genom junioren Alexander Larsson, som var 1.52 före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Oskar Hansson i mål – på 34.35 respektive 36.27. Mathias Viktorsson trea på 36.50. Därmed säkrade Michael Welday, utan att ha sprungit, tredjeplatsen i herrarnas långloppscup, den enda pallplatsen det var öppet kring inför året.

Parkrun prisades i går som ”årets samhällsprojekt 2019”, och i veckans upplaga av Örebro parkrun – den 133:e i ordningen – gjorde löparlegendaren Antje Wiksten debut med en seger på 21.18. Erik Jansson var snabbast av herrarna på 18.14.

Helgens höjdare: historia skrivs i världscupen i skidor – och i lilla Sänna

1. Världscupen i längdskidor
Axel Ekström och Filip Danielsson i världscupen i längdskidor – samtidigt. Det har aldrig hänt tidigare, och det är lokal skidhistoria som skrivs. På lördag kör de båda skiathlon i Trondheim, och på söndag väntar en stafett där de båda är två av sex svenska herrar som gör upp om fyra platser (och efter Calle Halfvarssons återbud i går minskar ju inte direkt chansen att få åka, däremot kanske möjligheten till en riktigt framskjuten position). Lördagens masstart startar 12.30 och körs över åtta 3,75-kilometersvarv (med byte från klassisk stil till fristil efter 15 kilometer, alltså fyra varv) med ett riktigt långt och fint motlut med över 60 höjdmeter varje varv (totalt över 150 höjdmeter per 3,75-kilometersvarv). Söndagens stafett körs på samma bana, två varv per åkare (4×7,5 kilometer). Extra utmaning blir det för Ekström och Danielsson (och övriga) att Norge på hemmaplan får ställa upp med 15 åkare. Att ta sig in topp 30 kommer bli knallhårt.
Under veckan har jag pratat både med Garphyttans Dick Lager och med Axel Ekström inför helgen.
På hemmaplan startar också Sverigecupen i skidor med tre tävlingar i Idre (distanslopp i klassisk stil på fredagen, sprint i fristil på lördagen, distanslopp i fristil på söndagen), där juniorerna har nationella tävlingar på lördagen och söndagen. Garphytteåkare som Adam Gillman och bröerna Lennartsson är anmälda liksom Zinkgruvans Markus Johansson, men också Bill Impola som ju gör en liten comeback i nationella tävlingar i år (främst, fortfarande, med inriktning på långlopp).

2. Lucialoppet
Långloppscupen avslutas traditionsenligt med tiokilometerslopp i Vretstorp, och jag skrev en hel del inför tävlingen i förrgår.

3. Sågenloppet
Det helt unika femtimmarsloppet Sågenloppet avgörs i Sänna, mellan Harge och Hammar (alltså söder om Askersund) på söndag, och det ser ut att bli riktigt gemytligt (även om väderprognosen just nu skvallrar om snöblandat regn). Jag kommer själv att dyka upp och sikta mot minst sex mil om bara förkylningen ger med sig. Annars joggar jag väl runt två vändor för medaljen, i varje fall. En tvåkilometersbana som löps åt valfritt håll är det som gäller, hur som helst.

Lucialoppet på lördag – adderar van Sitteren ytterligare till ”oslagbart” rekord?

Hur många segrar har någon som mest tagit i långloppscupen under en säsong? Tja, jag har (dock under viss tidspress, så jag reserverar mig för eventuella missar) gått igenom summeringarna sedan cupen drog igång 1999, och det högsta resultat jag lyckats hitta är 15, av Mikaela Kemppi 2013 (det året ställde hon upp i 16 tävlingar och var slagen bara av Lotta Lennartsson i korta terräng-DM; Kemppi vann allt både 2014 och 2016 men ställde då ”bara” upp i 13 respektive tolv lopp). På herrsidan är mig veterligt Mathias Lidsons den ende som nått upp till tvåsiffrigt genom sina tio segrar (obesegrad) 2006.
Nå, hur är detta relevant? Jo, Liduina van Sitteren har redan vunnit 21 tävlingar i cupen i år, och har alltså bräckt alla rekord med råge. Hon har sprungit 21 av de 25 individuella tävlingar som hittills arrangerats (bland annat alla sex DM:n, från kort terräng till maraton), och varit bästa distriktslöpare i samtliga (de allra, allra flesta har hon dessutom totalvunnit) – snacka om dominans. Ett rekord som förmodligen blir helt oslagbart.
När cupen på lördag avslutas går hon för en 22:a seger. van Sitteren är nämligen en av 63 föranmälda löpare till tio kilometer långa Lucialoppet i Vretstorp, som traditionsenligt avslutar tävlingsserien. Och hon är förstås obestridlig storfavorit. Namn som Frida Nilsosn, Therese Persson och Annika Sjölund får göra upp om smulorna.
På herrsidan har ingen av de riktiga storfräsarna föranmält sig – till exempel saknas klara cupvinnaren Per Arvidsson – men Alexander Larsson, Oskar Hansson, Mathias Viktorsson och Johan Ingjald finns på startlinjen. I herrarnas cup är det öppet om tredjeplatsen bakom Arvidsson och Ingjald – men Michael Welday tar den om inte Wilhelm Bergentz eller Jonas Nilsson kommer till Vretstorp och tar poäng. På damsidan är alla pallplatserna (van Sitteren–Kemppi–Petra Hanaeus) redan klara.

Nordling presenterade sig för nya hemmapubliken med seger i Kilsbergsleden (och äntligen fick van Sitteren vinna!) – Fjordäng snabbast i Kullamannen

För ett par veckor sedan tog han en fjärdeplats i äldsta juniorklassen på terräng-SM. I helgen presenterade sig Gustav Nordling också för sin nya hemmapublik – Spårvägenlöparen som flyttat till Örebro för att plugga och som kommit med i Mikael Kroons träningsgrupp vann Kilsbergsleden på 49.24. En vass tid på det 14,7 kilometer långa motionsspåret – senast en länslöpare sprang så snabbt var Linus Rosdal på 48.26 (och Thomas Chaillou på 49.04) 2016.
Förhandsfavoriten Jonas Nilsson var halvminuten bakom på 49.53, följd av långloppscupens redan klara segrare Per Arvidsson på 50.49. Men roligast av allt var att det därefter följde hela fyra juniorer på rad – Jack Karlsson, Michael Welday, Axel Sandberg och Melker Forsberg (inom ett spann på 2.50 från 51.03 till 52.52). Då ska man veta att det så sent som i fjol bara ställde upp två herrjuniorer på 14,7 – och 2017 var det inte en enda. i år kom åtta stycken till start – och alla sprang under 1.02.
Tyvärr kom inga juniorer till start på damsidan, men loppet fick ändå ett roligt slut när Liduina van Sitteren tog sin första seger efter två raka andraplatser. Hon gjorde det dessutom med över 6,5 minuters marginal till tvåan, Finspångs Lisa Bouvin, medan Petra Hanaeus var trea. Resultatet innebär ändå att Mikaela Kemppi säkrar andraplatsen i långloppscupen bakom överlägsna van Sitteren, eftersom Hanaeus hade behövt bli bästa länslöpare både i Kilsbergsleden och Lucialoppet för att ta sig förbi (men Hanaeus säkrade i sin tur tredjeplatsen). På herrsidan säkrade också en löpare som stod över tävlingen andraplatsen – Johan Ingjald – medan Michael Welday gick om Wihlelm Bergentz i kampen om tredjeplatsen (där även Jonas Nilsson har chans inför finalen).

Ett lopp som jag märkligt nog glömde i ”helgens höjdare” var Allahelgona swimrun (numera med hashtagen #hejabarncancerfonden), ett mysigt välgörenhetsevenemang uppe i Ånnaboda som i år arrangerades för fjärde gången!

Möjligen berodde det förbiseendet på att jag bara hade Kullamannen i huvudet. För mig handlade det mest om rekognosering inför en eventuell start på 100 miles nästa år, och jag hade två mycket trevliga varv på kullen och träffade bland annat Gary Cantrell, grundaren av bland annat Barkley marathons och Last Annual Vol State och uppfinnaren av backyard ultra-konceptet.
Av länslöparna tog Therese Fjordäng (som byter klubb från Örebro AIK till Vretstorp om två veckor) den mest framskjutna placeringen med en sjundeplats på Dubbeldöden (44 kilometer, två varv runt kullen) med 5.00.28. Hennes (snart föredetta) klubbkompis Ola Backlund (tidigare Hellström) blev 14:e på Dödens zon (22 kilometer, ett varv) på 2.05.40, och Martin Nilsson blev 15:e på Dubbeldöden med 4.48.04.
På 100 miles, som i år lite motsägelsefullt var 175 kilometer, är den första löparen med länsklubb jag hittar i listan Staffan Gerogsson från Garphyttan som med knappt två minuters marginal klarade sig under 30-timmarsgränsen och därmed tog en 40:e-plats (Magnus Rabe vann på 20.22 efter att ha passerat Petter Restorp på sista varvet runt kullen).

View this post on Instagram

Visst, loppet var väl fint – men framför allt träffade jag i dag min stora idol Gary Cantrell (och jag berättade förstås om mitt nördiga backyardstatistikintresse och en annan Gary-anknuten idé som jag har). Nå, jag testade Dubbeldöden (två varv på Kullabergs 22 kilometer långa trailbana) under @kullamannen_trail och hade som mål att ha roligt och inte pressa för hårt. Allt som en rekognosering inför en eventuell start på 100-milesdistansen i framtiden. Sprang första varvet just under 2.27 och hade krafter kvar för att jaga den tiden på andra, men sedan öppnade sig himlen och förvandlade banan till ett veritabelt gyttjebad där varje steg uppåt följdes av ett halvt glidande nedför. Och så blev det mörkt, och jag hade med för lite energi .. Nå, mycket att skylla på, men framför allt hade jag nog inte vilja att pressa mig så mycket i dag. Andra varvet gick på över 2.50, för 5.20.23 totalt. Placering 35 av 174 gossar på distansen (som tog sig i mål, en hel del bröt också). Men viktigast, känslan inför framtiden: Jo, det var kul (riktigt kul!) och faktiskt inte riktigt så brutalt som jag hade väntat mig även om det bjöds ett par tuffa backar (det är förstås något helt annat om man sprungit nio mil innan man kommer fram till berget). Vi får se när man får möjlighet att komma tillbaka och prova andra sträckor! Det här var säsongens tionde och sista ultra för mig (om man får räkna DNF efter tolv mil i Aktivitus trailrace i våras). Mot nya (och nygamla) äventyr 2020! (Måste även passa på att tacka @cyclepro3, @lajkabaws och en okänd man som kutat 22:an för skjuts hit och dit sedan min bil la av – totalt – i Ängelholm på fredagskvällen. Utan er hade det inte blivit något Kullamannen för mig!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Örebro parkrun krockade ju med Kilsbergsleden den här helgen, men 66 löpare kom ändå till start, och Johan Ingjald tog sin 26:e seger (bara Petra Hanaeus, med 21, har fler än 16) på 18.57 medan Maria Eriksson vann på 21.23.

I andra deltävling i Park world tour, som var en väldigt speciell sprint, blev Tisarens Oskar Andrén bäste svensk med en åttondeplats, men missade finalheatet dit de sex bästa i kvalet tog sig med 0,9 sekunder. Kvalet avgjordes både utomhus (på karta i tvåtusendel!) och inomhus (på ettusendel) på ett industrimuseum i Chongqing (Kinas tredje största stad med sina 28 miljoner invånare). Både resultaten och de mycket speciella kartorna finns att titta på här. Vi får se om Andrén blir kvar och springer deltävlingarna som återstår i touren.

Regborns rekord och världscuppall, van Sitterens nästanrekord och nya segrar, Fahlins säsongsavslutning och rankningshopp, Schulstads rekord, Nätterlunds klubbyte och nya trailloppet (och lite till)

Blogguppehållet blev ett par dagar längre än jag hade räknat med, men nu är vi igång igen! Jag kommer inte att gå igenom allt som hänt medan jag var borta, men ett par nedslag blir det:
** Först och främst har ju väldigt mycket handlat om Martin Regborn. Förra helgen dundrade ju VM-orienteraren till med praktfulla banrekordet 14.41 i Hostruset, en putsning av hans eget från 2016 med 16 sekunder (trots att han även den här gången fick göra hela jobbet själv, med tvåan Jack Karlsson på behöriga avstånd 45 sekunder bakom; ”Kändes dessutom som att det fanns betydlig snabbare tider i kroppen med lite draghjälp och torr bana”, skrev Regborn på sin blogg). Och sedan följde han upp med att ta karriärens femte pallplats i världscupen (en andraplats i sprintstafett) och säkra en åttondeplats i världscupens sammandrag trots en smärre skandal som kostade ett par placeringar. Dessutom fick Oskar Andrén göra debut i världscupen (han flög på eget bevåg till Kina för att springa PWT och blev på något sätt andrareserv, men fick i slutändan springa alla tre tävlingarna för Sverige, och i tisdagens sprint fick han med sig sina första världscuppoäng), och både Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund fick med sig topp 15-placeringar.
** Liduina van Sitteren gjorde som hon brukar och vann även Hostruset på 17.52 (över 1,5 minuter före Petra Hanaeus och Mikaela Kemppi), och följe i lördags upp med att nosa på Karin Forsbergs banrekord på Örebro parkrun. 18.12 gav totalsegern för van Sitteren (sekunden före Erik Jansson), men var två sekunder för långsamt för att ta Forsbergs rekord. Hostruset-lördagen var vana vinnarna Johan Ingjald och Bella Lagrange snabbast runt parkrunfemman.
** Notera också att exil-örebroaren Fanny Schulstad blev tredje bästa svensk i Frankfurt marathon på 2.46.16 (efter fina splitten 1.24.08/1.22.08), personligt rekord med nästan åtta minuter.
** Emilia Fahlin avslutade säsongen med nästan lika bra som hon startade den (senastionellt, med tanke på skadan) och en topp tio-placering (en niondeplats för att vara exakt) i världstourloppet Tour of Guangxi i Kina. MEd det var hon bäst i laget, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope (som hon kör för även nästa år). På den säsongsavslutande rankningen (som ligger till grund för OS-kvalet där Fahlin behövde vara topp 100 för att ge Sverige platser i både linjelopp och tempo) hamnade hon därmed på 72:a plats (innan kraschen i våras var hon topp 15, men eftersom rankningen räknas på rullande helår tappade hon väldigt mycket när hon var borta i tre månader). Ytterligare fyra svenskar finns på topp 500, men ingen mer på topp 100 (Hanna Nilsson är 125:a och Lisa Nordén 155:a).
** På nyhetsfronten kan det noteras några klubbyten inför friidrottens tävlingsårsskifte om ett par veckor: Mest anmärkningsvärt att Mattias Nätterlund, som ju är igång på allvar med sin satsning efter något års uppehåll, går från Örebro AIK till IF Start. Andreas Österlund, Therese och Fredrik Fjordäng och Anders Frisk går samtliga från ÖAIK till Vretstorp och Jacob Halvarsson lämnar Karlslund för Örebro AIK.
** Dessutom kan vi konstatera att lördagen den 9 november just blivit ännu mer packat av löptävlingar: Förutom sedvanliga Örebro parkrun 9.30 och sedan tidigare annonserade Höstloppet i Vretstorp 11.00 och Markanatten i Markaskogen 16.30 kommer nu även Örebro 3K Trail i Random events regi klockan 14.00. Ska vi gissa att Johan Ingjald och/eller Rihard Darzins försöker klämma samtliga fyra och klocka in 27 tävlingskilometern den dagen? Jag skulle inte bli förvånad … Nå, den senaste i raden av tävlingar är en, som namnet antyder, tre kilometer lång traillöpning med individuell start och start och mål vid Sörbybacken (själva banan går i Sörbyskogen) i Örebro.
** I morgon väntas fler nyheter då Ola Nordahl och gänget kommer att presentera sina sex lopp 2019 (sedan tidigare har det ju avslöjats att det blir Örebro backyard ultra som vanligt vid Kristihimmelsfärd, Säfsen sommarbackyard och ett par sextimmarslopp, men i morgon väntar mer exakta besked).

Nytt upplägg för Rusakulan vertikal tour – och bloggen utser länets bästa traillöpare 2019 (eller misslyckas i ambitionen)

Nu har Rusakulan vertikal tour (som liksom bland annat Bergslagsleden på fem dagar, Hjälmartempot och Ice race vintage arrangeras av Random events) presenterat hela sitt delvis förändrade koncept inför 2020. Det är fjärde upplagan av tävlingsserien, som även den fjärde gången kommer avgöras inom fem dagar, måndag eftermiddag–onsdag eftermiddag–fredag kväll, i april, men där onsdagstävlingen kommer att bli av annan karaktär än tidigare.
2020 kommer onsdagens lopp nämligen att samarrangeras med föreningen Nature Running (min klubb sedan 2013, ska jag tillägga för transparensens skull), som ordnat sanktionering från Svenska friidrottsförbundet. Den tävlingen kommer inte, som alla de andra genom åren, att vara drygt tre kilometer med runt 160 höjdmeter rakt upp från Klockhammar till toppen på Rusakulan, utan kommer att ha vändpunkt på toppen och sedan återvända ned till Klockhammar för målgång. Det blir cirka 180 höjdmeter upp och lika många ned den kvällen. Ambitionen är dessutom att loppet ska få plats i långloppscupen, men det avgörs inte förrän om ungefär en månad när nästa års kalender spikas.
Måndagen och fredagen kommer däremot att se ut som tidigare år, med den drygt tre kilometer långa banan och mål på toppen. Det är som vanligt intervallstart, i alla tre tävlingarna, och poäng räknas ihop i en cup för herrar, damer och lag. Däremot är all information om mountainbikeklasserna borttagna från hemsidan, så vi får väl se om det bara ska löpas i år eller om det även är öppet för cykel. Frida Nilsson (löpning dam), Jimmy Axelsson (löpning herr), Oscar Johansson (mountainbike herr) och Team Invit (lag) är regerande mästare, och lustigt nog har ingen – varken individuell tävlande eller lag i löpning eller mountainbike – lyckats vinna mer än en upplaga av tävlingen (förutom de ovan nämnda har Anneli Eriksson, Per Sjögren, Fredrik Holmgren, Maria Åström, Martin Nilsson och Fredrik Berg vunnit individuellt och Bergsgetterna som lag). Jag misstänker att det nya upplägget kan locka betydligt fler, och kanske starkare, löpare till Klockhammar i vår.
Tävlingsdatumen? 20, 22 och 24 april.

För övrigt började jag fundera lite kring vem som egentligen var den bästa traillöparen i länet 2019 – om man bara ser till tävlingarna som avgjordes just i länet (och inte väger in fjällmaror och andra härliga lopp i obygden).
Det bör ju vara någon som åtminstone vunnit ett av de 14 traillopp som arrangerats 2019. Det kokar alltså ned till följande namn, i datumordning efter första segern:
Frida Nilsson (Rusakulan vertikal tour deltävling ett och tre, Talludden trailrun)
Kajsa Rosdal (Rusakulan vertikal tour deltävling två)
Jimmy Axelsson (Rusakulan vertikal tour deltävling ett, två och tre, Talludden trailrun)
Elin Sjöberg (Örebro crazy trailrun)
Jacob Eriksson (Örebro crazy trailrun)
Therese Fjordäng (Gallaberget trailrun, bästa länslöpare Munkastigen trailrun och Silverleden på 1 dag)
Per Arvidsson (Munkastigen trailrun, Kilsbergen trailrun)
Jonathan Kandelin (Gallaberget trailrun)
Erik Anfält (Dovra trailrun)
Camilla Bergdahl (bästa länslöpare Dovra trailrun)
Johan Eriksson (bästa länslöpare Silverleden på 1 dag)
(Inga länslöpare i Bergslagsleden på fem dagar.)
Erica Lech (Kilsbergen trailrun)
Petra Hanaeus (Lanna trailrun, bästa länslöpare Bergslagsleden ultra)
Josef Sandell (bästa länslöpare Bergslagsleden ultra)
Lena Hasselgren Lindsten (Wadköpingslöpet)
Mattias Nätterlund (Wadköpingslöpet)
Johan Ingjald (Lanna trailrun)
Fjordäng och Nilsson har båda tre segrar (inräknat när man varit bästa länslöpare), men har inte möts i någon tävling. Ingen av dem har heller stött på Hanaeus, som har två segrar. Nilsson fick dock ge sig mot Lech med hela sju minuter i Kilsbergen trailrun, som var det största trailloppet i länet (93 startande damer i år, mot 75 för Talludden som var näst störst). Lech kanske därmed var allra starkast, men hon har inte startat någon annan tävling, så det är väldigt svårt att avgöra.
På herrsidan sticker förstås Anfält ut, mest för att man känner till hans väldiga kapacitet, men han sprang bara en trailtävling på hemmaplan i år. Kandelin, som vann Gallaberget, var bara en minut efter Anfält i Dovra, men blev ”bara” fyra i Kilsbergen trailrun som Per Arvidsson vann med över 1,5 minuter till tvåan Per Sjögren (alltså större marginal än Anfält hade på en längre bana i Dovra) och var över minuten bakom Nätterlund i kortare Wadköpingslöpet. Arvidsson hade också över 18 minuter till näst bäste länslöpare på Munkastigen. Jokern är Jimmy Axelsson, som varit på en riktigt hög nivå hela året, men tillhört de som fick se sig slagna av Arvidsson på Kilsbergen trailrun (han var dock före Kandelin). Konklusionen är helt enkelt att Per Arvidsson inte bara vann långloppscupen i år, utan dessutom var länets bäste traillöpare den här säsongen.

Linus Rosdal med succétid i Berlin marathon – nästan tre minuter snabbare än Anfälts pers (30 sekunder från distriktsrekordet han inte kan slå)

Hade inte Linus Rosdal bytt klubb från KFUM Örebro till IK Akele den 6 mars i våras hade distriktet i dag fått se sin bästa maratontid 1984. I Berlin marathon slog 27-åringen nämligen till med 2.22.16, vilket är nästan tre minuter (2.47) snabbare än Erik Anfälts rekordtid som är det snabbaste som löpts i länet de senaste 35 åren. Rosdal paceade sig galet bra och hade en första halva på 1.11.16 och en andra på 1.11.00, med de åtta femkilometerssplittarna på 16.55, 16.46, 16.59, 16.56, 16.52, 16.52, 16.30 och 16.57 och 7.22 på de sista 2 195 meterna. Bara fem svenskar hade gjort under 2.22 före Berlin, men ytterligare två var snabbare än Rosdal på söndagen (utöver David Nilsson som redan hade Sverigebästa), vilket gör örebroaren till Sverigeåtta i år.
Rosdal var ju bäste svensk på Lidingöloppet 2015 och har gjort sina allra bästa resultat just i terräng, men den här maratonsatsningen lovar ju mycket. I statistiken hittar jag ingen notering om att han provat innan han gjorde 2.28.18 i Stockholm i somras (SM-tolva då). Distriktsrekordet, som Rosdal inte kan slå om han inte byter tillbaka till en länsklubb igen, har Lars Hagberg: 2.21.46 från Stockholm 1983. Rosdal var alltså bara 30 sekunder från det där distriktsrekordet han just nu inte kan slå.
Kenenisa Bekele vann Berlin marathon på 2.01.41, bara två sekunder från Eliud Kipchoges årsgamla världsrekord.

Världscupen i orientering
Vad: Sprint. Säsongens sjunde individuella deltävling, av nio, och den sista av de tre under helgen i Schweiz.
Resultatlista.
Länsresultat: Martin Regborn tog en ny topp tio-placering, som bäste svensk och nia totalt, 48 sekunder bakom segrande belgaren Yannick Michiels. Lilian Forsgren var tredje bästa svensk som 15:e löpare totalt (topp 15 för andra dagen i rad), 1.12 bakom Tove Alexandersson som säkrade totalsegern i världscupen med sjunde raka segern. Josefin Tjernlund fick springa B-klassen och blev fyra där.
Notera: Världscupen avslutas i Kina i oktober. Regborn, Forsgren och Tjernlund är uttagna även dit. Regborn, som blev fyra i sammandraget 2017, ligger nu nia inför avgörandet.

Annaloppet
Vad: Löptävling över 5,2 kilometer, ingår i långloppscupen.
Resultatlista.
Vinnare: Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var bästa länslöpare i Lidingöloppet i går, men åkte ändå till Nora och sprang hem 19:e raka segern i långloppscupen på 20.07, minuten före IF Starts Marie Dasler (ÖAIK:s Therese Persson trea på 22.49). Faktum är att bara en enda herrlöpare var snabbare än van Sitteren, Garphyttans Kevin Henriksson som vann på 18.55 före Kumlas Peter Ström på 20.23 och Starts Mikael Hansson på 20.41.
Notera: Resultaten gjorde att Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen. Bara 32 poäng finns kvar på bordet, och ingen har de 27 poäng (spridda över max fem deltävlingar) som krävs för att nå ikapp. Därmed försvarar både van Sitteren och Arvidsson sina titlar i cupen i år.

Arosträffen
Vad: Nationella orienteringstävlingar i Västerås, medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen.
Resultatlista lördag och söndag.
Länsresultat: Hagabys förre VM-löpare Filip Dahlgren vann båda dagarna, med nio sekunder i medeldistansen och nästan sju minuter i långdistansen. Klubbkompisen Josefine Wallenhammar vann medeldistansen med nästan 4,5 minuter medan KFUM Örebros Elsa Ekelin vann långdistansen med över sex minuter.
Notera: Lördag den 12 oktober avgörs 25-manna, nästa stora hållpunkt i orienteringskalendern.

Lanna trailrun
Vad: Första upplagan av en trailtävling med start och mål vid Lanna badgruva. Ett eller två varv på en fyra kilometer långa bana.
Resultatlista.
Vinnare: IF Start-duon Johan Ingjald och Petra Hanaeus har båda gjort stora framsteg den här säsongen, och la ytterligare varsin seger till raden med tiderna 36.10 (minuten före Glanshammars Tommy Theoren) respektive 39.52 (drygt 1,5 minuter före Brotorps Cecilia Andersson).
Notera: Jag var med och sprang, kolla in mitt instagraminlägg om tävlingen här.

View this post on Instagram

Ibland dyker det upp sådana guldkorn till tävlingar, och Lanna trailrun i dag var verkligen ett sådant! Småskaligt och mysigt, fina och tekniska stigar, välsnitslad och utmanande bana. Bättre kan det inte bli. Mina ben var fint återhämtade efter Bergslagsledens ultra, men jag hade ändå ingen chans att haka på topptrion med Johan Ingjald i täten. Låg där bakom och sladdade runt tiondeplatsen i början, men höll jämnare fart än de andra och gled ifrån till en klar fjärdeplats på andra varvet. 40.38 blev tiden över åtta kilometer (motsvarar kanske 32 minuter på platt asfalt, sett till min dagsform). Kanske hade det gått något snabbare om jag haft mönstrade skor? Det var lite halt i hårnålarna och lerbranterna. Ingjald och Petra Hanaeus vann på 36.10 respektive 39.52. I går sprang jag Örebro parkrun också, men en bra bit ifrån maxinsats (med tanke på i dag) och dessutom utan streckkod (hade glömt den hemma, då får man ingen tid). Tiden, som jag knäppte själv, blev lite drygt 22.30. Foto: @lajkabaws (tack för bilden och alla hejarop!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Så kan Arvidsson säkra segern i långloppscupen redan nästa helg – Bergentz främsta utmanaren (och Bergdahl tog dubbla segrar)

Den här veckan är det tävlingsledigt i långloppscupen (men det springs ju ändå Bergslagsleden ultra på lördag och Wadköpingslöpet på söndag, så långlopp saknas inte!), så jag tänkte att det var dags att kolla vilka som fortfarande har chansen att få bestiga tronen tillsammans med Liduina van Sitteren (som sedan ett bra tag tillbaka säkrat segern på damsidan) när säsongen är över.
38 poäng finns att fajtas om, och eftersom totalledaren Per Arvidsson – som också är regerande mästare – redan sitter på 59 poäng måste den som vill utmana ha minst 21 på kontot fördelat på maximalt fyra tävlingar (för man får bara räkna de sex bästa i totalen).
Totalttvåan Johan Ingjald har exakt det – skulle han vinna de sex återstående tävlingarna skulle han sluta på precis 59 poäng och passera Arvidsson på fler vunna lopp. Detsamma gäller trean Michael Welday och sjuan Andreas Ingberg. Fyran Kevin Henriksson passerar inte nålsögat och är redan borta från totalsegern, medan femman Wilhelm Bergentz och sexan Jonas Nilsson faktiskt är de som har bäst – men ändå väldigt liten – chans att att utmana Arvidsson. Bergentz har 23 poäng på fyra tävlingar medan Nilsson har 22, vilket innebär att Bergentz skulle ha råd med två andra- eller en tredjeplats och ändå kunna gå förbi Arvidsson medan Nilsson har råd med en andraplats.
Allt dock under förutsättning att inte Arvidsson själv tar fler poäng, förstås. Arvidssons sämsta inräknade poäng är fyra andraplatser i icke-DM-tävlingar, och det betyder att han ökar sin poängsumma med tre pinnar om han vinner långa terräng-DM den 5 oktober och en poäng om han vinner något av de andra fem loppen.
Nästa lopp i cupen är fem kilometer långa Annaloppet i Nora nästa söndag (dagen efter Lidingöloppet). Arvidsson säkrar andra raka titeln redan då om han: A) Vinner samtidigt som Wilhelm Bergentz inte är tvåa, eller B) Om han inte vinner men inte heller Ingjald, Welday eller Ingberg gör det, Nilsson inte är topp två och Bergentz inte är topp tre.

Några tävlingar som inte noterats i bloggen senaste tiden:

Lasse-Maja-loppet
Vad: 47:e upplagan av det traditionella terrängloppet i Arboga, alltid två veckor före Lidingö, med 6-, 13- och 23-kilometersklasser.
Resultatlistor för alla lopp.
Bästa länsresultaten: Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl vann damernas 13-kilometersklass med över fem minuters marginal till tvåan Julia Johnsson, Örebro AIK, medan ÖAIK:s Fredrik Johnsson blev tvåa i herrklassen över samma distans, drygt fyra minuter bakom orienteringsvärldsmästaren Fredrik Bakkman. Bakkman vann på 45.17, Bergdahl på 53.17.
Notera: På tisdagskvällen följde Bergdahl upp med seger tillsammans med två klubbkompisar i Sävedalen i Lindholmenstafetten i Göteborg, där hon numera bor. Bergdahl imponerade genom att springa två av fyra sträckor i stafetten – och genom att göra det på exakt samma tid: 2,5 kilometer på 8.34 både som startlöpare och ankare. Madeleine Björlin-Delmar sprang andrasträckan på 9.05 och Malin Strand tredje på 9.01, och skickade iväg Bergdahl i en elvasekundersledning som hon förvaltade till seger med tio.

Korpen
Vad: 85:e upplagan av världens äldsta ännu årligen återkommande orienteringstävling, enligt arrangörerna i Närkes Skogskarlars klubb. Avgjordes i söndags.
Resultatlista.
Vinnare: Tävlingen består bara av öppna motionsklasser, men den längsta av de av de sex tog Jakob Wallenhamamr hem 40 sekunder före Love Sintring. Det är två mycket habila Hagabylöpare. De vassaste damerna som ställde upp valde den näst längsta banan, och av dem var Milans Therese Korkeakoski snabbast, drygt sex minuter före KFUM Örebros Johanna Nordström.
Notera: Wallenhammar och Sintring slutade också etta och tvåa i sammandraget av Milans poängtävlingar, en serie tävlingar som avslutades under min semester varför det inte noterats på bloggen. Wallenhammar var nära maxpoäng, hade fyra segrar och tappade bara 141 sekunder (= poäng) på Sintring i sin femte bästa tävling. Därmed slutade han säsongen på 29 859 av 30 000 möjliga poäng. Josefin Erlandsson var bästa dam (det är en mixedtävling) med en tolfteplats).

Tisarens klubbmästerskap i orientering
Vad: Långdistans förra tisdagen och medeldistans i dag.
Resultatlista långdistans och medeldistans.
Vinnare: Josefin Tjernlund och Erik Fernlund i långdistans, Rebecka Nylin och Filip Jacobsson i medeldistans.
Notera: Både Nylin och Jacobsson utgick förra veckan, men kom tillbaka storstilat och vann i kväll. Jacobsson med nästan elva minuters marginal till Fernlund över 4,8 kilometer – Nylin utan konkurrens som enda startande i damklassen. Tävlingarna ligger som genrep inför SM på samma distanser, helgen som gick i långdistans och nu till helgen i medeldistans (och stafett).

Djerfs motionsorientering
Vad: Träningstävling vid Djerfstugan, nära E18 mellan Örebro och Karlskoga, på tisdagskvällen.
Resultatlista.
Vinnare: Magnus Hedlund, Djerf.
Notera: Ingen Eklöfseger i motionsorienteringen den här veckan (ingen Eklöf deltog), utan istället var långloppsskidåkaren Hedlund snabbast. Han blir för övrigt veteran i Vasaloppet i vinter, trots att han bara är 47 år (han har kört samtliga lopp sedan han fick åldern inne, när han var 18, och har varit topp 1 000 i samtliga, som bäst 64:a 1999, som sämst 758:a 2012 och i vintras 333:a.