Nordling presenterade sig för nya hemmapubliken med seger i Kilsbergsleden (och äntligen fick van Sitteren vinna!) – Fjordäng snabbast i Kullamannen

För ett par veckor sedan tog han en fjärdeplats i äldsta juniorklassen på terräng-SM. I helgen presenterade sig Gustav Nordling också för sin nya hemmapublik – Spårvägenlöparen som flyttat till Örebro för att plugga och som kommit med i Mikael Kroons träningsgrupp vann Kilsbergsleden på 49.24. En vass tid på det 14,7 kilometer långa motionsspåret – senast en länslöpare sprang så snabbt var Linus Rosdal på 48.26 (och Thomas Chaillou på 49.04) 2016.
Förhandsfavoriten Jonas Nilsson var halvminuten bakom på 49.53, följd av långloppscupens redan klara segrare Per Arvidsson på 50.49. Men roligast av allt var att det därefter följde hela fyra juniorer på rad – Jack Karlsson, Michael Welday, Axel Sandberg och Melker Forsberg (inom ett spann på 2.50 från 51.03 till 52.52). Då ska man veta att det så sent som i fjol bara ställde upp två herrjuniorer på 14,7 – och 2017 var det inte en enda. i år kom åtta stycken till start – och alla sprang under 1.02.
Tyvärr kom inga juniorer till start på damsidan, men loppet fick ändå ett roligt slut när Liduina van Sitteren tog sin första seger efter två raka andraplatser. Hon gjorde det dessutom med över 6,5 minuters marginal till tvåan, Finspångs Lisa Bouvin, medan Petra Hanaeus var trea. Resultatet innebär ändå att Mikaela Kemppi säkrar andraplatsen i långloppscupen bakom överlägsna van Sitteren, eftersom Hanaeus hade behövt bli bästa länslöpare både i Kilsbergsleden och Lucialoppet för att ta sig förbi (men Hanaeus säkrade i sin tur tredjeplatsen). På herrsidan säkrade också en löpare som stod över tävlingen andraplatsen – Johan Ingjald – medan Michael Welday gick om Wihlelm Bergentz i kampen om tredjeplatsen (där även Jonas Nilsson har chans inför finalen).

Ett lopp som jag märkligt nog glömde i ”helgens höjdare” var Allahelgona swimrun (numera med hashtagen #hejabarncancerfonden), ett mysigt välgörenhetsevenemang uppe i Ånnaboda som i år arrangerades för fjärde gången!

Möjligen berodde det förbiseendet på att jag bara hade Kullamannen i huvudet. För mig handlade det mest om rekognosering inför en eventuell start på 100 miles nästa år, och jag hade två mycket trevliga varv på kullen och träffade bland annat Gary Cantrell, grundaren av bland annat Barkley marathons och Last Annual Vol State och uppfinnaren av backyard ultra-konceptet.
Av länslöparna tog Therese Fjordäng (som byter klubb från Örebro AIK till Vretstorp om två veckor) den mest framskjutna placeringen med en sjundeplats på Dubbeldöden (44 kilometer, två varv runt kullen) med 5.00.28. Hennes (snart föredetta) klubbkompis Ola Backlund (tidigare Hellström) blev 14:e på Dödens zon (22 kilometer, ett varv) på 2.05.40, och Martin Nilsson blev 15:e på Dubbeldöden med 4.48.04.
På 100 miles, som i år lite motsägelsefullt var 175 kilometer, är den första löparen med länsklubb jag hittar i listan Staffan Gerogsson från Garphyttan som med knappt två minuters marginal klarade sig under 30-timmarsgränsen och därmed tog en 40:e-plats (Magnus Rabe vann på 20.22 efter att ha passerat Petter Restorp på sista varvet runt kullen).

View this post on Instagram

Visst, loppet var väl fint – men framför allt träffade jag i dag min stora idol Gary Cantrell (och jag berättade förstås om mitt nördiga backyardstatistikintresse och en annan Gary-anknuten idé som jag har). Nå, jag testade Dubbeldöden (två varv på Kullabergs 22 kilometer långa trailbana) under @kullamannen_trail och hade som mål att ha roligt och inte pressa för hårt. Allt som en rekognosering inför en eventuell start på 100-milesdistansen i framtiden. Sprang första varvet just under 2.27 och hade krafter kvar för att jaga den tiden på andra, men sedan öppnade sig himlen och förvandlade banan till ett veritabelt gyttjebad där varje steg uppåt följdes av ett halvt glidande nedför. Och så blev det mörkt, och jag hade med för lite energi .. Nå, mycket att skylla på, men framför allt hade jag nog inte vilja att pressa mig så mycket i dag. Andra varvet gick på över 2.50, för 5.20.23 totalt. Placering 35 av 174 gossar på distansen (som tog sig i mål, en hel del bröt också). Men viktigast, känslan inför framtiden: Jo, det var kul (riktigt kul!) och faktiskt inte riktigt så brutalt som jag hade väntat mig även om det bjöds ett par tuffa backar (det är förstås något helt annat om man sprungit nio mil innan man kommer fram till berget). Vi får se när man får möjlighet att komma tillbaka och prova andra sträckor! Det här var säsongens tionde och sista ultra för mig (om man får räkna DNF efter tolv mil i Aktivitus trailrace i våras). Mot nya (och nygamla) äventyr 2020! (Måste även passa på att tacka @cyclepro3, @lajkabaws och en okänd man som kutat 22:an för skjuts hit och dit sedan min bil la av – totalt – i Ängelholm på fredagskvällen. Utan er hade det inte blivit något Kullamannen för mig!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Örebro parkrun krockade ju med Kilsbergsleden den här helgen, men 66 löpare kom ändå till start, och Johan Ingjald tog sin 26:e seger (bara Petra Hanaeus, med 21, har fler än 16) på 18.57 medan Maria Eriksson vann på 21.23.

I andra deltävling i Park world tour, som var en väldigt speciell sprint, blev Tisarens Oskar Andrén bäste svensk med en åttondeplats, men missade finalheatet dit de sex bästa i kvalet tog sig med 0,9 sekunder. Kvalet avgjordes både utomhus (på karta i tvåtusendel!) och inomhus (på ettusendel) på ett industrimuseum i Chongqing (Kinas tredje största stad med sina 28 miljoner invånare). Både resultaten och de mycket speciella kartorna finns att titta på här. Vi får se om Andrén blir kvar och springer deltävlingarna som återstår i touren.

Regborns rekord och världscuppall, van Sitterens nästanrekord och nya segrar, Fahlins säsongsavslutning och rankningshopp, Schulstads rekord, Nätterlunds klubbyte och nya trailloppet (och lite till)

Blogguppehållet blev ett par dagar längre än jag hade räknat med, men nu är vi igång igen! Jag kommer inte att gå igenom allt som hänt medan jag var borta, men ett par nedslag blir det:
** Först och främst har ju väldigt mycket handlat om Martin Regborn. Förra helgen dundrade ju VM-orienteraren till med praktfulla banrekordet 14.41 i Hostruset, en putsning av hans eget från 2016 med 16 sekunder (trots att han även den här gången fick göra hela jobbet själv, med tvåan Jack Karlsson på behöriga avstånd 45 sekunder bakom; ”Kändes dessutom som att det fanns betydlig snabbare tider i kroppen med lite draghjälp och torr bana”, skrev Regborn på sin blogg). Och sedan följde han upp med att ta karriärens femte pallplats i världscupen (en andraplats i sprintstafett) och säkra en åttondeplats i världscupens sammandrag trots en smärre skandal som kostade ett par placeringar. Dessutom fick Oskar Andrén göra debut i världscupen (han flög på eget bevåg till Kina för att springa PWT och blev på något sätt andrareserv, men fick i slutändan springa alla tre tävlingarna för Sverige, och i tisdagens sprint fick han med sig sina första världscuppoäng), och både Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund fick med sig topp 15-placeringar.
** Liduina van Sitteren gjorde som hon brukar och vann även Hostruset på 17.52 (över 1,5 minuter före Petra Hanaeus och Mikaela Kemppi), och följe i lördags upp med att nosa på Karin Forsbergs banrekord på Örebro parkrun. 18.12 gav totalsegern för van Sitteren (sekunden före Erik Jansson), men var två sekunder för långsamt för att ta Forsbergs rekord. Hostruset-lördagen var vana vinnarna Johan Ingjald och Bella Lagrange snabbast runt parkrunfemman.
** Notera också att exil-örebroaren Fanny Schulstad blev tredje bästa svensk i Frankfurt marathon på 2.46.16 (efter fina splitten 1.24.08/1.22.08), personligt rekord med nästan åtta minuter.
** Emilia Fahlin avslutade säsongen med nästan lika bra som hon startade den (senastionellt, med tanke på skadan) och en topp tio-placering (en niondeplats för att vara exakt) i världstourloppet Tour of Guangxi i Kina. MEd det var hon bäst i laget, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope (som hon kör för även nästa år). På den säsongsavslutande rankningen (som ligger till grund för OS-kvalet där Fahlin behövde vara topp 100 för att ge Sverige platser i både linjelopp och tempo) hamnade hon därmed på 72:a plats (innan kraschen i våras var hon topp 15, men eftersom rankningen räknas på rullande helår tappade hon väldigt mycket när hon var borta i tre månader). Ytterligare fyra svenskar finns på topp 500, men ingen mer på topp 100 (Hanna Nilsson är 125:a och Lisa Nordén 155:a).
** På nyhetsfronten kan det noteras några klubbyten inför friidrottens tävlingsårsskifte om ett par veckor: Mest anmärkningsvärt att Mattias Nätterlund, som ju är igång på allvar med sin satsning efter något års uppehåll, går från Örebro AIK till IF Start. Andreas Österlund, Therese och Fredrik Fjordäng och Anders Frisk går samtliga från ÖAIK till Vretstorp och Jacob Halvarsson lämnar Karlslund för Örebro AIK.
** Dessutom kan vi konstatera att lördagen den 9 november just blivit ännu mer packat av löptävlingar: Förutom sedvanliga Örebro parkrun 9.30 och sedan tidigare annonserade Höstloppet i Vretstorp 11.00 och Markanatten i Markaskogen 16.30 kommer nu även Örebro 3K Trail i Random events regi klockan 14.00. Ska vi gissa att Johan Ingjald och/eller Rihard Darzins försöker klämma samtliga fyra och klocka in 27 tävlingskilometern den dagen? Jag skulle inte bli förvånad … Nå, den senaste i raden av tävlingar är en, som namnet antyder, tre kilometer lång traillöpning med individuell start och start och mål vid Sörbybacken (själva banan går i Sörbyskogen) i Örebro.
** I morgon väntas fler nyheter då Ola Nordahl och gänget kommer att presentera sina sex lopp 2019 (sedan tidigare har det ju avslöjats att det blir Örebro backyard ultra som vanligt vid Kristihimmelsfärd, Säfsen sommarbackyard och ett par sextimmarslopp, men i morgon väntar mer exakta besked).

Nytt upplägg för Rusakulan vertikal tour – och bloggen utser länets bästa traillöpare 2019 (eller misslyckas i ambitionen)

Nu har Rusakulan vertikal tour (som liksom bland annat Bergslagsleden på fem dagar, Hjälmartempot och Ice race vintage arrangeras av Random events) presenterat hela sitt delvis förändrade koncept inför 2020. Det är fjärde upplagan av tävlingsserien, som även den fjärde gången kommer avgöras inom fem dagar, måndag eftermiddag–onsdag eftermiddag–fredag kväll, i april, men där onsdagstävlingen kommer att bli av annan karaktär än tidigare.
2020 kommer onsdagens lopp nämligen att samarrangeras med föreningen Nature Running (min klubb sedan 2013, ska jag tillägga för transparensens skull), som ordnat sanktionering från Svenska friidrottsförbundet. Den tävlingen kommer inte, som alla de andra genom åren, att vara drygt tre kilometer med runt 160 höjdmeter rakt upp från Klockhammar till toppen på Rusakulan, utan kommer att ha vändpunkt på toppen och sedan återvända ned till Klockhammar för målgång. Det blir cirka 180 höjdmeter upp och lika många ned den kvällen. Ambitionen är dessutom att loppet ska få plats i långloppscupen, men det avgörs inte förrän om ungefär en månad när nästa års kalender spikas.
Måndagen och fredagen kommer däremot att se ut som tidigare år, med den drygt tre kilometer långa banan och mål på toppen. Det är som vanligt intervallstart, i alla tre tävlingarna, och poäng räknas ihop i en cup för herrar, damer och lag. Däremot är all information om mountainbikeklasserna borttagna från hemsidan, så vi får väl se om det bara ska löpas i år eller om det även är öppet för cykel. Frida Nilsson (löpning dam), Jimmy Axelsson (löpning herr), Oscar Johansson (mountainbike herr) och Team Invit (lag) är regerande mästare, och lustigt nog har ingen – varken individuell tävlande eller lag i löpning eller mountainbike – lyckats vinna mer än en upplaga av tävlingen (förutom de ovan nämnda har Anneli Eriksson, Per Sjögren, Fredrik Holmgren, Maria Åström, Martin Nilsson och Fredrik Berg vunnit individuellt och Bergsgetterna som lag). Jag misstänker att det nya upplägget kan locka betydligt fler, och kanske starkare, löpare till Klockhammar i vår.
Tävlingsdatumen? 20, 22 och 24 april.

För övrigt började jag fundera lite kring vem som egentligen var den bästa traillöparen i länet 2019 – om man bara ser till tävlingarna som avgjordes just i länet (och inte väger in fjällmaror och andra härliga lopp i obygden).
Det bör ju vara någon som åtminstone vunnit ett av de 14 traillopp som arrangerats 2019. Det kokar alltså ned till följande namn, i datumordning efter första segern:
Frida Nilsson (Rusakulan vertikal tour deltävling ett och tre, Talludden trailrun)
Kajsa Rosdal (Rusakulan vertikal tour deltävling två)
Jimmy Axelsson (Rusakulan vertikal tour deltävling ett, två och tre, Talludden trailrun)
Elin Sjöberg (Örebro crazy trailrun)
Jacob Eriksson (Örebro crazy trailrun)
Therese Fjordäng (Gallaberget trailrun, bästa länslöpare Munkastigen trailrun och Silverleden på 1 dag)
Per Arvidsson (Munkastigen trailrun, Kilsbergen trailrun)
Jonathan Kandelin (Gallaberget trailrun)
Erik Anfält (Dovra trailrun)
Camilla Bergdahl (bästa länslöpare Dovra trailrun)
Johan Eriksson (bästa länslöpare Silverleden på 1 dag)
(Inga länslöpare i Bergslagsleden på fem dagar.)
Erica Lech (Kilsbergen trailrun)
Petra Hanaeus (Lanna trailrun, bästa länslöpare Bergslagsleden ultra)
Josef Sandell (bästa länslöpare Bergslagsleden ultra)
Lena Hasselgren Lindsten (Wadköpingslöpet)
Mattias Nätterlund (Wadköpingslöpet)
Johan Ingjald (Lanna trailrun)
Fjordäng och Nilsson har båda tre segrar (inräknat när man varit bästa länslöpare), men har inte möts i någon tävling. Ingen av dem har heller stött på Hanaeus, som har två segrar. Nilsson fick dock ge sig mot Lech med hela sju minuter i Kilsbergen trailrun, som var det största trailloppet i länet (93 startande damer i år, mot 75 för Talludden som var näst störst). Lech kanske därmed var allra starkast, men hon har inte startat någon annan tävling, så det är väldigt svårt att avgöra.
På herrsidan sticker förstås Anfält ut, mest för att man känner till hans väldiga kapacitet, men han sprang bara en trailtävling på hemmaplan i år. Kandelin, som vann Gallaberget, var bara en minut efter Anfält i Dovra, men blev ”bara” fyra i Kilsbergen trailrun som Per Arvidsson vann med över 1,5 minuter till tvåan Per Sjögren (alltså större marginal än Anfält hade på en längre bana i Dovra) och var över minuten bakom Nätterlund i kortare Wadköpingslöpet. Arvidsson hade också över 18 minuter till näst bäste länslöpare på Munkastigen. Jokern är Jimmy Axelsson, som varit på en riktigt hög nivå hela året, men tillhört de som fick se sig slagna av Arvidsson på Kilsbergen trailrun (han var dock före Kandelin). Konklusionen är helt enkelt att Per Arvidsson inte bara vann långloppscupen i år, utan dessutom var länets bäste traillöpare den här säsongen.

Linus Rosdal med succétid i Berlin marathon – nästan tre minuter snabbare än Anfälts pers (30 sekunder från distriktsrekordet han inte kan slå)

Hade inte Linus Rosdal bytt klubb från KFUM Örebro till IK Akele den 6 mars i våras hade distriktet i dag fått se sin bästa maratontid 1984. I Berlin marathon slog 27-åringen nämligen till med 2.22.16, vilket är nästan tre minuter (2.47) snabbare än Erik Anfälts rekordtid som är det snabbaste som löpts i länet de senaste 35 åren. Rosdal paceade sig galet bra och hade en första halva på 1.11.16 och en andra på 1.11.00, med de åtta femkilometerssplittarna på 16.55, 16.46, 16.59, 16.56, 16.52, 16.52, 16.30 och 16.57 och 7.22 på de sista 2 195 meterna. Bara fem svenskar hade gjort under 2.22 före Berlin, men ytterligare två var snabbare än Rosdal på söndagen (utöver David Nilsson som redan hade Sverigebästa), vilket gör örebroaren till Sverigeåtta i år.
Rosdal var ju bäste svensk på Lidingöloppet 2015 och har gjort sina allra bästa resultat just i terräng, men den här maratonsatsningen lovar ju mycket. I statistiken hittar jag ingen notering om att han provat innan han gjorde 2.28.18 i Stockholm i somras (SM-tolva då). Distriktsrekordet, som Rosdal inte kan slå om han inte byter tillbaka till en länsklubb igen, har Lars Hagberg: 2.21.46 från Stockholm 1983. Rosdal var alltså bara 30 sekunder från det där distriktsrekordet han just nu inte kan slå.
Kenenisa Bekele vann Berlin marathon på 2.01.41, bara två sekunder från Eliud Kipchoges årsgamla världsrekord.

Världscupen i orientering
Vad: Sprint. Säsongens sjunde individuella deltävling, av nio, och den sista av de tre under helgen i Schweiz.
Resultatlista.
Länsresultat: Martin Regborn tog en ny topp tio-placering, som bäste svensk och nia totalt, 48 sekunder bakom segrande belgaren Yannick Michiels. Lilian Forsgren var tredje bästa svensk som 15:e löpare totalt (topp 15 för andra dagen i rad), 1.12 bakom Tove Alexandersson som säkrade totalsegern i världscupen med sjunde raka segern. Josefin Tjernlund fick springa B-klassen och blev fyra där.
Notera: Världscupen avslutas i Kina i oktober. Regborn, Forsgren och Tjernlund är uttagna även dit. Regborn, som blev fyra i sammandraget 2017, ligger nu nia inför avgörandet.

Annaloppet
Vad: Löptävling över 5,2 kilometer, ingår i långloppscupen.
Resultatlista.
Vinnare: Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var bästa länslöpare i Lidingöloppet i går, men åkte ändå till Nora och sprang hem 19:e raka segern i långloppscupen på 20.07, minuten före IF Starts Marie Dasler (ÖAIK:s Therese Persson trea på 22.49). Faktum är att bara en enda herrlöpare var snabbare än van Sitteren, Garphyttans Kevin Henriksson som vann på 18.55 före Kumlas Peter Ström på 20.23 och Starts Mikael Hansson på 20.41.
Notera: Resultaten gjorde att Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen. Bara 32 poäng finns kvar på bordet, och ingen har de 27 poäng (spridda över max fem deltävlingar) som krävs för att nå ikapp. Därmed försvarar både van Sitteren och Arvidsson sina titlar i cupen i år.

Arosträffen
Vad: Nationella orienteringstävlingar i Västerås, medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen.
Resultatlista lördag och söndag.
Länsresultat: Hagabys förre VM-löpare Filip Dahlgren vann båda dagarna, med nio sekunder i medeldistansen och nästan sju minuter i långdistansen. Klubbkompisen Josefine Wallenhammar vann medeldistansen med nästan 4,5 minuter medan KFUM Örebros Elsa Ekelin vann långdistansen med över sex minuter.
Notera: Lördag den 12 oktober avgörs 25-manna, nästa stora hållpunkt i orienteringskalendern.

Lanna trailrun
Vad: Första upplagan av en trailtävling med start och mål vid Lanna badgruva. Ett eller två varv på en fyra kilometer långa bana.
Resultatlista.
Vinnare: IF Start-duon Johan Ingjald och Petra Hanaeus har båda gjort stora framsteg den här säsongen, och la ytterligare varsin seger till raden med tiderna 36.10 (minuten före Glanshammars Tommy Theoren) respektive 39.52 (drygt 1,5 minuter före Brotorps Cecilia Andersson).
Notera: Jag var med och sprang, kolla in mitt instagraminlägg om tävlingen här.

View this post on Instagram

Ibland dyker det upp sådana guldkorn till tävlingar, och Lanna trailrun i dag var verkligen ett sådant! Småskaligt och mysigt, fina och tekniska stigar, välsnitslad och utmanande bana. Bättre kan det inte bli. Mina ben var fint återhämtade efter Bergslagsledens ultra, men jag hade ändå ingen chans att haka på topptrion med Johan Ingjald i täten. Låg där bakom och sladdade runt tiondeplatsen i början, men höll jämnare fart än de andra och gled ifrån till en klar fjärdeplats på andra varvet. 40.38 blev tiden över åtta kilometer (motsvarar kanske 32 minuter på platt asfalt, sett till min dagsform). Kanske hade det gått något snabbare om jag haft mönstrade skor? Det var lite halt i hårnålarna och lerbranterna. Ingjald och Petra Hanaeus vann på 36.10 respektive 39.52. I går sprang jag Örebro parkrun också, men en bra bit ifrån maxinsats (med tanke på i dag) och dessutom utan streckkod (hade glömt den hemma, då får man ingen tid). Tiden, som jag knäppte själv, blev lite drygt 22.30. Foto: @lajkabaws (tack för bilden och alla hejarop!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Så kan Arvidsson säkra segern i långloppscupen redan nästa helg – Bergentz främsta utmanaren (och Bergdahl tog dubbla segrar)

Den här veckan är det tävlingsledigt i långloppscupen (men det springs ju ändå Bergslagsleden ultra på lördag och Wadköpingslöpet på söndag, så långlopp saknas inte!), så jag tänkte att det var dags att kolla vilka som fortfarande har chansen att få bestiga tronen tillsammans med Liduina van Sitteren (som sedan ett bra tag tillbaka säkrat segern på damsidan) när säsongen är över.
38 poäng finns att fajtas om, och eftersom totalledaren Per Arvidsson – som också är regerande mästare – redan sitter på 59 poäng måste den som vill utmana ha minst 21 på kontot fördelat på maximalt fyra tävlingar (för man får bara räkna de sex bästa i totalen).
Totalttvåan Johan Ingjald har exakt det – skulle han vinna de sex återstående tävlingarna skulle han sluta på precis 59 poäng och passera Arvidsson på fler vunna lopp. Detsamma gäller trean Michael Welday och sjuan Andreas Ingberg. Fyran Kevin Henriksson passerar inte nålsögat och är redan borta från totalsegern, medan femman Wilhelm Bergentz och sexan Jonas Nilsson faktiskt är de som har bäst – men ändå väldigt liten – chans att att utmana Arvidsson. Bergentz har 23 poäng på fyra tävlingar medan Nilsson har 22, vilket innebär att Bergentz skulle ha råd med två andra- eller en tredjeplats och ändå kunna gå förbi Arvidsson medan Nilsson har råd med en andraplats.
Allt dock under förutsättning att inte Arvidsson själv tar fler poäng, förstås. Arvidssons sämsta inräknade poäng är fyra andraplatser i icke-DM-tävlingar, och det betyder att han ökar sin poängsumma med tre pinnar om han vinner långa terräng-DM den 5 oktober och en poäng om han vinner något av de andra fem loppen.
Nästa lopp i cupen är fem kilometer långa Annaloppet i Nora nästa söndag (dagen efter Lidingöloppet). Arvidsson säkrar andra raka titeln redan då om han: A) Vinner samtidigt som Wilhelm Bergentz inte är tvåa, eller B) Om han inte vinner men inte heller Ingjald, Welday eller Ingberg gör det, Nilsson inte är topp två och Bergentz inte är topp tre.

Några tävlingar som inte noterats i bloggen senaste tiden:

Lasse-Maja-loppet
Vad: 47:e upplagan av det traditionella terrängloppet i Arboga, alltid två veckor före Lidingö, med 6-, 13- och 23-kilometersklasser.
Resultatlistor för alla lopp.
Bästa länsresultaten: Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl vann damernas 13-kilometersklass med över fem minuters marginal till tvåan Julia Johnsson, Örebro AIK, medan ÖAIK:s Fredrik Johnsson blev tvåa i herrklassen över samma distans, drygt fyra minuter bakom orienteringsvärldsmästaren Fredrik Bakkman. Bakkman vann på 45.17, Bergdahl på 53.17.
Notera: På tisdagskvällen följde Bergdahl upp med seger tillsammans med två klubbkompisar i Sävedalen i Lindholmenstafetten i Göteborg, där hon numera bor. Bergdahl imponerade genom att springa två av fyra sträckor i stafetten – och genom att göra det på exakt samma tid: 2,5 kilometer på 8.34 både som startlöpare och ankare. Madeleine Björlin-Delmar sprang andrasträckan på 9.05 och Malin Strand tredje på 9.01, och skickade iväg Bergdahl i en elvasekundersledning som hon förvaltade till seger med tio.

Korpen
Vad: 85:e upplagan av världens äldsta ännu årligen återkommande orienteringstävling, enligt arrangörerna i Närkes Skogskarlars klubb. Avgjordes i söndags.
Resultatlista.
Vinnare: Tävlingen består bara av öppna motionsklasser, men den längsta av de av de sex tog Jakob Wallenhamamr hem 40 sekunder före Love Sintring. Det är två mycket habila Hagabylöpare. De vassaste damerna som ställde upp valde den näst längsta banan, och av dem var Milans Therese Korkeakoski snabbast, drygt sex minuter före KFUM Örebros Johanna Nordström.
Notera: Wallenhammar och Sintring slutade också etta och tvåa i sammandraget av Milans poängtävlingar, en serie tävlingar som avslutades under min semester varför det inte noterats på bloggen. Wallenhammar var nära maxpoäng, hade fyra segrar och tappade bara 141 sekunder (= poäng) på Sintring i sin femte bästa tävling. Därmed slutade han säsongen på 29 859 av 30 000 möjliga poäng. Josefin Erlandsson var bästa dam (det är en mixedtävling) med en tolfteplats).

Tisarens klubbmästerskap i orientering
Vad: Långdistans förra tisdagen och medeldistans i dag.
Resultatlista långdistans och medeldistans.
Vinnare: Josefin Tjernlund och Erik Fernlund i långdistans, Rebecka Nylin och Filip Jacobsson i medeldistans.
Notera: Både Nylin och Jacobsson utgick förra veckan, men kom tillbaka storstilat och vann i kväll. Jacobsson med nästan elva minuters marginal till Fernlund över 4,8 kilometer – Nylin utan konkurrens som enda startande i damklassen. Tävlingarna ligger som genrep inför SM på samma distanser, helgen som gick i långdistans och nu till helgen i medeldistans (och stafett).

Djerfs motionsorientering
Vad: Träningstävling vid Djerfstugan, nära E18 mellan Örebro och Karlskoga, på tisdagskvällen.
Resultatlista.
Vinnare: Magnus Hedlund, Djerf.
Notera: Ingen Eklöfseger i motionsorienteringen den här veckan (ingen Eklöf deltog), utan istället var långloppsskidåkaren Hedlund snabbast. Han blir för övrigt veteran i Vasaloppet i vinter, trots att han bara är 47 år (han har kört samtliga lopp sedan han fick åldern inne, när han var 18, och har varit topp 1 000 i samtliga, som bäst 64:a 1999, som sämst 758:a 2012 och i vintras 333:a.

Nilssons guld var karriärens första DM-medalj – van Sitteren vann igen och kan i praktiken säkra långloppscupen nästa vecka

Han har redan fått sitt stora brejk med 2.27.04 på maran, men faktum är att Örebro AIK:s 27-årige stjärnskott Jonas Nilsson aldrig hade tagit en DM-medalj innan han i kväll sprang hem distriktsmästerskapet på 5 000 meter på tiden 15.26,39. Det är exakt 52 sekunder långsammare än vad Markus Bohman sprang på i går (snackade med honom tidigare i dag, läs den [pluslåsta] texten här), men man kan ju inte göra annat än att slå de som är på plats, och det gjorde Nilsson på Skölvboslätt i Glanshammar i kväll. Fortfarande blott 16-åriga Wilhelm Bergentz, som var fyra på korta terräng-DM i våras, tog silver nu på 15.32,58, och var därmed den ende som var i närheten av att hota Nilsson (drygt sex sekunder bakom Nilsson). Trean Michael Welday var 23 sekunder bakom.
Liduina van Sitteren utmanades som väntat endast av Mikaela Kemppi om damernas DM-guld, men slog klubbkompisen (i Örebro AIK) med 20 sekunder. 17.45,40 mot 18.06,06. Petra Hanaeus tog bronset på 19.11,98. Guldet gör att van Sitteren nu är regerande distriktsmästare på fyra av sex distanser (maraton, halvmaraton, kort terräng och 5 000 meter; därtill regerande silvermedaljör på 10 000 meter och i lång terräng bakom Karin Forsberg, som ännu inte gjort comeback efter vinterns skadestrul).
Distriktsmästare på veteransidan: Patrik Nilvér (17.07,57 i M35), Conrad Granath (18.24,30 i M40), Per-Erik Lundin (17.45,40 i M45), Rodney Hundermark (18.17,76 i M50), Sören Forsberg (18.01,99 i M55), Göte Pettersson (22.31,59 i M60), Hans Backström (21.43,65 i M65), Bo Persson, (21.43,92 i M70), Sture Bodare (27.05,64 i M75), Samuel Eriksson (46.51,0 i M80), Fanny Strandin (20.46,06 i K35), Maria Eriksson (19.24,35 i K40, Mikaela Kemppi (18.06,06 i K45), Marie Dasler (19.28,94 i K50), Annika Lindblom (24.34,92 i K55), Rose Marie Enmalm (22.55,25 i K65) och Birgitta Jansson (28.54,41 i K75).
DM ingår ju i långloppscupen, där van Sitteren är på god väg att säkra andra raka titeln. Hon har nu 58 poäng och vinner hon Viby marathon nästa lördag så är hon i praktiken klar mästare (i sådana fall har hon 66 poäng, och ingen kan plocka fler; enda möjligheten för någon att komma förbi henne är i sådana fall att vinna samtliga tre DM-tävlingar som återstår plus minst åtta tävlingar till (samtidigt som van Sitteren inte vinner fler i år). Det kommer inte att hända.
På herrsidan blev cupledaren Johan Ingjald utan poäng, och hans försprång till regerande mästaren Per Arvidsson, som blev fyra i dag, är därmed nere i en poäng. Bergentz är fyra bakom, Kevin Henriksson sex och Welday sju.

Anfält vann både Fröviloppet och Dovra trailrun: ”En riktigt tung brödrostdubbel” (och Hagaby bästa länslag i Jukola)

När det gäller att rada upp segrar hemma i länet har det mesta den här säsongen handlat om Liduina van Sitteren. Men den här helgen tog en gammal lokalloppskung tillbaka tronen: Erik Anfält, som är en av distriktets vassaste långlöpare genom tiderna och som vann SM-brons i maraton i fjol, sprang nämligen hem både Fröviloppet på lördagen och Dovra trailrun på söndagen.
Anfält vann ju långloppscupen fem gånger på sex år 2010–2015 (och sprang somliga år snuskigt många tävlingar), men är numera lite mer selektiv (även om han dammat av tre maror under 2.30 under våren) i sitt tävlande. Lördagens millopp var faktiskt hans allra första i långloppscupen den här säsongen. Det blev seger med en bra bit över tre minuter, på 34.07 (tvåan Kevin Henriksson sprang på 37.28, trean Johan Ingjald på 37.40. ”Hade hoppats få till en lite snabbare tid och kanske till och med utmana mitt eget banrekord från 2015 (33.23). Men det gick inte. Höll rätt bra tempo i fem kilometer men sen tappade jag stinget rejält i hettan”, skriver Anfält på Instagram.
När Anfält i dag följde upp med Dovra trailrun, den andra deltävlingen av tre i den nya, lokala trailtouren, så blev han betydligt tuffare utmanad på de tekniska, kuperade och till stor del rätt blöta (leriga) stigarna runt vackra Dovra sjöar. Tvåan Jonathan Kandelin, som ju vann Gallaberget trailrun i stor stil i onsdags, berättar själv på instagram: ”Hade en liten lucka mellan kilometer 11–14:ish, där jag valde att försöka trycka på ytterligarem men hade spelat ut mitt kort och benen kunde inte svara när han klev om igen tre kilometer innan mål.”
Anfält vann på 1.20.19 (på 17 kilometer, som förvisso kanske snarare var 17,5; en tid som säger en hel del om hur tufft det var), 62 sekunder före Kandelin, nästan fem minuter före trean Jimmy Axelsson (Winforce Sverige) och nästan elva före trean Serge Le Normand (IK NocOut).
”Somnade med en dröm i fredags. Att lyckas sopa hem en riktigt tung brödrostdubbel i helgen. Begav mig därför till Östansjö i dag för att försöka följa upp vinsten i gårdagens Frövilopp med en ny vinst i tuffa, tekniska och mycket vackra Dovra Trailrun 17 kilometer. Det satt hårt inne. Blev rejält utmanad av klubbkompisen Jonathan. Jag var starkast på de mer lättlöpta partierna och Jonathan på de tuffa och mer tekniskt krävande partierna. Tur för mig att det var ”lättlöpt” på slutet …”, skriver Anfält på instagram.
Mikaela Kemppi tog säsongens andra seger i långloppscupen (hon vann ju Kumla stadslopp) med en marginal på över 4,5 minuter ned till Marie Dasler på andraplatsen (Kemppi på 39.30, Dasler på 44.05 och Malin Sjödin på 46.46). Ingen av dem dubblade med Dovra, som i stället vanns av Karlstads Linnea Nilsson på 1.43.05. Camilla Bergdahl var 4.41 bakom, som gick en riktig match mot Iva Fagré om andraplatsen (Bergdahl var sju sekunder före).
Ingjald utökade sin ledning i långloppscupen genom tredjeplatsen, medan Henriksson gick förbi Wilhelm Bergentz upp på tredjeplatsen. Dasler och Kemppi, som redan före Frövi var tvåa respektive trea i cupen, tog in några poäng på van Sitteren, som ändå känns som en given segrare vad det lider. På onsdag är det extrapoäng på spel eftersom det vankas distriktsmästerskap.
Hur poängen kommer att fördelas i trailtouren har arrangörerna ännu inte meddelat, trots att två tredjedelar nu alltså är avverkade.

Kollega Elena Lövholm har redogjort för Venla- och Jukolakavlarna på na.se, men man kan väl säga att Hagaby överträffade förhoppningarna med en 29:e-plats på herrsidan (att jämföra med 73:e-platsen i Tiomila) medan Tisaren inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna på damsidan (laget var tia i Tiomila, nu 36:a; femte bästa svenska klubb i Tiomila, nu 15:e). Per Carlborg, som sprang startsträckan för Hagaby, stämplade de första kontrollerna utanför topp 100, men växlade som 56:a, och därefter plockades det placeringar hela vägen. Regborn gick ut som 45:a och noterade, trots att han var så långt från någon tätklunga, den tionde bästa tiden av de 1 652 slutmännen, och plockade 16 lag på väg till mål där Hagaby var knappt 46 minuter bakom segrande Stora Tuna (elva lag var inom 20 minuter efter en hel natts orientering). Hagaby blev bästa distriktslag (Tisaren 47:a, kvarten bakom Hagaby) och tionde bästa svenska lag.
Josefin Tjernlund på förstasträckan tappade nästan fem minuter på täten, Lovisa Persson på andra ytterligare 4,5 och Ellinor Tjernlund på tredje över nio. Så långt var Tisaren 54:a, och då hjälpte det inte så mycket att Lilian Forsgren gjorde 13:e bästa sträcktiden på avslutningen och nästan sprang jämnt med täten – det gav ändå ”bara” 18 placeringar i totalen och en 36:e-plats knappt 20 minuter bakom segrande norska laget Fredrikstad BK.

Petra Hanaeus sprang hem sin 14:e seger i Örebro parkrun (bara Ingjald, 22, och Annica Sjölund, 15, har fler) – och samtliga har kommit sedan november. Det var loppets 108:e upplaga (och första gången LK Gränslöst hade en ”takeover”), och Gustav Grek sprang snabbast av alla på 17.59 (Mathias Viktorsson tvåa på 18.13), medan Hanaeus noterade personliga rekordet (på banan) 19.46. Ingen annan dam gick under 23 minuter. För åttonde gången på två månader var det över 100 löpare till start.

Helgens höjdare – världens största stafetter, nytt traillopp och rekordförsök runt Vättern

1) Venla- och Jukolakavlarna
Världens största orienteringsstafetter är inte, som många tror, Tiomila utan finska Venla och Jukola (de har olika namn på dam- och herrstafetterna). Åtminstone om man ser till antalet deltagande lag. Jag skrev ju tidigare i veckan om Tisarens starka damlag medan Hagaby alltjämt inte publicerat sin laguppställning (där är det ju främst herrsidan med Martin Regborn och Filip Dahlgren som är riktigt spännande). Damerna startar 14.00 på lördag med förväntad målgång för vinnarna tre timmar senare medan herrarna går ut vid 23 med tippade segermålgång vid 6.46 på söndagsmorgonen. Man följer det hela direkt här.

2) Fröviloppet och Dovra trail
Det vankas dubbel löparfest i länet i helgen. På lördagen avgörs elfte deltävlingen av 28 i långloppscupen (den tionde individuella); tiokilometerstävlingen Fröviloppet på blandat underlag med start och mål på Näsbyvallen i Frövi (Adam Gillman och Karin Forsberg är regerande mästare). Erik Anfält har banrekordet på herrsidan (33.23 från 2015) medan damrekordet uppges vara 37.14 (men jag hittar ingen som sprungit snabbare än Mikaela Kemppis 37.26 2014). Någon startlista finns inte publicerad, men man sticker väl inte ut hakan om man tror att Liduina van Sitteren kommer ta en framskjuten placering …
Dagen därpå är det dags för andra deltävlingen av tre i Ullmax trail tour, länets nya traillöpningsserie, vid Dovra sjöar. Dovra trail heter arrangemanget, där man kan välja mellan tävlingsklassen på 17 kilometer och en kortare bana på 6,2 (plus en trekilometersrunda för barn). Det ska bli kul att se hur många av de som sprang premiären i Örebro som nu dyker upp för att fortsätta plocka poäng i cupen (jag vet ju att jag själv kommer att göra det i alla fall …).

3) Vätternrundan
Dags för andra delen av den svenska klassikern, de 30 milen runt landets näst största sjö. Det är ju inte en tävling utan ett motionsevenemang, men i år ska faktiskt ett gäng under Serneke Allebike Racings flagg göra ett försök att bli först under 6,5 timmar runt sjön. Håll i hatten!

Filip Dahlgrens första SM-medalj på fyra långa år – och van Sitteren tog ännu en seger

Jag förvarande ju för Josefin Tjernlund – men det blev Filip Dahlgren som fixade medalj åt länet på orienterings ultralånga SM-distans. Vädret gjorde tävlingen till en av de tuffare man sett, och örebroaren – som sprang EM och var topp tio på VM 2014 men sedan haft allsköns skadeproblematik – svarade upp och levererade ett kanonlopp. Han anförde tätgruppen över den 5,4 (!) kilometer långa sträckan mellan kontroll tre och fyra (det är fågelvägen som räknas; Dahlgren sprang över 6,5 kilometer och klockan stannade på 30 minuter och 39 sekunder …), men strax efter gick Olle Kalered, Stora Tuna, ifrån, och sedan såg Dahlgren honom aldrig mer. Även IFK Moras Simon Hodler var före en stund, men stämplade fel och bröt. Så 1,5 timme in i loppet var Dahlgren tvåa och drog ifrån resten av löparna allt mer. Några (synbara) bommar blev det inte, och i mål hade Dahlgren nästan nio minuter bak till trean Simon Hector, Snättringe, och 3,5 upp till segrande Kalered.
SM-medaljen är 31-årige Dahlgrens femte i seniorkarriären, varav den tredje individuella (han har ett silver och ett brons i stafett från tiden han tävlade för IFK Lidingö). Den två tidigare individuella var ett guld och ett brons i långdistans, 2013 respektive 2015.
Man ska naturligtvis ha i åtanke att åtta av de bästa herrarna saknades på grund av resan till Finland för helgens världscuppremiär, men som Dahlgren själv sa i kollega Olle Mellströms (pluslåsta) intervju på na.se:
– Det är åtta killar som är på världscupen, men jag har slagit flera av dem under våren. Vi som är här i dag och slåss om medaljerna håller hög nivå, men sen är det extra lätt att slå sig in i topp tio just i dag. Men att vinna är ju tufft och Olle Kalered är duktig på långa distanser.
Love Sintring slog till med karriärens bästa SM-placering som sexa, om än 31 minuter bakom täten i en väldigt utdragen tävling där det skiljde 87 minuter mellan första och 20:e man i mål.
Tjernlund, som jag varnade för på förhand, tappade täten tidigt men var inte långt borta i medaljsnacket. Damerna hade att göra i över 2.40 i extremvärmen, och Tjernlund var mindre än fyra minuter bakom tredjeplacerade Nelly Carlsson, Pan-Kristianstad, som i sin tur var sju minuter bakom segrande Anna Wehlin, Linköping, som tillsammans med Johanna Engström, OK Hällen, var överlägsna.

Värmlands distrikts struntade i krocker med både världscup och SM och körde sitt sprint-DM i dag. Ex-karlskogingen och ex-Tisaren-löparen Linda Take, som bor i Karlstad och tävlar för OK Tyr, vann. Inga löpare från Karlskoga- och Degerforsklubbarna ställde upp i seniorklasserna.

Varför bryta ett grymt flow, tänkte kanske Liduina van Sitteren coh sprang hem den nio kilometer långa långloppscupstävlingen Lindesjönloppet på 35.26 i supervärmen. Det var 2.20 före Örgrytes Desireé Lilliehöök, som tog andraplatsen, medan Antje Wiksten faktiskt var minuten före Marie Dasler som trea, på 40.27 respektive 41.39. van Sitteren drar ifrån i cupen, och Dasler befäster sin andraplats.
Regerande långloppscupssegraren Per Arvidsson tog andra raka segern efter vinsten i Rallarrundan i måndags, och är därmed plötsligt uppe på andra plats i cupen, två poäng bakom Johan Ingjald som bara var 30 sekunder bakom på torsdagen: Arvidsson sprang på 33.16, Ingjald på 33.46 och David Berg, som därmed fixade en IF Start-trippelseger, var trea på 36.44.

Fredrik Rådström, som bor i Karlskoga men tävlar för Hällefors, blev tvåa i femkilometerstävlingen Bjurtjärnsloppet (precis på andra sidan länsgränsen mot Värmland, från Karlskoga mot Storfors räknat), på 19.27 (Kristinehamns Josef Snellman vann på 18.33).

Och Örebro parkrun hade ett extrainsatt lopp för att fira nationaldagen. 102 deltagare kom till start, och Kevin Henriksson och Petra Hanaeus vann på 18.49 (han sprang på 17.12 i debuten förra helgen) respektive 19.58 (det var hennes tolfte seger, och hon tangerade därmed dagens trea Bella Lagrange som trea i historiken över löparna med flest segrar).

Josefin Tjernlund har guldläge inför ultralånga SM (i 32 graders värme!)

Ja, det mesta säger jag ju redan i rubriken i dag. Tisarens Josefin Tjernlund, som tog SM-brons i långdistans 2017 (och därefter fick en plats i A-landslaget 2018, som hon dock blivit av med till årets säsong) och så sent som i söndags tog SM-silver i sprintstafett, har en gyllene möjlighet att kliva allra högst upp på pallen när ultralånga SM avgörs utanför Edsbyn på torsdagseftermiddagen. Sveriges tio hetaste orienterare på damsidan (och åtta på herrsidan) har ju redan begett sig iväg till Finland för helgens världscuppremiär, så startfältet i den fågelvägen 18,6 kilometer långa tävlingen är aningens urvattnat – och Tjernlund, som lär ha varit ett av de sista namnen att gallras bort till Finlandsresan, är onekligen ett av namnen som sticker ut mest i startlistan (där finns också Kajsa Risby, som sprang VM i höstas, Magdalena Olsson som är en av världens bästa skidorienterare och några till). Från länet saknas förutom Lilian Forsgren, som springer världscupen, också Tjernlunds tvillingsyster Ellinor och Andrea Svensson, men Lovisa Persson finns på plats.
På herrsidan skulle det inte förvåna om Filip Dahlgren klipper till med något riktigt vasst, men där är konkurrensen något hårdare i form av löpare som Simon Imark, Joakim Svensk, Jens Rönnols och Simon Hector. Johan Aronsson, Love Sintring och Per Carlborg springer också. Det är gafflad masstart som gäller.
Beräknad tävlingstid är 2,5 timmar, för både herrar och damer, och enligt prognoserna ska det vara 32 grader och strålande sol hela tävlingstiden. Det lär bli något att bita i!

Även på hemmaplan tävlas det på torsdagen, i löpning: Lindesjönloppet, som avslutar en intensiv vecka i långloppscupen, har 59 föranmälda (om man inkluderar alla klasser) där Per Arvidsson och Frida Nilsson får gälla som förhandsfavoriter (men ska vi tippa att Liduina van Sitteren dyker upp, ändå?).

Till sist måste bloggen tyvärr meddela att Anders ”Larra” Larsson avlidit. Den alltid så positive Örebrolöparen, som var öppen om sin kamp mot en elakartad hjärntumör, somnade in på USÖ på måndagskvällen. Tankarna går till både anhöriga och löparkompisar! Skänk gärna en slant till Hjärnfonden!