Därför sprang Yannick Trégaro Startmilen – och Anfält blickar mot ultralöpning: "Är sugen"

Var ute på Startmilen i dag, och har tio spalt med Martin Regborn, Mikaela Kemppi och Erik Anfält i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se; dessutom finns det 34 bilder från tävlingen här). Bland annat skriver jag om Regborn, orienteraren som slog till med det snabbaste registrerade tiokilometersloppet på landsväg av en distriktslöpare genom tiderna (se mailet från Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson nedan) när han tog andraplatsen bakom favoritsegraren Nasir Dawoud, Eskilstuna. Men något som inte fick plats i papperstidningen var Anfälts avslöjande att han efter Rotterdam marathon nästa söndag och Stockholm marathon den 4 juni funderar på att avsluta maratonsatsningen och i stället börja kuta längre distanser (hans hittills enda försök på ultradistans, som jag noterat, slutade ju med utklassningsseger och banrekord i hällregnet Bergslagsleden ultra i höstas, trots fellöpning och blodig vurpa).

– Jag har fokuserat på Rotterdam ganska länge, och känner jag att jag har benen så kommer jag spänna bågen. Efter det och Stockholm är jag kluven. Jag är sugen på de längre distanserna, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Längre än maraton, alltså?
– Ja, jag har börjat kolla på långa ultratraillopp. Jag kör många långpass som på 50 kilometer, och min styrka är framför allt att hålla tempot uppe länge. Vi får se vad det blir.
Hur var Startmilen?
– Bra, tycker jag. Jag kände mig seg, men tiden är ju bra (31.39 är pers med fem sekunder om man räknar banlopp, pers med 35 på landsväg). Jag och Linus (Rosdal, som spurtade ifrån och tog tredjeplatsen före Anfält som blev fyra). Jobbade ihop och växeldrog, och det funkade bra. Det är ett väldigt bra kvitto inför Rotterdam. Jag har känt mig lite osäker eftersom jag varit så seg sista veckan, men nu känns det positivt. Jag har kört mer mängdträning än någonsin och helt släppt de här kortare distanserna i träningen, jag kör maraton och längre fokus på träningen, så jag är skitnöjd med den här tiden.

En rätt oväntad deltagare i Startmilen var Yannick Trégaro, den högprofilerade friidrottstränaren från Göteborg, som kastade in en efteranmälan på grund av SJ. SJ? Jo, en olycka i Stockholmstrakten gjorde att hans tåg hamnade i kö och att han inte hann fram till Premiärmilen i Stockholm, som han egentligen skulle ha sprungit. Därför hoppade han av tåget halvvägs och fick sina 10 kilometer i Örebro istället. Det blev 23:e plats på 36.07 (halvsekunden bakom Sören Forsberg), något långsammare än han själv hade hoppats på.

En som däremot nådde fram till Premiärmilen var Louise Wiker, som bloggar om tredjeplatsen och tiden 36.58 (läs för övrigt också hennes förra blogginlägg om tunga skadeperioden efter träningslägret i Sydafrika; ”för första gången någonsin funderade jag på om det var värt att fortsätta”). Den Hälleforsbördiga VM-löparen Wiker var endast slagen av Sandra Eriksson, finsk VM-löpare på 3 000 meter hinder, och Frida Lundén, i fjol Sverigeetta på 10 000 meter och tvåa bakom Isabellah Andersson på halvmaran.

I skidspåren nådde Filip Danielsson dagens klart största framgång av länsåkarna när han åkte upp sig från åttonde till andra plats i jaktstarten över 15 kilometer i klassisk stil i Gällivare, efter gårdagens fall i prologen. Ett lopp som var Garphytteåkarens sista som junior, vilket han bloggar lite om (plus att han avslöjar att han kommer åka Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna nästa helg). Resultatet lyfta Danielsson, som bara kört fyra av åtta deltävlingar, till elfte plats när den svenska juniorcupen nu summeras.
I Årefjällsloppet, då? Tja, Bill Impola var 22:a i mål men nästan fem minuter bakom segrande Johan Kjölstad, Kristina Roberto tog säsongens femte topp 15-placering när hon blev 14:e, knappt 23 minuter bakom Justyna Kowalczyk, och Olivia Hansson slutade på 19:e plats (hennes näst bästa placering i långloppsvärldscupkarriären), drygt 38 minuter bakom. Det innebär att Roberto slutar på elfte plats i världscupsammandraget, Impola, som siktade på topp sex, blev 21:a och Olivia slutade på 37:e plats totalt och sjätte bland U25-åkarna.

Gunnar Johansson, Närkes friidrottsförbunds egen statistiker, reder ut begreppen kring bästa tiderna på landsvägsmilen av länslöpare genom tiderna, i ett mail till Konditionsbloggen. Faksimil
Gunnar Johansson, Närkes friidrottsförbunds egen statistiker, reder ut begreppen kring bästa tiderna på landsvägsmilen av länslöpare genom tiderna, i ett mail till Konditionsbloggen. Faksimil
Sören Forsberg i mål halvsekunden före Yannick Trégaro i Startmilen. Faksimil: Målkamerafilm
Sören Forsberg i mål halvsekunden före Yannick Trégaro i Startmilen. Faksimil: Målkamerafilm

Skidsäsongen mot slutet: "Svårt att hitta balansen"

I helgen tar skidsäsongen – i praktiken, några mindre tävlingar återstår fortfarande – slut med SM-finalen (lagspring och tre-/femmil), avslutningen för svenska juniorcupen och Årefjällsloppet, finalen i långloppsvärldscupen. De lokala skidåkarna har därmed så smått börjat summera, som Filip Danielsson som i sin blogg berättar med egna ord om känslorna efter ett JSM som avslutade en strulig säsong med tre topp fyra-placeringar på lika många lopp och ett stafettguld som grädde på moset. ”Över förväntan”, summerar Danielsson.

Länsåkarna i Team Skistart.com, Fjugestas och Garphyttans Olivia Hansson och Karlslunds Kristina Roberto, skriver också om sina senaste lopp och blickar fram mot helgens avslutning i varsitt blogginlägg på teamets hemsida. Roberto skriver att hon var rejält utpumpad både under och efter Birkbeinnerrennet, och att hon haft allt svårare att periodisera träningen och hitta formtopparna mot slutet av den långa och tävlingsrika säsongen: ”Det är tydligt att den missade grundträningen i somras (på grund av fotoperationen) spelar in i återhämningen som blir allt svårare efter varje lopp och jag var nog inte riktigt återställd efter Vasaloppet. Det är riktigt svårt att hitta balansen mellan vila och träning såhär i slutet på säsongen, vad är lagom för att inte tipppa över på fel sida?”, skriver Roberto. Hansson, som stod över ”Birken”, skriver att hon istället tränat på stenhårt inför Årefjällsloppet. ”Har hört att det är ett tufft lopp med endel backar, så jag tror och hoppas att det ska passa mig”, skriver Hansson.

Anmälningstiden till avslutningshelgen i Gällivare går ut om bara några minuter (vid midnatt) och kastar ingen in en sistaminutenanmälan blir det fem Garphyttanlöpare (Filip Danielsson, Axel Ekström, Adam Gillman, Marcus och Lucas Lennartsson) samt en från Zinkgruvan (Markus Johansson) som gör resan norrut.

Sveriges snabbaste kommunalråd är tillbaka (och allt [?] annat som hänt)

2013 och 2014 gick örebraoren Sara Richert, 42, från klarhet till klarhet inom svensk ultralöpning. 2013 var hon SM-tia på 100 kilometer, och 2014 var hon snabbaste dam i 55-kilometersloppet Tjejmarathon och topp fem både i 75 kilometer långa nattloppet Ursvik ultra, 46-kilometer långa Bergslagsleden Ultra, och i 68-kilometerstävlingen Jättelångt, och en av endast 16 damer som gick under tio timmar i premiärupplagan av Ultravasan. Sedan blev hon kommunalråd för Miljöpartiet i Örebro kommun och skaffade egen gård och löpningen hamnade längre ned i prioriteringslistan.
Men i helgen slog Richert till med en finfin tredjeplats (well, bara tre kom i mål, men tiden var grym, och herrar inräknat var hon 26:a av 59 startande) i årets upplaga av Ursvik ultra. De 75 kilometerna klarades av på nio timmar, två minuter och nio sekunder i pannlampsskenet, ett personligt banrekord med 13 minuter. Hon twittrade om att det var ”fantastiskt” och ”asjobbigt”, och facebookade att ”det är fantastiskt jobbigt men faktiskt ännu roligare”. Orsaken till framgången, trots den minskade träningsdosen? ”Färre mil men tjockare pannben”.
Tävlingen var den första av nio i årets upplaga av Peppes trailruncup, som precis som i fjol innehåller två deltävlingar i Örebro län: Munkastigen trairlun den 23 april och Bergslagsleden ultra den 4 september.

Har ju varit på semester, fem dagar i underbara Funäsdalen med en hel del fantastisk (och en del rätt trög och slitig) längdskidåkning, och sällan har det väl hunnit hända så mycket under ett fem dagar långt blogguppehåll. Vi tar en snabbresumé av vad ni förhoppningsvis ändå inte missat från veckan som gått:
** Garphyttans grabbar avslutade junior-SM med att som första klubb genom alla tider ta ett tredje guld i rad, och Filip Danielsson avslutade därmed juniorkarriären (eller ja, finalen i svenska juniorcupen återstår ju ännu) på allra bästa sätt (han är dessutom den ende som varit med i laget alla tre gångerna). I distansloppet dagen före blev det tre topp 20-placeringar för länet, alla i H20-klassen där Danielsosn blev fyra (nio sekunder från medalj), Marcus Lennartsson femma (tio sekunder bakom klubbkompisen) och Zinkgruvanduon Markus Johansson, silvermedaljör i sprint, och Oscar Johansson blev 18:e respektive 20:e. Med Kevin Henrikssons 65:e-palts inräknad slutade Garphyttan dessutom på tredje plats i lagtävlingen, bara 59 sekunder bakom segrande Sundbyberg trots att Henriksson var nästan fem minuter bakom klubbkompisarna. I sista deltävlingen i svenska seniorcupen, Intersport cup, slutade Kopparbergs långloppskung Bill Impola på åttonde plas över den för hans del ovana distansen 15 kilometer fri stil med individuell start. Garphyttans Axel Ekström och Lucas Lennartsson 16:e respektive 19:e, knappt 2,5 respektive tre minuter bakom segrande Anders Svanebo. Resultat gör att Axel Ekström kan summera cupsäsongen med en tiondeplats. Axel och Lucas bildar för övrigt Garphyttans lag i sprintstafett-SM i Gällivare nästa fredag, och kör SM-femmilen två dagar senare.
** Impolas insats på hemmabanorna i Torsby var ju för övrigt än mer imponerande då han kom dit med Birkebeinnerrennet i kroppen. Till skillnad mot i Vasaloppet sprack det av rejält i den norska klassikern, som är den näst sista deltävlingen i långloppsvärldscupen, och Impola var nästan 4,5 minuter bakom återigen segrande John Kristian Dahl på sin 22:a-plats. Karlslunds Kristina Roberto 20:e i sin debut i loppet, 21,5 minuter bakom segrande Seraina Boner.
** Två riktig snabba löpare gjorde upp när första ordinarie upplagan av Nora marathon löptes. Fredirkshofs Thomas Chaillou och Mariestads Andreas Magnusson följdes åt större delen av loppet, men Thomas spurtade hem segern med tre sekunders marginal, på finfina tiden 2.33.51 på en inte helt snäll bana. Peter Welanader bäste länslöpare på femte plats, på mer mänskliga 3.17.05. På damsidan sprang Västerås Åsa Bergman hem segern på 3.26.29, före Noras egen ironman och swimrun-VM-guldmedaljör Lotta Nilsson, 50, på 3.55.17.
** Med orienteringslandslaget på läger på västkusten hade Södermanlands stora orienteringspremiär i helgen inte riktigt samma lyskraft som en del andra år, men det gör ju inte Lovisa Perssons andraplats i damklassen sämre. Hon var bara slagen av OK Linnés Riina Kuuselo, och hade över 1,5 minuter bak till trean. Daniel Attås, som kutade Euromeeting för landslaget i höstas, var trea i herrklassen medan Filip Jacobsson bröt i H20-klassen. I Måsenstafetten dagen därpå slutade Tisarens herrlag först på elfte plats sedan Johan Aronsson bara blivit 31:a på andra sträckan. Damerna blev sexa efter nytt bra lopp av Persson.
** Lindesbergscyklisten Daniel Tegin, och hans kollega Lars Pedersen från Växjö, tog sig i mål i Cape-Epic, världens kanske tuffaste etapplopp i mounatinbike, i Sydafrika. Duon var 18,5 timmar bakom segerduon Karl Platt, Tyskland, och Urs Huber, Schweiz, på sin 388:e plats.
** Hemma i Behrn arena fick Johan Röjler från första parkett se Nils van der Poel slå hans svenska rekord över 10 000 meter på svensk is med nästan fyra sekunders marginal. Röjler gick i par mot Nils, och blev varvad fyra gånger på 250-metersbanan när förre juniorvärldsmästaren van der Poel avverkade de 40 varven på 14.18,05 (Röjler var för all del trea på 10 000 meter och tvåa totalt i tävlingen, men en bit efter …). Hopräknat vann van der Poel SK Winners avlsutningstävling på 84,69 poäng, medan Ann-Marie Lindqvist vann damklassen på 106,66.
** Några damseniorer kom inte till start, och inte de vassaste herrarna heller (läs: Filip Jacobsson) när skidorienterings-DM avgjordes i Ånnaboda. Så Stefan Aronsson tog hem guldet 14 sekunder före Fredrik Eliasson.
** Några resultat från finalen i Tour de Kif, som lär ha körts i går, har jag ännu inte sett, men rykten säger att totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start.

Helgens höjdare: "Förväntar oss positiva formkurvor från alla"

1. Junior-SM i längdskidor och Birkebeinerrennet
Efter dubbla silversuccéer – Filip Danielssons i skiathlon och Markus Johanssons i sprint – avslutas JSM i Torsby med individuella distanslopp på lördagen och stafetter på söndagen. Och där är det givetvis Danielsson som har störst möjligheter, i stafetten – där Garphyttan är dubbelt regerande mästare – tillsammans med Marcus Lennartsson och Adam Gillman. Dessutom körs finalen i den svenska seniorcupen, Intersport cup, i Torsby på söndag, med bland andra Axel Ekström. Garphyttans landslagsman hade som väntat en tung dag när seniorernas sprint avgjordes på fredagen, och slutade först på 48:e plats i kvalet, över 6,5 sekunder från en kvartsfinalplats. Däremot krånglade sig klubbkompisen Lucas Lennartsson vidare till finalåkningen som 30:e och sista man, men i spurtduell med bland annat Jesper Modin fick Lennartsson ge sig och slutade femma i sin kvartsfinal, 24:a totalt.
I Norge körs Birkebeinnerrennet, den tillsammans med Marcialonga, men efter Vasaloppet, kanske mest klassiska tävlingen i långloppsvärldscupen. Vi snackar 54 kilometer från Rena till Lillehammer, över Raudfjellet. På startlinjen finns två gånger Impola från Kopparberg i Bill, som visade sån fin form när han var med in på upploppet och bara fyra sekunder bakom segraren John Kristian Dahl i Vasaloppet för två veckor sedan, och lillebror Bob som kör för Arvikaklubben SK Bore. Dessutom Karlslundsåkarna Kristina Roberto (hennes första ”Birken” eftersom senaste försöket, 2014, blåste bort) och Linus Larsson, som liksom Kalle Gräfnings, Sara Lindborg och Maria Gräfningskör för Örebrobaserade långloppslaget Team Skistart.com.

2. Trofeo Alfredo Binda
Cyklingens världstour rullar vidare för tredje helgen i rad, och den här gången står italienska Trofe Alfredo Binda på programmet för Emilia Fahlin och de övriga. Vi snackar drygt 123 kilometer med några hyfsade backar, bland annat en på 170 höjdmeter som ska avverkas fyra gånger sista sju milen före målet i norditalienska Cittiglio. Förutom Fahlin, som ju visade pangform förra helgen, ställer Alé-Cipollini precis som förra helgen upp med Marta Bastianelli, Malgorzata Jasinska och Ellen Skerritt medan Dalia Muccioli och Ane Santesteban ersätter Anna Trevisi och Marta Tagliaferro. ”Cittiglio är ett viktigt lopp varifrån vi förväntar oss positiva formkurvor från alla. Först och främst vill vi ta nog med poäng för att behålla vår niondeplats på worldtourrankningen. Sötrsta hoppet sätter vi till Muccioli och Santesteban, som har rätt egenskaper för den här banan.Sedan får loppets utveckling avgöra vem mer som får chansen. Kanske Bastianelli, om hon kommer fram i en klungspurt, eller Jasinska, som är stark i sina attacker”, säger stallets sportdirektör Fortunato Lacquaniti i ett pressmedddelande.

3. Nora marathon
På hemmaplan brakar långlöparsäsongen äntligen igång. Nora marathon har efteranmälan öppen till 9.30 på lördagsmorgonen, en halvtimme före start, men redan nu kan man klassa uppslutningen till tävlingen, som har riktigt premiär efter fjolårets testupplaga, som succé. 96 är anmälda till maratondistans, 24 till halvmaraton och sex till kvartsmaraton. Bland de mer namnkunniga finns långlöpargurun Hasse Byrén från Örebro, superveteranen Stig Söderström (som gjort över 800 maratonlopp) frår Kvarnsveden och habila löparen Antje Torstensson från Örebro (distriktssjua genom tiderna med 3.03.02 i Frankfurt 2013).
Samtidigt avslutas inomhussäongen med Tybblelundsspelen, en ungdomstävling med klasser från sju- till 17-åringar, dit 462 deltagare är registrerade för 1 119 starter. Av medeldistans snackar vi 1 500-meter för 17-åringarna (bara fyra anmälda, inga länslöpare), 1 000 för 15-åringarna (bland annat Klara Frih och Melker Forsberg) och 800 för 13-åringarna.

Bubblare: Trollhättans Nils van der Poel går för att slå Johan Röjlers svenska rekord på svensk is över 10 000 meter i Behrn arena på lördag eftermiddag, preliminärt vid 16.00. Det hela sker vid SK Winners avslutningstävling, där distanserna 300 och 10 000 meter räknas ihop poängmässigt till en sammanlagd lista. Av lokala åkare verkar inte David Andersson eller Johan Röjler komma till start, och Adam Axelsson är osäker. Och även om landslagslägret på västkusten fortfarande pågår så står inte resten av orienterings-Sverige still för det. Bland annat springer Daniel Attås och Filip Jacobsson i Nyköping. Och så avslutas Cape-Epic, med Daniel Tegin, på söndag.

För övrigt har resultaten från onsdagens Tour de Kif nu kommit (inga tider dock, bara placeringar), den sista deltävlingen före nästa veckas jaktstartsfinal. Tobias Karlsson vann tävlingen över 15 kilometer klassisk stil med individuell start närmast före Robert Brundin, och eftersom totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start krympte Tobias därmed avståndet i sammandraget till tolv poäng, vilket omvandlas till sex sekunder i jaktstarten över 15 kilometer skiathlon. Kristina Lindqvist var ensam dam till start och drygade därmed ut totalledningen, har sju respektive 17 sekunder på Olivia Hansson och Elsa Ekelin. Olivia är förstås överlägset starkast av dem, och vinner på onsdag om hon kommer till start.

Nu tar bloggen för övrigt fem dagars uppehåll. Vi hörs på skärtorsdagen!

Helgens höjdare – Fahlins och Impolas egna ord om helgens tävlingar

1. Vasaloppet
Well, det går inte att komma runt det. Vasaloppet är inte bara helgens höjdare utan hela årets höjdare i sportväg för min del. Inte bara för att jag älskar långloppsskidåkning utan också för att de sedan 20-talet år är en tradition viktigare än julafton (i varje fall för mig) att hela familjen (vi har med tiden blivit rätt många) samlas hemma hos mina föräldrar och käkar frukost, förmiddagsfika och lunch (utan några egentliga avbrott däremellan, min kära mamma serverar mat på löpande band) medan åkarna avverkar de nio milen från Sälen till Mora.
Det sportsliga då. Jo, som vanligt kretsar det mesta ur ett länsperspektiv kring Kopparbergssonen Bill Impola och Karlslunds Kristina Roberto. Båda blev bortvallade i fjol (läs om Impola, som dessutom fastnade i den havererade stargrinden, här, och Robertos egna ord på hennes blogg här). Impola gjorde ju karriärens bästa lopp förra våren, och var länge med i kampen om den rosa ungdomsvästen i långloppsvärldscupen (men till slut fick han ge sig, blev trea) medan Roberto gjorde sina allra bästa resultat 2013/14, då hon slutade femma i totala långloppsvärldscupen. I somras opererade hon ena hälen, och efter att rehaben drog ut på tiden var hon långt ifrån toppade när årets säsong satte igång, men inte minst i Tjejvasan i lördags, där hon bet i och var med tätklungan hela vägen in i mål, visade hon att hon nu är tillbaka på allvar.
Både Impola och Roberto kan vara med på topp tio på söndag. Samtidigt ska man komma ihåg att de tillsammans bara har en topp tio-plats genom tiderna, Robertos sjundeplats 2014. Den gamla orienteraren Roberto gjorde ju sin första skidtävlingen över huvud tageti Tjejvasan 2008, och debuterade i Vasaloppet året därpå (82:a på 6.08). 2014 hade hon utvecklats så mycket att hon var sjua på 4.42, efter att dessförinnan ha haft placeringsraden 82-29-21-21-brutit. Men i fjol fick hon alltså nöja sig med en tolfteplats på odugliga skidor. Impola var 66:a, 144:a och 46:a i Vasaloppet 2010-2012, innan han 2013 slog igenom med buller och bång, och var bäste osignade åkare på 13:e plats. 2014 fick han nöja sig med en 18:e-plats efter att ha krockat med en drickalangare och 2015 var det alltså både grindkrångel och vallastrul som fick honom att bryta. Konditionsbloggen ringde upp Bill i går för att höra hur han ser på helgens lopp (han berättade också om nya lagkamraten Dario Cologna, ett snack som går att läsa i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se), och han berättade att han tror vi kommer få se väldigt offensiv körning på söndag.

– Min förhoppning är att det ska gå fort från start, som det gjort i de flesta lopp den här säsongen. Jag vet att jag är bra uppför och hoppas att det blir rejäl fart i första backen, så att fältet spricker redan där. Det har det gjort några år, men då har det varit så tungfört att det tryckts ihop igen. Men kommer det vara samma förhållande för alla, om väderförhållanden är gynnsamma och det verkar de bli enligt senaste prognosen, så tror jag det blir så offensiv körning att det spricker direkt. Det är många som vill att det ska vara hög fart. De som har varit bäst i år, Petter Eliassen, Tord Asle Gjerdalen och Morten Eide Pedersen som varit starkast i vårt team, är killar som gillar när det är väldigt offensiv körning. Det är killar som har tränat hårt i många år, som har mycket i bagaget. Det är sådana som vinner Vasaloppet, säger Impola till Konditionsbloggen.
Och du då, vilken chans har du?
– Jag ska göra så gott jag kan. Jag hoppas att materialet, kroppen, allting stämmer. Då kan jag vara med där framme, det vet jag. Det har jag varit förr, och jag är inte sämre tränad nu. Klart att jag har en hög målsättning inne i skallen, men resultaten finns inte där från tidigare år i Vasaloppet, så man kan inte kräva alltför mycket. Man måste vara realistisk och se vad man har i bagaget jämfört med andra. Men givetvis har jag en tanke, ett mål, ett upplägg för mig själv.
Är det viktigt att du gjort sex Vasalopp nu, att du samlat på dig rutin?
– Nja, det är nog viktigare att ha gjort många långlopp än många Vasalopp. Förr fanns det inte så många långlopp, och man fick sin rutin just från vasan. Men nu är man inne i det så många gånger varje år, så jag tror helt klart att man skulle kunna slå till och vinna Vasaloppet första eller andra året man körde om man hade rutin från andra långlopp.
I fjol hade du avgjort La Diagonela när du körde fel och var topp tio tre gånger, men i år har du ingen topp tio-placering. Varför har det gått tyngre (Bill har förvisso varit tolva i La Sgambeda, elva i Jizerska padesatka och 16:e i Toblach-Cortina, men bröt Kaiser Maximilian Lauf och var bara 44:a i La diagonela och 55:a i Marcialonga)?
– Det var lite segt några tävlingar, och jag har varit sjuk en sväng. Nej, det har inte varit så mycket att hänga i julgranen. Men det är fortfarande fyra veckor och tre lopp kvar, och vi får se hur det går nu på slutet.
Ställer Vasaloppet några speciella krav eftersom det är det längsta loppet i kalendern?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är lite längre, men det är ändå samma personer som kommer vara med och kriga om segern i slutändan. Åkarna gör många långpass på fyra-fem-sex timmar per säsong, och det är så många långlopp på en säsong, att Vasaloppet inte är speciellt på det sättet. Däremot är det det klart mest prestigefyllda loppet, till och med för norrmännen är det viktigare än till exempel Birkebeinerrennet. Alla toppar sig till Vasaloppet, alla vill vara med långt fram, och det gör det svårare att ta en topp tio-placering där än i något annat lopp.

I morgondagens pappers-NA har jag dessutom en intervju med Fjugestas Olivia Hansson, fjolårets succéjunior som i år gör sitt första Vasalopp som senior och det första i Team Skistart.coms dress. Där berättar hon bland annat om tankarna kring separat damstart, och om att hon inte får starta i elitstartledet trots att hon var 14:e i fjolårets lopp.
Vill ni ha nummer att hålla koll på? Well, i elitstartledet kommer Bill Impola ha nummer 178 på bröstet medan lillebror Bob kör med nummer 90. Karlskogingen Magnus Hedlund (den tidigare Wadköpingsloppsvinnaren som gör sitt 26:e raka Vasalopp efter att han fick åldern inne som 18-åring och alltjämt platser i elitstartledet) har nummer 267, Karlslunds Tobias Karlsson startar med 269 på bröstet och Kristina Roberto har 511. Och i startled ett har Olivia Hansson 17042, Per Eklöf 1355 och Ice race vintage-segraren Fredrik Nylen 1250. Vilket nummer Danny Hallmén och Joakim Ljunggren kommer köra med har jag ännu inte fått bekräftat.

2. Premiären för världstouren i landsvägscykel
Jag hade en längre text om Emilia Fahlins säsongsinledning i fredagens pappers-NA, men där fokuserade jag mest på det övergripande (hur hon ska undvika att dra på sig nya sjukdomar, vägen mot Rio de Janeiro och sådant). Men när jag ändå hade henne på tråden tidigare i veckan passade jag även på att höra lite inför lördagens Strade Bianche, den första deltävlingen någonsin i damernas världstour, som in för årets säsong ersatt världscupen. Tävlingen, med start och mål i Siena, körde för första gången förra året, men för Fahlin är det debut. Tävlingen är stenhård, totalt 121 kilometer lång med många småbackar och totalt 22,4 kilometer grusväg (dessutom sägs det vara 80 procent risk för regn i morgon, så det kan bli rejält grisigt!) och en brutal avslutning med 15 procent lutning sista 2,4 kilometerna upp till målet på Colle Pinzuto. I premiärupplagan sprack fältet av totalt i den sista backen, och Megan Guarnier vann 37 sekunder före Lizzie Armiestead och Fahlins dåvarande teamkompis Elisa Longo Borghini (och där bakom var det ännu mer splittrat, tian var över fyra minuter bakom täten).

– Det är en riktigt grym final, och realistiskt sett lär det bli tufft för vårt lag (Alé-Cipollini, som Fahlin i år kör för), sådana här typer av tävlingar är kanske inte de där vi har bäst kort att spela på. Men vi får försöka köra mer taktiskt, få till någon utbrytning eller så. Lagets motto på alla tävlingar är: Vi kanske inte har lag att vinna varje gång, men vi ska göra allt som är möjligt, vara med i utbrytningar och försöka skapa möjligheter, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir viktigt i tävlingen?
– På ett sätt liknar den lite de tävlingar vi körde i Belgien i helgen. Där var det partier med kullerstenar, här är det grusvägar. Där gäller det att verkligen vara med längst fram i klungan. Det är ett jäkla positionskrig in mot de partierna, för sitter man inte med där framme är man inte med när tävlingen går. Det spelar ingen roll hur stark man är om man inte har bra position in på grusvägarna och när backarna kommer.

Fahlin berättar också att grundplanen är att köra rubbet i världstouren under våren: Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Wevelgem in Flanders fields och Flandern runt de fyra närmaste veckorna. Och därefter dessutom det spanska etapploppet Euskal Emakmeen i början av maj. Snacka om späckat schema.
Alé-Cipollini ställer upp med bästa tänkbara lag i lördagens tävling, förutom Fahlin också hemmaåkarna Marta Bastianelli (den tidigare dopningsavstängda världsmästaren som ju överraskningsvann i söndags), MArta Tagliaferro och Anna Trevisi samt polacken Malgorzata Jasinska och spanjoren Ane Santesteban. I övrigt är i princip hela världseliten på plats, och bland dem tre andra svenskor. Emma Johansson, förstås, men också Sara Mustonen-Lichan och Sara Olsson som sannolikt gör upp om den tredje svenska OS-platsen bakom Johansson och Fahlin.

3. Medaljläge i skidorienterings-JVM
Degerfors Filip Jacobsson fick halv revansch när han slutade på 14:e plats i långdistansen, den sista individuella tävlingen i junior-VM i skidorientering, på fredagen. Hans bästa placering i mästerskapet, och för första gången var han dessutom näst bäste svensk , med Robin Salén två placeringar framför (men faktum är att Jacobsson var över 14 minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev och drygt tolv från pallen). Det gav också Jacobsson en plats i det svenska stafettlaget, trots att han inte toppresterat under JVM-veckan. Starten går 10.40 på lördagsmorgonen, och Salén kör förstasträckan följd av Jacobsson på andra medan Henning Sjökvist avslutar. Sverige i skidorienteringsstafett ska ju i princip vara medaljgaranti, men i fjol fick Jacobsson och de andra nöja sig med fjärdeplatsen, rejält distanserad av de tre andra stora skidoländerna Ryssland, Norge och Finland efter en bedrövlig förstasträcka av Kalle Henriksson.
Då, i fjol, var Jacobsson två år yngre än många av motståndarna, men slutade ändå åtta i sprint, felstämplad i medeldistansen, 18:e i långdistans. I år blev hans individuella placeringar 16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans. Bättre den här gången sett över tre distanser alltså, men utan fullträffen som en topp tio-placering ändå är. Och med tanke på att han före VM inte hade missat pallen i en enda tävling på hela säsongen känns mästerskapet som en liten missräkning, men det måste Filip förstås svara på själv (tänkte försöka få tag på honom i morgon).

Bubblare: På fredagen startade inomhus-veteran-SM i friidrott, med bland annat med 3 000-metersloppen (1 500 avgörs på lördag och 800 på söndag). Mikaela Kemppis 9.57,63 från Inneserien hade räckt till överlägsen seger i D40-klassen, men i hennes frånvaro tog men i henns frånvaro räckte 10.20,24 för Rånäs Ulrika Flodin till guld (ex-karlskogingen Linda Take tog bronset på 10.50,29). Dessutom avgörs det ett inomhus-ungdoms-SM i Uddevalla, med 1 500 meter för 16-åringarna (Frida Johansson, Karlskoga, anmäld) och 1 000 meter för 15-åringarna (Melker Forsberg och Minna Seger, Glanshammar, samt Gustaf Otterhed, Örebro, till start) på programmet. Dessutom körs Kilsbergsloppet på konstsnöspåret (som nu är täckt i härlig natursnö!) i Ånnaboda, med 114 ungdomar och tiotalet seniorer anmälda.

Förra Kina-proffset kör Stafettvasan

Eftersom Stafettvasan valt en inriktning mot företagslag och kompisgäng snarare än idrottsföreningar har den blivit tämligen ointressant ur ett sportsligt perspektiv, och det säger väl en del att bara fyra åttamannalag (många är i praktiken färre, eftersom varje åkare om de vill får åka två av de åtta sträckorna) klarade att gå under segertiden i det individuella Vasaloppet i fjol. Och ur länsperspektiv är loppet stendött, sportsligt. Bara två lag med åkare från länet på topp 100 i fjol, inga på topp 80. Så, man får kolla efter kändisar, istället. Det finns några, om man scrollar i startlistan. I Bravida Karlskoga/Degerfors avslutar förre allsvenska fotbollsspelaren (i Örgryte, Degerfors och Ljungskile) och ex-Kina-proffset Joakim Grandelius med de två sista sträckorna (Magnus Hedlund, som för några år sedan var bäste Örebro läns-åkare i Vasaloppet, kör i samma lag), i Idrott Örebro län kör SM-veckan-generalen Mikael Pers från Evertsberg till Oxberg, och i Allson Kyl och Frys kör ett gäng fotbollsspelare från Degerfors (bland annat notorisk målskytten [på division 3-nivå, eller så] Henrik Andersén). Bland många andra (tipsa gärna om ni hittar några roliga namn att hålla koll på!). 9.00 i morgon, fredag, går startskottet.

Men det är förstås på söndag det smäller rejält. I dag har jag snackat med både Bill Impola och Olivia Hansson, och förutom ett rejält förhandspaket i lördagens papperstidningen blir det också lite extra här på bloggen i morgon. Redan nu kan ni läsa om Linus Larssons uppladdning inför loppet på bloggen på Skistart.com. Nu när alla seedningslopp är avklarade och startlistan justerad kan man konstatera att Larsson, Hedlund (se ovan), Kristina Roberto och bröderna Bill och Bob Impola blir de som får representera länet i elitledet. I första startled tar ytterligare tolv länsåkare plats, bland dme Olivia Hansson, Peter Jellvert (som jag skrev om i förrgår), Per Eklöf och Robert Brundin.

Roberto en placering från personbästa (men Linus slog sitt!)

Kristina Roberto, 31, har ju haft det rätt motigt sedan häloperationen i somras, men i dag fick hon till det rejält när Toblach-Cortina (som på grund av snöbristen inte kördes på sträckan Toblach-Cortina) avgjordes i Italien på lördagsförmiddagen. Ja, faktum är att Karlslundsåkaren bara var en placering från personbästa i långloppsvärldscupen när hon korsade mållinjen i Toblach efter 32 kilometer och drygt 1,5 timmars stakning. Roberto var ju totalfemma i långloppsvärldscupen säsongen 2013/14, men faktum är att det var jämnhet snarare än enskilda topplaceringar som tog henne dit, och sjundeplatsen i Vasaloppet var den vintern hennes bästa placering. Det följde hon upp med en ny sjundeplats, i König Ludwig lauf förra året. Och i dag var Roberto alltså bara en placering från att tangera personbästat när hon tog karriärens sjätte topp tio-placering i långloppsvärldscupen.
damfältet var ovanligt samlat ovanligt länge, efter första milen av totalt 32 kilometer var fortfarande elva åkare inom minuten bakom Britta Johansson Norgren, och efter två mil var sju inom samma avstånd, med en utkristalliserad och föga oväntad topptrio i Britta, Seraina Boner och Masako Ishida. De tre höll ihop ända in i mål, där Britta spurtade ned de två andra, medan Robertos lagkompis i Örebrobaserade Team Skistart.com vann en tremannaspurt om fjärdeplatsen, 45 sekunder bakom tätgruppen. Sedan lite större avstånd, med Roberto drygt 3,5 minuter bakom på sin åttondeplats.
I herrloppet bombade norska supertrion Tord Asle Gjerdalen, John Kristian Dahl och Petter Eliassen på och spräckte fältet efter dryga milen. Kopparbergssonen Bill Impola höll bättre än senaste veckorna och blev 16:e, efter tre raka missräkningar ett klart godkänt resultat. Karlslunds Linus Larsson slutade på 42:a plats, hans bästa resultat i långloppscupen i karriären (fyra placeringar bättre än i La diagonela i fjol).
Tre deltävlingar återstår i långloppsvärldscupen, nästa är den mest klassiska av alla: Vasaloppet.

Helgens höjdare har redan hänt: "Ett helt fantastiskt bra lopp"

1. Skridsko-VM
En enda svensk på en enda distans, och den avgjordes redan i dag, fredag. Men med tanke på hur bra det gick (klicka på länken för att läsa mer om tiden, placeringen, historiken) för David Andersson i Kolomna får vi ändå kalla singeldistans-VM för helgens höjdare. Andersson själv, som ju tävlar för Örebroklubben SK Winner, hade dessvärre ingen möjlighet att svara i telefon i den ryska fredagskvällen (men Sveriges radio fick några sekunder med honom, och till dem säger han att ”det var ett helt fantastiskt bra lopp och jag fick verkligen till det när det gällde. Det var väldigt bra, väldigt bra”), men förbundskapten Mattias Hadders var på plats, tiotalet mil sydöst om centrala Moskva. Och han var väldigt glad när Konditionsbloggen fick tag i honom rätt sent på kvällen, rysk tid (läs mer i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

– Man kan lugnt säga att det var en rejäl framgång. Enligt mig det bästa 1 500-meterslopp som David gjort i vinter, även om han åkt snabbare på de snabba isarna i Nordamerika. Det var ett stort steg i rätt riktning om man ser till de senaste åren med alla skador, både så som han gjorde loppet och framför allt placeringen, en tolfteplats, säger Hadders till Konditionsbloggen.
Vad var det som gjorde själva loppet så bra?
– Att han höll sig till taktiken och upplägget vi pratat om. Att han vågade köra riktigt hårt de första 300 meterna och utnyttja den farten. Att han var avslappnad samtidigt som han tryckte på, vilket är något vi jobbat på. Han hade dock ett felskär på sista växlingsrakan och var nära att ramla, och jag tror nog att han tappade någon tiondel där. Med tanke på att det bara var 0,34 sekunder upp till en åttondeplats så kan det ha gjort några placeringar. Men känslan är ändå otroligt positiv.
Ja, vad hade du väntat dig på förhand – David själv ville ju inte prata placeringar?
– David var inkvalad som 21:a, och jag tänkte på förhand att jag skulle vara väldigt nöjd om han kunde avancera från den resultatplatsen. Men i går på lottningen var det många som strök sig för att spara sig till lagtempot och så, och plötsligt var det bara 20 till start. Jag tror det släppte en mental spärr hos David då, när han förstod att han skulle bli topp 20 på VM. Och när han gick ut och gjorde den där starten, de två första varven, började jag våga tro på en topp 15-placering. Men tolva … Det är jättebra.
Vad händer nu?
– Vi hade en liten förhoppning inför VM att David skulle få en plats på 1 000 meter också, men det blev bara 1 500 – vilket är hans specialdistans och den han satsar på, att köra 1 000 hade bara varit en bonus – så nu är säsongen i princip över. I varje fall vad gäller större tävlingar. Men vilken avslutning, efter år med skador och sjukdomar och bekymmer är det här första gången på länge han kunnat träna en hel säsong, och att med den lilla träningen gå in och se att det kan räcka så här långt … Klart det är motiverande inför framtiden.

2. Långloppsvärldscupen
Well, loppet heter fortfarande Toblach–Cortina, men det kommer på grund av snöbristen gå från Braies till Toblach, vilket gör 32 istället för 50 kilometer i längd. Örebrobaserade teamet Skistart.com är åter på plats med snudd på fullt manskap (Maria Rydqvist och Maria Gräfnings har ju aldrig varit aktuella för de internationella tävlingarna och Olivia Hansson prioriterar svenska långloppsserien) i Karlslundsåkarna Kristina Roberto och Linus Larsson samt Sara Lindborg, Kalle Gräfnings och Martin Holmstrand (Roberto, Larsson och Lindborg har dessutom bloggat om uppladdningen i veckan). Lindborg är fyra på världsrankningen efter fem av nio deltävlingar, medan Roberto är 17:e trots att hon stått över två deltävlingar och plockades av (trots en topp tio-placering) i varvloppet i Tjeckien. Kopparbergssonen Bill Impola, som tävlar för världsledande Team Exspirit och siktade på en topp tio-placering totalt i år, rasat till 24:e plats efter att ha inlett så fint med två topp tolv-placeringar i La Sgambeda och Jizerska padesatka men senaste tre veckorna radat upp en 44:e-plats i La diagonela, en 55:e-plats i Marcialonga och en bruten tävling i Kaiser Maximilian lauf. Efter lördagens tävling får åkarna två lediga helger innan det är dags för Vasaloppet.

3. Svenska långoppscupen
Olivia Hansson gick ju upp som ny ledare i den svenska cupen efter andraplatsen i Wadköpingsloppet i söndags, och när näst sista deltävlingen avgörs i Ulricehamn (jo, det finns snö!) på söndag har Fjugestaåkaren som tävlar för Garphyttan chans att koppla ett rejält grepp om titeln. Vi snackar 42 kilometer långa Västgötaloppet, som ska köras på någon typ av varvbana.

Bubblare: I Mitja marató de Barcelona (Barcelona halvmaraton) ska de svenska VM-platserna på distansen fördelas, och anmälda är såväl Örebrolöparna Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi som exil-hälleforsaren Louise Wiker. Gerdevåg och Kemppi har dock kastat in handduken, och från Wiker har det varit väldigt tyst på både blogg och twitter på slutet, så det återstår att se om någon lokal löpare kommer till start och hugger om de där landslagsplatserna.

SM utan stora framgångar – nu får framtiden visa upp sig

SM-veckan i Piteå avslutades i dag, utan några större längdskidframgångar om man bortser från Bill Impolas och Lucas Lennartssons fina prestationer i 15-kilometersloppet. I dagens avslutande skiathtlon återställde utvecklingslandslagets Axel Ekström ordningen genom att för första gången det här mästerskapet vara snabbaste Garphytteåkare på en individuell distans, men likväl 4,5 minuter bakom segrande Marcus Hellner, på 24:e plats. Lucas 37:a, Marcus Lennartsson 48:a, Joel Lager 62:a.
Så, vi lägger ännu ett mästerskap till handlingarna och vänder i stället blickarna mot framtiden – om visar upp sig redan i morgon kväll, när DM-stafetterna över 4×3,5 (seniorer, juniorer, veteraner) och 4×1,75 kilometer (ungdomar) avgörs på konstsnöslingan i Ånnaboda. Garphyttans fem SM-åkare står över, men På plats finns bland annat Joel Hultin (som skulle ha kört SM-stafetten), Patrik Karlsson (som gjorde succé på 15 kilometer vid hemma-SM i fjol) och Olivia Hansson (som vunnit Wadköpingsloppet och i vår ska göra internationell långloppsdebut för Team Skistart.com). Men framför allt handlar det alltså om framtiden, där Almby och Garphyttan mönstrar ett stort antal lag i ungdomsklasserna. Totalt är 44 tvåmannalag anmälda (varje åkare kör två sträckor, den ena i klassiskt den andra i fristil).
På tal om konstsnöspåret i Ånnaboda finns en viss risk att årets Wadköpingslopp, som ska avgöras på söndag, kan komma att gå på en varvbana där. Om det inte flyttas. Eller ställs in. Besked i morgon kväll eller tisdag morgon.

När SM-veckan avslutades var det ju även jaktstart i skidorientering, där exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson klättrade förvisso två placeringar, till tolfte, men tappade ytterligare över sex minuter på täten där Magdalena Olsson skrällartat höll undan för Tove Alexandersson och vann med 16 sekunder efter två dagars tävlande. Ulrik Nrodbergtog herrsegern.

I Italien tog Kristina Roberto sina första långloppsvärldscupspoäng (66 färska pinnar) efter häloperationen när hon körde in på tolfte plats i Marcialonga. Lagkompisen Sara Lindborg avancerade till fjärde plats i sammandraget efter en fjärdeplats även i tävlingen, efter att ha käkat upp Justyna Kowalczyk under andra halvan av loppet och tagit Emilia Lindstedt uppför backen på slutet. Britta Johansson Norgren vann, igen. Bill Impola, som hoppades på en rejäl framgång, hade återigen en vråltung dag. Tvingades släppa tätklungan halvvägs, och sedan var det roliga över. I mål som 55:a, över 17 minuter bakom Tord Asle Gjerdalen.

Och så avslutades världscupdeltävlingen i Stavanger, David Andersson VM-uppladdning, med nytt 1 000-meterslopp. David gick som klockan och var bara sex hundradelar från lördagstiden. 1.11,49 i dag, 1.11,43 i går. 46:e plats, totalt.

Helgens höjdare – SM, EM-jakt, VM-formsök och en 70 kilometer lång snösträng

1. SM-veckan
Det lär bli på håret om någon av Garphyttans fem man till start ska lyckas kvala till kvartsfinalerna när längskidornas SM-sprint avgörs på lördagen. För trots att Sverigeettan (Emil Jönsson) och -trean (Calle Halfvarsson) i sprint saknas är konkurrensen skarp. Av övriga på topp tolv är samtliga tio (som Edin, Lindblad, Quicklund …) på plats, bland andra. Filip Danielsson, som gör sin enda individuella start i årets SM-vecka, är rankad 24:a (men har ju haft det si och så med formen på slutet) och utvecklingslandslagsmannen Axel Ekström som 32:a och Marcus Lennartsson som 34:a. Onsdagens succéman Lucas Lennartsson har ju knappt tävlat senaste 1,5 åren och är först på 75:e plats på rankningen, Joel Lager 87:a. På söndagen väntar dessutom skiathlon, för alla utom Danielsson som står över.
Förutom längdskidor bjuds det också på skidorientering, där exil-karlskogingen och förra EM-bronsmedaljören Åsa Zetterberg Eriksson jagar Tove Alexandersson och de andra. På lördag sprint och på söndag jakt på allvar; jaktstart, alltså. Och så draghund, där Degerfors dubble världsmästare Timo Silvola, som hunnit fylla 50, jagar ännu ett SM-guld och en plats i EM-truppen.

2. Marcialonga
En av långloppsvärldscupens största klassiker går i år på en 70 kilometer lång konstsnösträng. På plats finns Karlslunds och Team Skistart.coms Kristina Roberto, som äntligen får visa vad hon går för efter debaclet i Jizerska padesatka  (det Örebrobaserade teamet har också sin toppåkare Sara Lindborg, plus Kalle Gräfnings och Martin Holmstrand, till start). Dessutom jagar Kopparbergs Bill Impola som jagar en riktig topplacering.

3. Världscupen i skridsko
SK Winners David Andersson letar form inför singeldistans-VM i ryska Kolomna 11–14 februari (som han berättade om här på bloggen häromsistens), och inledde med att köra specialdistansen 1 500 meter på fredagen. Där blev det en sammanlagt 30:e-plats, 0,8 sekunder från 25-platsen som hade gett världscuppoäng, men tiden, 1.49,35, är rätt vass för att vara satt på europeisk is, om jag tolkar saken rätt. Under helgen blir det dubbla 1 000-meterslopp för Andersson.