Impola femte svensk i La Venosta och Danielsson slog en Northug (men var långt efter täten …) – en skidblogg, helt enkelt

Bob Impola visade sig långt fram i klungan inledningsvis i 34 (jag skrev felaktigt 40 i fredagens förhandstext) kilometer långa långloppsvärldscupslopp La Venosta. Vid mellantiderna efter sex och tolv kilometer (på toppen av andra backen) var han topp tio, och efter 15,5 fortfarande med längre bak i tätklungan. Men sedan började det spricka upp, och i mål fick Vasaloppstvåan som är bördig från Kopparberg och bor i Fjugesta nöja sig med en 24:e-plats, drygt 2,5 minuter bakom segrande ryssen Ermil Vokuev i ett rätt utdraget fält. Max Novak var bäste svensk på femte plats, medan Impola var femma av de blågula. På damsidan skrällde Astrid Øyre Slind och vann med över tre minuters marginal till Britta Johansson Norgren.
I sammandraget är Impola 16:e man efter två tävlingshelger (sjätte bästa svensk). Långloppscupen tar nu jul- och nyårsuppehåll, men startar därefter på riktigt med Kaiser Maximilian lauf, La diagonela, Marcialonga, Toblach–Cortina och Jizerska Padesatka fem helger i rad med start den 11 januari. Det skulle dock inte överraska om vi får se Impola tävla hemma i Sverige för dess.

Filip Danielsson hade en tyngre dag när en masstart över tre mil i klassisk stil i finska Vuokatti inledde skandinaviska cup-säsongen för distansåkarna (det kördes en sprint i går). Danieslson var förvisso placeringen före Even Northug (Petters lillebror som varit på pallen i U23-VM och sexa i världscupen, i sprint), men hela 4,5 minuter bakom segrande Eirik Sverdrup Augdal och först på 57:e plats av 108 startande (tolva av 18 svenskar). Det är som vanligt slående hur norrmännen dominerar i de här sammanhangen: I sprinten i går var alla sex i finalen, elva av tolv i semifinalerna och 23 av 30 i kvartsfinalerna norrmän (på herrsidan, alltså), och dessutom fanns tio till bland de 16 närmast utanför (33 på topp 46, alltså). Sverige hade en man vidare från kvalet (som Danielsson avstod). I dag var det 14 norrmän överst i listan. På damsidan inte riktigt lika ”illa”, 3–3 i kampen Sverige–Norge om finalplatserna i går, och svensk seger genom Maria Nordström i dag.
I morgon väntar distanslopp i fristil, och Danielsson går ut sent, som 160:e av 178 startande vid 10.23, svensk tid.

15 kilometer i fristil står på agendan även i världscupen i Davos, och efter att ha vilat från lördagens sprint är Axel Ekström redo för start. Han går ut som nummer 67 av 88, mitt i det seedade fältet (Ekström själv är inte seedad, men varannan åkare seedad/varannan oseedad säger reglerna), mellan Sjur Røthe och Aleksandr Bolsjunov. Den åttafaldiga VM- och OS-medaljören från Ryssland visade finfin form när han vann skiathlonloppet i Lillehammer förra helgen, och nu startar han alltså 30 sekunder efter Ekström. Kan Klockhammarsonen hänga på när Bolsjunov kommer ångandes (som vi ändå får anta att han kommer göra) kan det räcka riktigt långt. Men det gäller förstås att vara smart och inte spränga sig i jakten på säsongens första världscuppoäng och en plats i svenska Tour de ski-laget.

Örebro parkrun blev inställt på lördagen, på grund av isigt underlag.

Helgens höjdare – allt inför långloppsvärldscupspremiären med Bob Impola

1. Världscuppremiären i skidor
Det är banne mig inte varje dag länet har åkare med i världscupen, även om Axel Ekström och Filip Danielsson börjat skämma bort oss de senaste åren. Jag gick igenom det mesta man behöver veta inför Ekströms start i Ruka här på bloggen i går.

2. Långloppsvärlscupspremiären
Fösta tävlingen över 40 kilometer körs först den 11 januari, så vi purister får ge oss till tåls. Men redan i helgen är det dags för den stora premiären i långloppsvärldscupen (i år finns det ju bara en och inte två konkurrerande, det är Ski classics som gäller till 100 procent). På fredagen körs lagtempot, som är en rätt udda fågel i skidvärlden men som överlevt i olika skepnader år efter år. I år startar herrarna först, ett lag i taget (med tre minuters intervall). Lagen får ha så många åkare man vill, och tiden på den tredje åkaren i mål gäller som sluttid för laget. Därefter följer en jaktstart för damerna, på herrarnas resultat. Där räcker det med en startande (tiden för den dam i laget som är först i mål gäller). Några individuella poäng delas inte ut.
Maria Gräfnings har ju ställt in säsongen, hon ska bli mamma nästa år, och Bill Impolas comeback verkar bara gälla nationella tävlingar, så Bob Impola är enda länsåkaren på startlinjen i Livigno, där tävlingarna körs. Hans Team Serneke går ut näst sist (man startar i omvänd ordning efter fjolårets rankning, och en hel del lag har försvunnit eller omformats), men har bara tre herrar till start. Därmed gäller det att Bob, Anders Høst och Pontus Nordström kör riktigt hårt för att ha något med de framskjutna placeringarna att göra (många lag kommer med fem, sex eller till och med sju åkare, som man kan bränna på vägen mot mål). Till jakstarten har laget dock både nyförvärvet Magdalena Pajal och Julia Angelsiöö, så där går det säkert att äta in några placeringar. Både damer och herrar kör tre varv på en femkilometersslinga för totalt 15 kilometer.
På söndag är det dags för individuell premiär med ett 35-kilometerslopp som inte fått något roligare namn än ”Livigno prologue”. Här kör man först samma 15 kilometer som på lördagen, därefter lägger man till en tuffare backe för att förlänga banan till det dubbla under två avslutande tiokilometersvarv. Prologen ger lika många poäng som en vanlig deltävling – typ Vasaloppet – men bara halva poäng i sprint- och klättrartävlingarna. Eurosport sänder, och tävlingarna startar 12.00 på fredagen och 9.20 på söndagen (damerna 14.30 på fredagen, herrarna 11.15 på söndagen).

3. Örebro parkrun
Man hade ju hoppats få se en och annan länslöpare springa riktigt snabbt i Valencia marathon på lördag, men än så länge har jag inte hört om en enda som ska dit. Det har väl varit lite skadestrul både här och där, och så tror jag att det är Malaga (15 december) som lockar mest i år. Så, i stället är det gråvädret (eller lägger sig snön?) hemmavid och de fem kilometerna vid Rynningeviken som blir helgens stora begivenhet i löparlänet. Och det är banne mig inte det sämsta!