Wignell (eller Hundermark?) snabbast i premiären av Inneserien

Ingen var riktigt nära Jonatan Gustafssons 2.34,22 från i fjol när Inneserien i Tybblelundshallen drog igång med 1 000-metersloppet i helgen. Hinderbanespecialisten och militära femkamparen Cimmie Wignell (2.50,32), Starts unge Hugo Örn (2.50,93), Noras veteran Rodney Hundermark (2.52,03) och Örebro AIK-duon Pär Johansson (2.53,85)och Philip Sander (2.56,70) pressade ändå varandra till tider en bra bit under tre minuter i A-heatet.
Klara Frih var anmäld men kom inte till start, så snabbaste dam blev i stället – som vanligt – Liduina van Sitteren (3.15,69), men hon hade bara halvminuten till godo på Glanshammars 13-åring Elin Freed (3.16,29) som vann korta terräng-DM i sin åldersklass i maj och som slagit en hel del åldersbundna klubbrekord i GIF.
Kvällens stora vinnare var dock inte Wignell, utan Hundermark. Enligt den omräkningstabell för kön och ålder som gäller i serien – som består av fyra deltävlingar där de tre bästa resultaten räknas – var Hundermarks tid nämligen värd 88,69 poäng (för att den motsvarade 88,69 procent av ett tänkt världsrekord för 51-åringar), om jag nu räknat rätt. Det är i sådana fall den nionde högsta poängen någon någonsin noterat i serien, men jag låter det vara oskrivet tills de officiella uträkningarna publicerats.
Lars Lundegård var inte mycket sämre med 84,89 poäng för 3.03,35, Örns tid var värd 80,81, Freeds 79,58 och Catharina Wahlstedt 5.37,09 motsvarade 78,80 procent av ett tänkt världsrekord för 76-åriga damer.
Totalt kom 52 löpare till start (56 var föranmälda; i A-heatet föll förutom Frih också Arturs Steinbergs bort), och det får väl anses väldigt starkt för en så plågsam distans som tusen meter.
Serien fortsätter med miletävlingen den 31 januari och 2 000 meter den 11 februari innan den avslutas med 3 000 meter den 13 mars.

Succéer och DNF:er i Vasaloppet, Ekströms och Svenssons sköna revanscher och ännu en punktering

Nå, vad tar vi egentligen med oss från Vasaloppet förutom att Maria Gräfnings tog en finfin femteplats för massor av i sammanhanget mer meriterade åkare och att Bob Impola valde rätt taktik men inte hade dagsformen att fullfölja den till mer än en godkänd 30:e-placering? Jo, till exempel att Olivia Hansson inte hade sin bästa dag efter en finfin vinter med seger i bland annat Wadköpingsloppet och totalseger i svenska långloppscupen, hon slutade på 43:e plats. Att Robert Brundin trots att han inte fick starta i elitledet tog sig hela vägen upp till topp 100 (100:e plats jämnt!) och därmed säkrade en plats i nästa års elitled. Att comebackande gamle världscupåkaren Daniel Cornelius tog en 226:e-plats efter sin första riktiga träningsvinter på över tio år, att långlöparen Liduina van Sitteren blev tredje bästa länsåkare på damsidan med en 171:a-plats, att Anton Hallor äntligen fick lyckas på riktigt i Vasalopet och stakade i mål som 416:e man (efter att tidigare som bäst ha varit 1 826:a och i fjol ha brutit i Hökberg), och konditionsidrottsvirutosen Per Sjögren lite oväntat ställde upp men tvingades bryta i Risberg med sjukdomskänning. Det fanns säkert minst lika många andra åkare att uppmärksamma, hela vägen bak till Karlslunds Örjan Andersson som med 12.03.34 bara hade 27 åkare bakom sig i mål (men 12 486 framför), men de här namnen får räcka för i kväll.

I finalen av skandinaviska cupens final i lettiska Madona, en jaktstart på fredagens och lördagens resultat, visade Axel Ekström klass när han äntligen fick köra ett distanslopp i fristil igen. Ekström gick ut som 66:a, men passerade 23 gubbar – bland dem nio svenskar – på väg mot mål och hade dagens 33:e bästa åktid – fjärde bäst av svenskarna. Till exempel tappade han bara 1.11 på totalsegrande norrmannen Martin Löwström Nyenget över 15 kilometer. Norrmännen körde till sig de 16 främsta placeringarna i minitouren, och 22 av de 23 första (Karl-Johan Westberg bröt mönstret med 17:e-platsen för Sverige). En hyfsad bredd.
Den här insatsen lär lova gott för Ekström i jakten på en plats i nationell kvot till världscuptävlingen i Falun om två veckor, eftersom distansloppet där går över just 15 kilometer fristil.

Nere i Kristianstad tog Tisarens ex-landslagslöpare Andrea Svensson gruvlig revansch för gårdagens bom till första kontrollen och sprang hem långdistanstävlingen i orienteringens Sverigepremiär sekunden före Vilma Blennow, Falköping. Det var individuell start, så det blev ingen äkta spurtstrid, men faktum är att Svensson, som ledde större delen av loppet, var passerad av Blennow vid sista kontrollen men klämde sig förbi igen in mot mål.

Inomhus-veteran-SM i friidrott avslutades med ett tredje medeldistanssilver till Marie Dasler i K5-klassen (hon tog ju även guld på 400), via 2.43,32 på 800 meter vilket var 2,5 sekunder från Mia Havinder, Björnstorps, segertid (hon vann även 1 500 och 3 000 meter). Déjà-vu även för Maria Eriksson i K40-klassen, med en placering strax utanför pallen: Efter fjärdeplatser på de två inledande distanserna blev hon i dag femma på 800 meter, på 2.42,62.
Örebro AIK:s IngMarie Johansosn, som jag bommade i gårdagens rapportering, följde upp brons på 1 500 (5.25,78) och 3 000 meter (11.45,42) med silver på 800 meter (2.38,38), bara fyra hundradelar bakom segrande Karin Schön, Kville. IFK Noras Rodney Hundermark, som vann SM-guld i M50-klassen på 1 500 meter med fyra tusendelars marginal på lördagen fick den här gången ge sig mot samma motståndare, Morjärvs Mats Olssno, på 800 meter (2.10,50). Nu skiljde ”jättemarginalen” 78 hundradelar till Olssons fördel. I samma klass blev KFUM Örebros Lars Lundegård fyra på båda distanserna (2.18,16 respektive 4.46,83).

Nere på Cypern avslutade mountainbikecyklisterna Matthias Wengelin och Axel Lindh sitt två veckor långa tränings- och tävlingläger med en sista tävling, Cyprus sunshine cup #2, ett endagarslopp som även går under namnet Afxentia. Betydligt färre cyklister hade stannat kvar för den här tävlingen jämfört med de som åkte förra veckans etapplopp, men toppen var ändå god och Wengelin fick nöja sig med en elfteplats i mål (bland annat efter en ny punktering), nästan nio minuter bakom segrande tjecken Ondrej Cink över 25 kilometer över en rejält kuperad varvbana. Lindh var i sin tur fyra placeringar och 2,5 minuter bakom Wengelin.

 

Han vann verkligen Inneseriens första deltävling – och dags för Tour de Kif

Nu har så resultaten från gårdagskvällens deltävling i Inneserien uppdaterats med poäng enligt WMA-tabellen (det är helt enkelt procentsatta resultat utifrån världsrekord eller beräknade världsrekord för respektive ålder och kön, vilket gör att alla tävlar på ”lika villkor”). Och precis som jag förmodade när jag läste och räknade lite själv i går så toppar 53-årige KFUM Örebro-löparen Lars Lundegård listan. Hans 3.01,86 över 1 000 meter motsvarar 86,06 procent av ”världsrekordet” för 54-åringar (allas ålder i Inneserien beräknas utifrån hur gamla de blir 2019, eftersom tre av fyra deltävlingar avgörs då).
Tvåan och trean hade jag däremot bommat i min genomgång: IFK Noras Rodney Hundermarks 2.55,84 motsvarar 86,04 procent av ”världsrekordet” för 50-åringar, och var alltså bara 0,02 procent, vilket motsvarar runt fyra hundradelar, från att slå Lundegård. Och Lundegårds klubbkompis Jonas Rosengren, som ju nådde Finnkampen som medeldistanslöpare på 90-talet, var trea i går eftersom hans 2.51,77 motsvarar 85,75 procent av ”världsrekordet” för 47-åringar.
Även den snabbaste löparen, Jonatan Gustafsson, nådde över 85,20 (2.34,22 gav 85,20). IF Starts Marie Dasler var enda dam över 80 procent, hennes 3.27,89 räckte till 81,34 procent av ”värlsdrekord” för 51-åringar, och därmed straffade hon fem,7 sekunder snabbare men också åtta år yngre klubbkompisen Maria Eriksson med över fyra procent/poäng.

Om exakt en vecka, onsdagen den 19 december, är det förresten dags för vinterns första deltävling i Tour de Kif, Karlslunds egen skidtour där även åkare från andra klubbar är välkomna att starta. Det brukar presenteras ett schema för hela vintern, men i år har jag bara lyckats hitta en inbjudan till den första deltävlingen på facebook, så vi får väl ha tålamod och se när och hur tävlingsserien fortsätter (frågan ”var” besvaras uteslutande med ”Ånnaboda”).
Första deltävlingen avgörs hur som helst över 7,5 kilometer med masstart, cirka 19.10 på onsdag.

Jonatan Gustafsson fortfarande kungen av 1 000 meter (men vann Lars Lundegård tävlingen?)

2015/16 och 2016/17 var han tvåa bakom Per Sjögren. Förra vintern var Jonatan Gustafsson, då 18, redo att ta över tronen som snabbast i distriktet över fem varv på en inomhusbana (1 000 meter inne, alltså), och i kväll behöll han den genom att vara snabbast av alla i första deltävlingen i Inneserien (märk väl att det inte är säkert att han vann tävlingen eftersom alla resultat ska räknas om till poäng enligt WMA:s tabell). Gustafsson sänkte sitt eget pers (vilket jag felaktigt i fjol kallade för ”snabbast inomhus i distriktet genom tiderna”, men det är oklart eftersom löpare som sprungit snabbare utomhus – ett 50-tal stycken in alles – inte fått sina inomhustider nedskrivna i den officiella statistiken om de inte varit snabbare än utomhustiderna) med 23 hundradelar till 2.34,22, och var exakt två tiondelar före tvåan Markus Bohman över mållinjen. De två är träningskompisar i Mikael Kroons träningsgrupp där även Martin Regborn ingår, men VM-orienteraren fick den här kvällen nöja sig med en fjärdeplats på 2.39,65 (fyra hundradelar långsammare än han gjorde i Triumfglasspelen för två år sedan). Däremellan klämde sig Stocksäters Michael Welday, som liksom Gustafsson är 19 år, in på tredjeplatsen på 2.36,06. De fyra var de enda under 2.40 i tävlingen. Långloppscupssegraren Per Arvidsson kom in på 2.40,57, och längst bak i A-heatet fanns trion som avslutade sina sejourer i Thoren Track and Field: Noha Olsson som gick i mål på 2.44,33, Wilhelm Bergentz som bröt och Henrik Franzén som inte kom till start. Axel Sandberg vann B-heatet p 2.50,36 före hinderbanespecialisten Cimmi Wignell och gamle Finnkampslöparen Jonas Rosengren.
På damsidan (nå, det här är ju en mixedtävling, men man undrar ju ändå vem som var snabbast) gick Maria Eriksson och Marie Dasler en dust i femte heatet, där Eriksson till slut var starkast av Startduon och korsade mållinjen på 3.22,13 (pers med nästan fyra sekunder) medan Dasler avverkade kilometern på 3.27,89. Det kommer bli spännande att se om det faktum att Dasler är åtta år äldre kompenserar för differensen när WMA-tiderna kommer. Jag har bara hittat en omräknare som har över tio år på nacken (tabellerna uppdateras efter nya världsrekord i olika ålderskategorier, så det kan diffa en del från år till år), och där ger Daslers resultat 81,71 poäng mot Erikssons 77,27, vilket i varje fall bör indikera att gammal är äldst i det här fallet. Gustafssons segertid ger i min kalkylator 85,18 poäng mot Lars Lundegårds 3.01,86 ger 86,08, men då börjar differenserna bli så små att det är bättre att vi inväntar de officiella uträkningarna från Gunnar Johansson.
Kul i alla fall att så många som 51 löpare kom till start i en 1 000-meterstävling i Örebro. Inneserien fortstäter med en mile den 31 januari, 2 000 meter den 13 februari och 3 000 meter den 11 mars.

Helgens höjdare: Nu spänner jag bågen och satsar på sju mil

1. Borås 6-timmars
Årets tredje mållopp, och det jag satsat allra mest på. Eller ja; jag gick in för att springa 24 timmar och utmana om segern i Örebro backyard ultra (det blev 19 timmar och en andraplats) och Bergslagsleden ultra är ju mitt absoluta favoritlopp (men det gick helt åt helvete i år…). Det var efter det debaclet jag bestämde mig för att det var make it or break it med två månader kvar till Borås 6-timmars (en start jag fick i 30-årspresent), och la upp ett träningsschema med två fart- och två långpass per vecka utöver återhämtningsjoggar och lite styrka. Jag har klarat mig från sjukdomar (det gör jag oftast) och skavanker (det har varit vanskligare senaste åren) och genomfört alla pass enligt punkt och pricka: 32 nyckelpass på åtta veckor. Därmed borde jag vara i varje fall något bättre än i det bedrövliga skick jag hade på Bergslagsleden i september. Vad jag siktar på i det här loppet som är mitt första tidslopp och alltså handlar om att kuta så långt som möjligt på sex timmar? Tja, jag har en dröm om sju mil och drar en fet skamgräns vid sex. Alltså ligger spannet mellan att hålla sex minuter per kilometer (känslan är att jag kan jogga i 5.45 till evigheten, men sånt kan förstås ändras om magen rasar eller benhinnorna protesterar) och 5.08. Jag provade att lubba en halvmara i 5.08-tempo (fast det blev 5.04 i snitt, försökte skaffa mig någon form av marginal för närings- och kisstopp) för ett par veckor sedan, och jag överlevde. Överlevde, ja; jag hade möjligen kunnat fortsätta i samma fart i en mil till, med livet som insats i en halvmara till – men knappast i drygt två halvmaror till … Då var det å andra sidan mitt i den här tunga träningsperioden, utan någon som helst toppning, utan någon som helst näringspåfyllning längs vägen, till och med före frukost. Om jag träffar rätt med formtoppning och kolhydratsladdning och langning i morgon, är det möjligt att hålla den farten, då? Tja, min tanke är i varje fall att prova den ett par varv (asfaltsbanan i centrala Borås är 1 295 meter och ska, för att totaldistansen ska bli sju mil, avverkas drygt 54 gånger) för att se hur benen känns, om det är möjligt. Är det inte möjligt backar jag av och försöker hålla 5.20 så länge som möjligt. Det är i varje fall planen. Jag återkommer förstås med en rapport efteråt och berättar hur det gick (ni kan också följa loppet live här, om ni är intresserade av täten, mig eller någon av de andra länslöparna – bland annat springer min gymkompis Johan Rosenqvist från Karlskoga liksom en kvintett från Östansjö med Per Börjesson i täten).

2. Orienteringsgalan
Jag har redan skrivit och skrivit och gjort tv om det mesta inför orienteringsgalan i Ånnaboda i morgon kväll. Åtta prestigefyllda priser ska delas ut, och även om det mest spännande är att se om Martin Regborn tar hem något pris (jag har ju tippat att han tar årets komet) så är det mest historiska förstås att Tove Alexandersson lär utses till årets orienterare för fjärde gången (hon har ju blivit det tre gånger tidigare trots att VM-gulden till fots uteblivit, och i år slog hon till med dubbla världsmästartitlar på hemmaplan). Det skulle placera Borlängelöparen på tredje plats genom historien i svenska orientering vad gäller den utmärkelsen; närmast bakom Helena Jansson som radade upp fem raka titlar 2007–2011 och Ulla Lindkvist som tog lika många mellan 1966 och 1971. Emil Wingstedt, Jörgen Mårtensson, Annichen Kringstad, Bernt Frilén och Bertil Norman har, liksom Tove förmodligen i morgon kväll, fyra titlar var. Senast en länslöpare vann titeln var 1994 när Degerforsfostrade Tisaren-löparen Marlena Ehn (då Jansson) tilldelades utmärkelsen efter totalsegern i världscupen (däremot fick hon aldrig titeln efter något av de tre VM-gulden).
På lördagsförmiddagen avgörs dessutom en stafetträning (men inte med lag utan individuellt, ett masstartslopp) med tävlingsinslag och med start vid vägskälet väster om campingen i Ånnaboda, och resultat verkar levereras här.

3. Terräng-NM
11.10 på lördagsförmiddagen går startskottet i norska Kristiansand: Hälleforsbördiga Louise Wiker, som senaste dryga året hunnit med både friidrotts-VM och Finnkampen (men som bommade friidrotts-EM i somras) och hennes fyra lagkompisar i svenska damlaget ger sig ut på en 7,48 kilometer lång utmaning i konkurrens med övriga nordiska länders bästa terränglöpare i terräng-NM. I potten ligger en liten möjlighet att få en biljett till EM i italienska Chia om exakt en månad. För det krävs som individuell idrottare, enligt Svenska friidrottsförbundet, ”en god möjlighet att bli bland de 25 bästa på EM” eller som en del av ett lag en ”rimlig chans [för laget] till en placering bland de åtta främsta.”

Bubblare: Cykelcross-SM avgörs i Eksjö på lördagen, och på startlinjen står (förutom OS-guldmedaljören i mountainbike Jenny Rissveds och OS-silvermedaljören i landsväg Emma Johansson som nu gör upp med specialisterna i en stenhård duell) örebroaren Matthias Wengelin, som var VM-femma i mountainbike i somras, med nummer ett på nummerlappen fäst över den svenska mästartröja han nu ska försöka försvara. Det finns också möjlighet till SM-medaljer för Almby i veteran- (Katarina Rönnbacka-Nybäck och Linnea Angerman) och juniorklasserna (Alexander Ehrlin). Och i morgon bitti gör David Andersson, OS-skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, säsongens första världscuptävling, i kinesiska Harbin. Och så drar ju friidrottens inomhussäsong igång med Vinterspelen i Tybblelundshallen, som jag skrev lite om tidigare i veckan. Noteras bör också att Lars Lundegård, som är en av Sveriges bästa H50-löpare, gör sin sista tävling för Karlstadklubben Göta inför bytet till KFUM Örebro vid tävlingsårsskiftet på tisdag.