Fahlin tvåa – sekunder från karriärens andra världstourseger

Det verkar inte gå att släppa ut Emilia Fahlin på en cykeltävling just nu utan att hon ska återvända med en pallplats. Sex senaste linjeetapperna hon kört har hon slutat på pallen – och i dag var hon med och fixade en andraplats åt Wiggle-High5 i världstourtävlingen Madrid challenges lagtempo över 12,6 kilometer. Hade det blivit en seger hade det varit Fahlins andra seger på världstouren i karriären, efter den individuella i Vårgårda GP 2016 (som är Sveriges hittills enda). Nu saknades det dock 18 sekunder: Team Sunweb, med cyklister som Ellen van Dijk och Coryn Rivera, brände av den platta men lite knixiga banan i den spanska huvudstadens västra förorter på 17.40 (42,8 kilometer i timmen i snitt), medan Fahlin och lagkompisarna Elisa Longo Borghini, Kirsten Wild, Nettie Edmondson, Audrey Cordon-Ragot och Lisa Brennauer behövde 17.58 på sig. Tredjeplacerade Mitchelton-Scott var dock distanserade med hela 46 sekunder av Sunweb. När jag pratade med henne i början av veckan (för den här artikeln) hade Fahlin inte några stora förhoppningar inför lagtempot på VM nästa söndag, men den här andraplatsen måste ju om inte annat ge lite självförtroende. Wiggle kommer, om inget oförutsett inträffar, att ställa upp med samma lag i Innsbruck förutom att Longo Borghini kommer att bytas mot Katie Archibald.
Sista tävlingen före VM körs i morgon, linjeloppet i Madrid challenge över 17 knappt sex kilometer långa varv på en fram- och tillbakabana mellan två hårnlåskurvor. Där kör Wiggle med förhoppningen att Wild ska ta hem en väntad klungspurt.

I medeldistans-SM blev det inga riktigt framskjutna placeringar för länslöparna, trots stora förhoppningar. Martin Regborn tog bästa placeringen med en åttondeplats (om man inte räknar Örebrofostrade ex-landslagslöparen Maria Magnusson som blev sexa), 3.12 bakom Gustav Bergman, OK Ravinen, som följde upp sitt överlägsna långdistansguld förra helgen med en om möjligt ännu mer dominant insats nu. Över knappt sex kilometer (fågelvägen) med en löptid på lite över 32 minuter var Bergman nästan 1,5 minuter före tvåan, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, vilket motsvarar 4,4 procent. Fram till medalj (Johan Högstrand, IFK Göteborg, tog bronset) hade Regborn 1.25, och bak till klubbkompisarna Filip Dahlgren och Viktor Larsson på elfte- och 15:e-platserna 25 respektive 63 sekunder. Precis som på långdistans-SM förra helgen fanns ingen annan klubb som hade tre löpare så högt i listan, vilket borgar för framgångar i morgondagens SM-stafett. Larsson kommer att gå ut först där, medan Regborn springer andrasträckan och Dahlgren avslutar.
På damsidan tog Lina Strand, Göteborg-Majorna, SM-guldet sju sekunder före Karolin Ohlsson, Järla, när Tove Alexandersson var upptagen med att vinna VM-guld i skyrunning i Skottland. Tisarens Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund slutade på elfte, 27:e och 35:e plats, Forsgren var 4.40 från guldet och 2.26 från bronset (som Elin Månsson, IFK Göteborg, tog). Forsgren springer förstasträckan för Tisaren i stafett-SM i morgon, Ellinor löper andrasträckan och Josefin tredje (i B-laget tar Lovisa Persson och Rebecka Nylin hand om de två första sträckorna, med Josefin Aronsson som ankare).
I juniorklasserna tog Valter Pettersson, Tisaren, länets enda topp tio-placering i medeldistans-SM med en åttondeplats i H18, 1.45 bakom segrande Viktor Svensk, Stora Tuna.

Mer orientering? Jo, det pågår ett veteran-SM också, där Ove Johansson, OK Järnbärarna, på fredagen tog SM-silver i sprint i H80-klassen, och där Martin Fagerlund, KFUM Örebro, och Stig Israelsson, OK Tylöskog, på lördagen följde upp med silver i H35 respektive brons i H75 över medeldistans. I morgon avslutar veteranerna sitt mästerskap med långdistans.
Uppe i Ånnaboda avgjordes under lördagen också patrulltävlingen Dubbelfajten, där största utropstecknet väl var att en viss Per Sjögren var med och sprang en öppen klass.

Hinderbanespecialisten Cimmie Wignell, som löpte så bra i Oslo för två veckor sedan, tog en ny pallplats i Toughest Göteborg. Han blev trea, bara 45 sekunder bakom segrande Ludvig Werkmäster. Jonathan Kandelin blev 16:e, knappt fyra minuter bakom Wignell, och Martin Bäckström 21:a.

Liduina van Sitteren sparade inte märkbart på benen inför Tarstaborgsrundan i morgon, utan sprang hem den 71:a upplagan av Örebro parkrun – där hennes klubb Örebro AIK var medarrangör – på 18.42 (det är det snabbaste hon gjort på den banan, och bara Karin Forsberg har sprungit snabbare). Thoren Track and fields 16-åring Noha Olsson var snabbast av alla med 17.28 (pers på banan av honom också), trots att löpare som Per Arvidsson, Mattias Netterlund och Johan Ingjald fanns med (alla gick nog inte för fullt, men ändå!).

I morgon är det dags för Berlin marathon med ett helt gäng örebroare på plats (bland annat Sören Forsberg som, som vanligt, lär gå bra i sin veteranklass, och Jakob Nilsson), och redan vid sjutiden kommer ni kunna läsa ett stort reportage om Anders Larsson (signerat Henrik Brändh och Robban Andersson) på na.se. Missa inte det!

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Anfält och Gerdevåg tog dubbelseger och banrekord i Helsingborg – och 52-åriga världsmästaren tog ny vinst

Erik Anfält och Josefin Gerdevåg har till stora delar följts åt under sina maratonkarriärer (som i Utrechts halvmaraton i våras) och i dag slog båda till med varsin seger i Helsingborg marathon. Anfält hade ju laddat för att springa Ultravasan för två veckor sedan, men efter att en förkylning förhindrade den starten har han istället fått hitta nya mål under hösten: Förra helgen sprang han hem Sälen fjällmaraton och i dag alltså ännu en seger, i Helsingborg. Regerande SM-bronsmedaljröen Anfält sprang på 2.30.54 (exakt 1.15.27 på både första och andra halvan!), den tredje bästa tiden han gjort på svensk mark (den bästa utanför Stockholm), knappt sex minuter från perset som är satt i Valencia. I Helsingborg var han nästan nio minuter före tvåan, Götas Johan Gustafsson. Gerdevåg gjorde sin andra start på distansen efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och följde upp 2.53.34 i Stockholm i juni med 2.54.01 (1.26.32 på första halvan, 1.27.29 på andra)  för seger med över sex minuters marginal.
Både Anfält och Gerdevåg slog dessutom banrekord (tidigare 2.31.12 av Klas Johansson respektive 3.03.29 av Malin Holmberg; Gerdevåg blev alltså först under tre timmar i loppets femåriga historia). På instagram skriver Gerdevåg att det dessutom var hennes första seger över maratondistans någonsin, vilket väl i sådana fall beror på att hon bara ställt upp i lopp med internationell konkurrens tidigare.

Innan start var jag lite osäker på hur väl återhämtad jag var efter förra helgens fjällmara. Kändes dock hyfsat bra från start. Bestämde mig då för att dels gå för vinst i loppet men även att "tvinga" mig själv att göra ett försök på nytt banrekord. Blev sololöpning i princip hela loppet. Kändes rätt stabilt även om jag tyckte att det gick segt och tungt mellan 25-35 km. Trodde nästan banrekordet rök där. Men återfick kraften och moralen under de sista lättlöpta och snabba kilometrarna. Grymt nöjd med vinst i loppet på tiden 2.30.54 samt nytt banrekord med "lagoma" 18 sekunder… Tack @helsingborgmarathon för ett mycket trevligt och väl arrangerat maratonlopp 👍👌 #helsingborgmarathon #salomonrunningswe #örebroaik 📸@helsingborgmarathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker, som gjort två friidrotts-VM men fortfarande inte är helt återställd efter sin fotoperation i vintras, blev bästa länslöpare i klassiska landsvägsloppet Tjejmilen i Stockholm med med en niondeplats på 37.20 (drygt två minuter bakom segrande Ayantu Eshete, Löparakademin). KFUM Örebros Louise Sundström blev 55:a på 42.01 och IF Starts Maria Eriksson 58:a på 42.04.

En annan av Örebros absoluta topplöpare just nu, Liduina van Sitteren, stannade i stället hemma och sprang den 69:e upplagan av Örebro parkrun, där hon bara var fyra sekunder från sitt banpers (den näst bästa tiden på banan bakom Karin Forsberg) med 18.51. Bara 16-årige Thorenlöparen Noha Olsson var snabbare, med 18.34.

I världscupen i orientering i Norge har de riktiga topplaceringarna uteblivit för de tre länslöparna: Martin Regborn var 14:e på fredagens långdistans (7.44 bakom segrande landslagskompisen Gustav Bergman) medan Lilian Forsgren var 28:a (12.40 bakom överlägsna Tove Alexandersson) och Josefin Tjernlund var 68:e (23.47 efter). Och redan på lördagsmorgonens kortare prolog tappade Regborn 2.10, Forsgren 3.03 och Tjernlund 3.54 inför eftermiddagens jaktstarter där avstånden växte till 4.34 för Regborn (26:a i mål, 4.34 bakom segrande William Lind) och slutade med 27:e- respektive 34:e-platser för Forsgren och Tjernlund (9.59 och 11.32 bakom Tove Alexandersson).
I morgon avslutas världscuphelgen i Norge med stafetter.

Tisarens Valter Persson ledde på fredagen ungdoms-SM-sprinten i orientering i H16-klassen efter elva av 14,5 minuters löptid i Gammelstad (utanför Luleå), men la sedan bort halvminuten mellan den 16:e och 17:e kontrollen och kom i mål som sjua, 34 sekunder bakom segrande Gustav Wirén, Attunda OK, i en supertajt tävling med 19 löpare inom en minut (Djerfs Rasmus Pettersson var den 19:e, 59 sekunder bakom). I dag följde han upp med en 13:e-plats på långdistansen 10.13 bakom segrande David Borg, Södertälje-Nykvarn. Pettersson var minuten snabbare och tre placeringar bättre i dag.

Marcus Jansson, Garphyttan, avstod dagens sprinttävling i den svenska mountainbikeorienteringscupen i Säter, men har redan säkrat segern i sammandraget. I hans frånvaro tog årets stjärnskott Viktor Larsson, Hagaby, hem sin andra seger i cupen, 18 sekunder före Jonny Engel, Ravinen (Jansson gick därmed förbi Engel i sammandraget inför finalen i morgon). Tidigare landslagsåkaren Karin E Gustafsson, Hagaby, var elva i damklassen.

Gammal är äldst, om man nu får snacka om kvinnors ålder. Lotta Nilsson, 53, från Nora – med två VM-guld under bältet vann Ö till ö:s sprinttävling The final 15 km (som just går över de 15 sista av Ö till ö:s 69 kilometer långa bana, med mål på Utö i Stockholms skärgård) i par med 19 år yngre Ewa Hellström från Örebro. ”Riktiga” Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, avgörs med start 5.00 på måndagsmorgonen, och där är Nilssons dotter Bibben Nordblom (som hon tog de två VM-gulden tillsammans med) en av favoriterna till pallplatserna med nya partnern Susie Moonan.

Anfält vinnare i comebacken, 3,5 fjällmaror, Östansjö, Fahlin och fyra nya distriktsmästare

Dagen före dagen före Ultravasan vaknade Erik Anfält upp med halsont, och därmed tvingades örebroaren och SM-bronsmedaljören från Stockholm marathon i juni ställa in den medverkan som jag personligen tror hade slutat med att han utmanat Fritjof Fagerlund om segern, och nästan säkert gett en pallplats. Efter en veckas ”förkylningsrehab” snörde Anfält i dag på sig tävlingsskorna igen och visade åtminstone något av hur bra den där formen verkligen var när han sprang hem Sälen fjällmaraton på nytt banrekord och med över 15 minuter marginal ned till tvåan Andreas Magnusson, Mölnlycke. Tiden: 3.06.21.
Martin Ingberg blev fyra (22.34 efter, drygt fem minuter från pallen), Fredrik Härdfeldt åtta.

Fler fjällmaraton: Örebroaren och hinderbanelöparen Jonathan Kandelin blev femma i första upplagan av 45 kilometer långa Idre fjällmaraton, 38 minuter bakom segrande orienteraren Fredrik Bakkman, Göteborg. Över 28 kilometer på samma ort tog örebroaren Maja Blom en tredjeplats medan Tisarens Erik Fernlund blev femma. Och i Vemdalen fjällmaraton tog trefaldige olympiern Johan Röjler en elfteplats, 50 minuter bakom segrande Hannse Hjalmarsson Göteborg. Och måhända kan man kalla det ett ”halvt fjällmaraton”, det 22 kilometer långa Dundret extreme running där Tisarens Anton Hallor tog en andraplats, mindre än fyra minuter bakom segrande Victor Majbäck.

Friidrotts-SM summerar vi i morgon, men om Martin Regborn (och lite om Louise Wiker) kan ni läsa här!

På hemmaplan befäste Liduina van Sitteren sin ledning i långloppscupen (Maria Eriksson måste börja plocka segrar för att nå ikapp, och Josefin Gerdevåg måste börja springa tävlingar) med en vinst i Östansjöloppet. van Sitteren vann loppet, som avgörs med intervallstart på ett millångt terrängspår, på 39.52, nästan tre minuter före Eriksson som var tvåa och ytterligare 44 sekunder före Antje Wiksten på tredjeplatsen. Samtidigt visade Andreas Ingberg ännu en gång att han är i kanonslag just nu. Efter DM-guldet på 10 000 meter och andraplatsen (bästa länslöpare) i Blodomloppet i torsdags vann Örebro AIK-löparen nu med tre sekunders marginal till klubbkompisen Jonas Nilsson, efter att ha klarat av de tio terrängkilometerna på 35.40. Själv var jag på plats i Östansjö och hejade på åttaåringen (och vaktade Maria Erikssons hund under loppet – en riktigt snäll jycke!). Långloppscupen fortsätter med Kilsbergen trailrun på söndag, då ska jag vara med och springa också!

Tidigare ultralandslagsmannen Sören Forsberg gjorde sin debut i parkrunsammanhang så sent som för två veckor sedan, och följde i dag upp med en seger på parkrunperset 19.09, när det vankades Örebro parkrun med pridetema. Mina Anger var bästa dam på 23.15, även det ett parkrunpers i andra starten.

Lördag = parkrun Start 9:30 vid Naturens hus #örebroparkrun #parkrun #örebro

A post shared by Jimmy Glinnerås (@photobyglinneras) on

Emilia Fahlin har ju haft strålande form på slutet och gjorde kanske sitt livs bästa etapploppsprestation i Tour of Norway förra veckan, men fick slita ont i dagens världstourtävling GP de Plouay i Frankrike, och bröt. Återstår att se hur Fahlin kommer att lägga upp den knappa månad som återstår fram till VM, om det blir Boels ladies tour kommande vecka eller inte, och så vidare. Jag ska forska vidare i saken!

Samtliga damer som ställde upp hamnade på pallen när Örebro läns DM i nattorientering avgjordes utanför Kungsör i går kväll. Karin Persson, Hagaby, tog guldet med 38 sekunders marginal till Milans Josefin Erlandsson medan hennes klubbkompis Jessica Nilsson var distanserad med ytterligare drygt 11,5 minuter. Men ett DM-brons är ett DM-brons! På herrsidan löst Tisaren Gustav Hindér uppgiften bäst och spöade därtill alla löpare från Södermanland och Västmanland som sprang sina natt-DM på samma banor. KFUM Örebros Calle Olsson var tvåa, 7.25 bakom, och höll undan till tredjeplacerade Viktor Larsson, Hagaby, med drygt en minut. Övriga tre herrar missade pallen …
Betydligt bättre uppslutning på medeldistans-DM vid Svenshyttan i dag, förstås, där världscuputtagna EM-silvermedaljören Lilian Forsgren korades till distriktsmästare efter att ha hållit ihop det bäst under andra halvan (tvåan Lovisa Persson, 1.24 bakom, gjorde ett par bommar för mycket). Lisa Westerberg, Milan, knep bronset. Filip Dahlgren – VM-orienterare för några år sedan, därefter hårt skadedrabbad men i somras O-ringen-femma – visade att formen är fortsatt god och vann herrloppet 3.05 före värmlänningen Lukas Olm och 3.21 före DM-silvermedaljören och klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan Hindér såg till att bli helgens hittills ende dubble DM-medaljören genom att följa upp fredagskvällens guld med ett brons (på söndagen avslutas DM-helgen med långdistans). Per Jansson blev som väntat bäste länslöpare i Värmlands natt-DM, men 3,5 minuter från medalj på sin femteplats.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Fahlin i virtuell tourledning i utbrytningen: ”Hoppades att det skulle hålla”

Emilia Fahlin var ett tag upp i totalledningen i etapploppet Thüringen runt på onsdagen, åtminstone ”virtuellt”, alltså om man räknar in den aktuella ställningen på en pågående etapp i totalen. Proffscyklisten från Örebro gick in i den 131 kilometer långa linjetappen med start och mål i Schleiz (den tredje av sju etapper i touren) som elva i sammandraget, 22 sekunder bakom ledande Coryn Rivera, men kom ganska exakt tre mil före mål iväg i en utbrytning tillsammans med nederländska Lucinda Brand, som var fem sekunder bakom i totalen. När de båda hade jobbat upp en 22-sekunderslucka på klungan var Fahlin därmed virtuell ledare – och efter en mil i utbrytning mättes försprånget till 1.06. Men de stall som inte hade några cyklister i utbrytningen – alla utom Fahlins Wiggle-High5 och Brands Team Sunweb, alltså – började i det läget sätta ordentlig fart, och åtta kilometer före mål var klungan ikapp. Därifrån blev det positionering inför en spurt där Fahlins lagkompis Lisa Brennauer till en andraplats, hennes tredje pallplats på lika många etapper, återigen bakom Sunwes duktiga spurtare Coryn Rivera. Små, olyckliga luckor i tätklungan gjorde att Fahlin bokfördes elva sekunder bakom täten och tappade till 19.e plats i sammandraget, 41 sekunder bakom Rivera (Brennauer gick upp på andraplatsen, 15 sekunder bakom, när bonussekunderna räknats in).
– Sakta men säkert närmare jag mig, säger Breannuer i ett pressmeddelande apropå att hon varit trea de två första dagarna men ännu inte vunnit någon etapp (i fjol vann hon hela touren).
– Jag är nöjd med en andraplats. Vi hade Emilia i utbrytning med Lucinda Brand vilket var klockrent för vår del, men en hel del andra team var inte nöjd med den situationen, så de stängde luckan. De hade en ganska stor lucka ett tag, och de var  länge i utbrytning. Det var en riktigt bra situation: Jag hoppas verkligen att det skulle hålla för Emilias skull. Lucinda är en bra cyklist att ha med sig i utbrytningen eftersom hon alltid gör ett hårt jobb. Vårt lag var superstarkt i dag igen, framför allt Emilia som var delaktig i en hel del farliga lägen, och framför allt i utbrytning som var briljant för vår del.
Thüringen runt fortsätter på torsdagen med en 118 kilometer lång etapp med start och mål i Gera. Ingenting är ännu avgjort, inte minst som en nästan 19 kilometer lång tempoetapp avslutar touren på söndag.

Emilia Fahlin i utbrytning i Thüringen runt. Foto: Vélofocus

Själv var jag i kväll på plats och sände Vårruset ihop med Gabriel Rådström. I sändningen, som går att se i efterhand här, pratade jag bland annat med fjolårssegraren Mikaela Kemppi om hennes skadefrånvaro och när en eventuell comeback kan ske, med segraren Josefin Gerdevåg om förväntningarna inför ett rekordvarmt Stockholm marathon på söndag, med trea Liduina van Sitteren om hennes mål i sommar (eller höst; för det var först och främst Lidingöloppet som gällde) och med en fotbollsspelare om hur hon kunde skrälla och ta en fjärdeplats och vara en av bara fem löpare (av 4 000) under 20 minuter. Gerdevågs segertid skrev i värmen till 18.46 (en bit under tänkt maratonfart på lördag, där hon går för fyraminuterskilometer), vilket var tio sekunder snabbare än tvåan Agnes Sjöström, Hässelby, som vann Vårruset i Örebro på 17.30 2013 men i år alltså var nästan 1,5 minuter långsammare. van Sitteren var sekunden bakom Sjöström, tog in mycket tid på andra halvan men kunde inte utmana i spurten. Maria Eriksson tog femteplatsen bakom fotbollsspelaren Stina Gustafsson Pettersson, de båda sprang på 19.56 respektive 19.57.

I dag blev det också klart att Axel Ekström lämnar moderklubben Garphyttan för IFK Mora. Ett beslut han berättar om i den här plusmärkta texten som jag skrev efter att ha snackat med honom tidigare i eftermiddags.

Fjugestaloppet – seger för Gerdevåg, comeback för Attås och dagen efter för Impola, Hansson och van Sitteren

Bob Impola gjorde det, Liduina van Sitteren likaså, liksom Olivia Hansson: Körde en dubbel med tävlingar både onsdag och torsdag, alltså. På onsdagen vann Karlslunds meriterade långloppslängdskidåkare Impola (tvåa i Vasaloppet i vintras) och Hansson (tvåa i Nordenskiöldsloppet i vintras) den första riktiga etappen i rullskidtouren Moto tour, en flack etapp utanför Kumla med medvind på vägen hem vilket gav riktigt hög fart och snabba tider (20.48 på Impola, som var fyra sekunder före Viktor Hansson i mål; 23.23 på Hansson, som var drygt 5,5 minuter före Paulina Hellström). Totalt var det hela 33 startande, deltagarrekord för Moto tour (bland de startande fanns en av de mindre kända Impola-bröderna, Tom, liksom JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson för andra gången i rad, och fjolårstotalsegraren Robert Brundin återställde något av ordningen med en tredjeplats efter att ha varit längre ned i listan i prologen senast).
Samtidigt sprang Liduina van Sitteren hem en femteplats i sju kilometer långa Finspångs stadslopp (närmast före Kumlas veteran Åsa Höög och också före rutienrade löpare Cecilia Kleist och Frida Södermark) på 27.07, 2.06 bakom segrande Ida-Maria Nicklasson som liksom herrsegraren Abraham Adhanom (21.17) ju tog SM-brons i halvmaraton så sent som i lördags.

Och i dag tävlade alltså Impola, Hansson och van Sitteren igen, i Fjugestaloppet, säsongens sjunde individuella deltävling i långloppscupen. Det bjöds fem kilometer med varierat underlag (gräs, grusväg, lite skogsväg) med start och mål på Sannabadet, och en annan som tävlat intensivt på slutet (Göteborgsvarvet i lördags, seriematch i söndags) tog hem segern och därmed också ledningen i cupen: Josefin Gerdevåg. Gerdevåg avverkade banan på 18.55, sex sekunder snabbare än van Sitteren som i sin tur hade nästa två minuter till godo på Starts Marie Dasler (som ju avverkade Ö till ö Utö i helgen) på tredjeplatsen (20.47) och drygt det på KFUM Örebros Antje Torstensson på fjärdeplatsen (2.28). Hansson tog en meriterande poäng i cupen genom att knipa sjätteplatsen (den sista som ger poäng) åtta sekunder före ÖAIK:s Karin Karlsson.
På herrsidan tog Impola tre poäng, genom en fjärdeplats 14 sekunder bakom segrande Daniel Attås, elitorienteraren från Hallsberg som understundom varit precis utanför landslaget men som fått hela våren förstörd av magproblem. Nu kutade Attås på 16.51 och vann tre sekunder före Starts Per Arvidsson och ytterligare sju före KFUM Örebros Oskar Hansson, medan Impola alltså var fyra och Andreas Ingberg femma (de fem var inom 16 sekunder, den tidigare storlöparen Mattias Nätterlund, som fortsätter smyga igång efter ett års uppehåll, var 50 sekunder bakom på sjätteplatsen). Ingberg går upp på tredje plats i cupen genom sin femteplats, bakom Jack Karlsson och Per Sjögren som stod över i dag.

Själv sprang jag den helt nya distansen i Fjugestaloppetfamiljen, Fjugestaloppet trail. Ett 15-kilometerslopp (15,4, om man ska vara petig, med 200 härliga höjdmeter) som dock bara till tio procent bestod av trail och resten grus- och skogsvägar och lite igenväxt elljusspår (räknar man även spåret som ”trail” så kommer man upp i 3,5 kilometer). Det var ändå mycket trevligt (om än inte riktigt vad jag hade väntat mig med all väglöpning), och det är ju fantastiskt fint där i kanten av Närkeslätten. Tyvärr fick jag rejäla problem med magen redan efter sex kilometer, och kunde inte plåga mig som jag tänkt mig. Öppnade i rimlig takt med en förhoppning om att kunna öka på andra halvan (jag visste inte att det skulle vara den något tuffare delen av banan), men fick i stället slå av tills bara tre kilometer återstod och jag kände mig hyfsat säker på att jag inte skulle behöva stanna och spy. Jag vet inte om det var värmen eller det oljeflötiga brödet jag tog till lunchen på Örebro ölhall som gjorde det, men magen ville inte springa i dag, alls. Låg sexa och tog in på femman, Tisarens Emil Nylin, när magen inte ville lira mer, och blev omsprungen först av en herrduo (tror det var Dennis Bergström och Joakim Jansson som konstigt nog nu är placerade efter mig i resultatlistan, måhända sprang de fel någonstans, vilket jag hörde att fler gjorde) vid sexkilometersmarkeringen och därefter av ledarduon i damklassen (Frida Nilsson, hon som även vann Grisrundan för två veckor sedan men som jag fortfarande inte vet varifrån hon kommer, och Tisarens Lovisa Persson) vid elvakilometersmarkeringen. Nilsson och KFUM Örebros Jacob Eriksson vann premiärupplagan på 1.09.02 respektive 1.05.25, och jag blev åtta (sexa av herrarna) på 1.09.15. Det här var tänkt som sista riktigt hårda passet för mig inför Niesenlauf nästa lördag, men med tanke på att det gick som det gick kanske jag lägger in något kortare hårt under helgen eller på måndag.

Rosdal tillbaka med seger i Medåkersloppet (Eriksson vann också!) – och en summarisk helgens höjdare

Kristi himmelsfärd bjöd på en ledig dag mitt i veckan, strålande sol – och förstås massor av löptävlingar. Om Fredrik Forsströms och Therese Erikssons segrar i Örebro backyard ultra kan ni läsa i min öppna artikel här, och om min egen insats i tävlingen i det här inlägget på instagram.
Men det var dessutom, vilket jag helt hade missat, premiär för helt nya Vintrosaloppet. Loppet som enligt inbjudan ”slingrar sig fram mellan husen i Vintrosa” var ett kontrollmätt femkilometerslopp med start och mål på Vintrosa IP, och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren (19.00) och Garphyttans Fredrik Eliasson (18.52) tog hem premiärsegrarna närmast före IF Starts Marie Dasler (20.52) och Kristinehamns Tomas Hägerström (19.17). Måhända kommer loppet med i långloppscupen redan nästa år.
För van Sitteren var det andra segern på tre dagar, eller egentligen tredje, eftersom hon i tisdags både tog hem den femte och sista deltävlingen i Glanshammars terrängserie, och hela serien i sig. van Sitteren avslutade med att springa på 9.22 (sju sekunder över hennes eget banrekord och 38 snabbare än tvåan Maria Eriksson) och kom genom segern upp i maximala 44 poäng i sammandraget (även där närmast före Eriksson och med Emelie Lindgren på tredje plats). På herrsidan slutade Rodney Hundemark, som hoppade över finalen, som segrare på 42 poäng, och i hans frånvaro satte Johan Ingjald årets snabbaste tid med 8.31 för segern i den sista deltävlingen och en tredjeplats i cupen bakom Hundemark och Edwin Nylander.
Maria Eriksson stod också som segrare på torsdagen, då hon tog hem Medåkersloppet, vars tolv kilometer av omväxlande stig och väg hon avverkade på 57 minuter för seger 35 sekunder före Köpings Jenny Holgersson. På herrsidan gjorde Linus Rosdal bejublad comeback (jag har i varje fall inte sett till honom i någon resultatlista sedan han var bäste länslöpare i Göteborgsvarvet i fjol) med seger på 47.11, nästan 2,5 minuter före tvåan Mathias Viktorsson, LK Gränslöst. Ingjald blev fyra på 51.10.
Och i Torsbyblev skidbröderna Impola (dock inte Bob) Jack och Bill Impola trea och nia i fyrakilometersloppet Siri 4K, på 13.55 respektive 15.00 (Svampenmara-rekordhållaren André Rangelind från Karlstad blev tvåa på 13.45, tre sekunder bakom klubbkompisen Niklas Wassberg).
Som om det inte var nog avgjordes ju dessutom Grisrundan i Östansjö, ett stig- och lerlopp över runt sju kilometer. Kollega Jan Wijk var på plats och fångade stämningen i ord och bild, när ”Cykel-Ola” Hellström från Vintrosa och en Frida Nilsson (det finns inga klubbnamn eller hemorter i resultatlistan som ledtråd, men måhända är det samma Frida Nilsson, i sådana fall från Örebro men utan klubb, som blev trea i motionsklassen på Norasjön runt i höstas på fina 1.31) vann på 45.46 respektive 53.22 (med drygt en respektive drygt två minuters marginal till tvåorna).

Nästan lika intensivt är det i orienteringsskogen just nu. KFUM Örebros Calle Olsson tog hem säsongens andra poängtävling i Milans regi i tisdags (Elisabeth Ahlgren, Linköping, var bästa dam i det som är en mixedtävling) och gick därmed upp i totalledning. Och på torsdagen kom över 2 000 orienterare till start i den första av de fyra dagarna av Närkekvartetten. Tidigare landslagslöparna Andrea Svensson, Maria Magnusson och Filip Dahlgren var etta, tvåa respektive etta i långdistansen i Bocksboda.

I den stora cykelfestival som just nu pågår i Uppsala inledde Örebrocyklisternas Adam Axelsson, den tidigare junior-EM-cyklisten som senaste åren främst satsat på skridsko men haft väldigt sjukdomsproblem, med en andraplats i seniorklassen (snäppet under elit) i Skandis GP. Axelsson tvingades släppa Gustav Dejert, men vann en spurt om andraplatsen halvminuten bakom, efter 20 varv på en 2,4 kilometer lång bana som avverakdes med en snittfart på 42,6 kilometer i timmen. Eliten, med Jacob Ahlsson, tävlar i helgen.

Kort och summarisk helgens höjdare:
1) Orienterings-EM avslutas med långdistans med Martin Regborn och Josefin Tjernlund.
2) Närkekvartetten fortsätter med deltävlingar fredag, lördag och söndag.
3) Hälleforsterrängen och Svillingeruset avgörs.
Bubblare: Skandis GP och Scandinavian race avgörs med Jacob Ahlsson på startlinjen och Matthias Wengelin gör sin enduropremiär för säsongen i Vallåsen.

Anfält knyckte banrekordet, Gerdevåg tog tredje raka och mycket mer

Det var inte förrän på fredagen som Erik Anfält avslöjade på instagram att han skulle efteranmäla sig till Munkastigen trailrun och göra debut i den 44 kilometer långa trailtävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå. Men väl på plats visade Anfält att hans landslagsmeriter, 2.25-maror (tre stycken!) och Ultravasan 45-seger inte är någon slump: Han satte av genom Tiveden i ett alldeles eget tempo och korsade mållinjen på 2.56.06, 15 sekunder under Albin Olaussons fyra år gamla banrekord. Comradesladdande Morgan Pätsi tog andraplatsen, knappt 12,5 minuter bakom (på 3.08.30) och Jakob Nilsson fixade en Örebro AIK-trippel genom att ta hem tredjeplatsen (med halvminutsmarginal till Hässelbys Peter Nilsson) på 3.15.41. Ingrid Ziegler såg till att det blev ÖAIK högst upp på damsidan också, när hon vann med nästan 15 minuters marginal, på 3.40.29. Gabriella Wågström, Solvikingarna blev tvåa på 3.55.15, och Therese Fjordäng, Örebro AIK, trea på 4.01.39.

Alla de där löparna (och de som sprang Örebro actionrun, se nedan) dränerade säsongens tredje deltävling i långloppscupen, Kumla stadslopp, på deltagare både på toppen och bredden (213 fullföljande, alla klasser utom knattar inräknat, är sämsta siffran sedan 2010). Men damklassen innehöll i varje fall de två starkaste löparna som just nu representerar länsklubbar (rehabande Mikaela Kemppi undantagen): Josefin Gerdevåg som tog tredje raka fullpoängaren i cupen genom att vinna tävlingen, milloppet på 37.55 och Liduina van Sitteren som återigen var tvåa, på 38.52. Marie Dasler blev terdje bästa länslöpare på sjätte plats med 42.36. Och faktum är att 63-åriga Kumlalöparen Rose Marie Enmalm tog cuppoäng i seniorklassen som sjätte bästa länslöpare med 48.30.
I herrklassen sålde sig KFUM Örebros 18-årige Jack Karlsson dyrt mot Strömstads rutinerade och 14 år äldre Peter Gross, men fick ge sig i spurten och blev tvåa på 33.18, en sekund bakom. Örebro AIK:s Andreas Ingberg tog tredjeplatsen på 35.14.

Örebro actionrun var jag med och sände live (framför allt gjorde jag intervjuer efter målgång) och skrev en (pluslåst) artikel om här. Inflyttade örebroaren och tidigare VM-fyran Cimmie Wignell (som springer för IF Start) fick revansch på Örebro AIK:s Jonathan Kandelin efter Startmilen, och blev först i tävlingens historia att ta en andra seger (han vann även premiärupplagan 2015). På damsidan blev det Göteborgsseger genom Emelie Lindgren, men örebroaren Sara Forsström, som vann i fjol, tog andraplasen nu (tredje raka topp två-placeringen).

Om några löpare blev över? Tja, faktum är att hela 59 kutade Örebro parkrun i morse, där Elin Törnqvist (22.22) och Thomas Lindahl (18.43) var snabbast. Rihards Darzins drog dubbeln och körde först parkrun på 20.02 för att två timmar senare springa actionrun i elitklassen och ta en 17:e-plats där.

Men en av dagens roligaste löparnyheter kommer faktiskt från Stockholm och Ältasjön runt där Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tävling (ja, om man räknar bort ett par parkruns under träningslägret i Sydafrika) efter fotoperationen som följde på friidrotts-VM i somras. Wiker tog en andraplats, 21 sekunder bakom Lena Örn, efter 26.09 på sju kilometer.

Dagens största var ändå otvetydigt Emilia Fahlins tredje seger på lika många dagar. Trots det blev hon av med ledartröjan, med två sekunders marginal, i sammandraget efter en sjätteplats i tempoloppet på förmiddagen. Om det har jag skrivit massor i den här (pluslåsta) texten. I morgon avslutas det tjeckiska etapploppet Gracia Orlova med ett varvlopp inne i Orlova (en stad av Karlskogas storlek precis på gränsen till Polen), och för att sno tillbaka totalsegern från ryska trefaldiga OS-medaljören Olga Zabelinskaja lär Fahlin dels behöva ha henne bakom sig, dels sluta etta, tvåa eller trea på etappen (det finns också tre spurtpriser, med vardera 3–2–1 sekund i potten till topp tre, att jobba med).

Matthias Wengelin lyckades däremot inte följa upp förra helgens succé i norska cuppremiären med en ny seger i den svenska. I sin hemmatävling Klippingracet fick örebroaren nöja sig med en sjätteplats, drygt fyra minuter bakom segrand Emil Lindgren. Axel Lundh blev nia, ytterligare ett par minuter från täten.

I Tiomila misslyckades Tisaren återigen med att ta en topp tio-placering på damsidan. Om detta har jag skrivit en hel del i den här (pluslåsta) artikeln. Att Ellinor Tjernlund, som skulle ha sprungit förstasträckan, blev sjuk och tvingades kasta in handduken ställde förstås till det, och laget var bara 79:a (7,5 minuter bakom) efter förstasträckan och 57:a (12,5 minuter bakom) efter andra. Men Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren sprang upp laget till 15:e plats. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 87:e-plats medan Hagaby blev 103:a, Milan 132:a och Djerf 190:e lag.
Herrstafetten startade för en stund sedan och har beräknad målgång vid sju i morgon bitti. Martin Regborn lyckades inte försvara sin förstasträckesseger från i fjol, men tog i varje fall en andraplats, 33 sekunder bakom Koovees Joni Hivrikallio. Vi får se hur det utvecklar sig under natten.

Karlslunds Maria Gräfnings stängde definitivt längdskidsäsongen när hon i dag vann isländska 50-kilometersloppet Fossavatnsgangan med över nio minuters marginal till tvåan Anouk Faivre Picon (som var 13:e på skiathlon i OS i februari) och schweiziska OS-medaljören (i skidskytte) Selina Gasparin. Gräfnings var tvåa, 26 sekunder bakom Gasparin, i skejtloppet över halva distansen i torsdags.

van Sitteren blev av med rekordet – och tog det igen (och Emilia Fahlin hoppar in i landslaget: ”Kändes vettigt”)

Efter att jag skrev förra veckans inlägg om Glanshammars terrängserie, där jag slog fast att Liduina van Sitteren slagit Fellingsbrofostrade U23-landslagslöparen Lisa Bergdahls fyra år gamla banrekord på 2,5-kilometersslingan, visade det sig att funktionärerna visat alla löpare fel förra tisdagen, och att rekordet därmed ströks (däremot räknas de inbördes placeringarna för poäng i terrängseriens sammandrag, eftersom alla i klassen visades fel). Men i tisdags sprang alla rätt – och nu kan van Sitteren ståta med rekordet på allvar. Förvisso gick den rätta vägen åtta sekunder långsammare, på 9.15, men det var ändå ett rekord med elva sekunders marginal. Även Maria Eriksson gick under tio minuter på den rätta banan; de båda har varit etta och tvåa alla tre veckorna. I herrklassen vann Rodney Hundemark för andra veckan i rad, nu på 9.01 före Edwin Nylander, som leder totalen, på 9.28. De två sista deltävlingarna löps den 1 maj respektive den 8 maj.

Emilia Fahlin gör ett inhopp i svensk landslagsdress och kör etapploppet Gracia Orlova med fem landslagskompisar som en uppladdning inför EM och VM senare i år med start redan i morgon, torsdag. ”Jag fick förfrågan för ett par veckor sedan. Kul tillfälle att få lite tid med svenskor och få ett etapplopp i benen, och efter nån missad tävling med influensa så låg det okej till och kändes vettigt”, skriver Fahlin i ett sms till Konditionsbloggaren. Ida Enrgren, Hanna Nilsson, Alexandra Nessmar, Clara Lundmark, Frida Knutsson och Sara Olsson är de preliminäranmälda svenskorna, det återstår att se vems plats som Fahlin tagit. Touren inleds med en drygt tio mil lång etapp mellan Orlova och Stramberk på torsdagen, fortsätter med en lika lång med start och mål i Lichnov på fredagen innan det på lördag är både tempolopp (över 13,5 kilometer i Ostrava) och en kortare linjeetapp (64 kilometer mellan Detmarovice och Visalaje), och avslutas med ett drygt tio mil långt kriterium över åtta varv inne i Orlova. Totalt deltar tolv landslag och 14 andra team i tävlingen, som däremot inte lockar något av de största stallen.

Så har också Hagaby släppt sin laguppställning till Tiomila, och Martin Regborn kommer precis som vanligt att springa förstasträckan medan Filip Dahlgren tar hand om långa natten och Jakob Wallenhammar agerar ankare.