Lilian Forsgren tillbaka i landslaget: ”Har en hög potential och kan prestera när det gäller som mest” (Och klart med ny nattrail i Garphyttans nationalpark)

Lilian Forsgren tillhörde olika grupper inom det svenska orienteringslandslaget under sex raka säsonger, från 2012 till 2017, och tog ett EM-silver (hon deltog i tre raka EM), en seger i världscupen, en femteplats på VM och tre student-VM-guld. Men inför 2018 åkte hon ur, och nu har hon under tre säsonger fått sy ihop sin elitsatsning – som hon kombinerat med att doktorera på Chalmers – utanför de trygga, blågula ramarna.
Men efter det något överraskande SM-silvret i medeldistans, där hon endast tog stryk av superstjärnan Tove Alexandersson, i september så belönas 30-åringen från Hallsberg, som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren, på torsdagen med att åter plockas in i landslagsvärmen. När förbundskaptenen tillika örebroaren Håkan Carlsson tog ut 2021 års landslag valde han fyra damer och fem herrar i A-truppen (bland dem förstås Martin Regborn, örebroaren som tog två SM-silver och ett brons på tre tävlingar i år) och sex damer och lika många herrar i ett utvecklingslandslag där Forsgren får en av platserna.
– Samtliga fem (Forsgren, Axel Grankvist, Henrik Johannesson, Jens Rönnols och Emma Bjesmo) som tillkommit till 2021 visade på höstens SM-tävlingar att de har en hög potential och kan prestera när det gäller som mest. Jättekul att se deras insatser där. Det ska bli väldigt spännande att följa dem framåt under kommande säsong, säger Carlsson i ett pressmeddelande.
William Lind, som på lördag gör debut för KFUM Örebro i friidrottssammanhang (på terräng-SM) men som kommer fortsätta att springa sin orientering för Malung, och ex-Tisaren-löparen Johan Runesson får däremot lämna landslaget.
– Det är aldrig enkelt att ställa duktiga löpare utanför landslaget. Både William och Johan är dock rutinerade och vet vad som krävs för att prestera i världstoppen. Jag tror att de kan bedriva en bra satsning oavsett landslagsuttagningen och hoppas och tror att de ändå kommer att göra ett engagerat jobb mot internationella tävlingar nästa år, säger Carlsson i pressmeddelandet.
Om pandemin och restriktionerna tillåter väntar både ett allround-VM, med fem discipliner, och ett sprint-EM, med tre distanser, under 2021.

Ytterligare fyra löptävlingar i distriktet har nu sökt sanktion för 2021 och därmed presenterat sina datum: Nora marathon, som förmodligen åter kommer ha DM-status (det avgörs ju inga andra maratonlopp i distriktet), kommer återigen gå den tredje lördagen i mars (den 20 mars 2021), klassiska Wedevågsloppet avgörs lördagen i vecka 18 (den 8 maj), Stripastafetten hamnar en helg tidigare (första i stället för andra lördagen i augusti) och krockar därmed inte med Svartåloppet, och Sylvesterloppet avgörs förstås den 31 december (det återstår att se vad som händer med årets lopp i Nora).
Redan den 29 november blir det dock löpning i distriktet (ja, dessförinnan har vi ju Kilsbergsleden och Markanatten trailrun, förstås), när andra upplagan av Lanna night trail – eller Mörkertrail vid nationalparken, som årets tävling officiellt heter – kommer att avgöras. Det hintade arrangörsklubben Trail and run om på instagram i kväll. Efter tre tävlingar med start och mål vid Lanna badgruva blir det nu en tävling i Garphyttans nationalpark. ”Möt några av Kilsbergens finaste stigar i pannlampans sken”, skriver de.

Regborn med dubbla medaljer, Forsgren med skrällsilver och Wengelin nio sekunder från att försvara mästartröjan – och så ALLT från ALLA löpartävlingar (kanske)

Vilken intensiv helg det blev! Själv sprang jag ju Bergslagsleden ultra i går (mer om själva tävlingen nedan), och hann därför inte blogga om något annat, men det har ju verkligen hänt grejer.

Först och främst: Orienterings-SM. Det blev massor av framgångar för länslöparna, och allra mest glänste som väntat Martin Regborn. Gustav Bergman dominerade förvisso med dubbla guld – drygt 2,5 minuter före tvåan på medeldistansen på lördagen och nästan två minuter före tvåan på långdistansen dagen därpå – men där bakom knep Regborn silvret på lördagen och bronset (två sekunder från nytt silver men nu bakom Albin Ridefelt) på söndagen. Två fina medaljer till samlingen för Regborn, som ändå verkade lite besviken över att avståndet upp till Bergman blev så stort i den brötiga Göteborgsterrängen:
– Jag visste att jag hade bra chans i dag, i alla fall bättre chans än i går, mot Gustav, så det var bara att köra. Men det va svår terräng att lägga upp loppet, hur man skulle gå på med krafterna, för bitvis var det extremt tungt, och då kände man sig helt slut, och sedan kom det lätta partier där man kunde ligga på ganska bra, så kanske att man hade kunnat trycka på lite hårdare i de hårda partierna. Jag vet inte. Jag är närmare Gustav i dag än i går, så … Men han är bra nu, sa Regborn till Orienteringsmagasinet efter långdistansen.
En betydligt större skräll var det att Lilian Forsgren (som jag förvisso räknade som en outsider på distansen i mitt förhandsinlägg, men ändå) slog till med ett SM-silver (delat med Lina Strand) på lördagens medeldistans – endast slagen av världens bästa orienterare, Tove Alexandersson. Forsgren har tidigare tre brons, men alla i den något smalare disciplinen nattorientering. Nu tog hon sin första topp två-placering på SM, och sin första medalj i någon av de mest prestigefyllda disciplinerna – 30 år gammal och utan landslagsplats. Det är onekligen starkt.
I dag följde hon upp med en sjätteplats, drygt sex minuter från ny medalj (och knappt tio bakom superskrällsegraren Sanna Fast, Eksjö).
I yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, sprang Tisarens stortalang Valter Pettersson hem ett SM-brons i dag, knappt fem minuter bakom segrande Axel Elmblad i långdistansen. I går var han 16:e man på medeldistansen.
Övriga länslöpare med topp 20-placeringar: Josefin Tjernlund sjua i medeldistansen och 16:e i medeldistansen, Andrea Svensson nia i långdistansen och 17:e i medeldistansen, ex-örebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) 15:e i långdistansen och 19:e i långdistansen, Filip Dahlgren 16:e i långdistansen och Gustav Hindér med samma placering i medeldistansen. Melker Forsberg blev 16:e i långdistansen (i H20) och noteras bör också att Jonatan Gustafsson tog sig till A-final i sitt första senior-SM även om han fick nöja sig med 37:e plats på medeldistansen.
I Småland avgjordes samtidigt ett ungdoms-SM i långdistans där Ellen Pelander (Djerf, D16), Hugo Örn (KFUM Örebro, H16) och Anton Kruse (KFUM Örebro, H16) tog topp 20-placeringar genom att bli 15:e, 16:e respektive 20:e i respektive klass.

Ytterligare ett svenskt mästerskap avgjordes i helgen: I mountainbike, även det strax utanför Göteborg. Matthias Wengelin gick in som regerande mästare, men och var vid sista mellantiden, knappt två kilometer före mål (banan var totalt 28,7 kilometer) loss ihop med svåraste konkurrenten Emil Lindgren och passerade där i mycket knapp ledning. In mot mål lyckades Lindgren få en lucka, och över linjen skiljde nio sekunder. Trean Michael Olsson var 1,5 minuter bakom, örebroaren Axel Lindh på femteplatsen slagen med 2,5 (han förlorade en spurtstrid mot brorsan Vilgot Lindh, som däremot aldrig bott i Örebro …).
”Skönt att kroppen vaknade till liv och att jag kunde bjuda upp till fight andra halvan av loppet så Emil Lindgren fick ta i lite för att ta över tröjan”, skriver Wengelin på instagram.

Helgens löpning, då? Jo, den betar vi av i lite raskare takt:
** DM på 5 000 meter avgjordes på Transtensvallen i dag, och jag kan utlova en bildextra från A-heatet i morgon eftersom jag råkade ha vägarna förbi. Liduina van Sitteren tog en lika väntad som överlägsen seger, 1.43 före Klara Frih som mig veterligt debuterade på en distans över 3 000 meter (åtminstone på bana) med 19.23,75. van Sitteren öppnade för att gå under 17 för andra gången i karriären, men fick backa av och nöja sig med 17.40,22 – fortfarande märkt av supersatsningen på maraton-SM för två veckor sedan. Hennes resultat hamnade också lite i skymundan av hennes skor, vars sulor mättes in till 27 millimeter, två millimeter för tjockt enligt de nyligen framtagna reglerna som ska bromsa användningen av ”superskor”. Samma skor godkändes med mätutrustningen på friidrotts-SM i augusti, och dessutom finns modellen på internationella friidrottsförbundets lista med godkända skor, så de fick ändå passera. Marie Dasler tog bronset, 23 sekunder bakom Frih. Och jo, man ska inte glömma att van Sitterens guld var hennes nionde raka – räknat över alla löpgrenar som det springs DM på inom Närkes friidrottsförbund – räknat bak till hösten 2019.
Totalt mättes 27 skor in, rapporterade skomätaransvarige Börje Nordin. De som sprang i spikskor behövde inte få sina mätta, men av övriga hade Per Sjögren, som kom med en något överraskande efteranmälan efter att inte ha sprungit en regelrätt tävling på bana sedan vintern 2017/18 (nå, han sprang ju Mikael Kroons testlopp på 5 000 på GIH i maj), de tunnaste med elva millimeter. Sjögren släppte täten tidigt men ökade sedan tempot och gick ikapp klungan med löpare två–fyra, men när Per Arvidsson tryckte på gasen åkte han av igen. Blev ändå fyra på 16.11,42 efter att ha ”hoppats på under 17”. William Wickholm stack i väg i starten och jagade sub 15 första kilometerna, men fick ge sig i blåsten och utan draghjälp och landade på 15.27,85. Arvidsson tog bronset men missade sub 16 med 92 hundradelar, och Axel Sandberg tog bronset på 16.07,19.
** Joel Engström gick ut stenhårt i Bergslagsleden ultra och var ett par minuter före förhandsfavoriten Erik Anfält i Mogetorp. Sedan sprang han lite fel, kroknade något och fick nöja sig med fjärdeplatsen – men Anfält gick förbi under felspringningen och fattade inte att han var i ledningen förrän han kom i mål och fick höra att han hade vunnit. Då hade han tagit det ”relativt lugnt” på slutet och ”gått” uppför slalombacken när han insåg att han inte varken skulle kunna ta eller tappa sin andraplats. Det var nog anledningen till att han missade sitt banrekord med 2.01. 3.40.57 är ändå det näst snabbaste någon sprungit de 47,5 kilometerna på, och banrekordet på 3.38.56 kommer stå sig för alltid eftersom arrangörerna planerar att byta bansträckning till nästa år. Fjolårsvinnaren Simon Bloss (Strängnäs) blev tvåa, bara drygt en minut bakom, och Josef Snellman (Kristinehamn, tidigare FKT-innehavare på leden), som var den som gick med Anfält längst, blev trea, ytterligare 45 sekunder bakom. Jonathan Kandelin näst bästa länslöpare på 3.51.44, före John Lundström (som var så stark och tog totalsegern i Kilsbergen trailtour i våras) på 3.55.46 och Mattias Nätterlund på 3.56.58 (de blev femma, sexa och sjua). Fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren (Alnö) tog tidigt täten i damklassen och jagades först mest av Josefin Gerdevåg, som dock hade problem med magen under det som var hennes ultradistansdebut. I stället smet My Svensson (Skövde) upp och förbi till seger med nästan fyra minuter, 4.14.57 mot 4.18.39 på Gelfgren och 4.31.12 på Gerdevåg. Elin Österman och Anna-Karin Larsson blev bästa länslöpare där bakom (fyra och femma totalt) på 5.12.13 respektive 5.40.35.
** Örebro AIK:s Erica Lech har ju gått från klarhet till klarhet under den här korta säsongen, och slog på lördagen till med något sensationellt: Seger i Kalmar Malkars 21KM på 1.18.42 – en tid som gör henne till distriktets femte bästa på halvmaraton genom alla tider, bakom toppnamnen Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Liduina van Sitteren och Karin Forsberg (då Sennvall). Pers med över fem minuter och ”bara” två minuter kvar till distriktsrekordet … Tävlingen vann Lech med nästan tre minuters marginal, och bakom sig hade hon bland annat klubbkompisen (i Örebro AIK) Julia Johnsson som blev sexa på 1.34.46. I herrklassen blev hennes make Fredrik Johnsson tia, men det var tiden som imponerade mest: 1.16.04 var ers med 48 sekunder, och då har Johnsson ändå hunnit fylla 45.
** Erica Lech och My Svensson, båda nämnda ovan som segrare, var etta och tvåa i Dovra trail i augusti, men avstod på grund av lördagens löpningar andra deltävlingen i Ullmax trailtour som avgjordes i dag (Talludden trailrun), så nu är Kristalina Smårs (superklassikerrekordhållaren från Nora) uppe i totalledning (närmast före Therese Korkeakoski) Hon var trea i premiären och vann nu på 1.09 före Antje Wiksten och ytterligare över tre minuter före Sundbybergs Louisa Sjöholm. Jimmy Axelsson tog ju en urstark seger före Anfält i premiären och följde upp med en överlägsen i dag, över tre minuter före Sören Persson (Karlstad) och David Klasson (tvåa i sammandraget), och över sex före alla andra. Ni som läste min lopprapport i går kanske undrar kanske om jag tog mig ut i skogen i dag och hur benen kändes? Jodå, oförskämt bra. Visst, lite slitna var lemmarna, men jag kände ändå att jag kunde trycka på i alla moment (den inledande, sugande uppförsbacken, de tekniska partierna, den avslutande nedförsbacken), och jag är mycket nöjd med både kroppen, satsningen och tiondeplatsen (knappt nio minuter bakom Axelsson) – och framför allt, i backspegeln, med Bergslagsleden ultra i går.
** I ler- och hinderloppet Utmattningen i Dalkarlsberg i går kom 19 löpare till start, varav tio körde den fulla distansen (två varv). Linn Gustavsson (1.06.16,4) och Anders Dahl (48.23,1) vann med drygt en respektive drygt fyra minuters marginal men det mest välbekanta namnet var nog Kim Semstrand som krossade alla killar och tog totalsegern på halva sträckan på 24.24,3.
** Med start uppe i Kloten vid sextiden på lördagsmorgonen gjorde välmeriterade fjällmaratonlöparen (bland annat) Anders Kleist (från Kolmården) en supersatsning mot att krossa Lars Drageryds redan respektingivande FKT på Bergslagsleden. Med mål på 36 timmar och en möjlig tidsplan för 33 (och, förvisso, en för 40 också) satte Kleist av i furiöst tempo. Men energin tröt dessvärre under slutet av natten, och efter 21 mil (av 28) tvingades han till slut ge upp. Rapporteringen från försöket har varit sparsmakad, men efteråt skriver Kleist själv lite grann på instagram.

Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.

Regborns nya toppresultat – och Högberg slog svenskt rekord på udda distansen men kunde gjort mer: ”Blev tyvärr felpositionerad …”

Överlägsen seger i medeldistansen i går – i dag följde Martin Regborn upp med att bli tvåa (och bäste svensk bakom Eskil Kinneberg) på långdistansen i de första svenska elittävlingarna i orientering för året, i skogarna utanför Västervik. Regborn var länge snabbast ute på banan, men tappade nästan 1,5 minuter på ett sämre vägval (och en minibom) på Kinneberg till den 18:e av de 20 kontrollerna, och var 29 sekunder bakom i mål. Å andra sidan över 1,5 minuter före alla andra (alla svenskar).
Lilian Forsgren var bästa länslöpare på damsidan för andra dagen i rad, och tog andra rak topp tio-placeringen. Nu tia, sex minuter bakom Tove Alexandersson och drygt två från pallen. Josefin Tjernlund 14:e, Andrea Svensson 15:e.
KFUM Örebros Jonatan Gustafsson vann herrarnas B-heat (på samma bana som elitheatet, men i en senare startgrupp för att bara 50 personer skulle vara ute i skogen samtidigt), och visade att han borde haft en plats i A-heatet: Tiden hade gett en åttondeplats där, före starka namn som Max Peter Bejmer, Simon Imark, Viktor Svensk och Rassmus Andersson.
På fredag är det dags för natt-DM (stafett-DM två dagar senare är inställt), och efter lång- och medeldistans-DM helgen därpå är det dags för SM-tävlingar över samma distanser i Göteborg.

Rebecca Högberg har ju sänkt sitt distriktsrekord (som också är svenskt rekord i K35-klassen) på 800 meter i etapper den här säsongen: Från hennes gamla 2.08,94 från 2009 via 2.07,39, 2.06,81 och 2.06,58 till 2.06.52 (personliga rekordet och veteranrekordet är dock 2.05,63, men det är från ett mixat heat, så det gills inte som distriktsrekord).
På lördagen passade hon på att använda formen till att även knipa det svenska K35-rekordet på den något udda distansen 600 meter, i en specialarrangerad minitävling på Stockholms stadion med 14 löpare fördelat på två heat (där det totalt blev fyra svenska veteranrekord). Sara Liljegrens två månader gamla svenska rekord låg på 1.37,07 – Högberg krossade det med 1.29,85.
”Blev tyvärr felpositionerad så det gick för långsamt första 400 meterna än vad jag hade tänkt innan. Det blev i alla fall svenskt rekord med cirka 7,5 sekunder. Jag får helt enkelt kapa mer nästa sommar”, skriver Högberg på instagram.

För övrigt råkade jag läsa förbi Hugo Örns namn i resultatlistan från ungdoms-SM i friidrottens löpgrenar när jag skrev gårdagens inlägg. IF Start-löparen, som kanske är mer känd som orienterare, följde upp vinterns fina sjätteplats på 1 500 meter på inne-SM i Tybblelundshallen med en femteplats på dubbla distansen. Örn sänkte sitt knappt månadsgamla pers med nästan tio sekunder när han gick i mål på 9.45,06, bara en hundradel bakom fyran Isak Anderberg, Mölndal (men 24 sekunder från medalj).

Fahlin äntligen topp åtta på världstouren igen – och Regborn ställde av övriga orienteringseliten i första tävlingen (plus: Bergdahls superpers och seger, van Sitteren vann igen, Nätterlund tog hem kampen)

Klockan börjar bli mycket, så vi kör bara några korta noteringar från senaste dygnets konditionsidrottande:
** Emilia Fahlin vann klungspurten om sjundeplatsen, bakom sex utbrytare, i La Course i dag. Det är Fahlins bästa placering på världstouren efter förra årets huvudskada, och alla topp åtta-placeringar på högsta nivå är väldigt viktiga ur SOK:s synvinkel inför OS (om det nu blir av nästa år). Fahlin har ju skakat fram en kvalplats åt Sverige, men har ännu inte blivit uttagen. Nu har hon ännu en gång visat att hon har topp åtta potential. Jag pratade med Fahlin efteråt, artikeln kan ni läsa här. Fahlins nästa tävling är Giro d’Italia med start nästa fredag. Jonathan Ahlsson stängde cykel-EM med en 48:e-plats i går.
** Martin Regborn visade klass när säsongens första svenska orienteringstävling med riktigt elitstartfält avgjordes sent omsider avgjordes utanför Västervik på lördagen. Över sex kilometer och 35 minuter medeldistans var Regborn nästan minuten före tvåan Anton Johansson och minst 1.42 före övriga 97. Ett riktigt statement, men också en extra knäck – hur surt är det inte för honom att alla internationella tävlingar (utom Euromeeting) blivit inställda när Regborn verkar vara i sitt livs form? Lilian Forsgren, Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund var nia, tia, 19:e och 26:a. Forsgren var drygt fem minuter bakom som vanligt överlägsna Tove Alexandersson, knappt tre minuter från andraplatsen. I morgon är det dags för långdistans.
** Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl kom sent igång med sin säsong, men i dag vann hon 5 000 meter vid Göteborg GP på 16.56,07 – personligt rekord med över nio sekunder (och då var personbästat tre år gammalt, i sommarens två lopp har hon inte varit under 17.15!).
** Liduina van Sitteren avslutade (?!) veckan med att vinna Östansjöloppet på 38.39 över tio kilometer ganska krävande terräng. Tisarens Ewa Pettersson, som jag hade dålig koll på, bjöd dock riktigt bra motstånd och gick i mål bara 52 sekunder bakom (Petra Hanaeus trea på 43.34). På herrsidan vann Starts Mattias Nätterlund kampen mot Örebro AIK-duon Jonas Nilsson och Gustaf Leonardsson – 35.46 på Nätterlund mot 35.54 på Nilsson och 36.48 på Leonardsson. De två sistnämnda sparrade varandra i det här annorlunda loppet där löparna startar två och två.
** Karlskogas Anna Ferletta var enda länslöpare på medel- eller långdistans på USM i löpgrenar i Norrköping i dag, och tog en niondeplats på 800 meter i F15-klassen med personliga rekordet 2.24,47 (Alice Magnell Millán, som redan varit i senior-SM-final, vann förstås).

Damer och herrar – vi har ett resultat från Göteborg (men oroväckande nyheter om Regborns höft)

På den tredje dagen (eller egentligen fjärde?) har nu äntligen resultatet från söndagens 10 000-meterslopp på Slottsskogsvallen (Löparkväll på Slottsskogsvallen) ramlat in på nya friidrottsstatistik.se, där alla resultatlistor från friidrotts-Sverige från och med nu ska ta plats. Fem herrar gick under 30 minuter (fyra av dem slog personligt rekord, värst var Jonatan Fridolfsson med 29.21,35) – men framför allt sprang Liduina van Sitteren in på 35.15,21 (som andra dam bakom Sävedalens Linn Söderholm på 34.22,90), och Lilian Forsgren blev sjua på 37.48,83. Personligt rekord på båda.
van Sitterens tid är, som jag skrev när jag fick den preliminär, pers på milen i tävlingssammanhang med över 80 sekunder och gör henne till distriktsfyra på distansen genom alla tider, bara tre sekunder bakom Mikaela Kempi (35.12,16) och Josefin Gerdevåg (35.12,38) och 19 bakom Karin Forsbergs (då Sennvall) distriktsrekord på 34.56,72. van Sitteren gjorde ju 35.09 i Mikael Kroons testlopp på tio kilometer landsväg på Väster för tre veckor sedan och är anmäld till ett nytt 10 000-meterslopp i Stockholm om två veckor. Blir kul att se vad hon kan göra då.

Jag var ute i skogen vid Mogetorp i förmiddags och besökte orienteringslandslagets läger. Den här dagen inleddes med en tävlingslik medeldistansträning, och jag snackade bland annat med Tove Alexandersson efteråt. Desto mer oroande var det att Martin Regborn inte alls hade någon bra dag, klagade över en höft som gjort ont en längre tid när han sprungit just i stenig och hal terräng (det hade regnat på morgonen), och det här var innebar stora problem för honom, han kunde inte hålla någon fart. ”Riktig misär. Funkade inte alls med höften att springa fort på halkiga stenar så kunde inte koncentrera mig på orienteringen överhuvudtaget. La ner att försöka springa fort efter halva och lufsade runt oinspirerat”, skriver han i sin träningsdagbok på Strava. Återstår att se om det bara påverkar honom i just den här terrängen, eller om det är något värre problem som hotar attacken på 10 000 meter på torsdag. Han var ganska fåordig efter träningen (eller snarare var det nog jag som ställde dumma frågor, kändes så när jag lyssnade av ljudfilen efteråt).

van Sitteren med svensk topptid (tre sekunder från att bli distriktstvåa genom tiderna!) – och alla andra resultat från söndagens friidrottspremiär

Det har fortfarande inte tickat in några resultat från Löparkvällen på Slottsskogsvallen i Göteborg, där både Liduina van Sitteren och Lilian Forsgren i kväll sprang 10 000 meter. Rapporter på twitter (tack, Björn Engqvist!) gör dock gällande att van Sitteren sprang på 35.15 (enligt egna klockan) och ”var mycket nöjd” efter ett ”varmt och tufft” lopp med ”många som bröt”.
van Sitteren gjorde ju 35.09 i Mikael Kroons testlopp på tio kilometer landsväg på Väster för tre veckor sedan, men 35.15 skulle vara banpers med nästan två minuter, pers på milen i tävlingssammanhang med över 80 sekunder och och göra henne till distriktsfyra på distansen genom alla tider, bara tre sekunder bakom Mikaela Kempi (35.12,16) och Josefin Gerdevåg (35.12,38) och 19 bakom Karin Forsbergs (då Sennvall) distriktsrekord på 34.56,72. van Sitteren som för bara några år sedan var en glad motionär (persade på maran med 3.23.58 2016, gick under 40 på milen först året därpå) till Sverigeelit och snart förmodligen bäst i länet genom tiderna. På friidrotts-SM i fjol hade 35.15 räckt till en femteplats, och på hela säsongen sprang bara sju svenskar snabbare. Det är trots allt något helt annat än fjolårets 12:e- respektive 13:e-platser på halvmaraton- och maraton-SM och 2018 års 26:e-plats på terräng-SM.
Får återkomma i morgon när resultaten förhoppningsvis landat officiellt.

I Stockholm (Spåret 5 000) verkar det ha blivit DNS – ej start – på Louise Wiker. Några ”DNS” finns förvisso antecknade i resultatlistan medan Wiker saknas helt, men man får väl förmoda att det berodde på att hon avbokade sig i tid … (Uppdatering: Precis så var det, hon ställde in redan i går!)
Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam sprang däremot in som åtta, på 14.33,50 (pers med 43 sekunder, och då sattes förra perset så sent som i mitten av september!). Andemariam, som flyttade till Stockholm för några år sedan och tävlar för IFK Lidingö sedan hösten 2018, har haft en ruskigt fin utveckling sista tiden och gjorde nu en tid som mycket få löpare i länet genom tiderna kan matcha (fem kilometer landsväg blev officiell rekordgren först i år, och i distriktsstatistiken har den ännu inte förts upp, men på bana är Bo Engdahls 14.19,82 från 1991 distriktsrekord). Segraren i Stockholm, tidigare svenske maratonrekordhållaren David Nilsson, gick in som Europafyra den märkliga säsong med 13.57,77.
Rebecca Högberg, som jag trodde skulle springa åttor runt sina motståndare i utomhuspremiären i Södertälje i dag (Kringelkastet) slutade faktiskt sist av de tre löparna på 400 meter med 56,05. I stället vann klubbkompisen (i KFUM Örebro) Emma Jansson loppet på 55,64. Hon är mindre intressant ur bloggens perspektiv eftersom hon kommer från kortare distanser (100, 200) medan Högberg ju är regerande svensk mästare på 800.

Permitteringen över! (Blogg varje dag – och fet genomgång inför söndagens återstart av friidrotten!)

I dag hävs vår korttidspermittering på NA-sporten, och bloggen är därmed tillbaka i full styrka precis lagom till att idrotten får dra igång igen i morgon. Det är förstås ingen slump; när det åter finns levande idrott att bevaka så finns det betydligt mer för oss sportjournalister att göra också. I dag, lördag, hävs ju reserestriktionerna inom landet för personer som inte tillhör riskgrupper och inte har några sjukdomssymptom, och från och med i morgon är det fritt fram att arrangera tävlingar för seniorer igen (även sådana som inbegriper närkontakt, alltså, övriga har ju hela tiden varit tillåtna) så länge det inte blir några folksamlingar med fler än 50 personer.

Friidrotten startar på en gång, med tävlingar framför allt i Södertälje och Göteborg, båda med klar elitinriktning. I Kringelkastet i Södertälje är den längsta distansen 400 meter, men den kan ändå vara intressant ur ett konditionsbloggsperspektiv eftersom Rebecca Högberg, som ju slog distriktsrekord på 800 meter (tillika svenskt veteranrekord; 2.08.65, så snabbt har hon inte sprungit sedan 2010 då hon gjorde ett av sina fyra framträdanden i Europacupen/lag-EM) i vintras och som därtill tog SM-guld på distansen och var med och fixade svensk dubbelseger i Nordenkampen i landslagscomebacken, springer halva distansen i sin utomhuspremiär: 400 meter (där gjorde hon 55,43 i vintras, men ute bör hon kunna gå under 55 – perset är 53,01 från 2009 – redan i säsongspremiären om allt stämmer). Rapporter från träning säger att det gått riktigt snabbt där. Hon lär dock inte få mycket till sparring – klubbkompisen Emma Jansson är förvisso snabb men specialiserad på 100 och framför allt 200 meter (har inte ens något pers på 400 i anmälan) och IF Upsalas Klara Helander, som är den enda andra anmälda, har ett drygt 2,5 sekunder sämre pers. Tävlingarna direktsänds på nätet. Högbergs heat startar 17.10.
Nere i Göteborg springs 800 och 10 000 meter i Löparkväll på Slottsskogsvallen, utan Lisa Bergdahl men med både Liduina van Sitteren – som äntligen ska få omsätta vårens grymma form i personligt rekord – och förra landslagsorienteraren Lilian Forsgren (som även i friidrott representerar OK Tisaren). van Sitteren har anmält ett pers på 35.09, vilket ju är en sanning med modifikation – det var tiden hon sprang på i en inofficiell testtävling på Väster i Örebro för tre veckor sedan. ”Riktiga” perset är i stället 36.38 från Riddarsprånget i fjol och ska man vara riktigt strikt är banperset – alltså personliga rekordet på 10 000 meter, vilket är vad som ska utövas i Göteborg på söndag – 37.13,27 från DM-segern på 10 000 meter i Hallsberg i augusti i fjol. Nu är van Sitteren dock i sådana bar form att Karin Forsbergs (då Sennvall) distriktsrekord på 34.56,72 från 2010 inte alls känns onåbart (det krävs bara banpers med två minuter och 17 sekunder för att nå det …).
Att formen finns vet vi. Under tiden tävlingsförbundet rått har van Sitteren alltså sprungit en del osanktionerade smålopp: Gjort 35.09 (tio kilometer landsväg) och 17.24,5 (5 000 meter) i Mikael Kroons testtävlingar och 1.19.03 (halvmaran, till ”Larras” minne), vunnit alla etapperna och totalen i Rusakulan vertikal tour plus Lanna öppen trail och #diabeteshjältar VK trail. Dessförinnan vann hon både Nora marathon (tillika DM), var snabbast i Inneserien och gjorde några riktigt vassa parkruntider.
Lilian Forsgren har angett ett pers på 37.32.
Som draghjälp kommer de båda länslöparna ha bland andra Sara Christiansson, Malin Strand och Johanna Larsson. På herrsidan finns inga länslöpare med, men väl namn som Omar Nuur, Mikael Ekvall, Johan Rogestedt och Andreas Åhwall.
I Stockholm löps dessutom Spårvägens och Turebergs samarrangemang Spåret 5 000 på Sollentunavallen (där det på tisdags skulle ha varit premiär för den svenska GP-serien, men den är uppskjuten), en tävling som bjuder på både 1 500- och 5 000-meterslopp med två länsanknutna namn på startlinjen på den längre distansen: Först och främst förra VM-löparen (2015, 2017) Louise Wiker som i år är tillbaka efter att ha blivit mamma för nästan exakt ett år sedan. Den Hälleforsbördiga 41-åringen hann göra 17.40 på 5 000 meter i augusti i fjol (2,5 månader efter förlossningen!) och dessutom ett landsvägslopp över tio kilometer i Manchester den 1 mars (samma dag som Vasaloppet, just före coronapandemin slog till med full kraft). Då gick det på 36.18, drygt 1,5 minuter från perset från 2017, men några bra träningsmånader senare ska nog sub 17 på 5 000 inte vara omöjligt med bra sparring i söndagens mixedheat (Wiker har gjort 16.25,46 på distansen, 2012, och 16.33,62 så sent som 2016, i loppet som gav SM-brons; numera satsar hon ju främst på maraton, där hon gjorde 2.36.39 i Amsterdam 2016). I Spåret 5 000 springer hon i B-heatet. I A-heatet finns förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam, som numera bor i Stockholm och tävlar för IFK Lidingö (Wiker tävlar ju för övrigt för Hässelby sedan många år), Han hann sätta fetpers på tio kilometer landsväg i Spåretmilen innan tävlingsförbudet infördes (31.01 i sin debut den 4 april, att jämföra med hans banpers på 31.48,36 från i fjol), och därtill dubbla pers på 3 000 meter inomhus i vintras. Han lär med andra ord kunna sänka sin bästanotering på 5 000 meter (15.16,39) rejält när det nu äntligen får tävlas på riktigt igen. Mot sig har Andemariam löpare med sub-14-potential som David Nilsson, bröderna John och Otto Kingstedt och Simon Sundström. Emil Blomberg harar. I Wikers heat finns också bland andra Cecilia Norrbom, Carolina Wikström och jättetalangen Alice Magnell Millán (som fyller 15 på torsdag men var i SM-final på 800 meter – för seniorer – inomhus i vintras och vann 1 000 meter på undoms-SM i Örebro).
Var KFUM Örebro-killarna håller hus, kanske ni undrar? Jo, de ger sig snart in i elden. På onsdag ska det springas 5 000 meter i Västerås och veckan därpå 10 000 meter i Stockholm. Då kommer det med all sannolikhet också att gå undan.

Emilia Fahlins franska proffslag FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope – som hon förlängde kontraktet med, över 2022, förra veckan – meddelade i går att de också förlängt avtalen med franska trion Maelle Grossetéte, Victorie Guillman och Eugénie Duval över 2021. Därmed har nu elva av 13 cyklister i laget kontrakt även över nästa år – bara australiska Shara Marche och danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig (som är tänkt att dela kaptensrollen med Fahlin om årets säsong kommer igång) har utgående avtal.

Trots världscupchanserna – Forsgren, Tjernlund och Andrén utanför landslaget 2020 (och klart med datum för Kilsbergen trailrun)

Martin Regborn blir även 2020 den enda länslöpare i orienteringslandslaget. Det stod klart när förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, i dag presenterade trupperna. Totalt har Carlsson tagit ut åtta damer (fyra i A-laget och fyra i utvecklingslaget) och tio herrar (sju i A-laget och tre i utvecklingslaget) inför 2020. Den som varit med ett tag vet att de här trupperna inte betyder överjävligt mycket för framtida uttagningar, utan mer handlar om vilket allmänt stöd (läger, frisk- och sjukvårdsresurser) och vilken ekonomisk stöttning som förbundet kan erbjuda. A-lagen består av löpare som ”bedöms ha medaljpotential [på EM eller VM] 2020” och utvecklingslagen av löpare som ”tros kunna skörda medaljer inom några år”.
Tre löparen från Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren har ju representerat landslaget i år: Oskar Andrén, som gjorde världscupdebut efter att ha tagit bakvägen som andrereserv till finalen i Kina, Lilian Forsgren, som gjort flera år i både A- och u-landslagen och tagit EM-silver och sprungit VM, och Josefin Tjernlund, som tillhörde A-landslaget 2018 men åkte rätt ur alla trupper inför årets säsong. Forsgren nådde bäst resultat av de tre i år, med sju topp 30-placeringar och tre topp 15-placeringar i världscupen.
– Vi har en oerhört stark trupp, och det finns många löpare som står just utanför landslaget och knackar hårt på dörren. Man ska aldrig ta ut något i förskott, men det ser oförskämt bra ut just nu, säger förbundskapten Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Regborn var dock den ende av dem som fick springa VM i Norge, som väl blev hans sämsta tävlingsvecka för året. I övrigt tog han tre individuella topp fem-placeringar i världscupen (varav en pallplats), var på pallen även i sprintstafett och slutade nia, som näst bäste svensk i världscupens sammandrag.
Orienteringens mästerskap går in i en ny tidsålder 2020, där både VM och EM kommer att avgöras varje år, men där skogsdistanserna (medeldistans, långdistans, stafett) kommer att avgöras vartannat år (jämna år på EM, ojämna år på VM) och sprintdistanserna (sprint, knockoutsprint, mixedsprintstafett) kommer att avgöras vartannat år (jämna år på VM, ojämna år på VM).
2020 avgörs sprint-VM i Danmark i juli och skogs-EM i Estland i augusti. Världscupen består av EM, ett veckoslut i Schweiz i maj och en final i Italien i oktober.

Kilsbergen trailrun saknades ju när listan över tävlingar som sökt sanktion för 2020 publicerades för drygt en månad sedan, men lugn – tävlingen mellan Ånnaboda och Suttarboda (och tillbaka, via slalombacken) återkommer med en tionde upplaga. Det blir som vanligt första lördagen i september, 2020 den 5 september, och anmälan öppnar på fredag. Karin Forsberg totalvann den första upplagan av tävlingen 2011 (på 56.57 på en något kortare bana än den 14-kilometare som gäller i dag, nästan två minuter före Karlstads Robert Drottz som blev bäste herrlöpare på andraplatsen). Forsberg vann även 2012, 2014 (på banrekordet, på den nya banan, 1.02.00) och 2018. På herrsidan såg de första åtta upplagorna åtta olika vinnare, men i år blev Per Arvidsson först att ta en andra seger. Banrekordet har förre VM-orienteraren Filip Dahlgren med 54.48, men den mest omsusade insatsen står förstås Mattias Nätterlund med sin mellantid 4.01 från botten till toppen på Storstenshöjden 2016 (#attgöraennätterlund).

Jonas Nilssons sensationella segertid i Åstadsloppet – och Regborns sträckseger i 25-manna (och fyra svenska veteranmästare i terränglöpning)

Nog tänkte man att Jonas Nilsson skulle kunna vara med och göra upp i täten av Åstadsloppet – men faktum är att den 27-årige Örebro AIK-löparen, som bara satsat seriöst på löpning i två år, stack direkt i starten och drog iväg till seger med över två minuter på halvmaran. Och dessutom på en tid som gör honom till den näst bäste länslöparen de senaste 30 åren: 1.08.30 var till exempel 19 sekunder snabbare än Erik Anfälts klubbrekord (det var pers med över två minuter). Om man betänker att Anfält samma höst (2015, även han satte sitt pers i Åstadsloppet) sprang Valencia marathon på 2.25.03 så börjar man ju undra vad Nilsson, som persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, kan göra i Malaga maraton i december. Jag snackade med Nilsson efteråt, och den intervjun kan ni läsa här (där all annan bevakning från Åstadsloppet finns inlänkad).
Tvåa i Åstadsloppet var för övrigt Linus Rosdal, som efteranmälde sig på fredagen men förmodligen inte var helt återställd efter succémaran i Berlin för två veckor sedan. Han är den ende länslöparen som sprungit snabbare än Nilsson på halvmaran sedan 80-talet (1.07.46 när han sprang för KFUM Örebro 2016, numera springer han ju för Linköpingsklubben Akele). Regerande segraren Erik Anfält, som har tre segrar och nio pallplatser i Åstadsloppet, fick nöja sig med en femteplats i sviterna av sin hälsporre (han tog dock hem segern i den nya lagklassen tillsammans med Mikaela Kemppi i ”Team Larra – Milen ska in”). 16-årige ungdomsfinnkamparen Wilhelm Bergentz sprang på sensationella 1.14.22 in som sexa och tredje bästa länslöpare, före klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson (i övrigt hände inte så mycket i kampn om platserna bakom honom i cupen).
Liduina van Sitteren var bästa länslöpare på damsidan, men en bit från pers, på 1.22.20. Det gjorde inte att hon drygade ut sin redan klara seger i långloppscupen – för hon har redan nått maximala 72 poäng. Där tog sig däremot Mikaela Kemppi förbi Petra Hanaeus (Kemppi var sexa, som tredje bästa länslöpare bakom Erica Lech, på 1.25.48, Petra Hanaeus gick in där bakom på 1.27.36), Kemppi är nu uppe på 52 poäng i cupen mot Hanaeus 50 med tre deltävlingar kvar.
Kalmarlöparen David Nilsson, som för två veckor sedan noterade Sveriges bäst maratontid på 29 år, vann tiokilometersdistansen på 30.54 – banrekord med 49 sekunder och 1.46 snabbare än tvåan, KFUM Örebros 20-åring Jack Karlsson. Ex-örebroaren Fanny Schulstad, som numera bor i Stockholm, vann milloppet med nästan tre minuter marginal.

25-manna
Vad: Stafetten som enligt egen utsago utser världens bästa klubb, eftersom 25 löpare ingår i varje lag.
Resultatlista.
Toppresultat från länet: Tisaren sprang in en sjätteplats (som tredje bästa svenska lag), klubbens bästa placering sedan 2016 (då de blev femma) och sjätte topp tio-placeringen under 2000-talet. Filip Jacobsson växlade först på 66:e plats efter förstasträckan, men Lilian Forsgren sprang förbi 53 lag på andrasträckan. Efter tidstapp på de inledande parallella sträckorna var laget nere på 27:e plats, men de starka damlöparna plockade upp klubben på topp tio igen, och Josefin Tjernlund avslutade med att plocka en placering på sistasträckan. Martin Regborn skickade ut Hagaby i ledning med 51 sekunder efter förstasträckan (där 380 lag gav sig ut samtidigt), närmast före Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson.
Notera: KFUM Örebro passerade Hagaby redan på tredje sträckan och blev näst bästa länslag med en 25:e-plats. I laget fanns starka asfaltslöpare som Per Sjögren, Jonatan Gustafsson (24:a på förstasträckan, 3.14 bakom Regborn) och Melker Forsberg.

Terräng-SM
Vad: Svenskt mästerskap i terränglöpning, i Umeå.
Resultatlista.
Lokala medaljer: Veteran-SM-guld till Starts Marie Dasler (K50), Rose-Marie Enmalm (K65) och Ann-Britt Eriksson (K70) och Almbys Bo Persson (M70), brons till Starts Maria Eriksson (K40) och Annica Sjölund (K50) och Almbys Ljiljana Persson (K65) och lagsilver till Starts Dasler, Eriksson och Sjölund.
Notera: Louise Wiker strök sig, men i stället efteranmälde sig Lis Bergdahl, så en exillänslöpare byttes mot en annan i elitklassen, vars korta distans (fyra kilometer) avgjordes på lördagen. Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men bor i Göteborg och springer för Sävedalen, blev sexa, 44 sekunder bakom segrande Hällelöparen Sammrawit Mengsteab och 32 sekunder från bronset. I morgon löps tiokilometersdistansen.

Season opening race i Inzell
Vad: Europeisk säsongsöppning i skridsko, i Tyskland.
Resultatlista.
Adam Axelssons resultat: 36,90 på 500 meter (vilket gav en 17:e-plats av 44 startande), 1.13.19 på 1 000 meter.
Notera: Axelsson förbättrade sig 21 hundradelar på 500 och nästan en sekund på 1 000 meter (men då sträckte han sig i starten senast) jämfört med förra helgen, och var nu bara 22 hundradelar från perset på 500, satt på den snabba isen i Calgary i våras. Jämfört med samma tävling förra året är Axelsson nio tiondelar snabbare. Det säger en del om utvecklingen.

Örebro parkrun
Vad: 125:e upplagan av femkilometersloppet.
Resultatlista.
Snabbast: Sara Gunnarsson på 21.42 och Tommy Theoren på 19.19.
Notera: Åstadsloppet snodde förstås en hel del löpare från parkruntävlingen, som lockade 37 procent färre än förra veckan.