Nu ska VM-platserna fördelas: "Hela kapaciteten ska ut"

I morgon, onsdag, är det upp till bevis för de svenska landslagslöparna.
Fyra världscuptävlingar på fem dagar, i norska Halden, svenska Lysekil och Munkedal, ska skilja agnar från veten och vaska fram ett svenskt VM-lag ur en rekordstor världscuptrupp. 28 löpare – 15 damer och 13 herrar – finns med i veckan. Bara ett tiotal kommer få följa med till Skottland i augusti. I världscupen får Sverige nämligen starta med åtta löpare på varje distans, i VM får varje nation bara ställa upp med tre.
Och bland VM-spekulanterna finns, som ni känner till om ni hängt med här på bloggen, länshoppen Lilian Forsgren, 25-årig Hallsbergslöpare som tävlar för Tisaren, Martin Regborn, 23-årig örebroare som springer för Hagaby, och Filip Dahlgren, 27-årig Garphyttekille som representerar IFK Lidingö.
För Dahlgren är det allin redan i morgon. Långdistansen är enda distans han får springa den här veckan, hans enda chans att ta en VM-plats. Dahlgren var tia på VM i fjol, har sedan haft i princip oavbrutna skadebekymmer men var tvåa i elitserien i långdistanscomebacken den 17 maj och fyra över långdistans i elitseriefinalen helgen därpå. Dahlgrens klubbkompis Fredrik Johansson är fotskadad och missar morgondagens tävling, men lär vara gjuten i VM-truppen om han hinner kurera sig. Gustav Bergman lär få en plats om han vill (han har tidigare valt att avstå just långdistans i VM-sammanhang), och William Lind lär ligga bra till. Så det ser hyggligt tufft ut att slå sig in i det svenska långdistanslaget, och om någon över huvud taget ska ha chansen blir torsdagens tävling otroligt avgörande. Har Dahlgren rätt svenskar bakom sig är vägen in i VM-laget ändå öppen, åtminstone som reserv.

 

På damsidan finns flera givna namn i VM-truppen. Annika Billstam har en friplats på medeldistansen som regerande mästare, men är även högaktuell för att ta plats på andra distanser. Tove Alexandersson är förmodligen världens bästa orienterare just nu, och har vunnit samtliga världscupdeltävlingar hittills den här säsongen. Och 13-faldiga VM-medaljören Helena Jansson har visat gammal storform och vunnit två elitseriedeltävlingar i vår.
Där bakom finns starka utmanare som rutinerade Lena Eliasson och formstarka Anna Bachman, Josefine Engström och Karolin Ohlsson. Ett getingbo där Forsgren, som springer långdistans, sprintstafett och individuell sprint i världscupen, vill slå sig in. I morgondagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag ett snack med Forsgren, men jag sparade förstås några citat till bloggen. Till exempel frågade jag om hur de senaste veckorna varit.
– Det var lite speciellt att ha uttagningsgrundande tävlingar som man var toppad till ena helgen och sedan elitseriefinal helgen därpå. Den andra helgen kändes det som om luften gått ur, och det blev som det blev i Umeå. Därefter har jag tänkt mer på de kommande tävlingarna, och det har känts ganska bra. Jag har fått in lite ordentlig träning och kunnat koppla bort tävlingsmoodet. Det har varit mycket annat runt omkring också, med avslutning i skolan (Forsgren har nu bara ett halvår kvar innan hon är färdig civilingenjör med inriktning på teknisk design och materialteknik) och det har varit skönt att få kontraster och perspektiv. Jag har fått koppla bort orienteringen lite grann, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Har du toppat formen som inför ett mästerskap nu?
– Ja, jag har försökt. Men i och med att dalahelgen också var viktig, för att ens ta sig hit, så blev det lite speciellt. Jag toppade formen dit, och eftersom det bara var drygt två veckor emellan så har det mer blivit att försöka konservera formen än att få upp en ny formtopp. Det handlar om att ta med sig allt det positiva och försöka öka självförtroendet. Nu finns det inget att spara på. Hela kapaciteten ska ut.
Forsgrens tankar om svenska VM-laget och egna chanserna att komma med? Näe, det får ni läsa om i pappret.
För Regborn är det upp till bevis i fredagens sprintstafett och lördagens individuella sprint. Regborn kom ju in i svenska VM-laget som reserv förra året och slutade på 15:e plats i de coola sprintmiljöerna i Venedig.
Jonas Leandersson lär vara given i svenska sprintlaget, precis som för Jerker Lysell som liksom Fredrik Johansson missar veckans tävlingar på grund av fotskada. Där bakom? Tja, visst finns möjligheten att Regborn kniper den, men då gäller det att han fått ordning på sin mystiska allergi (som kollega Fiedler skrev om i papperstidningen den 25 maj) och presterar på topp, för hittills har säsongen inte bjudit på så många sprintresultat att skriva hem om.
Till sist några smånoteringar:
** Avslöjade tidigare i dag att kungen flyttar löpsträckan i Örebro triathlon. I morgondagens papperstidning är det två texter inför tävlingen, och det blir mer längre fram i veckan. Har snackat en hel del både med Örebro AIK:s Morgan Pätsi (som har långdistans-VM i Motala och ironman-VM på Hawaii som säsongens två stora mål) och Noras Bibben Nordblom (som ska försöka kvala in till ironman-VM igen i Nice om två veckor och i höst går för att försvara sin VM-titel i Ö till ö) inför helgen, så håll ögonen öppna!
** Degerforsaren Filip Jakobsson, som var fyra i stafett och åtta i sprint mot två år äldre motståndare i junior-VM i vintras, fanns förstås med när förbundskapten Ann Enman på tisdagen presenterade skidorienteringens juniorlandslagstrupp inför den kommande vintern.
** För övrigt har jag helt glömt att nämna Studenthalvan, tävlingen där jag blev femma förra året men i år missade på grund av krock med Stockholms brantaste,  som alltså avgjordes redan förra helgen. En Anders Bergander som jag inte har någon vidare koll på var snabbast över de fem kilometerna löpning (från universitet, upp mot Markaskogen och tillbaka). Var på inte alltför skräckinjagande 18.45 14 sekunder före Anton Hallor, orienterare i OK Tisaren. Anna Ivansson van damklassen på 24.52.
** I morgon är det dags för säsongens åttonde individuella deltävling i långloppscupen (av 26), fem kilometer långa Fjugestaloppet. 270 löpare är föranmälda, och Patrik Johansson och Edita Martuseviciute är regerande mästare (vann på 17.26,5 respektive 19.31,8 i fjol). Men varken de eller något av de riktigt stora namnen i länslöparkretsar finns med i startlistan så här på förhand. Jonas Rosengren och Maria Eriksson verkar dock ha fått mersmak efter segrarna Rallarrundan i går och finns på startlinjen igen. Eriksson är den enda från fjolårspallarna som återvänder till Fjugesta.

Förbundskaptenen: "Kanon att se Filip så bra"

Det var inte bara Konditionsbloggen som lyfte på ögonbrynen åt Filip Dahlgren succé i går. Det gjorde även förbundskaptenen Håkan Carlsson, från Örebro. Men han kunde ändå inte på rak arm ge besked om Garphyttelöparen får en av åtta svenska platser till världscuplångdistansen i Halden den 3 juni.

– Det var kanon att se Filip springa så bra med tanke på vilken strulig vinter han haft, jättehärligt. Jag såg redan på Tiomila förra helgen att han hade bra form, och nu gjorde han en ännu bättre prestation. Men jag ska analysera alla resultat innan jag meddelar truppen på tisdag, riktigt grotta ned mig i resultaten för att det göra en så bra bedömning som möjligt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vilka parametrar väger du in när du tar ut laget?
– Det är dels internationella meriter de senaste åren, dels de som gjort riktiga topprestationer under helgen och så kommer jag snegla lite på totala världscupen (det har ju redan avgjorts tre lopp, i Tasmanien i januari), och sedan är det ett pussel att läggas för att få ihop en bra trupp totalt sett. Så det är många delar som ska vägas samman. Vi har åtta platser på varje distans, så truppen kommer att bli från åtta herrar och åtta damer och uppåt. Troligen blir det över tio på båda sidorna, eftersom alla inte springer alla distanser. Men om det blir tio, tolv eller tretton herrar och damer kan jag inte säga nu.
Vad säger du om Lilian Forsgren?
– Hon visade verkligen hög klass i sprinten i torsdags, det var kul att se. Jag har inte hunnit prata så mycket med henne efter långdistansen, så jag vet inte hur hon värderar det. Men hon var med högt uppe och har presterat bra i förhållande till de duktiga utländska löparna som varit här. Nivån har varit hög.
Martin Regborn hade en tung helg, är hans landslagschans körd nu?
– Jag vill kolla mer innan jag uttalar mig. Även om han inte riktigt gjort sig själv rättvisa under de här tre tävlingarna så vet jag att han har mer att ge. Vi får se på tisdag när jag lagt det här pusslet.
Är VM-chansen helt körd för de som inte kommer med i världscuptruppen?
– Så är det, om det inte är någon av löparna som verkligen presterat internationellt so måste stå över världscupen på grund av skada eller så. Men utgångspunkten för att kvala in i VM-laget är att man ska springa världscupen. Det är den tävlingen, plus den här helgens resultat, som jag kommer väga samman när jag tar ut VM-truppen.

Lilian nära VM efter succén: "Var faktiskt väldigt nervöst"

EM-silvermedaljören Lilian Forsgren har åtminstone en spiksko i den svenska VM-truppen (jaja, jag vet att man inte har spikdobbar på sprintar, men det lät roligare så) efter torsdagens succélopp i centrala Säter. 25-åringen från Hallsberg var tvåa av de svenska damerna, sexa totalt, i elitseriedeltävlingen som också var uttagningstävling till världscupen i juni och i förlängningen till VM i Skottland i augusti. Bara dubbla VM-medaljören i sprint, Lena Eliasson, var före av svenskorna i den tävling som danska Emma Klingenberg vann med 40 sekunders marginal. Eftersom Håkan Carlsson, förbundskaptenen från Örebro, ska ta ut åtta löpare till varje distans i världscupen vore det därmed en fet skräll om inte Lilian får en startplats i Lysekil den 6 juni. Sedan gäller det förstås att återigen prestera för att säkra en av bara fyra svenska VM-platser. Örebrolöparen Martin Regborn, 23, som sprang VM-sprinten i fjol, slutade på 17:e plats i en galet tät herrsprint (Forsgren 1.07 upp till ettan, som gav en sjätteplats på damsidan generade på herrsidan en 29:e-plats!) där han trots allt bara var 51 sekunder från segraren Jonas Leandersson och 33 från pallen. Men Regborn var inte nöjd med benen, att döma av hans twittrande: ”Bra tekniskt och rätt vägval i princip hela vägen idag. Fysiskt under isen, speciellt sista fem minuterna. Bara att komma igen. Två fina tävlingar kvar! Hoppas kroppen vaknade till lite av dagens sprintande.” Forsgren? Henne ringde Konditionsbloggen upp och tog ett snack om dagens insats.

– Jag var faktiskt väldigt nervös innan, just med tanke på att så mycket stod på spel. Samtidigt är det viktigt och roligt att testa sig själv på det sättet, att sätta press på sig själv, för får man springa en större tävling senare så kommer det vara extra mycket press, och då är man van vid skarpt läge. Därför var det extra skönt att prestera nu, säger Forsgren till Konditionsbloggen
Hur var själva orienteringen?
– Jag tyckte att det gick väldigt bra. Det var ett ganska komplext stadsnät, med små innergårdar, och jag är jättenöjd med att jag lyckades behålla lugnet på varje sträcka. Som det kändes tog jag bra vägval rakt igenom, men det är möjligt att det blev någon krok som hade gått att optimera.
Och benen?
– Helt okej. Första halvan var ett tekniskt svårt område där orienteringen styrde farten och där man inte hann tänka på benen. Andra halvan var det bara att bita i, längre sträckor med ganska många öppna ytor. Där hade man råd att springa på, där blev inte orienteringstekniken begränsande. Det kändes som det gick väldigt bra både fysiskt och tekniskt, jag kunde inte ha gjort mer.
Har du en världscupplats i din hand, nu?
– Det vet jag egentligen inte. Det kan vara så att de tar ut löpare bara till sprinten, och då ligger jag kanske bra till. Men vill jag springa skogsdistanser gäller det att jag presterar de närmaste dagarna också. Det här är en positiv boost inför medel- och långdistans. Nu får vi se vad formen räcker till och hur det mentala fungerar.
I morgon, fredag, väntar alltså medeldistans och på söndag långdistans. Båda med Forsgren, Regborn och Filip Dahlgren, Garhpyttelöparen som stod över sprinten, på startlinjen.

 

Elitserien i orientering, deltävling tre av sju, D21: 1) Emma Klingenberg, Järla, 13.03, 6) Lilian Forsgren, Tisaren, +1.07, 37) Rebecka Nylin, do, +2.53, 46) Lovisa Persson, do, +3.13, 69) Julia Lauri, do, +4.26, 88) Josefin Aronsson, do, +7.14.
H21: 1) Jonas Leandersson, Södertälje-Nykvarn, 13.04, 17) Martin Regborn, Hagaby, +0.51, 24) Daniel Attås, Tisaren, +1.05, 27) Oskar Andrén, do, +1.14, 80) Anton Hallor, do, +3.43, 81) Jonatan Aronsson, do, +3.56.
D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 14.38, 8) Andrea Svensson, Tisaren, +0.56, 18) Elin Lindberg, Djerf, +1.49, 26) Josefine Höög, Hagaby, +2.19.
H20: 1) Algirdas Bartkevicius, Denseln, 12.54, 22) Harald Larsson, Hagaby, +1.51, 25) Gustav Hindér, Tisaren, +1.55, 57) Sebastian Agerhäll, do, +5.14.
D18: 1) Sanna Fast, Eksjö SOK, 14.10.
H18: 1) Jesper Svensk, Stora Tuna, 14.03, 14) Filip Jakobsson, Degerfors, +0.45, 46) Jakob Fransson, Milan, +2.15.
I Kina följde Wiggle-Hondas superspurtare och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini upp onsdagens tredjeplats med att återigen bli trea på torsdagen. Allt var sig likt; återigen fick hon ge sig i spurten för Hitecs holländska Kirsten Wild, återigen klagade hon på en händelselös etapp och galna, farliga spurtspriser, och återigen hyllade hon sina hjälpryttare, däribland Emilia Fahlin.
– Tjejerna gjode ett fantastiskt jobb i dag igen, och satte mig i den bästa positionen. Tjejerna gjorde ett riktigt bra uppdrag i spurten, men i slutändan hamnade jag återigne på Wilds rulle. Jag försökte komm ut och förbi henne, men det var för tufft, säger Bronzini till Wiggle-Hondas hemsida.
Samtliga 95 cyklister satt med i huvudklungan och fick samma tid som segraren, och Fahlin rullade i mål på 59:e plats. Wild toppar sammandraget med 15 sekunders marginal före tvåan Bronzini tack vare systemet med bonussekunder. I lagtävlingen är Wiggle-Honda trea.
Själv var jag en tur till Nyköping i dag, och kutade Oppebylöpet. Ett mycket trevligt arrangemang (som ska ha extra kredd för de snygga, hemgjorda medaljerna!) där jag återigen fick en bekräftelse på att jag har en bit kvar till fjolårsformen. Planen var att öppna i personligt rekord-tempo (4.13 per kilometer) för att se hur långt det skulle räcka, var kroppen fanns, och svaret var sex kilometer. Så långt låg jag helt enligt plan, men sista fyra kilometerna tappade jag 29 sekunder (varken ben eller flås eller huvud klarade att hålla uppe farten) och dessutom stämde inte gps-klockan med den riktiga banlängden, så i mål, på 43.05, var jag 55 sekunder över målet. Smärtfri löpning följdes minuter efter målgång av numera sedvanlig benhinnekollaps på höger sida, och nu haltar jag runt när jag går igen.
Loppet var för övrigt betydligt mer kuperat än jag väntat mig. Hade missförstått och trott att det skulle vara helt platt, men femkilometersvarvet bjöd på 45 motlutsmeter, totalt 90 höjdmeter att beta av på milen, alltså. Men det gör ju inte mig så mycket, även om jag som vanligt blev frånlöpt i nedförsbackarna …
Enhörnas Patrik Sällstedt var helt oberörd vinnare. ”Ingen idé att dra på, jag var ändå så överlägsen”, eller något i den stilen, sa han utan flås efter att ha gjort 33.21. Sköldinges Marie Sandberg vann damklassen på 39.24. Tvåan Linda Pfeil låg jag precis bakom efter knappt åtta kilometer när hon råkade ut för en märklig incident när en förbipasserande på en cykelväg hoppade ut och försökte blockera vägen för henne. ”Ett psykfall, antar jag”, sa hon när jag frågade efteråt. Onekligen så, det värsta jag sett i en löptävling på länge.
Nästa tävling? Stockholms brantaste nästa lördag.

 

Fler resultat och lite text från premiären i Moto-Eagle tour, som jag skrev en blänkare om i går, kan ni läsa på den här länken! Nästa deltävling onsdag 27 maj.

Scotland calling

Den 1 augusti drar orienterings-VM igång i skotska Invernes. Och som vanligt när det vankas stora mästerskap i orientering är löpare och ledare förbjudna att träna i den omedelbara närheten av där VM ska gå. Men, Skottland är ju stort och det finns liknande terräng som man kan testa i, så direkt efter helgens elitseriepremiär åkte landslaget, och ett antal frifräsare som hoppas springa till sig en VM-plats och därför är beredda att stå för finansieringen själva, på ett nio dagar långt läger i Skottland. Bland dem Lilian Forsgren, Filip Dahlgren och Martin Regborn (som, efter vinterns petning ur landslaget, tillhör den andra kategorin som går under namnet ”utvecklingslandslaget”).

Efter VM-testet är det bara några dagars formtoppning (?) till Tiomilahelgen, och veckan därpå avgörs de tre elitseriedeltävlingarna i Dalarna som kommer att lägga grunden för Håkan Carlssons VM-uttagning den 20 maj.
Veckan i Skottland kommer bjuda på många viktiga erfarenheter för de som får åka tillbaka i augusti. Men det är i skogarna i i Säter och Bjursås som VM-biljetterna delas ut.
Om Forsgren, Dahlgren eller Regborn (eller alla tre) kan knipa en plats? Tja, det vet’e katten. I dagsläget skulle nog ingen av dem överleva i den stenhårda konkurrensen kring uttagningen, men alla tre har potential. De närmaste veckorna blir mycket spännande att följa.

För övrigt skrev Aftonbladet på ledarplats (!) den bästa kommentaren jag hittills läst om Stockholm marathon-gate.