Dubbla storlopp i Örebro i veckan – lockar ut tusentals löpare på gatorna

5 226 anmälda till Blodomloppet på torsdag, skriver IF Start på Instagram i dag. Och 2 000 deltagare kommer springa Örebro actionrun på lördag, skriver Richard Göransson, motorsportprofilen som är en av loppets arrangörer, i ett pressmeddelande.

Blodomloppet, som är ett koncept som arrangeras på en rad orter och skänker fokus åt den viktiga blodgivningen, startade 1993 och kom till Örebro fem år senare. Därmed är årets lopp det 19 i ordningen i stan, och bjuder på klasser på tio kilometer, fem kilometer och 750 meter (för barn), alla med start och mål vid Trängens IP på Väster. Erik Anfält och Mikaela Kemppi är hör och häpna regerande mästare i tävlingen efter att ha vunnit på 32.27 respektive 37.26 förra året, men ingen av dem lär komma till start i år eftersom Anfält är sliten efter Ultravasan 45 i lördags och Kemppi gör SM-debut på 10 000 meter dagen därpå.

Örebro actionrun hade ju premiär förra året, då bland annat jag var med och sprang med kamera på huvudet. Cimmie Wignell från Odensbacken fixade hemmaseger i herrklassen då (han ligger elva på hinderbanearrangören Toughest rankning just nu), medan Sara Trolte från Uppsala vann damklassen (hon toppar samma rankning). Jag hittar dock ingen av dem i startlistan, men anmälan är öppen ända fram till starten på lördag. Hur som helst utlovas ett antal nya hinder på årets bana (den är alltjämt 7,5 kilometer lång men innehåller i år hela 36 hinder), och Göransson är nöjd:
– Hinderbanelöpning växer och ett citylopp är något unikt. Vi ser fram mot en folkfest på stan, säger han i pressmeddelandet.

Förutom de här båda loppen är det dessutom friidrotts-SM i helgen (jag tänkte kika närmare på startlistorna i morgon) och därtill Östansjöloppet (som med sin individuella start är en liten personlig favorit i långloppscupen) på lördagen. Det ska springas både kors och tvär den här veckan, så att säga.

För övrigt kom resultaten från helgens deltävling i Närkeserien i mountainbike, den fjärde av totalt sex, ut på nätet i kväll. CK Hymers Marcus Jansson tog hem segern, närmast före en Almbytrio anförd av Pontus Bergsten. Men några tidsangivelser bjuds det inte på. Samma dag, i söndags, gjorde förra veteran-VM-silvermedaljören Linda Meijer comeback i mountainbikespåren i en helt annan tävling, som hon berättar om på sin blogg. Och visst blev det seger direkt, som vanligt.

Se och lär, ungdomar – men Bergentz seger var till ingen nytta

Just nu maratonsatsande Erika Bergentz, 43, visade att gammal är äldst när hon besegrade Rebecka Öberg, 24, Cornelia Alm, 16, Hilda Lindberg, 15, Ellen Westman Persson, 19, och Alexandra Bartée, 21, i 1 500-metersloppet i lag-SM-kvalet i Enskede i går. Tiden? 4.55,12. Men Bergentz seger blev en av endast två för KFUM Örebro Friidrott i de 18 grenarna, och när laget tvingades räkna in tio sista- och näst sista-platser blev det respass direkt ned i andradivisionen igen (avgörandet blev dock dramatiskt, hade Gefle diskats efter en tveksam växling i den avslutande stafetten hade Örebro smitit om och hängt kvar med en poängs marginal, men domarna friade).
Efter återbud från både Antje Torstensson och Josefin Gerdevåg mönstrades det i konditionsgrenarna 15-åriga Maja Hagelvik (femma på 800 meter med 2.37,44), 17-åriga Lisa Brorsson (fyra på 5 000 meter med 21.44,41) och Erika Drageryd (femma på 2 000 meter hinder med 9.27,53).

Tiomila skrev kollegorna om här i går (själv var jag i Stockholm på Eurovision!) och jag själv följde upp herrstafetten här. Vad som är värt att notera är Martin Regborn alltså var tvåa, efter en liten, liten tabbe ut från sista kontrollen (om min observatör framför tv-sändning såg rätt) på förstasträckan, bara två sekunder från sträcksegern, och att KFUM Örebros löparkung Per Sjögren sprang in på tolfte plats på samma sträcka, 1.18 bakom sträcksegrande spanjoren Antonio Martinez Perez och före namn som belgiske VM-femman Yannick Michiels och lag som IFK Göteborg. Garphyttans Filip Dahlgren tog in minuten på täten och tog IFK Lidingö från åttonde till sjunde plats på sträcka åtta, men avståndet upp var likväl över fyra minnuter och i slutändan blev klubben, som jagade första Tiomilasegern på 65 år, fyra. Och Tisaren fick alltså sena återbud som gjorde att laget fick stuva om rejält i uppställningen.
På damsidan tappade Lovisa Persson över 5,5 minuter på försatsträckan och växlade först som 85:e löpare, och det var ett alltför otacksamt utgångsläge för resten av laget. Laget siktade på topp fem men fick nöja sig med en 18:e-plats. Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk tog Hagaby till en 18:e-plats på förstasträckan, bara 1,5 minuter från tät. Men resten av laget höll, liksom Hagabys herrlag i Regborns fall och KFUM:s herrlag i Sjögrens fall, inte riktigt samma fart.

Haben Kidane vann som väntat Hälleforsterrängen. Lite mer oväntat att det skedde i snö på 14 maj … Eftersom hemmalöparen numera tävlar för Eskilstuna får han ju inte räkna några poäng i långloppscupen. där i stället hans forna klubbkompisar Peter Wiker, Simon Sveder och Fredrik Rådström fixade en fin trippel. Örebro AIK:s Liduina van Sitteren dök upp och tog damsegern tio sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. IF Starts Maria Eriksson trea. van Sitteren gick därmed om Mikaela Kemppi och är ny etta i långloppscupen efter sex av 25 deltävlingar, medan Wiker klättrar till tredje plats på herrsidan.
På söndagen följde van Sitteren upp med seger – tillsammans med Kemppi och Ingrid Ziegler – och därtill banrekord i Spartacusstafetten. 1.09.16 var nästan fem minuter snabbare än något damlag någonsin avverkat de 18 kilometerna tidigare, och över 5,5 minuter bättre än tvåan i loppet. Även på herrsidan blev det nytt banrekord, av nybildade Örebrobaserade klubben LK Gränslöst, som sprang in på 1.03.41 (två minuter snabbare än Kopparbergs banrekord – satt i mixedklassen – i fjol). Stafetten räknas in i lagtävlingen i långloppscupen, där Örebro AIK redan tagit ett järngrepp om titeln.
Närmaste månaden är det bara ett enda lopp i cupen (mycket på grund av Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, förstås); Fjugestaloppet den 1 juni. Men redan tisdag–onsdag avgörs ju Gubbracet och Vårruset.

I GIF-spelen Skölvboslätts IP blev det ingen Klara Frih på 800 meter i ruskvädret (hon nöjde sig med 80 meter), men däremot Wilhelm Bergentz (Erikas son, alltså) andraplatsen, nedspurtad med en halvsekund av Motalas Kevin Bodén, i P15-loppet.

Matthias Wengelin fick lite revansch för förra söndagens EM-tävling i Huskvarna när han krossade konkurrenterna och vann 78 kilometer långa Billingeracet, första deltävlingen i svenska långloppscupen, med 50 sekunders marginal på lördagen. Grythyttans Fredrik Berg blev sjua och Wengelins klubbkompis i Almby, Axel Lindh, slutade på 23:e plats. Linda Meijer verkar ha brutit i D30-klassen.
Dagen därpå avgjordes andra deltävlingen i svenska svenska mountainbikecupen, Vårgårda CK MTB, och där slutade Wengelin på femte plats, 3.18 bakom segrande Martin Loo, medan Lindh blev 22:a, drygt tio minuter bakom.

Och så tog Jacob Ahlsson en finfin fjärdeplats i Skandis GP, fjärde deltävlingen i svenska seniorcupen i landsvägscykel (där Adam Axelsson, som ännu inte kommit till start i år, är regerande mästare), 20 sekunder bakom segrande Gustav Dejert.

Avslutade säsongen – med ny partner: "Petter har sagt att alla måste orka festa"

Matti Tordsson tvingades lämna återbud så sent som i tisdags. In kom Anders Ekholm – och det funkade ju rätt bra det också. Örebroduon Ekholm och Mårten Vidlund slutade på 17:e plats i premiärupplagan av Koster swimrun på lördagen (Simon Börjeson och Rasmus Regnstrand, som simsprang från Sverige till Finland i somars och som länge ledde årets Ötillö men slutade fyra, tog hem tävlingen på 2.46.59, en dryg timme före Ekholm och Vidlund). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Vidlund för att höra hur det gick med partnerbytet.

– Anders gjorde en superstark insats med tanke på förutsättningarna. Han fick frågan så sent som i tisdags, och sa: ”Det här måste jag bara lösa.” När han lyckats fixa ledigt från jobbet i helgen så var det klart. Kustjagaren i Karlskrona i våras var hans enda swimrun tidigare, annars har han bara kört triathlon. Men han tyckte att det här var jättekul, mycket roligare än i Karlskrona, säger Vidlund till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Det började med att vi fick hoppa i vattnet från en pråm, landstigningen i Normandie-stuket. Vi ställde oss ganska långt framme för att inte bli nertrampade, och var snabbt uppe ur vattnet efter första 200-meterssimningen och kände att vi låg bra med på första trekilometerslöpningen. Sedan var det bara att jobba på. Det var så tuff löpning på klipporna att det i princip inte gick att springa om, så positionsskiftningarna skedde i simningen. Vi tog några lag på de längre simningarna, men fick släppa en del starka simmare också. Men allt gick bra. Det var näst sista löpningen, på 6,6 kilometer, som var ganska tung. Anders körde i hel våtdräkt och kunde inte knäppa upp och cabba ned, så han fick det väldigt varmt där. När det flöt på så bra hoppades vi på under fyra timmar, och vi gick i mål på 3.51.58.
Känner du dig mör nu efter två swimruntävlingar på åtta dagar?
– Nja, det är en väldig skillnad mot förra lördagen, faktiskt. Ute på kobbarna var det sådan terräng att det inte gick att springa rejält, då hade man slagit ihjäl sig. Och löpningarna var betydligt kortare och utan stigning i dag, och även om det var lång simning så är det skonsammare mot kroppen än brutal löpning. Dessutom var det en fantastisk dag, sol, nästan ingen blåst … Helt otroligt. Så jag känner mig relativt fräsch. Petter har sagt att alla måste orka festa i kväll, så det får jag väl bjuda på.
Vad händer sedan?
– Det här var sista tävlingen för i år, så nu får vi väl fundera på vad vi ska hitta på nästa år. Det börjar poppa upp hur många roliga swimrunlopp som helst, i Storbritannien, Belgien, Schweiz … Och jag tror att den här sporten bara kommer fortsätta att växa.

I Salt Lake City var Adam Axelsson tillbaka på tävlingsisen efter förra helgens vådliga vurpa och dyngade till med ett nytt personligt rekord över 500 meter – 37,15 var 19 hundradelar bättre än tiden han presterade i Calgary i mars. Han följde upp med 1.14,03 på 1 000 meter, mindre än sju tiondelar över personliga rekordet. I morgon, söndag, flyger Axelsson hem efter 29 lägerdagar i USA, men redan nästa helg blir det tävling i Stavanger, om inget oförutsett inträffar.

Linda Meijer kände sig krasslig på förhand men var ändå över tre minuter före tvåan när Västgöstacupen i mountainbike avslutades med Vista mounatin i Jönköping. Hon hade ju redan säkrat segern i D30-klassen, och slutade nu dessutom femma i maxiklassen – där elit, juniorer och D30 ställs mot varandra – räknat över hela säsongen (därmed bästa icke elitåkare). ”Velade om start hela uppvärmningen. Startade och tänkte: ”Jag testar.” Bra första varv, hyfsad två varv till, sedan pingislunga. Vinst D30. Ändå nöjd. Men hade velat åkt fortare, men det ville inte kroppen. Grymt rolig bana, en sådan man vill åka om och om igen”, twittrar Meijer. Tävlingen var maraton-SM-segrarens sista för säsongen.

Orienteringens världscup skrev jag en del om här i går (men tja, jag snavade lite i mina beräkningar om Lilians världscupplacering, hon var de facto delad 15:e inför lördagen). Väl i dagens medeldistans, som avslutade världscupsäsongen individuellt, gjorde dock just en 15:e-plats att Hallsbergslöparen tappade en placering och slutade 16:e i sammanlagda världscupen, två placeringar längre ned än i fjol. Garphyttans Filip Dahlgren låg på 20:e plats efter 21 av 29 kontroller i dag men gjorde en halvminutsbom till 22:an och tappade sju platser han inte kunde hämta in. 27:a till slut, alltså, klättrade till 31:a plats i världscupsammandraget.
I morgon springer Forsgren i svenska andralaget i mixedsprintstafetten (senast två gångerna har hon ju fått springa förstasträckan i förstalaget, dels i världscupsegern i Halden, dels i VM). Nu öppnar hon för ett andralag där William Lind, Gustav Bergman och Alva Olsson tar hand om resten av sträckorna. Emma Johansson får chansen i förstalaget i stället. Filip Dahlgren springer andrasträckan i ett svenskt fjärdelag som har en vakant fjärdesträcka.

Karlslundsloppet har jag skrivit om här (länets tredje VM-orienterare spurtade ned länets största löpartalang på herrsidan, och Gerdevåg tog ledningen med 3–1 i årets interna statistik mot Kemppi), och i går skrev jag en del om en av de fetaste nyheterna i cykelvärlden på länge.

Erikssons superdistans, Sundströms nya rekord, Bergs tung DNS och mycket mer

Var ju borta i helgen, så här kommer en liten summering av vad ni missade. Egen racerapport från Lur kommer inom kort!

I helgens andra långlöparutmaning, Linde sextimmars, tog Kopparbergs egen superlubbargubbe Johan Eriksson en väntad seger – och med 76 910 meter slog 46-åringen dessutom sitt eget pers med 721 meter och banrekordet med 1 755 meter. förbättringen av perset gjorde att han avancerade förbi tre män på Sverigebästalistan genom tiderna på sex timmar, där Eriksson nu är 26:a. Ska försöka ta reda på hur många H45:or han har framför sig, kan inte vara många. Ultraswedens Erik Andersson blev tvåa på 74 492 meter, och tillsammans med motionsklassaren Emil Falkek, Falkenberg, på 71614, och damsegraren Yudith Hernandez Melgar, Varberg, på 71 119 var de tre de enda som klarade drömgränsen sju mil. Yudith är Sverigefemma genom tiderna med sitt drygt två kilometer bättre pers. Storådalens Leila Toivonen bästa lokala dam på 54 376 meter, Spartacus långlöparräv Hasse Byrén tvåa av lokala herrarna på 63 642 meter.

Tim Sundström sprang däremot snabbare än lugnt i helgen. Örebrolöparen stagnerade ju efter supertiden 3.56,40 som 18-årig junior 2008, och levde med det perset i sex år, till förra sommaren. Men sedan han då, via en flytt till Stockholm och träning med Tureberg FK, äntligen tog sig under den gamla juniortiden har han exploderat. Distriktsrekordet 3.49.13 inomhus i vintras var första gången han gick under 3.50. Utomhus har han radat upp distriktsrekordet 3.46,18 (i Manchester 30 maj),3.49,82 (världsungdomsspelen i Göteborg) och nu distriktsrekordsförbättringen 3.46,75 i belgiska Heudsen-Zolder.. KBC Nacht (namnet på grund av att tävlingen pågår ganska långt in på natten) som han slog till med 3.46,75. Standarden på 1 500 meter i Sverige i år är riktigt hög, och Tims tid gör honom bara till sjua. Det är fortfarande över fyra sekunder upp till den topp tre-placering på rankningen som vanligtvis ger en plats i Finnkampen. Finns rum för förbättring ges nästa chans vid Karlstad grand prix på onsdag, med Konditionsbloggen på plats!

I mountainbike-SM tvingades Fredrik Berg, som jag intervjuade här på bloggen förra veckan, ta en DNS efter att ha vurpat dagen före tävlingen och slagit i det hjärnskakningsdrabbade huvud. Han tog därmed det enda vettiga beslutet och ställde in sin start. Läs mer om det på hans egen blogg. Linda Meijer fick nöja sig med dubbla silver efter fjolårets dubbla guld. I fredagens sprinttävling enligt längdskidprincip blev Meijer tvåa i finalen bakom Hakarpspojkarnas Ann Berglund. Över den drygt timslånga crosscountrybanan blev avståndet upp till mountainbikeorienteringsvärldsästaren Cecilia Thomasson, Östersund, till slut över fem minuter för Meijer, som efteråt skrev på sin blogg att hon förmodligen hade ”årets sämsta ben”. Medaljer också till Katarina Rönnbacka-Nybäck (silver i D40-sprinten) och Malin Nilsson (brons i D40-sprinten, fyra i crosscountry) och Linus Persson, Karlskogacyklisterna (brons i herrjuniorernas sprint).

Multikompetenta Danny Hallmén (känd från kanotlandslaget, ironman i Kalmar (som han bloggade om uppladdning till på na.se), löptävlingar, vårens EM-brons i quadrathlon och världsrekord i 24-timmarspaddling inomhus, diverse multisporttävlingar med mera, med mera) gjorde i helgen swimrundebut i den över 30 kilometer löpning och hela 6 700 meter simning i den stenhårda tävlingen Höga kusten swimrun, tillsammans med sin gamla kanotkollega Jacob Holst. Efter en del banändringar, med tillhörande besvikelser, på grund av dåligt väder kom det nykomponerade paret, som aldrig tidigare testat tävlingsformen, i mål på en stark nionde plats efter sex timmar och sex minuter (en timme och 16 minuter bakom segrarna). Läs mycket mer på Dannys egen blogg, där det även finns väldigt många fina bilder!

O-ringen hårdbevakas i papperstidningen, där ni i dag kan läsa en intervju med Simone Niggli, Tisarens schweiziska superlöpare (23 VM-guld …) som vann första etappen av O-ringen i går, trots att det snart är två år sedan hon pensionerade sig från landslaget. I dag följde hon upp med seger även på andra etappen (delad sådan med norska Anne Hausken Nordberg), och nu leder Niggli sammandraget med nästan fyra minuter före svenska regerande medeldistansvärldsmästaren Annika Billstam. Degerfors skidorienteringslandslagsman Filip Jacobsson var överraskande tvåa i den stenhårda H18-klassen (120 startande bara i elitklassen …) på första etappen i går, men kom av för mig okänd anledning inte till start i dag. Hans O-ringen är därmed över. Nyblivna juniorvärldsmätaren Andrea Svensson är sjua totalt i D20 efter en åttondeplats i går och en femteplats i dag. Tisarens Lars-Åke Wall leder H65-klassen. I morgon är det dags för sprint för eliten. Då dyker även många av de svenska VM-löpare som står över O-ringen upp och kutar (bland dem Lilian Forsgren och Martin Regborn).

Avslutade – med etappseger och tröja

Emilia Fahlins Wiggle-Honda-stall avslutade Giro d’Italia på (näst) bästa sätt. De sista fyra kilometerna av girot, uppför den tunga stigningen till skidorten San Domenico di Varzo, ställde Wiggles amerikanska stjärna Mara Abbott av totalledaren Anna van der Breggen, och alla andra, och tog en riktigt tung etappseger. Hon vann till slut med 55 sekunder före van der Breggen och resten av fältet sprack av rejält. Det var inte nog, van der Breggen tog totalsegern 1,5 minuter före Abbott, som avancerade från femte till andra plats efter sin superavslutning. Men ändå en riktigt tung skalp – och efter det klassiska champagnesprutandet tackade Abbott Fahlin och de andra lagkompisarna.
– Det här var ett helt fantastiskt sätt att avsluta girot på. Jag är så tacksam mot teamet som haft förtroende för mig hela vägen. Hela teamet var helt otroligt bra i dag, de tog hand om mig hela dagen. Jag är väldigt stolt över att få ligga på Giorgia Bronzinis hjul, det betydde mycket för mig, säger Abbott till Wiggles hemsida.
Dessutom fixade Wiggle en tröja – då Elisa Longo Borghini tog den blå tröjan som bästa italienska cyklist (med ”hyfsad” marginal, totalåttan Longo Borghini var nästan kvarten före Francesca Cauz, näst bästa italienaren som 16:e totalt).
– Klart jag är glad över att ta den blå tröjan och slutade topp tio i sammandraget efter problemen jag haft med mitt ben, säger Longo Borghini, som offrade allt för Abbott på sista etappen, till hemsidan.
För Fahlin väntar nu ett träningsläger i de italienska bergen och därefter damernas Tour de France (endagsloppet, alltså) som körs timmarna före herrarnas finaletapp i touren, med målgång på Champs-Élysées, den 26 juli.

På cykel med lite fetare däck värmde regerande D30-mästaren Linda Meijer upp inför nästa helgs mountainbike-SM med två nya segrar i Västgötacupen. Almbycyklisten vann Mariestads mtb-race på lördagen och Mtb-race Tibro på söndagen. Och hon var inte bara snabbast av alla D30-cyklisterna, utan dessutom snabbaste dam alla kategorier bakom Borlänges Felicia Ferner. Men på årets SM, som körs i Småland med start på fredag, verkar det bli riktigt tuff konkurrens. Totalt hade Almby 19 cyklister på plats i Västergötland, och bland annat tog Andreas Wahlstedt en stark andraplats i H40-klassen i SM-genrepet.

Kanot-SM passerade under bloggens radar i veckan, men en liten summering kan man väl försöka sig på?! Bland örebroarna svarade förre landslagsmannen David Leijonborg för starkaste placeringarna med en femteplats i K1 500 meter, tillsammans med Patric Svensson i K2, en sjätteplats på 1 000 meter och en sjundeplats på 200 meter. Örebros multisport-, triathlon- och quadrathlonstjärna Danny Hallmén, även han med förflutet i kanotlandslaget, körde för Linköping och blev, ihop med Johannes Nilsson, nia i en grymt jämn final på K2 1 000 meter (mindre än sju hundradelar till sjundeplatsen, fem sekunder till pallen och 7,5 till segern). I den riktiga konditionsdistansen, K1 5 000 meter, blev Hallmén 20:e och Svensson 23:a, på 24.21,68 respektive 24.44,92, en bra bit bakom segrande Henrik Strand, Luleå, på 21.52,03.