Svensk veteranrekord i timlöpning – och 52-åringen som siktar mot nytt EM

Hur långt kan man kuta på en timme? Tja, det är ju en tämligen ovanlig gren, men sanktionerad av internationella friidrottsförbundet och världsrekorden har Haile Gebreselassie (21 285 meter, alltså knappt 200 meter mer än en halvmara; när han slog det rekordet 2007 tog han världsrekordet på 20 000 meter på vägen också, 56.26,0) och Dire Tune (18 517). Det är ju enkelt att testa hur länge man själv skulle palla det tempot, har man ett löpband att tillgå är det bara att skruva upp det på 21,3 (om bandet går så snabbt, 20,0 brukar ju vara en vanlig maxhastighet) eller 18,5 kilometer i timmen och stå kvar så länge man kan …
Hur som helst arrangerade IF Göta förra tisdagen en tävling över distansen på klassiska Tingvalla (där Karlstads GP avgörs varje år), och ex-karlskogingen och förre Tisaren-orienteraren Linda Take slog svenskt rekord i K45-klassen (veteranklassen för kvinnor mellan 45 och 50 år) med 14 206 meter, nästan kilometern längre än Camilla Nilsson fyra år gamla rekord på distansen.
Christoffer Skantz kom längst av de tävlande på Tingvalla med sina 15 648 meter (3.50-fart i snitt). Svenska rekorden är på 19 879 meter (Dan Glans 1975) respektive 16 860 meter (Midde Hamrin 1994).

Draghund är ju en sport jag följer rätt sparsamt här på bloggen, men det är värt att notera att Hällefors BK arrangerade barmarkstävlingen Dubbeldraget i helgen, och en viss Timo Silvola (som tävlar för HBK men kommer från och bor i Degerfors) vann herrarnas cykelklass. Silvola har två VM-guld på skidor på meritlistan, och tillhör fortfarande Sverigeeliten även om han hunnit bli 52 år. I en intervju med kollega Birgitta Skoglund berättar Silvola om planerna för hösten:
– Den här tävlingen blir en bra träning och erfarenhet, ett delmål inför SM näste vecka och senare EM. Gäller att träna försiktigt, smyga igång konditionen och varsamt öka kraven, säger Silvola apropå att han tävlade med unga hanen Körven, en av de två hundarna som i vintras kom bort från Silvolas hem men senare återfanns.
Silvola vann tävlingen i Hällefors fem sekunder före Moras Nicklas Ström. På damsidan blev Hällefors Cecilia Eriksson tvåa i cykelklassen.

Och så har klassiska Wedevågsloppet nu (några dagar för sent för att få göra det till ordinarie avgift) ansökt om sanktion för 2019. Loppet ligger kvar på samma helg som i år, och löps nästa år alltså lördagen den 4 maj.

Höstplanering med gruvlöpning (och favoritsegrar i Moto tour)

Trots att jag bommade anmälningsstoppet i söndags med runt 20 timmar så lyckades jag, tack vare en välvillig tävlingsledare, säkra en plats i Run of mine nästa lördag, det tio kilometer långa loppet som går ned i, runt i, och upp ur gruvgångarna i Zinkgruvan. Loppet arrangeras för andra gången, i fjol krockade det tyvärr med Bergslagsleden ultra (som jag i slutändan inte heller kunde springa på grund av förkylning och jobb), men i år kände jag att jag var tvungen att ta chansen. Roligt och unikt lopp, så nära geografiskt och man vet aldrig hur länge det kommer att finnas kvar … Jag är superladdad. Loppet kommer bli det sista i en trestegsraket som inleds med Kilsbergen trailrun på söndag och fortsätter med Berga knockout på fredag eftermiddag, och efter de tre kommer jag att träna lättare och hitta formen inför höstens stora mållopp: Bergslagsleden ultra den 22 september. Det kommer bli grymt! Därefter får vi se om det blir något mer seriöst tävlande i höst. Kanske en snabbare asfaltsmara för att se vad benen duger till, vi får se om jag är sugen på det efter BLU.

I kväll löptes Karlstads version av Blodomloppet, som dock inte lockade tillnärmelsevis så många löpare som Örebros. Ex-karlskogingen Linda Take vann hur som helst damklassen med över 2,5 minuters marginal, med tiden 42 blankt över tio kilometer.

I går kväll var det förstås sjätte etappen (av åtta) i rullskidcupen Moto tour, och utanför Nora gjorde Olivia Hansson och Robert Brundin precis som vanligt: Sopade hem nya segrar. Hansson var ensam till start i damklassen (men slog mer än hälften av herrfältet) medan Brundin vann herrklassen i det 13 kilometer långa masstartsloppet med 14 sekunders marginal ned till tvåan, Viktor Hansson. Delade tvåorna Pär Wedin (sexa i kväll, 1,5 minuter bakom Brundin) och Viktor Hansson kan nu maximalt komma upp i 183 respektive 182 poäng i cupen, så Brundin säkrar segern om han bara startar de två sista loppen (då når han 184 poäng bara på deltagarpoängen, och är han topp 15 får han ju dessutom racepoäng vilket betyder att en topp sju-plats i någon av de två kvarvarande etapperna räcker för att säkra segern). En 14 kilometer lång etapp med individuell start den 12 september och en masstart den 17 september är de två som återstår.

Dahlgren tog nytt DM-guld efter dominans – blir spännande att se honom i SM

Överlägsen i lördagens medeldistans, och i särklass även i söndagens långdistans. Filip Dahlgren, 30, som sprang både VM och EM 2014 och som tog långdistans-SM-guld 2013 men som sedan dragits med seeega skadeproblem (här är en bloggintervju från 2015, en uppföljning från våren 2016 och ett snack från samma höst, då han flyttade hem till Hagaby), är dubbel distriktsmästare i orientering, och det kommer bli väldigt spännande att se honom i SM om några veckor! I långdistansen i Garphyttans nationalpark var Dahlgren snabbast på 13 av 16 sträckor (mellan kontrollerna) och som mest fyra sekunder bakom på de tre andra. Total dominans, alltså, och sammantaget var Dahlgren över 3,5 minuter före tvåan Viktor Larsson, som man ska veta är i riktigt bra slag, och åtta minuter före trean Love Sintring.
På damsidan verkar Lilian Forsgren, som ska springa världscupen i Norge fredag–söndag, ha sprungit ett lugnt och kontrollerat lopp. Inga bommar, av splittiderna att döma, utan helt enkelt ett återhållsamt tempo över de nio kilometerna, vilket gjorde att hon var över 19 minuter bakom segrande klubbkompisen (i OK Tisaren) Lovisa Persson som följde upp lördagens silver i medeldistans med ett guld i långdistans, tio minuter före Milans Lisa Westerberg och nästan 13 före bronsmedaljören Anna Hallmén, Tisaren.
I Värmlands långdistans-DM tog OK Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, mer känd som skidorienterare, silver, 2,5 minuter från guldet.

Friidrotts-SM? Jo, sett till medel- och långdistans tog Louise Wiker distriktets mest framskjutna placering. Wiker, som opererade högerfoten efter friidrotts-VM i fjol (och som därefter fick sådana problem att läkarna tvingades öppna upp operationssåret igen, vilket förlängde rehabiliteringstiden), har ju fem SM-guld på meritlistan (ett på 10 000 meter, fyra i lagtävlingar i terräng) men har ännu inte hunnit komma tillbaka i gammalt gott slag. På fredagen hängde hon med en tätklunga på sju löpare i 5 000 meter, men tvingades sedan släppa och klev av 2 000 meter senare (då kände hon att hon hade vikit ned sig, men å andra sidan hade hon mindre än 24 timmar tidigare landat i Sverige efter flera veckors träningsläger i USA). Men på söndagen slog hon till med en sjundeplats på 5 000 meter (säsongsbästa 17.06,63), efter att ha hängt på en tätklunga med åtta löpare i knappt 3 500 meter och sedan fått göra de sista 1 500 meterna på egen hand.
Martin Regborn blev ju tia på 10 000 meter (läs mer om det här!) och hans klubbkompis (i KFUM Örebro) Markus Bohman slutade tolva på 5 000 meter på personliga rekordet 15.13,72 (sekunden bättre än han gjort tidigare) och 16:e på dubbla distansen med 31.47,62. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl blev tia på 1 500 meter (4.36,48) men bröt 5 000-metersloppet. Ex-karlskogingen Linda Take elva på 1 500 med 5.06,35.

Karlslunds Maria Gräfnings, som tidigare i veckan blev klar för långloppslaget Team Parkettpartner, var med i spurtstriden i 48 kilometer långa rullskidtävlingen Alliansloppet, men fick nöja sig med en sjätteplats, åtta sekunder bakom segrande Linn Sömskar, IFK Umeå. Vasaloppstvåan Bob Impola blev 53:e man, sex minuter från täten.

Under lördagen – samma dag som Östansjöloppet, alla dessa fjällmaraton och Örebro parkrun – arrangerades Maxiloppet i Kumla, ett fem kilometer långt motionslopp där hemmalöparen Thomas Galmén vann på 22.09, nästan tre minuter Axel Boo (25.58). Några tider på bästa damernas togs inte (bara topp tre totalt klockades).

Forsberg spurtade ned orienteringskanonerna i Blodomloppet – och här är namnen att hålla kolla på i friidrotts-SM

In på Trängens IP skiljde inte många meter, men gamla storlöparen Karin Forsberg (distriktets bästa 5 000- och 10 000-meterslöpare genom tiderna) visade än en gång att formen är riktigt god just nu när hon ställde av landslagsorienterare Josefin Tjernlund över gräsmattan och vann Blodomloppet Örebros tiokilometersklass med fyra sekunders marginal, 38.00 mot 38.04. Tjernlunds klubbkompis Lilian Forsgren (båda ska springa världscupen i Norge nästa helg) blev trea på 38.49, de var de enda tre damerna under 40 minuter.
Förra året blev Alexander Söderberg, som jobbar i Karlskoga men bor i Stockholm och tävlar för Spårvägen, tvåa bakom Erik Anfält i herrklassen, trots en tid på 32.29 (Anfält, som stod över i kväll i sviterna av den Ultravasanförstörande förkylnignen, sprang 14 sekunder fortare än så då). I år var  Söderberg över en minut långsammare, men den här gången räckte det ändå till seger med god marginal, 33.30 var 51 sekunder snabbare än tvåan Andreas Ingberg som med 34.21 knep den prestigefyllda positionen som bäste länslöpare i konkurrens med Oskar Arlebo (trea på 34.29) och Fredrik Johnsson (femma på 35.22).
Länets duktiga juniorlöpare valde femkilometersbanan, och tre födda 1999 tog tre första platserna: KFUM Örebros Jonatan Gustafsson vann på 16.28, Stocksäters Michael Welday blev tvåa på 16.40 och KFUM:s Jack Karlsson rea på 16.51. Frida Eriksson vann damklassen på 20.46, sex sekunder före Lisa Westerberg och ytterligare 39 före Tiina Linnér.
Totalt genomförde 2 980 personer fem- eller tiokilometersloppet, bland annat undertecknad som fem dagar efter Ultravasans 90 kilometer lyckades kriga sig under 20 minuter med lite vilja.

I morgon startar friidrotts-SM i Eskilstuna (jag ska dit och bevaka första dagens tävlingar), och här kommer en snabb genomgång av vilka lokala löpare som ställer upp:
** 10 000 meter, direktfinal på fredag: Louise Wiker, som kommer från Hällefors men tävlar för Stockholmsklubben Hässelby, flyger in direkt från träningsläger på hög höjd i USA. Oklart vilka tider hon är god för efter fotoperationen som följde på fjolårets brutna VM-maraton, men hon har SM-guld på distansen på meritlistan. VM-orienteraren Martin Regborn springer också (han har angett sitt pers från landsvägsmil, 30.29, och jag är osäker på om han sprungit 10 000 meter på banan tidigare), men har förvarnat om att han ser det mest som träning så här en vecka före världscuptävlingarna i Norge (dit han, Forsgren och Tjernlund är uttagna). Klubbkompisen Markus Bohman är 15:e på årsbästalistan med 31.38,30 och kommer också till start.
** 1 500 meter, försök på fredag och final på lördag: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men representerar Göteborgsklubben Sävedalen, har varit starkare på längre distanser och ligger ”bara” 19:e på årsbästalistan med 4.35.35. Lär få tufft att nå final. Ex-karlskogingen Linda Take, som i vanliga fall springer i veteranklass, lär få den ännu tuffare.
** 5 000 meter, direktfinal på söndag: Wiker, Bergdahl och Bohman är anmälda.

Missa heller inte min artikel om att örebroaren Matthias Wengelin är klar för mounatinbike-VM.

Fahlin stark igen – och Regborns väntade seger

Emilia Fahlin fortsatte köra starkt även under andra etappen av Thüringen runt, på tisdagen. Örebrocyklisten som var tolva på första etappen i går var 13:e nu i en klungspurt där hennes främsta uppgift var att hjälpa var lagkompisen Lisa Brennauer till en bra position (dessförinnan hade Fahlin bland annat varit med och dragit upp tempot i klunga för att jaga in en utbrytning): Och därifrån tog tyskan för andra dagen i rad en tredjeplats, den här gången bakom Canyon-Srams italienska Elena Cecchini och Team Sunwebs amerikan Coryn Rivera, som behåller totalledningen (Brennauer är, på grund av bonussekunder, elva sekunder bakom medan Fahlin är elva 22 sekunder bakom). 36 cyklister var med i tätklungan, ytterligare sex strax bakom.
– Jag är väldigt glad att alla i teamet var där, det hjälpte mig mycket. Sista kilometern var en raksträcka, och det passar mig ganska bra. Jag är nöjd med att ta en ny tredjeplats, säger Brennauer i ett pressmeddelande.

Själv var jag och kollega Gabriel Rådström i kväll på plats och sände Gubbracet, där Martin Regborn tog en väntad seger på med tanke på värmen finfina 15.16 (han har gjort 14.57 i Hostruset som bästa femkilometerslopp på landsväg, och banrekordet i Gubbracet är Per Sjögrens 14.56 från 2010) med Startmilentrean Markus Bohman, som ju är ny i KFUM Örebro för året och som jag inte riktigt hunnit få stenkoll på än, återigen överraskade mig som tvåa på 16.02. Erik Anfält tog tredjeplatsen på 16.07. Både Regborn och Anfält (och Örebro Hockey-spelaren Marcus Weinstock) intervjuade jag efter tävlingen, de går att se snacken går att se i sändningsartiken, liksom uppsnacket med Per Sjögren några minuter före start.

I Karlstad sprang ex-karlskogingen och ex-OK Tisaren-orienteraren Linda Take i kväll hem en tredjeplats i deras Vårruset, på 18.32, drygt en minut bakom segrande klubbkompisen Sofie Nelson.

Och i morgon är det alltså dags för Vårruset att inta Örebro. Josefin Gerdevåg är storfavorit av de föranmälda, även om hon laddar för lördagens mara i Stockholm, med Liduina van Sitteren (som också är anmäld till Stockholm) som lika given favorit som tvåa. Men vi får väl se om det kommer till några snabba löpare utifrån på efteranmälningar. Vi sänder loppet direkt här!

Örebroaren vald till ordförande i orienteringsförbundet: ”Tycker vi ska jobba mot att nå 100 000 medlemmar”

Inge Blomberg var länsidrottschef i Örebro län i 21 år, 1991–2012, och fick 2010 hoppa in som generalsekreterare för O-ringen i Örebro. Nu är den 67-årige örebroaren klar för nästa uppdrag: I helgen valdes han till ordförande för Svenska orienteringsförbundet, och efterträdde därmed Lena Larsson som varit ordförande för förbundet 2010–2017. I en intervju med förbundets egen tidning Skogssport före årsmötet sa Blomberg bland annat att han brinner för att förbundet ska växa, i antalet medlemmar räknat.
– Jag tycker att vi gemensamt ska jobba mot att nå 100 000 medlemmar inom ett tidsbestämt antal år. Jag kan till och med se devisen ”Tillsammans blir vi 100” ta plats i kommande kommunikation i alla våra led. Ambitionen att fortsatt rekrytera och behålla medlemmar är central för att organisationen ska utvecklas, sa han till Skogssport.
In i styrelsen valdes också bland andra ex-karlskogingen, ex-Tisaren-löparen och förra landslagsorienteraren Linda Take, som fortfarande springer en hel del tävlingar (men mest rena löptävlingar nu för tiden).

I helgens blogginlägg glömde jag för övrigt att notera att Kevin Henriksson är ny distriktsmästare i längdskidåkning. Han var den ende senioråkare, dam eller herr, som kom till start när DM avgjordes i samband med klassiska Kilsbergsloppet, som kördes i konstsnöspåret uppe i Ånnaboda. Ja, Granbergsdals Magnus Hedlund var med också, och var 2.10 snabbare än sin mindre än hälften så gamle konkurrent över tio kilometer fristil, men Karlskogaklubben tillhör Värmlandsdistriktet, och därför blev guldet Henrikssons. Några äldre juniorer, i 20-årsklassen, från länet kom inte till start, men bland de yngre juniorerna, 18-årsklassen, vann skidorienteringsspecialisten Elin Schagerström 1.06 före Ronja Andersdotter medan Emil Hagström tog hem killarnas klass.

Ett lopp jag gruvar mig över att missa – och Regborn laddade med Milans: ”Joggade runt, njöt och samlade mental energi”

Det finns två lopp jag aldrig tänker missa (om jag inte bryter ett ben eller träffas av en meteorit eller liknande): Örebro backyard ultra och Bergslagsleden ultra. Det är utefter de två heliga graalarna (notera att rättstavningsprogrammet här vill ändra till ”gravlaxarna”) som jag planerar resten av min tävlingskalender under året. Och det var därför jag blev riktigt ledsen när jag såg att nya, på papperet superroliga, milloppet Run of mine avgörs just den 3 september, samma dag som Bergslagsleden ultra. Ett lopp i Zinkgruvans gruva, där tiokilometersklassen har vändpunkt tre kilometer (och 350 höjdmeter) under jord (så lutningen på de sex kilometer som är under jord är alltså nästan tolv procent nedför i tre kilometer följt av nästan tolv procent uppför i tre kilometer – mumma!). Och givetvis måste man ha hjälm på sig under loppet. Hade det inte varit för krocken finns inget som hade gjort att jag missat ett sådant lopp (ända sedan Dunderdygnet la ned 2006 [jag hade tänkt åka upp 2007] har jag grämt mig över att jag aldrig fick kuta det), men nu får jag önska de 500 andra lyckliga som anmäler sig ett trevligt lopp i stället, och så får jag hoppas på att arrangemanget återkommer på ett bättre datum nästa år. ”Om det här blir lyckat vill vi gärna att det blir ett årligt återkommande arrangemang” säger arrangören Monika Andersson till kollega Åsa Eriksson som skriver lite mer om Run of mine i en pluslåst artikel här.

Världscuppremiären i orientering nästa helg, där alltså tre länslöpare kommer att finnas på startlinjen, föregås av VM-tester i Estland den här veckan: Långdistans på fredag och medeldistans på söndag, och Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund finns förstås på plats, men också Tisarens förstaårsseniora landslagslöpare Andrea Svensson, som tar chansen att visa upp sig för förbundskapten Håkan Carlsson trots att hon inte får följa med till Finland nästa vecka.
Regborn inledde sin förladdning inför en extremt intensiv tävlingsperiod – två lopp i Estland och fem i Finland på tio dagar – med att jogga runt Milans sjätte poängtävling för året i går. Det gav en tredjeplats bakom klubbkompisen Jakob Wallenhammar och Milans egen Per Eklöf, och återtagen ledning i sammandraget eftersom Simon Hedlund för första gången i år inte kom till start.
Inte heller Elin Winblad, totalledaren på damsidan (även om det egentligen är en mixedtävling där hon ligger på fjärde plats totalt), kom till start, och i hennes frånvaro var Josefin Erlandsson snabbast runt.
”Drömterräng deluxe […]. Joggade runt, njöt och samlade mental energi inför det som komma skall”, skriver Regborn på instagram om Milans:

Om två veckor är det dags för Vårruset i Örebro, men redan i kväll avgjordes femkilometerstävlingen tio mil västerut. Inga toppnamn från Örebro hade valt att göra resan till Karlstad, men ex-karlskogingen och ex-Tisaren-/landslagsorienteraren Linda Take, som haft för vana att vinna den där tävlingen, tog i varje fall en tredjeplats, 40 sekunder bakom Malungs Sandra Olsson.

SM-veckan avslutades – med dubbla silver

Om någon tyckte det var dåligt med deltagare i veteran-SM i maraton, så var det förstås ingenting mot vad det var i veteran-SM över distansen 100 kilometer i dag, trots att det till skillnad mot maratonmästerskapet avgjordes tillsammans med senior-SM, under självaste SM-veckan i Norrköping. I damklassen (seniorerna alltså, de ”riktiga” SM-gulden som är desamma som Svenska friidrottsförbundet delar ut i till exempel längdhopp eller på 800 meter) kom bara tre (3!) löpare till start och bara två (2!) klarade de tio milen. Därmed delades inget SM-brons ut 2016 (hemmalöparen Frida Södermark, vinnaren av Svampenmaran, tog guldet drygt tio minuter före Väsbys Sophia Sundberg; och tog också guldet i D35 – några andra veteranmedaljer delades inte ut eftersom det inte fanns fler veteraner på plats … – på en tid som hade räckt till fjärde plats i herrtävlingen). Trist, alltså. På herrsidan var 23 anmälda, 15 stod distansen ut, och värmlänningen André Rangelind vann till slut med drygt sex minuters marginal (på tiden 6.51.27) till Ockelbos sköning Elov Olsson efter att de båda haft sällskap en bra stund. En lokal löpare kom faktiskt till start – Fjugestas Claeas Lagerström, som tävlar för Garphyttans IF, och som blev tolva totalt och knep silvret i H50-klassen (med två startande) på tiden 10.26.44.

Under SM-veckans avslutande dag avgjordes också lag-SM-finalen, och trots att jag skrev i går att Louise Wiker förmodligen inte skulle komma till start, så gjorde exil-hälleforsaren (som sprang maraton på friidrotts-VM i fjol men haft skadeproblem under våren och därför aldrig kunde göra någon attack mot halvmaran på friidrotts-EM) just det. Kom till start. Kom, sågs och segrade, as a matter of fact. Avverkad de 5 000 meterna på 17.36,04 och var därmed över nio sekunder snabbare än tvåan, Spårvägens Mikaela Larsson. Grensegern gav sex poäng som gjorde att Hässelby var i silversits inför den avgörande korta stafetten (Ullevi hade redan säkrat guldet vid det laget), och ”bara” behövde hålla Karlstadklubben Göta bakom sig. Det lyckades laget med, och därmed fick Wiker, liksom Lagerström, avsluta dagen med en silvermedalj om halsen. På tal om Göta, förresten. Linda Take, orienteraren som bodde i Karlskoga och tävlade för Djerf när hon var landslagsmässig i mitten av 00-talet, sprang 2 000 meter hinder på 7.49 blankt och tog andraplatsen där, och säkrade fyra poängs övertag på Lidingö som man med facit i hand kan säga var helt avgörande i bronskampen, eftersom Stockholmsklubben slutade fyra, två poäng bakom.

Wengelin nära segern i Norge: ”Krämade ur det sista” (Och nu är han klar för VM!)

Matthias Wengelin, örebroaren och Almbycyklisten som körde mountainbike-EM tidigare under sommaren, slutade i helgen tvåa i norska Rye terrengsykkelfestival, som är en UCI-klassad tävling och därmed räknar poäng gentemot världsrankningen.
Wengelin blev sjua på fredagens prolog men körde sedan upp sig till andra plats totalt redan i lördagens crosscountrylopp efter att dels ha slutat tvåa där med bred marginal och dessutom ha kört in bonussekunder, och i söndagens avslutande kriterium, ett kort varvlopp av crosscountrykaraktär, försvarade han andraplatsen totalt genom att återigen blev tvåa. Sammanlagt var Wengelin mindre än tio sekunder bakom segraren Petter Fagerhaug, Lillehammer, och nästan två minuter före trean Martin Loo, Estland.
”Inför söndagens etapp var det bara att kräma ur det sista. Banan var kort, vi skulle köra fem varv, och vid varje varvning fick de fem första bonussekunder, så det gällde att vara med i täten redan från start. Jag gasade på och varvade som etta de två första varven, resterande tre varv höll jag andraplatsen. Körde på så vis in en hel del bonussekunder men det räckte inte hela vägen”, skriver Wengelin i ett mail.
Till helgen fortsätter mountainbikesäsongen med långloppet Lida Loop i Stockholm. Men för Wengelin väntar större mål än så. Han är nämligen en av endast tre svenska herrseniorer som tagits ut till VM i tjeckiska skidmeckat Nove Mesto i slutet av juni. Wengelin kommer dock att få nöja sig med att köra sprinten där, distansen där han slutade sexa på EM.

Jag skrev ju en hel del om Örebro triathlon i går, både om dam- och om herrklassen. Läs mer om det på länkarna.

I går avgjordes förresten Värmlands sprint-DM i orientering, och man kan väl anse att det var ett ännu märkligare val av tidpunkt än Örebro län. Örebro körde ju sitt DM mitt under EM, vilket automatiskt uteslöt länets tre EM-löpare, medan Värmland alltså körde sitt under sprint-SM-helgen, vilket uteslöt alla SM-löpare som är betydligt fler (även om nu bara tre värmländska klubbar var representerade på årets sprint-SM). Nåväl. Ex-karlskogingen Linda Take vann DM-guldet på damsidan närmast före karlskogingen Marie Pettersson medan Håkan Pettersson tog hem bronset på herrsidan och Elin Lindberg tog guld i äldsta damjuniorklassen. Men vann klasserna gjorde faktiskt två Örebro läns-löpare som deltog utom tävlan, Hagabys gamla VM-guldmedaljör Beata Falk vann damklassen 22 sekunder före Take och degerforsare Filip Jacobsson, som numera tävlar för OK Tisaren men inte ställde upp i Örebro läns DM förra helgen, vann herrklassen åtta sekunder före Kils Andreas Uller (trots att Jacobsson egentligen är junior den här säsongen också).
I morgon avgörs första deltävlingen i Sommarsprinten, Almbys serie med tre deltävlingar, i Brickebacken.

 

Stockman på väg över sex tvåtusenmeterstoppar

119 kilometer och 7 250 höjdmeter fördelat på sex tvåtusenmeterstoppar: Arête du Mont-Favre (2 435 meter), Col Chavannes (2 603), Col du Petit Saint-Bernard (2 188), Passeur de Pralognan (2 567), Col de la Gitte (2 322) och Col du Tricot (2 120), med start i italienska Courmayeur och mål i franska Chamonix. Vi snackar ”Sur les Traces des Ducs de Savoie”, eller kort och gott TDS, som loppet kallas. En av fem tävlingar under Ultra-Trail du Mont-Blanc-veckan som pågår just nu, och just TDS startade 6.00 i morse. Och någonstans, på någon av de där sex bergen, krigar just nu Cristoffer Stockman, ledamot för Centerpartiet i Kumlas kommunfullmäktige och långskubbare av rang. Enligt liveresultatsidan från tävlingen ligger Stockman just nu på 1 306:e plats av 1 551 startande herrar. Han passerade det medeltida fortet la Patte vid 16.36 i eftermiddags, och därefter väntar klättringen via Col de la Forclaz upp till Passeur de Pralognan före nästa mellantid nere vid vätskestationen i Cormet de Roselend, där Stockman borde vara när som helst.
Spanjoren Pau Bartolo nådde målet på torget i Chamonix som segrar vid 20.27 i kväll, då hade han besegrat banan, och konkurrenterna på 14 timmar, 26 minuter och 40 sekunder.

I kväll återupptogs den lokala rullskidcupen Moto eagle cup och det blev två favoritsegrar. Tobias Karlsson, dundrade hem herrklassen med mäktiga tiden 33.23 över 16 kilometer medan Olivia Hansson, som stod över senaste deltävlingen, tog tredje segern på lika många försök i årets cup på tiden 37.05 (Hansson som var tvåa i stortävlingen Icarullen för två veckor sedan (där Kopparbergs Bob Impola, som vann förra deltävlingen i Moto eagle cup men inte ställde upp i kväll, vann herrklassen). Robert Brundin blev tvåa på 34.46 och superklassikern Frank Kiereck trea på 35.33. Totalt kom elva åkare till start i tävlingen som avgjordes med intervallstart upp och ned för Kåvivägen i Lillån.

För övrigt vann ex-karlskogingen Linda Take Värmlands-DM på 10 000 meter i går. Tredje DM-tecknet för säsongen (om jag inte missat något), till Take som tidigare tagit hem sprint-DM i orientering och friidrotts-DM över 5 000 meter. Plus Vårruset i Karlstad, förstås. Take avverkade milen på 39.27,06, drygt 1,5 minuter före klubbkompisen (i Karlstadsklubben Göta) Anna Nyström.