Gerdevåg om nya EM-kravet: "Rätt dag med toppform kan allt hända"

I tisdags gick Lorenzo Nesi, ny landslagsledare för halvmaraton, maraton och terräng, ut med ett förtydligande, och en uppdatering, av de tidigare oklara uttagningskriterierna till de svenska halvmaratonlagen till friidrotts-EM i Amsterdam, ett lopp som avgörs den 10 juli.
Nesi förklarade att det när det gäller uttagningen av löpare som inte klarat kvaltiden (det är det bara Mustafa Mohamed och Isabellah Andersson som gjort) kommer gå till så här:
A) Löpare som springer under 1.06.30 på herrsidan respektive 1.16.30 på damsidan i Göteborgsvarvet.
B) Om det fortfarande inte finns tre löpare av någondera könet fylls det på med de som varit närmast utanför, endera Lars Södergård och/eller Cecilia Norrbom som sprungit 1.05.38 respektive 1.15.17 i internationella halvmaraton där svenska kvalgränsen till EM-laget varit 1.05 respektive 1.15, eller löpare som hamnar precis utanför 1.06.30/1.16.30 i Göteborgsvarvet.
Om många svenskar däremot skulle kuta under kvalgränsen i Göteborg var tanken från början att Sverige skulle ställa upp med fem löpare av respektive kön, så då kan lagen bli större.

I länet finns tre löpare som i teorin skulle kunna bli aktuella; Josefin Gerdevåg, Mikeala Kemppi (som sprang för maratonlandslaget i Stockholm marathon i fjol) och Linus Rosdal, som alla sprang ett par minuter över kvalgränsen i Haag: Gerdevåg på distriktsrekordet 1.16.41, Kemppi på 1.16.46 och Rosdal på 1.07.45.
Kan Gerdevåg slipa av elva sekunder till blir det EM – men då ska man veta att halvmaran i Haag är betydligt plattare än Göteborgsvarvet med sina påfrestande bropasseringar (och att Göteborgsvarvet dessutom dubblerar som SM i år kan bädda för ett taktiskt lopp om medaljer och placeringar).
– Rätt dag med toppform kan allt hända, men 1.16.30 är en väldigt bra tid på Göteborgsvarvet. Det är betydligt tuffare bana jämfört med Haag halvmarathon. Jag ser inte mig själv som speciell stark i uppförsbackar, tappar lätt tid. Trivs bättre på platta banor, skriver Gerdevåg till Konditionsbloggen på twitter.
– Det finns många tjejer som har förmåga att göra sub 75, vid rätt dag och toppform. Av någon anledning är det många av dessa kandidater som inte tävlat i år ännu… Men på ett SM är det svårt att springa för bra tid, blir lätt att man fokuserar på placering.

Gerdevåg har, på grund av sitt jobb, ännu inte bestämt hur tävlingsschemat kommer att se ut fram till Göteborgsvarvet den 21 maj. Däremot kommer Mikaela Kemppi, som precis som vanligt lagt upp ett digert tävlingsschema, att springa Örebro AIK halvmaraton på onsdag. Anmälda dit är också namn som Eskilstunas Abraham Adhanom, Hälleforskillen Haben Kidane (som också springer för Eskilstuna), Mattias Nätterlund och starka veteraner som Rose Marie Enmalm, Sören Forsberg och Per Börjesson. I skrivande stund är 1 310 länslöpare anmälda till Göteborgsvarvet.

Flaggar för övrigt redan nu för att jag i mrogondagens pappers-NA har ett jätteuppslag inför Nordenskiöldsloppet, med bland andra Olivia Hansson och Ivan Forsgren, och en text inför orienterarnas världscups- och EM-uttagningstävlingar i Skåne i helgen, med Daniel Attås. Missa inte det!

Världsmästarens sköna formbesked – och Fahlins tuffa dag: "Inte på rätt plats i stormvindarna"

Matthias Kyburz, 26, ryktades vara på väg bort från Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren i vintras. Men schweizaren, som tagit guld i tre av de fyra senaste världsmästerskapen och garanterat siktar på att följa upp med en ny titel i Strömstad i sommar, blev kvar. Och i påskhelgen gjorde han säsongens första insatser i den blåvitröda dräkten när han på lördagen blev tvåa i Öjetrampen och i dag, söndag, passande nog (för VM, alltså) vann Bohuslunken utanför Uddevalla. Kyburz var 39 sekunder före den svenske dubble världsmästaren Jonas Leanderson över en medeldistans med en knapp halvtimmes tävlingstid, och hade också tunga namn som Albin Ridefelt, Oleksandr Kratov och Ivar Lundanes bakom sig i resultatlistan. Segern gjorde att Kyburz tog över ledningen i elitklassen i etapptävlingen Five-O efter två av tre tävlingar. Den avslutas i morgon, med Vikingaträffen i Trollhättan.

Emilia Fahlin tvingades bryta Gent-Wevelgem i dag, precis som ytterligare 51 av de 141 startande i den tuffa, belgiska klassikern som inte direkt blev lättare av de tuffa väderförhållandena. ”Inte en bra dag överlag, och jag var inte på rätt ställe när det hände (när utbrytningen skedde, Konditionsbloggens anmärkning) i stormvindarna”, skriver Fahlin i ett sms från Belgien. Chantal Blaak, holländaren som tävlar för Boels-Dolmans, vann hur som tävlingen med nästan 1,5 minuters marginal till förföljarna efter att ha gått solo och lyckats hålla undan. Emma Johansson näst sist när förföljargruppen spurtade, nia totalt. Fahlins stall Alé-Cipollini verkar haft en vråltung dag med Malgorzata Jasinska som bäst placerade åkare på 25:e plats, 4,5 minuter efter täten, Marta Bastianelli och Marta Tagliaferro var över sju minuter bakom, och förutom Fahlin bröt även Martina Alzini eller Anna Trevisi tävlingen. Världstouren fortsätter med Flandern runt nästa söndag.

Natten mot lördag stängde för övrigt ordinarie anmälan till Startmilen, första deltävlingen i långloppscupen, som avgörs i Örebro nästa lördag, och på herrsidan rapporterar arrangörerna om ett riktigt spännande startfält med toppar i Eskilstunas Nassir Dawud, Linus Rosdal (KFUM Örebro-löparen som var bäste svensk i Lidingöloppet i höstas), VM-orienteraren Martin Regborn som sticker emellan med en mils asfalt helgen efter riktiga orienteringspremiären och en vecka före första VM-testet i elitseriepremiären och Hälleforstalangen Haben Kidane (sedan i höstas klubbkompis med Dawud). På damsidan lite skralare, men fjolårssegraren Mikaela Kemppi är anmäld, liksom medeldistansveteranen Erika Bergentz (veteran-EM-silver på 800 och 1 500 meter i fjol) som gör en intressant start i sin ryktade maratonsatsning. Däremot varken någon Josefin Gerdevåg (Kemppis ständiga nemesis i kampen om segrar och distriktsrekord) eller Louise Wiker (VM-löparen från Hällefors som brukar kunna dyka upp i Startmilen), men man kan ju alltid hoppas på efteranmälningar. Totalt är en bra bit över 400 löpare anmälda, varav ett 40-tal i det nya knatteloppet.
Startmilen är förutom säsongspremiär i långloppscupen (som i år består av 25 individuella deltävlingar plus två stafetter) också första deltävlingen i den andra upplagan tävlingsserien ”Sveriges bästa millöpare”, som arrangeras av tidningen Spring. Totalt blir det sex deltävlingar (Startmilen blir den första och hittills enda i länet) där varje löpare får räkna sina fem bästa resultat (bara de sex första i mål får poäng).

Rosdal slog Anfält i kungamötet: "Men känslan inte så god"

Erik Anfält dök upp, efteranmälde sig – men fick ge upp kampen mot Linus Rosdal. 23-åringen från Arboga, som tävlar för KFUM Örebro, tog täten direkt i starten när klassiska terrängloppet Kilsbergsleden avgjordes i Karlslsundsspåret på lördagsförmiddagen, och släppte sedan aldrig greppet. 16 år äldre Örebro AIK-löparen Anfält hängde på i rygg ungefär halvvägs, men sedan började luckan växa, och i mål skiljde 16 sekunder. Rosdal tog därmed andra raka mot Anfält, de var ju etta respektive tvåa av svenskar i Lidingöloppet för en månad sedan. Och tiden. Den måste vi säga något om. Rosdal korsade mållinjen på 48.03 – den bästa tiden i Kilsbergsleden sedan fyrfaldige svenska mästaren Bjarne Thysell, i sin glans dagar 1994 sprang på 46.56 (samma år gick även Håkan Börjesson och Toby Tanser under 48 minuter, annars hittar jag inga sådana noteringar i rullorna). Anfälts tid på andraplatsen går heller inte av för hackor, 48.19 är den näst bästa tiden (efter Rosdal) sedan 20-faldige svenske mästaren Erik Sjöqvist kutade på 48.08 2000. Hur banorna förändrats (om de gjort det) genom åren har jag dålig koll på. Klart är dock att tiderna imponerar; 48.07 över 14,7 kilometer ger ett kilometersnitt på 3.16,4 – och då ingår det ett antal höjdmeter som ska betvingas. Konditionsbloggen var på plats i Karlslundsspåret som support åt andra löpare, men styrde givetvis upp en kortare segerintervju med Rosdal.

– Det var jobbigt i dag, faktiskt. Men det gick fort, så jag är nöjd. Formen är bra, men känslan är inte så god för tillfället. Men det gör ju inte så mycket när det går fort, egentligen, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Vi öppnade ganska hårt. Jag vet att jag är bra utför, så jag drog på i nedförsbackarna. Men Erik var också stark och hängde med. Då tänkte jag att det skulle bli segt eftersom jag vet att han är tränad för maraton. Men sedan började Erik sacka lite efter halva, och sedan kunde jag springa ifrån lite mer.
Hur ser du tillbaka på terräng-SM förra helgen?
– Det var … tungt. Jag kom aldrig riktigt ini det och var ganska missnöjd efteråt. Men samtidigt, om man kollar på killarna framför i resultatlistan så är det ungefär där jag ligger. På en bana som passar mig bättre och på en bättre dag kan jag som bäst ändå bara plocka fyra–fem placeringar, så egentligen borde jag varken vara missnöjd eller nöjd. Men det jag är missnöjd med är att jag inte riktigt kom i det. Jag fick inte till något bra lopp, det var inte min dag.
Blir det terräng-DM nästa helg?
– Nej, det här var sista tävlingen för i år, nu är det träning som gäller. Jag ska börja träna hårt direkt nästa vecka. Till våren funderar jag på Berlin halvmaraton och eventuellt någon liten halvmara i Holland. Sedan blir det en satsning på 10 000 meter också.

Per Henrik Sundell, Hammerdals IF, blev trea i herrklassen på 53.55. På damsidan uteblev de stora kanonerna, och Motalas Johanna Eriksson vann på 59 blankt, Örebro AIK:s Liduina van Sitteren tvåa på 1.03.31 och Östansjös Anne-Marie Eldholm trea på 1.03.38. Det är alla resultat jag hittills fått tag i (tack Per Börjesson som mailade dem!), och därför kan jag inte sammanställa vad Kilsbergsledens inverkan på långloppscupen, mer än att konstatera att Anfält nu är uppe på 53 poäng med 14 kvar att springa om och att det därmed bara är Mattias Nätterlund och eventuell Jonas Rosengren som har en chans att utmana honom. Hoppas kunna återkomma till det i morgon, då jag även ska tanka över en film från loppet.

Erik Anfält kramar om Linus Rosdal i målfållan. Faksimil: Anna Levin
Erik Anfält kramar om Linus Rosdal i målfållan. Faksimil: Anna Levin

Länets tre VM-orienterare utanför landslaget: "Men dörren är inte stängd …"

Örebros Martin Regborn, 23, fick lämna A-landslaget när det bantades från 34 till 19 löpare förra vintern. När det i går krymptes från 19 till tio fick även Hallsbergs Lilian Forsgren, 25, och Garphyttans Filip Dahlgren, 27, stryka på foten. Det trots att alla har fina meriter; Regborn har sprungit VM två år i rad, Forsgren tog EM-silver i fjol, en världscupseger i somras (båda i stafett) och VM-debuterade i augusti, och sedan dess hårt skadedrabbade Dahlgren var VM-tia i långdistans i fjol. Kvar i A-landslaget är nu bara gräddan av svenska orienterare, som Tove Alexandersson och Helena Jansson. 24 löpare där bakom, bland dem länstrion (plus exilörebroaren Maria Magnusson, men ingen Daniel Attås), bildar ett ”utvecklingslandslag”, som kommer att delta på samma aktiviteter som A-landslaget. Konditionsbloggen ringde upp förbundskapten Håkan Carlsson, händelsevis örebroare även han, för att fråga vad som egentligen är skillnaden mellan A- och utvecklingslandslag.

– Framför allt har löparna i A-landslaget redan nu blivit uttagna till EM i Tjeckien (21–28 maj), och så har vi lite mer ekonomiskt stöd att lägga på de tio i satsningen mot EM och VM. Men i grova drag är förutsättningarna väldigt lika för A- och u-landslagen, jag ser det som ett enda landslag. Att vi tog ut 19 löpare i A-landslaget förra året berodde på att vi hade världscupdeltävlignen på Tasmanien i januari, och laget dit fick bli landslag. Det vi gör nu är att gå tillbaka till en liten mindre A-trupp men ett stort, totalt landslag, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Sverige har sex platser per distans till EM, och du har tagit ut sex herrar och fyra damer redan …
– Ja, men att man är uttagen betyder inte per automatik att man kommer att springa alla distanser. Dörren är inte stängd för någon löpare, varken för de som är med i utvecklingslandslaget eller för de som just nu står helt utanför landslagen. Viktigast för dem blir uttagningstävlingarna i Brösarp (8–10 april), för därefter kommer vi att ta ut en trupp till världscuppremiären i Polen, och efter Polen tar vi ut truppen till EM. Det är med andra ord absolut ingen nackdel att springa bra i Polen om man vill springa EM, men i långdistans kommer tävlingarna i Brösarp väga tungt eftersom det inte blir någon långdistans i världscuppremiären.
Och vill man springa VM måste man väl göra bra ifrån sig på EM?
– Ja, EM kommer att vägas ihop med veckorna därefter, där vi har ett VM-test. Sedan kommer vi att ta ut en trupp som får två månader på sig att förbereda sig för VM.
Om vi tittar på länslöparna, Dahlgren har pratat länge om att springa långdistansen i hemma-VM. Hur ser du på hans chanser?
– Får han vara hel kommer han hinna bli riktigt bra till nästa år. Han har en väldigt hög kapacitet.
Forsgren är väldigt allround, är det rentav en nackdel ibland? Borde hon specialisera sig?
– Lite får man ju anpassa sig efter vad man blir uttagen till. I år fick hon rikta in sig väldigt mycket på mixedsprintstafetten. Men det är svårt att säga. Hon kan ta ytterligare kliv, hon har absolut en väldigt hög kapacitet och det ska bli spännande att se vad en bra vinterträning gör med henne.
Och så Regborn, det känns som om han var grymt snabb i år men inte riktigt fick ut det orienteringsmässigt?
– Jag tror faktiskt inte att han var i sin allra bästa form i VM, jag tror till och med att han var ännu bättre under hösten. Han hade inte optimala träningsförberedelser in i mästerskapet, och man måste vara i toppform om man ska konkurrera när alla andra är det. Men han är väldigt noggrann och ambitiös i sin träning och ser fram emot att se vad han kan göra nästa år.

På tal om petningar togs (”större delen av”) truppen till nordiska mästerskapen i terränglöpning, som avgörs i Göteborg den 7 november, ut i går. Landslagsledare Stefan Olsson gick rätt strikt efter resultaten från terräng-SM förra helgen. När löpare som saknar svenskt medborgarskap sorterats bort togs på herrsidan topp tio på långa terräng-SM och topp sju på korta ut (förutom Jonas Leandersson och Staffan Ek som, men här spekulerar jag, lär fått chansen men tackat nej). 18:e-placerade Linus Rosdal, KFUM Örebro-löparen som var Sverigeetta i Lidingöloppet, var exakt en minut bakom uttagne tian Robin Lindgren över tolv kilometer, och det kan därför sägas vare exakt så långt från en landslagsplats. I P19-klassen fick 17-årige Sävedalenlöparen Suldan Hassan, som spöade Hällefors Haben Kidane med sekunder på Lidingö, en tidig chans i juniorlandslaget. Truppen kan kompletteras fram till söndag.

Bommade för övrigt att OS-satsande skridskotalangen Adam Axelsson gjorde säsongens första tävling i Norgecupen i Stavanger helgen som gick.  Körde 1 500 meter (1.55,98) på fredagen, två 500-meterslopp (37,54 och 37,44) på lördagen och 1 000 meter (1.14,37) på söndagen. 500-meterstiderna är de bästa Axelsson någonsin gjort i Europa (bara överträffat på de snabba isarna på hög höjd i Calgary och Salt Lake City), och de andra tiderna inte heller så pjåkiga.

Gerdevåg pulvriserade distriktsrekordet: "Inte något max – går att göra under 2.40"

Örebrolöparna intog Frankfurt – igen. På samma bana där Mikaela Kemppi i fjol betvingade ett 33 år gammalt distriktsrekord i maraton med nästan tre minuters marginal slipade Josefin Gerdevåg i dag av ytterligare över två minuter. 2.43.40 lyder det nya distriktsrekordet för damer. För Gerdevåg var det säsongens tredje distriktsrekord och tolfte perset (hon har persta på alla distanser från 800 meter [inne och ute] upp till maran). Kemppi var halvminuten bakom sitt distriktsrekord halvvägs, och höll det avståndet i mål på 2.46.25.
Gerdevågs femkilometerstider: 19.27-19.27-19.08-19.27-19.04-19.20-19.35-19.39-[sista 2,2 på motsvarande 18.50-tempo]. Tiden 2.43.40 gör Gerdevåg till Sverigefyra i år, över 1,5 minuter före VM-löparen Charlotte Karlssons bästa tid i år och 37 sekunder bättre än VM-uttagna Lena Eliassons bästatid. Kemppi kvar på sjätte plats på årsbästalistan, trots årsbästa med 3,5 minuter.
Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg efter distriktsrekordet.

– Jag hade en drömbild om att springa någonstans mellan 2.42 och 2.44, som jag höll för mig själv. Senaste dagarna har det väl lutat mer åt 2.44, så jag är jättenöjd med den här tiden, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Jag sprang enligt plan, på ganska exakt 1.22 första halvan. Sedan försökte jag öka, och det gick. Jag kom ifatt Fredrik Johnsson när jag passerat halvmaran, sprang med en fransman i jämnt och bra tempo en ganska lång bit, min mamma stod som hejaklack vid 37 kilometer och sista kilometern fick jag syn på Ludvig Börjesson före mig. Små saker som gjorde att man orkade hålla uppe tempot hela vägen.
Hade du ingen dipp alls?
– På slutet är man ju trött, det är jobbigt att springa … Men det ska göra ont på slutet, annars har man inte tagit i. Man kan inte tro att man ska springa pers och det ska vara bekvämt när man passerat 35. Men jag hade en bra känsla hela vägen. Det var fantastiskt väder, bra temperatur, fantastisk bana. Jag kan inte klaga på någonting.
Nu är du Sverigefyra i år, bättre än två löpare som blev uttagna till friidrotts-VM. Hur bra är du?
– Tja, jag tror att jag kan bli ännu bättre på maraton. Det här är inte något max, om jag får vara skadefri och fortsätter att satsa. Jag kan tänka mig att det skulle gå att göra under 2.40 om jag satte det som målsättning och tränade medvetet mot just det. I år har jag ju fokuserat på kortare distanser.
Ja, vad krävs för att bli ännu bättre?
– Det får min tränare svara på, men jag tror att han skulle säga att det krävs lite längre intervallpass och fler snabbdistanspass udner en längre tid av året, för nu har vi inte haft så lång tid på oss med maraträningen. Dessutom skulle jag behöva springa fler halvmaror på 1.17, sänka mina tider där. Men jag gör som tränaren säger.
Var det här säsongsavslutningen, eller blir det några mindre lopp på hemmaplan?
– Det är Kilsbergsleden på lördag, va? Näe, vi får se hur det blir med det, förresten. Jag kanske inte ens kan gå då. Och även om jag har förstående fru och barn kanske det är bäst att fokusera lite mer på dem framöver. Det har varit mycket löpning på helgerna på slutet …

Grymt starka Frankfurttider även av Mattias Nätterlund och Sören Forsberg. Nätterlund som, sedan han började tävla för Örebro AIK, bara noterats för ett maraton (vet inte om han gjort något annat tidigare) slog den tiden med 8,5 minuter. 2.38.41 gör honom till den femte snabbaste maratonlöparen i distriktet under 2000-talet (den näst snabbaste i år, den 43:e snabbaste genom tiderna). Sören Forsberg, 51, persade med nästan två minuter när han kutade in på 2.44.30. En tid som gör honom till Sverigeetta i H50-klassen i år, och nia i tävlingen. Nätterlund spände bågen stenhårt och tog första halvmaran på 1.17.41, men mattades sedan. Femkilometerna på i tur och ordning 18.17-18.24-18.28-18.30-18.35-18.51-19.07-19.23-[sista 2,2 på motsvarande 19.35-tempo].
Bästa placering åldersmässigt tog annars Kemppi, som blev tvåa i D40 (men åtta minuter bakom schweiziskan Patricia Morceli). Även Gerdevåg (åtta i D30, 26:a totalt) tog en topp tio-placering medan Antje Torstensson blev 18:e i D40 med 3.04.54. Även Ludvig Börjesson, 2.43.47, Fredrik Johnsson, 2.51.05 och Anders Larsson, 2.51.13, Andreas Ingberg, 2.53.56, och Jesper Damström, 2.55.35, gick under tre timmar.

Vid terräng-SM i Uddevalla var Haben Kidane, 17, bara 45 sekunder från ett senior-SM-silver. Det var nämligen den för Eskilstuna tävlande Hälleforslöparens avstånd upp till tredjemannen i Eskilstunas lag, som tog lag-SM-silvret över tolv kilometer. Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom tog det individuella SM-guldet 23 sekunder före en viss Mustafa Mohammed, medan Eskilstunas andragubben Nasir Dawud blev åtta och trean Martin Stjernlöf 27:a. Kidane 35:a på 40.52. KFUM Örebros förstaårsseniorer Linus Rosdal (JSM-silvermedaljör i fjol) och Martin Regborn (tvåfaldig VM-orienterare) slutade på 16:e respektive 18:e plats, på 39.11 respektive 39.20, drygt två mintuer bakom Adhanom.
Sävedalens Sara Holmgren tog guldet på damsidan där Hällefors Louise Wiker inte kom till start i dag heller. William Fransson slutade på 24:e plats i P19-klassen, drygt två minuter före Dala-Järnas Emil Danielsson.

I Smålandskavlen försvarade Tisarens vassa damlag tredjeplatsen från i fjol. Andrea Svensson inledde urstarkt på lördagskvällen och var den ende som var nära att kunna utmana Pan Århus dubbla världsmästare Ida Bobach på förstasträckan i lördagskvällens mörker. Svensson var 2.28 bakom, övriga långt över fem minuter efter. Rebecka Nylin på andrasträckan drygade ut avståndet bakom (men tappade fem minuter på Pan Århus) medan Lovisa Persson på tredjesträckan hade en lite tyngre dag och blev frånsprungen av både Linné/Roslagens lag och IFK Göteborg. Lilian Forsgren avslutade starkt och passerade båda, men fick ge sig mot Kåres Kajsa Risby.
Tisarens herrlag låg 15:e efter de två nattetapperna, men tappade på dagen och slutade på 24:e plats.
IFK Lidingö, utan Filip Dahlgren, vann för tredje året i rad medan det för Pan Århus var femte segern i rad.

Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson, Lilian Forsgren
Tisarens damlag, Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Lilian Forsgren, firar tredjeplatsen i Smålandskavlen. Foto: Torbjörn Andrén

Rosdal avstår korta terräng-SM: "Inte fått till mjölksyraträningen"

I helgen är det dags för terräng-SM i Uddevalla. För KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal, 23, har den tävlingen varit rena framgångssagan. 2013 vann han juniorklassen, och i fjol följde han upp med ett silver som han – på grund av betydligt starkare konkurrens – värderade ännu högre. Men det var alltså som junior. Vid årsskiftet klev Rosdal upp i seniorklassen, och sedan dess har han förvisso hunnit med att bli bäste svensk i Lidingöloppet, men på SM ser konkurrensen helt annorlunda ut. Konditionsbloggen ringde upp Rosdal för att höra om hans känslor inför helgen (och fick en liten nyhet som bonus; se rubriken och tredje frågan).

– Terräng-SM har helt klart blivit årets höjdpunkt för mig eftersom det är den tävlingen som gått bäst. Men det kommer bli tufft som förstaårssenior, det är en helt annan konkurrens här än på Lidingö. I princip alla starka, svenska löpare är med, från våra bästa maratonlöpare till de starkaste medeldistansarna. Det blir supertufft, men det är det som är skoj också, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Är Abraham Adhanom favorit?
– På fyran (fyrakilometersloppet går på lördagen), men på tolvan (tolvkilometersloppet avgörs på söndagen) såg jag att ”Musse” (Mustafa Mohammed) anmält sig, och kommer han till start är han favorit. Han har varit mycket skadad på slutet, men om han ställer upp så är han bra nog för att vinna, skulle jag tro.
Vad har du för målsättning?
– Topp tio skulle jag vara nöjd med. Jag kör bara tolvan eftersom jag inte fått till den mjölksyraträning som krävs för fyran. Det borde också öka chanserna, eftersom jag kommer fräsch till tolvan.
Ja, du hade stora skadeproblem i våras, hur är läget nu?
– Jag hade problem med fötterna som hängde i ganska långt in på sommaren. Men jag har kunnat köra på ganska hårt efter Lidingö, och det bådar gott. Skönt att äntligen kunna träna som man vill. Jag hade en tanke att springa Hässelbyloppet förra helgen, men jag kände att jag ville få till träningen istället för att behöva dra ned på den inför ett lopp. Jag satsade på att få tre-fyra riktigt bra träningsveckor istället.
Vad säger du om banan?
– Jag har faktiskt inte åkt och provsprungit den, men enligt arrangören är det 80 procent grus och 20 procent gräs, och så mycket fast underlag gynnar väl inte riktigt mig. Jag brukar göra bäst ifrån mig på gräs, och tycker det är tråkigt att det är så mycket fast underlag. Nu lär det gå undan rejält.
Vad tror du om taktiken?
– Adhanom gillar att sätta tempo, så det lär gå undan från start. För min delgäller det att hålla mig lugn och inte lockas att gå med. Jag ska vara realistisk och plocka placeringar i slutet istället. Det var så jag gjorde på Lidingö, det är en nyckel till ett bra lopp för mig. Det är lätt att ryckas med, men man får försöka hålla igen.
Vad händer sedan, når du en topp tio-placering lär du ligga bra till för NM-truppen (upp till åtta svenska herrar kommer bli uttagna till nordiska mästerskapen i Göteborg den 7 november), va?
– Om jag springer riktigt bra, så kanske. Men de brukar ofta ta in sådana som har meriter, välja dem före en sådan som mig. Så det blir nog svårt att få en plats, men man ska aldrig säga aldrig.
Och annars?
– Jag hade en tanke på en halvmara i San Sebastian (29 november), men jag tror inte att det blir något. Men det blir ingen vila heller, utan jag kommer gå direkt på grundträning, träna hårt och mycket så att jag kan komma väl förberedd till nästa säsong. Där bli det ungefär samma upplägg som jag skulle haft i år, om jag inte blivit skadad, med målet att springa bra på 10 000 meter och halvmaran tidigt på säsongen och i terrängloppen på hösten.

Så gick det för länslöparna i terräng-SM förra året (tre guld, tio medaljer):
Guld: Erika Bergentz, KFUM Örebro (K40), Rose Marie Enmalm, IF Start (K60), KFUM Örebros P15-lag (Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, Tobias Tranderyd).
Silver: Ann-Britt Eriksson, IF Start (K65), Per Sjögren, KFUM Örebro (M35), Ulf Hallmén, Hagaby Goif (M45), Nils Rune Andersson, Kopparbergs IF (M75), IF Starts K35-K75-lag (Marie Dasler, Rose Marie Enmalm, Ann-Britt Eriksson), Hällefors Louise Wiker som del 
i Hässelbys damlag.
Brons: Sabina Forsberg, Glanshammars IF (F16).

Länslöparnas tidsprogram i helgen:
Lördag:
12.00: Damer, veteraner, K35-K70 (med Erika Bergentz i K40 och Rose-Marie Enmalm i K60, båda regerande mästare).
12.30: Herrar, veteraner, M60-M80 (med Tauno Mertala i M60).
14.10: Damer, fyra kilometer (Louise Wiker, som i fjol var med i Hässelbys SM-silver-lag).
14.40: Herrar, fyra kilometer (Linus Rosdal anmäld men ej till start).
15.40: P15, fyra kilometer (med Ola Tyrsmo).
16.40: P16-P17, fyra kilometer (med Haben Kidane i P17-klassen och Jack Karlsson, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson i P16-klassen; som i fjol tog SM-guld i lag i P15-klassen).
Söndag:
11.30: P19, sex kilometer (med William Fransson).
13.40: Damer, åtta kilometer (Louise Wiker).
14.30: Herrar, tolv kilometer (med Linus Rosdal, Martin Regborn och Haben Kidane).

Fahlin VM-trea kilometer före mål: "Började tänka: 'Fan, det här kan hålla!'"

Ja, jösses vilket race! Damernas linjelopp i cykel-VM innehöll allt drama man kan önska sig och mitt i alltihop var Emilia Fahlin trea uppför kullerstensbackarna bara 3,5 kilometer före mål (efter att ha kommit med i en nio cyklister stark utbrytning några varv före mål, och de blev inte inhämtade förrän då, någon kilometer före mål; Emilia rullade till slut över mållinjen som 26:a). Ingen överraskning för den här bloggens läsare att Fahlin haft grym form på slutet, men det här överträffade till och med hennes egna högt ställda förväntningar, berättade hon när Konditionsbloggen fick tag i henne på hotellrummet i Richmond, Virginia, natten mot söndag, svensk tid.

– Det gick faktiskt bättre än vad jag någonsin vågats hoppas på. Det var en rätt ovan situation att sitta i utbrytning på VM med inte så många kilometer kvar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur var taktiken?
– Det var allt för Emma (Johansson, den svenska stjärnan som jagade sitt första VM-guld men inte hade nog med kräm kvar i spurten och fick nöja sig med en femteplats i mål). När utbrytning gick iväg kände vi att jag var tvungen att komma med, men jag hade inget ansvar att köra eftersom jag hade Emma där bak. Sedan blev det lite nervöst när tidsavståndet blev så stort. Man började tänka: Ska det här hålla in till mål?
Ja, vad tänkte du då? Ville du att det skulle hålla, eller hoppades du att klungan skulle komma ikapp så att Emma skulle få chansen?
– Någonstans långt bak i huvudet hoppas man ju att det ska hålla. Och nästan alla länder var ju representerade där framme, så man visste inte om det fanns någon i klungan som skulle vilja göra jobbet. Ju längre det gick började man tänka: ”Fan, det här kan hålla.” Jag började fundera lite på hur jag skulle göra mot slutet, för kommer möjligheten måste man kunna göra bästa möjliga final. Men det är klart, i grunden hoppades jag på Emma. Det här var i princip hennes sista chans på världsmästartröjan och jag vet hur länge hon har kämpat för den. Men det var lite nervöst och ovant att vara där framme. Det var många tankar som hann gå genom huvudet på en. Det här var en häftig erfarenhet för mig, det var ett sånt här scenario jag drömde om på träningen i går, men jag vågade inte hoppas att det skulle bli verklighet.
Hur upplevde du avslutningen?
– Det blev lite attacker när klungan var på väg ikapp. Jag provade att kräma ur det allra sista i botten på den tredje backen. Om det ändå skulle gå ihop var det lika bra att försöka vara med långt framme så det fick bära eller brista. Bättre att vara i täten än att bli avhängd.
Hur var tävlingen annars?
– Det var kul, jag kände mig bra. När vi kom till backarna kändes det som att jag fick vila. Det var som en återhämtningsperiod, och ändå tog jag många positioner. Eftersom Hanna och Sara inte var med uppför backarna fick jag täcka alla attacker på toppen också, redan i början av loppet, och trots det kunde jag vara med till slutet.
Du måste vara i ditt livs form nu …
– Ja, det var länge sedan det kändes så här bra, i alla fall. Många, många år sedan. Ja, sett till linjelopp får jag nog nästan säga att jag aldrig varit bättre. Det här är ett stort steg i rätt riktning. At kunna vara med så länge mot så bra motstånd. Det är jäkla kul. Jag har ju själv vetat om min kapacitet, att det funnits där. Och jag har hela tiden haft människor runt mig som fortsatt tro. Men det är nog många som inte trott på mig också, och det är kul att få visa dem.
Du gjorde en laseroperation av näsmusslorna i slutet av juni, har det hjälpt dig till den grymma höstformen?
– Ja, det har hjälpt mig på det sättet att jag fått vara frisk. Efter operationen har jag varit frisk tre månader i sträck, jag har inte behövt justera min träning alls på grund av känningar, och det minns jag inte när det hände senast. Istället för att hela tiden få börja om på grund av sjukdomar och som bäst komma upp på någon halvnivå och sedan trilla ned på botten igen så har jag nu kunnat köra på. Det fungerade inte som det var tidigare. Samtidigt har flera andra bitar också fallit på plats.
Cyclingnews skriver att du är klar för italienska stallet Alé-Cipollini-Galassia …
– Jag kan inte säga något om det än. Vad jag ska göra nästa säsong blir officiellt om någon vecka. Nu blir det först lite semester. En vecka i Grekland där jag ska ta det lugnt och inte tänka någonting på cykel …

Det hände ju en hel del annat i dag också, men klockan är redan alldeles för mycket …
** Linus Rosdal och Erik Anfält gick en precis så tung duell i Lidingöloppet som bloggens förhandsspekulationer hade förväntat sig. Eller; det blev snäppet ännu värre när Rosdal (efter att inledningsvis ha legat bakom Anfält) spurtade in under 1.45 (med sex sekunders marginal!) och blev bäste svensk som totaltia i loppet och Anfält därefter sprutade ned Fredrik Bakkman (orienteringsvärldsmästaren) och knep en 13:e-plats som näst bäste svensk.
Kollega Hellsing har en längre intervju med Rosdal i söndagens papperstidning, där han bland annat berättar att han rankar loppet som det näst bästa i sin karriär:
– Det är väl SM-guldet på åtta kilometer terräng som jag rankar lite högre. Men efter det är väl det här det bästa jag gjort.
** Haben Kidane, som ni kan läsa en mycket gripande intervju med här, blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass.
** Martin Regborn tog en ny urstark placering i Euromeeting (sexa i lördagens långdistans) och Daniel Attås blev 26:a av 81 startande (inte heller det illa pinkat i landslagsdebuten!). ”Förvånansvärt lättlöpt estnisk terräng” twittrade Regborn. I morgon avslutas tävlingarna i Estland med medeldistans.
** I morgon också en bloggintervju med örebroarna som överlevde Loch gu loch. Men det blir då, det!

Garphyttekillen sänkte ÖAIK: "Vann dalahäst!"

Örebro AIK gjorde ett tappert försök att återupprepa KFUM Örebros succé från förra året och ta hem Vasastafettens mixedklass. Och det hade räckt till seger med nästan en halvtimmes marginal – om det inte varit för IFK Lidingö som kom till start med ett helt gäng landslagsmeriterade orienterare. Bland dem garphyttekillen Filip Dahlgren, i fjol tia i långdistans på orienterings-VM, och nu snabbare än alla andra mellan Smågan och Mångsbodarna (utom orienteraren Emil Svensk som sprang för ett hopplockat lag i herrklassen och noterade en några sekunder bättre tid). ”Fullt ös i fäders spår. Det var kul! Vann dalahäst!”, skriver Dahlgren på Instagram.

Det var på Dahlgrens sträcka som segern grundlades. Lidingö var 1.42 före Örebro AIK i Smågan, 3.20 före i Mångsbodarna, och sedan växte avståndet hela vägen till Evertsberg. Erik Anfält var (förstås) snabbast av alla på sin sträcka och tog in 35 sekudner till Oxberg, men då var ÖAIK ändå tio minuter efter Lidingö. Även Mikaela Kemppi tog en väntad seger på sin sträcka, och plockade in hela 1.16 på Lidingö mellan Hökberg och Läde, och Daniel Johansson tog några sekunder ned till Eldris. Trots det skiljde fortfarande 8.45 när Andreas Ingberg förde ÖAIK i mål på andra plats, på tiden 5.32.27.

– Vi gjorde stabila insatser rakt igenom. Varmt och skönt var det också också. Vi var 3.19 sämre än KFUM:s tid från 2014, men det var regn i fjol och varmt i år, säger ÖAIK:s Fredrik Johnsson.

Klubbens herrlag blev sexa på 6.08.16 och damlaget sjua på 7.12.09.

Kopparbergs Johan Eriksson sprang hela sträckan själv i Ultravasan, på 7.20.34, och slutade på 19:e plats (tvåa i H45-klassen, åttonde svensk totalt). Morasonen Jonas Buud vann för andra året (av två möjliga) och slog sitt eget banrekord med en kvart. I mål på 5.45.08 vilket ger ett kilometersnitt på 3.50 över nio mil terränglöpning … Malin Tysell blev bästa länsdam på 46:e plats med tiden 10.27.41.

Kopparbergs skidstjärna Bill Impolas långloppslag Team Exspirit inledde den gemensamma tävlingssäsongen med Alliansloppet i Trollhättan. Impola låg länge med i täten av det 48 kilometer långa loppet, men mattades och gick i mål som 16:e, 1,5 minuter bakom. Lagkompisen Morten Eide Pedersen fick se sig spurtslagen av Dala-Flodas Jens Eriksson i kampen om segern. Garphyttans Olivia Hansson bröt damloppet medan Zinkgruvans Markus Johansson (femma) och Daniella Bjärmark (tia) och Garphyttans Adam Gillman (nia) och Ida Danielsson (åtta) tog topp tio-placeringar i juniorklassen.

Alexander Larsson slog till med en bronsmedalj på finfina 2.04,26 över 800 meter i P15-klassen på ungdoms-SM. Det var nästan 4,5 sekunder (!) snabbare än Alexander, som inför loppet var rankad som Sverigesexa, kutat tidigare i år. Maja Hagelvik missade däremot final med ett par sekunders marginal. I junior-SM lyckades inte Abshir Aweys följa upp fredagens fjärdeplats på hinder, utan åkte ut redan i försöken på 800 meter. Samma sak gällde hinderfemman William Fransson, i P19, och William Wickbom i P17, som dessutom hann springa direktfinal på 1 500 meter och med en tolfteplats som resultat. I det loppet blev Hällefors Haben Kidane (som leder långloppscupen, se nedan) sjua på 4.15,93.

Jonas Rosengren vann Östansjöloppet, tio kilometer med individuell start, på 37.33, över två minuter före tvåan Lasse Höög. Höög seger blev det ändå, i damklassen, där Åsa Höög vann med över fyra minuters marginal före Maria Eriksson. 40.22 på Åsa. Rosengrens seger var hans första i årets långloppscup, och han förstärker därmed tredjeplatsen i sammandraget. För Åsa var det bara tredje tävlingen för året i cupen, men segern tar henne i varje fall in på topp tio. Elva deltävlingar återstår.

På något högre nivå fortsatte Tim Sundström sin rad av 1 500-meterslopp under 3.50 (så fort hade han aldrig kutat inför årets säsong, han har ju förbättrat distriktsrekordet i flera steg), när hansprang in som fyra på 3.49,97 i ett B-heat vid en gala i belgiska Merksem. Och Linus Rosdal blev femma, och bäste svensk, av nära 11 000 löpare i Midnattsloppet i Göteborg, på tiden 32.30. Ullevis etiopier Betesfa Ayele var överlägsen och vann med över minutens marginal till tvåan på 30.15. Rosdal höll näst bäste svensk, Hälles Yared Admasu, tre sekunder bakom sig.

Och uppe i fjäll vann Antje Torstensson Helags maraton på 3.15.57 (rätt hårt pressad av Trångvikens Ida Svensson halvminuten bakom) på en tid som hade räckt till en andraplats i herrklassen. Tiden är en makalös prestation på en bana med 615 höjdmeter, bara att lyfta på hatten. Och ytterligare lite längre norrut avslutade Anton Hallor sin sommar i Tromsø med en tredjeplats i Tromsø mountain half ultra, 25 kilometer bitvis teknisk terränglöpning med knappt 1 000 höjdmeter. ”Slitsamt första halvan när nästan 1 000 höjdmeter uppför skulle avverkas i den gassande solen. Krigade på nerför och sprang in som trea efter kanske det jobbigaste loppet jag sprungit. Tog 2 timmar, 12 minuter och 17 sekunder”, skriver Hallor på Facebook. Rune Morten Johansen vann med över nio minuters marginal, på 2.01.33, före Kent Hugo Norheim som ”bara” var 1,5 minuter bakom Hallor.

Morgan Pätsi, som laddar för ironman-VM, kom till start i Sala Silverman, en triathlontävling över halv ironmandistans, trots sina vadproblem och slutade femma i tuff konkurrens på 4.14.48 (mindre än minuten sämre än i fjol). Finländaren Kim Harju var helt överlägsen och vann på 3.57.26. ”Gjorde en stabil insats som resulterade i en femteplats. Mest nöjd över att löpningen funkade och att jag inte tappat allt för mycket”, skriver Pätsi på Instagram.

VM-orienteraren Martin Regborn blev en vinnare igen när han tog hem Dubbelfajten/Fellignsbroträffen 1.38 före klubbkompisen (i Hagaby) Jakob Wallenhammar, men kanske framför allt 3.24 före Tisarens Daniel Attås som ju snuvat honom på dubbla DM-guld den här säsongen. Lovisa Persson vann damklassen tolv sekunder före Rebecka Nylin.

Mountainbikeorienterings-VM slutade i bedrövelse för Garphyttans Marcus Jansson, som varit bäste svensk på samtliga individuella distanser men som stämplade fel och sabbade hela dagen på sin förstasträcka.

Och så till sist glädjande besked från Emilia Fahlin, som instagrammat en som kommer till start i morgondagens världscupdeltävling i Vårgårda. ”Uppåt i dag! Så här glad blir jag av att känna mig bra nog för att starta i morgondagens linjelopp”, twittrar hon tillsammans med en groupie på ett leende Wiggle-Honda-lag.