Pass på: 9.00 i morgon öppnar skidspåren (och här är Örebros nya löparserie!)

Alla längtar inte efter vintern, men rätt många skidekvilebrister, inför-Vasaloppet-miljagande motionärer och sådana vanliga dödliga, men rätt medelmåttiga, skidälskare som undertecknat har stått och hoppat i spiltorna sedan kylan slog till natten mot torsdag. Och nu äntligen, vid 22-tiden på tisdagskvällen, kom beskedet: I morgon bitti, onsdag 9.00, öppnar Ånnaboda en första konstsnöslinga på 800 meter.
Själv vaknar jag onsdag morgon upp i Växjö, efter att ha sett Örebro Hockey bli utspelat av hemmalaget i två perioder men sedan gjort en riktigt fin uppryckning i tredje (utan att det räckte till poäng), så för min del får skidåkningen anstå till fredag. Men ni andra: Passa på. det ska ju bli sex grader på fredag och plusgrader hela nästa vecka enligt yr.no, så man vet aldrig hur länge snön ligger.
Även från Zinkgruvan rapporteras att snöproduktion är i full gång, så snart kanske det är åkbart även i södra länsdelen, om det vill sig väl.

Zinkgruvan rapporterar för övrigt på sin hemsida att det inte alls var något strul eller någon diskning som låg bakom Markus Johanssons finalplats i sprinten i Bruksvallarna. Han åkte till sig den, rätt och slätt, på en bättre tid än Filip Danielsson. Det var helt enkelt livetajmingen från Härjedalen det var fel på.

Åsbro Goif släppte för övrigt en riktigt rolig nyhet på tisdagen, en ny tävlingsserie i Tybblelundshallen, kallad Bauhaus inneserie (i framtiden här på bloggen endast benämnd som Inneserien). Under ledning av Börje Nordin ordnar klubben, för 30 kronor i föranmälan eller 50 kronor på plats, tävlingar över 1 000, 2 000 (!) respektive 3 000 meter under tre vardagskvällar i vinter (16 december, 28 januari respektive 16 februari). ”Pris efter alla tre genomförda inneloppet, tiderna jämförs med hjälp av WMA:s omräkningstabell som jämför olika åldrar och män/kvinnor”, skriver Åsbro i pm:et. Ett fint inomhuskomplement till långloppscupen, får man ändå säg.

I kväll avgjordes för övrigt Trapploppet (i regi av Svampenmaraton- och VM-löparen Frida Södermark) i Norrköping, en sådan där tävling man bara skulle älska att springa. Läs ett reportage om den här (och hojta om ni ser någon resultatlista med eventuella deltagare från länet!).

"Det kan gå hur som helst fast pb blir det ändå"

På lördag avgörs säsongens andra inomhustävling i Tybblelundshallen (eller tredje, om vi räknar in Oktobermarathon); Triumfglasspelen. En tävling som lockat en hel del stora namn genom åren, bland annat Irene Ekelund. Än så länge gapar startlistan rätt tom på seniorer, juniorer och äldre ungdomar, men en VM-löpare kommer i varje fall att vara på plats: Martin Regborn, örebroaren som två år i rad gått till VM-final i sprintorientering. Han kommer att kuta 1 000 meter, vilket är den enda medel- eller långdistans som erbjuds seniorerna i tävlingen. Och eftersom Regborn aldrig sprungit den ganska udda distansen på tävlingen kan han utlova personligt rekord … ”Kommer givetvis inte vara toppad så det kan gå hur som helst fast pb blir det ändå”, skriver han på sin blogg.
Mot sig får han bland annat Hälleforstalangen Haben Kidane (en returmatch för det tio gånger längre Karlslundsloppet, där Regborn spurtade ned Kidane).

Regborn tog för övrigt en favoritseger i premiären av Löpex vinterserie i söndags när han tog hem tävlingarna i skogarna runt Sutarboda med nästan nio minuters marginal före tvåa, landslagskollegan (från Euromeeting i höstas) Daniel Attås, Tisaren.
”Hade bra fart men lite slarvigt tekniskt bitvis, delvis på grund av lite ovana att springa i snö skulle jag tro också. Det låg cirka fem-tio centimeter i skogen, så det går ju ändå ok att springa än så länge. Vann ändå ganska klart före Daniel Attås men antar att jag får det lite tuffare på nästa deltävling som är en natt …”, bloggar Regborn.
Gustav Hindér blev trea och Tomas Hallmén fyra. Rebecka Nylin vann damtävlingen på mellanbanan före Jossefin Erlandsson. Nästa deltävling avgörs i Nora den 2 december.

VM-tolvan om Svampenmaran: "Kommer inte göra en läggmatch"

Skrev i går om att Frida Södermark, 37, VM-tolva på 100 kilometer i nederländska Winschoten tidigare i höstas, kommer att springa det galna maratonloppet på Svampens utsiktsdäck den 30 april. Eftersom jag läst på hennes blogg att hon just nu verkade befinna sig i Kina, där hon på tre dagar avverkat två maraton och en halvmara (3.07, 3.10 respektive 1.32) gjorde att jag inte hade så stora förhoppningar att få tag i Frida personligen, men i går kväll hörde hon av sig. Då hade hon bara varit på svensk mark i någon timme, men redan på plats i Tjalves klubbstuga i södra Norrköping för att sitta stugvärd. Och visst visade hon sig vara laddad inför äventyret på Svampen.

– Det började med att någon la upp länken på min Facebooksida, men då tänkte jag först: ”Jaja, det där kan någon annan göra …” Men så tänkte jag lite till på det, att det verkade som en rätt kul grej och att det var första gången. Och så anmälde jag mig, säger Södermark till Konditionsbloggen.
Du har ju sprungit ganska många, långa lopp genom åren. Men har du någonsin sprungit något lika galet?
– Jag har ju sprungit 24 timmar på en 458 meter lång löparbana under Bislett. Men hur galet det var … Nja, det var mer en kamp för överlevnad, ärligt talat. Jag slog ju svenskt rekord (214 282 meter på 24 timmar inomhus) även om det är slaget nu, så jag var väl rätt bra på det där. Men 24-timmraslöpningen lämnar jag tills jag är äldre. Nu vill jag fokusera på 100 kilometer. Men som svar på frågan, nej, något lika galet som 444 varv på Svampen har jag nog aldrig sprungit.
Hur hårt kommer du gå in för tävlingen, då? Du har ett pers på 2.51.34 …
– Saken är den att jag vann Wings for life i år (hon vann 42 090 meter innan mållinjen han ikapp henne och var med det klar etta i svenska loppet med start i Kalmar och 29:a i hela världen), och som pris fick jag en start i valfritt land 2016 (Wings for life avgörs på 34 platser 2016). Jag vill givetvis ge mig själv chansen att försvara den segern, och det loppet går helgen efter Svampen. Så Svampen kommer inte att vara ett fokuslopp för mig, men enligt arrangören Ola Nordahl är jag favorittippad, och jag kommer inte att göra en läggmatch. Klart jag kommer att gå för det, om jag har chansen. Men jag kommer inte att springa benen av mig om det kommer någon annan som är villig att göra 2.50. Samtidigt vet jag att jag kan återhämta mig bra. Veckan före VM på 100 kilometer nu i höst sprang jag ett maratonlopp mellan Linköping och Norrköping (på 3.33). Den här gången är det trots allt inget VM som väntar, så nu kan jag ge lite mer gas.
Hur tror du att det blir att springa 444 varv runt, runt, då?
– Jag tror inte man blir yr i huvudet i alla fall (skratt). Men jag kan tänka mig att man riskerar förslitningsskador när man springer åt samma håll så länge. Det vore att föredra om man bytte håll efter halva loppet.
Vad har du annars för mål 2016?
– Det är VM på 100 kilometer igen. Tanken är att försöka göra personligt rekord på 100 kilometer i mitten av april, två veckor före Svampen, för att säkra platsen till VM. Och så ska jag springa Comrades, världens största ultralopp. Jag kom åtta 2014, men då var det ingen som kände till mig. Nu förväntas jag prestera, det är väldigt mycket media runt tävlingen och jag kör för ett sponsrat lag. Men det är klart, den största pressen är ändå alltid den som man sätter på sig själv. Sedan blir det väl säkert något äventyr, jag hoppar gärna på utmaningar med kort varsel, som Kina nu. Sist jag räknade efter hade jag besökt 65 länder, och det blir förhoppningsvis fler.

Frida Södermark är laddad för Svampenmaran på Valborgsmässoafton.  Foto: Mikael Grip
Frida Södermark är laddad för Svampenmaran på Valborgsmässoafton. Foto: Mikael Grip

Nu har för övrigt startlistorna till morgondagens längdskidpremiär i Bruksvallarna släppt. På herrsidan går en viss Anders Södergren ut som nummer tre av 194 startande, och blir en hygglig riktkarl över tio kilometer i klassisk teknik. Axel Ekström är, precis som exempelvis Petter Northug, Daniel Rickardsson, Jörgen Brink, Chris-André Jespersen och Emil Jönsson, A-seedad, och Garphyttekillen går ut med startnummer 182, vid 13.41 (exakt 1,5 timmar efter Södergren). Ekström kommer att jagas av Carl Quicklund, som fick göra VM-debut i Falun i våras som sprintreserv och då tog sig till kvartsfinal. Övriga länsåkares starttider: Joel Lager 12.22, Linus Larsson 12.28, Markus Johansson 12.40.30, Bill Impola 13.29.30. I damloppet, som avgörs tidigare på förmiddagen, finns inga länsåkare med.

Här springer Örebros kommunalråd 57 kilometer för världens klimat

Just i natt, just i detta nu, springer Sara Richert, 42, 57 kilometer för klimatet. Kommunalrådet för Miljöpartiet i Örebro, som före valet i fjol hade mer tid för löpning och 2013 blev 13:e i SM över 100 kilometer och i fjol blev 16:e på Ultravasan efter att ha klarat drömgränsen på tio timmar med 15 sekunders marginal, är en del av Riksteaterns projekt Run for your life, som presenterar sig som ”ett stafettlopp genom norra Europa för att uppmana till klimaträttvisa och en hållbar framtid”. Det handlar om att väcka uppmärksamhet inför klimatmötet i Paris i december. Det startade i Kiruna den 9 november och ska nå Paris lagom till mötet drar igång den 30 november. Richert springer som stöd för Sarah Grey, från Clowner utan gränser, som fått sträckan mellan Mjölby och Gränna på sin lott. Följ det hela live här.

Sarah Grey och Sara Richert springer genom natten. Faksimil: runforyourlife.nu
Sarah Grey och Sara Richert springer genom natten. Faksimil: runforyourlife.nu

För övrigt blev det i dag klart att Petter Northug kör fredagens klassiska tiokilometerslopp i Bruksvallarna, den svenska skidpremiären. Totalt är nu 199 herråkare anmälda till tävlingen, bland dem Garphyttans Axel Ekström, MArcus Lennartsson och Joel Lager (Filip Danielsson och Adam Gillman står över och satsar på helgens fristilsdistanser i stället), Karlslunds Linus Larsson, Kopparbergsbördige Bill Impola och Zinkgruvans Markus Johansson.

Anfält om marasuccén: "Nöjd men inte mätt"

Erik Anfält, 39, gjorde som vanligt: Levererade. I Valencia marathon dundrade Örebros landslagslöpare till med 2.25.03, ett personligt rekord med två minuter (sånär som på en sekund), den bästa maratontiden av en distriktslöpare på 31 år, och den fjärde bästa maratontiden av en svensk i år. Anfält spände bågen rejält, gjorde första halvan på 1.11.30 (1.13.33 på andra halvan). När Konditionsbloggen ringde upp honom några timmar efter målgång hade han vissa invändningar mot sin egen insats, men slog samtidigt fast:

– Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala. Flåset kändes väldigt bra, men benen var inte riktigt så lätta som jag velat ha dem. Det tempo som jag vill ska rulla lite lättare för fick jag jobba lite mer för än jag vill. Kilometerna gick hela tiden lite långsammare än jag hade hoppats. Med den känslan jag ville ha borde det ha gått någon minut snabbare första halvan, då hade jag öppnat runt 1.10.30, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Då hade du varit på väg mot distriktsrekordet, 2.21.46 …
– M’nja, det hade jag inte i huvudet direkt. Men en tid runt 2.23 kanske jag kunde ha landat på om jag fått till en fullträff. Nu hade jag benen, och så kom jag iväg lite kasst. Jag fick starta bakom elitledet, och kom inte längst fram i den gruppen heller. Så jag tappade lite tid första kilometern, och sedan gjorde jag två–tre riktigt snabba kilometer för att komma ikapp en klunga, så det blev lite ryckigt. Jag tror inte det kostade så mycket kraft, men det var inte optimalt.
– Jag låg med den klunga till första milpasseringen, sedan gick jag ifrån och fick göra loppet själv i princip hela vägen. Men det var ett väldigt bra lopp som sådant, jag plockade placeringar hela vägen och sprang stabilt. Benen var inte jättelätta, men jag fick igång dem rätt bra ändå.
Vad händer nu?
– I kväll ska jag ut och fira. Sedan får vi se. Det här var sista loppet för året, och jag har inte bestämt vad det blir till våren. Kanske någon halvmara sen vinter/tidig vår, eller också kan det bli Kiel marathon igen. Något lopp måste jag ha i februari/mars, annars blir vinterträningen för lång.

Kenyanen John Nzau Mwangangi vann tävlingen på 2.06.13, den snabbaste tiden någonsin på spansk mark och 20 sekunder före landsmannen Matthew Kisorio på andra plats. Anfält slutade på 26:e plats (fyra av H35-löparna). Anfälts femkilometare: 16.44, 17.00, 17.14, 34.05 på kilometer 15–25 (ingen tidtagning vid 20 kilometer), 17.26, 17.32, 17.37, 16.53-tempo på sista 2,195 kilometerna.
Ingrid Ziegler, klubbkompis med Anfält i Örebro AIK, slog personligt rekord med fem minuter när hon gick i mål på 3.07.30 som tia i D35-klassen. Hon spännde också bågen rejält, passerade halvmaran på 1.30.20, men mattades alltså och noterade 1.37.10 på andra halvan. Tiden tar henne från tolfte till nionde plats i distriktsbästalistan genom tiderna, och förstärkte hennes fjärdeplats i årslistan bakom Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi och Antje Torstensson.

David Andersson avslutade världscupen i Calgary med helgens sämsta lopp. SK Winner-skrinnaren, som persade på 500 meter i fredags och slog svenskt rekord på 1 000 meter i går fick nöja sig med 1.47,19, en dryg sekund från sitt personliga rekord, på 1 500 meter. 21-åringen från Vänersnäs slutade på 37:e plats av 48 startande på distansen och får lämna Calgary med bra känsla men utan världscuppoäng.
Redan nästa helg avgörs nästa världscupdeltävling, i Salt Lake City.

Fick för övrigt en intressant kommentar om gårdagens blogginlägg, från Östansjös Per Börjesson som mycket riktigt påpekade att jag bommade Patrik Johanssons prestation i går. Börjessons klubbkompis Patrik Johansson, 50, blev femma i det där 3 000-metersloppet i Tybblelundshallen med Nasir Dawud och Haben Kidane i täten, och gjorde det på tiden 9.47,46 vilket innebär en slipning av Bo Werners 22 år gamla distriktsrekord i H50-klassen med 15 sekunder (tidigare i år har Johansson dessutom hunnit med att slå distriktsrekord på 800 meter och tagit fyra veteran-DM-titlar).

Anderssons världscupsuccé: Slog svenskt rekord

David Andersson, OS-skrinnaren och som var EM-tvåa i våras och tävlar för Örebroklubben SK Winner, följde upp fredagens pers på 500 meter med svenskt rekord på 1 000 meter när världscupen i Calgary fortsatte på lördagskvällen, svensk tid. Andersson slutade på 33:e plats i tävlingen, men viktigare var att han noterade 1.09,44 – en tid nästan en halv sekund (45 hundradelar) bättre än hans tidigare personliga rekord på distansen, satt på samma is för två år sedan, och 13 hundradelar bättre än Joel Erikssons sex år gamla svenska rekord.
Världscupen i Calgary avslutas för Anderssons del med 1 500 meter i morgon, söndag, och frågan är vad han kan prestera där. Perset är den två år gamla Calgarytiden 1.48,57, vilken bör vara i farozonen. Den gör honom till Sverigefyra genom tiderna på distansen, bakom Eriksson, Daniel Friberg och örebroaren Johan Röjler, som noterade 1.43,90, 1.44,97 respektive 1.45.85 (alla 2009!).

På lördagen avgjorde också Vinterspelen i Tybblelundshallen. Förre eritreanske VM-tolvan Nassir Dawud, som numera bor i Sverige och tävlar för Eskilstuna, tog hem loppet på 8.39,66, närmast före Hälleforstalangen Haben Kidane som sedan ett par veckor tillbaka är klubbkompis med Dawud i Eskilstuna. Kidane noterade 9.14,28. Hagabys Ulf Hallmén, jämnt 30 år äldre än Kidane, blev trea på 9.43,89. Stocksäters långlöpartalang Esther Sandén Alin strök sig från loppet och nöjde sig med att springa 200 meter på 28,68.

Orienteringsgalan? Näe, det blev inga lokala priser. Tisarens Andrea Svensson, som hade chansen att få dela årets lag-utmärkelsen med stafettkompisarna från JVM-guldet, fick se sig slagen av IFK Göteborg som vann Tiomila för första gången på tio år. Annika Billstam blev årets orienterare.

Helgens höjdare: Anfält i Valencia – "Ska öppna hårdare än jag någonsin gjort"

1. Valencia marathon
Nu är det dags. Redan när Erik Anfält slog sitt personliga rekord (och Örebro AIK:s klubbrekord) i Kiel Marathon i februari hade han siktet inställt på söndagen den 15 november. I Valencia marathon vill Örebrolöparen slå det där rekordet, springa snabbare än 2.27.02. Första halvåret i år hade Anfält lite skadeproblem, gjorde bara två lopp (Kiel och Stockholm), men i höst har han tävlat som en furie. Sedan DM över 10 000 meter den 15 augusti har Anfält hunnit med att rada upp segrar där, i Blodomloppet,Bergslagsleden ultraNorasjön runtALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter)Tarstaborgsrundan och Hostruset samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), i Sälen fjällmaraton, i Åstadsloppet, i Kilsbergsleden, i terräng-DM och dessutom blivit näst bäste svensk i Lidingöloppet. 13 tävlingar på tre månader (och jag är inte ens säker på att jag fick med alla …). Anfält har tidigare berättat om sitt galna schema, och i dag ringde jag upp honom för att höra om han fått ut det han ville av det.

– Ja. Planen har varit att träna mycket och ganska hårt, och det har jag gjort. Min kropp brukar svara bra om jag går direkt från hård träning och lättare väldigt mycket en kort period. På terräng-DM i lördags gick det väldigt tungt, men det var väntat, enligt plan. Det var sista riktigt tuffa passet, sedan har jag lättat. Sedan hjälpte ju inte underlaget till, tuff terräng är inte min bästa gren. Då passar söndagens platta asfalt mycket bättre, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Ja, vad har du för mål på söndag?
– Målbilden är att gå på känsla. Jag ska vara offensiv. Det här är sista loppet för säsongen, så jag får vila efteråt. Jag ska inte vara pigg i mål, det här är inte ett lopp där man sparar på kraften. Men jag har inte satt upp någon målbild. Jag kommer gå hårt, men lyssna mer på kroppen än på klockan. Det blir hårt men kontrollerat. Jag ska i alla fall öppna hårdare än jag någonsin gjort.
Hur känns kroppen?
– I dag har jag ingen bra känsla, men så brukar det ofta vara dagarna före. Man går runt och känner efter lite för mycket. Men jag hoppas det ska vara bra på söndag morgon. Det är mitt enda fokus.

Även Anfälts klubbkompis Ingrid Ziegler god för 3.12.40 i Stockholm maj, finns på plats för att kuta i Valencia.
Anfält är för övrigt trea i distriktet genom tiderna med sin tid från Kiel, 2.27.02. Det är dock en bra bit upp till Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).

2. Orienteringsgalan
Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson är, tillsammans med Johanna Öberg och Sara Hagström, nominerad till priset till årets lag för JVM-guldet i stafett vid lördagens orienteringsgala i Göteborg.

3. Vinterspelen
Skrev ju tidigare i veckan om lördagens stora friidrottstävling i Tybblelundshallen. Nu har anmälningslistan fyllts på med ytterligare några namn.

Bubblare: David Andersson kör världscupen i Calgary, och inledde på fredagen med att mosa sitt personliga rekord på 500 meter. Andersson, som aldrig gjort bättre än de 36,27 han noterade när han var tvåa på distansen i allround-EM i januari, gick som tredje svensk genom tiderna under drömgränsen 36 sekunder (de två tidigare är svenske rekordhållaren Eric Zachrisson, som också tävlade för SK Winner, med 35,44 och Joel Erikssons 35,95)när han noterade 35,98 (pers med 29 hundradelar, alltså!). Men det finns många snabba skrinnare i världen, och Andersson fick nöja sig med en 23:e-plats i B-divisionen och sammanlagt en 40:e-plats av 47 startande. I helgen väntar 1 000 och 1 500 meter, Anderssons specialdistanser.

Den som slog den som slog den som slog Erik Anfält?

”Den som slog den som slog den som slog […] John L Sullivan.” Ungefär så brukar man väl räkna ut vem som är tungviktsvärldsmästare i boxning. Kanske kunde man göra samma sak i länets herrlöpning, för att bestämma vem som är bäst just nu, tänkte jag.
Är det Linus Rosdal? Tim Sundström? Erik Anfält? Eller någon av VM-orienterarna Filip Dahlgren och Martin Regborn?
Problemet med att jämföra är ju att det finns så många olika distanser (att jämföra med boxningens viktklasser?) och att löparna så sällan möts allihop på en gång (vilket i och för sig är utgångspunkten för den här spekulationen).
Tänkte på det där eftersom Regborn ställde av (en förmodat rejält maratonnedtränad) Anfält totalt på terräng-DM i Ånnaboda. Regborn vann med över en minut. Det kan jämföra med de 16 sekunder som Rosdal besegrade Anfält med i Kilsbersleden förra lördagen (Rosdal som dock slog Regborn på SM-milen [där även Per Sjögren, ett namn som definitivt hade varit med i resonemanget om han fått vara skadefri, klämde sig in emellan] och terräng-SM och Anfält en gång till på Lidingö). Sundström? Tja, han springer ju mest medeldistans på bana (slagit tre distriktsrekord på 1 500 meter i år), och när han kutat hem korta terräng-DM två år i rad har det varit utan att någon av de andra fyra ställt upp. Dahlgren har nästan bara sprungit orientering i år, men krossade ju Anfälts gamla banrekord i Kilsbergen trailrun, trots grisigt väder.
Rosdal har bäst resultat i SM-tävlingarna, Anfält lär göra sig bäst på en asfaltsmara och Sundström på distanser under 3 000 meter. Men det finns naturligtvis betingelser där en orienterare också skulle kunna göra sig gällande som länets bästa löpare. (På damsidan har Josefin Gerdevåg gjort all diskussion onödig den här sommaren/hösten.)
Och vad ska vi kalla listan? ”Den som slog den som slog den som slog […] Axel Lindahl”?

Dagens terräng-DM annars, då? Tja, Mikaela Kemppi (i comebacken efter Frankfurtmaran) blev den stora vinnaren och kunde lämna Ånnaboda med fyra DM-guld – för damer, D40, damlag och damveteranlag. Anfält nästan plockade å sin sida med sig H35, herrlag, herrveteranlag och en säkrade totalseger i långloppscupen (Kemppi hade ju redan fixat sin) plus ett silver bakom Regborn i herrklassen.
Mattias Nätterlund tog DM-bronset på herrsidan och säkrade andraplatsen i långloppscupen. Jonas Rosengren slutar trea.
Erika Lech tog silvret bakom Kemppi, Liduina van Sitteren plockade bronset. Resultat som gör att det alltjämt är helt öppet bakom Kemppi i långloppscupen.
Ironmantriathleten Morgan Pätsi, som hade sådana högt ställda förväntningar på den här säsongen men som inte fick till det varken i långdistans-VM i Motala eller i triathlon-VM på Hawaii, fick dubbla DM-brons. Dels i H35-klassen, dels för herrveteranlag.

Adam Axelsson inledde tävlingen i sydtyska Inzell med att vara hundradelar från de bästa tider han någonsin gjort på europeisk mark. En hundradel ifrån på 500 meter (37,55 respektive 37,54) och tre hundradelar ifrån på 1 000 meter (1.14,10 respektive 1.14,07).
Smäller det till ännu mer i morgon?

I Borås sextimmars blev det ingen jättesuccé för de lokala löparna. Kolla in resultatlistan här.

Helgens höjdare – och Södergren kör med Impola

1. Terräng-DM
Klart man kan springa året om, men finns det någon riktig punkt för löpningssäsongen så är det nog terräng-DM i helgen. Tja, en deltävling återstår förstås i långloppscupen (Lucialoppet den 12 december), och på nyårsafton väntar traditionsenligt Sylvesterlopp i Nora, men DM är ändå den sista riktiga kraftmätningen. Linus Rosdal, som befäst positionen som länets bäste terrängkutare genom att besegra Erik Anfält både i Lidingöloppet och Kilsbergsleden, kommer inte till start. Det gör däremot VM-orienteraren Martin Regborn. Men det är i princip också allt jag vet om startfältet, eftersom någon startlista inte är publicerad. Nytt rivalmöte mellan Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi? Dyker Anfält upp och säkrar cupsegern? Är Mattias Nätterlund sugen på att utmana? Den som lever får se! Tvåkilometers varvbana på gräs med start och mål vid SM-stugan i Ånnaboda är det i varje fall som gäller på lördagsförmiddagen.

2. Adam Axelsson i Inzell
Den OS-satsande talangen från Kumla, som jag hade en stor artikel med i dagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se) där han bland annat berättade om blodförgiftningen han drabbades av efter skärolyckan i säsongspremiären i Salt Lake City och hur han i tisdags slog ett gammalt Johan Röjler-rekord på träning, gör säsongens första riktigt tävling. Det skrev jag lite om häromdagen. Målet med säsongen är att kvala in till världscupen, och för lite referenser att gå på får ni här Axelssons personliga rekord, personlig bästatid på europeisk is (förhållandena i Calgary och Salt Lake City är så snabba att tiderna som satts där inte riktigt kan jämföras med Europa) respektive världscupkvaltiderna på de tre distanserna han ska köra i helgen:
500 meter: 37,15–37,54–36,60.
1 000 meter: 1.13,35–1.14,07–1.12,80.
1 500 meter: 1.52,98–1.53,12–1.52,50.

3. Borås sextimmars
En ultratävling som växt sig riktigt stor de senaste åren och som i år är fulltecknat med 265 löpare som under sex timmar på lördagen ska jaga varv runt Ramnasjön. Bland dem ett helt koppel länslöpare som Askersunds Anna Börjesson, Lindesbergs Elin Engström, Kumlas Alexandher Centerfjäll och Kent Johansson, Vrestorps Benny Frost, Fellingsbros Mats Franzén, Garphyttans Marc Karlsson, Karlskogas Mattias Köhler och Östansjös Per Börjesson (ja, även Börjesson, Frost, Johansson och Franzén tävlar för Östansjö).

Ett par noteringar ur fredagens nyhetsflöde:
** Svampenmarathon öppnade anmälan och sålde nästan slut på de 58 startplatserna på en gång.
** Anders Södergren, the one and only, kommer kampera ihop med Kopparbergs Bill Impola i vinter. Veteranen har skrivit på för Impolas Team Exspirit, och kommer att köra rubbet i långloppscupen i vinter. Debut således i lagtempot i Livigno om mindre än en månad.
** Örebrobaserade Team Skistart.com har för övrigt anmält sitt lag (det var deadline i söndags) med åtta löpare. Förutom de sedan tidigare kända Kristina Roberto, Sara Lindborg, Kalle Gräfnings (som drabbats av bältros), Linus Larsson, Olivia Hansson, Maria Rydqvist och Maria Gräfnings också Martin Holmstrand. Nytillskottet presenterar sig på lagets blogg här.
** I lördagens NA (papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag en större intervju med Garphyttans landslagsåkare Axel Ekström inför hans första säsong som senior. Missa inte den!

Klart: Det blir evighetslopp i Örebro

I kväll bekräftar 114Sport (som i går arrangerade Oktobermarathon i Tybblelundshallen) på sin facebookhemsida att det blir ett Örebro backyard ultra 2016, av allt att döma i midsommarhelgen. Platsen är ännu hemlig, men det utlovas ”mycket fin stig och grusväg i loopar”, men det ”måste lösa sig med omklädning med mera” innan de går ut med mer information.
Efter att jag fick en start i Lurs backyard ultra – Sveriges första backyard ultra – i födelsedagspresent i januari och slutade på sjunde plats i premiärupplagan ligger tävlingsformen mig väldigt varmt om hjärtat. Det handlar, för er som inte hängt med i mina tidigare blogginlägg om tävlingen, om att springa en slinga på 6,7 kilometer varje timme (sträckan gör att det blir 100 miles per dygn), i valfri hastighet. Alla som kommit runt under timmen får starta om vid nästa helslag. Och vid nästa. Och nästa. För att hinna runt behöver man bara hålla en fart motsvarande 8.57 per kilometer (eller 6,7 kilometer i timmen, förstås), vilket ligger någonstans mellan powerwalk och väldigt, väldigt lätt jogg. Vem som håller på längst avgörs därmed uteslutande av vem som vill mest. Vem som har mest pannben (och vem som inte går sönder). Men det öppnar för mer taktik än till exempel fotrally; när jag kutade i Lur (jag klev av efter 18 timmar) var jag näst långsammast av alla redan från start (då var vi ett 70-tal som startade, jag klev av som sjua). Vissa sprang varje varv på 35 minuter (och höll på i 15 timmar, eller så) medan många låg mellan 40-50 minuter per varv. Jag försökte ligga på 51-52. Resten av tiden får man nämligen vila, äta, göra vad man vill. Och vid nästa start är ju alla, oavsett strategi (springa snabb/långsamt, vila mycket/lite) exakt lika igen. Allt det handlar om är att hålla på flest timmar. Det är ett kittlande sätt att testa människans förmåga (världsrekordet ligger på 49 timmar, men jag skulle tro att riktigt uthålliga toppatleter skulle klara uppåt tre dygn). En löptävling? Tja, men lika mycket en hjärntävling. Det ska bli väldigt spännande att se vad Ola Nordahl och hans kompanjoner satt ihop för en bana.
114Sport planerar också för ett ”höjdarmarathon” (vad nu det betyder) i Örebro den 30 april, som komplement till de tre inomhusmaraton som arrangeras i Tybblelundshallen i vinter. Det är uppenbarligen strålande tider att vara långlöpare i länet just nu, då man förutom de här loppen även kan räkna in Nora marathon, Viby marathon, Bergslagsleden ultra, Käglanloppet, Silverleden på 1 dag och Munkastigen trailrun. Det blir ett mastigt schema 2016 om man ska spring allt …