Jagar tredje distriktsrekordet och tolfte perset i år: "Hoppas det finns en toppendag kvar"

Personliga rekord på elva distanser, distriktsårsbästa på nio, och distriktsrekord på två (se alla tiderna längst ned i det här blogginlägget). Josefin Gerdevåg, 34, har haft ett magiskt år. Ett enda lopp återstår. En chans till ett tolfte pers, ett tredje distriktsrekord. Det (kanske) viktigaste. Frankfurt marathon på söndag. Personliga rekordet ligger på 2.46.03 (från Frankfurt i fjol) och distriktsrekordet 2.45.57 (av Mikaela Kemppi i samma lopp). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg för att fråga hur snabbt hon tänkt springa i helgen.

– Formen är god, så jag hoppas att springa fortare än i fjol. Jag har ju lyckats med det jag sa lite kaxigt på Sylvesterloppet, att jag ska persa på alla distanser i år, fram tills nu. Men maraton är den svåraste distansen; blir man trött så blir man trött. Förutsättningarna är goda, men man ska komma ihåg att jag fick till ett fantastiskt race där nere förra året – och vädret var fantastiskt och hur det blir på söndag har jag inte kollat, jag vill inte lägga onödig energi på saker man inte kan påverka. Det är inte alla dagar man får en toppendag, och jag har redan haft ganska många sådana i år, men jag hoppas det finns en kvar, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur har du laddat för Frankfurt?
– Jag har kört lite längre pass, lite mer mängd i veckorna. Jämfört med i somras har det inte blivit lika mycket fart. Och nu på slutet har jag börjat vila mer.
Ni är många Örebrolöpare på plats (se nedan), kan det vara en hjälp?
– Det beror på hur de andra tänker springa. Jag har tänkt mig att ha en så jämn fart som möjligt, och ha krafter kvar sista 30 när loppet börjar på allvar. Det gäller att ha flyt fram dit, och sedan kan man börja grotta ned sig. Några grabbar från Örebro är väldigt snabba, så gentemot dem gäller det at ha bromsen i första halvan, man får inte gå för fort. Jag kan inte gå med dem om de speedar på nedåt 1.20. Målet är att passera halva som snabbast på 1.21.30 eller 1.22. Man får inte närma sig halvmaratonfart (Gerdevågs distriktsrekord från i våras ligger på 1.17.48), får då går det för fort. Tre-fyra minuter långsammare än halvmarafart är nog vad man kan få ut av kroppen på en optimal dag. Men visst, det är många från Örebro som tänkt gå under 2.50 eller 2.45, och man kan ta viss hjälp av de som springer i samma fart som man själv tänkt. Men man får inte bry sig för mycket heller, för det kan växla extremt mycket under loppet. Man får försöka gå in i sin lilla bubbla.
Är det svårt?
– Ja, man kan vara jättepigg första 15. Det är en stor tävling, mycket folk och man är taggad. Det gäller att springa kontrollerat, vara smart. Just på stora maratonlopp utomlands tycker jag inte placering spelar någon roll, utan det är tiden som är det viktiga. När man springer SM i Stockholm marathon kanske man bevakar någon placering på slutet (Gerdevåg tog SM-brons 2012), men sånt tänker jag inte alls på nu.
Med ett lopp kvar på säsongen, vilken har varit höjdpunkten hittills?
– Det har varit många. Halvmaran på Kungsholmen, SM-milen, 3 000 meter i Göteborg … Jag hade hoppats springa en mil under 35 minuter i år också, men det gick inte. Jag borde ha försökt någon gång till i april/maj, när formen var som bäst. Men å andra sidan gjorde jag flera under 36 i år och tidigare har jag aldrig varit under 37. Och så klarade jag ju målet att persa på alla distanser. Så jag är jäkligt nöjd med 2015, hittills.

Förutom Gerdevåg är ytterligare 21 länslöpare anmälda till Frankfurt (och totalt 157 svenskar), och bland dem flera tunga namn som distriktsrekordhållaren Mikaela Kemppi, ultralandslagsmannen Sören Forsberg, Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson som radat upp fina resultat i långloppscupen i år, och dokumenterade elitmotionärer som Antje Torstensson och Fredrik Johnsson. Ja, de enda riktigt tunga länsnamnen som saknas är topptrion i herrstatistiken i år. Erik Anfält som istället springer springer i Valencia om tre veckor, Jonas Rosengren som kutade i Berlin förra månaden istället, och Bob Impola som ju mest är längdskidåkare men dyngade på med fina 2.43.20 i maratondebuten i Stockholm i maj.

Gerdevåg har persat på:
800 meter: 2.23,94 (näst bäst i distriktet i år bakom Erika Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
800 meter inne: 2.14,16 (bäst i distriktet i år); tidigare 2.17.38.
1 000 meter inne: 3.01,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter: 4.32,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter inne: 4.37,57 (näst bäst i distriktet i år bakom Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
3 000 meter: 9.38,85 (bäst i distriktet i år); tidigare 10.57,80.
3 000 meter inne: 10.18,80 (bäst i distriktet i år), ingen uppgift om tidigare resultat.
5 000 meter: 17.01,28 (bäst i distriktet i år); tidigare 19.03,38.
10 000 meter: 35.12,38 (bäst i distriktet i år); tidigare 37.36,10.
10 km landsväg: 35.27 (bäst i distriktet i år); tidigare 38.00 (?).
Halvmaraton: 1.17.48 (distriktsrekord); tidigare 1.19.00.
Plus distriktsrekord på 3×1 500 meter med Bergentz och Lisa Brorson, 14.58,07.

Webb-tv: Se Anfält och Kemppi vinna igen

De är ju inte direkt ovana segrare, Erik Anfält och Mikaela Kemppi. I maj gjorde Örebro AIK-duon gemensam landslagsdebut, och i länets långloppscup har Anfält tagit sju segrar på sju starter i år medan Kemppi hunnit med nio. De senaste i förmiddags, för Anfält programenligt och för Kemppi via efteranmälen, i femkilometersloppet Hostruset på Väster i Örebro. Konditionsbloggen var på plats och filmade lite, och klippet kan du se här.
Anfält avverkade den platta banan på 15.38 (kilometersnitt på 3.07,8) och vann med 48 sekunders marginal före Mattias Nätterlund, medan Kemppi vann 56 sekunder före Erica Lech, på 17.36 (snitt 3.31,4).
Kemppi hade ju redan avgjort damklassen i långloppscupen, men på herrsidan innebär Anfälts seger att han passerade både Haben Kidane (som byter klubb till Eskilstuna på onsdag och därmed inte kan samla fler poäng) och Nätterlund i sammandraget och nu leder cupen som han vann fyra år i rad 2010–2013 (i fjol sprang han bara åtta deltävlingar, och slutade därför först på fjärde plats). Nätterlund är delad tvåa med Kidane, en poäng bakom Anfält, och även Jonas Rosengren och Peter Wiker har teoretiska chanser på segern inför de tre sista deltävlingarna (Kilsbergsleden om två veckor, terräng-DM den 7 november och Lucialoppet den 12 december). Tre kvar i kampen med Anfält, alltså.
För Kemppi är det nu bara en vecka kvar till höstsäsongens stora mål: Frankfurt marathon. Anfält har ju en knapp månad kvar till sitt; Valencia marathon.

Martin Regborn, som alltså ska kuta terräng-SM nästa helg, avslutade orienteringssäsongen med Blodslitet i norska Fredrikstad. En nätt, liten tävling över 44 kontroller och 24,2 kilometer där VM-löparen från Örebro blev sexa efter nästan 2,5 timmar i skogen. Göteborgs Johan Runesson vann (med futtiga tio sekunder!) och med i startlistan fanns stora delar av den nordiska eliten. Bland dem Garphyttans  Filip Dahlgren som låg på 15:e plats vid en mellantid efter 15 kilometer men sedan tvingades bryta.

I världscupfinalen i skyrunning, Limone extreme vid Gardasjöns strand i norra Italien, slutade örebroaren Jan Kalander på 177:e plats totalt (155:a av herrarna, 29:a i H35) på 4.16.23 och Kumlas Cristoffer Stockman 359:e (315:e av herrarna, 59:a i H35) på 5.04.50. Schweizaren Remi Bonnet besegrade de 23,5 kilometerna och drygt 2 800 höjdmeterna (och alla konkurrenter) på 2.45.25 och vann med nästan sex minuters marginal. Men för hemmalöparen Tadei Pivk räckte andraplatsen för att säkra totalsegern i världscupen. På damsidan säkrade spanska längdskidåkaren (eller är hon numera mer löpare än skidåkare?) Laura Orgue världscupsegern genom ännu en seger på lördagen, blott 16 sekunder före landsmaninnan Maite Maiora-Elizondo efter tre timmar och 19 minuters bergslöpning. Örebrolöparen Ann-Sofie Berg kutade det korta loppet, över tio kilometer, med finfint resultat; slutade på 17:e plats på 1.38.55, dryga halvtimmen bakom franska segraren Elise Rouchy.

Och så har det körts rarajipari i Örebro igen. Mörkerrarajipari, till och med. Trefaldige olympiern Johan Röjler tog hem segern i lag med Daniel Sörling och Lisen Vaahto, tre minuter före Håkan Röjler, Malin Vaahto och Oscar (?) efter nästan 2,5 timmars springande och innebandybollssparkande i pannlampsskenet i Solfjäderspåret.

Supertalangen byter klubb på onsdag (då kan han torska cupen) – och hon är SM-guldfavorit

Satt och gick igenom anmälningslistan till terräng-SM, som avgörs i Uddevalla nästa helg, och snubblade över något jag trodde var en nyhet. Jonas Rosengren berättade dock raskt att den redan var en månad gammal; före detta bloggkollegan Peter Wiker avslöjade redan den 16 september att hans klubbkompis Haben Kidane byter Hällefors mot Eskilstuna. Kidane, 17-åringen som kom till Sverige från Eritrea för ett par år sedan och upptäckte en enorm löpartalang (”Haben behöver inte vara hård, för han har fått talang istället. Det svåra är ofta att hålla honom borta från träningen, så han inte blir skadad. Haben ska träna 3-4 mil i veckan, och han kommer ändå att jogga ifrån oss i sommar. Det ska bli kul”, skrev Wiker i våras) som hittills tagit honom till en andraplats i Lidingöloppets P17-klass, att gå sub-33 på milen (32.56 i Åstadsloppet, att jämföra med distriktsrekordet på 10 000 meter bana för i P17-klassen: Jonas Grimborgers 28 år gamla 33.27). Dessutom leder Kidane långloppscupen, men just klubbytet kan kosta honom titeln.
På onsdag lämnar Kidane nämligen officiellt Hällefors LK för Eskilstuna FI, och därmed kan han inte samla fler poäng i cupen. Teoretiskt sett kan han plocka sex i Hostruset i helgen (men då krävs att han efteranmäler sig samtidigt som Erik Anfält drar en DNS) och i sådana fall skulle han landa på 53 poäng. Når han dit blir det en strid på kniven (och väldigt avhängigt hur många lopp Anfält gör), men stannar Kidane på de 47 poäng han har i nuläget lär både Anfält, Mattias Nätterlund och möjligen även Rosengren passera.

Vi kan dra matematiken inför helgens Hostruset: Fyra deltävlingar återstår i långloppscupen varav terräng-DM ger extra poäng. Totalt 26 poäng att springa om, och för att kunna utmana Kidane om titeln krävs alltså att löparna i det här läget har minst 21 poäng insamlade över sex tävlingar (man får bara räkna tio resultat).
Sex löpare bakom Kidane har minst 21 poäng, och summerar man deras sex bästa tävlingar (allt annat är ointressant i det här läget) är ställningen: 1) Kidane, 47 (får räkna alla sina åtta tävlingar här eftersom han inte kan nå upp över tio tävlingar totalt), 2) Anfält, 42, 3) Rosengren, Nätterlund, båda 34, 5) Peter Wiker, 31, 6) Johan Ingjald, 23, 7) Ludvig Börjesson, 22. För att vara med i titelracet även efter lördagen måste Börjesson ta in minst fem poäng på Kidane (vara sämst tvåa i Hostruset om Kidane inte startar) medan Ingjald behöver fyra poäng (vara sämst trea). Annars är de bara fem kvar i kampen redan på söndag.
På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort, men där bakom är det läge för Maria Eriksson att samla väldigt viktiga poäng i kampen mot Josefin Gerdevåg om andraplatsen i morgon.

Men egentligen skulle ju blogginlägget handla om den preliminära startlistan till terräng-SM, som släpptes i dag. Kidane är största medaljfavoriten från länet. Fyra kilometer kanske är i kortaste laget för Hälleforslöparen och Ullevis Hassan Suldan blir liksom i Lidingöloppet förmodligen en väldigt svår nöt att knäcka, så några gigantiska guldförhoppningar ska vi inte måla upp. Men visst kan det bli medalj. Eller ja; allra största förhandsfavoriten från länet är förstås Erika Bergentz, regerande mästare i D40-klassen.
Annars är mest intressanta starten KFUM Örebros Linus Rosdal (som i fjol, som sistaårsjunior, ratades från terräng-EM trots ett finfint silver just på terräng-SM som följde upp guldet året innan). Som förstaårssenior, och mot namn som Abraham Adhanom, Mustafa Mohammed, Olle Walleräng, Nasir Dawud, John Kingstedt, David Nilsson, Anders Kleist och Andreas Åhwall blir det förstås rejält mycket tuffare. Rosdal springer båda distanserna, fyra och tolv kilometer, medan klubbkompisen (i KFUM Örebro) Martin Regborn, till vardags VM-orienterare, satsar allt krut på den långa banan. Hade varit intressant med Filip Dahlgren till start i en orienteringsbattle, men så verkar det dessvärre inte bli.
I damernas elitklass är det Hälleforslöparen (liksom vi i framtiden får envisas med att alltid kalla Kidane det, gör jag fortfarande så med Wiker efter 15 år) Louise Wiker som får bära hela ansvaret för att representera länet när Gerdevåg och Kemppi drar till Frankfurt (liksom några duktiga herrveteraner som annars hade kunnat blanda sig i), och även om det lär bli tufft för VM-löparen att knipa medalj individuellt kan det bli lagguld för hennes Hässelby både över fyra och åtta kilometer.
I P15 ser det på förhand ut att vara given medalj, i lagklassen, eftersom KFUM Örebro (Jack Karlsson, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson) är ett av endast tre klubbar som får ihop fullt lag. I P19 springer William Fransson i tufft motstånd, och i P15 kubbar Ola Tyrsmo.

Helgens höjdare – Anfälts elfte på 63 dagar

1. Hostruset
Kontrollmätt fem kilometer platt asfalt på Väster – med en landslagslöpare i startlistan. Ja, vi snackar förstås Erik Anfält som inte kan sluta springa den här hösten. Räknat från årskiftet gjorde han bara två tävlingar (Kiel marathon och Stockholm marathon) på 225 dagar fram till den 15 augusti, men sedan dess … Hostruset blir hans elfte tävling på 63 dagar (de åtta första, inklusive ett maraton och ett ultralopp, räknade han in på 37 dagar). De tio första har slutat med sex segrar och fyra andraplatser (om man är snäll och räknar enbart svenskarna i Lidingöloppet; annars tre andraplatser). Målet är Valencia marathon den 15 november, men räkna med att det blir några hållpunkter till på vägen dit. Med fyra deltävlingar kvar, och fyra tävlingar kvar att räkna för Anfält, har han långloppscupens avgörande i sina egna fötter (och efteranmäler sig inte Haben Kidane eller Mattias Nätterlund går han upp i totalledning redan i helgen). På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort långloppscupen, men varken hon eller Josefin Gerdevåg är anmälda till Hostroset (det är bara en vecka kvar till Frankfurt marathon, som de båda och en hel del andra örebroare ska kuta, vilket påverkar helgens startlista även på herrsidan). Favorittryck istället på Maria Eriksson och Tiina Linnér (tidigare Hänninen).

2. Orientering?
Näe, säsongen sjunger verkligen på sista versen efter 25-manna. En del ungdomar från länet åker till Falun för traditionsenlig säsongsavslutning i Daladubbeln, som bjuder parstafett på lördagen och patrulltävling på söndagen. Ett gäng från Hagaby drar till Gotland för Helg utan älg. De flesta tar semester. Eller tränar för terräng-SM.

3. Växjö marathon
Så sent som för några år sedan Sveriges näst största maratonlopp bakom Stockholm (i år var det Helsingborg, med knappt 800 löpare, om jag förstått saken rätt), men i år är inte ens 300 föranmälda. Och inte särskilt många från länet heller, följaktligen. Hittar bara Oscar Nilsson, Örebro, och Ulf Carlsson (Norasjön runt på 1.51.25 nu i höst), Nora, i startlistan. Roligare då att rikta blickarna mot Italien där Cristoffer Stockman kutar Limone extreme skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen.

Nytt backlopp mot fattigdom

Den som följer bloggen känner ju till att bloggaren är svag för backlopp (och har i varje fall en viss erfarenhet från VM i vertikala kilometern, Skåla opp [Nordeuropas tuffaste motbakkelöp] och två gånger Stockholms brantaste). Och nu är det klart att det ska arrangeras ett sådant närmare än någonsin, typ. Vi snackar Run4ActionAid/Technique hill challenge, ett välgörenhetslopp som ska finansiera sex Arbogagymnasisters volontärresa till Kenya.
Loppet kommer att gå i slalombacken Teknikbacken i Arboga nästa lördag, den 24 oktober. Upplägget är detsamma som i Stockholms brantaste, tre gånger uppför en slalombacke, men i Arboga blir det målgång nedanför backen, så där blir det en extra nedförsbacken jämfört med Stockholm. Dock förmodligen något färre höjdmeter (det står inte angivet någonstans), eftersom backen i Arboga har en fallhöjd på 60 meter jämfört med 93 för Hammarbybacken. De tre varven gör enligt uppgift runt fyra kilometer.
Den som betalar 50 spänn extra får, förutom själva huvudtävlingen, också vara med i Vertical technique hill, som är en backtävling i backtävlingen där tiden tas på den andra uppförslöpningen.
Inbjudan finns här, hemsida här och banskiss här (jag är dock tveksam till upplägget med att de som ska ut på tredje varvet korsar andra varvets bana; snabbspringarna riskerar att kuta rakt in i en klunga långsamlöpare).

En skadad löpares klagan

Sedan den 26 september förra året har jag bara gjort 100 löppass. 25 av dem i juni i år. Ingen annan månad mer än 15. Sedan den 18 juli har jag sprungit fem tävlingar, men i övrigt inte gjort ett enda träningspass där löpningen varit mer än uppvärmning eller nedjogg (totalt, de fem tävlingarna inräknade, elva pass som inkluderat någon form av löpbelastning). Just nu har jag över huvud taget inte sprungit sedan jag gjorde tre gånger fem minuter löpband den 25 september.

Problemet stavas skador. Det började med foten. Nästan 40 000 kronor senare, i form av kiropraktor- och massörkostnader, egenavgifter i vården och pris för inlägg och nya skor, har problem vandrat från knä till benhinnor till höftböjare och, efter att äntligen ha varit i princip återställd efter fantastisk massagebehandling, tillbaka till knäet igen efter att ha ramlat och dyngat i högerknäet under Bergslagsleden ultra med en felbelastning under resten av loppet som följd och en inflammerad slemsäck på baksidan som brev på posten (och nästa dag var hela högerbenet; ja, foten också, uppsvullen). Trodde allt var bra när jag gick på det där löpbandet den 25 september, men tji fick jag. Så nu jävlar ska jag vänta ut knäjäveln. Vänta och längta (senaste veckan underlättad av den värsta förkylning jag haft på en handfull år).

Jag saknar skogen, stigen, flåset, tröttheten, mjölksyran, euforin, endorfinerna, glädjen. Allt det där som löpningen ger även en sådan som mig, en enkel motionär. Främst glädjen. Och så snoriga, iskalla, hala snöstormspass. Äckligt varma, klibbigt svettiga, hårt kuperade högsommarpass. Blåsiga, regniga, pannbenskrävande höstpass. Ljuvligt snuviga vårpass. Springa fort, springa långt, springa med flow, springa alls.

För det är ju springa man vill, om man är löpare. Inte 100 pass på 382 dagar (eller 75 pass på 351 dagar om man räknar in juni), utan helst varje dag. Åtminstone två av tre.

Det är därför man sitter och dreglar över att Cristoffer Stockman ska springa Limone extreme i helgen (ett lopp vid Gardasjöns strand – eller ja, över Gardasjöns berg … – som ingår i skyrunningvärldscupen och som jag titta på länge eftersom jag vandrat i de där bergen en gång i tiden och vet exakt hur fantastiskt fint det är) eller över Kilian Jornets bilder från Nepal (han missar därmed loppet i Limone) eller till och med över kollega Mats Carlsvärds labyrintorientering på Olof Palmes torg. Jag vill springa. Något, någonstans, helt enkelt.

Tills vidare får man trösta sig med att titta på sådana där bilder, helt enkelt. Och planera nästa år. Sambon snackar om Etna trail, 64 kilometer med 3 250 höjdmeter i lös vulkansand. Det vore tamejfan något. Och så har jag tänkt ge Örebro backyard ultra en rejäl chans, om det ligger rätt i tid och blir en bana utan asfalt och för mycket grus. Och när förkylningen lagt sig blir det mer cykel, roddmaskin, styrka och all annan jävla rehab- och komplementsträning som ska göra en starkare och bättre när man väl får börja springa igen. Men när får man göra det, då? När?

Konditionsbloggaren på djupt vatten i rehabredskapet nummer ett: Roddmaskinshelvetet. Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren på djupt vatten i rehabredskapet nummer ett: Roddmaskinshelvetet. Foto: Maria Åström

Wiker vek inte ned sig (typ)

Hässelbyloppet firade 100 år i söndags, och lockade 5 376 löpare att genomföra den millånga landsvägsslingan. Hällefors friidrotts-VM-löpare Louise Wiker, som sedan snart 15 år tävlar för just Hässelby, blev bästa hemmalöpare, näst bästa svensk och fyra totalt när hon sprang in på 35.50, 36 sekunder bakom Anna Rahm och 2.27 bakom segrande etiopiskan Ayele Webalem.
På herrsidan vann Eskilstunas Adhanom Abraham, som kutat en hel del i Örebro genom åren, på 29.28. Fjolårssegraren i Åstadsloppet, Abrahams klubbkompis Nassir Dawud, blev trea på 30.02.

Dagen före avgjordes Sörmland ultra marathon, konstigt nog utan en enda deltagare från länet (om jag inte läst förbi någon i resultatlistan) trots att hela 243 kom i mål. Det blev favoritsegrar för Kajsa Berg, Huddinge (på finfina 3.42!), och Daniel Nilsson, FK Studenterna.

Webb-tv: Se Gerdevåg showa i mål på nytt banrekord

Var bortrest i går, därav dålig uppdatering från Åstadsloppet. Var nämligen support på Billingehusloppet, ett numera 10,5 kilometer långt lopp i Skövde som firade 50-årsjubileum och där så tunga namn som Meraf Bahta (2009–2011), Mustafa Mohamed, Evy Palm och Erik Sjöqvist plockat segrar genom åren. I år var Skillingaryds Zackarias Mogendi helt överlägsen och tog hem tävlingen på 33.49, två minuter före tvåan, utan att se ut att ta i. Ingen dam orkade under 40 minuter.

Åstadsloppet, då? Tja, det kan ni läsa mer om här. Viktigaste att notera var att det blev favoritsegrar både på herr- och damsidan. VM-löparen David Nilsson klarade sitt mål att springa på 1.08 när han kutade in på 1.08.18, och Erik Anfält, som växeldrog med Nilsson de första 15 kilometerna, blev lika väntad tvåa på 1.08.49 – den snabbaste halvmaran av en distriktslöpare sedan Mikael Abrahamssons 1.06.52 i Uppsala den 30 augusti 1988 (ett knappt år efter att samme löpare satte det 42 sekunder snabbare distriktsrekordet) och ett personligt rekord med 66 sekunder som lyfter Anfält från 14:e till femte plats i distriktsstatistiken genom alla tider. Tävlingen var för övrigt Anfälts tionde sedan den 15 augusti (men den första på två veckor!) och räknar man andraplatsen bland svenskarna i Lidingöloppet har han varit etta eller tvåa i alla tio.
Josefin Gerdevåg vann damloppet på nytt banrekord, 1.18.49. Tiden dock dryga minuten över Gerdevågs distriktsrekord från Kungsholmen runt i maj (då slog hon Karin Forsberg (tidigare Sennvall) gamla distriktsrekord; Forsberg som i går vann femkilometersklassen på 18.02). Mikaela Kemppi blev tvåa i loppet och säkrade därmed även i teorin totalsegern i årets långloppscup (om jag räknat rätt, i praktiken har hon hur som helst säkrat segern).
Bakom Anfält, Gerdevåg och Kemppi tog även Ludvig Börjesson (fyra på herrsidan med 1.14.21) och Mattias Nätterlund (sexa på 1.14.51) och Erika Bergentz (trea på damsidan på 1.23.16) DM-medaljer i halvmaraton.
17-årige jättetalangen Haben Kidane, Hällefors skalade av ytterligare 19 sekunder från det veckogamla personliga rekordet på landsvägsmilen. Då, i Karlslundsloppet, tog han stryk av Martin Regborn med knappt tre sekunder, nu vann han Åstadsloppets tiokilometersklass med över 2,5 minuters marginal.

Kollega David Flatbacke-Karlsson var på plats och bevakade loppet och bjussar på intervjuer med båda segrarna i söndagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Han passade även på att filma målgången när Gerdevåg showade över linjen på nytt banrekord. Videon finns att se här!

 

 

 

Helgens höjdare: "Fick en sådan käftsmäll"

1. Ironman-VM
Så har det då äntligen blivit dags för Morgan Pätsi och Lotta Nilsson att ta sig an den så legendomsusade banan på Hawaii. Har ju pratat upp loppet med Pätsi här och här, och jag passade naturligtvis också på att fråga honom om han sprungit på Lotta i Kona. Jodå. ”Jag träffade henne efter en simning vid Kailua pier, och sedan gick vi Parade of nations. Hon berättade att hon inte kört några längre pass efter Ötillö, men att hon hållit igång så mycket kroppen orkat. Hon såg fram emot att få köra på lördag. Hon såg stark ut!”

2. Åstadsloppet
På herrsidan verkar det bli kamp mot klockan för David Nilsson (jättefavorit till segern) och Erik Anfält (lika stor favorit till andraplatsen) i ett på grund av Hässelbyloppet ovanligt ihåligt elitfält. På damsidan en ny fajt mellan Örebros båda långloppsrävar Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg, som båda genrepar för höstens stora mål, Frankfurt marathon, om två veckor. Konditionsbloggen ringde upp den regerande mästaren Kemppi för en papperstidningsintervju (som publiceras i lördagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar att hon fejkat sjukdom för att få vila, typ. Men jag passade även på att prata lite skadeproblematik med en löpare som fram tills för en månad sedan inte visste vad det var.

– Jag hade aldrig varit skadad sedan jag började springa på allvar, och har tagit för givet att man klarar sig om man lyssnar på kroppen och signalerna den skickar. Jag har varit duktig på det. Men nu märkte jag att det kan drabba vem som helst. Jag fick en sådan käftsmäll, ett riktigt uppvaknande. I efterhand har det gjort mig mer ödmjuk för att det inte alltid rullar på, och jag känner en ny glädje över löpningen. Jag har ju egentligen inte haft några motgångar sedan jag började, och man måste väl få dippar ibland. Det har ju gått spikrakt uppåt hela tiden, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Det var i början av september som jag fick problem med en hälsena. Foten var som låst i ett läge, och jag fick ont både i hälsenan och vaden. Jag kunde inte gå, det var lite lättare att springa men i princip gick inte det heller. Det går inte att prestationsträna när man har ont, det är nog jäkla jobbigt i normala fall. Till slut gick jag iväg till en kiropraktor, och trots att jag alltid varit skeptisk mot sådant var jag helt frälst efteråt. Han sa att det var en benbit i hälen som låg låst, och när han knäckt till släppte det på en gång. I Karlslundsloppet kändes det jättebra.
Hur har skadan påverkat formen och möjligheten att prestera i Frankfurt?
– Det är omöjligt att säga. Om det inte hade hänt hade jag kanske blivit övertränad och seg. Men jag har ju inte vilat helt från träningen, även om jag fått ställa in några nyckelpass. Det har blivit lite crosstrainer och så i stället.
Vad är målet i Åstadsloppet?
– Det blir mitt genrep inför Frankfurt, och mest av allt är det ett träningspass. Men det är klart att jag kommer försöka göra ett bra lopp. Men jag är osäker på var jag står.
Hur står du dig mot Gerdevåg?
– Jag har tränat lite med ”Jossan” på slutet, och hon är i grym form. Men jag tror inte hon bestämt sig för om hon ska springa fort eller testa maratonfarten inför Frankfurt.
Och målet i Frankfurt, går du för ditt distriktsrekord från i fjol?
– Just nu är jag bara så himla glad över att kunna springa igen, när det var som värst var jag jättestressad och redo att ställa in; jag kan ju inte springa och halta. Men jag kommer självklart åka ned för att göra ett bra lopp, jag ska inte ned och jogga. Men man ska veta att det krävs både bra väder och en bra dag för att jag ska göra en ny mara på 2.45, det är inget som sker på beställning. Förra året var allt perfekt.

Som jag tidigare konstaterat räcker en andraplats i Åstadsloppet för att Kemppi ska säkra totalsegern i långloppscupen. På herrsidan lär Erik Anfält och kanske också Mattias Nätterlund passera Jonas Rosengren om andraplatsen, medan Haben Kidane (som springer tiokilometersloppet och inte samlar några poäng i helgen) är ohotad ledare minst en vecka till. Åstadsloppet är ju även distriktsmästerskap i halvmaraton, och namn som Johan Ingjaljd, Dan Bäck, Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson kanske kan hota om medaljer. På damsidan verkar både Karin Forsberg och Erika Bergentz saknas, så då får väl Åsa Höög och Gabriella Eliason räknas som utmanare till bronset.
Totalt är 1 270 löpare föranmälda till loppet, och trillar efteranmälningarna in kan det mycket väl bli deltagarrekord.

3. 25-manna
Några småtävlingar återstår förstås (och juniorerna med Andrea Svensson i spetsen inleder ju inofficiella EM i dag), men 25-manna är den klassiska avslutningen på orienteringssäsongen och korar Sveriges bästa klubb. 25 löpare måste alla göra sitt, och det är något annat än att plocka fram tio Tiomilalöpare.  I fjol fick Garphyttans landslagslöpare Filip Dahlgren fira segern med sitt Lidingö, och precis som då kommer han i år att vara fjärdelöpare på sjunde sträckan, och därmed vara den som växlar över till 23:e-sträckans Magnus Rajan. Världsmästaren Fredrik Bakkman, som avslutade i fjol, får ta näst sista sträckan för Lidingö eftersom det är damernas tur att avsluta i år. Men Anna Bachman är ju inte direkt något dåligt ankare det heller … Av länslagen, då? Tja, Tisaren har ju den odiskutabelt största bredden, och mönstrar nyblivne landslagslöparen Daniel Attås på förstasträckan (där han bland annat får möta båda bröderna Regborn, som springer öppningssträckan för Hagabys första respektive andralag) och har Lilian Forsgren som avslutare.

Bubblare: Adam Axelsson är hemma från Salt Lake City och har Stavanger open inskrivet i tävlingskalender (oklart dock om det blir start, han finns inte med bland de föranmälda), Hällefors VM-löpare Louise Wiker springer Hässelbyloppet med startnummer 1 002 (eftersom hon blev femma i fjol och tre av de som var före då inte kommer till start) i en tävling som lockat 7 115 föranmälda löpare, svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävlingar i Uppsala och Västerås (nyblivna örebroaren och mountainbike-VM-cyklisten Mathias Wengelin gör en liten satsning mot SM i Stockholm 24 oktober och var femma i en av cupdeltävlingarna i Göteborg förra helgen; dock oklart om han kör i helgen), militär-OS i Sydkorea avslutas med stafett för orienterarna (med Tisarens Matthias Kyburz i Schweiz herrlag) och med triathlon (med örebroaren Cecilia Jessen), och så avgörs sjunde deltävlingen av nio i Peppes trailruncup när 50 kilometer långa Sörmland ultra marathon löps på Sörmanldsleden med åtminstone en länsbo till start i Johan Stamm.
Om jag missat något? Tja, då har ni som vanligt kontaktuppgifterna här till höger. Tips via mail eller sms premieras med en kram nästa gång vi ses!

VM-löparen inför Åstadsloppet: "Inte vettigt att gå allout"

På lördag är det dags för Örebros största löptävling, om man räknar bort de syndikerade loppen Vårruset, Grabbhalvan och Blodomloppet – Åstadsloppet som i fjol lockade 1 428 löpare varav 653 valde den fulla distansen, halvmaran. Och i år dessutom kryddat med svenske VM-löparen David Nilsson, som jag pratade med förra veckan.
Helgen som gick sprang han Eremitagelöbet i Köpenhamn (”världens äldsta motionslopp”) och slutade på fjärde plats av 19 000 startande på 41.56 över 13,3 kilometer. När jag snackade med David passade jag på att fråga hur han egentligen ser på lopp den här tiden på året.

– Jag tävlar nästan varje helg, åtminstone tre av fyra. Men min inställning till tävlingarna beror väldigt mycket på vilka lopp det handlar om och i vilken form jag är i. Före Lidingöloppet var jag i ganska bra form, men så åkte jag på halsfluss på fredagen och efter att ha varit krasslig och missat träning är det inte speciellt vettigt att gå all out på tävlingar som i Köpenhamn eller Örebro. Jag klassar det mer som träning än som tävling, men den typen av kvalitetsträning får man inte om man inte har nummerlapp på bröstet, säger Nilsson till Konditionsbloggen.
Vad har du för målsättning i Åstadsloppet?
– Jag har gjort två halvmaror i höst, och sprungit på 1.09 (1.09.12 som räckte till en tiondeplats i Rock’n’roll Dublin half marathon) och 1.10 (seger i Stockholm halvmarathon på 1.10.41), så det vore kul att göra nedåt 1.08. Banrekordet (1.07.07) blir nog väl tufft nu när jag haft halsfluss.
Vad händer efter Åstadsloppet?
– Jag fortsätter tävla. Helgen därpå blir det en halvmara i Valencia, sedan får vi se. OS-kvalgränsen är ju så tuff att jag får sikta på nästa VM, 2017, och fram till dess kanske jag går över och springer lite fler halvmaror eller ännu kortare. Jag har kört lite mer bana i år än tidigare, och tanke när att köra lite inomhus i vinter också. Men vi får se, jag ska ju göra en mara som kvalar mig till VM 2017 också, och kanske försöker jag redan till våren om jag hittar en som passar.

Nilssons personliga rekord på halvmaran är för övrigt så bra som 1.04.11, från Venlo i våras. Om det är säkert att han vinner på lördag? Nja, inget är väl hugget i sten. Jag har inte sett någon startlista än, men skulle fjolårsvinnaren Nassir Dawud dyka upp får Nilsson förstås hålla i hatten. Erik Anfält verkar ju persa i allt han gör njust nu, men att slipa ned sina 1.09.55 till en tid som kan hota Nilsson låter sig nog inte göras. Om Anfält alls kommer till start, han var inte helt säker på den saken sist jag talade med honom.
På damsidan är Mikaela Kemppi regerande mästare efter att ha plockat ned ständiga lokalrivalen Josefin Gerdevåg med 26 sekunders marginal i fjol. Men senaste tre inbördes mötena – Kumla Stadsloppet, DM över 10 000 meter och Karlslundsloppet (alla dock ”bara” en mil långa) – har Gerdevåg stått som segrare; så det är något oklart vem som har revansch att utkräva på vem … Louise Wiker? Nä, hon springer Hässelbyloppet istället.

Långloppsvärldscupen (Ski classics, eller, från och med i dag, till och med ”Visma ski classics” …) hade i dag presskonferens just för att presentera det där företaget (vad gör de egentligen?) som ny titelsponsor efter vallatillverkaren Swix. Men det snackades lite skidor också, och drygt 28 minuter in i det här klippet berättar Bill Impolas lagkompis Morten Eide Pedersen om läget i laget och hur det är att ha fått in Daniel Rickardsson som pådrivare. Klart intressant (men spola för guds skull förbi allt jävla sponsorsnack).

Missa förresten inte heller att Andrea Svensson blivit nominerad till orienteringsgalan (rösta här!).