Galna slutet efter dubbla rekord i Österrike – möttes i sjukvårdstältet: ”Spydde på röda mattan”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som mot alla odds tagit två VM-guld och nu senast ett VM-brons i swimrun tillsammans, började ju karriären som triathleter, och är kanske i grunden fortfarande just det. Båda har kvalat in och tävlat framgångsrikt i ironman-VM på Hawaii. Ja, Lotta tog ju till och med hem en träskål i höstas när hon tog en femteplats i D50-klassen.
Jag skrev ju en kort notering om att båda slog personliga rekord i Ironman Österrike i helgen, men nu har jag dessutom fått ta del av en helt unik inblick i deras resa mot persen, genom en racerapport skriven av Lotta. Bland annat berättar Lotta om att hon först spurtade till sig segern i D50-klassen (vilket hade gett en plats till ironman-VM som hon ändå inte hade tänkt utnyttja) men att det sedan visade sig att hon ändå var slagen med sju minuter eftersom det var valfri starttid och motståndaren, hemmahoppet Gabriele Pauer, hade valt att starta just sju minuter senare. Och därefter kollapsade Lotta, kräktes på målmattan och fördes till sjukvårdstältet där hon, när hon kvicknade till, fick se dottern ligga med dropp på en bår bredvid, efter att ha gjort samma sak som mamman: Spurtat ned en motståndare i slutet av det avgörande maratonloppet men sedan ändå blivit av med placeringen (en tredjeplats) på grund av den fria starttiden. Men, allt det där får Lotta själv berätta om nedan (och allra längst ned bjuder hon dessutom på lite bilder från Klagenfurt!).

”Förväntansfulla och lite trötta anlände vi i husbil till campingen i Klagenfurt am Wörther see redan på tisdagen i tävlingsveckan. På torsdagen var det dags för registreringen och att ta en titt på ironmanmässan. Fredag kväll var det pastaparty. Under lördagen märktes nervositeten av alltmer, och alla prylar skulle kollas en extra gång och sedan checkas in. Tropisk värme har det varit nu sedan vi anlände, och frågan var: ’Vad blir det för väder i morgon?’
Efter en regnig och lite kallare natt än tidigare ringer klockan 4.45 och då ska vi bort till växlingsområdet som ligger knappt en kilometer bort. Det som ska göras är att sätta dryckesflaskor på cykeln och kolla däckens lufttryck. Efter det går vi tillbaka och äter lätt frukost och besöker toaletten, som alla som blir nervösa av att tävla känner till. Nu ska våtdräkt krängas på och vi går mot starten som är vid Strandbad (ett stort utomhusbad). Denna tävling har så kallad rolling start, vilket betyder att man startar på den tid man tror att man ska simma på. Vi ställer oss i kön för simning under en timme, och släpper före ett lagom stort gäng av övertaggade simmare. Det är inte kul att bli översimmad i triathlon, men inte heller kul att fastna bakom långsamma simmare. 3,8 kilometer skulle avverkas, och sista delen av simningen simmas i en kanal som inte är så bred.’
Jag är nöjd med simningen! Det gäller att inte göra av med för mycket energi här, man vill ha en bra start på den långa dagen. Väl uppe ur vattnet ska man springa ett par hundra meter till växlingsområdet och transition (T1), byte till cykel.
Cykelbanan här är känd som en av de finaste och två varv skulle cyklas här, alltså 2×90=180 kilometer. Vi håller verkligen med om att den här banan borde få cyklas av alla (även av icketriathleter). Banan innehåller cirka 1 600 höjdmeter, så det blir aldrig tråkigt, det händer något hela tiden.
När vi har cirka 60-70 kilometer kvar börjar det regna, vilket inte är positivt: Det går långsammare, man måste ta det försiktigare, man blir blöt och till slut kall. Man ska fortsätta att dricka lika ofta som tidigare vilket vi kom fram till att båda hade missat. Klantigt? Svar: Ja, men lätt att missa! Rullar in mot T2 och börjar mentalt förbereda sig för den sista, men jobbigaste, delen i ett ironman: Maratonloppet.
Kliver av cykeln på förvånansvärt pigga ben. Hänger tillbaka den på sin plats och springer mot min påse: Av med hjälmen och på med löparskorna. Funktionärerna här är väldigt hjälpsamma och vill stoppa ner sakerna i påsen och hänga upp den på sin krok. Tack för det!
Första kilometern kändes prima för mig. Men de positiva tankarna grusades snart av ett alltmer tilltagande illamående. Men att börja gå är inte att tänka på då man ska ta sig igenom 42 kilometer, så jag försöker slå bort de tankarna och inser fakta: Jag måste tvinga i mig något på varje station för att komma i energibalans.
Under löpningen tittar solen fram och värmen tilltar. Det gäller att kyla ner sig också, får inte bli överhettad! Finns bara en väg – och den är framåt! Efter cirka tio kilometer får jag bukt med de värsta illamåendekänslorna, men får kämpa resten av loppet för att försöka hålla energibalansen. Och inte nog med det. Vid de sista två kilometerna dyker en i min åldersklass upp, och det hela slutar med en långspurt, där det hela avslutas med en idiotspurt på upploppet, på ”röda mattan”. Jag kan tala om att jag vann den spurten, men eftersom det var rolling start och jag hade startat tidigare än min rival så vann hon med nästan sju minuter över mig. Jag kom tvåa alltså. Direkt efter målgång spydde jag på röda mattan och allt snurrade. Sjukvårdpersonal tog mig till sjukvårdstältet för snabbare återhämtning och koll. Inte så allvarligt som det låter, det kan bara bli så ibland om man tar i lite mycket och lite länge, men det är ju frivilligt!
När jag hade legat i sjukvårdstältet en stund började jag titta mig omkring och såg Bibben liggandes på en bår med dropp. Hon hade också gjort slut på alla sina krafter. Hon kämpade om tredjeplatsen i sin åldersklass, D25-29. Hon sprang om tjejen som låg på tredjeplatsen, men då det var rolling start kom hon i alla fall på fjärde plats med tre min till trean.
Jag hade redan bestämt före loppet att även om jag skulle kvalificera mig för Ironman Hawaii (ironman-VM) så skulle jag inte ta platsen.
Denna tävling kan verkligen rekommenderas till alla som vill köra en ironman. Vi träffade många trevliga människor här i Klagenfurt, svenskar och även andra nationaliteter. Bibbens nästa kraftprov blir Kalmar Ironman den 20 augusti. För mig är det dags att börja fundera på nya utmaningar (inget bestämt i dagsläget), men först vila och njuta av vår sjätte genomförda ironman med nya personliga rekord!”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike - trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike – trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat

Johan Röjler och Peter Knoblach verkar ha haft ännu en finfin dag på leden (även om det i direktrapporten rapporterades om en liten svacka för Johan vid lunchtid). De gick i mål vid Ånnaboda precis som beräknat vid 18-tiden, och har nu klarat av mer än halva 28-milasträckan. ”Vilken härlig dag! I fjol löpte vi dag två på runt 14 timmar och 30 mininuter. I år, med fräschare kroppar efter målgång, på strax över tolv timmar. Vilken skillnad! Grym känsla! Detta bådar gott”, skrev grabbarna i direktrapporten en stund senare. I morgon börjar nedförsbacken, både bokstavligt (ned från Kilsbergen) och bildligt (andra halvan) på Bergslagsleden. Målet snart i sikte!

Idre tredagars startade i dag en finfin andraplats för Tisarens Daniel Attås i herrklassen (bara tolv sekunder bakom Göteborgs Johan Runesson, en kille med fyra VM på meritlistan och med bara två löpare inom fyra minuter bakom sig över 11,8 kilometer långdistans) och en nästan lika fin tredjeplats för klubbkompisen Josefin Tjernlund i damklassen (11.47 bakom Tove Alexandersson, världens förmodligen bästa orienterare just nu, men före en hel radda tunga namn). Martin Regborn, örebroaren som tog EM-brons i långdistans i våras och är klar för sitt tredje VM, har nu också anlänt till Idre och sprang en öppen bana i någon typ av träningsfart, slutade fyra, 6.49 bakom KFUM Örebros Michael Reinhart. I morgon avgörs en medeldistans i Idre.

Men framför allt är det i morgon förstås dags för örebroaren och Almbycyklisten Matthias Wengelins VM-start i mountainbikens sprintdisciplin i Nove Mesto. Kvalet startar 16.30, finalheaten 18.00. Banan ser ut så här.

Så följer ni Röjler och Knoblach på Bergslagsleden

Hela Bergslagsleden på mindre än 91 timmar, är det möjligt? I morgon bitti, 5.00, gör i varje fall Johan Röjler, trefaldig OS-skrinnare, ultralöpare och allmänt konditionsfenomen, och Peter Knoblach, urstark elitmotionär, för andra året ut för att göra ett försök. I fjol kom de till Leken, drygt halvvägs, innan de tvingades bryta på grund av skadekänningar, hällregn och allmän utmattning, men i år är supportorganisationen betydligt bättre, väderutsikterna mer gynnsamma och insatserna högre då det pågår en stor insamling till fördel för funktionsnedsatta i Tadzjikistan och flyktingar i Iran via organisationen Operation Mercy och då en hel del kringaktiviteter ordnas runt löpningen och insamlingen. Den här gången ska Johan och Peter bara lyckas.
5.00 på måndag morgon sticker de alltså iväg från Kloten, men redan nu är liverapporten igång om den sista delen av uppladdning. Det är också där ni som inte har möjlighet att ta er ut på leden och heja och springa med följer evenemanget bäst. Själv tänker jag följa en bit av den sista sträckan på torsdag. Midnatt mot fredag måste Röjler och Knoblack vara i mål vid Stenkällegården för att klara de 91 timmarna och därmed med bred marginal sätta FKT, fastest known time, på Bergslagsleden.

Lite kort om helgen som gick:
** Emilia Fahlin slutade trea i linjeloppet i cykel-SM efter att världsrankningsettan Emma Johansson lyckats komma iväg från huvudkunglan, som sedan inte hade mycket till motivation att sätta fart förrän det var dags för spurten, där Fahlin drog igång först men fick ge sig mot tredje svenska OS-cyklisten, Sara Mustonen-Lichan.
** Martin Regborn anförde Sverige (ja, Sveriges löpare var snabbast på alla sträckor, men Regborn stod för 22 av de 40 sekunderna Sverige var före i mål) till seger över regerande världsmästarna Danmark (med tre av fyra löpare från VM-guldlaget) i landskampen i Örebro mixsprintstafett (KFUM Örebro, med en inlånad Filip Jacobsson i laget, blev trea, bara 6.52 bakom svenska landslaget – Ellinor Eriksson tappade bara 44 sekunder på Karolin Ohlsson och Cecilie Friberg Klysner som växlade samtidigt!). Och det efter att bara två timmar tidigare ha slagit alla danskar i den individuella sprinten (Örebro city sprint), som räknas mot världsrankningen. Enda problemet? Regborn hade något tjall på stämplingsbrickan, som saknade registreringar från tio kontroller i mål. Därmed förvandlades en andraplats, sex sekunder bakom Emil Svensk, till en diskning för ”felstämpling”. ”Saknade tio (!) stämplingar i min bricka (har stämplat vid alla)”, skriver Regborn på twitter. I stället blev Jonathan Karlsson och Ellinor Eriksson bästa länslöpare på sjunde respektive sjätte plats. Filip Jakobsson och Elin Vinblad vann de ”nationella” seniorklasserna.
** Diskad blev också Hallsbergs student-VM-laddande orienterare Lilian Forsgren (eller om hon bröt, det är lite svårt att avgöra av sträcktiderna) i Idre fjällorientering, den första av fem tävlingar under Idreveckan. Daniel Attås tog en tredjeplats på herrsidan, drygt fem minuter bakom överlägsne Ludwig Ljungqvist. Ellinor Tjernlund var bästa lokala damlöpare med en åttondeplats, tre placeringar och nästan två minuter före tvillingsystern och EM-löparen Josefin Tjernlund, som snott alla rubriker under våren.
** Anders Ekhlom inte bara klarade Celtman, utan blev dessutom 28:a totalt (tolfte herrveteran!) på tiden 14.25.51 (55.24 i simningen, 6.01.16 i cyklingen, 7.13.08 i löpningen, 12.03 i växlingarna). Jag hoppas kunna återkomma med en intervju med Anders om upplevelserna av en av världens tuffaste ironmantävlingar senare i veckan.
** Detsamma gäller Lotta Nilsson, femma i D50-klassen i ironman-VM på Hawaii i fjol, som kvalade in till årets VM genom en andraplats i D50-klassen i Ironman Österrike i dag. Stålkvinnan från Nora var trea av alla damer upp ur vattnet (59.02 på 3 800 meter), höll ledningen i klassen och var fortfarande 13:e totalt efter cyklingen (5.26.21) men tappade till en andraplats i D50 och en 40:e-plats totalt efter 4.22.01 på det avslutande maratonloppet. Inklusive växlingar på 7.40 blev sluttiden 10.55.04, pers med 1.14. Lottas dotter Bibben Nordblom var sjua upp ur vattnet av damerna i 25-29-årsklassen, men cyklade sedan upp sig till en fjärdeplats och höll den hela vägen in i mål för ett nytt pers med över fyra minuter, nu 11.14.04.

Vann – direkt i säsongsdebuten: ”Mötte kanske inte de smartaste …”

Adam Axelsson cyklade ju junior-EM för ett par år sedan men har sedan dess trappat ned cykelsatsningen för att lägga allt krut på att slå sig in i världseliten i sin andra idrott – skridsko. Men Kumlakillens hjärta och lungor lär vara bättre än någonsin, och än minns han hur man trampar. Det visade Axelsson, som i fjol höll i cyklingen lite grann och vann svenska seniorcupen, när han gjorde säsongens första tävling i går, söndag. I Falkenloppet i Nynäshamn slog han till med en seger direkt, i just den svenska seniorcupen (som är snäppet under svensk elitnivå).

– Det var kul att vara tillbaka på cykeln, och det kändes bra hela vägen. Jag var inte sugen på att gå loss den här gången utan försökte hålla ihop det och vänta in spurten, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Så, hur blev spurten?
– Med två kilometer kvar var det flera som försökte gå, och en kom loss och hade en lucka på 30 meter med en kilometer kvar. Då sa jag åt honom som låg framför mig (Jonas Madsen, Cykelogen CK) ”nu får du köra”, och då attackerade han ikapp. En annan (David Bragmark, CK Hymer) kom bakifrån och stötte direkt när vi kom ikapp ledaren, med 400–500 meter kvar, och då la jag mig på rulle och drog igång min egen spurt med 300 meter kvar. 150–200 meter kvar hade jag fått en lucka, och sedan var det lugnt.
Det låter enkelt när du säger det …
– Det gäller att vara lite smart. Jag vet hur det brukar fungera i spurterna och har kört just den här tävlingen ganska många gånger, så jag kan avslutningen. Många som man möter när man kör i den här klassen är väldigt starka cyklister, men de kanske inte är de smartaste i sådana här situationer. De bästa kör naturligtvis i elitklass.
Blir det mer cykling, nu?
– Nej, jag har inget inplanerat och förmodligen flyger jag till Inzell för ett fyra veckor långt sommarläger, först barmark och sedan på is, med skridskolaget redan den 12 juni.

Wedevågs Habtom Tesfamihael och Örebro AIK:s Annika Larsson vann första upplagan av Lindesjönlopet (eller om man vill se det som en uppföljning på BP-joggen) på 31.25 respektive 38.36 (över nio kilometer). Resultaten tack vare Per Sjögren på twitter, någon fullständig lista är ännu inte publicerad. För Larsson va segern andra raka efter den i Fjugestaloppet i onsdags. Hon har även hunnit med att bli trea i terräng-DM och tvåa i Hälleforsterrängen den här våren.

Tisaren, med Josefin Tjernlund, Jonas Merz, Oskar Andrén och Lilian Forsgren, blev fyra på mixedsprintstafett-SM i dag, det kan ni läsa mer om här.

Och nu ska jag ut och följa löpningen i Örebro triathlon, där KJ Danielsson och Emma Graaf ser ut att försvara sina segrar, medan Emma Igelström efter en urstark simning (trea totalt, herrar inkluderade, bara 1.11 bakom KJ) mycket väl kan knipa en pallplats i damklassen. Lotta Nilsson, Nora, var bästa länstriathlet efter simningen, på tredje plats bakom Igelström och Graaf.

Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Foto: Privat
Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Flankerad på prispallen av CK Hymers David Bragmark och Cykelogen CK:s Jonas Madsen. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat

Regborn om stafettkänslan: ”Aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”

Well, efter fyra dagar i Madrid (inklusive nödlandning på vägen ned, 36 timmar som åskådare på crossfit regionals, fyrverkerifest efter Reals champions league-seger och ohälsosamt mycket paella) och en rätt seg hemresa är det lite svårt att samla sig och summera smulorna från helgen.

EM-bronsmedaljören Martin Regborns nya fjärdeplats i EM-stafetten i lördags var förstås det överlägset största som hände, men istället för att jag ska orda för mycket om det här tycker jag istället att ni ska gå in och läsa på hans egen blogg, där han beskriver känslan under avslutningen i ordalag som ”aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”, ”knapp styrfart in i mål” och ”otroligt besviken att inte kunna förvalta det utgångsläget” (Sveriges andralag, med Regborn som ankare, var i ledning ut på sistasträckan). Klart den känslan kan hänga kvar ett tag med tanke på det, och med tanke på att en fjärdeplats är den tråkigaste placeringen. Men herregud vilket EM han gjorde ändå, Regborn. Fyra i sprint, trea i långdistans och fyra i stafett, av en EM-debutant som tidigare (så sent som i april) hade en niondeplats i världscupen som karriärens bästa resultat. Man får lyfta på hatten.
Även Lilian Forsgren fick till slut springa stafett, efter ett återbud i det svenska andralaget. Hon förde in Sverige två till en inofficiell elfteplats på förstasträckan, vilket också blev slutplaceringen.
Resultaten gör att Regborn nu är femma i världscupen (Forsgren 37:a, Josefin Tjernlund 68:a) och sexa på sprintvärldsrankningen (Forsgren 23:a).

I orientering med mountainbike visade Garphyttans Marcus Jansson ännu en gång, och med stort eftertyck, hur överlägsen han är inom sporten i Sverige just nu. Vann lördagens medeldistans och söndagens långdistans i svenska cupen med nästan fem respektive långt över tio minuter, vilket gör att han står på maxpoäng efter fyra av tio deltävlingar.
Karlskogas Erica Olsson fick däremot stryk för första gången i år när hon ”bara” blev tvåa i D20-klassen, 36 sekunder efter, i lördagens deltävling. Revanscherade sig på söndagen och leder stort i totalen, förstås.

I säsongspremiären i swimrun, Utö swimrun, tog dubbla världsmästarna (och regerande VM-bronsmedaljörerna) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora/Gyttorp) en tredjeplats, 13 minuter bakom segrande Annika Ericsson och Elisabet Pärsdotter Westman. Örebroaren och konditionsbloggsprofilen Danny Hallmén fick nöja sig med en 33:e-plats i herrklassen, i par med Jacob Holst.

KFUM Örebro Friidrotts P17-grabbar tog SM-brons i 3×800 meter när stafett-SM avgjordes på Stockholms stadion. Olle Tyrsmo, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson sprang in på 6.13,52, 13,5 sekunder bakom segrande Huddinge. Örebroaren Tim Sundström, som tävlar för Tureberg, gjorde riktig säsongsdebut på bana efter förra helgens joggingpass i Gävle och fick med sig ett SM-silver på 4×800 meter med sig hem (som kunde varit ett guld, om inte avslutaren – Sverigeettan Andreas Almgren, fått ont i en fot och inte kunnat spurta). Sundström skar även mållinjen som trea över 4×1 500 meter,  men där diskades laget på grund av någon typ av växelstrul mellan Erik Widing och Amanuel Gergis.

I Långa Lugnet, andra deltävlingen i mountainbikecyklisternas långloppscup, byggde Almbys Matthias Wengelin på sin numera rätt långa segersvit genom att gå i från och vinna med betryggande 35 sekunder ned till tvåan Fredrik Edin. Klubbkompisen Axel Lindh femma, Grythyttans Fredrik Berg sexa.

Och så genomfördes ju motionstävlingarna (utan tävlingsmoment) Vänern runt och Vulkanloppet.

Ja, lite så var helgen, i alla fall. Givetvis har jag säkert missat en hel del, men räknar med att ni hör av er!

Här börjar Bibbens väg mot nya VM-titeln

På eftermiddagen den 5 september är tanken att lågstadieläraren Bibben Nordblom, 24, från Gyttorp ska springa uppför backen mot värdshuset på Utö som världsmästare. För tredje gången.
Vägen dit började förstås för väldigt länge sedan, men årets tävlingssäsong börjar nästa helg, när swimrunstjärnan (ja, hon är ju triathlonstjärna också, har kvalat in till ironman-VM på Hawaii tre gånger!) kör Utö swimrun, den första i en rad uppladdningstävlignar inför the real deal; Ö till ö, VM i swimrun.
I dag gick organisationen bakom tävlingen, som egentligen varit upphov till en hel sport där det simmas i öppet vatten och löps (ofta i oländig terräng) om vartannat och där egenskaper som seghet och pannben är lika viktigt som snabbhet och teknik, och där det dessutom finns ett nästan triathlonartat prylfokus vad gäller flytetyg, våtdräkter och skodon.
Bibben har de senaste tre åren tävlat i Ö till ö med sin mamma, Norabon Lotta Nilsson, men efter två VM-guld och ett avslutande -brons beslutade Lotta i höstas att hon var färdig med det som CNN rankar som en av världens tuffaste tävlingar. Så i höst kommer Bibben i stället att tävla tillsammans med fjolårsvärldsmästaren, en av endast fyra personer (två par) som besegrat henne och Lotta i Ö till ö: Utöbon Maja Tesch.
Men i nästa helgs Utö swimrun är det ändå gamla dreamteam Lotta/Bibben som står på startlinjen, medan Tesch tävlar med Lisa Jansson.
I startlistan till Utö swimrun finns också konditionsbloggsprofilen och pulsklocketvåan Danny Hallmén, som tävlar i par med Jacob Holst. Hallmén tjuvstartade säsongen med seger i individuella tävlingen Borensberg Swimrun förra helgen och har, efter att förra året ha tävlat i så vitt skilda saker som inomhuspaddling, quadrathlon, kanot och multisport, nu gjort en seriösare swimrunsatsning och kommer köra som vill följa under året så kommer tillsammans med Holst förutom Utö också att köra Stockholm swimrun 11 juni, Borås swimrun 18 juni, Höga Kusten swimrun 16 juli, Lofthammar endurance day 6 augusti och Ten Island swimrun 20 augusti, plus att han inte givit upp hoppet om en plats i Ö till ö (de är svåra att få) och Koster swimrun 1 oktober.
Mycket att se fram emot, med andra ord!

Sveriges snabbaste kommunalråd är tillbaka (och allt [?] annat som hänt)

2013 och 2014 gick örebraoren Sara Richert, 42, från klarhet till klarhet inom svensk ultralöpning. 2013 var hon SM-tia på 100 kilometer, och 2014 var hon snabbaste dam i 55-kilometersloppet Tjejmarathon och topp fem både i 75 kilometer långa nattloppet Ursvik ultra, 46-kilometer långa Bergslagsleden Ultra, och i 68-kilometerstävlingen Jättelångt, och en av endast 16 damer som gick under tio timmar i premiärupplagan av Ultravasan. Sedan blev hon kommunalråd för Miljöpartiet i Örebro kommun och skaffade egen gård och löpningen hamnade längre ned i prioriteringslistan.
Men i helgen slog Richert till med en finfin tredjeplats (well, bara tre kom i mål, men tiden var grym, och herrar inräknat var hon 26:a av 59 startande) i årets upplaga av Ursvik ultra. De 75 kilometerna klarades av på nio timmar, två minuter och nio sekunder i pannlampsskenet, ett personligt banrekord med 13 minuter. Hon twittrade om att det var ”fantastiskt” och ”asjobbigt”, och facebookade att ”det är fantastiskt jobbigt men faktiskt ännu roligare”. Orsaken till framgången, trots den minskade träningsdosen? ”Färre mil men tjockare pannben”.
Tävlingen var den första av nio i årets upplaga av Peppes trailruncup, som precis som i fjol innehåller två deltävlingar i Örebro län: Munkastigen trairlun den 23 april och Bergslagsleden ultra den 4 september.

Har ju varit på semester, fem dagar i underbara Funäsdalen med en hel del fantastisk (och en del rätt trög och slitig) längdskidåkning, och sällan har det väl hunnit hända så mycket under ett fem dagar långt blogguppehåll. Vi tar en snabbresumé av vad ni förhoppningsvis ändå inte missat från veckan som gått:
** Garphyttans grabbar avslutade junior-SM med att som första klubb genom alla tider ta ett tredje guld i rad, och Filip Danielsson avslutade därmed juniorkarriären (eller ja, finalen i svenska juniorcupen återstår ju ännu) på allra bästa sätt (han är dessutom den ende som varit med i laget alla tre gångerna). I distansloppet dagen före blev det tre topp 20-placeringar för länet, alla i H20-klassen där Danielsosn blev fyra (nio sekunder från medalj), Marcus Lennartsson femma (tio sekunder bakom klubbkompisen) och Zinkgruvanduon Markus Johansson, silvermedaljör i sprint, och Oscar Johansson blev 18:e respektive 20:e. Med Kevin Henrikssons 65:e-palts inräknad slutade Garphyttan dessutom på tredje plats i lagtävlingen, bara 59 sekunder bakom segrande Sundbyberg trots att Henriksson var nästan fem minuter bakom klubbkompisarna. I sista deltävlingen i svenska seniorcupen, Intersport cup, slutade Kopparbergs långloppskung Bill Impola på åttonde plas över den för hans del ovana distansen 15 kilometer fri stil med individuell start. Garphyttans Axel Ekström och Lucas Lennartsson 16:e respektive 19:e, knappt 2,5 respektive tre minuter bakom segrande Anders Svanebo. Resultat gör att Axel Ekström kan summera cupsäsongen med en tiondeplats. Axel och Lucas bildar för övrigt Garphyttans lag i sprintstafett-SM i Gällivare nästa fredag, och kör SM-femmilen två dagar senare.
** Impolas insats på hemmabanorna i Torsby var ju för övrigt än mer imponerande då han kom dit med Birkebeinnerrennet i kroppen. Till skillnad mot i Vasaloppet sprack det av rejält i den norska klassikern, som är den näst sista deltävlingen i långloppsvärldscupen, och Impola var nästan 4,5 minuter bakom återigen segrande John Kristian Dahl på sin 22:a-plats. Karlslunds Kristina Roberto 20:e i sin debut i loppet, 21,5 minuter bakom segrande Seraina Boner.
** Två riktig snabba löpare gjorde upp när första ordinarie upplagan av Nora marathon löptes. Fredirkshofs Thomas Chaillou och Mariestads Andreas Magnusson följdes åt större delen av loppet, men Thomas spurtade hem segern med tre sekunders marginal, på finfina tiden 2.33.51 på en inte helt snäll bana. Peter Welanader bäste länslöpare på femte plats, på mer mänskliga 3.17.05. På damsidan sprang Västerås Åsa Bergman hem segern på 3.26.29, före Noras egen ironman och swimrun-VM-guldmedaljör Lotta Nilsson, 50, på 3.55.17.
** Med orienteringslandslaget på läger på västkusten hade Södermanlands stora orienteringspremiär i helgen inte riktigt samma lyskraft som en del andra år, men det gör ju inte Lovisa Perssons andraplats i damklassen sämre. Hon var bara slagen av OK Linnés Riina Kuuselo, och hade över 1,5 minuter bak till trean. Daniel Attås, som kutade Euromeeting för landslaget i höstas, var trea i herrklassen medan Filip Jacobsson bröt i H20-klassen. I Måsenstafetten dagen därpå slutade Tisarens herrlag först på elfte plats sedan Johan Aronsson bara blivit 31:a på andra sträckan. Damerna blev sexa efter nytt bra lopp av Persson.
** Lindesbergscyklisten Daniel Tegin, och hans kollega Lars Pedersen från Växjö, tog sig i mål i Cape-Epic, världens kanske tuffaste etapplopp i mounatinbike, i Sydafrika. Duon var 18,5 timmar bakom segerduon Karl Platt, Tyskland, och Urs Huber, Schweiz, på sin 388:e plats.
** Hemma i Behrn arena fick Johan Röjler från första parkett se Nils van der Poel slå hans svenska rekord över 10 000 meter på svensk is med nästan fyra sekunders marginal. Röjler gick i par mot Nils, och blev varvad fyra gånger på 250-metersbanan när förre juniorvärldsmästaren van der Poel avverkade de 40 varven på 14.18,05 (Röjler var för all del trea på 10 000 meter och tvåa totalt i tävlingen, men en bit efter …). Hopräknat vann van der Poel SK Winners avlsutningstävling på 84,69 poäng, medan Ann-Marie Lindqvist vann damklassen på 106,66.
** Några damseniorer kom inte till start, och inte de vassaste herrarna heller (läs: Filip Jacobsson) när skidorienterings-DM avgjordes i Ånnaboda. Så Stefan Aronsson tog hem guldet 14 sekunder före Fredrik Eliasson.
** Några resultat från finalen i Tour de Kif, som lär ha körts i går, har jag ännu inte sett, men rykten säger att totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start.

Lotta femomenala succé – och Morgans besvikelse: "I särklass sämsta"

Lotta Nilsson, 50, från Nora gjorde något som ytterst få svenskar lyckats med genom alla tider (jag har letat efter exakt antal, men jag misstänker att det i varje fall inte rör sig om mer än ett tiotal): Att få med sig en träskål hem från Hawaii. De tilldelas de som slutar topp fem i respektive åldersgrupp i ironman-VM, och Nilsson blev just femma i D50-klassen när det som klassas som en av världens tuffaste tävlingar, alla kategorier, avgjordes natten mot söndag, svensk tid.
Nilsson var sjua upp ur vattnet och cyklade förbi tre (var fjärde snabbast i cykelmomentet), och växlade till löpningen bara sekunder från amerikanskan Colleen de Reuck på sista pallplatsen. Men de Reuck visade sig vara en jävla löpare, och drog den avslutande maran på 3.19 (med 18 minuters marginal snabbast av alla i åldersklassen!) och sprang om allt och alla och vann med 14 minuters marginal till tvåan. Nilsson hade inte lika mycket kräm kvar i benen och fick släppa britten aroline Whittaker och australiskan Jody Gilchrist förbi sig (Nilsson sprang maran på 4.13.28, elfte snabbast), men viktigare var förstås att hon säkrade träskålen genom att spurta ned amerikanskan Leslie Knibb med 1,5 mintuers marginal och därmed korsa mållinjen i Kona som femma på tiden 11.25.07 (hon snittade 1.47 över 100 meter i simningen, cyklade i 33,3 kilometer i timmen och sprang i sexminuterstempo).
Med det var Nilsson alltså femma av 72 i sin åldersgrup, 182:a av 662 damer totalt och 1 156:a av 2 367 startande.

Morgan Pätsi, örebroaren i H35-klassen, hade också som mål att få med sig en träskål hem på planet, men var aldrig nära att lyckas. Allt sket sig för Pätsi, som kom i mål först på 144:e plats i åldersklassen, på tiden 10.33.12 (att jämföra med hans VM-debut för två år sedan på 9.44.47 och hans pers från Kalmar samma år på 9.26.06). Pätsi gjorde ändå en okej simning (1.12.39) och cykling (4.58.20), men föll igenom totalt i löpningen (4.14.58). Hans 40 minuter snabbare löpning på Hawaii 2013 hade gjort över 90 placeringars skillnad i listan, men hade naturligtvis inte varit nog för topp fem (för topp fem krävdes 9.09 i år). Pätsi var bedrövad när Konditionsbloggen fick tag på honom via facebook tidigt i morse, svensk tid.
– Nä, i dag stämde ingenting, för att sammanfatta hela loppet. Det var det i särklass sämsta triathlonrace jag gjort sedan jag började. Simningen blev som det blev, men jag fokuserade på att göra en bra cykling istället, men kände inte den där glädjen jag vanligtvis upplever. Jag fick slita mig uppför alla sega slakmotor samt backar, men kunde trycka hyfsat där det var plattare. Hade föraning redan på cykeln hur löpningen skulle bli och den blev rent ut sagt miserabel från början till slut. Det var första gången jag tvingades gå på en ironman, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
–  Jag räddade upp löpningen lite genom att ge allt sista tre kilometerna, tänkte att jag kan i alla fall avsluta med heder i behåll (skratt). . Besviken är jag då formen kändes god, och det känns surt just nu efter alla uppoffringar som krävts både av mig men framförallt av familjen.
–  Jag är riktigt glad för Lotta som tydligen kom femma i sin grupp. Det är jäkligt stort! Gryyymt!

Filip Dahlgren och hans IFK Lidingö lyckades inte försvara titeln som världens bästa klubb när 25-manna avgjordes i går. Garphyttekillen och hans lagkompisar fick nöja sig med en tredjeplats, 2.17 bakom Halden efter drygt fem timmar i Stockholmsskogarna. Tisaren blev som väntat bästa lokala klubb, hämtade upp från en 54:e-plats efter två sträckor och slutade 25:a. Hagabys VM-löpare Martin Regborn svarade dock för starkaste individuella prestationen när han var med i tätklungan in till växling (som sjua) på förstasträckan. Sedan tappade Örebroklubben allteftersom och slutade på 54:e plats i mål. Degerfors Filip Jacobsson vann de yngre juniorernas elitklass (H18) när medeldistanstävlingen 25-mannakorten avgjordes dagen därpå.

Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson följde upp fredagens svagare sprint (27:a i mål, sedan diskad) med en topprestation i fredagens långdistans i inofficiella junior-EM, och slutade tvåa, mindre än 1,5 minuter bakom landslagskompisen Sara Hagström i de sydtyska skogarna.
– Väldigt kul att få till ett bra lopp så här i slutet av säsongen. Jag gjorde ett väldigt bra lopp tekniskt och fysiskt funkade det också. I går på sprinten var det ett katastroflopp, så det här satt skönt, säger Svensson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I dag gick hon ifrån allt och alla på förstasträckan för Sverige i stafetten. Elin Carlsson och Hagström lyckades dock inte förvalta läget, och Sverige fick nöja sig med en fjärdeplats i mål.

Örebroaren och D30-världsmästaren Cecilia Jessenslutade på 35:e plats i militär-OS i Sydkorea när triathlonloppet avgjordes på lördagen. Tisarens Matthias Kyburz avslutade för sitt Schweiz och hämtade in öer två minuter på Ryssland till seger i stafetten, med tio sekunders marginal i den för orienterarna avslutande stafetten. Kyburz kan därmed summera militär-OS med två guld, ett silver och et brons.

För övrigt blev det inget tävlande för Adam Axelsson i Stavanger i helgen.

Helgens höjdare: "Fick en sådan käftsmäll"

1. Ironman-VM
Så har det då äntligen blivit dags för Morgan Pätsi och Lotta Nilsson att ta sig an den så legendomsusade banan på Hawaii. Har ju pratat upp loppet med Pätsi här och här, och jag passade naturligtvis också på att fråga honom om han sprungit på Lotta i Kona. Jodå. ”Jag träffade henne efter en simning vid Kailua pier, och sedan gick vi Parade of nations. Hon berättade att hon inte kört några längre pass efter Ötillö, men att hon hållit igång så mycket kroppen orkat. Hon såg fram emot att få köra på lördag. Hon såg stark ut!”

2. Åstadsloppet
På herrsidan verkar det bli kamp mot klockan för David Nilsson (jättefavorit till segern) och Erik Anfält (lika stor favorit till andraplatsen) i ett på grund av Hässelbyloppet ovanligt ihåligt elitfält. På damsidan en ny fajt mellan Örebros båda långloppsrävar Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg, som båda genrepar för höstens stora mål, Frankfurt marathon, om två veckor. Konditionsbloggen ringde upp den regerande mästaren Kemppi för en papperstidningsintervju (som publiceras i lördagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar att hon fejkat sjukdom för att få vila, typ. Men jag passade även på att prata lite skadeproblematik med en löpare som fram tills för en månad sedan inte visste vad det var.

– Jag hade aldrig varit skadad sedan jag började springa på allvar, och har tagit för givet att man klarar sig om man lyssnar på kroppen och signalerna den skickar. Jag har varit duktig på det. Men nu märkte jag att det kan drabba vem som helst. Jag fick en sådan käftsmäll, ett riktigt uppvaknande. I efterhand har det gjort mig mer ödmjuk för att det inte alltid rullar på, och jag känner en ny glädje över löpningen. Jag har ju egentligen inte haft några motgångar sedan jag började, och man måste väl få dippar ibland. Det har ju gått spikrakt uppåt hela tiden, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Det var i början av september som jag fick problem med en hälsena. Foten var som låst i ett läge, och jag fick ont både i hälsenan och vaden. Jag kunde inte gå, det var lite lättare att springa men i princip gick inte det heller. Det går inte att prestationsträna när man har ont, det är nog jäkla jobbigt i normala fall. Till slut gick jag iväg till en kiropraktor, och trots att jag alltid varit skeptisk mot sådant var jag helt frälst efteråt. Han sa att det var en benbit i hälen som låg låst, och när han knäckt till släppte det på en gång. I Karlslundsloppet kändes det jättebra.
Hur har skadan påverkat formen och möjligheten att prestera i Frankfurt?
– Det är omöjligt att säga. Om det inte hade hänt hade jag kanske blivit övertränad och seg. Men jag har ju inte vilat helt från träningen, även om jag fått ställa in några nyckelpass. Det har blivit lite crosstrainer och så i stället.
Vad är målet i Åstadsloppet?
– Det blir mitt genrep inför Frankfurt, och mest av allt är det ett träningspass. Men det är klart att jag kommer försöka göra ett bra lopp. Men jag är osäker på var jag står.
Hur står du dig mot Gerdevåg?
– Jag har tränat lite med ”Jossan” på slutet, och hon är i grym form. Men jag tror inte hon bestämt sig för om hon ska springa fort eller testa maratonfarten inför Frankfurt.
Och målet i Frankfurt, går du för ditt distriktsrekord från i fjol?
– Just nu är jag bara så himla glad över att kunna springa igen, när det var som värst var jag jättestressad och redo att ställa in; jag kan ju inte springa och halta. Men jag kommer självklart åka ned för att göra ett bra lopp, jag ska inte ned och jogga. Men man ska veta att det krävs både bra väder och en bra dag för att jag ska göra en ny mara på 2.45, det är inget som sker på beställning. Förra året var allt perfekt.

Som jag tidigare konstaterat räcker en andraplats i Åstadsloppet för att Kemppi ska säkra totalsegern i långloppscupen. På herrsidan lär Erik Anfält och kanske också Mattias Nätterlund passera Jonas Rosengren om andraplatsen, medan Haben Kidane (som springer tiokilometersloppet och inte samlar några poäng i helgen) är ohotad ledare minst en vecka till. Åstadsloppet är ju även distriktsmästerskap i halvmaraton, och namn som Johan Ingjaljd, Dan Bäck, Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson kanske kan hota om medaljer. På damsidan verkar både Karin Forsberg och Erika Bergentz saknas, så då får väl Åsa Höög och Gabriella Eliason räknas som utmanare till bronset.
Totalt är 1 270 löpare föranmälda till loppet, och trillar efteranmälningarna in kan det mycket väl bli deltagarrekord.

3. 25-manna
Några småtävlingar återstår förstås (och juniorerna med Andrea Svensson i spetsen inleder ju inofficiella EM i dag), men 25-manna är den klassiska avslutningen på orienteringssäsongen och korar Sveriges bästa klubb. 25 löpare måste alla göra sitt, och det är något annat än att plocka fram tio Tiomilalöpare.  I fjol fick Garphyttans landslagslöpare Filip Dahlgren fira segern med sitt Lidingö, och precis som då kommer han i år att vara fjärdelöpare på sjunde sträckan, och därmed vara den som växlar över till 23:e-sträckans Magnus Rajan. Världsmästaren Fredrik Bakkman, som avslutade i fjol, får ta näst sista sträckan för Lidingö eftersom det är damernas tur att avsluta i år. Men Anna Bachman är ju inte direkt något dåligt ankare det heller … Av länslagen, då? Tja, Tisaren har ju den odiskutabelt största bredden, och mönstrar nyblivne landslagslöparen Daniel Attås på förstasträckan (där han bland annat får möta båda bröderna Regborn, som springer öppningssträckan för Hagabys första respektive andralag) och har Lilian Forsgren som avslutare.

Bubblare: Adam Axelsson är hemma från Salt Lake City och har Stavanger open inskrivet i tävlingskalender (oklart dock om det blir start, han finns inte med bland de föranmälda), Hällefors VM-löpare Louise Wiker springer Hässelbyloppet med startnummer 1 002 (eftersom hon blev femma i fjol och tre av de som var före då inte kommer till start) i en tävling som lockat 7 115 föranmälda löpare, svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävlingar i Uppsala och Västerås (nyblivna örebroaren och mountainbike-VM-cyklisten Mathias Wengelin gör en liten satsning mot SM i Stockholm 24 oktober och var femma i en av cupdeltävlingarna i Göteborg förra helgen; dock oklart om han kör i helgen), militär-OS i Sydkorea avslutas med stafett för orienterarna (med Tisarens Matthias Kyburz i Schweiz herrlag) och med triathlon (med örebroaren Cecilia Jessen), och så avgörs sjunde deltävlingen av nio i Peppes trailruncup när 50 kilometer långa Sörmland ultra marathon löps på Sörmanldsleden med åtminstone en länsbo till start i Johan Stamm.
Om jag missat något? Tja, då har ni som vanligt kontaktuppgifterna här till höger. Tips via mail eller sms premieras med en kram nästa gång vi ses!

Pätsi redan på plats i Kona: "Drömmen är en träskål"

Det är bara elva dagar kvar nu till en av konditionsidrottsvärldens största årligen återkommande höjdpunkter – ironman-VM på Hawaii. Varje år sedan 1978 har människor från hela världen – och numera i princip bara världselit i respektive ålderskategori – samlats i Kona för att göra upp över 3,86 kilometer simning, 180 kilometer cykel och 42 195 meter löpning. I år finns två riktigt intressanta länsnamn att hålla reda på i örebroaren Morgan Pätsi, 37, i H35-klassen och Noras Lotta Nilsson, 50, i D50 (totalt är 39 svenskar anmälda). Pätsi kvalade in genom att bli tvåa i Florida i höstas medan Nilsson fixade sin biljett genom seger i Nice i somras (även Lottas dotter Bibben Nordblom, som tävlat på Kona de två senaste åren, kvalade in, men tackade nej till sin plats). För Nilsson blir det debut på Hawaii medan Pätsi sprang under målportalen för första gången för två år sedan och nu gör sin andra start. Eftersom Pätsi redan är på plats passade Konditionsbloggen på att redan nu kolla läget på Hawaii, via Facebooks chattfunktion.

– Japp, nu är vi äntligen på plats i värmen. Träningen har rullat på bra och jag har två fina block bakom mig, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
Ja, hur har det gått med vaden efter långdistans-VM?
– Löpformen sitter där den ska ska, och det trodde jag inte själv på efter skadan i Motala. Nu drog jag på mig en förkylning i tisdags, men det gör inte så mycket eftersom träningen är gjord nu.
Vad händer fram till tävlingen?
– Jag har kört tre uppstartspass sedan vi kom till Kona. Nu handlar det mer om att vänja kroppen med värmen och hålla igång den.
Vad har du för målsättning?
– Drömmen är ju att få med sig en träskål hem, och då behöver jag komma topp fem. Det är riktigt svårt att nå dit, men jag siktar på att en så bra placering jag bara kan. Det är många starka triathleter att fightas med – ja, världens bästa, till och med.

Lång dags färd mot mål

I dag har jag och fotograf-Veronika Ljung-Nielsen bevakat Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun. Vi hade tänkt följa Noraduon Lotta Nilsson, 50, och Bibben Nordblom, 23, till deras tredje raka VM-guld i sista loppet tillsammans (i varje fall sista Ö till ö tillsammans, eftersom Lotta tycker att det räcker med att ha genomfört en av världens tuffaste uthållighetsidrottstävlingar fem gånger), men länge såg det ut som om de skulle bomma pallen. Till slut blev det ändå en tredjeplats, VM-brons, och såväl jag och Veronika som Lotta och Bibben var väldigt nöjda med dagen. Jag och Veronika med att det var en fantastisk tävling att bevaka, och att presservicen höll världsklass (vi blev runtskjutsade på en båt och följde dramatiken på nära håll i elva timmar); Lotta och Bibben med att ha gjort sitt yttersta efter förutsättningarna. Lotta blev nämligen väldigt nedkyld och var på gränsen till att tvingas bryta loppet (åkte dessutom på en lätt muskelbristning i högra vaden och gjorde en rejäl vurpa på en stig), medan Bibben kände sig ganska fräsch eftersom hon blev tvungen att hålla igen. Allt om Lottas och Bibbens sista äventyr (i just Ö till ö, Lotta drar ju på ironman-VM i oktober och i juli ska båda vara med i Österrikes ironman i Klagenfurt) kan ni läsa i tisdagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men några bilder bjussar Veronika på redan nu.

Ett repförbinder Lotta och Bibben under swimruntävlingarna. I vattnet drar Lotta fram Bibben, på land är det Bibben som får löpa först och överföra energi till sin mamma.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Ett repförbinder Lotta och Bibben under swimruntävlingarna. I vattnet drar Lotta fram Bibben, på land är det Bibben som får löpa först och överföra energi till sin mamma. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Efter ett dramatiskt herrlopp tog Björn Englund, tvåa i fjol, sin tredje seger i Ö till ö. Den här gången i par med kanadensaren Paul Krochak.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Efter ett dramatiskt herrlopp tog Björn Englund, tvåa i fjol, sin tredje seger i Ö till ö. Den här gången i par med kanadensaren Paul Krochak. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Annika Ericsson fick äntligen vinna Ö till ö, trots att hon tvingades byta ut lagkompisen Maria Edstedt veckan före Ö till ö. Maya Tesch visade sig vara en hyfsad standin ...  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Annika Ericsson fick äntligen vinna Ö till ö, trots att hon tvingades byta ut lagkompisen Maria Edstedt veckan före Ö till ö. Maya Tesch visade sig vara en hyfsad standin … Foto: Veronika Ljung-Nielsen