Andemariam stal showen i Jordbro halvmaraton (men grymma prestationer av damerna också) – och Tre Kronor-spelaren Johan Rynos comeback i orienteringsskogarna

Hela mitt förhands inför Jordbro halvmaraton handlade ju om de fem snabba kvinnorna från länet som skulle göra upp – men faktum är att Heshlu Andemariam i någon mån stal showen genom att kuta hem herrklassen på 1.06.11 – pers med nästan sju minuter (ta det för vad det är, han har inte sprungit halvmaran sedan 2019 och tagit gigantiska kliv sedan dess) – men framför allt en imponerande solouppvisning. Ex-örebroaren gjorde hela loppet själv. Hade någon eller några löpare i bakhasorna på det första drygt fem kilometer långa varvet, men var sedan helt solo och fick aldrig någon hjälp med att ta motvinden. Jag snackade lite med honom efteråt, för en artikel som finns i morgondagens papperstidning och kommer på na.se under morgonen.
På damsidan hade Örebro AIK-duon Liduina van Sitteren och Erica Lech länge sällskap. van Sitteren spurtade ifrån med fem sekunder på sista kilometern, vilket gjorde att hon blev tia och Lech blev 13:e i ett tajt fält, på 1.19.02 respektive 1.19.07. Jag pratade även med Lech efteråt, för en text som också kommer på na.se i morgon.
Fanny Schulstad, som dragits med en fotskada i vinter och dessutom haft covid-19 för några veckor sedan, blev 14:e på 1.20.50, medan distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft ett tufft pandemiår som läkare och inte haft tid med sin normala träningsdos, blev 16:e på 1.22.09. Imponerande insatser över hela linjen, alltså.
Hässelbys Linnéa Sennström vann damtävlingen på 1.15 sedan Carolina Wikström och Sanna Mustonen brutit tidigt. Hälleforsbördiga Louise Wiker klev också av efter första varvet, där hon var ett tiotal sekunder före van Sitterens och Lechs klunga.

Bara tre löpare kom till start på den längsta och svåraste banan när Tisarträffen mini avslutades med långdistans i dag. Järlas Erik Berzell var överlägsen, nästan 14 minuter före Milans veteran Per Eklöf och drygt 19 före Djerfs Håkan Pettersson. Hugo Örn, som i går sprang femkilometerstävlingen på Väster, var trea på näst tuffaste banan där Djerfs Marie Pettersson var sexa som bästa dam, nästan 13 minuter före Hagabys Elin Vinblad.
Senare på eftermiddagen körde Tisaren ett klubbmästerskap i långdistans på samma banor. Josefin Tjernlund vann med nästan fyra minuters marginal till Lovisa Persson (på en tid som hade gjort henne till tvåa av herrarna på samma bana i Tisarträffen). Ellinor Tjernlund blev trea, Anna Hallmén fyra och Lilian Forsgren femma. Den sistnämnda tog det förmodligen lugnt inför avresan till orienterings-EM.
Forsgrens sambo Daniel Martinsson vann sitt första KM som Tisaren-löparen 23,5 minuter före Mikael Pihel (det var bara de två till start). Tiden var 4,5 minuter bakom Berzells segertid i Tisarträffen mini på samma bana.
Mest notabelt från klubbmästerskapet var nog ändå att en viss Johan Ryno – med 19 landskamper för Tre Kronor och nio SHL-säsonger för Färjestad, Leksand, Djurgården, Timrå och Frölunda på meritlistan – sprang hem segern i H35-klassen 1,5 minut före brorsan Oskar Ryno (på samma bana som damerna, någon minut långsammare än Ellinor Tjernlunds tid). Johan var ju nästan lika lovande i orientering som hockey som ung, men tvingades i något läge välja sport. Nu har han uppenbarligen hittat tillbaka till skogen efter att i fjol ha avslutat karriären med en misslyckad sejour i schweiziska Lugano. Blir intressant att se om han får blodad tand efter KM-guldet.

Missa förresten inte kollega Tove Svensson fina text och bilder om Ove Persson, som mellan 13 september i fjol och 8 maj i år tagit sig uppför trappan på Kvarntorpshögen exakt 1 000 gånger (han har dock inte gjort hela Besegrat trappan-varvet varje gång, utan gått en del upp och ned i trappan).

DM-silver till persande Bergdahl, minutpers av Schulstad trots covid-19 och knockout av Forsgren i elitstafetten

Lisa Bergdahl tog silver i Göteborgs friidrottsförbunds distriktsmästerskap på 10 000 meter i kväll. En medalj att lägga till samlingen – absolut – men framför allt noterade den Fellingsbrofostrade löpare, som sedan ett antal år tillbaka bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen och därför kan göra upp om DM-medaljerna där nere, nytt personligt rekord på distansen med nästan åtta sekunder (hennes senaste noterades när hon tog DM-guld på för dagen fyra år sedan – och då gav tiden henne en plats på U22-EM; de två loppen var fram till lördagen faktiskt de två enda Bergdahl gjort på distansen på bana, senaste åren har hon fokuserat mer på 5 000 meter där hon var åtta på SM i fjol). Bergdahls nya pers skrivs till 35.36,02, och det innebär att hon fick ge sig mot Örgrytes Johanna Larsson med knappt sex sekunder (Larsson kom till tävlingen med ett sämre pers än Bergdahl, men förbättrade sitt från 35.52 till 35.30,19). Trea, Örgrytes Johanna Widarsson Norbeck, var drygt 24 sekunder bakom Bergdahl, så silvret var aldrig hotat. ”Övertygad om att det finns snabbare tider, more to come”, skriver Bergdahl på instagram.
På plats på Slottsskogsvallen, men utom tävlan för DM-medaljerna, var Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som gjorde sin första arenatävling för året. Hon sprang in som fyra på 36.35,79 (minuten bakom Bergdahl), 1,5 minuter över perset från Stockholm stadion i fjol.
Norr om Stockholm avgjordes Bålsta stadslopp, en elittävling över tio kilometer landsväg med åtta damer och åtta herrar, och där sprang Hälleforsbördiga dubbla VM-löparen Louise Wiker in som femma på 35.45 (alltså nio sekunder över Bergdahls tid på bana i Göteborg). ”Efter en mycket strulig senvinter och vår var det lite mer nervöst än vanligt”, skriver Wiker på instagram och fortsätter: ”Nu är det bara hoppas att skadeperioden är bakom mig så när pollensäsongen är över kanske det kan gå ännu lite fortare.” Tiden var ändå den snabbast Wiker gjort på milen – landsväg som bana – sedan hon blev mamma sommaren 2019 och bara en minut från landsvägsperset från 2017.
I samma lopp slutade KFUM Örebros Fanny Schulstad åtta på 36.57. Hon står bara antecknad för en landsvägsmil i statistiken – Tjejmilen 2019 – och det här var pers med exakt en minut (och 15 sekunder under hennes enda tid på 10 000 meter). Men Schulstad har egentligen gått framåt mer än så sedan dess och sprang ju 36.40 i ett testlopp på Väster i Örebro för tre veckor sedan. Sedan dess har hon dock genomgått covid-19, avslöjar hon på instagram, så kanske inte konstigt att toppformen inte infann sig till den riktiga säsongspremiären. ”Tävlingsdebuten avklarad efter vinterns sega skada! Bockade av covid för två veckor sedan så nu kan det (förhoppningsvis) bara bli bättre!”, skriver hon på instagram.
Nyligen OS-uttagna maratonlöparen Carolina Wikström, LK Roslagen, vann tävlingen på 32.42, tolv sekunder före Hanna Lindholm, Huddinge.
Både van Sitteren, Wiker och Schulstad (och Erica Lech och Jonas Nilsson) springer halvmaraton i Jordbro nästa söndag.

I skogarna söder om Eskilstuna gick Lilian Forsgren på knock på tredjesträckan för Tisaren i den elitstafett som ersatt Tiomila, som skulle avgjorts i Valdersmarsvik den här helgen, och som inleddes med tre sträckor i mörker sent på lördagskvällen (de tre sista går i dagsljus på söndagen). Tisarens landslagsstjärna, som hade en liten sämre helg i EM-sprintuttagningen i Norrtälje förra veckan och därför ”bara” är reserv till det mästerskapet skickades ut som trea efter att Andrea Svensson varit snabbast på förstasträckan (med 24 sekunders marginal) och Lovisa Persson sedan hållit i och bara tappat 53 sekunder på fyrfaldiga världsmästaren Helena Bergman (som sedan gulden dock både lagt landslagskarriären på hyllan, fött barn och tagit sig igenom ätstörningsproblematik) på andrasträckan. Mellan dem Runa Fremstad. OK Ravinen–Göteborgs-Majorna–Tisaren, alltså.
Men redan till startpunkten, alltså före första kontrollen, hade Forsgren tagit in de 53 sekunderna och var uppe i tät. Och därifrån tittade hon aldrig bakåt. Ingen bom, och på ren löpstyrka gick hon ifrån resten av fältet med nästan nio minuters marginal på en bana där Forsgren hade 51 minuters löptid. Otroligt imponerande.
IFK Göteborgs Sina Tommer avancerade till andraplatsen, men var 8.55 bakom, Järlas Elsa Jansson på tredje 9.54 efter, Göteborg-Majornas Hanna Mårtensson på fjärde 11.43 bakom. Och så vidare.
Hur motståndet såg ut? Tja, det var inga extraordinära löpare på Forsgrens sträcka, men det berodde framför allt på att få andra lag har en sådan bredd som Tisaren och kan offra en sådan löpare på sträcka tre av sex. De flesta av de bästa (utom Tove Alexandersson) är på plats, till exempel har hela fem av nio svenska damer som är uttagna till EM, som startar om drygt en vecka, valt att springa stafetten.
Tre sträckor återstår när stafetten startar om vid lunchtid i morgon, men med tanke på att Tisaren har Simone Niggli, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund på de tre sista ska det till någon gigantisk fadäs för at en niominutersledning inte ska räcka för att laget ska kunna defilera till seger, oavsett vad motståndarna heter. Det är nästan så man känner sig lite blåst på att få se Niggli mäta sig med de största namnen (och kanske göra en klassisk Niggli-upplöpning, från de framgångsrika Tiomila-åren), och framför allt känner man sig blåst på en riktig Tiomila … Tisaren kunde gått för det i år.
Tisarens nyförvärv Linnea Claesdotter en fin förstasträcka i det länsanknutna kombinationslaget och växlade som nia, 4.24 bakom Svensson, och klubbkompisen Anna Hallméns ännu bättre andrasträcka förde sedan upp laget till en sjundeplats. OK Skärmens Sofia Johansson, som gått på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, tappade dock sju placeringar och många minuter på tredjesträckan, och Moa Alsiö går ut 21 minuter bakom Niggli i morgon.
På herrsidan sprang EM-skrällen Jonatan Gustafsson ett nytt topplopp när han gick ifrån resten av fältet och skickade ut KFUM Örebros tjeck Tomás Rusý i ledning med 24 sekunder.
Han tappade 14 placeringar och Magnus Palm ytterligare sex, så laget startar om som 21 i morgon, nästan 14 minuter bakom Ravinen och Stora Tuna som avslutade natten med tre sekunder mellan sig. Tisaren är som väntat bästa länslag även på herrsidan, på 14:e plats, 9.06 bakom, efter att Johan Aronsson växlat först på 19:e plats (4.12 bakom Gustafsson, dock i en grupp med elfteplacerade Eksjö SOK bara 20 sekunder före) och Filip Jacobsson sedan tagit nio placeringar men Mathias Drage tappat fyra igen.

I Huskvarna mtb, säsongens andra större mountainbiketävling efter den i Varberg för två veckor sedan, slog örebroaren Axel Lindh till med en finfin tredjeplats bakom Emil Lindgren och Oscar Lind. Jag har inte lyckats få tag i någon resultatlista utan bara läst resultaten i sociala medier, så jag får återkomma med mer i morgon. ”Körde ett stabilt race och är nöjd med insatsen. Skönt att se att formen knallar åt rätt håll”, skriver Lindh hur som helst på instagram.

Gustafsson med distriktsrekord – och Ekström med sin bästa världscuptävling (och ställ klockan på 8.00 för Marcialonga!)

Det tävlas ju inte överjävligt mycket för tillfället, men på lördagen var det hög nivå på länets konditionsprestationer:
** Jonatan Gustafsson slog Martin Regborns fem år gamla distriktsrekord på 3 000 meter inomhus med 3,73 sekunder i Vinthundsvintern i Sollentuna friidrottshall. Mitt förhandstips var ju att Regborn själv, som sprang i A-heatet, skulle ta rekordet (som är från hans SM-femteplatslopp 2016), men han fick nöja sig med 8.16,8 (tidtagningen strulade i A-klassen, så det blev manuell tidtagning) efter ett lopp där han relativt tidigt fick släppa en vilt löpande tätgrupp där Andreas Almgren krossade sitt eget svenska rekord med sju sekunder (ny tid 7.41,6). Gustafsson gick i B-heatet och följde fint med i farthållaren Daniel Lundgrens 33-varv, och kunde sedan öka de sista fyra varven till nya distriksrekordet 8.12,08. Kilometerna på 2.44, 2.46 respektive 2.42. Jag pratade med Gustafsson efteråt för en artikel ni kan läsa här. Ni ser själva loppet här (och Regborns/Almgrens lopp här). Gustafssons tid var innepers med nästan 25 sekunder och totalpers med drygt sju.
Tim Sundström bröt B-heatet med dålig känsla, Wilhelm Bergentz persade med tre sekunder när han blev trea i C-heatet på 8.29,62. Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam persade med tre när han sprang på 8.31,19 i samma heat. Hälleforsfostrade VM-löparen (i maraton) Louise Wiker blev tvåa av damerna, spurtslagen av orienteraren Emma Bjessmo, på 9.47,15 – Wikers bästa 3 000-meterstid på åtta år.
** Axel Ekström tog inte sin bästa världscupplaceringar (han har ju varit 17:e på en etapp i Tour de ski och femma som stafettankare) men gjorde väl sin bästa individuella världscupprestation när han låg med i den stora tätklungan hela vägen i masstartsloppet över 15 kilometer i klassisk stil i Falun i dag. Aldrig har det skiljt så lite, mindre än 18 sekunder, till tät (tidigare som bäst drygt 38 sekunder bakom). Loppet går att se i efterhand här, och jag snackade med Ekström efteråt för en artikel ni kan läsa här. Ekström blev 25:a, tog säsongens sex första världscuppoäng, och var femte bäst av de tolv svenskarna (bakom sig hade han bland annat Calle Halfvarsson). Härnäst väntar SM, i Borås om tio dagar.

I morgon bitti är det dags för det första av de riktigt stora loppen i långloppsvärldscupen Ski classics – 70 kilometer långa italienska långloppet Marcialonga, som körts sedan 1971 och kanske framför allt är känd för sin grymma avslutningsstigning, Cascata, med 144 höjdmeter på de sista 2,5 kilometerna (i övrigt är det flackt, till stora delar lätt utför från 18 till 67,5 kilometer). Karlslunds Maria Gräfnings, som här tävlar för tjeckiska teamet Slavia Pojistovna sport team (och i morgon har nummer 122 på bröstet), och resten av damernas startar för ovanlighetens skull efter herrarna (vid 8.05). Kopparbergsböridga Vasaloppstvåan Bob Impola har den här veckan startnummer 21 för sitt Ed System Bauer team (herrarna startar 8.00) – återstår att se om han kan få till det lite bättre den här veckan, de två tidigare har han och teamet inte alls lyckats med materialet. Eurosport sänder som vanligt.

Dubbla sjukdomar kostade KFUM Örebro två SM-medaljer (kanske …) – men Wiker fixade ett silver

I går var Martin Regborn bara åtta sekunder från SM-medalj över terräng-SM:s korta distans, fyra kilometer. När den längre, tio kilometer, avgjordes på söndagen blev även avstånden större. Regborn, som egentligen är orienterare, tog en stabil elfteplats men var nu en minut och 17 sekunder bakom Samuel Tsegay, Hälle, som vann och 43 sekunder från Emil Millán de la Oliva, Eskilstuna, som tog sista pallplatsen. Örebroarens tid var 32.03 över i kilometer terräng, att jämföra med 31.42 över samma distans när han vann långa terräng-DM i Åsbro förra lördagen (även om två terrängbanor aldrig går att jämföra med varandra …).
Regborns nye klubbkompis William Lind efteranmälde sig och blev 25:a på 32.55. Återstår att se när orienteraren, som tävlar för Malung när han har karta i hand, härnäst dyker upp i KFUM Örebro-dressen.
De tre länslöparna (i ordets vidare bemärkelse) i damklassen var tätt samlade i resultatlistan: Louise Wiker (fostrad i Hällefors) 15:e, Johanna Eriksson (fostrad i Zinkgruvan) 17:e och Liduina van Sitteren (Örebro AIK) 18:e på 38.11, 38.20 respektive 38.33. Meraf Bahta vann på 35.00, Anastaisia Denisova tog sista pallaplatsen på 36.28.
På lagsidan fanns på förhand möjligheter till medalj både i P19- och M22-klasserna för KFUM Örebro, men Wilhelm Bergentz och Axel Sandberg åkte på sjukdomar, och därför fick klubben inte ihop något lag alls på söndagen (herrlag, som på lördagen, blev det ju inte trots att Lind efteranmälde sig eftersom Gustafsson istället sprang i M22 nu).
I M22-klassen hade ett topp 20-resultat krävts av Sandberg för medalj, vilket inte känns omöjligt med tanke på hans form på slutet. Jonatan Gustafsson blev åtta, 46 sekunder bakom segrande Samuel Fitsumbrhan, Hälle, och 40 sekunder från medalj (Jonatan hade 26.27 över åtta kilometer, medan William Wickholm blev 20:e, 1.33 bakom sin klubbkompis.
I P19 hade Bergentz behövt vara topp 17 för medalj, vilket känns nästan givet att han skulle ha varit med tanke på att han slog lagkompisen Noha Olsson med 1.40 i långa terräng-DM förra helgen (över tio kilometer) och Olsson nu blev tia på 20.58 över sex kilometer, 1.04 bakom segrande Shamarke Ahmed, Hälle, och 53 sekunder från medalj. Tredjelänken i laget, nyförvärvet Kevin Bodén, gjorde en stabil insats som 28:a. Ja, det är rentav troligt att KFUM hade blivit tvåa bakom Hässelby med Bergentz i laget, för det hade krävts att även han blivit topp tio.
Bästa länslöpare i P19-klassen blev ändå Tisarens Valter Pettersson med en åttondeplats, två placeringar och tio sekunder före Olsson (han var drygt 40 sekunder bakom på terräng-DM förra helgen).
På herrsidan hade KFUM behövt en topp 25-löpare till för att ta en SM-medalj i dag.
På damsidan kom dagens enda medalj till länet – ett silver till Louise Wiker som var tredjelänk i Hässelbys lag med Sarah Lahti och Sanna Mustonen. Det var den Hälleforsfostrade löparens sjunde lag-SM-medalj i terräng, alla för Hässelby. Hon har också tre individuella brons från 2011 och 2016.

I Strängnäs höstmedel förlängde Simone Niggli sin helt otroliga segerrad (jag ska sätta mig någon dag och räkna ut hur många tävlingar hon vunnit sedan hon kom tillbaka till Sverige för ett läsår som lärare på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) med en vinstmarginal på över åtta minuter (över 4,7 kilometer orientering) till tvåan.

Retligt nära medalj för KFUM Örebro på terräng-SM – och Regborn åtta sekunder från individuellt brons (Bergdahl, Dasler och Persson räddade medaljer åt länet)

Fem placeringspoäng. Så lite skiljde Martin Regborn, William Lind och Jonatan Gustafsson från att springa hem en historisk lagmedalj åt KFUM Örebro på terräng-SM:s korta distans (fyra kilometer) i dag. Lagtävlingen på terräng-SM avgörs nämligen genom placeringsräkning för de tre bästa löparna i varje klubb, och det gäller att ah så låg summa som möjligt. När Regborn sprang in på nionde plats, Lind på 18:e och Gustafsson på 26:e så gav det alltså 53 poäng. Eskilstuna, som tog bronset, fick 49 (men hade Emil Millán de la Oliva på andraplatsen, så det hade inte räckt för KFUM att tangera 49, de hade behövt ned på 48). Hur tätt det var? Tja, både Regborn och Lind hade tre placeringar inom tre sekunder, Gustafsson fyra. Hade de kunnat passera hälften av de löparna hade det varit brons. Men det är förstås lättare sagt än gjort …
Regborn sprang de fyra kilometerna på 12.13 och var bara 13 sekunder bakom segrande Mohammad Reza, Spårvägen, och åtta sekunder från medalj (Emil Danielsson, Spårvägen, tog bronset – och Spårvägen vann därmed förstås lagtävlingen). Så nära har Regborn bara varit SM-medalj i ren löpning en gång tidigare – på 3 000 meter i inomhus-SM i Malmö 2016, då han var 7,96 sekunder från bronset som fyra på 3 000 meter (på det alltjämt gällande distriktsrekordet 8.15,81). Sedan tidigare har ju tio SM-medaljer i orientering (varav ett guld) och ett i roddmaskin (ett silver från 2016), men alltså inga i friidrott. Niondeplatsen var även placeringsmässigt hans bästa i ett terräng-SM, efter att tidigare som bäst ha varit tia (på den långa distansen 2018). I somras var han åtta på 10 000 meter på stora friidrotts-SM.
Lind var nio sekunder, och lika många löpare, bakom Regborn i sin debut för KFUM Örebro. Gustafsson var 17 sekunder, och lika många löpare, efter sin klubbkompis. Gustafsson var för övrigt trea av M22:orna som kom till start, slagen endast av Millán och Hässelbys Axel Djurberg. Linus Rosdal kom inte till start och Heshlu Andemariam fick nöja sig med en 49:e-plats.
En lagmedalj blev det i varje fall till länet, i varje fall om man räknar in Lisa Bergdahls fostran i Fellingsbro. Hon var nämligen tredjelänk i det Sävedalenlag (som i övrigt bestod av bronsmedaljören Anastasia Denisova och femman Sara Christiansson) som tog andraplatsen i lagtävlingen bakom Hälle (som var överlägsna med segraren Meraf Bahta och tvåan Samrawit Mengsteab). Individuellt var ändå Louise Wiker bästa länslöpare med en tiondeplats (hon har tre individuella medaljer från terräng-SM på meritlistan), men hon hade behövt ta två placeringar till för att hennes Hässelby skulle knipa lagbronset före Göteborg-Majorna. Det var större avstånd på damsidan, och Wikers 14.30 var 52 sekunder bakom Bahtas segertid och 35 från Denisovas bronsnotering. Liduina van Sitteren slutade på 15:e plats, Bergdahl på 21:a och Ellinor Tjernlund på 32:a.
På veteransidan blev det två medaljer: Starts Marie Dasler tog silver i K50, som sprang åtta kilometer, drygt 2,5 minuter bakom Umaras Petra Klevmar-Vånder, och Almbys Ljiljana Persson tog brons i K65, som sprang fyra kilometer, drygt 3,5 minuter bakom IK Sisus Ann-Katrin Lundqvist.
Starts Antje Wiksten kom inte till start, vilket sannolikt kostade klubben en SM-medalj i veteranernas lagtävling. Maria Erikssons 35.25 (åtta i K40) och Daslers 35.30 gjorde att 38.41 på Wiksten hade räckt för brons. Nu räknades istället Annica Sjölunds 42.10 (sjua i K50) med i lagresultatet, och då blev det en fjärdeplats, 3,5 minuter från medalj. I M50 blev Starts Mikael Hansson tia på 35.00, 5,5 minuter bakom Malungs gamle orienteringsstjärna (tre VM-medaljer) Håkan Eriksson.
Tisarens Emil Larsson drogs med knäont efter en orienteringstävling förra helgen och tvingades kasta in handduken, så Starts Hugo Örn blev ensam länslöpare sett över alla lördagens ungdomsklasser. Han slutade på 17:e plats i P16-klassen, knappt två minuter bakom segrande Jonathan Grahn, Mölndal, över fyra kilometer. 14.32 var tiden på Örn.
I morgon fortsätter terräng-SM med juniorklasserna, plus den långa distansen för seniorerna.

Upphittade resultat – Ekoloppet blev äntligen av, Englund vann en Tough viking-special och Wiker en halvmara

Ibland missar man en resultatlista eller tre. Så här kommer lite som sent omsider sköljts upp på Konditionsbloggens strand:
** Förra helgen avgjordes äntligen den första upplagan av Ekoloppet, en multisporttävling jag först skrev om här på bloggen i maj 2018 och som då var planerad till 2019, men av okänd anledning sköts den på framtiden till 2020 – och i år flyttades det från 29–31 maj till 2–3 oktober på grund av coronapandemin (loppet skulle ha avgjorts som en del i Askersund outdoor festival, men den ställdes in – nytt försök för gemensamt lopp och festival 28–30 maj 2021). En motionsklass hade de tre momenten (22 kilometer vandring/löpning på Munkastigen, 25 kilometer kajak och 79 kilometer mountainbike, allt i Tiveden och upp mot Askersund) uppdelad på två dagar medan tävlingsklassen förstås avverkade allt i ett stycke på lördagen. Trefaldige Vasaloppsvinnaren Oskar Svärd vann i par med Emil Dahlqvist (på 7.25.06, 24 minuter före Ola Oppås och Håkan Lindgren som hade en sekundstrid med sina Kolmården adevntures-kollegor Mats Röjgård och Pär Alenbrand). Enda länslaget, ”Frilufsarna Bergslagen” (Tommy Grahn och Therese Persson) missade reptiden för att få ge sig ut på mountainbiken, men placerades ändå in som 16:e lag i resultatlistan och femma i mixedklassen (som Christer Casselsjö och Marie Nilsson vann med över en timmes marginal, på 7.58.03; några damlag kom inte till start).
** Hinderbanespecialisten Siri Englund vann hinderbanearrangören Tough vikings coronaanpassade lopp på Stockholm stadion (max antal varv på löparbanan, där 15 hinder skulle forceras per varv, på 45 minuter) med 7,25 varv (alltså 2 900 meter och runt 110 hinder; ett halvt varv mer än tvåan Sofie Österberg). Ett resultat som dessutom räckte för att slå alla utom tre herrar (Martin Stjernlöf vann på 7,75 varv).
** Louise Wiker klev inte alls av SM-milen i lördags (vilket jag skrev här på bloggen eftersom det stod så i resultatlistan), utan kom aldrig till start. SM-bronsmedaljören i maraton, som är fostrad i Hällefors, sprang i stället hem en seger i Bålsta halvmarathon på 1.20.20 (16,5 minuter före tvåan). På instagram skriver dubbla VM-löparen Wiker att hon dock känt att hon gått på lite för hårt efter maratonframgången, och att det nu är dags att lyssna på kroppen.
** Örebro AIK:s Tina Åbjörn och Anna-Karin Larsson sprang huvuddistansen 100 miles (drygt 16 mil) på flyttade och coronaanpassade (uppdelat på tre dagar) Täby extreme challenge (TEC) i helgen. Åbjörn gick i mål på 24.04.54 och tog därmed en sjätteplats i startgruppen medan Anna-Karin Larsson var placeringen bakom på 25.13.32 (jag har inte lyckats få fram resultat för hela helgen än, så jag vet inte om fler länslöpare deltog).

Guld till Pettersson, silver till Regborn, brons till Lech och Dasler (lördagen i medaljer, helt enkelt) – och så van Sitterens rekord

När sprint-SM avgjordes i området runt Sörbyvallen i södra delen av Örebro i dag sprang Valter Pettersson hem den första (om jag inte missminner mig) juniortiteln av en länsorienterare sedan Djerfs Frida Johansson skrällvann natt-DM i Östansjö 2017. 18-åringen från Åsbro har ju under den här mycket speciella säsongen visat framfötterna på de sätt som det går (för två veckor sedan spöade han till exempel alla länets löpare – seniorer, alltså – i korta terräng-DM), och fullträffen fick han till den dagen det betydde som mest. Av splittiderna att döma gjorde han inte ett enda . , och guldet i den yngre juniorklassen (H18, alltså klassen för dem som är födda 2002 och 2003) säkrade han med 16 sekunders marginal till tvåan Mattias Östberg, Stora Tuna, efter knappt 15 minuters orientering. Övriga var ytterligare 20 sekunder bakom.
Martin Regborn hade däremot inte sekunderna på sin sida, och kunde inte försvara sitt guld från i fjol. Örebroaren var exakt lika med landslagskollegan Gustav Bergman vid första mellantiden i tv, halvvägs ungefär, och tappade sedan fyra sekunder till den andra, nära mål, men tog in tre av dem (splittiderna hittar ni här, om ni vill grotta ned er). Silver för Regborn, alltså (Kåres Isac von Krusenstierna tog bronset, elva sekunder bakom) och guld för Bergman för tredje SM-tävlingen i rad (Regborn har silver–brons–silver i medeldistans, långdistans och sprint). Regborn visste inte riktigt vad han skulle tycka i SVT-intervjun efteråt, kändes det som. Försmädligt att förlora guldet med en sekund förstås, när det fanns ganska många sekunder att förbättra ute på banan. Men ändå ett bra resultat med tanke på att han inte sprungit en sprinttävling på ett år och var osäker på formen efter förra SM-helgen och Lidingöloppet. Så kan man nog sammanfatta det hela.
Ytterligare sex länslöpare tog sig till A-final i seniorklasserna, och av dem var Josefin Tjernlund bäst med en niondeplats, 1.27 bakom segrande Tove Alexandersson men bara 40 sekunder från bronset. Systern Ellinor var knappa minuten bakom, på 18:e plats. Jonatan Gustafsson 26:a, Lovisa Persson 28:a, Daniel Attås 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen oh fick trösta sig med seger i B-heatet. På juniorsidan var Melker Forsberg nia och William Segura 37:a i den äldre klassen, Rasmus Pettersson 23:a i den yngre (2.06 bakom Valter).
Lilian Forsgren kom inte till start, på grund av ett infekterat sår på ena foten.
I morgondagens mixedsprintstafett ersätts hon av Ellinor Tjernlund på förstasträckan, medan Lovisa Persson kliver in som ankare i andralaget.

Nere på Anderstorp blev det också dubbla medaljer till länet när SM-milen avgjordes, men det allra häftigaste var nog ändå att Liduina van Sitteren slog det inofficiella distriktsrekordet på tio kilometer landsväg. Inofficiellt av två orsaker: 1) Till skillnad från Svenska friidrottsförbundets svenska rekord-lista, som inkluderar tio kilometer landsväg, så erkänner inte Närkes friidrottsförbund det som en rekorddistans. 2) Den historiska statistiken för distriktet felar på distansen. Alla lopp i länet och alla SM-tävlingar på distansen finns med, men inte alla andra tiokilometerslopp som kan ha löpts i Sverige och utlandet under främst 1900-talet.
Det är dock svårt att tro att någon före i dag varit snabbare än de 35.27 som Josefin Gerdevåg noterade när hon blev fyra på SM-milen i Malmö i april 2015. Men i dag sprang van Sitteren in på 35.15 (och blev tia, konkurrensen i Sverigetoppen har hårdnat!). Dessutom blev Erica Lech i samma lopp (där de 19 starkaste damerna gjorde upp) in precis bakom van Sitteren på 35.18, den näst snabbaste tiden av en länslöpare någonsin. Det gav en elfteplats bland seniorerna, men också ett brons i K40-klassen. Veteranbrons tog också Marie Dasler, i K50 på 41.09. Och tja, Zinkgruvanfostrade Motalalöparen Johanna Eriksson tog silver i K35, två sekunder från guldet, och blev sexa totalt med 34 blankt. Louise Wiker bröt (flera länslöpare som anmält sig, bland annat Fredrik Johnsson, kom inte ens till start).
17-årige KFUM Örebro-löparen Wilhelm Bergentz vann herrarnas B-heat på finfina 31.17, tre år äldre klubbkompisen Axel Sandberg vann B-heatet på 32.42. Mathias Viktorsson och Björn Engqvist persade med 35.37 respektive 36 blankt i M35. Maria Eriksson sexa i K40 med 43.35.
Ex-örebroaren Heshlu Andeamariam blev 24:a på 30.22 i herrarnas A-heat som Samuel Tsegay vann på 28.31. Meraf Bahta vann damernas på 32.02.

Hemma i länet arrangerades också två motionsarrangemang under lördagen: Notoriskt snabba Jimmy Axelsson (som förra helgen kombinerade rullskid-SM med Örebro crazy trail) var snabbast av alla när Digertestet invigdes, en Besegrat trappen-inspirerad utmaningen vid Digerberget strax utanför Nora, i Norabygdens SK:s regi, med 100 höjdmeter över 1 000 meter löpning. Axelsson klarade det på 4.26, Per Eklöf och Rodney Hundermark var näst snabbast med 5.09. Josefin Erlandsson noterade finfina 5.39 och var därmed över en minut snabbare än Jessica Korkeakoski. Efter invigningsdagen är det ny fritt fram för vem som helst att när som helst göra testet.
Och i Svartå avgjordes 21 kilometer långa mountainbiketävlingen Svartåtrampet där Anna Eriksson (1.22.31) och Patrik Bergman (54.34) var snabbast.

Efter persslakten på halvmaran – Erica Lech tvåa på Lidingöloppet (och Regborn vann orienteringskampen, Bergentz fyra och Nilsson bröt van Sitterens supersvit)

Erica Lech går från klarhet till klarhet just nu. Förra veckan seger i halvmaran Kalmar Malkars 21KM, pers med över fem minuter och in som femma på distansen i distriktets genom tiderna-lista. I dag tvåa på i vad jag tror var debuten på Lidingöloppet. Örebro AIK-löparen var en av 23 specialinbjudna löpare till 30-kilometersdistansen (bara eliten fick chansen i år, på grund av coronapandemin), och hade bara Örgrytes Hanna Kumlin före sig i mål. Som referens hade tiden 2.05.42 räckt till en tiondeplats i fjol, som sjunde bästa svenska, 1,5 minuter före Liduina van Sitteren (som dock tagit jättestora kliv framåt sedan dess).
De allra vassaste löparna valde dock 15-kilometersdistansen på lördagen, och där tog sig Ullevis Charlotta Fougberg om Hälles Meraf Bahta på andra halvan och vann med över en minut, på 52.11. Bäst av länslöparna blev Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson (Motala AIF) med en sjätteplats på 56.02 följt av Louise Wiker som tia på 57.37, Liduina van Sitteren som 16:e på 59.47 och Lisa Bergdahl som 18:e på 1.01.05.
Martin Regborn tog den prestigefyllda titeln som bästa orienterare på herrsidan med en åttondeplats på 47.05, fyra sekunder före Emil Svensk och över minuten före Gustav Bergman som tvålade till honom två gånger om på orienterings-SM förra helgen (men Regborn slog ju Bergman även på friidrotts-SM). Samuel Russom, IS Göta, vann på 45.38, sju sekunder före Hälles Samuel Tsegay. Ex-örebroaren Heshlu Andemariam 26:a på 49.32.
Ännu närmare pallen var dock Wilhelm Bergentz i P19-klassen över tio kilometer, där han blev trea på 33.23, 1.13 bakom segrande Jonathan Edman, IFK Umeå, och 23 sekunder från Väsbys Hampus Månsson på tredjeplatsen.
Fredrik Johnsson bröt på 30 kilometer.

I korta terräng-DM i spåret i Vretstorp blev det inte, som jag hade tippat, Klara Frih som bröt Liduina van Sitterens nästa två år långa DM-svit – utan Frida Nilsson som gick in på 16.40 över de fyra kilometerna och med den tiden var 19 sekunder före 17 år yngre konkurrenten som fick nöja sig med ett guld i F17-klassen. Ytterligare fyra år yngre Elin Freed (en 14-åring som bor i Glanshammar och tävlar för KFUM Örebro) tog ännu mer överraskande bronset före hemmalöparen Therese Fjordäng och Marie Dasler: Freed hade 17.38, Fjordäng 17.51 och Dasler 17.59.
Alla utom Fjordäng blev dessutom guldmedaljörer i sina respektive åldersklasser: Nilsson i yngsta veteranklassen K35, Frih i äldre juniorklassen F19, Freed i yngre juniorklassen F17, och Dasler i K50 (å andra sidan fick Fjordäng ett silver i lagklassen, med sitt Vretstorp, bakom IF Start). Veteranguld tog också Maria Eriksson (K40, 18.09), Therese Persson (K45, 18.31), Irene Ikonen (K55, 20.51) och Lilijana Persson (K65, 24.12). Av 16 damer till start fick 15 med sig medalj hem …
På herrsidan ”skrällde” OK Tisarens talangfulla orienteringsjunior Valter Pettersson, 18, och tog guldet på 13.40, sex respektive åtta sekunder före KFUM Örebro-duon Axel Sandberg och William Wickholm (Enhörnas Johan Ek-Larsson var dock snabbast av alla på 13.19, men utom tävlan). Per Sjögren blev DM-fyra för andra helgen i rad (i söndags på 5 000 meter), men distanserad med 45 sekunder av Pettersson. Pettersson tog DM-guld även i P19, Per Sjögren i M40 och i lag (med KFUM Örebro – Örebro AIK tog veteranlagguldet). Ännu ett utropstecken: Tisarens 16-åring Emil Larsson var sjätte snabbast av alla med 14.33 och tog förstås DM-guld i P17. Mathias Viktorsson (M35, 14.46), Magnus Mossberg (M45, 15.42), Mikael Persson (M50, 16.33), Mikael Hansson (M55, 17.31) och Hans Backström (M65, 19.15) fick också med sig DM-titlar hem från Vretstorps folkpark.

Jimmy Axelsson följde upp förra helgens seger i Talluden trailrun med en ny – i rullskidcupen Moto tours sista deltävling, 35 kilometer med start från Närkes Kil till Mogetorp och därefter en avslutning tillbaka till Garphyttan och uppför Ånnabodabacken. Robert Brundin, som redan säkrat totalsegern, var 51 sekunder bakom i mål, trean Daniel Olsson över 1,5 minuter. Segern var Axelssons tredje raka i deltävlingar han ställt upp i, men en svagare start på säsongen och en missad etapp gjorde att han slutade 72 poäng bakom Brundin (hade han vunnit den deltävling han missade hade det ändå ”bara” bara gjort 38 poäng i sammandraget, så det saknades mer än så).
Olivia Hansson, som också redan säkrat totalen, var ensam dam till start och gick i mål som 13:e av de 20 åkarna, 15 minuter bakom Axelsson vars segertid skrevs till 1.28.11.
Mattias Fritz tog tredjeplatsen i sammandraget på herrsidan efter en tiondeplats på lördagen (Adam Nyrén blev fyra både på lördagen och totalt, hade behövt bli tvåa för att ta sig förbi) medan Åsa Fjellström och Nelly Mårtensson tar andra- och tredjeplatserna på damsidan.

Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.

Fahlin med oroande skadebesked – och evigt unge Johnsson glänste med dunderpers på Stockholms stadion

Emilia Fahlin åkte på en punktering redan efter 30 kilometer i världstourtävlingen GP de Plouay i dag, men krigade sig tillbaka och var med i tätgruppen som, konstigt nog, inte lyckades fånga de två utbrytarna. Drygt 50 cyklister fick därför göra upp om tredjeplatsen, och Fahlin slutade som 19:e. Så långt allt gott, en normal dag på cykeljobbet. Men när jag pratade med Örebros cykelstjärna efteråt kom betydligt mer oroande uppgifter. Hon har den senaste månaden dragits med ordentliga problem med högersidan på kroppen – rygg, höft och ben – och trots undersökningar inte alls kommit tillrätta med de diffusa symptomen. Fahlin kommer att köra torsdagens Europamästerskap (som går över åtta varv på den loop som de avslutade på i dag, så banan kan hon väl) och söndagens La Course, men hon har inga förhoppningar om något toppresultat och kommer efter veckan att utvärdera om det är värt att fortsätta tävla eller om hon måste ta ett brejk för att komma tillrätta med problemen. Läs mer i artikeln här.
Dagens tävling? Den vann förra världsmästaren Lizzie Deignan (tidigare Armitstead) före landsmannen Lizzy Banks; det var de två som var i den fyra mil långa utbrytningen. Italienska Chiara Consonni tog hem klungspurten. Norska Stine Borgli var bästa cykilst i Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope med en tiondeplats och Fahlin var enda svenska till start.

Betydligt roligare var det att följa FK Studenternas senaste arrangemang på Stockholms stadion i  kväll – Sommarspelen, med åtta 5 000-metersheat.
I A-heatet dyngpersade ex-örebroaren Heshlu Andemariam och ex-hälleforsaren Haben Kidane (som gjorde sen säsongspremiär efter skadeproblem) med 14.25,71 (pers med över tio sekunder) respektive 14.48,84 (pers med över 16 sekunder) för fjärde respektive nionde plats (Jonas Leandersson vann på 14.17,30).
Mest imponerande var nog ändå Örebro AIK:s evigt unge Fredrik Johnsson, som 45 år gammal dyngade till med superperset 16.15,76 i C-heatet (enligt mina noteringar var hans tidigare pers 16.58, men han hade fyllt i ”16.55″ när han anmälde sig). En enorm prestation, förstås. ”Bra känsla från start. Riktigt skönt trött vid passering fyra kilometer. Bet ihop. Gjorde jobbet”, skriver Fredrik nöjt på facebook.
Ex-hälleforsaren Louise Wiker sprang i samma heat 16.34,15, VM-löparens bästa 5 000-meterstid sedan 2016 (och en sekund från den bästa sedan perset 16.25 sattes 2012). Liduina van Sitteren, som tog DM-guld på dubbla distansen i lördags och möjligen var lite sliten, var däremot 40 sekunder från perset med 17.30,45.
I morgon ska Johnsson och van Sitteren springa halvmilen igen, men nu på landsväg. I varje fall var det tanken i ursprungsläget, för de är båda anmälda till Örebro AIK:s klubbmästerskap på banvallen. Gustaf Leonardsson och Jonathan Kandelin finns bland andra snabblöpare som är anmälda, liksom Martin Duberg och Björn Engqvist.