van Sitteren persade som tvåa på Stockholm stadion (men tappade tempot mot distriktsrekordet på andra halvan) – och Sverigeeliten i medeldistans intar Transtensvallen (när DM på 10 000 meter skjuts upp)

Liduina van Sitteren hade gjort 35.09 (inofficiellt, i ett testlopp) och 35.28,8 (officiellt) på tio kilometer landsväg och 35.15,21 på 10 000 meter (på bana, alltså) inom loppet av fem veckor när hon gick ut på Stockholms stadion och attackerad Karin Forsbergs tio år gamla distriktsrekord på distansen (34.56,72) under Långlöparnas kväll. van Sitteren inledde riktigt starkt, låg första kilometerna i en klunga med klubbkompisen (i Örebro AIK) Fredrik Johnsson (som till slut landade på 34.08,30 – ett rejält pers) och passerade halvvägs på 17.25 enligt speakern (och hade alltså råd med 17.30 på andra halvan). I det läget hade hon fått släppa Johnssons grupp och hamnat i ett gäng med bland andra Hässelbys Louise Wiker (den dubbla VM-löparen i maraton som kommer från Hällefors från början) och arrangörsklubben FK Studenternas Anna Jonsson, och från sjunde kilometern mattades tempot i den gruppen. van Sitteren spurtade ifrån Wiker med två sekunder på upploppsrakan och bröt mållinjen som tvåa (bakom Hässelbys Sanna Mustonen på 33.45,77) med tiden 35.05,68 (17.40 på andra halvan, alltså). Pers med nästan tio sekunder, alltså, och snabbare än i det där testloppet. Dessutom passerades Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg i genom tiderna-statistiken i distriktet (där van Sitteren nu är tvåa), och Linnéa Sennström på den svensk årsbästalistan (där van Sitteren nu är nia). Men till Forsbergs distriktsrekord saknades alltså nio sekunder. Förmodligen blir det en ny möjlighet att nå den tiden på SM i Uppsala i augusti, om inte förr (de 18 bästa löparna på årsbästalistan får springa i A-final, vilket van Sitteren ligger väldigt bra till för nu).
Wiker gick i mål på 35.07,74, vilket var hennes bästa tid på distansen sedan 2016. Hon var alltså trea av damerna. Johnsson var elva av herrarna, Björn Engqvist 23:a med perset 36.05,52 (det var första gången han sprang 10 000 meter på bana, han har sprungit 35.47 på landsväg).
Loppet går att se i efterhand här.

Tidigare i dag avslöjade (det är ett så fint rubrikord!) jag att Hallsberg fått en av tre rikstävlingar i medel- och långdistanslöpning (i Hallsbergs fall medeldistans) som Svenska friidrottsförbundet instiftat för att erbjuda tävlingsmöjligheter för eliten under den här speciella säsongen. Tävlingen kommer att arrangeras på Transtensvallen den 1 augusti, och tanken är att hela svenska eliten ska lockas delta. Det blir förstås ingen publik, men måhända tv-sändning.
– Det var Johan Wettergren och Ulf Friberg på friidrottsförbundets prestationscentrum som tog kontakt med Kroon, som tog det vidare till oss. Tack vare Mikael har vi en väldigt stark kultur kring medeldistans i klubben just nu, berättar KFUM Örebros ordförande Gustav Zetterlund i artikeln som ni får ta och läsa.
Att det blir Hallsberg, men med KFUM Örebro som huvudarrangör, beror på att löparbanorna på GIH inte duger för tävling, så klubben var tvungen att skaka fram ett alternativ i närområdet. Extra roligt är det ju att 800 meter finns med på programmet när KFUM:s egen Rebecca Högberg just nu toppar den svenska årsbästalistan på distansen (och är regerande svensk mästare inomhus).
Tävlingen kommer för övrigt lystra under namnet Närkeracet.

Att Närkeracet blir av på Transtensvallen den 1 augusti innebär också att DM på 10 000 meter, som skulle avgjorts där och då, förstås skjuts upp. Det hade det förmodligen gjort ändå, med tanke på vad som hänt med övriga tävlingar i långloppscupen under våren och sommaren.
Så här är läget i långloppscupen just nu:
Genomfört: Nora marathon (maraton-DM).
Uppskjutet: Korta terräng-DM (Vretstorp), Vintrosaloppet, DM på 5 000 meter (Glanshammar), DM på 10 000 meter (Hallsberg).
Inställt: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Rusakulan vertikal (genomfördes, men utanför cupen), Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Hälleforsterrängen, Rallarrundan, Lindesjönloppet, Fröviloppet, Semesterhalvmaran, Stripastafetten.
Kvar på programmet: Dalenrundan (26 juli), Wadköpingsloppet (23 augusti) Östansjöloppet (29 augusti), Norasjön runt (DM i halvmaraton; 12 september), Tarstaborgsrundan (27 september), Hostruset (3 oktober), Åstadsloppet (10 oktober), långa terräng-DM (17 oktober), Kilsbergsleden (31 oktober), Lucialoppet (5 december).

Redan för tre veckor sedan kom för övrigt den tråkiga nyheten att OK Milan ställt in alla resterande poängtävlingar, och därmed hela säsongen. Fram till dess var ju de sju första inställda, nu ströks även de fem sista. Även Lindebygdens och Järnbärarnas arrangemang Kopparbergsorienteringen, som i år skulle ha nationell tävlingsstatus med medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen 8–9 augusti har ställts in. Örebro parkrun är inställt även på lördag, men längre än så sträcker sig inte informationen i nuläget.

Löp-, cykel-, triathlon- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail (ersätts av öppen trail den 25 april).
7 april:
 Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april: Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
 OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april: 
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
1 maj: Svampenmaran.
1 maj: Grisrundan.
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
2 maj: Örebro parkrun.
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
5 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
6 maj: Korta terräng-DM (Vretstorp; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
7 maj: Veteranorientering, deltävling sex(Svennevad).
7 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
9 maj: Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
9 maj: Hjälmaren runt.
9 maj: Örebro parkrun.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
12 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
14 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
14 maj: Veteranorientering, deltävling sju (Kristinehamn, men arrangerad av Örebro läns orienteringsförbund).
16 maj: GIF-spelen.
16 maj: Örebro parkrun.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
19 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
21 maj: Örebro backyard ultra.
21 maj: Vintrosaloppet (långloppscupen; uppskjutet).
21 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
22–24 maj: Vänern runt.
23 maj: Örebro parkrun.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.
28 maj: Veteranorientering, deltävling åtta (Lindesberg).
30 maj: Örebro parkrun.
31 maj: Lindebygdens OK:s dag-KM (uppskjutet).
1 juni: Rallarrundan (långloppscupen).
3 juni: Fjugestaloppet (långloppscupen).
4 juni: Veteranorientering, deltävling nio (Nora).
6 juni: Lindesjönloppet (långloppscupen).
6 juni: Örebro parkrun.
13 juni: Fröviloppet (långloppscupen).
13 juni: Örebro parkrun.
13 juni: Närkespelen (uppskjutet till september, nytt datum ej klart).
17 juni: DM på 5 000 meter (Glanshammar; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart)
20 juni: Örebro parkrun.
23 juni: OK Milans poängtävling, deltävling sju (Fellingsbro).
27 juni: Silverleden på en dag.
27 juni: Örebro parkrun.
28 juni: Örebro city sprint (sprint- och sprintstafett-DM; uppskjutet till i höst, nytt datum ej klart).
28 juni: Hyttloppet.
30 juni: OK Milans poängtävling, deltävling åtta.
3 juli: Utmaningen.
4 juli: Örebro parkrun.
7 juli: OK Milans poängtävling, deltävling nio.
11 juli: Vikersmästerskapen i triathlon.
14 juli: OK Milans poängtävling, deltävling tio.
18 juli: Semesterhalvmaran (långloppscupen).
18 juli: Sommarmilen.
21–25 juli: Bergslagsleden på fem dagar (ersätts av Bergslagen 100 miles 24–25 juli).
1 augusti: DM på 10 000 meter (Hallsberg; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
4 augusti: OK Milans poängtävling, deltävling elva.
8 augusti: Stripastafetten.
8 augusti: Kopparbergsorienteringen, medeldistans.
9 augusti: Kopparbergsorienteringen, långdistans.
11 augusti: OK Milans poängtävling, deltävling tolv.
20 augusti: Blodomloppet Örebro.
26 september:
 Swedish league-finalen, dag ett (Blackstahyttan).
27 september: Swedish league-finalen, dag två (Blackstahyttan).

Martin Regborn tog distriktsrekordet – siktar på att springa ännu snabbare på SM (och Valter Pettersson slog banrekordet i Gallaberget trailrun)

Inte sedan 1991 har det slagits ett distriktsrekord på herrsidan över 3 000 meter (på långdistans, alltså), och på 10 000 meter hade rekordet stått sig sedan 1986. Samtidigt har damerna sett nya distriktsrekord på alla långdistans-distanser senaste 15 åren. Men i kväll föll till slut så ett herrekord – och det var som väntat Martin Regborn som plockade det på 10 000 meter.
I den stjärnspäckade tävlingen Långlöparnas kväll på Stockholms stadion fick han förvisso nöja sig med en niondeplats – så bra var toppbredden – men han slog ändå Mikael Abrahamssons gamla SM-bronstid 29.48,95 med över sju sekunder när han korsade mållinjen på 29.41,82. Ett resultat som hade räckt till en sjätteplats på SM i fjol.
Ändå var Regborn lite besviken när jag pratade med honom efteråt (läs intervjun här), men då främst med att hans pigga kropp lurade honom att gå med den framharande tätgruppen. Han fick släppa efter runt 2 500 meter och passerade 5 000 meter 16 sekunder bakom tätgruppen (på 14.40,50, snabbare än han sprang på i testloppet på 5 000 meter på GIH den 1 maj och en tid bara Per Sjögren och Markus Bohman gjort i distriktet under 2000-talet – på 5 000 meter, alltså). Andra halvan, som Regborn fick göra helt själv, utan draghjälp (han hade elva sekunder upp och åtta ned till närmaste löpare i mål) gick på 15.01,32 – alltså 21 sekunder långsammare.
Direkt efteråt annonserade han start i friidrotts-SM i Uppsala (10 000-metersloppet löps på fredagen den 14 augusti), och då siktar han på att bättra tiden ytterligare.
IF Start-fostrade Heshlu Andemariam var 1,26 sekunder från att klara 30 minuter medan Regborns KFUM Örebro-klubbkompisar Jonatan Gustafsson, Jack Karlsson och Axel Sandberg gjorde 31.02,21, 31.40,26 respektive 33.39,09. Zinkgruvefostrade Johanna Eriksson och Hälleforsfostrade Louise Wiker var åtta och nia av damerna på 35.22,17 respektive 35.49,92. Wilhelm Bergentz fick bryta på grund av magstrul. Även Fanny Schulstad klev av.
Ullevis Suldan Hassan vann tävlingen på Stockholms stadion på 28.31,75 i sin debut på 10 000 meter. Bara åtta svenskar har sprungit snabbare genom tider, även om det saknades 36 sekunder till Jonny Danielssons 31 år gamla svenska rekord. Rutinerade maratonspecialisterna David Nilsson, Högby, och Mustafa Mohamed, Hälle, var närmast bakom på 28.32,82 respektive 28.38.05.
Roslagens Carolina Wikström gick med 32.46,94 in som sjunde bästa svensk genom tiderna på distansen och över 53 sekunder före tvåan Johanna Salminen, FK Studenterna, i mål.
Eskilstunas jättetalang Emil Millán de la Oliva, 18, bättrade sitt eget svenska juniorrekord med över åtta sekunder, till 29.19,03.
Alla fyra heaten går att se i repris här.
Regborn hade sedan tidigare distriktsrekordet på 3 000 meter inomhus.

hPå hemmaplan vann Valter Pettersson Gallaberget trailrun på vad jag tror var banrekord (jag har inte lyckats rekvirera den officiella resultatlistan än, och har ingen aning alls om damklassen, tyvärr). Enligt orienteringsjunioren Petterssons egen Strava-profil gick de tio bitvis rätt tekniska stigkilometerna på 38.56, vilket är nästan minuten (55 sekunder) snabbare än vad Jonas Nilsson gjorde där 2017. Till och med formstarka Jimmy Axelsson fick se sig slagen, men även han gick under Nilssons gamla rekordtid (39.29 på Axelssons Strava): ”Rktigt bra lopp”, skriver Pettersson i sin träningsdagbok och fortsätter: ”Låg i rygg i början då det gick ganska fort och låg kvar tills det var tre kilometer kvar. Ökade farten ganska mycket och var lite rädd att inte orka resten av banan, men det höll.” Får återkomma med mer från Gallaberget i morgon!

van Sitteren med svensk topptid (tre sekunder från att bli distriktstvåa genom tiderna!) – och alla andra resultat från söndagens friidrottspremiär

Det har fortfarande inte tickat in några resultat från Löparkvällen på Slottsskogsvallen i Göteborg, där både Liduina van Sitteren och Lilian Forsgren i kväll sprang 10 000 meter. Rapporter på twitter (tack, Björn Engqvist!) gör dock gällande att van Sitteren sprang på 35.15 (enligt egna klockan) och ”var mycket nöjd” efter ett ”varmt och tufft” lopp med ”många som bröt”.
van Sitteren gjorde ju 35.09 i Mikael Kroons testlopp på tio kilometer landsväg på Väster för tre veckor sedan, men 35.15 skulle vara banpers med nästan två minuter, pers på milen i tävlingssammanhang med över 80 sekunder och och göra henne till distriktsfyra på distansen genom alla tider, bara tre sekunder bakom Mikaela Kempi (35.12,16) och Josefin Gerdevåg (35.12,38) och 19 bakom Karin Forsbergs (då Sennvall) distriktsrekord på 34.56,72. van Sitteren som för bara några år sedan var en glad motionär (persade på maran med 3.23.58 2016, gick under 40 på milen först året därpå) till Sverigeelit och snart förmodligen bäst i länet genom tiderna. På friidrotts-SM i fjol hade 35.15 räckt till en femteplats, och på hela säsongen sprang bara sju svenskar snabbare. Det är trots allt något helt annat än fjolårets 12:e- respektive 13:e-platser på halvmaraton- och maraton-SM och 2018 års 26:e-plats på terräng-SM.
Får återkomma i morgon när resultaten förhoppningsvis landat officiellt.

I Stockholm (Spåret 5 000) verkar det ha blivit DNS – ej start – på Louise Wiker. Några ”DNS” finns förvisso antecknade i resultatlistan medan Wiker saknas helt, men man får väl förmoda att det berodde på att hon avbokade sig i tid … (Uppdatering: Precis så var det, hon ställde in redan i går!)
Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam sprang däremot in som åtta, på 14.33,50 (pers med 43 sekunder, och då sattes förra perset så sent som i mitten av september!). Andemariam, som flyttade till Stockholm för några år sedan och tävlar för IFK Lidingö sedan hösten 2018, har haft en ruskigt fin utveckling sista tiden och gjorde nu en tid som mycket få löpare i länet genom tiderna kan matcha (fem kilometer landsväg blev officiell rekordgren först i år, och i distriktsstatistiken har den ännu inte förts upp, men på bana är Bo Engdahls 14.19,82 från 1991 distriktsrekord). Segraren i Stockholm, tidigare svenske maratonrekordhållaren David Nilsson, gick in som Europafyra den märkliga säsong med 13.57,77.
Rebecca Högberg, som jag trodde skulle springa åttor runt sina motståndare i utomhuspremiären i Södertälje i dag (Kringelkastet) slutade faktiskt sist av de tre löparna på 400 meter med 56,05. I stället vann klubbkompisen (i KFUM Örebro) Emma Jansson loppet på 55,64. Hon är mindre intressant ur bloggens perspektiv eftersom hon kommer från kortare distanser (100, 200) medan Högberg ju är regerande svensk mästare på 800.

Permitteringen över! (Blogg varje dag – och fet genomgång inför söndagens återstart av friidrotten!)

I dag hävs vår korttidspermittering på NA-sporten, och bloggen är därmed tillbaka i full styrka precis lagom till att idrotten får dra igång igen i morgon. Det är förstås ingen slump; när det åter finns levande idrott att bevaka så finns det betydligt mer för oss sportjournalister att göra också. I dag, lördag, hävs ju reserestriktionerna inom landet för personer som inte tillhör riskgrupper och inte har några sjukdomssymptom, och från och med i morgon är det fritt fram att arrangera tävlingar för seniorer igen (även sådana som inbegriper närkontakt, alltså, övriga har ju hela tiden varit tillåtna) så länge det inte blir några folksamlingar med fler än 50 personer.

Friidrotten startar på en gång, med tävlingar framför allt i Södertälje och Göteborg, båda med klar elitinriktning. I Kringelkastet i Södertälje är den längsta distansen 400 meter, men den kan ändå vara intressant ur ett konditionsbloggsperspektiv eftersom Rebecca Högberg, som ju slog distriktsrekord på 800 meter (tillika svenskt veteranrekord; 2.08.65, så snabbt har hon inte sprungit sedan 2010 då hon gjorde ett av sina fyra framträdanden i Europacupen/lag-EM) i vintras och som därtill tog SM-guld på distansen och var med och fixade svensk dubbelseger i Nordenkampen i landslagscomebacken, springer halva distansen i sin utomhuspremiär: 400 meter (där gjorde hon 55,43 i vintras, men ute bör hon kunna gå under 55 – perset är 53,01 från 2009 – redan i säsongspremiären om allt stämmer). Rapporter från träning säger att det gått riktigt snabbt där. Hon lär dock inte få mycket till sparring – klubbkompisen Emma Jansson är förvisso snabb men specialiserad på 100 och framför allt 200 meter (har inte ens något pers på 400 i anmälan) och IF Upsalas Klara Helander, som är den enda andra anmälda, har ett drygt 2,5 sekunder sämre pers. Tävlingarna direktsänds på nätet. Högbergs heat startar 17.10.
Nere i Göteborg springs 800 och 10 000 meter i Löparkväll på Slottsskogsvallen, utan Lisa Bergdahl men med både Liduina van Sitteren – som äntligen ska få omsätta vårens grymma form i personligt rekord – och förra landslagsorienteraren Lilian Forsgren (som även i friidrott representerar OK Tisaren). van Sitteren har anmält ett pers på 35.09, vilket ju är en sanning med modifikation – det var tiden hon sprang på i en inofficiell testtävling på Väster i Örebro för tre veckor sedan. ”Riktiga” perset är i stället 36.38 från Riddarsprånget i fjol och ska man vara riktigt strikt är banperset – alltså personliga rekordet på 10 000 meter, vilket är vad som ska utövas i Göteborg på söndag – 37.13,27 från DM-segern på 10 000 meter i Hallsberg i augusti i fjol. Nu är van Sitteren dock i sådana bar form att Karin Forsbergs (då Sennvall) distriktsrekord på 34.56,72 från 2010 inte alls känns onåbart (det krävs bara banpers med två minuter och 17 sekunder för att nå det …).
Att formen finns vet vi. Under tiden tävlingsförbundet rått har van Sitteren alltså sprungit en del osanktionerade smålopp: Gjort 35.09 (tio kilometer landsväg) och 17.24,5 (5 000 meter) i Mikael Kroons testtävlingar och 1.19.03 (halvmaran, till ”Larras” minne), vunnit alla etapperna och totalen i Rusakulan vertikal tour plus Lanna öppen trail och #diabeteshjältar VK trail. Dessförinnan vann hon både Nora marathon (tillika DM), var snabbast i Inneserien och gjorde några riktigt vassa parkruntider.
Lilian Forsgren har angett ett pers på 37.32.
Som draghjälp kommer de båda länslöparna ha bland andra Sara Christiansson, Malin Strand och Johanna Larsson. På herrsidan finns inga länslöpare med, men väl namn som Omar Nuur, Mikael Ekvall, Johan Rogestedt och Andreas Åhwall.
I Stockholm löps dessutom Spårvägens och Turebergs samarrangemang Spåret 5 000 på Sollentunavallen (där det på tisdags skulle ha varit premiär för den svenska GP-serien, men den är uppskjuten), en tävling som bjuder på både 1 500- och 5 000-meterslopp med två länsanknutna namn på startlinjen på den längre distansen: Först och främst förra VM-löparen (2015, 2017) Louise Wiker som i år är tillbaka efter att ha blivit mamma för nästan exakt ett år sedan. Den Hälleforsbördiga 41-åringen hann göra 17.40 på 5 000 meter i augusti i fjol (2,5 månader efter förlossningen!) och dessutom ett landsvägslopp över tio kilometer i Manchester den 1 mars (samma dag som Vasaloppet, just före coronapandemin slog till med full kraft). Då gick det på 36.18, drygt 1,5 minuter från perset från 2017, men några bra träningsmånader senare ska nog sub 17 på 5 000 inte vara omöjligt med bra sparring i söndagens mixedheat (Wiker har gjort 16.25,46 på distansen, 2012, och 16.33,62 så sent som 2016, i loppet som gav SM-brons; numera satsar hon ju främst på maraton, där hon gjorde 2.36.39 i Amsterdam 2016). I Spåret 5 000 springer hon i B-heatet. I A-heatet finns förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam, som numera bor i Stockholm och tävlar för IFK Lidingö (Wiker tävlar ju för övrigt för Hässelby sedan många år), Han hann sätta fetpers på tio kilometer landsväg i Spåretmilen innan tävlingsförbudet infördes (31.01 i sin debut den 4 april, att jämföra med hans banpers på 31.48,36 från i fjol), och därtill dubbla pers på 3 000 meter inomhus i vintras. Han lär med andra ord kunna sänka sin bästanotering på 5 000 meter (15.16,39) rejält när det nu äntligen får tävlas på riktigt igen. Mot sig har Andemariam löpare med sub-14-potential som David Nilsson, bröderna John och Otto Kingstedt och Simon Sundström. Emil Blomberg harar. I Wikers heat finns också bland andra Cecilia Norrbom, Carolina Wikström och jättetalangen Alice Magnell Millán (som fyller 15 på torsdag men var i SM-final på 800 meter – för seniorer – inomhus i vintras och vann 1 000 meter på undoms-SM i Örebro).
Var KFUM Örebro-killarna håller hus, kanske ni undrar? Jo, de ger sig snart in i elden. På onsdag ska det springas 5 000 meter i Västerås och veckan därpå 10 000 meter i Stockholm. Då kommer det med all sannolikhet också att gå undan.

Emilia Fahlins franska proffslag FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope – som hon förlängde kontraktet med, över 2022, förra veckan – meddelade i går att de också förlängt avtalen med franska trion Maelle Grossetéte, Victorie Guillman och Eugénie Duval över 2021. Därmed har nu elva av 13 cyklister i laget kontrakt även över nästa år – bara australiska Shara Marche och danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig (som är tänkt att dela kaptensrollen med Fahlin om årets säsong kommer igång) har utgående avtal.

Första SM-guldet för Martin Regborn – och topplaceringar i Stockholm marathon

Kanske säger reaktionerna jag fick från kollegorna på redaktionen något om hur konstigt det är att Martin Regborn inte vunnit något SM-guld (nå; två ungdoms- och två junior-SM-guld, men inte på seniorsidan) förrän i dag. ”Är det sant? Jag trodde han vann jämt”, sa en. Nå. Konkurrensen i svensk orientering är ju så grym att till och med en världsklasslöpare som Martin Regborn (som är guldkandidat i varenda VM-lopp han ställer upp i) fått vänta till 27 års ålder innan han i dag fick kliva högst upp på pallen, på sprint-SM.
Kollega Elena Lövholm ringde upp honom i Hudiksvall, och i segerintervjun berättade Regborn bland annat att han egentligen såg lördagens tävling som formtoppning inför nästa veckas världscuppremiär.
– Jag använde det här lite som en del av formtoppningen inför det, så det känns kul att få ett formbesked, säger Regborn bland annat i den (pluslåsta) artikeln.
Regborn gick ut sist i finalen på SM efter sin överlägsna seger i fredagens kval, och gick en kamp främst mot Emil Svensks och Isac von Krusenstiernas tider. Kollar man på tiderna mellan kontrollerna var Krusenstierna ”jämsides” (det är ju individuell start) med Regborn efter åtta av de 13,5 minuterna, men på slutet drog örebroaren ifrån och vann tre sekunder före Svensk som var ytterligare två sekunder före Krusenstierna.
Tisarens Oskar Andrén, som haft en sån fin vår och verkar vara på väg mot landslagsklass (han har ju sprungit i landslagsdräkt i Euromeeting) löpte på exakt samma tid som sexfaldiga VM-medaljören Gustav Bergman för att dela fjärdeplatsen. Det betyder att han nu varit fyra i sprint både i norska och svenska mästerskapen, två helger efter varandra.
Regborn har tidigare tagit silver i sprint-SM 2014 och 2018, silver i ultralång 2014 och brons i medeldistans 2016, så det här var karriärens femte senior-SM-medalj.
Tisarens Lilian Forsgren, som har tre SM-brons i nattorientering men inget i dagsljus, var bara tio sekunder från att lugga Helena Bergman på bronset i dag, men fick nöja sig med en fjärdeplats, en minut bakom segrande Karolin Ohlsson (som liksom Regborn överraskande inte hade något individuellt SM-guld innan). Klubbkompisen Josefin Tjernlund var sjua, 29 sekunder bakom Forsgren.
Jonatan Gustafsson var bara en sekund från SM-guld i den äldre juniorklassen, H20, som Växjös Gustav Runefors dock snuvade KFUM Örebro-löparen på. Finns det en öppen sprintplats i JVM-truppen efter ett så starkt resultat? Jag vet inte, jag har inte lyckats hitta någon information om det. KFUM Örebros Melker Forsberg och Tisarens Valter Pettersson dessutom femma och sexa i yngre juniorklassen, H18, 1.08 respektive 1.17 bakom segrande Samuel Pihlstöm, Landehof, och 19 respektive 28 sekunder från medalj.

Svensk maratonlöpning har ju aldrig varit starkare på damsidan än just den här våren, och även om inte Sverigetvåan Charlotta Fougberg kom till start var det ett fullpackat SM-fält i Stockholm marathon i dag, där tre redan klarat kvalgränsen till höstens VM. I sådan konkurrens (Spårvägens Mikaela Larsson vann på 2.36.32, före Johanna Bäcklund och Hanna Lindholm) var det förstås kul att se fyra länslöpare på topp 13. Distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft en vår fylld av skadekänningar, var sjua av SM-löparna på Stockholms-perset 2.46.59. Mikaela Kemppi, som tävlat mycket sparsamt efter sin fotoperation förra året, var nia på Stockholms-perset 2.48.39 (seger i D45-klassen med över en kvart!). Förra elitinnebandyspelaren Fanny Schulstad (som bor i Stockholm och springer för Runacademy IF) var nia på 2.52.14 (pers med 18 minuter, tror jag). Och Liduina van Sitteren var 13:e på 2.54.17 (ett pers på maratondistansen med över fem minuter, och ett Stockholms-pers med över 6,5 minuter, vilket säger en hel del om hur mycket hon gått framåt senaste året). Etiopiska Aberash Fayesa vann på 2.33.38.
Även på herrsidan var fältet packat med starka svenska löpare, och Erik Anfält blev nia i SM-klassen trots att han sprang sju minuter snabbare än när han tog brons i fjol (man får förstås ta med vädret som en faktor här). Stockholms-pers även för Anfält, 2.26.02 (Adhanom Abraha tog SM-guld på 2.16.48, Nigussie Sahlesilassie, Etiopien, vann på 2.10.10). Det var Anfälts tredje mara under 2.30 på mindre än två månader (perset 2.24.38 i Rotterdam i början av april, 2.29.34 som farthållare åt Hanna Lindholm i Hamburg tre veckor senare). Han var tredje bästa svensk (fyra av SM-löparna) i H40-klassen. Linus Rosdal, som bytt KFUM Örebro mot IK Akele inför årets säsong, blev tolva på 2.28.18, Sören Forsberg vann H55-klassen med nästan sex minuters marginal när han sprang i mål på 2.49.55.
Finaste priset av alla under lördagen fick dock Hälleforsbördiga Louise Wiker, som sprang maraton i VM för två år sedan, då hon blev mamma för första gången. Det berättar hon själv om på instagram.

Mycket mer om allt annat som hände på lördagen bloggas det om i morgon!

Sju SM-medaljer till länet – och Tisaren tog andraplatsen i Smålandskavlen

När terräng-SM avslutades i dag sprang Martin Regborn in på en finfin tiondeplats i herrarnas långa lopp, över 12 000 meter, med tiden 38.58, bara 47 sekunder från hemmalöparen David Nilsson, Högby, på tredjeplatsen (topp tre var överlägsna, Napoleon Solomon, Tureberg, tog seger på 37.12 före Robel Fshia, Spårvägen, och Adhanom Abraha [som tidigare hette Abraham Adhanom], Eskilstuna). Solomon och Fshia tog ju guld och silver även på 4 000 meter i går, då Regborn blev tolva.
Zinkgruvanfostrade Motalalöparen Johanna Eriksson blev åtta i damklassen som sprang fyra varv på golfbanan (8 000 meter), och med 28.52 bara 50 sekunder bakom segrande Meraf Bahta, Hälle (som precis som på lördagen vann närmast före Charlotta Fougberg och Lisa Havell) och 33 sekunder från medalj. Louise Wiker var 15:e (30.35), Lisa Bergdahl 21:a (31.09), Karin Forsberg 22:a (31.10), Liduina van Sitteren 26:a (31.37) och Maria Eriksson 35:a (35.12). Wiker fick ett SM-brons i lag med Hässelby, tillsammans med Sanna Mustonen och förra landslagsorienteraren Lena Eliasson-Lööf.
Örebroaren Heshlu Andemariam, som i början av månaden bytte klubb från IF Start till IFK Lidingö, var 17 sekunder från SM-guld i lag i M22-klassen med nya klubben, men eftersom han hade klubbkompisen Ludvig Johansson placeringen före sig (Johansson 15:e på 28.00, Andemariam 16:e på 28.17, över 8 000 meter) så tog Johansson tredje och sista platsen i Lidingölaget (Andemaraim är M22:a även nästa år, så han får en ny chans).
Alla placeringar från terräng-SM summerat:
Johanna Eriksson, Motala AIF (från Zinkgruvan): Åtta på 8 000 meter. SM-guld på 4 000 meter i veteranklassen K35.
Martin Regborn, KFUM Örebro: Tia på 12 000 meter, 14:e på 4 000.
Louise Wiker, Hässelby (från Hällefors): 15:e på 8 000 meter, 16:e på 4 000. SM-brons i lag på 8 000.
Lisa Bergdahl, Sävedalen (från Fellingsbro): 15:e på 4 000 meter, 21:a på 8 000.
Karin Forsberg, KFUM Örebro: 22:a på 8 000 meter.
Liduina van Sitteren, Örebro AIK: 26:a på 8 000 meter, 28:e på 4 000.
Tim Sundström, Tureberg (från Örebro): 32:a på 4 000 meter. SM-brons i lag på 4 000.
Maria Eriksson, IF Start: 35:a på 8 000 meter. SM-brons på 4 000 meter i veteranklassen K40.
Marie Dasler, IF Start: SM-guld på 4 000 meter i veteranklassen K50.
Sören Forsberg, Örebro AIK: SM-silver på 8 000 meter i veteranklassen M55.
Ljiljana Persson, Almby IK: SM-brons på 4 000 meter i veteranklassen K65.
Bo Persson, Almby IK: Femma på 4 000 meter i veteranklassen M70.
Wilhelm Bergentz, Thoren: Fyra på 4 000 meter i ungdomsklassen P16.
Noha Olsson, Thoren: Sjua på 4 000 meter i ungdomsklassen P16.
Melker Forsberg, KFUM Örebro: Tia på 4 000 meter i ungdomsklassen P16.
Heshlu Andemariam, IFK Lidingö (från Örebro): 16:e på 8 000 meter i juniorklassen M22.

Tisaren tog ju nattvila som fyra i Smålandskavlen, men direkt när tävlingen återstartades med en jaktstart på söndagsmorgonen sprang Rebecka Nylin upp laget på andra plats, förbi starka norska laget Halden. IFK Göteborg stack dock iväg och ledde med över 8,5 minuter när Nylin lämnade över till Ellinor Tjernlund, och hon och tvillingsystern och landslagslöparen Josefin Tjernlund på sistasträckan tappade ytterligare fyra minuter på sina sträckor, men höll å andra sidan Halden bakom sig. I mål var Tisaren 12.40 bakom IFK Göteborg men 22 sekunder före Halden och ytterligare 15 minuter framför alla andra.
På herrsidan sprang Erik Fernlund in sex placeringar på första söndagssträckan, och Daniel Attås och Gustav Hindér höll sedan tolfteplatsen in i mål, 19 minuter bakom segrande Södertälje-Nykvarn.
Per Eklöf vann som väntat kontrollplockartävlingen Slutskrubbet i skogarna utanför Nora, 30 poäng före klubbkompisen (i OK Milan) Andreas Mogren. Lisa Westerberg på tredjeplatsen var bästa dam.

I Frankfurt marathon kom, vad jag lyckats hitta sex länslöpare till start, samtliga tävlandes för Örebro AIK (det finns säkert fler som jag inte lyckats hitta), och av dem var Johan Lundqvist snabbast i mål på 3.19.39.

Sveriges snabbaste 50-åringen tog fjärde guldet bara på Öland – och Axelsson nionde snabbast genom tiderna med skrällperset på 500 meter

Det är något med Marie Dasler och Öland. Ja, eller också är det bara den där grejen att hon är landets bästa löpare över 50. I somras sprang hon hem 1 500 meter (5.23,48, seger med över tio sekunder), 5 000 meter (19.52,12, seger med nästan två minuter) och 10 000 meter (41.42,27, seger med långt över tre minuter) under veteran-SM på Öland, och tillbaka på samma sida bron sprang hon i dag hem veteran-SM i terräng över två tvåkilometersvarv på en golfbana. Dasler, som bor i Garphyttan och tävlar för Örebroklubben IF Start, var nio sekunder före Spårvägens Katarina Löf Hagström i mål, men i och med att de båda var nia och tia totalt av de 34 löpare som startade 11.00 (alla damer från K35- till K75-klasserna) så vet jag inte exakt hur bra koll de hade på att guldet stod just mellan de båda. Hur som helst korsade Dasler mållinjen på 17.21 för säsongens fjärde veteran-SM-guld (för hon fick faktiskt nöja sig med ett silver på 3 000 meter inomhus i vintras).
Även Motalas Johanna Eriksson, som jag ju tidigare i veckan fick reda på är fostrad i Zinkgruvan, tog veteran-SM-guld, i yngsta klassen – K35 – och hon utmanar ju på allvar eliten på dubbla distansen i morgon (hon tog ju SM-brons på 10 000 meter bland seniorerna i augusti). Hon avverkade de fyra kilometerna på 14.40.
Örebro AIK:s Sören Forsberg tog silver i H55 som sprang fyra varv, 8 000 meter, på 31.28, minuten bakom segrande Thomas Sparr, och IF Starts Maria Eriksson tog brons i K40 på 17.04 (med en till hygglig löpare hade Start haft bra chans på silver i damveteranernas lagtävling, men Marie och Maria var ensamma till start) medan Almbys Ljiljana Persson fixade samma valör i K65 med tiden 22.35.
I elitklasserna tog Martin Regborn den mest framskjutna länsplacering med en 14:e-plats. Det var extremt tajt med 15 löpare inom 30 sekunder bakom segrande Napoleon Solomon, Tureberg, och Regborn var 28 sekunder bakom honom och 18 från bronset. Örebrofostrade Tim Sundström sprang in på 33:e plats, 37 sekunder bakom Regborn, och bidrog på så sätt till att Tureberg med nio sekunders marginal till Hässelby fixade lag-SM-bronset bakom Spårvägen och Sävedalen. På damsidan spurtade Lisa Bergdahl, den Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen, ned Louise Wiker, den Hälleforsfostrade Hässelbylöparen, med en sekunds marginal om 15:e-plats och titeln som bästa exillänslöpare. Bergdahl på 14.58, Wiker på 14.59, drygt en minut bakom segrande Meraf Bahta. Långloppscupssegraren Liduina van Sitteren tog 28:e-platsen på 15.37.
I pojkarnas ungdomsklasser avverkade Thorens Wilhelm Bergentz, KFUM Örebros Melker Forsberg och Thorens Noha Olsson fyra kilometer på 13.45, 13.54 respektive 14.06, vilket gav Bergentz en fjärdeplats i P16 (en sekund från silvret!), Olsson en sjundeplats i samma klass och Forsberg en tiondeplats i P17.
I morgon avslutas terräng-SM, med Karin Forsberg och Heshlu Andemariam, samt Regborn, WIker, Bergdahl, van Sitteren och Eriksson som springer igen.

Redan i går dyngade Adam Axelsson, skrinnaren vars succécomeback jag skrev om för två veckor sedan, till med sitt bästa 500-meterslopp i hela karriären – trots att tävlingen gick i tyska Inzell och hans tidigare bästatid kom från den världsrekordsnabba isen på OS-banorna i Salt Lake City. Axelsson dundrade till med 37,11 och var åtta av de 52 startande i tävlingen, en tid som dessutom gör honom till Sveriges nionde snabbaste genom alla tider på sprintdistansen. Trots att han fick problem med ena vaden direkt i starten på det efterföljande 1 000-metersloppet fullföljde han för säsongsbästat 1.13,40, bara fem hundradelar över perset från Calgary, men känningen i vaden gjorde att han strök sig från lördagens 500-meterslopp. Återstår att se om han kommer till start i morgon, söndag.

Jag skrev ju lite om första dagens tävlande i draghundsportens barmarks-EM i torsdags, och i går avslutade de fyra hunddragna Hälleforscyklisterna tävlingen med två niondeplatser (Anders Johanson och Li Hultgård), en 13:e -(Timo Silvola) och en 14:e-plats (Göran Olsson. Närmast medalj, i sekunder räknat, var Hultgård som bara hade 40 sekunder upp till Hanna Bergman som knep bronset, och ytterligare elva till Europamästaren Linne Beate Sinding-Larsen, Norge.

Hemma i Örebro var det, för de som blev kvar, zombieloppet Run for your lives. Det är ju mer en happening än en löptävling, och det är ingen som ”vinner” på annat sätt än att de som kommer i mål med något av sina ”liv” kvar har klarat sig. Däremot var det ju 77:e upplagan av Örebro parkrun i morse, och där drygade Johan Ingjald ut sin ledning som mest segraren genom tiderna genom att avverka de fem kilometerna på 18.33 (Eric Segelberg, som förra lördagen sprang betydligt snabbare än jag i maran i Växjö, blev tvåa på 18.44 medan jag fortfarande är helt slaktad i benen efter 42,2 kilometer asfalt). Ida Lilja var snabbaste dam för första gången.

OK Tisaren tar natten som fyra i Smålandskavlen (det löps två sträckor i mörker på kvällen, och omstart med jaktstart över tre dagsträckor på söndagsmorgonen), om nu det något knepiga resultatet för det enligt liveresultaten ledande kombinationslaget stämmer. Hur som helst var Lilian Forsgren snabbast av alla på förstasträckan (45 sekunder före Sävedalens exilörebroare och förra landslagslöpare Maria Magnusson på andraplatsen) och nästan tre minuter före alla andra, men Lovisa Persson tappade tre placeringar och rätt många minuter på andrasträckan, så Rebecka Nylin på tredje kommer få starta 3.05 från täten (men bara fem sekunder bakom Halden) i morgon bitti. Tvillingarna Ellinor och Josefin Tjernlund avslutar sedan för Hallsbergs- och Kumlaklubben. På herrsidan ligger Tisaren på 18:e plats, 5.05 bakom ledande Stora Tuna.
Hemmavid slutade Karin Persson (24 sekunder bakom Emma Helmersson, Roxen) och Anton Hallor (1.50 bakom Simon Hedlund, Ärla) på andraplatserna i Arosträffen i Västerås.

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Dubbla SM-fyror, världens äldsta orienteringstävling, Sören på pallen i Berlin och en saknad resultatlista

Det var nära att historia skrevs i stafett-SM i orientering i dag. OK Tisaren har aldrig haft ett damlag på pallen (herrarna har varit där en gång), men Hallsbergs- och Kumlaklubben fick till slut nöja sig med en fjärdeplats, efter att Josefin Tjernlund tvingats släppa förbi sig två lag de sista kilometerna. Ja, sista laget, Järla med Karolin Ohlsson, stämplade bakom vid näst sista kontrollen, två minuter före mål. Men Ohlsson är ju omvittnat löp- och spurtstark, och knep medaljen. Ändå riktigt starkt av Josefin, Lilian Forsgren och framför allt Ellinor Tjernlund (som förde upp laget i ledning efter två sträckor) att greja en fjärdeplats. Läs mer om den, och om Hagabys mer väntade fjärdeplats på herrsidan med Viktor Larsson, Martin Regborn och Filip Dahlgren i laget, i min text (och intervju med Josefin) här.
Tisaren var best of the rest också, klubbens herrlag slutade på 18:e plats medan andralaget på damsidan blev 23:a (sex minuter före 26:e-placerade OK Milan). KFUM Örebro var enda länslag som fick ett juniorlag, som 20:e i H20.

Wiggle-High5:s taktik att satsa på Kirsten Wild i Madrid challenge verkar inte ha gjort succé. Stallet, bland andra Emilia Fahlin, fick ta ett tungt ansvar i att jaga in en sen utbrytning, och när det sedan skulle spurtas om det gick det inte enligt plan. Wild blev bara 29:a, bäst av Wiggles cyklister blev istället Audre Cordon-Ragot, som slutade femma. Fahlins tidigare lagkompis Giorgia Bronzini vann i sin allra sista start som cyklist. Italienskan går nu i pension, 35 år gammal. Fahlin? Hon rullade i mål som 36:a efter väl utfört värv (bland annat vann hon ett spurtpris och var tvåa i ett annat), och blev tack vare lördagens lagtempo och sju bonussekunder i spurtprisen sexa i en något märklig, sammanlagd tävling som Ellen van Dijk vann 29 sekunder före Fahlin.

Mountainbikeendurotävlingen i Gesunda i dag var inte bara final i cupen Enduro Sweden series, utan därtill SM. Matthias Wengelin, som ska köra några tävlingar i världsserien i höst, blev åtta, slagen med 1.14 av segraren, och därmed svenska mästaren Zakarias Johansen, Cube Action Team, över sex specialsträckor. Wengelin har bara kört två av sex tävlingar i cupen, och slutade därför först på 22:a plats (han har varit sjua och åtta i de två tävlingarna). Simon Carlsson, Trosabygdens OK, som var tre sekunder snabbare än Wengelin i dag tog hem totalen.

Mer cykel: I går slutade Axel Lindh nia i sista deltävlingen i norska mountainbikecupen, medan Almbylaget med Linnea Angerman, Linda Meijer, Louise Ehrlin och Jenny Enroth vann Vättern Bike Games åttatimmarslagtävling (cykla så många varv på en crosscountrybana som möjligt på åtta timmar, byt som ni vill) med 32 varv, tre före tvåan (bara 14 av 35 herrlag kom längre), och i dag vann Thomas Jenkins (1.44), Grangärde, och Sandra Nyman 2.09), Kopparberg, Koppartrampen över 60 kilometer (Vasaloppstrippelns totalsegrare Johan Eriksson blev sjua på 1.50).

Hälleforsfostrade VM-löparen Louise Wiker slutade på fjärde plats i Stockholm halvmarathon i går. 1.19.01 är grymt bra efter vinterns fotoperation. Nästa år lär hon vara tillbaka ännu mycket starkare. Hanna Lindholm vann på 1.15.43. Inga herrlöpare från länet (som jag lyckat hitta i listan) tog sig under 1.30.

View this post on Instagram

Äntligen!! Valde en annan taktik idag. Planen var att gå ut i en fart som skulle kännas "för bra" fram till 15-16km. Vid 5.5km kände jag, oj, det kanske har gått för fort. Men vid Kungsholms strand var det medvind och då kändes det lätt igen och så hade jag grymt sällskap i @claesw. Vi hjälptes åt och försökte ta hjälp av olika klungor för att slippa göra för mycket jobb i vinden. Jag var aningen starkare på slutet men han hängde i och klarade sitt mål att gå under 1.20. Själv spurtade jag som en galning för att komma under 1.19, lyckades inte, utan det blev retliga 1.19.01 och en 4:e plats. Det gör inget för jag är så glad för att kroppen kändes så bra och att jsg är tillbaka och kan springa 21km på asfalt! Tack @claesw för ett grymt teamwork💪. Dagens tävlingssko; #napali från #hokaoneone, lätt men med extra mycket dämpning för att skona kroppen lite. 2018 års upplaga av @stockholmhalvmarathon hade den i särklass bästa publiken och speakers, vilken energi det gav att höra sitt namn så många gånger, tack!! 📸 coach @szacke42195

A post shared by Louise Wiker (@lwiker) on

I skuggan av Eliud Kipchoges magiska världsrekord (2.01.39) sprang fyra örebroare Berlin marathon i dag. Sören Forsberg blev trea i H55-klassen på 2.46.02, Jakob Nilsson var snabbast av länslöparna på 2.43.56 men Anders Larsson svarade för den häftigaste prestationen med 3.04.02 (läs mer om varför i Henrik Brändhs och Robban Anderssons reportage om honom här). Fjärde örebroare på plats var Erik Högkvist som verkar ha fått ordentliga problem efter 30 kilometer, passerade där på 2.20, men behövde nästan två timmar för att fullfölja sista tolv kilometerna och korsa mållinjen på 4.19.36.

Ove Johansson tog länets fjärde och sista medalj när veteran-SM i orientering avslutades med långdistans. OK Järnbärarna-löparen tog brons i H80, distanserad med sju minuter av Västerås Kuno Österlund.
Men faktum är att Kuno inte ens var född när den första upplagan av världens äldsta ännu pågående och årligen återkommande orienteringstävling, Korpen, avgjordes för första gången (det var 1935, Kuno föddes tre år senare), och i dag var det dags för den 84:e upplagan. Tävling flyttar runt i länet och avgjordes i år vid Kvinnerstaskolan. 94 löpare kom till start, och Marcus Halvarsson var snabbast runt den längsta banan.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon resultatlista varken från Tarstaborgsrundan eller Askermountain mudrace, så jag får helt enkelt återkomma till de tävlingarna i morgon. Däremot såg jag att Kajsa Rosdal vann 13-kilometersklassen i Lasse-Maja-loppet i Arboga (huvudklassen är 23 kilometer) med över 7,5 minuters marginal. Hennes bror Linus, som även varit snabbaste svensk i Lidingöloppet och tvåa i Ultravasan 45, har vunnit den långa klassen där flera gånger, men kom inte till start i år.

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on