Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.

Gustafsson och Johansson drygade ut i inofficiella ställningen i Ullmax vinterserie (och unge Örn nära fin skalp)

KFUM Örebros Lovisa Gustafsson tog ett rejält mot totalsegern i Ullmax vinterserie (eller, om vi ska vara helt korrekt, det som hade varit en totalseger om orienterarna under elitnivå hade fått tävla – nu räknas det hela som träningstävlingar och det är bara jag som håller ordning på en högst inofficiell cupställning) när hon i Hallsberg i dag sprang hem sin första seger (för säsongen, garanterat, men förmodligen också i karriären vad gäller Nattcupen; i fjol slutade hon på elfte plats i det då officiella sammandraget). Vi snackar alltså mellanbanan, som är damernas officiella tävlingsklass, och Gustafsson vann en tät tillställning 39 sekunder före hemmalöparen Anna Hallmén och 1.52 före Almbys Sofie Bodin (alltihop som vanligt, den här säsongen, med indiviudell start, alltså).
Det gör att Gustafsson nu har tio poäng att gå på (i min inofficiella uträkning) inför finalen i Örebro söndagen den 14 mars. Då är det dock extra mycket poäng på spel, så hoppet lever främst för andraplacerade Sofie Bodin (som tappade fem poäng på onsdagen och nu är tio bakom) och tredjeplacerade Sofia Carlsson (distanserad fyra i dag).
I herrarnas huvudklass, där även de bästa damerna återfinns, var KFUM Örebros 16-åriga talang Hugo Örn nära en riktig fin skalp. Till slut saknades dock 22 sekunder mot Lerums Emil Axelsson – men Örn spöade alla andra. ”Totalledare” Anton Johansson blev bara femma, drygt fyra minuter bakom, men drygade ändå ut mot ”totaltvåan” Simone Niggli som sin vana trogen var bästa dam, men den här kvällen drygt sju minuter bakom Johansson. Mellan de båda skiljer 13 poäng inför avgörandet (Örn är uppe på tredjeplatsen i sammandraget nu, 22 poäng bakom Johansson). Niggli var nästan fyra minuter före Josefin Tjernlund, som anmälde sig sent, och tio före Lovisa Persson.

Inofficiell totalställning i Ullmax vinterserie efter sex av sju deltävlingar. Uträkning: Bloggaren

Förre juniorvärldsmästaren ny ”totalledare” i Nattcupen efter kvällens tävling i gamla SM-terrängen

Anton Johansson, 26. Där har ni nye ”totalledaren” i Ullmax vinterserie (jag har ju räknat ut hur ställningen skulle varit, om cupräkningen inte varit inställd på grund av coronarestriktionerna – som gör det okej att genomföra tävlingarna, om än med individuell start i stället för masstart, så länge cuptotalen inte räknas och det kalls för ”träning” i stället för ”tävling”). Johansson blev dubbel juniorvärldsmästaren 2014 och är numera sambo med Ellinor Tjernlund i Vintrosa, även om han fortfarande tävlar för Karlskronaklubben OK Orion. I kväll vann han nattävlingen i den gamla SM-terrängen (från 1986) i Sjösjön, nordost om Laxå, med nästan fem minuters marginal till tvåan Jacob Eriksson, KFUM Örebro. Främsta utmanaren i sammandraget, Simone Niggli (den 23-faldiga världsmästaren), slutade först på sjätte plats, 7.29 bakom (hon var retsamma minuten från Lukas Larsson på tredjeplatsen, en mycket liten marginal för tre placeringar med tanke på att det handlade om individuell start i beckmörker och snö och löptid på över en timme; vid den åttonde av tolv kontroller, efter vilken hon gjorde en abrovink, låg hon tvåa). I sammandraget innebär det att Niggli nu är förvisso klättrar till andraplatsen, men är tio poäng bakom Johansson. Niggli var ändå överlägset bästa dam på långa banan (och bäst i familjen fyra minuter före maken Matthias) – sju minuter före Lovisa Persson och 14 före Josefin Tjernlund.
På mellanbanan, som traditionellt varit damernas tävlingsdistans i Nattcupen, vann Gävles Ebba Ottosson, som går första året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, minuten före KFUM Örebro-duon Karin Lindgren (51 sekunder bakom) och Lovisa Gustafsson (1.04 efter) – all andra var mer än 8,5 minuter bakom Ottosson. För Gustafsson räckte tredjeplatsen för att dra ifrån Sofie Bodin och Sofia Carlsson i sammandraget och nu vara i ensam ledning.
Martin Regborn dök upp och jogggade runt samma mellanbana nio minuter snabbare än Ottosson, för en andraplats i herrarnas mellanklass (åtta minuter bakom OK Kolmårdens Sverre Röjgård som går andra året på orienteringsgymnasiet). Regborn sparade förstås benen inför 3 000-metersloppet på SM i Malmö på fredag.

Ställningen i Nattcupen, om den räknats, efter fem av sju deltävlingar.

Niggli tog 18:e raka när Nattcupen avgjordes i Hallsberg – Jacobsson vann i Regborns frånvaro

Om man räknar positionen som bästa dam i mixedklass som en seger, och det bör man väl göra, så tog Simone Niggli i kväll sin 18:e raka seger (om jag inte missat någon tävling, vilket jag säkert gjort) sedan återkomsten till Sverige när hon tog åttonde plats i den tredje ”delomgången” (det får inte kallas tävling eller deltävling på grund av coronarestrikionerna) i Ullmax vinterserie avgjordes med start och mål vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. Med det var hon över 14 minuter före näst bästa dam, klubbkompisen Lovisa Persson, och ytterligare drygt fyra före trean Ellinor Tjernlund.
Filip Jacobsson, som också springer för Tisaren, vann dubbla deltävlingar och var tvåa i sammandraget i fjol, och tog nu sin första för vintern, nästan fyra minuter före klubbkompisen Johan Aronsson och nästan fem före KFUM Örebros Jacob Eriksson. Jacobsson var den ende som klarade den nästan åtta kilometer långa banan (fågelvägen) under timmen, i en handfull minusgrader och mer eller mindre snörester.
På mellanbanan, som traditionellt varit damernas tävlingsklass, blev det också hemmaseger genom Anna Hallmén, som virtuellt (det är ju individuell start) var tvåa fram till näst sista kontrollen men spurtade förbi orienteringsgymnasiets Emma Ling, Hakarpspojkarna, med sju sekunder. KFUM Örebros Lovisa Gustafsson trea, 26 sekunder bakom (alla andra var distanserade med fem minuter).
Eftersom serien i år inte får kallas för tävling räknas det heller inget sammandrag, men Jacobsson har placeringsraden nio–tre–ett, Aronsson fyra–tolv–två och Martin Regborn vann de två första tävlingarna (han fanns inte med i kväll, laddar förmodligen för 3 000-meterstävlingen på lördag), Gustafsson har varit två–fem–tre på mellanbanan.
Nästa vecka är det dagtävling som gäller, i Lindesberg på söndagen. Då är det start mellan nio och tolv som gäller.

Niggli vann slasknattorienteringen på walk over – Regborn bommade bort fyra minuter men vann med 1,5

Simone Niggli eller Josefin Tjernlund? Frågan om det är världens bästa orienterare någonsin, men som lade ned sin elitsatsning efter 2013 års säsong, eller klubbkompisen (i Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren) som nu är på gränsen till svenska landslaget som är starkast så här 2021 skulle få sitt svar i kväll – och svaret var väl att Niggli vann på knockout. Dels var hon redan tre minuter före halvvägs in i kvällens natt- (och slask-) orientering i Ullmax vinterserie i södra delen av Markaskogen, dels hittade Tjernlund aldrig den tolfte kontrollen (även om det ser ut som om hon passerade precis bredvid på hennes spår på Livelox). Det kostade ett tiotal minuter, och i mål var hon drygt kvarten bakom (men utgick förstås efter den missade kontrollen). Främsta utmanarna till Niggli blev istället klubbkompisarna Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund, som var sju respektive nio minuter bakom schweiziskan i mål över sju kilometer krävande nattorientering. Eftersom det är mixedtävling fick Niggli ingen klasseger den här gången (efter 16 raka sedan återkomsten till Sverige i höstas), men hon var alltså ändå överlägset bästa dam i tävlingen.
Hur bra loppet var? Tja, kanonbra. Niggli var bara 4,5 minuter bakom Martin Regborn, som förstås sopade hem andra raka segern (och då ska man veta att Niggli gick ut som fjärde löpare av 23, så det var inte så att hon kom sent och hade extra mycket snöspår att springa i).
Regborn gjorde två krokar, dels en enminutersbom när han inte kom rätt på tredje kontrollen och en lite större navigationsmiss till tolvan (samma kontroll som Tjernlund bommade) som kostade uppåt tre minuter. Därmed blev det jämnare än vanligt; OK Orions Anton Johansson (som alltså tävlar för en Blekingeklubb men är sambo med Ellinor Tjernlund i Vintrosa) var bara 1.21 bakom (och faktiskt i ”virtuell” ledning efter Regborns bom till tolfte kontrollen) och Tisarens Filip Jacobsson 2.22 bakom på tredjeplatsen (Quentin Rauturier hade också jätteproblem till tolvan, även om han hittade kontrollen till slut, och bröt därefter – så man kan ju fråga sig om den verkligen satt rätt när tre av fältets fyra starkaste namn tappar bort sig just där, men det är så klart en ren spekulation, och andra sprang ju rakt på).
Emmy Granstedt och Emmy Ling, som går första respektive tredje året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg men representerar Hakarpspojkarna, blev etta och tvåa (39 sekunder skiljde dem åt) på mellanbanan som är damernas egentliga tävlingsklass i Ullmax vinterserie. Moa Alsiö, IF Hagen, blev trea, Klara Persson (orienteringsgymnasiet och Halmstad OK) fyra och KFUM Örebros Lovisa Gustafsson bästa länslöpare på femte plats.
Totalt kom 102 löpare till start.
Tredje deltävlingen i cupen löps nästa onsdag, med utgångspunkt från Tisarens klubbstuga i Hallsberg.

Impola vann genrepet, Ekström trea i Sverigecupen – och Regborn, Tjernlund och Niggli vann på Kvarntorpshögen

Efter flera uppskjutna och inställda lopp är det på lördag dags för premiär i långloppsvärldscupen (Ski classics) när 65 kilometer långa La Diagonela avgörs i Schweiz. Kopparbergsbördige Bob Impola är ju i år nyförvärv i Lukas Bauers proffslag Ed System Bauer team, och i dag genrepade han på bästa sätt med seger i ett 42-kilometerslopp i Orsa-Grönklitt: Craft ski marathon.
Impola hade inte tävlat sedan november (en längre träningstävling, även den i Orsa, som jag inte hittat något resultat från), men dominerade ändå de andra em i tätklungan på upploppet och vann 1,5 sekunder före Filipstads Alfred Nilsson (vassaste utmanarnamnet var nog annars Adam Steen som fick nöja sig med femteplatsen). Traillöpar- och rullskidsvirtuosen Jimmy Axelsson visade sig vara starkaste Karlslundsåkaren ör dagen (Impola tävlar ju numera för Bore) och tog en tolfteplats, drygt 2,5 minuter bakom Impola men 1,7 sekunder före klubbkompisen Robert Brundin på 15:e (de låg båda i en sjumannagrupp där Axelsson spurtade bäst).
Olivia Hansson var inte på plats.
En pigg kollega fixade en segerintervju med Impola som går att läsa här.
– Om jag kan ligga runt tionde plats i snitt är det bra, går det ännu bättre är jag riktigt nöjd, det är där ribban ligger i år, säger han bland annat inför långloppsvärldscupspremiären.

Östersund tog Axel Ekström en mycket meriterande fjärdeplats, som trea av svenskarna, i Sverigecuploppet över 15 kilometer i fristil  i Östersund – endast slagen av klubbkompisen (i IFK Mora) och jätteskrällen Johan Herbert samt Jens Burman (och med fyra tiondelars marginal av norrmannen Fjorden Andreas Ree). Ekström verkar hela helgen ha dragits med ett strulande chip, så det finns inga mellantider att ta del av (och jag har tyvärr inte hunnit se ikapp loppet) – men slutresultatet betyder förstås att Ekström kommer vara given i alla de svenska världscuptävlingar som nu stundar. Sedan gäller det förstås att presta där för att få en möjlighet att åka mer (och kanske åka VM). Garphyttans Adam Gillman gjorde ett topplopp och tog en 20:e-plats, bara minuten bakom Ekström och före namn som Viktor Brännmark, Gabriel Thorn och Simon Andersson.
Ekström är för övrigt delad femma i Sverigecupen (som leds av Burman) efter tre av elva deltävlingar.
Karlskogingen Ludvig Berg och Garphyttans Mattias Törnqvist blev bästa länsåkare med 25:e respektive 33:e plats i JVM-observationsloppet över 30 kilometer i klassisk stil (med individuell start) i Järpen i dag, runt em minuter bakom segrande Emil Danielsson, Högbo. Det lär ha varit 17-årige Bergs längsta lopp hittills i karriären.

På hemmaplan vann Martin Regborn och Josefin Tjernlund den mycket utmanande premiären i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, om än den här gången i fullt dagsljus) över fem slingor på Kvarntorpshögen på söndagsförmiddagen. Regborn avverkade de 8,5 kilometerna (fågelvägen) med 785 höjdmeter (bland annat trappan fyra gånger, men därtill ytterligare ett gäng klättringar uppför högen) på 1.14.31. Regerande franska sprintmästaren Quentin Rautrier var distanserad med över 3,5 minuter som tvåa, Roxens Jonas Andersson på tredjeplatsen 6,5 minuter bakom. Tisarens nyförvärv Daniel Martinsson (Lilian Forsgrens sambo, de håller på att flytta upp från Göteborg) debuterade för klubben som näst bästa länslöpare, på fjärde plats totalt.
På damsidan var det jämnare, och Tjernlund var bara 38 sekunder före Forsgren i mål efter 97 minuters löpning på högen. Lovisa Persson på tredjeplatsen var ytterligare 1,5 minuter bakom. På mellanbanan (som är huvudklass för damerna) vann Simone Niggli med 14 minuters marginal till tvåan Lovisa Gustafsson, KFUM Örebro. Har jag inte missat någon tävling var det Nigglis 16:e seger på 16 tävlingar sedan hon kom tillbaka till Sverige för ett år i Hallsberg (av herrar var bara Jacob Eriksson snabbare, övriga var slagna med minst fyra minuter). Almbys Sofie Franzén tog tredjeplatsen.
Själv gjorde bloggaren debut i cupen med en 26:e-plats av 39 startande herrar (drygt 39 minuter bakom Niggli på samma bana …).
Nästa tävling i cupen skulle ha arrangerats redan på onsdag, i Örebro, men den har blivit coronainställd. Den nästa onsdag, även då i Örebro, finns däremot kvar i kalendern.

Jonatan Gustafsson vann Tomas 50-årsrace – i överlägsen stil (i morgon släpps kandidaterna till NA:s pulsklocka!)

Dan före dan passade Tisarens orienteringslegendar (både som löpare och ledare) Tomas Hallmén på att fylla 50 – och bjuda in orienteringsvännerna till Tomas 50-årsrace med start och mål vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. 58 löpare hörsammade inbjudan till det coronasäkra evenemanget, och snabbast sprang en av 2020 års verkliga kanoner i länet (M22-SM-medaljer på 1 500 meter både inomhus och utomhus, distriktsrekord på 3 000 meter i åldersklassen) – Jonatan Gustafsson. KFUM Örebro-löparen var nästan 3,5 minuter före tvåan, Tisarens Johan Aronsson, som i sin tur var 5,5 minuter före trean, Anders Holm (också Tisaren). Där bakom var det jämnare, och femman Lovisa Persson var bara 53 sekunder från pallen som bästa dam. Med fanns också starka namn som Valter Pettersson (JSM-guldmedaljör i sprint, nu elva) och Lilian Forsgren (SM-silvermedaljör i medeldistans, nu 13:e och näst bästa dam).

I morgon släpper jag de sex kandidaterna och omröstningen till NA:s pulsklocka 2020. Håll utkik här och på na.se vid 13-tiden!

Så hade det gått – om långloppscupen hade avgjorts (och Nigglis segerrad förlängdes dubbelt)

Hur hade det gått i långloppscupen i år, om den inte blivit inställd? Ja, den frågan har jag givetvis ställt mig. Av 26 individuella tävlingar som skulle ha avgjorts har trots allt åtta avgjorts (fem DM-tävlingar, Rusakulan vertikal, Östansjöloppet och Hostruset), och ytterligare två (Kilsbergsleden och Lucialoppet) finns kvar på programmet. Det innebär totalt tio tävlingar.
Så jo, jag tog och räknade ut cupsammanställningen, så som den hade sett ut om tävlingarna avgjorts och det hade räknats poäng som vanligt. Och föga förvånande hade Liduina van Sitteren redan avgjort och säkrat sin tredje raka seger (det gjorde hon redan när hon vann Hostruset). Frida Nilsson är lika väntad tvåa, men faktiskt bara fyra poäng före Therese Persson.
På herrsidan har fyra löpare chans på totalsegern med tolv poäng kvar att springa om, men Per Arvidsson har ett klart grepp om sin tredje raka seger på 29 poäng, och behöver bara ta tre till (en fjärdeplats eller en femte- och en sjätteplats) för att helt säkra. Bakom finns två som som är tio poäng efter: Mattias Nätterlund och Gustaf Leonardsson som behöver två andraplatser eller en första- och en tredjeplats för att gå om, om Arvidsson nollar.
Fem av sex DM-tävlingar har ju gått att avgöra (halvmaraton-DM blev inställt, för inget halvmaraton sprangs i länet i år), och van Sitteren tog hem de fyra hon ställde upp i, Frida Nilsson den hon missade (korta terräng-DM). På herrsidan har fem DM-tävlingar sett fem olika segrare i Leonardsson (maraton), Tim Sundström (10 000 meter), William Wickholm (5 000 meter), Valter Pettersson (kort terräng) och Martin Regborn (lång terräng).
För att få ta emot pris krävs normalt sett i cupen att man sprungit minst sex av tävlingar, vilket ytterst få gjort ännu (men många har gjort minst fyra och har fortfarande chansen med två tävlingar kvar).

Några orienteringstävlingar från helgen:
** Elvalänslöpare sprang ungdoms-SM i sprint i Falun i söndags, och klart bäst lyckades Tisarens Emil Larsson (tolva i H16, 46 sekunder bakom segrande Elias Nordberg, Göteborg-Majorna, och 38 sekunder från medalj) och Garphyttans Måns Bergqvist (14:e i H15, 1.29 bakom segrande Simon Corneliusson, OK Löftan, och 57 sekunder från medalj). På söndagen blev Bergqvist sexa i H15-klassen i en medeldistans, 1.32 bakom segrande Isak Eskilsson, Hakarpspojkarna.
** Utanför Norrköping fortsatte Simone Niggli sin segerrad genom att vara helt överlägsen i ett par medeldistanstävlingar: Seger med drygt fem minuter i Höstmedeln på lördagen och med nästan åtta i Älgfritt på söndagen. På lördagen hade hon sällskap på pallen av Lovisa Persson (trea) och Johan Aronsson (segrare i herrklassen) och på söndagen av Erik Fernlund (trea av herrarna).

Tisaren kunde inte försvara SM-medaljen (bildextra från sprintstafetten!) – Fahlin i hjälpryttarroll i Gent–Wevelgem

Förra året tog Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren silver på sprintstafett-SM, men när årets tävling avgjordes i området runt Sörbyvallen i Örebro på söndagen lyckades det till hälften nya Tisarenlaget inte försvara pallplatsen.
Ellinor Tjernlund, som kom in i laget när stjärnan Lilian Forsgren kastade in handduken på fredagen (på grund av ett infekterat sår som gjorde ena foten obrukbar), gjorde förvisso en stark förstasträcka och växlade som fyra, bara elva sekunder från tät (och 46 före Stora Tuna, som sedermera vann). Men 18-årige Valter Pettersson, som tog SM-guld i H18 i lördagens individuella sprint, var något nummer för liten mot den absoluta Sverigeeliten och tappade 1,5 minuter på sin sträcka (Daniel Attås, som Pettersson ersatte i förstalaget, hade 55 sekunder bättre löptid för Tisarens andralag på samma sträcka). Pettersson skickade ut Oskar Andrén som 14:e lag, och han sprang upp Tisaren till sjunde plats via en fin sträcka där han bara tappade 30 sekunder mot Gustav Bergman. Ankaret Josefin Tjernlund tappade en placering på sista, och i mål var Tisaren åtta, 2.23 bakom Tove Alexandersson som sprang hem guldet åt Stora Tuna.
Gustav Hindér stämplade fel för Tisarens andralag, på tredjesträckan, och Karin Lindgren gjorde detsamma för KFUM Örebros lag i B-finalen (Jonatan Gustafsson och Melker Forsberg hade båda näst bästa löptid på sina sträckor där).
Jag var på plats på tävlingen och snackade med Valter och Josefin för en text som ni kan läsa här. Pettersson funderade på att springa långa terräng-DM (hemma i Åsbro på lördag) och/eller terräng-SM medan Josefin hoppades att Euromeeting kommer bli av och att hon i sådana fall får en plats i den svenska truppen.

Ellinor Tjernlund gjorde en finfin insats på förstasträckan för Tisaren och skickade ut Valter Pettersson som fyra. Foto: Jonas Brännmyr
Andrea Svensson sprang förstasträckan för Tisarens andralag. Foto: Jonas Brännmyr
Blott 18-årige Valter Pettersson tog plats i Tisarens förstalag för första gången på en SM-stafett men kände själv att han inte hade fart för att utmana Sverigeeliten. Än. Foto: Jonas Brännmyr
Daniel Attås var petad ur Tisarens förstalag, men sprang i B-laget och var 55 sekunder snabbare än ersättare på samma sträcka. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén, som bor i Norge men som rest hem för sprint-SM, sprang upp Tisaren till en sjundeplats med en bra tredjesträcka. Lördagen blev inte lika kul för Andrén, som hade strul med stämplingspinnen i kvalet och missade A-finalen (han tog revansch med seger i B-finalen). Foto: Jonas Brännmyr
Gustav Hindér stämplade fel på tredjesträckan, så Tisarens andralag blev diskat. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén skickar ut Josefin Tjernlund på sistasträckan. Foto: Jonas Brännmyr
Lovisa Persson sprang fjärdesträckan i B-laget. Foto: Jonas Brännmyr

Nere i Belgien hade Emilia Fahlin en hjälpryttarroll i världstourcomebacken efter handskadan, men ingen i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope hade tillräckligt bra ben för att gå med tätklungan i stenhårda Gent–Wevelgem. Över de mest tuffa sektionerna på banan utkristalliserades en tätgrupp med en handfull riktigt starka namn (Jolien D’Hoore, Lotte Kpecky, Lisa Brennauer, Lizzie Deignan …) och de höll undan till mål där D’Hoore spurtade starkt till en hemmaseger. FDJ:s norska löfte Stine Borgli fanns med i en lite större klunga därbakom, som nästa kom ikapp. Fahlin fanns i tredjeklungan, knappt fyra minuter bakom, och klockades som 43:a i mål (i samma grupp fanns 19-åriga Julia Borgström från Skanör, som gör sin första säsong som proffs).
På söndag väntar Flandern runt för Fahlin, en tävling som är minst lika hård men som brukar vara en av hennes favoriter under vårsäsongen (nu är den på grund av coronaskäl flyttad till hösten).

Guld till Pettersson, silver till Regborn, brons till Lech och Dasler (lördagen i medaljer, helt enkelt) – och så van Sitterens rekord

När sprint-SM avgjordes i området runt Sörbyvallen i södra delen av Örebro i dag sprang Valter Pettersson hem den första (om jag inte missminner mig) juniortiteln av en länsorienterare sedan Djerfs Frida Johansson skrällvann natt-DM i Östansjö 2017. 18-åringen från Åsbro har ju under den här mycket speciella säsongen visat framfötterna på de sätt som det går (för två veckor sedan spöade han till exempel alla länets löpare – seniorer, alltså – i korta terräng-DM), och fullträffen fick han till den dagen det betydde som mest. Av splittiderna att döma gjorde han inte ett enda . , och guldet i den yngre juniorklassen (H18, alltså klassen för dem som är födda 2002 och 2003) säkrade han med 16 sekunders marginal till tvåan Mattias Östberg, Stora Tuna, efter knappt 15 minuters orientering. Övriga var ytterligare 20 sekunder bakom.
Martin Regborn hade däremot inte sekunderna på sin sida, och kunde inte försvara sitt guld från i fjol. Örebroaren var exakt lika med landslagskollegan Gustav Bergman vid första mellantiden i tv, halvvägs ungefär, och tappade sedan fyra sekunder till den andra, nära mål, men tog in tre av dem (splittiderna hittar ni här, om ni vill grotta ned er). Silver för Regborn, alltså (Kåres Isac von Krusenstierna tog bronset, elva sekunder bakom) och guld för Bergman för tredje SM-tävlingen i rad (Regborn har silver–brons–silver i medeldistans, långdistans och sprint). Regborn visste inte riktigt vad han skulle tycka i SVT-intervjun efteråt, kändes det som. Försmädligt att förlora guldet med en sekund förstås, när det fanns ganska många sekunder att förbättra ute på banan. Men ändå ett bra resultat med tanke på att han inte sprungit en sprinttävling på ett år och var osäker på formen efter förra SM-helgen och Lidingöloppet. Så kan man nog sammanfatta det hela.
Ytterligare sex länslöpare tog sig till A-final i seniorklasserna, och av dem var Josefin Tjernlund bäst med en niondeplats, 1.27 bakom segrande Tove Alexandersson men bara 40 sekunder från bronset. Systern Ellinor var knappa minuten bakom, på 18:e plats. Jonatan Gustafsson 26:a, Lovisa Persson 28:a, Daniel Attås 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen oh fick trösta sig med seger i B-heatet. På juniorsidan var Melker Forsberg nia och William Segura 37:a i den äldre klassen, Rasmus Pettersson 23:a i den yngre (2.06 bakom Valter).
Lilian Forsgren kom inte till start, på grund av ett infekterat sår på ena foten.
I morgondagens mixedsprintstafett ersätts hon av Ellinor Tjernlund på förstasträckan, medan Lovisa Persson kliver in som ankare i andralaget.

Nere på Anderstorp blev det också dubbla medaljer till länet när SM-milen avgjordes, men det allra häftigaste var nog ändå att Liduina van Sitteren slog det inofficiella distriktsrekordet på tio kilometer landsväg. Inofficiellt av två orsaker: 1) Till skillnad från Svenska friidrottsförbundets svenska rekord-lista, som inkluderar tio kilometer landsväg, så erkänner inte Närkes friidrottsförbund det som en rekorddistans. 2) Den historiska statistiken för distriktet felar på distansen. Alla lopp i länet och alla SM-tävlingar på distansen finns med, men inte alla andra tiokilometerslopp som kan ha löpts i Sverige och utlandet under främst 1900-talet.
Det är dock svårt att tro att någon före i dag varit snabbare än de 35.27 som Josefin Gerdevåg noterade när hon blev fyra på SM-milen i Malmö i april 2015. Men i dag sprang van Sitteren in på 35.15 (och blev tia, konkurrensen i Sverigetoppen har hårdnat!). Dessutom blev Erica Lech i samma lopp (där de 19 starkaste damerna gjorde upp) in precis bakom van Sitteren på 35.18, den näst snabbaste tiden av en länslöpare någonsin. Det gav en elfteplats bland seniorerna, men också ett brons i K40-klassen. Veteranbrons tog också Marie Dasler, i K50 på 41.09. Och tja, Zinkgruvanfostrade Motalalöparen Johanna Eriksson tog silver i K35, två sekunder från guldet, och blev sexa totalt med 34 blankt. Louise Wiker bröt (flera länslöpare som anmält sig, bland annat Fredrik Johnsson, kom inte ens till start).
17-årige KFUM Örebro-löparen Wilhelm Bergentz vann herrarnas B-heat på finfina 31.17, tre år äldre klubbkompisen Axel Sandberg vann B-heatet på 32.42. Mathias Viktorsson och Björn Engqvist persade med 35.37 respektive 36 blankt i M35. Maria Eriksson sexa i K40 med 43.35.
Ex-örebroaren Heshlu Andeamariam blev 24:a på 30.22 i herrarnas A-heat som Samuel Tsegay vann på 28.31. Meraf Bahta vann damernas på 32.02.

Hemma i länet arrangerades också två motionsarrangemang under lördagen: Notoriskt snabba Jimmy Axelsson (som förra helgen kombinerade rullskid-SM med Örebro crazy trail) var snabbast av alla när Digertestet invigdes, en Besegrat trappen-inspirerad utmaningen vid Digerberget strax utanför Nora, i Norabygdens SK:s regi, med 100 höjdmeter över 1 000 meter löpning. Axelsson klarade det på 4.26, Per Eklöf och Rodney Hundermark var näst snabbast med 5.09. Josefin Erlandsson noterade finfina 5.39 och var därmed över en minut snabbare än Jessica Korkeakoski. Efter invigningsdagen är det ny fritt fram för vem som helst att när som helst göra testet.
Och i Svartå avgjordes 21 kilometer långa mountainbiketävlingen Svartåtrampet där Anna Eriksson (1.22.31) och Patrik Bergman (54.34) var snabbast.