Tisarens dubbla revansch i Tiomila, Fahlins avslutning på våren, Kemppis första seger på hemmaplan efter fotoperationen och allt annat som hände i helgen

Var och sprang mest hela helgen, men någon typ av uppföljning är jag ju skyldig er bloggläsare vad gäller vad som hände i övrigt i konditionsidrottsväg i helgen. Men det blir något mer schematiskt och översiktligt än vanligt.

** Emilia Fahlin avslutade våren utan riktig toppkänning i Liège-Bastogne-Liège. 22:a, i den andra stora gruppen (Annemiek van Vleuten gick solo till segern och därbakom fanns 16 cyklister runt 1.40 efter, Fahlins 15 cyklister stora klunga var knappt tre minuter efter, och hon blev femma i den), efter 139 kilometer i Belgien. Tävlingen var alltså vårsäsongens sista, men redan på torsdag börjar sommarsäsongen med etapploppet Tour de Yorkshire.
** Tisaren tog dubbel revansch i Tiomila. Dels blev damerna äntligen topp tio igen efter fyra år utanför, och dels tog herrarna tillbaka titeln som bästa länslag, den som Hagaby lånade i fjol. Tisaren fick exakt den där effekten de ville ha av att sätta starka Lilian Forsgren på förstasträckan – Josefin Tjernlund på tredje kunde tack vare den fina starten åka hiss uppåt i resultatlistan till en andraplats, minuten bakom ledande Simona Aebersold (Tampereen Pyrintö), och Lovisa Persson förvaltade det till en tredjeplats på fjärdesträckan. Ankaret Andrea Svensson, som haft en så fin vår, hade dock tyngsta dagen av löparna i laget (hon hade dragits med sjukdom veckorna före) och tappade mycket tid och sju placeringar på avslutningen. Men en tiondeplats är en tiondeplats, och dessutom var Tisaren femte bästa svenska klubb. Herrlaget låg stabilt mellan 34:e och 44:e plats hela stafetten, och gick i mål på topp när Oskar Andrén sprang hem 35:e-platsen på sistasträckan. Daniel Attås hade bästa individuella sträckan när han var sjätte bäst av alla på femtesträckan (den direkt efter långa natten). Martin Regborn sprang upp Hagaby från 53:e till 13:e plats på andrasträckan, och Örebroklubben var bästa länslag efter långa natten där Filip Dahlgren skickade ut Samuel Andersson som 34:a, men sedan tappade laget placering för placering ned till en 73:e-plats i mål. KFUM Örebros unga lag blev 91:a. Hagabys A-lag slog Tisarens B-lag i kampen om att bli näst bästa damlag från länet, de slutade på 78:e respektive 85:e plats.
** På grund av ombyggnationer i centrum var Kumla stadslopp i år bantat från tio till fem kilometer, och banan ny (nere i Sjöparken). Mikaela Kemppi vann sitt första lopp i cupen efter fotoperationen – ja, rentav sedan DM på 10 000 meter i Glanshammar 2017 (men hon har ju vunnit utanför distriktet och blev ju bland annat veteran-SM-guldmedaljör häromsistens) – när hon skar mållinjen en minut och 40 sekunder före 29 år yngre tvåan Klara Frih, Åsbro. 18.42 respektive 20.22 (trean Antje Wiksten sprang på 21.26). Wilhelm Bergentz, som drogs med körtelfeber i vintras men är på väg tillbaka i rasande takt, är ju av samma årgång som Frih (2002) och nådde hela vägen till segern i herrklassen, på fina 16.16. Michael Welday var elva sekunder bakom på andraplatsen, Noha Olsson trea på 17.01. Bergentz och van Sitteren (som inte sprang) leder långloppscupens sammandrag efter tre tävlingar.
** Per Arvidsson vann Munkastigen trailrun på 3.17.54 (drygt 2,5 minuter före Kolmårdens Henrik Pilvinge, men nästan 22 minuter bakom Erik Anfälts banrekord från i fjol) efter att ha gått solo sista tre milen eller så. Magnus Mossberg blev näst bäste länslöpare på fjärde plats, men över 18 minuter bakom. På damsidan skuggade Örebro AIK:s Therese Fjordäng 20-talet sekunder bakom segrande Åsa Bergman (Västerås) hela loppet, och var bara 18 efter i mål, efter tre timmar och 54 minuter. Zinkgruvans Erica Bjärmark, mer känd som skidåkare (har gått skidgymnasiet i Torsby), var näst bästa länslöpare på fjrädeplatsen, men nästan 50 minuter bakom tätduon.
** Och på tal om Anfält så paceade han Huddinges Hanna Lindholm hela vägen till 2.29.34 i Hamburg maraton – den näst snabbaste tiden av en svensk genom alla tider, över sex minuter under årets VM-kvalgräns men trist nog fyra sekunder (fyra sekunder!) från kvalgränsen till OS i Tokyo nästa år (det var för övrigt tionde gången i karriären som Anfält gick under 2.30). Andreas Ingberg persade med 2.33.51, över minuten snabare än hans tidigare rekordlopp i Valencia i december, och en tid som flyttar honom från 28:e till 24:e plats på bästalistan i distriktet genom tiderna.
** Hemma i Säterskogarna var inflyttade örebroaren Matthias Wengelin tvåa, minuten bakom Vilgot Lindh (bror till inflyttade örebroaren Axel Lindh som i sin tur var femma, knappt tre minuter bakom) i premiären av Sverigecupen, Klippingracet. Örebrocyklisternas Linda Meijer var sexa, 17 minuter bakom regerande olympiska mästaren Jenny Rissveds över 30 kilometer.
** Och på landsvägssidan startade Sverigecupen med Kinnekulle cyclassic för seniorerna (Jacob Ahlsson var med som hjälpryttare i Motala AIF:s lag där Isac Lundgren tog en andraplats som en av nio man, varav tre från Motala, som kom iväg i en avgörande utbrytning) och Götenetempot för ungdomar, juniorer och veteraner (Jonathan Ahlsson tog en mycket meriterande andraplats i juniorklassen, med en snittfart på 44 kilometer i timmen över 20 kilometer och mindre än fem sekunder bakom segrande Anton Dahlbom, Södertälje). Jonathan var dessutom tvåa över 88 kilometer stenhård tävling i Kinnekulleloppet dagen därpå, bara 35 sekunder bakom segrande utbrytaren Edvin Lovidius, Södertälje.
** Och i den 100:e upplagan av Örebro parkrun kom lämpligt nog exakt 100 löpare till start, om än inga riktigt snabba. Conrad Granath (19.19) och Tess Quinn (22.29) var först i mål.

Väntat Tisaren-lag utmanar om topp tio i Tiomila, Melker Forsberg springer långa natten, Regborn genrepade med seger i Milans

I kväll släppte OK Tisaren sina lag till helgens Tiomila. Damerna får ju, av någon outgrundlig anledning, fortsätta springa sin stafett med femmannalag under dagtid medan tiomannastafetten som startar på kvällen och går i mål på morgonkvisten alltjämt är förbehållen herrlag (även om damer får springa även där, men deras officiella tävlingsklass avgörs på lördagen). I den tävlingen bör Tisaren, som blev bortskämda med tre raka pallplatser under åren Simone Niggli sprang för klubben, 2012–2014, åter kunna utmana om en topp tio-placering igen, efter att senaste fyra åren ha varit 14–18–16–15. De fem namnen som tagits ut är de helt väntade – och jag anar att betydligt mer huudbry lagts på att fördela sträckorna än att ta ut löparna. EM-medaljören Lilian Forsgren har fått förstasträckan och formstarka SM-guldmedaljören Andrea Svensson tar avslutningen medan lika formstarka Josefin Tjernlund tar den långa och raka tredjesträckan. Ellinor Tjernlund springer andra- och Lovisa Persson fjärdesträckan. Turkiska VM-löparen Elif Gökce Avci, Anna Hallmén, Rebecka Nylin, Ellnior Eriksson och Line Sölberg springer i andralaget, och lär således vara reserver om någon i A-laget blir sjuk eller skadad. Mer om laguttagningen blir det på na.se i morgon, då jag ska snacka med de ansvariga.
På herrsidan söker Tisaren revansch efter att Hagaby, med VM-löparna Martin Regborn och Filip Dahlgren, i fjol blivit bästa länsklubb i Tiomila för första gången sedan 1998. Hagabys har ännu inte presenterat sitt lag, men Tisaren ställer upp med 16-åriga Valter Pettersson på förstasträckan (där han säkert kommer få möta Regborn, han brukar springa första), norske Mathias Drage på långa natten, orienteringsskyttevärldsmäsaren Gustav Hindér och landslagsmeriterade Daniel Attås på de två följande sträckorna, och Oskar Andrén, som sprang i landslagsdräkt i Euromeeting i höstas, som ankare. Tjecken Jan Gajda är ett namn jag har dålig koll på, men som också tar plats i förstalaget medan Anton Hallor, som jag hade trott skulle ta en plats där, får springa långa natten för andralaget.
18-åriga Melker Forsberg spring för övrigt långa natten för KFUM Örebro, som har ett ungt och spännande lag med 19-årige friidrotts-SM-skrällen (till final på 1 500 meter) Jonatan Gustafsson som startman och 17-åriga Marcus Klasenius (son till fotbolls-VM-domaren Mathias) som ankare.
Årets Tiomila avgörs i Glimåkra i nordöstra Skåne. Om tre år arrangeras tävlingen i Ånnaboda.

Länslagen i Tiomila 2019, som vi vet hittills:
Tisaren, dam, lag ett: 1) Lilian Forsgren, 2) Ellinor Tjernlund, 3) Josefin Tjernlund, 4) Lovisa Persson, 5) Andrea Svensson.
Lag två: 1) Elif Gökce Avci, 2) Anna Hallmén, 3) Rebecka Nylin, 4) Ellinor Eriksson, 5) Line Sölberg.
KFUM Örebro, dam, lag ett: 1) Emma Arlebo, 2) Kristin Jacobson, 3) Johanna Nordström, 4) Elsa Ekelin, 5) Anette Carlsson.
Lag två: 1) Lovisa Gustafsson, 2) Julia Berg, 3) Åsa Westerberg, 4) Maria Magnusson, 5) Karin Lindgren.
Almby IK, dam: 1) Sofie Franzén, 2) Malin Wiklund, 3) Siri Englund, 4) Anne Bodin, 5) Sofie Bodin.
Tisaren, herr, lag ett: 1) Valter Pettersson, 2) Filip Jacobsson, 3) Olle Josarp, 4) Mathias Drage, 5) Gustav Hindér, 6) Daniel Attås, 7) Erik Lindgren, 8) Jan Gajda, 9) Erik Fernlund, 10) Oskar Andrén. (Reserver: Johan Aronsson, Ivan Forsgren.)
Lag två: 1) Albin Källmén, 2) Leif Svensson, 3) Jonatan Aronsson, 4) Anton Hallor, 5) Johan Aronsson, 6) Ivan Forsgren, 7) Niklas Gustafsson, 8) Nikita Zyvagin, 9) Christoffer Andersén, 10) Viacheslav Matiash.
KFUM Örebro, herr, lag ett: 1) Jonatan Gustafsson, 2) Jacob Eriksson, 3) Magnus Palm, 4) Melker Forsberg, 5) Oskar Arlebo, 6) Albin Arlebo, 7) Marcus Halvarsson, 8) Martin Fagerlund, 9) Hugo Öhrn, 10) Marcus Klasenius.
Lag två: 1) Raúl Ferra, 2) Stefan Aronsson, 3) Pontus Halldin, 4) Mats Gustafsson, 5) William Segura, 6) Daniel Stunz, 7) Filip Öhrn, 8) Erik Harlén, 9) Olle Malm, 10) Linus Malm.
Hagaby (ett herr- och två damlag) och Djerf (ett herrlag tillsammans med Degerfors och Kristinehamn, ett eget damlag), har ännu inte offentliggjort sina laguppställningar. De har till 21.00 på fredag kväll på sig.
Malin Halldin, KFUM Örebro, springer förstasträckan i ett mixedlag med löpare från OK Vilse 87 och Skåneslättens OL. Josefin Erlandsson, OK Milan, springer förstasträckan i ett mixedlag med löpare från OK Gynge och OK Torffinn.

Många av de här löparna passade på att använda kvällens poängtävling, i Milans regi, som ett genrep. Regborn slog på farten och vann med nästan nio minuters marginal före Albin Arlebo och Per Eklöf (och kvarten före alla andra) över 6,5 kilometer. Evelina Ericsson var snabbaste dam på längsta banan, men betydligt fler damer sprang den näst längsta (det är bara mixedklasser i Milans) där Therese Koreakoski, som i går var trea i Örebro crazy trailrun, var näst snabbast, tre sekunder bakom KFUM Örebros Kristin Jacobson. Vid sidan om poängtävlingen bjöds det på samma ställe specifik Tiomilaträning på tisdagskvällen, och där var Hagabys Love Sintring och Tisarens Lovisa Persson snabbast. Ovan nämnde Gajda var fyra minuter bakom Sintring.
Jakob Wallenhammer, som vann premiären, sprang inte i dag och Regborn sprang inte premiären, så i sammandraget delar de tiondeplatsen. Leder gör istället arrangörsföreningens Per Eklöf på 9 089 poäng (man får poäng enligt modellen 5 000 minus antalet sekunder till segraren).

Fina formbesked ger svår laguttagning för Tisaren (och så gick det i premiären av Örebro Crazy trailrun)

Både Andrea Svensson och Lilian Forsgren har ju visat jättefin form under inledningen av säsongen, och i dag tog både Josefin Tjernlund (i Dackefejdens medeldistans nere i Blekinge) och Lovisa Persson (i Letälvsträffens långdistans i Degerfors) segrar. Det är alltså upplagt för en svår laguttagning inför Tiomila till helgen. Tja, Svensson, Forsgren, systrarna Tjernlund (Ellinor var femma i Dackefejden) och Persson känns kanske som det givna valet i förstalaget, men frågan är ju vem som ska springa vilken sträcka när alla verkar ha bra form. Personligen hade jag nog satt Svensson som ankare. Eller Josefin Tjernlund. Eller Forsgren, för rutinens skull. Hm.
Josefin vann hur som helst sin tävlig med drygt två minuters marginal (över 3,8 kilometer, fågelvägen) före Växjös Louise Lundgren medan Persson vann sin nästa 1,5 minuter (över 7,3 kilometer) före Hagabys Josefine Wallenhammar (hon ledde med halvminuten halvvägs, men tappade sedan tid på ett par kontroller; hon hade för övrigt klubbkompisarna Benita Månsson och Elin Vinblad närmast efter sig). Roxens Jonas Andersson vann herrklassen i Degerfors, närmast före KFUM Örebro-duom Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.

145 löpare sprang första upplagan av Örebro crazy trailrun. Foto: Fredrik Backéus
145 löpare sprang första upplagan av Örebro crazy trailrun. Foto: Fredrik Backéus

Just Jacob Eriksson satte sig sedan i bilen, åkte in till Örebro och vann första upplagan av Örebro crazy trailrun (inga resultat ute på nätet än, jag har fått dem mailade), det tio kilometer långa trailloppet med inslag av diken, bäckar och kärr à la Tjurruset. Eriksson gick i mål på 43.22 (vilket säger en del om den utmanande banan), och var därmed över två minuter före tvåan, Karlstads Jonas Saleskog (som i sin tur var 13 sekunder före trean, Örebro AIK:s Johan Edström). Örebro AIK:s Elin Sjöberg vann på 54.33, 45 sekunder före Lin Nilsson och ytterligare 31 före OK Milans Therese Korkeakoski. Många orienterare i topp, alltså. Tävlingen var den första av tre i Ullmax trail tour, som fortsätter med Dovra trailrun den 16 juni och avslutas med Talludden trailrun den 6 oktober. I premiären kom 145 löpare till start, varav ett gäng i en tre kilometer lång ungdomsklass där Kim Semstrand (21.00) och Hugo Hoberger (19.24) var snabbast.
Själv tog jag för övrigt en sjundeplats i tävlingen, drygt fyra minuter bakom Eriksson.

View this post on Instagram

Så var tävlingspremiären avklarad! Fyra dagar före 100-milesdebuten i #aktivitustrailrace sprang jag premiären, första deltävlingen av tre, i Örebros nya trailserie #ullmaxtrailtour. #örebrocrazytrailrun var inte bara trail, utan därtill lite ”Tjurruset light” med diken och kärr (men 90 procent av banan bjöd på drömstig och elljusspår). Som ni ser på pulskurvan (gult är 80-89 procent av maxpuls, rött är 90+) höll jag inte igen utan tävlade så hårt jag orkade. Johan Wehle brakade förbi med 1,5 kilometer kvar, och jag höll hans rygg förbi Nicklas Svensson och Jimmy Axelsson, men sedan tvingades jag släppa Wehle och fick rikta in mig på att försvara sjundeplatsen. Missbedömde avståndet till mål och spurtade för tidigt, men lyckades ändå hålla placeringen. Milen gick på 47.33, drygt fyra minuter långsammare än för segrande Jakob Eriksson. Nu ska det laddas (och sovas) inför fredagen! Foto: @crossfitmercedes (Tävlingspremiär, kanske någon tänker; sprang du inte #säfsenvinterbackyard? Jo, men det loppet tog jag som ren träning.)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Fahlins mest hjärtskärande ögonblick – kedjan hoppade och låste bakhjulet i segerläge (och Regborn tog säsongens åttonde seger)

Det var ett av karriärens mest hjärtskärande ögonblick, rent sportsligt, för Emilia Fahlin när hon på jakt efter segern i prestigefyllda och traditionstyngda världstourtävlingen Amstel Gold race fick tvärstopp på grund av ett mekaniskt fel. Örebrocyklisten var den enda som orkade gå med polska Katarzyna Niewiadoma och trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos över sista krönet, Cauberg 2,2 kilometer före mål, men precis på toppen hoppade kedjan över det sista kugghjulet på bakväxeln och tvärlåste hjulet. Allt beroende på att växeln tidigare under loppet fått en smäll när andra cyklister kraschade. Kollega Lasse Wirström snackade med Fahlin efter tävlingen, en (pluslåst) text som ni kan läsa här (jag tror förvisso att han fått en detalj om bakfoten, att både själva incidenten med kraschen som orsakade smällen mot bakhjulet och det första växelhaveriet hände på näst sista varvet, inte tredje sista respektive sista; men det är en randanmärkning). Ja, just det där att Fahlin krigade sig tillbaka efter att kedjan hoppat av första gången är ju extremt bra, med tanke på att det var full kubbning och flera attacker framme i täten. Men med tanke på hur finalen utvecklades, där Niewiadoma ställde av Vos, och med utgångspunkt i hur Fahlin såg ut (klart piggare än Vos) så tror jag att Fahlin hade varit sämst tvåa och tagit sin bästa placering sedan segern i Vårgårda för snart tre år sedan; om det nu inte hade varit för haveriet.
Efter att ha fajtats i tre spurtavgöranden i Trofeo Alfredo Binda (sjua), Brugge–De Panne (åtta) och Gent–Wevelgem (18:e), och därefter fått gett sig i näst sista backen i Flandern runt kunde det här ha blivit fullträffen för Fahlin under karriärens bästa vår. Men det kommer, som alltid i cykel, nya chanser. Fahlin står över Vallonska pilen (La Flèche Wallonne) på onsdag men kör Liège–Bastogne–Liège på söndag och därefter etapploppen Tour de Yorkshire i Storbritannien 2–4 maj och Festival Elsy Jacobs i Luxemburg 10–12 maj.

View this post on Instagram

Amstel. Heartbrake. You’re one of my ever favourite races. Today I had the best day I’ve ever had on this course. But the luck was simply not there for me. I kept fighting, even though I shouldn’t make it back after first mechanical I did. The second time around; in the final Cauberg it’s not time enough to repair such a thing again. (I had my deraliuer broken after some girls crashed behind me second last time coming to Cauberg. And then twice my shifter doing double changes out and over the cassette in to the wheel both laps in top of Cauberg. So the bike just simply can’t go anymore) Game over. Race over. It SUCKS. When you just had the best time ever fooling the lactate with your mind pushing it up Cauberg, it can change so quickly. That one really hurts today.

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Konditionsidrottslänets andra stora stjärna på VM-nivå, Martin Regborn, är ju inte igång med de internationella tävlingarna för säsongen än (världscupen drar ju inte igång förrän i juni i år, men det är förvisso Tiomila redan till helgen), men gav ändå ett fint formbesked när han sprang hem medeldistanstävlingen Vättefejden utanför Örkelljunga i dag. Regborn vann med nästan sex minuter före tvåan, OK Rehns ryske EM-löpare Roman Bondarenko. Mellan tummen och pekfingret borde det innebära att Regborn redan nu samlat åtta vinster i år (tidigare tre segrar i Turkiet och en i Tjeckien, en i Löpex vinterserie, en öppen bana i Vårdubbelns medeldistans).
I Boforsloppet, som avgjordes i Degerfors, dök världsmästaren Emma Johansson (Kristinehamnsbördig, men tävlar sedan tolv år för Domnarvet; hon la för övrigt ned landslagskarriären efter VM-guldet 2017) upp och sprang hem medeldistanstävlingen 59 sekunder före Tisarens Lovisa Persson. Hagabys Josefine Wallenhammar var 2.18 efter på fjärdeplatsen. På herrsidan knep förre juniorvärldsmästaren William Pommer, Stora Tuna, segern bara elva sekunder före Tisarens landslagsmeriterade Oskar Andrén på tredjeplatsen (Johan Ek-Larsson, Södertälje-Nykvarn, klämde sig in däremellan, sex sekunder bakom Pommer). Hagabys Jakob Wallenhammar var över 2,5 minuter bakom på fjärdeplatsen. I morgon vankas det långdistans i Degerforsskogarna, i Letälvsträffen.

Tog van Sitteren över löpartronen? (Och mycket annat från Startmilen)

Var det ett tronskifte vi såg på Örebros gator i eftermiddags? Jag snackar förstås om att Liduina van Sitteren var första länslöpare i mål i Startmilen, före både Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg som dominerat länslöpningen senaste åren (om man räknar bort utflyttade topplöpare som Louise Wiker, Lisa Bergdahl och Johanna Eriksson). Nå, van Sitteren vann ju långloppscupen redan i fjol, men då åtminstone delvis på grund av att Kemppi rehabade fotoperation och Gerdevåg tävlade sparsamt. Nu var hon verkligen före i mål. Men visst, Gerdevåg har dragits med lår/rump-problem under våren och lär ha betydligt mer i kroppen när hon hinner träna ikapp, och Kemppi har fortfarande en bit kvar på vägen tillbaka. Tills vidare skriver vi dock upp van Sitteren som ledare i långloppscupen efter en andraplats (bakom Sävedalens Malin Straand) i Startmilen, 38 sekunder före trean Kemppi och 42 före femman Gerdevåg (Akeles Cecilia Kleist klämde sig in däremellan). van Sitterens tid, 36.59, var för övrigt pers med nästan en minut. Och då var det personliga rekordet ändå bara två veckor gammalt, från Varvetmilen. Gerdevågs inofficiella distriktsrekord på tio kilometer landsväg ligger på 35.27, Kemmpi har som bäst gjort 35.48.
På herrsidan tävlade de tre bästa länslöparna i Startmilen för klubbar utanför distriktet. Tim Sundström som springer för Tureberg tog tredjeplatsen på 31.54, bara 33 sekunder bakom segrande Efrem Bhrane, Västerås, medan Linus Rosdal som i år bytt klubb till Akele tog åttondeplatsen på 32.44 och Heshlu Andemariam, som för andra säsongen i rad tävlar för IFK Lidingö, blev tia på 33.06. I stället är det KFUM Örebros Markus Bohman, som klagade på att han fortfarande kände sig förkyld efter att ha varit värre däran tidigare i veckan, som toppar långloppscupen efter första tävlingen. Han gick i mål som tolva på 33.27, och var med det bästa löpare tävlandes för en distriktsklubb. Hans 16-årige klubbkomips Wilhelm Bergentz gjorde comeback efter körtelfeber och gick in på finfina 33.35, vilket gör honom till tvåa i cupen.
Officiella tävlingsklassen för ungdomarna och juniorerna är dock fem kilometer, och där var Bergentz träningskompis Noha Olsson snabbast av alla med 17.34, vilket gav en överlägsen seger i P19-klassen. Några damjuniorer kom inte till start, men Kils Ida Ingstorp (22.14) och Wedevågs Frida Arenvang (23.36) vann F15- respektive F13-klasserna medan Startduon Hugo Örn (18.42) och Axel Örneland (21.57) vann killarnas motsvarande åldersklasser.
Johan Ingjald (19.07) och Linda Take (19.53) noterade snabbaste femkilometarna av seniorerna, men där fanns bara motionsklass. Ingjald startade 41 minuter senare även tiokilometersklassen, där han blev 38:a på 39.39.
Det slogs ju ett världsrekord också, av John Kingstedt. Det kan ni läsa mycket mer om här.

Trots Startmilen kom hela 64 löpare till start i den 97:e upplagan av Örebro parkrun (som firar två år nästa helg!). Ja, några – eller i varje fall outtröttlige Rihards Darzins – sprang faktiskt båda. I parkrun var han näst snabbast på 20.48, i Startmilen knäppte han dubbla distansen på 43.40. Lisa Westerberg (22.29) och Mahfoudh Ameuri (19.44) kutade allra bäst.

Daniel Attås var fyra (knappt två minuter bakom segrande Max Peter Bejmer, IFK Göteborg) och Lovisa Persson femma (drygt två minuter bakom Lena Eliasson-Lööf, Pan-Kristianstad) i Kolmårdsdubblens medeldistans på lördagen. I morgon avgörs Kolmårdskavlen, som framför allt på herrsidan är ett viktigt test inför Tiomila för Tisaren, som ställer upp med Filip Jacobsson/Olle Josarp/Valter Pettersson/Daniel Attås/Mathias Drage. På damsidan saknas tre starkaste korten, som lär vara givna i Tiomilalaget (Lilian Forsgren, Andrea Svensson, Josefin Tjernlund), men inbördes lär ju Lovisa Persson/Rebecka Nylin/Ellinor Tjernlund kämpa om de två andra platserna i laget i morgon.

Bob Impola tog en 33:e-plats när han gick i mål på 2.10, drygt nio minuter efter segraren Mikael Gunnulfsen, i brutalt tuffa 50-kilometersloppet Reistadløpet. Tävlingen är den näst sista i Skiclassics-serien, och avslutande Ylläs–Levi nästa helg bör passa Karlslundsåkaren betydligt bättre.

Missnöjd Fahlin, en skidklättring värre än Alpe Cermis och perset som gör Olsson till Sverigetrea

Emilia Fahlin var inte ett dugg nöjd med 18:e-platsen i Gent–Wevelgem i dag. Det kan man förstå om man såg spurten, där hon var uppe på rullen på Kirsten Wild (som precis som i Brugge–De Panne i torsdags vann) med kilometern kvar men tappade bort den och blev helt instängd på upploppet. Hon skakade på huvudet när hon rullade över mållinjen (loppet direktsändes på Eurosport, och sista 1,5 kilometerna kan ni se här). Å andra sidan är det ett otroligt styrkebesked att Fahlin redan nu, med vårens sjukdomsbakgrund och en förmåga att allt som oftast ha problem på vårarna, har axlat sin kaptensroll i nya stallet och är med där framme och kör om placeringar i varenda tävling. Jag pratade med henne efter dagens tävling, en (pluslåst) text ni kan läsa här.

På tal om att snacka så slog jag även en signal till Olivia Hansson, som knöt ihop tredjeplatsen i Nordenskiöldsloppet. Läs den (pluslåsta) texten här.

I Gällivare avslutades skidsäsongen, för dem som inte tänkt åka SM i sprintstafett och det övriga som bjuds under Fjälltoppshelgen i Bruksvallarna om två veckor, med en klättring uppför Dundret. Efter ett inledande varv på skidspåren nedanför bar det rätt uppför det ikoniska berget, 334 meters klättring på drygt en kilometers åkning (alltså extremt mycket brantare än Tour de ski-finalen där de 420 meterna klättring sker över 3,6 kilometer skidåkning). Syskonen Ebba och Fredrik Andersson (hon är ju världsmästare, han är talang) från Sollefteå klättrade bäst av alla och vann tävlingen som tillsammans med en sprint i torsdags och lördagens SM i tremil/femmil ingick i Volkswagen tour. Lucas Lennartsson klättrade bäst av länsåkarna och tog 18:e-platsen på herrsidan, 1.45 bakom Andersson men sekunden före legendaren Jörgen Brink (som verkar vara på väg att avsluta karriären för gott nu). Adam Gillman blev 30:e man upp och Markus Johansson 39:a. Bara topp tolv i de tre loppen fick poäng i tourens totalställning, vilket gjorde att samtliga länsåkare slutade på noll poäng. Femmilssegraren Johan Häggström vann närmast före Andersson.

I går orkade inte så många natt-SM-trötta löpare springa Vårdubbelns medeldistans nere i Blekinge (SM gick ju i Hässleholm), men i dag sprang Andrea Svensson hem en andraplats i långdistansen, sex minuter bakom gamla landslagslöparen Lena Eliasson-Lööf. Lovisa Persson fyra, bara 46 sekunder bakom Svensson, och natt-SM-bronsmedlajören Lilian Forsgren åtta. Hagabys Love Sintring, Tisarens Daniel Attås och KFUM Örebros Jacob Eriksson sjua, nia respektive tia på herrsidan, fem–sju minuter bakom segrande Simon Hector. Martin Regborn joggade hem en öppen bana.
I Södertälje var Filip Jacobsson fyra och Ellinor Eriksson åtta i Kringelträffen, där Garphyttans Karin E Gustafsson tog en andraplats i mountainbikeorienteringspremiären.

Arrangörsklubben Stocksäters egen Michael Welday vann 3 000-metersloppet i Marsspelen i dag, på 9.08,39 (han gick solo och var över sex sekunder före tvåan). Bland veteranerna var Marie Dasler (11.28,02) och Mathias Viktorsson (10.06,63) snabbast. SM-fyran Noha Olsson persade på 1 500 meter med 4.16,40 (tvåa i loppet bakom Lidingös Julius Mördrup) och avslutar därmed inomhussäongen som Sverigetrea i P17-klassen. Klara Frih kom inte till start i F17.

Natt-SM + Forsgren = Brons (Och Anfälts uppvärmning inför maran, Hindérs grymma insats i Nordenskiöldsloppet, SM-femmilen …)

2016 tog Lilian Forsgren SM-brons i natt-SM, 2017 stod hon över eftersom Tisaren arrangerade, 2018 tog hon natt-SM-brons igen och vet ni vad: Sent i går kväll (eller möjligen i natt, hur man nu räknar) var hon återigen trea just i natt-SM. Tre raka medaljer alltså, och därtill är det de tre enda SM-medaljer som Forsgren har på meritlistan (hon har ju vunnit väldigt mycket annat, som en EM-medalj, en världscupdeltävling, fem student-VM-guld). Jag skrev lite mer om bronsmedaljen här. IFK Lidingös Anna Bachman vann två minuter före Forsgren, som hade 27 sekunder upp till Ärlas Susen Lösch på andraplatsen. Regerande mästaren Andrea Svensson ledde vid första mellantiden (vid andra kontrollen) men tappade till en sjundeplats i mål, nästan åtta minuter bakom Bachman. Lovisa Persson blev 18:e, Daniel Attås bäste länslöpare i herrklassen med en 15:e-plats (drygt fyra minuter bakom segrande Johan Högstrand), Jonatan Gustafsson fyra i H20, Valter Petterson åtta i H18 och Frida Johansson 15:e i D20.

I längdskidåkningens SM, femmilen i Gällivare visade det sig att Axel Ekströms fina form från december och januari nu definitivt är historia. Säsongsavslutningen har ju inte varit så rolig, och i dag fick han nöja sig med en 38:e-plats, nästan tolv minuter bakom segrande Johan Häggström, Piteå (han var inte ensam av habila åkare att vara långt efter, dr bak fanns också namn som Tiio Söderhielm, Gustav Nordström och Erik Silfver). Tre länsåkare fanns före Ekström i listan: Filip Danielsson slutade på 14:e plats, 4.53 bakom Häggström och runt 3,5 minuter från pallen, Lucas Lennartsson blev 27:a och Adam Gillman 31:a.
I morgon kör bland andra Lennartsson och Gillman uppför Dundret.

Gustav Hindér tog en finfin 13:e-plats i Nordenskiöldsloppet efter att ha fått göra mycket jobb själv under de 22 milen i den norrländska vildmarken. Andreas Nygaard tog tredje raka segern, sekunden före Øyvind Moen Fjeld och mer än elva minuter före alla andra, på 11.49.09. Hindér var drygt 72 minuter bakom. Olivia Hansson jagar just nu sin andra raka pallplats, ligger trea efter 186 kilometer men är ”bara” knappt tre minuter före Catrin Ingvarsson, OK Renen. Luleås Nina Lintzén har redan gått i mål om segrare. Mer om Hanssons framfart i morgon.

Nästa söndag, den 7 april, springer Erik Anfält för personligt rekord (2.25.03, vilket gör hon till trea i distriktet genom tiderna), och i dag värmde han upp med Örebro parkrun där han var snabbast av alla på 18.41 (han är ju god för flera minuter bättre om han inte är mitt i en maratonladdning). Frida Nilsson, Petra Hanaeus och Maria Eriksson vara alla inom 13 sekunder på 19.56, 19.59 respektive 20.09.

I Marsspelen var det 800 meter som stod på agendan vad gäller medeldistans på lördagen. KFUM Örebros Noha Olsson sprang 800 meter på 2.04,59 och var med det tvåa i P17, tre tiondelar bkom Uppsalas Vida Arvidsson. Anton Eklind (Sverigeåtta på 1 000 meter i vinter) var snabbast i P14 med fina tiden 2.15,53. På veteransidan sprang Örebro AIK:s IngMarie Johansson, 55, in på 2.40,17. Dessutom tilldelades Wilhelm Bergentz och Klara Frih stipendier.

Schagerström avslutade JVM med nytt silver – och Fahlin tog sensationell sjundeplats på världstouren: ”Både överraskad och glad”

Sverige var återigen favorit att ta en medalj i stafetten på junior-VM i skidorientering – och efter fjolårets misslyckande knöt damerna i år ihop det och fixade ett silver bakom suveräna Ryssland. Vintrosas och Garphyttans IF:s Elin Schagerström, som i torsdags tog ett individuellt silver i sprinten, körde liksom förra året (då hon fick ett helt hopplöst läge men körde upp Sverige från tionde till sjätte plats) sistasträckan, men skickades den här gången ut på en trygg medaljplats, med dryga minuten bak till Schweiz på tredjeplatsen och nästan tre till fyran Norge. Åt Ryssland fanns inget att göra, sprintvärldsmästaren Sofia Westin tappade 1.33 på förstasträckan och Sveriges mest osäkra kort, Sofia Berglund på andrasträckan, ytterligare drygt tre minuter, men Schagerström gjorde ett solitt lopp och gick i mål 2.15 före Norge, som körde upp sig till brons. Ryssland var i sin tur 6.13 före.
Silvret var Schagerströms andra på fyra dagar, och faktum är ju att hon har ett år kvar som junior i internationella sammanhang. Nästa säsong lär hon ha alla möjligheter att utmana om nya medaljer i sitt tredje och sista junior-VM, om allt går enligt plan.

Emilia Fahlin slog till med en smått sensationell sjundeplats (som gav 60 viktiga världsrankningspoäng i jakten på en OS-plats åt Sverige, och som också gav en sådan där topp åtta-plats som SOK vill se) i italienska världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda. Efter fjolåret vet alla att Örebrocyklisten har den kapaciteten, men sjukdomar höll henne i princip helt borta från träningar i tre av fyra veckor inför förra helgens premiär i Belgien (då hon blev avplockad på fredagen och bröt på söndagen), så med det i åtanke var det här resultaten verkligen speciellt.
Åtta cyklister kom loss i tävlingen och hade fortfarande 20 sekunders försprång med tre kilometer kvar, men 200 meter före mål blev de infångade av en klunga på 25 cyklister där Fahlin fanns med bland de fyra–fem första i jakten på slutet. När de båda klungorna gick ihop precis före mållinjen fastnade hon dock lite bakom utbrytarna och fick leta en väg fram först till vänster, sedan till höger, och sedan flyttade hon lite snyggt på en annan cyklist för att till slut hitta en väg framåt. Det kostade mycket kraft och framför allt tid med så få meter kvar till mållinjen, så sjundeplatsen kunde med lite flyt ha varit något ännu bättre. Ni kan se hela upplösningen i den här Youtubesändningen av tävlingen (jag har fixat så den startar med 3,5 kilometer kvar).
– Jag är både överraskad och glad. Jag trodde faktiskt inte jag hade det här i kroppen redan nu. Vi kom i kapp ledargruppen mitt på upploppet och jag letade en öppning för att komma igenom men det fanns ingen hur mycket jag än försökte. Hade vi hunnit upp gruppen 300 meter tidigare, då tror jag det hade kunnat bli en riktig, riktig topplacering. Men vi får försöka ta det i Belgien i de närmaste tävlingarna istället, säger Emilia Fahlin till vargardacycling.se.
Ni kan också se en kort tv-intervju med Fahlin, på engelska, här.
Tävlingarna i Belgien som Fahlin pratar om är Brugge–De Panne på torsdag och Gent–Wevelgem på söndag (och Flandern runt söndagen därpå, förstås). Alla tre världstourtävlingar. Konstigt nog har startlistan redan kommit till söndagens tävling, men inte till torsdagens. Där kommer Fahlins mest meriterade lagkompis Charlotte Becker att göra säsongsdebut (och hon får ta över kaptensnumret som Fahlin hade i helgen, vi får väl se om det har någon inverkan på vem laget kör för). Charlotte Bravard och Eugénie Duval, som båda bröt i dag, kommer vara med då också medan Lauren Kitchen, som var den neda från stallet som tog sig till mållinjen i Nederländerna förra helgen, och Greta Richioud är tillbaka i laget. Däremot får Shara Gillow och Victorie Guilman, som båda tog sig i mål i dag (Gillow långt bak i tätklungan, Guilman i en grupp några minuter bakom) vila då.
Tittar man historiskt sett är en sjundeplats en riktigt bra placering för Fahlin. Damernas världstour drog igång 2016 (och ersatte då världscupen, som innehöll betydligt färre tävlingar, där Fahlin aldrig lyckades ta en topp sju-placering; som bäst 17:e i Vårgårda 2013), och sedan dess har hon tagit sju individuella topp sju-placeringar: En 2016 (segern i Vårgårda), noll 2017 (en i lagtempo), fem 2018 (plus tre i lagtempo) och nu en 2019. Fahlin brukar ju dessutom ha erkänt tufft på vårarna (på grund av allergier och annat) och har bara tagit en topp tio-placering på världstouren från första halvan av året sedan tidigare, i en etapp i Emakumeen Bira den 21 maj 2018 (men tio under perioden augusti–september som brukar vara hennes bästa).

Jonas Nilsson, som sprang så sensationellt bra (2.33.19) i sin maratondebut i Valencia i december vann Varvetmilen i Örebro på nya perset 32.18 (bara 18 sekunder från en plats i SM-klassen i Göteborgsvarvet, alltså). Hässelbys Marcus Åberg och Akeles Fredrik Eriksson var tre respektive 25 sekunder bakom på andra och tredje plats medan Fredrik Johnsson, som jag varnade för i förhandssnacket, var näst bästa länslöpare på fjärdeplatsen med 34.41 (Martin Bäckström vann kampen om att bli bästa OCR-löpare tre sekunder före Jonathan Kandelin, på 35.23 respektive 35.26). Fjolårets långloppscupsvinnare Liduina van Sitteren, som även hon tävlar för Örebro AIK, visade att hon blir att räkna med även i år med 37.58 (58 sekunder från en plats i SM-klass i Göteborg) medan förra ÖSK Innebandy-spelaren Fanny Schulstad var tvåa, bara elva sekunder bakom (och därmed klart bästa OCR-löpare på damsidan), och IF Starts Frida Nilsson tog tredjeplatsen på 40.49. Två damer och 18 herrar klarade gränsen för att få starta i led ett i Göteborgsvarvet.

Axel Ekström revanscherade sig något efter två tyngre dagar och hade tolfte bästa åktiden av alla på dagens jaktstart över 15 kilometer i klassisk stil som avslutade Sverigecupens säsong. Därigenom åkte han upp sig från 43:e till 23:e placering i sammandraget, och blev näst bäste länsåkare bakom Filip Danielsson som med 14:e bästa åktid och tappade från sjunde till tionde plats. Piteås Björn Sandström gick ut med 19 sekunders ledning och drygade ut till seger med 37 före Bores Oscar Persson genom att notera dagens bästa åktid där framme i täten. Ekströms åktid var 1.07 långsammare, Danielssons 1.10. Över tre dagars tävlande var Danielsson 1.44 bakom, Ekström 3.10. Lucas Lennartsson passerade gamle OS-hjälten Lars Nelson för 26:e-platsen i sammandraget medan Adam Gillman blev 34:a (delat med Umeås Robin Norum, lustigt nog, frågan är om man inte hade någon målkamera eller om det dömdes som dött lopp), Marcus Lennartsson 38:a och Markus Johansson 66:a. På juniorsidan fick inte Örebro län ihop något lag varken på dam- eller herrsidan till distriktsstafetten.
Nästa helg är det femmils-SM i Gällivare, som också ingår i en minitour för de som vill köra mer.

Tisaren tog tredjeplatsen i Måsenstafetten, bakom starka IFK Lidingö och Linköpings OK. Lilian Forsgren växlade först av de blivande topplagen, som fyra totalt fem sekunder från andraplatsen, men Lovisa Persson tappade tid på andrasträckan, så Andrea Svensson fick gå ut som femma, 3.21 bakom täten. Hon passerade dock tre lag på sistasträckan, men tvingades också släppa Linköpings VM-löpare Alva Olsson förbi sig och gick i mål på tredje plats (Olsson var snabbast av alla på sistasträckan, Svensson hade tredje bästa löptid), 2.11 bakom segrande IFK Lidingö (med Anna Bachman på sistasträckan, och 1.37 bakom Olssons Linköping. Det på papperet nästan lika starka andralaget med Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin och Josefin Tjernlund slutade på åttonde plats, fem minuter bakom förstalaget.
Martin Regborn hade bäst löptid av alla på andrasträckan i herrtävlingen (13 sekunder före Stora Tunas Joakim Svensk), och sprang upp sitt Hagaby från 49:e plats (Per Carlborg sprang första) till 19:e vid växlingen till Johan Persson. Han och Harald Larsson (herrarna sprang fyra sträckor) förde in laget på 31:a plats, 39 minuter bakom segrande Tampereen Pyrintö. Tisaren blev bästa länsklubb även på herrsidan med en 16:e-plats genom Valter Pettersson (femma på förstasträckan!), Filip Jacobsson, Erik Fernlund och Mathias Drage, 19 minuter bakom täten men 20 före Hagaby.
Nästa helg är det natt-SM, vilket blir högintressant med löpare som regerande mästaren Andrea Svensson och dubbla natt-SM-medaljören Lilian Forsgren i finfin vårform. Anmälningstiden går ut nu vid midnatt.

Schagerström bommade bort tätplacering till andra kontrollen på JVM – och jag bommade finalen av Nattcupen (som fått nytt namn)

I fjol slutade Elin Schagerström, som kommer från Vintrosa och tävlar för Garphyttans IF, på en sensationell sjundeplats i långdistans på juniorernas skidorienterings-VM, trots att hon var förstaårsjunior och tävlade mot många två år äldre åkare. När nu 18-åriga Schagerström på onsdagen inledde sitt andra JVM med just långdistans gick hon ut bland de allra sista åkarna, men tappade mycket tid under första halvan av tävlingen och var bara 18:e, nästan åtta minuter bakom täten, vid första mellantiden. Det verkar som Schagerström gjort ett rejält misstag och lagt bort över sex minuter till andra kontrollen där hon stämplade som 32:a av 39 startande. I övrigt åkte hon snabbare än alla utanför topp fem, och plockade placeringar hela vägen, men det räckte ”bara” för att ta henne upp till 13:e plats i mål. Uppåkningen gjorde ändå att Schagerström passerade Sofia Berglund i resultatlistan och därmed blev näst bästa svenska bakom fjärdeplacerade Sofia Westin. I mål var hon drygt tolv minuter bakom segrande ryskan Marina Vyalkina och knappt tio från medalj. I morgon körs det sprint, men där ska vi nog inte ha lika stora förhoppningar på Schagerström som brukar åka bättre ju längre det blir.

Jag bommade för övrigt att rapportera om finalen i Löpex vinterserie, även känd som Nattcupen, i lördags. Orsaken var så enkel som att serien, efter att sportbutiken Löpex Sport gått i konkurs (jag ber att få återkomma om vilka implikationer det får för Pulsklockan), bytt namn till Örebro läns vinterserie inför finalen. Nå, På damsidan stod det ju sedan tidigare klart att Sofia Johansson behövde vinna söndagens final i Lindesberg för att nå samma poäng som regerande mästaren Lovisa Persson (om hon nollade), men faktum är att ingen av dem kom till start och att Persson därmed blev mästare i kavaj när Milans Therese Korkeakoski tog hem finaltävlingen nästan fem minuter före Uddevallas Malin Widén.
På herrsidan var ju Filip Jacobsson enda möjliga utmanaren till ledaren Jacob Eriksson i kampen om att ta över vinterserien-tronen efter att Daniel Attås, som vunnit fyra raka vintrar, flyttat till Huskvarna. Nå, Degerforsbördige Jacobsson, som tävlar för Tisaren, gjorde vad han kunde och vann finalen, men KFUM Örebros Eriksson behövde bara bli sjua och sprang in som trea och mästare. Kontinuitet slog därmed klass: Jacobsson vann fyra av fem tävlingar han ställde upp i (endast slagen av Martin Regborn och Jonatan Gustafsson) medan Eriksson ”bara” var på pallen i två tävlingar men sprang alla åtta.

Från helgen får man också notera den enorma framfart som Karlskogas och Granbergsdals jättetalang Ludvig Berg hade på finalen av längdskidornas Sverigecup för ungdomar, Folksam cup. Jag har ju redan uppmärksammat honom här på bloggen bland annat efter det sensationella silvret på ungdoms-SM i fjol och de två mer väntade silvren i år (plus lagguldet med Granbergsdal), men nu verkar han ha gått och blivit Sveriges hetaste 16-åring: I Torsby inledde han med att köra hem tekniksprinten (det som förr kallades för längdskid-skicross och som ofta går upp och ned för en backe med lite hopp och andra krusiduller) med fem sekunders marginal över mindre än 2,5 minuters åkning och fortsatte sedan med att vara snabbast på den första delen av jaktstarten (sådan där med uppehåll, som man körde på VM förr i tiden innan skiathlon gjorde intåg) för att sedan bara dra ifrån på jaktstartsdelen till totalseger med över en halv minut. Ja, och så avslutade han med att vinna förstasträckan på stafetten för ett i övrigt rätt svagt värmländskt lag som föll tillbaka till tionde plats i mål.
– Jag har ju alltid haft drömmen att jag vill bli bäst i världen. Få mästerskapsmedaljer, tävla om mästerskapsguld. Det är det man drömmer om, säger Berg om sina framtidsmål till Karlskoga Tidning, som snackat med honom efter framgången och som avslöjar att han i höst börjar på skidgymnasiet i Torsby.

Filip Jacobsson blev först att ta Regborns skalp i år (nåja …)

Martin Regborn hade ett clean record, fyra vinster på fyra tävlingar i år (en i Löpex vinterserie, tre i världsrankningstävlingar i Turkiet), men i kväll sprack den. Eller ja. Jag vet inte riktigt hur man ska se på det. Regborn tog kvällens deltävling i vinterserien som ett lugnpass och joggade in på tionde plats i tävlingen utanför Askersund. ”Tog det lugnt. Pinnigt i början och mycket stig och väg på slutet men sprang ändå i ett euforiskt tillstånd av barmarken”, skriver han i sin öppna träningsdagbok. Så … I mina ögon får han nog gälla som obesegrad fortfarande, ändå. Det här var trots allt inget annat än ett lätt träningspass.
Hur som helst tog Filip Jacobsson hem masstarten efter att ha varit i ledningen mer eller mindre hela tiden från tredje kontrollen (tvåan Olle Hedman, IF Hagen, var ikapp en kort sväng men tappade sedan igen och var 38 sekunder bakom i mål). En annan som lär ha joggat runt i kväll var Jonatan Gustafsson, som också sprang bra i Turkiet men nu var 15:e, 16 minuter bakom. Regborns marginal till täten blev till slut drygt åtta minuter.
Totalledaren Lovisa Persson (som också var med i Turkiet mer verkar ha hållit igen betydligt mindre efter resan) drygade ut på damsidan genom att vinna sin tredje deltävling för säsongen (nästan nio minuter före klubbkompisen Rebecka Nylin, som var tvåa) och trots att två deltävlingar återstår och det är extrapoäng på spel i finalen kan hon nu som sämst dela totalsegern (om Sofia Johansson vinner båda de sista deltävlingarna och Persson nollar desamma).
På herrsidan blev totalledaren Jacob Eriksson fyra och står därmed på 90 poäng med två deltävlingar kvar, medan Reborn nu delar andraplatsen på 69 poäng med Jonas Andersson (som inte sprang i kväll).
Två sista deltävlingarna avgörs i Hallsberg (6 mars) och Lindesberg (17 mars).